Senaste kommentarerna i forumet

Det är styrka att erkänna ett alkoholmissbruk och absolut ingen svaghet! Du är inte heller ensam, det hoppas jag att du ser och känner på detta forum. Det du kommer att känna förhoppningsvis inom kort är en stolthet snarare, för att du faktiskt satte ner foten. Bara att skriva ditt inlägg här tyder ändå på att du har kommit en bit i tankarna kring alkoholbruket. Bra! Hjälp finns - å du kanske kommer att bli dig själv, den du egentligen är, utan A i kroppen :)

Förkylningen är inte så rolig, men härligt med nykterheten! Du får kanske en extra skjuts av förkylningen dock, för de första dagarna kan vara riktigt jobbiga annars. Krya på dig och kämpa på!

Tack Women 84

De känns helt otroligt bra =)

Jag ha svårt att öppna mig inför grupp, så nu ha jag fått som uppgift att varje dag ha en ny händelse att berätta om mitt liv.
De känns både bra å jobbigt =/
Mycket känslor i mig som börjar komma upp nu när jag hamnat i utsluss men jag ha välrdens bästa teurapefter så jag ha mycket bra stöd på hemmet =)

De ä klart att jag ha väldigt mycket sug efter alkohol tyvärr ganska ofta dom sista veckorna men de gäller att stå ut.
Jag känner att jag kan faktist hantera problem som händer i dagsläget utan att behöva ta det första glaset och det är jag stolt över det går att hantera =)

Ha en bra kväll på er =)
KRAM

Jag var på yoga tidigare ikväll. Kände en aning sug innan passet, men efter det var det borta. Tror att det kan fungera som antisug/avslappningsmedicin för mig. Hittade också en bra sida på nätet med yogapass man kar köra hemma. Yoga för alla heter den. Bra instruktioner och helt gratis!
Har även kört mindfulness kroppsskanning som insomningsmedel hela veckan och det har också fungerat superbra. Passet är 32 min långt, men jag har ännu inte lyckats komma till slutet innan jag somnat :)

blir en prövning, helt klart.
Vilja, allvarligt talat, det skulle kännas väldigt bra att ha en kompis i cyberrymdem som jag kan tänka på när jag sitter där med mitt alkoholfria, vad det nu blir, medan de andra knäcker den ena nubben efter den andra. Be with me, pleeeeease.....

Försöker satsa på mig själv och barnen. Det uppskattas inte av mannen. Tyvärr.
Fixade till mig i håret inför sommaren. Kände mig jätte fin och mannen dissar mig totalt. Hur ser du ut egentligen? Helt förkrossad. Hur kan det vara så att tilltillåter mig att bry mig om vad han tycker. Han tycker aldrig något som jag gör är bra spelar ingen roll vad det är kan vara städning, matlagning eller klippning av mitt hår. :-(

ska du vara över dina fyra dagar! Vi kan följs åt lite, jag har också fyra dagar och mår så bra som man bara kan göra när man är nykter och slipper tänka på A. Jag inledde i onsdags med antabus, och helt frivilligt ska jag gå där två gånger i veckan tills vidare så jag inte frestas att hoppa över min tabletter. Det känns så bra att ha tagit det beslutet. Blev livrädd förra veckan när jag var hos läkaren och han sa att jag kommer att dö om jag fortsätter att dricka på det sätt jag gör. Trodde det var kört, och var livrädd för leverproverna. Men tack och lov var det inga alarmerande värden, så nu kan jag ta min antabus och det vill jag göra så länge jag behöver. Jag hade mina stolta planer på att sluta för precis ett år sedan, men vad hände? Jo, jag klara mig till midsommar:-( Sedan dess har jag druckit mer eller mindre varje dag i ett år och var tvungen att ge upp och be om hjälp.
Ha de

Tack för era svar och kloka ord! Är så glad att jag hittade detta forum :)

För att kunna dricka måttligt tror jag att ett längre uppehåll behövs först. Nu räknar jag bara dagarna tills nästa gång jag "får" dricka och det triggar alkoholsuget ännu mer. Har verkligen försökt hålla mig till mina nya regler men igår snubblade jag på mållinjen igen och drack upp allt jag skulle haft ikväll. Mådde riktigt dåligt när jag vaknade men trotsade illamåendet och tog mig till jobbet ändå. Precis som du skrev Lena är jag inte heller lika effektiv längre. Innan orkade jag ha det pedantstädat tack vare alkoholen, men nu blir jag ofta för trött och ger upp. Sen orkar jag ännu mindre nästa dag. Önskar jag kunde ta en vit period från midsommar till nyår och slippa all ångest. Håller med dig Celia om att man aldrig ångrar en vit dag :)

Har snart klarat av dag 4 av nykterheten. Har faktiskt inte varit så stora problem med suget (än) iaf.
Kan kanske bero på att jag ligger vrålförkyld, med hosta och feber.
Har funderingar på om detta kan vara en form av utrensning? Kroppens sätt att göra sig av med massa skit nu
när jag inte dricker.
Alternativt såklart, att jag slarvat fatalt med kosten, och inte fått i mig de vitaminer och mineraler och näringsriktiga
kosten man behöver under flera månaders tid.
Hur som haver. Här ligger jag nu hemma i sängen i sommarvärmen och tycker synd om mig själv som är sjuk.
Patetiskt jag vet, det är ju bara en förkylning, det går ju över, men antar att man är lite extra känslig såhär i början
av nykterheten.
Iaf - stolt över mina 4 dagar!!

Ok nu är det 3 vevor med 0 tolerans min man och jag ska iväg på bilsemester ha det skönt jag återkommer .

Tack så mycket! Jag har läst så många berättelser här idag och det känns som en stor hjälp redan.

din kommentar ! Visst är det uselt att bete sig så men kan det vara så att han själv har tagit ett återfall ? Förnekelsen kan ju ta sig de mest förvirrade uttryck och som en utomstående betraktare så finns det ju kanske fler orsaker. En är ju definitivt ett effektsökeri där han får en stund i rampljuset och ett annat att han själv har problem.
Jag tycker du ska elda din t-shirt !! Varför inte på midsommarafton ?? :-)

Hm... det där satte igång tankarna.
Att vara vit kanske är som det man inom AA (tror jag) brukar kalla "vita knogar", alltså att man knyter händerna och kämpar för att mostå alkoholen fast man egentligen inget hellre vill än att dricka. Medan nykterheten kommer ur en djup insikt om att man inte behöver alkoholen för att leva ett bra liv.
Vita knogar brukar inte hålla i längden - man orkar helt enkelt inte kämpa hur länge som helst - medan nykterhet är tydligt vägval som man gör för att man verkligen innerst inne vill ändra sitt liv.
Blir sugen på att läsa den där boken. Tack för tips!

lätt att få med nån beroende som inte själv inser att den behöver hjälp. Testa : http://www.namndemansgarden.se/vara-enheter/stockholm/vuxna-oppenbehand… eller http://riddargatan1.se/ ............det finns fler om du kollar lite. Eller varför inte ringa AA och be att några därifrån försöker prata med din dotter ? Det finns många unga där som är i rätt ålder.
Kolla lite också på vad för hjälp ni anhöriga kan få, det är ju en familjesjukdom.

Har läst din tråd och känner väldigt väl igen mig i det vacklande fram och tillbaka som du höll på med.
Vet inte hur många gånger jag bestämt mig för att minska drickandet - eller till och med sluta helt - och misslyckats.
Det måste ha varit mer än 10 år sedan jag började känna att jag hade problem. Tänk så mycket tid och kraft som gått åt till att hantera det, som jag kanske hade kunnat ägna åt något annat. Någon skrev det självklara i din tråd : Inget vin - inga problem! Så klart att livet inte blir problemfritt ändå, men i mitt fall har nog vinet stått för den absolut största delen av mina bekymmer. Slipper jag det så är det faktiskt inte mycket att oroa sig för kvar.
Tänk att det ska vara så svårt att få kropp och knopp att acceptera det...
Men nu går jag in i den fjärde vita helgen och det känns faktiskt otroligt bra!

Välkommen hit!

som så ofta. Lyckades någorlunda stå ut med min känsla imorrn. Kommer osvikligen fler tillfällen att öva :)
Tack för glada tillrop!

på din rätt till din historia. Andras tolkningar av din rubrik kanske de kan ta hans om själva.
Önskar dig en solig fredag goa Lena.
Kram
M

Lyssnar mycket på ljudböcker, och började på Mia Törnblom härom dagen. Hon beskriver sin väg från heroinist. Just nu har hon kommit till ett behandlingshem och någon säger nåt i stil med " det är inte samma sak att vara vit som att vara nykter". Den meningen fastnade hos mig. För så är det nog. Att vara drogfri och att vara nykter är inte samma sak. Att vara drogfri och längta efter drogen eller att vara nykter; se nyktert på saker. Se dem som de är. Se de konsekvenser ens val lett till...Hm ska fundera vidare!

Var just därför jag gick med här, samtidigt som man kan bolla tankar, så får man läsa om andra och man kan dela mig sig av sig själv och bara anonym

Jag tror jag förstår hur du menar Lena. Att man inte vill förneka den mån varit. För det är OCKSÅ en del av den man är just nu, och nu, och nu. Att lära sig tycka om sig själv, med allt bagage. Och därför inte skyla över det som faktiskt också finns där. Usch så flummigt jag skriver...försöker förmedla en känsla.

För att kunna återvända till den fina känslan från i går morse, kanske du kan läsa det inlägg du skrev igen?
Tycker verkligen det var härligt och visade vart du är på väg. Planet har ju som du skrev just lyft!
Ha en fin fredag

//PP

Jag börjar med att säga att jag självklart inte satte den där första rubriken för att medvetet provocera nån annan människa. Varför skulle jag? Jag har vänt ut och in på mig själv i alla tider för att blidka och behaga, varit så angelägen om att synas i andras ögon att jag blivit blind för mig själv. Så såg helt enkelt det allra första inlägget i den här tråden ut. Med just den texten, med just den rubriken. Jag tänkte aldrig på det så då, men samtidigt satte jag fröet till vad som skulle utvecklas och växa till, i nuläget, över ett års samtal mellan såväl andra forumdeltagare som med mig själv.

Har jag slutat undra om jag inte bara kan få dö någon gång? Nej, inte alls. Men jag super mig inte till en stunds vila längre och det påminns jag om varje gång jag loggar in här. Det svarta och det vita.

Ja, men är det inte bara att byta namn på tråden, nu då? Nej, det är inte det. Rubriken var startskottet till den här resan och jag bär den med mig som en frusen ögonblicksbild med stort personligt symbolvärde. Skulle jag ändra rubriken förflyttar jag utgångspunkten till ... ja, jag vet inte var. Skulle jag ändra rubriken är det inte längre min tråd. Då är den inte längre "hemma". Och då finns det inte längre nån poäng för mig att skriva i den.

Jag tycker att man ska vara lite aktsam med att framföra den här typen av åsikt. Vad blir nästa grej att slå ner på, nästa oskrivna regel? Finns det inte tillräckligt med kritik i världen ändå, utan att man ska behöva gå i försvar här inne dessutom? För ja, jag känner att jag måste försvara mig. Över en rätt opåkallad och onödig grej dessutom. Och för första gången sen trådstart. Det är verkligen skittråkigt.

Här inne har jag mötts av tolerans, öppenhet, mycken klokskap och välmening. Framför allt har jag känt mig välkommen precis som jag är. Den känslan försvann just.

Din alkoholresa är din. Jag har enorm respekt för alla de steg du tagit under de här veckorna för att komma ifrån ett destruktivt drickande.
Att jag valt att försöka en annan väg beror på att jag inte tror att jag klarar av att hålla balansen. Det känns enklare för mig att ta tjuren vid hornen och klippa allt på en gång så att säga. Men i grunden stångas vi med samma sak och fast du valt ett annat färdsätt är vi inne på samma resa. Och jag är jätteglad att ha dig som reskompis Valeria!