Senaste kommentarerna i forumet

att läsa dina inlägg. Du formligen sprudlar av livslust och framtidstro.
Me like a lot.

Trist att det blivit som det blivit.
Men du ger mig ett stort leende.
Tack, du gör min dag.
Vågar inte skriva mer om jag skulle trampa någon ptårna.
Kom och hälsa på i min tråd i vart fall!
Kram vännen!
/A

Vet inte om jag tycket att du övergett en svag, som du skriver...
Du har räddat dig själv!
Och antagligen har du hjälpt maken genom att gå! Nu är det upp till honom, precis så som det ska vara...
Åtminstone så länge han inte kan visa dig respekt och värme, trots sin alkoholism..
När han kan ta emot kärlek, och återgälda den, DÅ kan han räkna med ditt stöd... Inte hjälp, men stöd... Den enda som kan hjälpa honom är han själv...
Du kan det inte. Du kan INTE hjälpa honom, hur gärna du än vill det...
Om han ber om hjälp, så kanske, men det är han som måste vara den drivande och styrande, du kan vara den som ger flytkraft eller bärhjälp, men han måste leda resan...
Hårt? Inte meningen att vara elak... Men du måste släppa taget och inte att du är maktlös!
Stora kramar!!!!
/k

förfjusning fram mot påskens skidresa.

Oerhört viktigt och centralt för mej är de bilder jag ser i huvudet när jag tänker på resan. Helst vill jag mana fram de positiva bilderna av hur jag skuttar ur sängen på morgonen, pigg och nykter men om after ski- ölen visar sina fula nunor - spela filmen till slutet. Den delen där jag trött, rödögd med träningsvärk och skallebang är sist ut i backen...

Måste träna på detta, man KAN styra sina egna tankar eller åtminstone porioritera de man har nytta av, finns inga idrottsmän som vunnit några segrar genom negativa, destruktiva tankar.

Drygt två månader nykter nu. Jag vill väl inte sabba för mej själv?

Läs, läs, vaccinera, somna med bra bilder i huvudet - vakna med bra bilder!
En stor kram till mej själv - och en massa likadana till mina ihärdiga forumvänner!

Tack för dina inlägg i en annan tråd. Jag understöder helt det du skriver om brustet förtroende och att sånt förstör tilliten på forumet. Väldigt sorgligt och väldigt sant. Du har min respekt!
Allt gott till dig och lycka till i framtiden! / mt

med morgonkaffet... och njuter av stillheten. Katten och jag vill också ha vår nu...

Till dig lessenfrun kan jag berätta att ljusen brinner ännu alla kvällar - "för den som behöver" säger mullegubben. San Pio´s skal är sotigt men han ler lika milt och har inga synpunkter på den nya påven:)

Måtte den förnyade Alkoholhjälpen visa upp sig snart och måtte lugnet lägga sig över det som är.

/ mt

tråd (jag skrev i en annan till dig): om du har så godda erfarenheter och minnen av Al-anon så gå dit! Vi blir ju inte fria från medberoende (oss själva) för att vi lämnar en alkoholist, för din del T. Jag läser för övrigt 12 steg för hopplösa, en vecka i taget, och tycker om det. Finns iget Al-anon i min närhet. Kram, kram / mt

"jag är ..." inrymmer ju ingen insikt om att eller vad man bör göra åt det... Eller vilja att förändra sig. Lillablå - om du har så goda erfarenheter och minnen av Al-anon så gå dit! Vi blir ju inte fria från medberoende (oss själva) för att vi lämnar en alkoholist, för din del T. Kram, kram / mt

.

jag tror på dig lika mycket som du gör på mig! Hur lever livet med dig?
Nu har jag blivit av med gipset och kan tro på en framtid med en riktig arm, även om det kommer att ta lång tid innan den fungerar som den ska igen.
kramisar
Fenix

lågt att slänga människors förtroenden i ansiktet på dem när det blir en konflikt kan jag tycka. Det är därför jag reagerar stå starkt på att stämningen är förstörd, och nu fick jag tyvärr kvitto på efter den spydiga kommentaren om att dra upp strumpbyxorna. Att utlämna mig som jag gjort emellanåt på forumet är för att jag litar på att inte behöva äta upp det, utan jag vågar berätta saker för att jag känner att människor som är här för att hjälpa varandra inte missbrukar det förtroendet. Man avslöjar saker ungefär som man gör hos en psykolog eller läkare som har tystnadsplikt. Tyvärr hade jag fel. Får dra slutsatsen att nu filtrera noga vad jag kan lämna ut, och det bör kanske andra också tänka på i fortsättningen.
Har haft ett stort motstånd mot att gå tillbaka i tiden och radera inlägg, men när jag får tid ska jag nog göra en ordentlig genomgång på vad jag delat med mig om, och kanske värdera om det. Kanske också en nyttig resa för mig själv och se på vad jag hållit på med och vem jag var när jag började här och vem jag är idag. Känns som om det inte är en odelat trevlig uppgift. Men kanske till och med nödvändig. Och då kommer det ju något gott ut ur den här historien.
Fenix

Jaha,
här sitter jag och funderar på lekskolan där ute..
Att dom orkar.
När det finns så mycket fint att lägga sin energi på :)

Men vi är sannerligen olika vi människor.

Vill inte ha mer snö nu.
Lika fin som den är i December, lika "ful" är den nu.
Soool.. Vår... Kom hit!

...en kram. Tänker på dig.
Att säga orden, jag är alkoholist, betyder nödvändigtvis inte en vändning.
Jag höll på bli tokig på alla dörrar min make öppnade åt sig för att han hade "insikt".

Var rädd om dig!

Ville bara skicka en kram!
Nr ett, glöm inte det!!!
Stoooor kram!
/k

Åh.. Ibland längtar jag dit, ett par timmar i gemenskap, fast tid för mig själv, ovillkorligt och värme...
Men nu var det så längesen jag var där, att jag drar mig för att gå dit...
Kanske är det precis vad jag behöver nu när jag står här naken utan medicin?
Ta hand om dig Miss K, jag hoppas han fått mer insikt nu efter sitt återfall...
Stor kram!
/k

men hav förtröstan I´ll be back!
//A

.

.

NyMan, härligt att höra! :)

sommarklippning nu vilket inte var så smart kanske :-) Men den är avgjort lättkammad :-)

Var och en tar sina egna beslut och folk kommer och går, så är det även i det verkliga livet, framförallt i AA. En del kommer tillbaka efter ett tag, andra hittar andra vägar och en del kan man läsa om i tidningen när de inte orkar med livet längre. Vi är alla människor med våra fel och brister men i det långa loppet brukar det lösa sig till allas bästa.

Ta hand om er och tack för ditt inlägg Berra !

Kramar ♥♥♥

...de fina orden som innefattar allt det jag känner inför forumet också, hur jag hoppas att det skall vara!

Kram, A

Nu ljög du allt. Provocerad blev du. Men du har rätt i att det är vi två som skapat den dåliga stämningen och det ska vi sluta med. Och jag är bara förvånad då det tycks mig som du har ett frikort här och får säga precis vad som helst till folk. Men om någon säger något till dig så blir du arg först och sedan jätteledsen. Så jag är vill veta hur du fungerar. Lära känna dig. Veta varför du aldrig svarar på raka frågor? Se det som en komplimang. Så på frågan om jag vill ha debatt och pajkastning svarar jag bara debatt. Se där fick du ett rakt svar.

Kram Fia

.

"så dra upp strumpbyxorna nu och fortsätt med ditt". Vilken rännsten kommer du ifrån vill.sluta? Vad är det för språk? Vad är det för sätt att slänga folks förtroenden i deras ansikten? Varför blir du alltid så arg? Snart kommer väl ett förlåt med STORA BOKSTÄVER igen.

Fia

Tack för din omtanke och dina sanningar!
Försöker leva en dag i taget. Inte så mycket att tillägga just nu. Ska ta tag i Alanon igen, behöver det nog mer än jag tror.

Kram /K

var det jättelätt att "erkänna" att jag var alkis för min fru. Det gav mig en legitimitet att bli full då och då för jag var ju faktiskt alkis ! Det måste hon ju tänka på och inte skylla så mycket på stackars mig som var sjuk.

Jag har en väninna som inte har något kvar från sitt förra villa-liv med underbar man och son. Nu sover hon hos de som kan tillhandahålla sprit och betalar med det som en kvinna kan betala med. Det finns inte i hennes värld att detta kan bero på spriten, inte en chans. Och hon är väldigt snabb med att säga att "Jag är ju alkis så då blir det såhär" men att därifrån koppla ihop det med intaget av alkohol är steget såååå stort !! Det låter ju helsnurrigt men vi är inte så smarta när vi är aktiva vi alkisar. Att tekniskt förstå att jag är alkis men inte ta till mig det i hjärtat är just vad vi kallar för den längsta halvmetern som finns i världen.

När jag väl fick ner allt i hjärtat och kapitulerade och sökte hjälp, och faktiskt även tog emot den, då, först då, ramlade allt på plats och jag insåg att jag inte kunde fortsätta som förr. Och jag har haft nynyktra vänner som försökt dricka och som inte längre finns hos oss i detta livet. Och det tror jag alla är medvetna om att det kan gå så fast man inte vill erkänna det. Man vill ju så gärna.....

Sköt om dig, det är du värd !

Kram !!