Senaste kommentarerna i forumet

Hej Lessefrun.

Det här med separation/skillsmässa är en så
oerhört tung bit. Det är så många bitar och faser som
man måste ta sig igenom.

Det är så förbaskat mån

Har tänkt mycket på dig och dottern din idag. Skjutsade Strawberry till stallet/svägerskan. Där fanns massor med flickor från nio år upp till nästan vuxna. Massor med fniss och ett gemensamt intresse. Men jag ser bortom det...nu med mina nyktra ögon...inbillar (?)jag mig en sorg som lyser igenom i vissa falll. Det är nog inte lätt att vara en ung kvinna idag. Har väl aldrig varit det, men jag tycker att allt eskalerar. Offentliga förebilder, krav som flickorna mest tycks ställa på varandra. Rätt kläder, rätt väska, rätt utseende. Har man sen det som grädde på moset en lite jobbig familjesituation så är det ganska klart att man brakar igenom.

Nu menar jag under inga omständigheter att det är ditt eller Mannens "fel" att din dotter mår som hon mår. Vad jag menar är att samhällsklimatet tycks hårdna från år till år och värst utsätta tycks de unga flickorna vara. Killarna far illa de med...men jag ser inte samma press från jämnåriga där. En del av mig fasar för vad världen ska visa min dotter (11 år )om bara några år.

Stackars lilla fröken Ledsen... Men hon har ändå tur. Där finns en vis, småtokig, empatisk mamma i bakgrunden. Stå på dig...se till att hon får den hjälp hon behöver. Kramar om dig

Hej och välkommen!

Ja jag känner igen mig i dina tankar, det kan kännas sorgligt, svårt och rent av skrämmande att lova sig själv ett nyktert liv. Men så känner nog de flesta i början, man vill först och främst slippa det skitliv som alkoholen skapar och man vet inte riktigt hur det kommer bli sen. Och det kan man ju inte veta förrän man provar. Jag visste bara att jag fått nog, att jag inte kunde dricka mer, jag var rädd för mig själv. Kändes som om jag kunde hitta på vad som helst på fyllan. Och jag var verkligen skiträdd, låg i min säng och grät de två första kvällarna, tanken på att jag skulle vara alkoholist kändes skrämmande men riktig på samma gång, var som att få en spark i magen varje gång jag tänkte på det. Men sedan blev jag positivt överraskad. Jag kan bara tala utefter min egen erfarenhet, men det är verkligen så härligt som många beskriver. Som färgteve hela tiden som någon skrev i min tråd!

Men hur gör man? Tja, kroppen vet hur man gör iallafall, man får mycket mer energi. Och jag tycker att jag uppskattar mer småsaker, jag ser så mycket mer nu än jag gjorde innan. Tycker saker är roligare, även småhändelser i vardagen. Ser man sig omkring gör folk saker hela tiden utan att dricka. Har varit på ett par fester (något jag trodde skulle bli skittråkigt) och jag ser att de flesta faktiskt inte blir så packade som jag ville tro innan i min dimma. Och vad säger man? Man säger nej. Sen kan man svamla fram någon osammanhängande förklaring så att man framstår som en halvidiot, det har funkat för mig :-)

Även om du inte ser något positivt med att sluta dricka nu så har du ju börjat ifrågasätta din alkholokonsumtion och hittat hit till forumet? Du kanske kan börja med att se det som "icke-negativt" att sluta dricka och se vad som händer?

Jag håller tummarna för dig!

Stigsdotter: Det roliga är att jag och min livliga
fantasi verkligen kan se hur kollektivet växer fram
Med höns, hundar, katter och ongar.
Dompa och jag som två tuppar i en hönsgård bland all denna kvinnliga fägring.

Sen finns en viss oro att jag och min käre
vapenbroder kommer att bli tvingade att
bli två riktiga "foppatofflar" som hålls på
mattan av ett gäng starka kvinnor :-X.
Där hjälper nog inte min testosteronstinna
framtoning och Dompas Cassanovaådror
är jag rädd ;-)

Nattens bröllopsgäster irriterade mig mest för
att de hade så högljudt roligt och att stackars,
stackars TP aldrig blivit gift ;-)
Visst är det väl ohyggligt orättvist?!

Kramar från oroad eventuellt blivande toffel TP

Va ju inne och skrev på din sida precis :-).

Kände när jag läste det du skrev i din tråd att vi är väldigt lika varandra! Jag har hållt mig till helgerna
med drickandet och på det sättet som du inbillat
mig att då är det ok. Sen att jag förmodligen
hinkat i mig mer sprit under en helg än vad många gör under ett helt år har jag blundat
för.

Hoppas av hela mitt hjärta att du kommer känna
den värme och omtanke som jag känner här inne!

Sen spårar vi ur fullständigt i våra inlägg ibland och har skitkul tillsammans :-)...åh det gör
faktiskt att allt går så mycket lättare!

Kram igen TP

...som berusade måste bada missinassen. Hm.... det var visst vad jag själv gjorde på mitt eget bröllop, det var ju synd att jag började fundera över det, är faktiskt en av de kvällar jag lyckades förstöra genom alkohol. Jag var förvisso i gott sällskap i badet, både brudgummen och några av våra goda vänner var med men på nästan varenda bild har jag ett glas i handen och jag sa dumma saker till minst en av släktingarna som jag inte träffat på länge *skäms*. Så onödigt, det är ju liksom inte varje dag man gifter sig, då borde man kunna hålla sig nykter i alla fall.

Förresten lovar jag att dra mitt strå till den gemensamma stacken, har ju faktiskt ett jobb :-)

...som berusade måste bada missinassen. Hm.... det var visst vad jag själv gjorde på mitt eget bröllop, det var ju synd att jag började fundera över det, är faktiskt en av de kvällar jag lyckades förstöra genom alkohol. Jag var förvisso i gott sällskap i badet, både brudgummen och några av våra goda vänner var med men på nästan varenda bild har jag ett glas i handen och jag sa dumma saker till minst en av släktingarna som jag inte träffat på länge *skäms*. Så onödigt, det är ju liksom inte varje dag man gifter sig, då borde man kunna hålla sig nykter i alla fall.

Förresten lovar jag att dra mitt strå till den gemensamma stacken, har ju faktiskt ett jobb :-)

Då bidrar jag med:

"Navigare necesse est, vivere non est necesse."

Att segla är nödvändigt, att leva är det inte. :-)

/H.

Vad mycket (o)vettigt som sades av de gamla romarna. Nå, vi får väl kalla oss vansinniga då för dansa det ska vi!! (hoppas förresten att herrar tuppar/hankatter ägnar sig åt sådan sport?!!)

Nemo enim fere saltat sobrius, nisi forte insanit – "Ingen dansar nykter, såvida han inte är vansinnig" (Cicero)

Segelbåt blir bra, skulle så gärna vilja lära mig segla - det är så härligt att fara fram med vinden som hjälp. Bara man inte får bommen i huvudet förstås men det kanske man kan undvika om man lärt sig hur man ska göra.

Ni får gärna dela vår stuga (eller vad det nu kommer bli för slags hus, det har vi inte riktigt funderat på ännu). Kanske flyttar vi in till TP där mellan sjöarna men frågan är om de är tillräckligt stora för äventyrliga seglatser?

Nå, då får vi kanske se fram emot ljuv musik från pianomannen och dina insiktsfulla bidrag till vårt filosoferande vid köksbordet om kvällarna :-)

För övrigt, kära medsystrar, jag tror att det är en bra idé att ta in lite fler tuppar, förlåt, hannar i vårt kollektiv. Jag tror att de befintliga behöver känna att det inte är lönt att kivas om kjolstyget - till syvende og sidst är det ändå vi som bestämmer till vem vi vill låna våra hjärtan ;-)

Känner att jag också borde bidra till de latinska sentenserna så här kommer en annan:

Dum vivimus - vivamus!

Jag har aldrig varit inne på ett forum förut men har nu ägnat två dagar här. Har inte riktigt koll på hur jag hittar bland trådar och svarar på rätt inlägg. Men jag blev så tagen av ditt svar till Ankan. Jag känner igen mig så i det du skriver. Jag har i flera år vetat att jag har ett problem, men det är bara det att jag alltid vill ha mer när jag dricker. Men då jag aldrig druckit i veckorna och sköter allt annat fläckfritt har jag inbillat mig att det inte gills.... Att jag inte är beroende, och det är jag väl inte, fast varför gör jag då samma misstag om och om igen?. Tänker åhh vad trevligt med ett glas rose i solen..... och slutar med minneslucka, en helt vanlig hemmakväll.

Dish, rakt i ansiktet liksom. Jo, jag vet ju det, men det tar ändå emot på något vis. Varför vet jag inte. När jag ser orden. jag är en hustru som är alkoholist. Min man är gift med en kvinna som är alkoholist. Suck ja.

Visst har NN rätt i det att det som krävs är att ändra sitt eget beteende. Självklart! Jag kan inte förändra någon annan än mig själv. Om jag beter mig på ett sätt som är så bra som möjligt, som jag kan stå för, och andra människor ändå harvar på i samma hjulspår. Då, då får det stå för dem. Jag har gjort mitt bästa och kan vila i det för att därefter reda ut situationen.

Jag märkte ju lite av detta i höstas när jag, trots orosbesked angående lever osv, på något sätt kände mig mer tillfreds med mig själv. Jag såg en lösning på min deppiga tillvaro (sluta dricka!). Jag märkte ju att ju gladare och trevligare jag blev, desto mer "på" blev min make. Han var nöjd med utvecklingen. Men jag känner lite att, häpp, nu är det lite försent, jag har varit för arg och ledsen, det finns inget bra kvar.

Dessutom, jag känner att är man i en relation då ska man kunna tillåta sig visa sina dåliga och svaga sidor. Och då menar jag inte att man skall ha rätt att rya på den man delar sitt liv med, jag menar att man skall kunna få vara liten, ledsen och orolig ibland. Jag tror att jag är arg på min make för att han, när jag satt på köksgolvet hemma hos mamma och grät mitt bland det hemmagjorda påsk- och julpyntet sa åt mig med sin arga röst att "jag kan inte hantera din sorg". Nej, tar tillbaka, den var nog inte arg rösten, snarare uppgiven. På sätt och vis kan jag förstå, det är svårt med sådana situationer. Men för mig var det så enkelt: sätt dig ned här på golvet, krama mig och säg att allt kommer att ordna sig, jag hjälper dig med det här.

Det finns andra saker jag är arg för fortfarande men de tänker jag inte berätta här.

Ja nog saknas något alltid... kanske därför jag sitter här och spinner av små nätta näspussar och eldiga italienska och, OK då, finska fraser ;-)

Hallå mina alldeles egna tokstollar ;-)

Idag blir det sparsamt med skrivande till att
börja med. Trodde jag skulle somna direkt när
jag slog huvudet i kudden. Nix så blev det inte
somnade vid halv fyra...åh vid fyra vaknade jag av att ett trettiotal hyfsat berusade människor
från en närliggande bröllopsfest som just
avslutats de hade bestämt sig för att ta ett morgondopp
vid min brygga....Jag bet mig hårt i tungan och la
kudden över huvudet... Så med bara ca 30 minuters sömn i kroppen upplever jag en
"bakfylla" utan dess like... Tänk att mineralvatten
kan ge sådan effekt :-(.

Med ögona i kors TP

Även jag "svatmålade" din man...och jag skäms. Vad vet vi om varandras liv. Tror doch Nynykter är inne på rätt spår. Att behålla passionen år ut och in är få förundrat. Vardagen tränger sig på, man blir "syskon" och syskon kivas. Inte heller vill friska syskon älska med varandra...ngt saknas plötsligt. Den fysiska kontakten...kanske kan man orka/få till det om man har lite whisky/vin innaför västen/linnet.

Tror dock att du ska lyssna på varningssignaler...varför måste en man som inte har alkoholproblem ha folköl till maten trots att hans hustru är alkoholist?

Mycket bra ordspråk. Du är vis min fästemö...vet vad som är värt att citera. Bara du får en puss på näsan/R

PS: Du får ge mig ett tecken så jag vet när det är dags att avancera. Inget ont om din helgopudrade nästipp...men jag är trots allt en okastrerad hankatt.

Jag och pianomannen kan kasta in en segelbåt i det hela, om det är av intresse! :-)

Jonic - välkommen hit! Som du redan har märkt så finns här mängder av kunskap att hämta, och pepp, och humor. :-) Fortsätt läsa och skriva här, det hjälper en att reda ut sina tankar.

/H, tillfrisknande medberoende

Jag uppskattade det du skrev. Även jag har läst Addes ord, visst ligger det en del sanning i det. Visste dock inte hur jag skulle reagera i min nyupptäckta nykterhet. Nu fick jag en annan input...kanske lite oklar men så här tänker jag; Jag personligen kan inte gå förbi en liggande medmänniska trots att "bara" orden är de rätta. Vad vet vi om vilken styrka -eller inte - som bor i våra medmänniskor? Visst kan det dränera en själv att hjälpa ngn som inte är redo. Samtidigt kan det göra oerhört ont att sträcka ut en hand som ingen grabbar tag i. Jag tror inte man skriver på forum...om man verkligen inte vill förändra...sen en sak att man inte klarar det. Men tanken är väckt. AA kan nog vara en annan historia, familj/vänner/arbetsgivare kan ha ställt krav och "tvingat" dit ngn. Men även där tycker jag att vi ska ge varenda människa en ärlig chans. Det är skönt att tänka hos dig mt, för jag vet att även om du inte tänker likadant...så dömer du inte. Hoppas du får en fin dag i hönsgården. Kramar/R

Lever vi i en tid när stress och krav gör oss till missbrukare eller är det våra dåliga samveten som drar oss dit.
Har helt plötsligt fått upp ögonen hur märkvärdigt allt skall vara mat,inredning och hälsoprogram hetsar oss att laga konstig mat och snickra oss igenom helger och semestrar.

Till detta skall det vara fina viner och dyr whisky, vad enda tidning är ju full av tips om vad man måste dricka om maten skall bli lyckad. Utvecklingen måste gått väldigt fort och det hemska är att vi blir fler som hamnar i missbruket och drabbas av olika tragedier.

Hinner tänka mycket när man vandrar och jag hade en underbar dag i skogen igår och hann tänka mycket men också hämta kraft//Så ett steg till kram Kalla

Det är därför vi numera väljer vad vi seglar på för vätska. Jag tror dessutom på medvind...

Vi kommer att svälta. Mark MY words. Nu är Frk Nynykter i svampskogen. Jag är rädd att det kommer att ge exakt samma resultat som din, TP:s fisketur igår. Nada, niente, zero. Tokiga kvinna, hade förstått om hon plockade brännässlor som jag har förstått går att göra soppa på. Eller har blåbären kommit till småland? Kan det vara så att kärleken gjort henne virrig? Jag ser att vårt nya liv inte kommer att bli mätt, men desto mera proppfullt med kärlek. Alla kan damma av den gamla garderoben, allt kommer att sitta bra. Det blir nog bra, mindre sybestyr för mig. Men visst undrar man hur hon tänker...Frk Nynykter...ute i svampskogen? Även jag är listig som räven. Detta är en stunt för att slippa PRAATA och KRAAmas. Hmmpppf

och lördagskvällen var riktigt, riktigt vilsamma och sköna. Det finns en äkthet i samvaron nu som jag inte skulle kunna definera att, eller på vilket sätt, jag saknat - en nyans bara, men tydlig skillnad. Jag antar att den har har sitt fäste i att jag nu får vara delaktig i den kamp och de känslor nykterheten för med sig. Som jag skrev tidigare; förut var jag involverad och utanför, nu är jag utanför och delaktig - det är en bra beskrivning på min upplevelse.

Finns några nykomlingar i anhörigtråden, jag hoppas att de/ni (om ni läser) orkar hänga kvar och stöda varandra i processen - som knappast för någon är den enkla, snabba lösning som alla önskar sig. Nånstans läste jag att inom AA talar man just inte om alkoholen, man talar om livet och om sig själv - kanske i omvänd ordning. Därför att det handlar om så mycket mer än att sluta dricka, det handlar om att möta sig själv utan alkoholdimmor och det handlar om att möta det som fått sprickor och blivit kantstött av alkohlmissbruket. Det här finns öppet i vår värld nu och på ett annat sätt... Även om vi haft många, långa goda samtal och delat mycket under "Nykterheten, del I" finns en annan förbehållslöshet nu.

Adde skriver idag

"Det märks även här på forumet hur folk kommer att klara sig i det långa loppet. När nya kommer in och ivrigt vill lära av andra och funderar själv i positiva tankar, använder de "rätta" ordvalen, så känns den där magkänslan överväldingande stor i positiv bemärkelse. Jag tror att de flesta som varit med ett tag i nykterhet och jobbat med sig själv vet vad jag menar.
När de kommer in som ska lösa allt själva så märks det omedelbart på sättet att skriva/prata. Att ens försöka hjälpa en sån person är att lägga energin på helt fel ställe och tömma min egen självkänsla när det går åt pipan. Det där är också en erfarenhet som växer med åren men jag kommer ihåg min egen reaktion som nynykter när såna personer kom till AA. I första meningen så stod det klart att den personen inte var färdig med sitt supande utan kom till lokalen för nån annans skull. Det kunde vara barn, sambos, släkt eller arbetskamrater som "tvingat" dit dem och de gick till AA för deras skull inte för sin egen. Enda gången jag upplevt att denna omvända ordning fungerat är när anhöriga gått en Familjevecka och på så sätt slagit undan fötterna på alkisens sätt att manipulera och h*n insett att här funkar inte lögnerna längre. Inom ett halvår så har de flesta alkisar (ca 60%)gjort en egen behandling efter att anhöriga varit på sin behandling."

Det stämmer säkert att man får "ett öga" för vad som händer här. Ändå måste var och en av oss gå sin egen väg, göra sina egna erfarenheter, lära av egna tillkortakommanden. Och vi som är med i forumgemenskapen bidrar var och en på sitt sätt. Den här platsen är så fantastisk för att det finns utrymme för alla och frihet att söka sig fram, att öva och pröva... Jag tänker igen på orden

Riv inga försvar som människan inte är beredd att lämna.
Kärleken är alltid överordnad sanningen.

Jag kan känna tveksamhet inför de orden, ibland måste man driva på... men jag tror ingen är beredd att lämna något innan det finns något som ersätter. Jag hoppas att alla som hittat hit möter någon som kan förmedla de bistra sanningarna så att kärleken lyser igenom och når fram. Någon som också kan förmedla hopp. Vi har olika ansats och tonfall, vi närmar oss varandra och "sanningen" på olika sätt.

Hmmm... vet inte riktigt varför jag skriver det här - det ville fram. Mina personliga funderingar som idag blev något av dagens betraktelse. Jag har forumet att tacka för så mycket.

Lev väl alla forumvänner, ta hand om er själva och varandra! / mt

till dig - hoppas allt är väl! / A

Blir så ledsen för din skull, ibland är livet hårt. Men du får försöka tänka att detta kan vara början till något bra. polisen fick kört hem henne innan det hände något fruktansvärt, du var nykter och kunde ta hand om henne och hon fick berättat hur dåligt hon mår.

Mitt mammahjärta gråter med dig,men nu bygger vi ett nytt och bättre liv ur resterna av det gamla//Kramar Kalla

Grattis till halvåret, du cyberbaserade antidryckesbroder! (jag räknar kallt med att inget oförutsett inträffat den senaste veckan.)

I övrigt, kan du förklara hur det kommer sig att danskarna kan hålla boll och spela runt i långa sekvenser, till skillnad från Sverige som får panik i motsvarande situation? Tekniskt och individuellt uppfattar jag svenskarna som fullt så bra, om inte bättre, men man har inte Danmarks lugn på långa vägar.

Ha en bra dag!

igen sig när andra alkoholister berättar om sitt liv är en förutsättning för att jag ska få samma bra liv som de har. Att lära mig av deras misstag spar mig mycket jobb och även mycken ångest.

Att lyssna och lära av andra som gått före mig har lett mig hit där jag är idag.

Hade jag gjort som på den gamla "goda" tiden, dvs kört efter eget huvud, så hade jag utan tvekan varit död nu. Även när "Di Gamle" berättat hur de gjort och jag inte fattat vad de sagt så har betydelsen av deras ord ramlat ner i skallen efter ett tag när jag var mogen att ta in den informationen. Jag har lärt mig att inte ifrågasätta deras erfarenhet utan lita fullt och fast på att det de säger är riktigt. Att ha den tilliten till andra är så stort och besparar mig mycket bekymmer.

Att lyssna på nya som har upptäckt att de har problem med beroende har sina för- och nackdelar. Det märks även här på forumet hur folk kommer att klara sig i det långa loppet. När nya kommer in och ivrigt vill lära av andra och funderar själv i positiva tankar, använder de "rätta" ordvalen, så känns den där magkänslan överväldingande stor i positiv bemärkelse. Jag tror att de flesta som varit med ett tag i nykterhet och jobbat med sig själv vet vad jag menar.
När de kommer in som ska lösa allt själva så märks det omedelbart på sättet att skriva/prata. Att ens försöka hjälpa en sån person är att lägga energin på helt fel ställe och tömma min egen självkänsla när det går åt pipan. Det där är också en erfarenhet som växer med åren men jag kommer ihåg min egen reaktion som nynykter när såna personer kom till AA. I första meningen så stod det klart att den personen inte var färdig med sitt supande utan kom till lokalen för nån annans skull. Det kunde vara barn, sambos, släkt eller arbetskamrater som "tvingat" dit dem och de gick till AA för deras skull inte för sin egen. Enda gången jag upplevt att denna omvända ordning fungerat är när anhöriga gått en Familjevecka och på så sätt slagit undan fötterna på alkisens sätt att manipulera och h*n insett att här funkar inte lögnerna längre. Inom ett halvår så har de flesta alkisar (ca 60%)gjort en egen behandling efter att anhöriga varit på sin behandling. Fascinerande ! Tråkigt att soc inte fattat det. Inte det heller.

Just nu har jag 2 bekanta alkisar som inte tagit sitt beslut. Den ena har jag nu släppt helt och hon kommer inte att klara detta levande. Hon har fått all upptänklig hjälp men gör alla fel som överhuvudtaget kan tänkas. Nu senast har hon gått in ett förhållande med en annan alkis som är på samma sluttande plan. Det funkar inte att gå in i en ny relation som nynykter, all kraft behövs till mig själv, att dela på min lilla energi som nynykter med en annan är en övermänsklig uppgift.

Den andre har nu supit hela första semesterveckan, och då pratar vi vrålsupa, men kan nu vara mogen att ta ett beslut om behandling. Tyvärr har han av någon anledning fastnat för ett behandlingshem som inte är helt ärligt med sitt upplägg. "Vi jobbar med 12-steg men inte Minnesotametoden"......ehh....nähä ??" Och vi "utbildar" folk till nykterhet ??

Jag är väldigt glad för att jag en gång i tiden tog mitt beslut om ett nyktert liv och att jag fortfarande böjer min nacke för de som gått före mig och att jag har förmånen att få ta del av deras erfarenhet.

Det är så jag fortsätter att leva mitt nyktra liv. Och det är jag stolt över.

Kära Lessenfrun!
Jag är också så glad att du finns där för dottern nu. Har själv två döttrar på 17 och 15 och det skär i mitt mammahjärta när jag läser om lillgrisen.
Barnen är en väldigt bra anledning att hålla sig nykter. Frågan är om vi inte alla i det framtida kollektivet har barnen som ledstjärnor? Kommer att kännas lite otacksamt när de i romanform förebrår oss för sin knäppa uppväxt. Men den dagen den sorgen!
Stor kram till dig
Nn t