Senaste kommentarerna i forumet

Vilket bra ordspråk!
Ibland hamnar man i en slags konkurrens i förhållandet. Kivas om vem som gör vad och är inte generösa med vare sig beröm eller stöd. Man blir som syskon. Jag tror att enda sättet att ändra på det är att ändra på sitt eget beteende, men jag vet inte.
Idag kommer jag inte att vara så mycket uppkopplad. Saknar dig redan, Syrran!
Kram från Nn

Nej här tycks vara aktivitet dygnet runt. Jag noterar att du och TP går i skift och att det den här gången var hans tur att ta den så kallade hundvakten kl 00-04
Och det får han kanske göra framöver om du ska släpa med dig Fisalisa med sällskap?
Hundar är jag inte allergisk mot. Det är kattskrällena som ställer till det, vilket är synd, för jag gillar verkligen katter.
Jag förstår att du somnade av TV:n. Visst är det intressant när man upptäcker att ALLT inte beror på alkohol?
Ska lämna dig nu innan ledstjärnorna vill ha frukost och dagvakten tar slut.
Kram (vänskapligt förstås :-))
Nn

Navigare necesse est
Vivere non est necesse

Sover ni aldrig härinne?
Skönt att höra att det finns delar i ditt jobb som du gillar, Dompa. Det kanske går att behålla de delarna. Jobba hemma mer, slippa tjänsteresor?
I alla fall är det bra att någon mer bidrar till hushållskassan. Vi kan ju inte bli helt självförörsörjande och med tanke på vilka kvantiteter 100% blåbär vi kommer att stjälpa i oss lär kulorna rulla. Eller får vi plocka egna blåbär... Apropå det kommer er tillgivna fröken att tillbringa dagen och större delen av natten i svampskogen. Det ska bli spännande att återvända och läsa om allt ni har haft för er. Jag bävar redan...
Und tiden förblir jag er hängiva och trogna (jag lovar TP, gullegubben!)
Fröken Nynykter

Ska nog passa på att jobba undan lite, nu när ongarna sover. När det gäller mitt jobb så älskar jag en del av det jag gör. Det är stöket runt omkring som får mig att ruttna. Den grabbiga atmosfären, tävlandet, tjänsteresorna med alkohol och mycket mer. Men när jag sitter ensam på kammaren eller kontoret och filar på nya lösningar...ja, då trivs jag.

Kanske ska jag fortsätta jobba när vi flyttat ihop. Dryga ut Nynykters pension. Barnvakter lär det ju finnas gott om :-). Jag har också en gammal skruttig jycke...så minst två hundar blir det.

Torka din brunbrända kind vapenbroder. Inte ska vi gräla över hönsen? Det finns mycket mera fisk i sjön...även om du inte lyckades fånga den ;-)

Du skrev - som vanligt -väldigt kloka tankar till ankan. Du är en vis man min vän. Men har du varit vaken hela natten? Själv vaknade jag vid 3-tiden. Inte av demoner denna gång utan för att jag somnade klockan nio igår kväll. I TV-soffan. TV tycks ha den effekten på mig. Förr trodde jag att det var whiskyn som gjorde det...men nu visar det sig att det faktiskt är programmen! Man lär så länge man lever. Hoppas du får en ny härlig dag med killarna som en avslutning på din perfekta helg. Kram gubben

Dina prövningar tycks aldrig ta slut. Vad hemskt med dottern...att hon mår så dåligt. Nu får du än en gång vara stark och se till att hon får hjälp.
Men som Stigsdotter skrev; Skönt att du inte var aprak utan kunde ta emot.

Parterapi...visst verkar det vettigt. Ni måste ju kunna sammarbeta. Men är det allt han vill? Vad vill du?

Och kisse som ska sova snart...

Lilla vackra spinkiga lessenfrun...jag önskar jag kunde hålla om dig. Du kunde få gråta ut och snora ner min kaftan. Tycker om dig. Glad att du flyttar in hos oss. Värsta kramen nu/ R

Skönt att du verkar ha insikt...nu är det dags att agera. Stigsdotter skrev om beroendemottagning, det verkar vara en väg att gå. Det kan vara nog så viktigt att tala om orsakerna till att man dricker...och kanske få några knep så att man kan dricka mindre, alternativt inget. Kanske göra ett nytt försök med antabus? Vore hemskt om du söp bort ett arbete du tycker om. Men ännu värre att offra sitt liv på alkoholens altare. Du är värd bättre. Men nu har du iaf. tagit ett steg. Du har hittat hit, så stanna här och skriv och läs. Det hjälper faktiskt...man får pepp och stöd av människor som vet vad det handlar om. Att det inte bara är att "sätta ner flaskan". Du är varmt välkommen! /Dompa

Tu pure, o principessa, nella tua fredda stanza, guardi le stelle tremano d'amore, e di speranza...

(Sjunger den barfota hankatten mitt i natten och ser om det är ngn av mina älskade som nappar)

Vapenbroder TP har helt fel. Undertecknad kurtiserar icke allt kjolstyg som rör sig. Då jag är en trogen man finns det bara tre stjärnor för mig i natten. Om dessa stjärnor skulle jag kunna utgjuta mig i evighet. Men då jag nyss lärt mig att diskretion är en hedersak tiger jag still. Dessutom är TP en svartsjuk testosteronstinn oxe som jag icke vill reta upp. Drar mig tillbaka ensam på min kammare...men ylar ut i natten; Nessun dorma, nessun dorma...

Hej Miriam!

Har väntat på att höra från dig. Går in här innan
sängdags för att se om något kommit från
dig. Blev glad att höra från dig.

Det måste varit en tuff tid för dig. Jag minns
själv hur det var då. Det känns som igår. Jag
hade bra stöd av vänner, familj och jag gick
till en terapeut. Jag hade strax efter att vi separerat
en slags chock inom mig. Jag insåg i separationen
att kärleken, hur stark den än var hos mig
och honom, att förnekelsen krävde att jag tog
hand om honom för att han skulle välja att möta
sin sjukdom. Han fann strax därefter en kvinna
som skulle ge honom tröst, boende och stöd.

Jag skrev aldrig på adressändringsblanketten.
Jag behövde innan dess någon slags empatisk
förståelse eller insikt från hans sida. Jag beslutade
mig för att aldrig tjata, inte låta honom flytta in tills dess
han hade tillräckligt mycket mod att visa mig
att kärleken tålde ärlighet. Jag erbjöd vänskap
efter att han bett om det. Förälskelsen var stark
och jag hoppades att han skulle våga. Han
var som din man uppe under nätter, berusad
I telefon, uppvarvad, och såg fel och brister
hos mig, som var ett resultat av hans egna
oansvarighet.

Jag prövade hand tillit till max. Jag kan se
att han behövde en kvinna som skulle finnas
vid hans sida, för att någon dag klara att närma
sig hans beroende. Jag skulle inte vara den
kvinnan. Det var svårt att se hur lite vår kärlek
på allvar betydde när det verkligen visade sig.

På så vis har jag stirrat alkoholismens kärna
i vitögat. Hört hans ord om att jag var allt,
att jag var den rädda, samtidigt som han inrättade
sitt liv hos den som kunde vara medberoende.

Jag skrev till dig för att jag kände igen mig
i dig. Detta att hela tiden veta. Att känna
livets krav och de roller vi får som kvinnor.

Du säger att det känns rätt och skönt nu
och du är mitt i husförsäljning. Det du gör
är svårt och jag tror jag anar hur det kan
kännas.

Idag lever jag med en underbar man. Han
kan reflektera kring sig själv och oss. Han
påminner om allt det jag tog för givet innan
jag träffade en alkoholist.

Kärleken och livet är komplicerat nog. Det
finns så mycket underbara människor där ute.

Det tog över ett år för mig att driva ut mitt
ex ur mina ådror. Efteråt kunde jag inte begripa
hur jag kunde leva i den där sortens oro.

det var som att slänga en boll mot honom
och den studsade tillbaka. Som ett eko genom
trötthet. Livet återvände, och den kraft jag
fick av att sätta gräns efter gräns var som
att hitta sin kraftkälla.

Hoppas att du har vänner omkring dig
som stärker dig och det du gör är stort och
kräver stort stort mod.

Det finns det mycket av här. Jag har haft
mina vägar att ta mig ur. Jag har hittat styrkan
hos de som inte levt med alkoholism
Inpå sig. Att vara runt dem har gett mig det
friska att kunna jämföra med.

Hela samhället är ju mer eller mindre medberoende
utifrån kvinnans roll. Så tänker jag. Jag hittade
mycket vila och kontakt med det sunda genom
meditation, och genom att se vad jag kände
när jag tänkte mer på tomheten att fylla än att
dela med mig till andra medberoende. Kanske
för att jag inte ville vänta in min alkoholist
utan se det som skedde utifrån en egen
resa som kvinna och utifrån min egen
uppväxt. Den som delvis är unik och svarar
på frågan varför jag hoppas på andra när
jag borde ge upp.

Jag tänker på dig och önskar dig allt gott!

Det finns ett liv därute om vi vågar se det!

kram, F

Här håller jag för fullt på att kämpar med att
bygga upp vårt kollektiv. Gick till sjöss i arla morgonstund för att kunna förse eder med
näringsriktigt kost..Efter en dags hårt slit i mitt
annletes svett efter att ha förtöjt båten. Stapplar jag in i mitt hem med min svårt sargade och
frusna kropp. För att finna min käre vapenbroder
kurtisera med min trolovade och allt annat kjolstyg som rör sig.

Tårarna faller nu ned för min solbrända kind, då jag även ser att frk NN visar sin tillgivenhet till
denna tvåhövdade huggorm som till vardags
klär sig i klänning.

Ber eder vackra oskuldfulla kvinnor som blivit manipulerade av denna androgyna best
att ICKE slösa eder kärlek på denna "man"
Utan gå gärna in på min tråd och lite sådär spontant
tala om vilken fantaskisk man jag är. Kommer stå med
öppna armar och ta emot all den kärlek ni vill ge mig

Kramar från "vaddå avundsjuk" TP ;-)

(Avsides...psst Dompa..gillar dig jättemycket
men måste ju sätta ner foten någon gång;-) )

Ok, jag tar den som vill ha mej för tillfället då.. Klänning inga problem. Har aldrig varit fåfäng.
Så smal som jag "råkat" bli av den här totyren kan jag bara ta en snygg kasse och klippa hål för huvud och armar så är det fixat! Barfotabröllop utan tofflor, eller hur?
Inte jättesugen på prästen dock.

Yes, det får bli parterapi tills vi storknar. Har en del kontakter via min knasskola.
Kan bli intressant och höra vad i h-vete han vill.

Gonatt fina medsyster <3
Nykter och trött.

Bra beskrivet TP!
Är så glad för din lyckliga helg.
Kram! / Nn

Tror det är så för många av oss att man tar till
alkoholen för att döva någon form av tomhet.
Jag har varit en "sökare" hela mitt liv...även om jag
haft nästan allt det där jag velat ha...så har jag ändå
tänkt...om jag BARA hade ...osv...

Har tagit mig många år att inse att det inte handlar
om vad jag har...utan hur jag mår inombords.
Är du i mental balans och trivs med dig själv
så behövs inget substitut....inga nya saker...inget nytt
förhållande...ingen alkohol

Vi lägger otroligt mycket tid på vårt yttre...men ytterst
lite tid på mental träning...och bygga upp en inre trygghet
och få en bra självbild.

Sen pratas det om..- jaha du har självmedicinerat lite...
Gör inte alla det som dricker? Det handlar om att fly
från det som gör oss illa till mods....eller döva tomheten
inom oss.

Tror det är grymt viktigt att man samtidigt som man
jobbar med sin nykterhet också jobbar parallellt med orsaken
till tomheten...eller den inre oron.

Sen lever jag inte alltid som jag lär...för det är jäkligt
lätt att glömma den mentala biten, när man klättrat
upp några pinnhål...
Denna helgen har varit min bästa på många år!
Har känt mig riktigt lycklig och tillfreds...åh då smyger
sig den riktigt idiotiska tanken på att ...- jo men jag
kan nog klara det där med att dricka måttligt i framtiden...
men bara socialt förståss...aldrig sitta ensam hemma igen
o bli dyngfull....SKITSNACK! Jag för min del MÅSTE
inse att jag inte fixar det...åtminstone inte så länge
jag har en oro och tomhet inombords....Åh förmodligen
så kan jag aldrig dricka mer ens om jag känner mig
mentalt stark...för dricker jag så kommer jag troligtvis
må dåligt mentalt...och då är den onda cirkeln igång
igen.

Hoppas du hänger kvar här och att du hittat någon
logik i det jag skrivit.

Kram TP

För att ge ett tydligt svar på din fråga: det vete gudarna... Här är så tvära kast. Men om det är klänningen som oroar dig kan du känna dig alldeles lugn. Dompas syr kaftaner i Unisex-modell till alla. Så den som står brud kan väl ta den vita och så får tärnan ta den i beige. Det funkar va? Väldigt praktiskt med kaftaner. Det enda som kan gå fel att någon tar miste och gifter sig med prästen (de brukar ju också ha typ kaftan) . Men å,andra sidan lär det inte bli nån präst om Dompas får vara med och bestämma. Han gillar inte GUD som du kanske kommer ihåg?

Så, håll det öppet ett tag till. Här är vi flexibla, eller hur? Och framförallt är vi nyktra,

Jag tycker gott att du kan säga åt mannen att "it's complicated". Det är ju dessutom 100 % sant. Det ÄR verkligen komplicerat med relationer här på forumet..hujedamej...
Men vad håller han på med? Dags att bestämma sig (kanske inte jag ska säga :-)) Men parterapi är en jättebra idé både om ni går skilda vägar eller fortsätter tillsammans. Se bara till att ni får en terapeut som det stämmer med och byt om det känns dåligt. Världen är full av mesiga terapeuter... Fast när jag gick m mitt ex slutade det med att mitt ex och den manlige terapeuten skrek åt varandra :-( . de blev som stridstuppar. Oooops, jag verkar ha den effekten på män (fnissar kokett och fjolligt)

Sov gott! kram/ Nn

Tack för dina fina ord, de hjälper mig att blicka framåt, håller på att trassla mig ur relationen nu. Mitt uppe husförsäljning och dyl, men jag är helt övertygad att jag har gjort rätt.Borde bara inte låtit det gå så lång,men bättre nu än om 10 år :-).Och jag kommer ALDRIG inleda någon relation med en missbrukar personlighet igen..

Kramar

Ni är bara för härliga i den här tråden. Tack för skratt mitt i allt allvar. /A

Ni är bara för härliga i den här tråden. Tack för skratt mitt i allt allvar. /A

Hon blir sjutton i sommar.. Tyvärr har det hänt några gånger förr men jag har varit en jätteegoist känner jag som faktiskt tänkt alldeles för mycket på mitt eget brustna hjärta..
Nu finns jag för henne.

Jag är typ lite som en parterapeut åt många andra och har skitsvårt att se mej själv sitta där..
Men att det kommer upp tar jag som en positiv sak trots allt.
Han kunde ju skita i allt ..

Ja ja.. det blir som det blir..

Tack för kram o stöd och skickar tillbaka detsamma!

Jag måste be om ett förtydligande...
Ska jag gifta mej med nån eller bara vara tärna??

;)
Puss o kram kämpar.

7 år ...ja du frk NN....My little cougar ;-)

Usch, hur gammal är dottern? Men vad bra ändå att hon pratade med dig och berättade att allt var jobbigt. Kunde ni prata dagen efter också? Men tänk om du själv hade hade legat där och sovit den drucknes sömn, vad skönt att du kunde finnas där för henne!

Även om du inte ska fortsätta med den mannen (inte för att du flyttat in i ett knasigt kollektiv ;-) utan av andra orsaker kanske, så kan parterapi nog vara vettigt ändå. Ni måste ju kunna samarbeta kring barnen utan att gräla och kasta skuld på varandra. Särskilt när dottern nu behöver er mycket!

Många cyberkramar

Jag föredrar Panter eller Puma...(som också står på Wikis definition av Cougar..)
Sju år? Ja, vem satte den regeln, ha ha..;)

Sorgligt för att mannen var med. Sorgligt för att han inte fattar..
Men så lycklig för att det blev så bra!

Nu har mannen varit här och ätit rester och kollat fotboll..
Pratar parterapi...?

Ska jag erkänna att jag är i ett nytt "lite komplicerat" förhållande och att han får vänta?
;)

Lite allvar nu,
Det här med tonåringar är minst sagt hjärtskärande ibland.
Dottern kom hem med polisbil härommorgonen.
Full som en alika.
Bad mej att kontakta psykolog för att livet är för jobbigt.
Sov i min säng som en bebis med rinnande smink och snor i hela ansiktet.
Min lilla gris...

Det kändes stort och allvarligt och jag är så tacksam att jag helt nykter kunde ta in det hon sa.
Barnen... Uj, så ont det gör.

Men!
Mamma måste bli glad också, så stort tack att jag fick äran att vara med i ert cyberhem!
Ni är absolut bananas, gillar..

Kram på er från Fru fortfarandelessenmenkanskeinteföralltid.

(kisse flyttar inte med, hon ska få sova snart..)

Välkommen hit. Det hjälper mycket att läsa och skriva här på forumet.

Har du sökt ordentlig hjälp från en beroendemottagning? Du har ju fått antabus utskriven tänkte jag, men det krävs nog lite mer uppföljning från vården, det är svårt att klara själv.

Tänk igenom för dig själv vad det är du flyr ifrån, vad är det för trygghet som du behöver. Du vet säkert redan att den trygghet alkoholen ger är totalt falsk och stjälper dig i längden.

Jag har nyss varit på visit i Dompas tråd. En liten artighetsvisit inget annat. Han tröstade mig ju lite när du var ute och fiskade hela dagen :-(. Men det är inget du behöver bry ditt söta lilla huvud med.

Sweet dreams, älskling!

Frk Nn