Senaste kommentarerna i forumet

Jag hoppas att du får en bra och nykter dag. Är sjukskrivningen slut än? Själv är jag aptrött. Satt och jobbade till sent inatt och var sen så speedad att jag aldrig kom till ro. Sov max en halvtimme. Jag borde ha satt mig framför TV:n kanske?

Ett av inläggen var förresten från din trolovade :-) Vill bara uppmärksamma dig på det så att det inte i önödan blir dålig stämning i vårt kollektiv och jag solkar mitt goda rykte som varande sipp fröken. Jag varken dricker Guiness eller pussar runt. Minns ordspråken "stark som en oxe" och "väck ej den testosteronstinne oxe som sover".
Jag håller med om att vi inte ska ha några grannar. Kanske bra både för oss och grannarna :-).

Häng i nu Dompa! som Lilja brukar skriva (rätt eller fel ord vet jag ej)

Stor kram/ Nn

Jag tror att när vi blivit säkrare i vår nykterhet så kommer vi kunna hantera grannarna också, för det är nog rätt svårt för dom också. Nästa sommar när grannen kommer så tacka du nej till ölen men ber gubben slå sig ned för en pratstund :-)Kram Kalla

Kära Frk Nynykter! Vacker visa! Men att bergstrollet var fult? :(. Stämmer inte, detta bergstroll är som du redan listat ut den samme som den ena bysnyggingen...och den andra har ju redan lägrat...för mkt riktigt var det Den Vackraste.

Grannar ja, även Kallas granngubbe försökte ju locka henne i fördärvet med en flaska...men han visste ju inte om att hon var en nykter tjej.
Vi ska INTE ha några grannar i vårt kollektiv.

Har ett facebook konto...kallar mig Dompapompa...inte mkt till fantasi där. Men känns ej som fejjan är min grej...

Om du visste var den pussen landade skulle du rodna! Och TP skulle bli putt. Kram på dig blivande sambo/teraupeut.

så många "världar" som kräver exklusiv utrustning och "rätt" klädsel för att vara delaktig; tennisvärlden, seglarvärlden, vintersport-/skidvärlden, cykelvärlden... det senaste jag hörde var att de som är med i en vanlig grupp för att titta på fåglar ska ha dyra specialkikare -fågelskådarvärlden. Och mat- och vinvärlden då, vi har allt lyxigare kök där det lagas allt mindre vardagsmat... Vilka krav vi skapar åt oss själva, fångar oss i. Inredning enligt trender kom jag på nu också...
Då är det skönt att kolla danske bonden på TV - han är inte olik min mullegubbe, bara yngre:) / mt

Du har så rätt, Kalla.
Vi lever i en ytlig tid. Vi mäts och vägs utifrån vad vi presterar och kan visa upp. Fast egentligen behöver vi göra - ingenting. Eller segla. Eller älska. Eller tillbringa dagen i hängmattan. Jag tror vår inre tomhet kommer sig av att vi jagar efter yttre saker hela tiden. Den dagen vi törs se och känna utan att bedöva oss kommer det nog att bli en revolution, men en fridsam sådan.
Gå gärna in och läs texten av John O'Donohue i filosofiska rummet. Den är dunkel, men har en djupare innebörd. Jag kan inte förklara den, för den är inte greppbar yta. Jag bara anar att det finns vishet i de raderna.

Kram från Nynykter

Godnatt kära syster!

Jag hade tänkt skriva något till alla i familjen, men nu går ögonen i kors, så vi får ta upp tråden igen imorgon :-)

Kram från Nynykter

Vad är det med de här grannarna? Först Lessenfruns kattstrypare och nu en alkoholdjävul? Själv har jag bara gorillahannar till grannar.

När jag läste din beskrivning tyckte jag faktiskt inte alls att du överreagerade. Det var fullständigt på sin plats om det nu är så att hela byn vet att du är alkoholist. Det är kanske inte så TREVLIGT och ARTIGT att göra en markering, men det är inte heller direkt TREVLIGT att bjuda en alkoholist på öl heller. Hursomhelst lär han inte göra om det :-) Så det var inte en "onödig" reaktion, det var en ändamålsenlig reaktion. För du vill ju inte dricka.

Lätt för mig att sitta här och uppmana till lite helig vrede. Jag har själv svårt för ilska och aggressivitet. Har läst någonstans att det är typiskt medberoendebeteende... Hmmm, det där skulle vi kunna göra en djupdykning i på terapisoffan (Var för sig alltså. Oroa dig inte, TP, Gullegubben!) . Jag ställer in en sån i filosofiska rummet och så kan du boka en privat konsultation, men då får du skaffa anonymt facebook-konto först (barnen kan hjälpa dig :-). TP, Stigsdotter och Kalla har redan bokat tid :-)

Nu sover väl både gamla bergtroll och prinsessor med lengult om hjässan men här kommer i alla fall en godnattvisa. Kram från Nynykter

http://www.youtube.com/watch?v=Wdxo1P73K1c

Nynykter

Jag tror att sorgens första fas är förnekandet. Kanske är det därför du känner att du inte riktigt fattar. Det är få saker som gör så ont som när ett kärleksförhållande tar slut. Han/hon finns kvar, men inte för mig. Om jag säger att du kommer att bli glad igen en dag tror du mig kanske inte, men likfullt är det så. Du kommer att bli glad igen (utan sprit :-))
Kram från Nynykter

Honey, I'm hoooome!

Som Signor Dompa redan listat ut var mitt sökande efter svamp ganska fåfängt. Visst, där fanns en och annan likblek paragrafskivling och någon liten blåskimrande skärmdumpling. Annars nada! Jag försökte kompensera genom att plocka lite nässlor, men de var tyvärr väldigt stukade, troligen på grund av fästmannens ovarsamma framfart i nässelbeståndet. Bra i och för sig att svälta lite och kunna komma i gamla kläder, typ brudklänningar. Betyder det otur att återanvända dem? Lessenfrun, Stigsdotter, any opinion?

Men faktum är att jag har saknat att PRAAAATA och KRAAAMAS med er. Jag märker ju att det har varit viss aktivitet här inne. Lite seriösare ton än vanligt och många nya besökare, vilket är välkommet. Men jag känner att jag behövs. Jag säger som Lilla My sa till familjen Mumin:
- Ni skolle int klara er otan määj. Hä skulle bli rena tjäänslosååsen alltihoop!

Apropå många nykomlingar så trodde jag först att Dompa var arg för att de besökte forumet. Jag blev lite förskräckt där och tänkte att nu har det gamla bergtrollet verkligen hamnat i klimakteriet.Men så var det ju inte, det var det faktum att vi är så många som hamnar i alkoholmissbruk som han var arg på. Och det är verkligen hemskt att det har blivit så.

JÄTTEKRAAAAAM!

Nynykter

...får vi skicka.

Sorg ska du känna, oavsett vad som händer så är det en process du måste igenom. TP skriver fint härovan om det som kan vara värt att tänka på.

Jag tänker också att du inte är ensam om dotterns väl och ve - även om ni inte fortsätter tillsammans så har ni ju barn ihop och kring dessa måste ni kunna dela era tankar!! Är så klart svårt i början men så småning om tänker jag att det kommer. Just därför kan det nog vara bra att prata med någon utomstående som kan se objektivt på er båda.

Krama dottern så mycket du bara får så att hon säkert vet att du finns där. Jag läste nånstans att tonåringar inte bara får utan SKA man tränga sig på för att visa tt man finns där och för att hjälpa dem att bli bra människor!

God nattkram

...jag hoppas att jag kommer att kunna sälla mig till dem som lyckas :-)

Nästa gång får han ta med sig en promillefri stänkare till dig! om han törs vill säga... Kanske är det vadslagning på byn, snart kommer bysnyggingen hem till dig och försöker locka dig i fördärvet. (eftersom där tydligen finns ett byfyllo tänkte jag att det säkert finns en bysnygging av vardera könet) (eller kanske det var den vackraste som var denna :-)

Den är så insiktsfull din rad om att fylleDompa tackat nej på ett artigt sätt fast han hade ju inte tackat nej...

Du får testa den där alkoholfria ölen som finns på systemet - den är trot eller ej god! ...ja det är ju ingen Guiness direkt men i alla fall. Herregud vilket slag i huvudet jag fick nu: kommer jag aldrig mer att få dricka Guiness??? Vad har jag gjort? ....äsch lika bra det, man blir så knepig i magen av den :-)

Gonattpuss där den bäst behövs

Kram!
Låter så skönt med skog och natur.

Skulle vilja ha er här och få krama tillbaka.. ni är ett stöd.

Jag tror helt ärligt inte jag fattat ännu.
Kanske aldrig gör?
Men sorg går inte att stoppa ,lika lite som man kan förändra nägons känslor.
Han får inget gjort men jag vet ju..
Ska samla ork att ryta i ordentligt.

Dottern... vad gör man?
Ingen att bolla viktiga tankar med, måste tänka ut alla lösningar själv.
Lyssnar och ser henne.

Tack Stigsdotter! Känns som att detta forumet kan hjälpa mig en hel del. Min beslutsamhet ökar om jag får prata med människor som har samma problem. Har tyvärr inte kommit till ett avslut än utan "skvimpat i mig" en flaska vin idag.Bara för att den stod där och blängde på mig när jag kom hem från jobbet idag (Har butiksjobb)
Har supit min ekonomi i botten så jag har iallafall inte råd att köpa mer dricka på 15 dagar, vilket är positivt ur den synpunkten. Värre blir det med vardagsekonomin. Suck! Vilken åsna man är!!!! Likadant var månad.

den där blicken kommer jag alltför väl ihåg ! Jag kände sån avsky för mig själv och mitt drickande när jag fick den där blicken från min hustru.
Häng kvar på forumet och ta till dig erfarenheterna från de som gått före dig så förbättras dina chanser enormt !

Mirre och välkommen till forumet !

Att få en som jag, dvs alkis, att fatta att jag var på fel väg var inte lätt. Efter att ha försökt själv på alla tänkbara sätt och tagit hjälp av de beroendeenheter som fanns i vår stad i flera år utan resultat kom slutligen genom brottet för mig när hustrun ställde det slutliga ultimatumet.
Nu har ju du redan ställt och genomfört ditt ultimatum och han valde alkoholen så då är nog chanserna för ett uppvaknande rätt små. Tyvärr.

En väg kan vara att ringa AA där du bor och be att några därifrån tar kontakt med honom och försöker etablera en kontakt. Ibland fungerar det, ibland inte alls.

Du har inte så stora möjligheter längre när han nu valt spriten.

För din egen del så kan du söka hjälp hos exvis Al-anon eller hos beroendeenheten som har en familjeavdelning.

Kram och lycka till !

Tack för stöttande ord, det jag fastnade för var tipset att försöka se det som "icke-negativt" att sluta dricka, tack för det!

Det senaste året har min man börjat reagera på hur jag dricker. Han blir arg och sur och jag lovar och lovar. Och bryter alltid löftet. Senaste gångerna har han blivit riktigt arg och besviken och jag ser i hans ögon att han inte tycker om mig när jag gör som jag gör. Det är nog det som har gjort att jag nu vill ändra mig. Just den där blicken han gav mig i lördags morse efter en dålig fredag kväll. Vill inte att han ska se ner på mig, vill vinna tillbaks respekten. Vet inte om detta hjälper dig....

..och tillhör väl mer andra sidan som medberoende, men tycker det är så himla STRONGT av er att ge upp alkoholen för för att välja livet istället och att ni delar med er så ärligt här i forumet! Jag har följt flera trådar och fått många insikter och förståelse för min egen situation och det är jag er alla väldigt TACKSAM för, även om det på samma gång gör grymt ont då min numera ex inte vill inse hur hans drickande påverkar hans liv och mående : (

Min allra högsta önskan är att han "vaknade upp" ur sin förnekelse och ville kämpa för ett bättre välmående liv precis som ni! Vill inte helt inse att det inte finns något jag kan göra för att få honom att inse vad han gör mot sig själv. Ställde ett ultimatum om han vill fortsätta leva som han/vi gjort hittills vill jag gå vidare med mitt liv, vilket slutade med att "jag ska slippa ha någon kontakt med honom" och efter att ha sagt till honom att jag nu äntligen förstår varför han mått som han gjort under fler år än vårt förhållande handlat om att han dessvärre nog är beroende av alkohol har han blivit smått "galen" och arg mot mig.
Vet väl egentligen att det inte finns något mer jag kan göra än hålla mitt ultimatum, men hoppet är ju det sista som lämnar människan och särskilt kanske oss medberoende om jag förstått det rätt... Men är denna ilska ett steg i rätt riktning mot ett "uppvaknande"? Är det någon ide att fortsätta försöka få honom att inse att hans drickande är osunt, att förnekelsen ingår i sjukdomen eller ska jag bara lämna honom ifred och hoppas på det bästa?

Oerhört tacksam för era råd till en förvirrad medberoende som bara önskar få leva livet, helst med den jag älskar!

Styrkekramar till er alla
Mirre

Visst är det sorligt att vi är så många med samma
problem. Både grundproblem och "efterproblem".
Men min egosida blir lite tröstad av att jag inte är
ensam.

Att inte släppa ut sorgen och tårarna är som en
tickande bomb och en biljett tillbaka till den ologiska idiotin och "trösten!
Tycker synd om de män och kvinnor som inte kan släppa ut sin sorg och gråt. Vilken jäkla tyngd att bära
utan att ha en ventil.
Jag beundrar dig och den resan du har gjort!
Så mycket som du får slåss emot på en gång och jag förstår ditt sug (finns här också).
Men jag känner mig trygg i ditt beslut, du har för mycket styrka och intelligens för att falla igen!

Håller så hårt i dig och släpper aldrig taget!!!!!

TP

Självklart tar vi emot segelbåten. Och självklart får Pianofamily flytta in i kollektivet. Vem tackar nej till musik och intellekt? Nu tror jag ju inte att Pianocouple erbjöd sig att flytta in. Men för min del är det ok "The more the merrier" är ju min filosofi.

Dansa ska vi göra. Menuetter till pianotrillande. Har dock märkt att jag blivit lite blyg på dansgolvet sedan jag lade bort flaskan. Men menuett känns ofarligt...man följer väl bara en mall? Låt oss dansa och leva.

Bergstrollet kom fram. Bor vid en å. Där har vi också grillen och lite trädgårdsmöbler. Så har även grannarna styrt upp det. Vi är så lika vi människor. Satt där i godan ro och läste - borde ha hållt mig till hängmattan -när min granne dök upp och önskade bjuda på en kall öl. Till saken hör att det är så vårat "umgänge" har gått till; En kall öl vid åkanten. Men gubbfan - liksom resten av byn - vet ju att jag är alkoholist. Hur tänkte han...ibland känns det som hela byhåla har satsat pengar på vem som ska få mig att falla.

Överreagerade starkt, blängde på grannen, fick ur mig; " Nej tack X, du vet att jag är alkoholist" sedan reste jag mig upp och stampade iväg. Snacka drama. Stackars man...han ville ju bara vara vänlig. Har iaf. bett om ursäkt nu. Men djävlar vilken onödig reaktion. Vad konstigt det nyktra livet kan vara...fylleDompa hade bara tackat nej på ett ARTIGT sätt...å andra sidan hade han ju inte tackat nej.

Det tragiska med historien är att jag verkligen ville ha den där kalla ölen. Solen, strilet från ån... Hur kan vi toppa detta? Jo en kall bärs! Men det hade ju inte räckt, tack och lov inser jag det.

Sensmoralen med denna lilla inblick i vardagen...jag kan inte dricka!

Stay sober! /R

Hej Lessefrun.

Det här med separation/skillsmässa är en så
oerhört tung bit. Det är så många bitar och faser som man måste ta sig igenom.

Det jag varit absolut sämst på i mitt liv har varit
att hantera mina två separationer..har blivit totalt
lamslagen och fylld av ångest och smärta.
Ömsom varit elak, ömsom gjort allt för att försöka
få det bra igen!
Har lagt ner år av dåligt mående just pga detta
för att några år senare inse...Men herre gud! Vad såg jag hos den människan, som var värt
att plåga mig själv så skoningslöst. Vet att det är lätt att säga att smärtan går över och att det
hjälper föga!

Men det finns vissa frågor man kan ställa sig själv
mitt i all sorg.
Vill jag verkligen leva med denna människa igen?
Eller är det tryggheten jag saknar?
Kan det vara den fruktansvärda känslan av att
känna sig ratad (den rädslan som både du och jag
burit och befarat att vi ska bli) som gör att vi klamrar
oss fast vid sorgen?

Använd ilska istället för sorg..inte utåt, men som pepp
och förmaningar till dig själv! Tankar som,- MEN!
är han värd all denna sorg jag känner? Eller, nä nu fan
får inte han ta mer energi i mitt liv!!!!
Sen menar jag absolut inte att det är fel och sörja!
För det är också viktigt...men det jag skrivit kan vara
en början för att ta sig ur sorgen.

Du är sååååå värd att få vara lycklig!!!!! Tänk på det!

Nu blev det en massa svammel igen, jag som
bara tänkt att skicka dig en såndär trygg och varm
kram...så jag tar väl o gör det nu ;-)

Kraaaaaaam o puss på pannan! TP

Varje gång jag loggar in tycks det som jag möts av nya namn/nicks. Det gör mig arg. Hur många är vi? Med tanke på att antagligen bara ett fåtal hittar hit... Toppen är ju det, att man hittar hit. Den biten glädjer mig, då jag själv fått hjälp här och sett att det fungerar för många. Men det stör mig att vi är så många.

Inte heller jag tror att det är ett kemiskt beroeende i de flesta fall...utan ngt helt annat. Varför mår vi inte bra? Har vi i västvärlden alltför mkt tid att känna efter, men eftersom vi ej kan hantera vad vi känner...så ska det dövas. Vad är vi rädda för? Jag har beslutat mig - vilket inte innebär att jag kan trilla dit imorgon. Jag har beslutat mig för att låta alla känslor skönja över mig. Det får bli så, ibland gråter/sörjer jag...det gör stundtals skitont. Men när jag mår bra...ja, då mår jag VERKLIGEN bra. Det var tack vare barnen jag bestämde mig...men även om jag inte hade haft dem...så är jag glad över detta beslut. Det känns rätt.

Som vanligt lite svamligt! Men du min nyktre vän fattar. Kan du "se" de samtal du och jag hade haft på fyllan? /R

PS: som du anar så har alkoholspöket har knackat idag...en kall öl i solen föreslogs. Ma vaffanculo!

Har varit inne och snokat lite i din tråd, tack för att du delar med dig!

Några inlägg här på slutet av din tråd är inne och nosar på samma sak som jag funderat på ett tag nu, det gäller andras drickande. Eftersom jag inte vill verka sådär jobbigt nyfrälst och präktig har jag mest fokuserat på mig själv och mitt eget icke-drickande. Tänkt att folk får väl dricka som dom vill. Men samtidigt kan jag ju inte låta bli att tycka iallafall innerst inne. I helgen hade vi besök av en bekant, han hälsade egentligen på en väninna till mig men eftersom hon blev sjuk följde han med mig och pojkvännen på shoppingtur. Han hade varit på Systemet och handlat öl och tyckte det var helt okej att svepa en på parkeringsplatsen innan vi skulle vidare med bilen. Det tyckte inte jag. För mig är det alkat. Väl hemma hos oss bjöd han pokvännen på en öl och tog en till och det kändes så sunkigt, mitt på dan, vår stökiga dammiga lägenhet...kände hur jag kokade inombords. Jag är väl medveten om att jag kan vara extra känslig nu eftersom jag precis kommit på (eller ja, jag har ju vetat men vägrat inse) att jag själv har problem. Men ändå. jag blev absolut inte sugen (har egentligen alltid ogillat drickande mitt på dagen, även om jag bortsett från det det senaste året) men blev ändå provocerad, vill inte ha fulla människor runt mig, mitt på dan, i mitt hem.

Överreagerar jag? Får man tycka till om andras drickande? Även om det här är min grej, mitt beslut, så är jag ju inte blind.