Senaste kommentarerna i forumet

Vi har en väldig öppenhet i vår familj, har pratat mycket om alkohol och sexdebut osv.
Vi vet att de kommer börja, men vill inte traumatisera upp det för mycket, vi gjorde det i smyg med allt vad det innebar när vi var tonåringar.
Vi pratade om det innan, efter och under tiden med våra barn, som den mest naturliga delen i livet.
Jag har berättat om min erfarenhet med alkoholen, inte allt men varför jag slutade, och vad de behöver hålla koll på.

Grabben kom hem en kväll på sensommaren betedde sig "konstigt" tyckte jag när han gick direkt i säng, och larmade huset innan han kollat om alla var hemma osv.
Jag gjorde gesten med handen om att han hade druckit till frugan, hon tittade oroligt på mig men sa att det var lugnt.
Väntade några dagar, och sedan kröp det fram ett erkännande vid matbordet, pappa jag har inte varit helt ärlig mot er?
Jag lät honom berätta utan att avbryta eller förebrå honom, frågade hur det kändes utan att anklaga honom.
Han sa att det var först lite kul efter att ha smakat vodka av en klasskompis i skogen vid en lägereld, men att han sedan tyckte det blev obehagligt
Och sedan gick hem, han skämdes över att han hade pratat med främlingar och blivit väldigt på, han som annars är en blyg kille.
Han hade Ågren för vad de skulle säga i plugget på måndagen, det skrämde honom mest.
Han var också tacksam att vi var sådana förstående föräldrar, och att det skulle nog dröja väldigt länge innan han provade igen,
Trots att det hade varit lite kul till en början...

Jag svarade med mina egna erfarenheter och berättade att så kommer det att vara resten av livet, men miljöerna förändras med tiden.
Ångesten kommer alltid att finnas där och när den blir dig övermäktig, så kommer du troligen till samma punkt som jag i livet,
Farfar var kanske inte utan anledning en nykterist genom hela livet...

Ser lite av hur historien upprepar sig i nya generationer, tycker lite synd om barnen att de har fått en fyllångest i arv, men det kanske gör dem gott
I slutänden, hoppas bara inte de är en berondepersonlighet också och måste kämpa mot den under många herrans år.
Jag fick ingen normal alkoholuppfostran eftersom alkoholen var förbjuden i min familj, fick skapa min egna erfarenhet,
Men det som började som en revoltär mot min pappas stränga uppfostran visade sig i längden också vara den riktiga,
Ingenting med alkoholen har medfört någon som helst positiva saker i mitt liv, bara en massa jobbiga motgångar.
Säger som grabben gjorde, det var lite kul i början, men sen blev det mest bara jobbigt, sen mycket värre, unde lång tid.

Glad åt att jag ännu en söndag kan avsluta en helg med ett förnöjt leende på min mun, det blev ingen massakering av mitt inre,
Ingen plågsamt tänkande på allt dumt som jag kunde ha gjort med alkoholen som orsak, en befrielse i min mening.

Glamouriseringen runt alkoholen är falsk, det har jag lyckats förstå nu, och har ingen längtan dit längre.

Berra

För två veckor sedan på söndag kvällen så här vid tio rycket, låg jag som nu i sängen. Då lite smålullig och hade just hittat tillbaka till forumet. Under eftermiddagen och kvällen hade jag med hjälp av några folköl byggt om dom tre starkars "kompisar" som var kvar efter helgen, till en sisådär 6 normala starköl. Det var lite så som "snillet" i mig spekulerade, samtidigt som jag funderade på att göra ett nytt försök, ytterligare en vit period, lite vila innan dom stora helgerna. Tänkte på om jag skulle våga ta upp min gamla tråd. Det skulle´behövas ett par dagar till av våndan innan jag skulle ta mod till mig, för när jag slutligen klev in här igen så ändras något för mig själv. Trots anonymiteten kan jag berätta för mig själv och er andra hur det egentligen ligger till, och nu är jag inte helt ensam med sanningen... Det är både läskigt och skönt.

Jag minns exakt hur jag tänkte då. För är det något som blivit bättre under dom sista veckorna så är det minnet. Jag har varenda morgon sedan dess kunnat redogöra för mig själv hur gårdagskvällen faktiskt var. Bara en sådan sak är ju helt fantastisk!

jag nått min botten, är som sagt bara trött på skammen som jag självmant ger mig. Fredagen blev knappast som jag tänkt mig, maken kom hem med två av mina absoluta favoritdyrviner och var uppspelt och glad. Dessa var alltså inte tänkta för ögonblicklig konsumtion (fast så tänker ju jag) men jag vet att jag inte klarar av att ha kylt vitt vin hemma så någonstans så gjorde jag en överenskommelse med mig själv om att ge upp under kontrollerade former och såg till att vinet försvann. Dvs vi drack upp det. Men det fanns något storstilat över det hela måste jag säga och det gjorde att jag kunde ha det där riktigt allvarliga pratet i går om att jag faktiskt inte kan låta bli om det finns här. All annan alkohol kan jag låta bli men vitt vin är mitt valda gift och jag vågar inte kämpa mot det riktigt än. Det blev en trevlig fredagskväll och jag drack lite mer än en halv flaska (som en normal person! :)) eller snarare 2/3 och med det sa jag adjö.
Det finns inget i mig som känner att det skulle vara en förlust att vara nykter i resten av livet. Tvärtom ser jag fram mot det. Men än är jag inte redo för att brottas med vinet i min egen kyl och nu har vi kommit överens om att det inte ska finnas vitt vin hemma här på ett tag. Otroligt skönt att vara helt obakis i dag på söndagen och kunna vara ute i trädgården och hålla på, inte pga dåligt samvete och en panisk längtan efter botgörelse utan bara för... ja. För att.
Nästa vecka kommer bli en bra en.

Dubbelpostat.

En helg till har gått nu. Tycker det går förvånansvärt bra. Sex veckor nu, det måste vara minst 10 år sedan jag hade en så lång period utan alkohol. Eller det vet jag inte egentligen, eftersom för 10 år sedan hade jag vad man väl kallar för normalkonsumtion och drack inte varje helg, och inte heller mitt i veckan, och räknade inte tillfällena jag drack, eller de jag inte drack. Det var helt enkelt inte så viktigt med alkohol då. Men det kom ju att ändra sig.... Vet inte exakt när det gick åt skogen, men de sista 3-4 åren har det definitivt varit för mycket.

Har ägnat stunder av dagen åt att läsa i trådar bakåt. Det gör mig lättad att läsa och känna att livet kan bli bra utan alkohol. På något sätt har jag tidigare trott och tänkt att det skulle bli så tråkigt och enformigt, och deprimerande att inte få dricka vin. Jag har tittat på mina glas och tänkt att jag kan väl slänga dem då, och jobba hela helgerna, eftersom det inte är någon mening att vara ledig om det ändå bara ska vara tråkigt.... haft offerkoftan framme och redo att klä in mig i den. Jag har också verkligen tyckt att de första helgerna var skitjobbiga och hade jag kunnat boka in mig på jobb hade jag definitivt gjort det, och fortfarande är fredagskvällen en jobbig stund. Som tur är har Friskis och svettis öppet och pass att boka upp sig på även på fredagar... Men att läsa att det kommer att kännas lättare, och nu när det ändå har gått några veckor till så tycker jag att livet känns ganska bra trots allt. Jag har så många funderingar och sinnesstämningen varierar ganska snabbt, men övervägande är det positivt.
Och sinnesstämningen var ju verkligen inte på topp när jag drack vin heller, viktigt att inte glömma! Det finns ju en orsak till att det kändes angeläget att förändra mönstret.

Just nu är jag inte sugen på vin, eller rädd att jag i desperation ska öppna en av de flaskor som finns hemma, men jag är däremot rädd att jag ska sluta att vilja hålla uppe. Att jag ska planera för att dricka vid något tillfälle och trilla tillbaka. Men fortfarande är det en dag/en vecka i taget som gäller och det som kommer i framtiden vet jag ju faktiskt inget om.

Ja, det blev ett långt, flummigt och ostrukturerat inlägg, men det är på det sätt mina tankar och hjärna är just nu...

Hoppas även ni andra haft en bra och nykter helg :)
/m

Hur går det för dig? Inte sett något från dig på några dagar... Hoppas det har varit en bra helg söderut :)
/m

Hej Lexi! Jag tycker att det låter som att du har en bra plan. Tror att det är bra att ha tänkt igenom hur du ska hantera den första tiden. Låter härligt att komma ifrån svenska novembermörkret, och få lite sol och värme. Hoppas bara att du kan hitta ett bra "lagomsätt" med alkoholen under semestern så att inte det inte bara handlar om det. Bra med hundvalp också, det verkligen inte många tillfällen att sätta sig ner med ett vinglas i början :)
Spännande att höra hur det blir på semestern och din start!
/m

Välkommen hit - och hoppas att inte dagen varit för eländig. Bra att du ändrat dig, och dragit ner på din alkoholkonsumtion. Förstår din oro över att falla tillbaka när tjejen gjort slut. Har du någon att prata med om detta, har du fått någon hjälp när du drog ner på alkoholen via beroendecentrum eller liknande? Sök dig gärna dit om du behöver någon att prata med.

Annars tankemässigt, försök att tänka att alkoholen kommer inte att hjälpa dig med flickvännen, den kommer bara att ge dig dubbelt ågren, både över henne och ölen. Det låter säkert überpräktigt, och jag vet att det känns tufft för dig nu, men försök att ta en timme eller kväll i taget, och avstå från alkoholen. Och faller du, så upp på benen igen, och vidare. Tycker det är jättestrongt av dig att ha tagit tag i din situation som du beskriver att du gjort och tror att du kommer att klara det igen!

/m

Nej, säker är man ju inte... Suget kan dyka upp lite hur som helst. I fredags eftermiddag pratade kollegorna på jobbet om årets glögg, och glögg i allmänhet, då inte Ica- glögg. Då dök suget genast upp, eller kanske egentligen inte så mkt sug, som tanken att nähäpp, i år blir det ingen vinglögg för mig.

Men känner igen mig och håller med dig, så skönt att ha oron och ångesten under kontroll.

Hejsan är ny på den här sidan. Tyckte att den verka vettig. Jag haft problem ett tag så förra söndagen bröt jag ihop alldeles jag skrev in mig själv och nu har jag fått hjälp. Men det är fortfarande en bra bit kvar innan man är sig själv igen.

Kanske kan det ändå vara något bra att anmälan är gjord och speciellt att den inte kommer ifrån dig? Som mt så tror/hoppas jag att han kommer inse att han behöver ändra på sitt beteende och att du i framtiden ska känna dig tryggare när du släpper iväg barnen till honom.

Jag fattar också att du är rädd för vad som detta kan dra igång. Bra att du nu verkar bättre rustad inför det om något skulle hända. Ta ingen skit för det här!

Du vet, även om barnen oftast är ok med att åka till sin pappa så behöver det för den skull inte vara ok, om du fattar vad jag menar. Barnen har ju berättat om en del grejer, som du skrivit här, som verkligen inte varit ok. Även barn kan ju "skydda" vuxna och sig själva och välja att inte berätta allt.

Styrkekramar till dig!

Tänkte bara titta in och säga hem. Har varit ute och gått i solen.
Nu har jag varit vit drygt 2 månader har inte varit det någon gång
och det känns bra. Borta är ångest oro sömnproblem. Planering och
inhandling tänka på att man har till i morgon. Men lik förbannat
har jag inte mer pengar, misstänker att pengarna gått till sötsaker.
Men bättre det än det andra alternativet. Men men jag känner mig inte
säker tankarna finns ibland att det vore underbart gott med lite vin.
Men eftersom jag inte kan dricka med måtta får det vara just nu.
Må bra alla
Konstnären
I kväll vad än som händer inget första glas för mig.

Hej
Buzzz har en stor poäng. Skjut inte upp beslutet. Det kommer alltid en ny orsak att "ta ett glas till".
Åk, spola vinet och ha massvis med kraft till vapen.
Även små valpar behöver nattpassning. Bra att ha fulla batterier då.
Tog själv beslutet att nu är det nog när jag hade en "fri" vecka utan någon som såg konsumtionen.
Orka! Sluta nu.

Nu är det 9 dagar sedan jag drack.
Idag känns det bra, vaknar utan ångesten som skär i kroppen och sitter med en tredje kopp kaffe.
Läser igenom lite inlägg och känner mig helt okej, iaf för stunden.
Det hjälper att glutta härinne några gånger om dagen.
Allt för mig så länge, ska iväg på lite ärenden.
Allt gott!

Hej för det första!
Jag är ny här jag med så tänkte välkomna en annan nykomling!
Något av det bästa jag gjort på länge är att börja läsa och skriva här.
Mycket av det man läser stämmer SÅ väl in på en själv, så mitt råd är LÄS!
Hoppas du får en bra Söndag!

/WT

Din kommentar tar jag tacksamt emot, för jag är rädd för hur jag kommer att agera under min semester. Men jag kan bara hoppas att jag ska ha lite "j-vlar anamma" i mig och kunna stå emot. Kanske ha som regel att inte dricka någon alkohol före ett visst klockslag? Nåväl när jag väl kommer hem så hoppas jag också att jag ska känna att jag har njutit av semestern, ingen ångest.
Att min dotter får spela polis, det vet hon inte om själv. Det är bara så att jag känner att har jag sagt till henne att jag inte ska dricka någon alkohol, då gör jag det inte heller. Jag skulle inte drömma om att låta henne känna att hon på något sätt ska hålla koll på mig. Så får man inte göra mot sina barn. Och eftersom jag lever ensam, så kan jag se till att det inte finns någon alkohol i huset när jag kommer hem.
Så de första dagarna när jag kommer hem och hämtar lilla valpen, då kommer det säkert att gå bra att vara utan alkohol. Det är när allt börjar bli vardag igen som jag behöver allt stöd jag kan få från detta forumet.

Läste ditt sista inlägg nu på förmiddagen och kände att jag borde försöka att ge en kommentar.
Ta den för vad den är, ingen kritik utan en kommentar baserad enbart på mina egna erfarenheter.

Jag har haft samma intentioner som du när jag har farit på semester, att denna gång ska jag dricka med måtta och verkligen njuta av min ledighet.
För mig har det inte fungerat, så snart jag har börjat dricka så fortsätter det. Det finns ju så lättillgängligt och jag har fått den där extra kicken som det innebär att sitta vid en servering eller på hotellbalkongen med en iskall bira i näven.
Så har det i regel fortsatt på samma sätt resten av semestern, för att mynna ut i ångest och en stor besvikelse när man landat hemma i Sverige igen. Varför gjorde jag så här? Igen? Jag är ju tröttare nu än när jag åkte... Men som sagt, det var jag det.

Men bra är det att du har bestämt sig för att det får vara nog när du kommer hem!
Det som gör mig lite fundersam är när du uttrycker att din dotter kommer att få agera lite "polis".
Jag har själv bett min fru att gömma undan alkoholen för mig några gånger. Vilket jag nu när jag tänker på det bara var ett sätt att lägga över ansvaret på henne, det enda det ledde till var att jag letade som en tokig när jag var själv hemma, hittade alltid gömstället och tog för mig. Alternativt så köpte jag bara mer och gömde själv.
Tror att det jag försöker säga är att man aldrig kan låta någon annan ta ansvaret. Det är inte snällt mot vare sig en själv eller den man lägger ansvaret på. Man måste vara helt klar över att man inte själv vill längre tror jag.

Detta kanske lät negativt alltihop, men det är menat som välmenande råd utifrån hur jag själv fungerade, inget annat.

Ha en skön resa Lexi!

Buzzz

Tjena
Tack. JA att man överhuvudtaget funderar på ett glas igen är ju fantastiskt konstigt.
Men suget är stort!
Klarat två helger i rad med "kalas" utan att falla för trycket. Ursäkten, jag kör, fungerat utmärkt.

Kan konstatera att ytterligare en god natts sömn och en morgon utan tungt huvud borde vara "kicken" att ge fan i det.
I det resultat omgärdade livet vi lever så adderar jag en månad till på det vita livet. Delmålet är klart.
Sedan knackar julen på dörren med allt vad det innebär. Långledigt är det åxå.
Dags att köpa en ytterrock av stål!
Ha det!

Nu närmar sig min resa till Kanarieöarna och det ska bli sååå härligt med sol och ledighet. Men samtidigt är jag lite rädd, jag vet ju att jag gärna börjar med en öl redan till lunch och så framåt kvällen är jag så pass berusad att jag inte vill visa mig ute bland folk. Vad är det då för semester? Ska jag sitta hela kvällarna ensam på hotellrummet, så kan jag ju lika gärna stanna hemma och dricka vin hela veckan. Ska verkligen försöka att hålla igen, så att jag kan ha en skön vecka och njuta av sol o bad.
Santorini, vi tycks ha mycket gemensamt. Jag har också försökt med LCHF under en lång tid, men vinet förstör ju och så går jag upp istället. Men min plan är ju att direkt när jag kommer hem från semester, sluta med alkohol och bara äta efter LCHF. Under flera dagar nu har jag ätit bröd och pasta och genast blir magen uppblåst som en ballong och jag mår allmänt dåligt. Så jag ser faktiskt fram emot att både vara alkoholfri och kolhydratsfri. Dessutom blir min ryggvärk bättre när jag äter efter LCHF. Så det finns så många anledningar för mig att låta bli både alkohol och kolhydrater.
Det finns ingen risk att jag tar alkohol med mig hem från semestern, för när jag kommer hem så kommer min dotter och bor hos mig den första veckan. Vi ska ju åka och hämta hem min nya lilla valp och då vill hon vara med. Jag har sagt till dottern att jag ska låta bli alkoholen ett tag nu och det är hon glad för, så medan hon bor hos mig så blir det inget. Bra att ha en "polis" så här de första dagarna. Båda mina döttrar tycker att jag dricker för mycket, men eftersom jag aldrig har spårat ur eller somnat på soffan eller liknande, så förstår dom kanske inte att jag faktiskt är alkoholist. Eller kanske förstår dom det ändå....?

pappan att dottern väljer att berätta en sån sak för sin far! / mt

Hoppade in här jag med.
Började läsa och skriva på forumet igår, och är nog lätt det bästa jag gjort på länge.
Har varit helt nykter i 8 dagar nu, det längsta på länge och imorgon vaknar jag utan ångesten!
Dagen har dock till 90% upptagits med tankar på/runt/om alkohol...hoppas det ger med sig.
Kram till dig och alla andra här!

Sitter och lipar lite smått.
Nästan allt jag läst känner jag igen mig i.
Jag är SÅ glad att jag började läsa alla "historier" och skriva på denna sida.
Nu ska jag strax gå och lägga mig, utan alkohol i kroppen

kram på er alla!

Go´kväll på er!

Tyvärr är det ju så att mitt fokus inte legat på att hitta signaler för ett tilltagande missbruk under årens gång. Jag har ju varit kund på bolaget, men inte direkt läst skyltarna, än mindre tagit del av någon "moral skriva" som behandlar ämnet. Om jag på annat håll blivit konfronterad med sådana frågor, har jag nog raskt bläddrat vidare och förnekat, Är ju inget svårt att göra det, eller till och med få "medhåll" när man umgås med andra som gillat att dricka. Dom som förmodligen tyckt att det finns ett problem brukar ju inte vara så påstridiga med att påpeka. Det verkar ligga i vår mentalitet. Så förnekelsen är förmodligen ganska vanlig skulle jag tro.

Nej Santorini, tyvärr har jag inte minsta tvivel gällande mig själv.... Att jag tar upp det här, är säkert för att jag känner att det kan bli bättre om jag tar modet till mig att skriva ner hur illa det är ställt. Kanske kan det bli min väg att bygga vidare på? Sanningen är ju att jag flera gånger har haft nyktra perioder, och under en period varit aktiv här. Och sanningen är att jag vetat men fallit tillbaka, fallit igenom gång på gång på gång. Varför? jo, för jag är maktlös!

Jag har umgåtts mycket med många av er här inne den sista tiden. Blivit nästan till ett halvtidsjobb, men ok, då får det väl vara så ett tag. Läst om andra "gröngölingar" som jag själv, och andra som kommit längre. Vissa även mycket långt. Där lyckas jag hitta inspiration och faktiskt lite tilltro att det ska kunna gå. I trådar där författaren kommit långt i det nyktra livet, märker man en förändring. Underligt vore det väl annars, allt eftersom kroppen och själen återfår sin självständighet? Ikväll har jag läst i victoria´s tråd. Hon som sedan blev viktoria, där hon, och många andra, skrivit så mycket bra. Det ger inspiration till att lova mig ytterligare en nolla i protokollet för morgondagen.

Känner jag trots, alla kloka ord en konstig djup sorg och ledsamhet, kan jag ju alltid gå in på Youtube och lyssna på "Tjo va´de` va livat i holken", med Påvel eller så.... Det lättar säkert upp!

Vad som säkert lättar upp imorgon bitti, är att jag inte var med i den holken igår!

Efter löfte om att avstå från alkohol har vi haft några fina dagar men idag skulle vi träffa vänner på olika håll och jag ringer henne för att kolla läget då är hon full. Ringer henne senare på kvällen men då svarar hon inte, har hon däckat, är hon med någon annan? Hur ska jag göra imorgon, förlåta eller ställa ultimatum som jag säkert inte kan hålla?

Långt långt hemifrån för en natt.
Rummet är smalt med sängar utställda så man knappt kommer förbi dem, och hela familjen lubbar runt i kalsingar och urtvättade t-shirts.
Trötta efter en hel dag sittandes i bilen, frenetiskt letande efter vägguttag för att ladda sina mobiler och paddor.
Smaskar på lite snarr och snacks, kollar in någon halvkass actionrulle på en sönderrunkad hotelltv.
Men det är bara för en natt, frugan har inte ens med sig sin bag-in-Box dunk inga plastmuggar eller slitna tandborstglas för att slurpa några skvättar rödvin innan vi kryper ner i de hotellvita lakanen, jag har heller inget tvångsmässigt medtagna ölburkar att snabbt svepa innan vi tvingas i säng.
I morgon är det upp tidigt för att uträtta vårat ärende för att sedan åter ställa kosan hemåt igen.
Stressigt, nejdå det är självvalt, min mentala bit hänger med och jag hinner njuta av varje tillfälle, så länge jag får umgås med min fina familj så mår jag bra.

Tvekar inför att att gå ut med kylväskan för att hålla innehållet kallt i bilen, det är pisskallt ute och här finns t.om snö.
Frugan tjatar om att jag ska passa på att röka, men att gå ifrån T-shirt och kallingar till vinterjacka och vantar bara för att röka, njaeä.
Ett slaget gäng där alla halvsover redan halvelva, vilket highlife med partygänget en lördag!
Vet ni det gör absolut ingenting, jag föredrar hellre en äkta trötthet i nyktert tillstånd än en falsk fylla där alla kör järnet tills de fyllsomnar.
Det här är realityshowen i sin äkthet, inget trött bakfullt gäng i morgon bittida.

Dottern var på firmafest igårkväll, och avstod att dricka för att hon skulle övningsköra de första timmarna, det var en fin gest av henne.
Hon säger att hon får det svårare att dricka numera, hon får en sådan ångest dagen efter, vad ska man säga, grattis och välkommen i gänget.
Äpplet faller inte så långt ifrån päronträdet, skulle det vara möjligt att fyllångesten ligger i generna?
Tycker lite synd om henne, att hon blott 20 år gammal inte ens hinner börja sin alkoholkarriär inte hon till synes verkar avstå ifrån den.
Det är naturligtvis rätt, men jag tycker nog att hon borde kunnat få några år innan hon hann upptäcka allt jävelskap på en gång...

Sitter här i det blå blinkande ljuset ifrån TV'n, det pangas och smattrar från filmen, och jag känner mig ändå nöjd med livet.
I morgon är det en annan dag, vet redan nu att den kommer att vara bra, jag drack ju inget ikväll...

Ha det bra därute i cyberrymden go'vänner, tänker på er flera gånger om dagen, och Buzz....grattis till din egna tråd, har redan läst den flera gånger.

Natti!

Berra