Senaste kommentarerna i forumet

Visst tog det tid att läsa din tråd...medn det var värt det. Bland annat hade du skrivit en mycket fin dikt...ganska i början av tråden. Gå tillbaka och läs den. En kille som kan skriva så får inte drukna i alkohol!

Hårt som fan...släpper inte taget! Ingen ska behöva må som du gör nu. Tänk att jag skrev det dumma om stöd från familjen precis samtidigt som du skrev att du inte hade mycket stöd där...Jag har gjort precis samma resa som du...via soc...sedan behandlingshem. Jag finns här om du vill. Är just nu sjukskriven - för foten faktiskt - så jag går oftast hemma. Är dock ensamstående med tre barn att ta hand om så just nu måste jag logga ut. Men jag tittar in under dagen och ser hur det går. Och jag håller om.../Dompa

Hej Tvåbarnspappa!

Härligt att höra av dig. Jag har tänkt på dig och undrat hur du mår.
Det var tråkigt att du inte fick berätta själv för exet. Men jag tror inte att det är något negativt i att socialen nu är inkopplad. Använd det! Be om hjälp! Mörka inte utan visa för soc som du visat för oss vilken vilja du har att sluta dricka. Det låter som om du är rejält nere och jag tror du behöver lite hjälp för att börja vandringen upp till bergets topp. Vår kompis Dompa är en bra förebild där. Han tog all hjälp han kunde få för att bli nykter. La sig platt.

Tänk på att man bestiger berg i etapper. Ibland är dagsturen väldigt kort, men varje natt du slår läger kan du titta ned, njuta av utsikten och se vad du har åstadkommit just den dagen. Ett steg i taget, TP. Uppe på berget hägrar den där nyktra, snygga killen som spelar gitarr så att flickorna smälter.
Ta hjälp! Du är värd det. Kom ihåg "Blott i det öppna..."

Nu håller jag om dig.
Nynykter

Tp, vad skönt att du känner att du alltid kan återvända hit! Att vara liten och svag är en bra början tror jag. Skulle så gärna vilja kunna komma med en hel hoper fantastiska råd och lösningar, men dem har jag inte. Du vet att det är en dag i taget som gäller, och det enda jag vet och kan med säkerhet säga är att det går! Det går att vända skutan och starta det nyktra livet, det som är på riktigt. Var inte rädd för att be om hjälp, behandling, terapi, vad du nu än känner skulle vara rätt för dig. Och vi finns ju här, vi som vet så väl vad du går igenom. Kram Viktoria

inte försöka med att få stöd på AA ? Och när du träffar nån från soc så be om hjälp med behandling och var hela tiden ärlig med hur du är. Sök på nätet efter behandlingsalternativ som kan passa dig och be att få komma dit.
Det här kan vara det du behöver för att ta ditt slutgiltiga beslut om att helt sluta dricka.

Kram !!

Tack så mycket Dompa!

Du måste lagt mycket tid på att läsa! Det har blivit många inlägg i denna tråden.

Just nu känns det som om jag har ett berg framför mig att bestiga. Egentligen är det inte det intejust det faktum att jag vill och måste sluta dricka, utan allt det dragit med sig. Psykisk och fysisk ohälsa, och att mina älskade pojkar fått se sin pappa onykter på helgerna.
Känner mig så liten och svag just nu. Känns som om jag inte orkar ta mig igenom detta själv!

Någon som har några råd att ge? Jag har aldrig mått såhär dåligt innan!

Mvh TP

Önskar dig en fin dag Berra! och snart är det semester, med stugliv för dig antar jag? Kram kram/V

Vad glad jag blir för er skull, din och Mullegubbens, att han besöker AA. Önskar dig en fin dag♥

Jag kör Nn:s metod. Förlåter ty de veta icke vad de göra...och nästa gång kör jag Villervalles teknik. Välkommen hit förresten, hur går det för dig? Men jag kommer inte ta chefen idag, nämner det nästa vecka när vi ses. Kan inte låta det växa till ngt "för stort". Jobbar lite i en sådan miljö att det är mycket grabbluncher...inte alla med dricka...men det är inte heller ovanligt. Maria kan nog även ha rätt...just chefen är nog en av oss. Och en smula korkad. Men djävlar vad det malde igår. Låg över en timme i bastun och hela känsloregistret passerade. Men jag blev mycket ren :-).

Hoppas alla får en nykter dag! Sköt iaf. om er. Ni betyder mycket för mig.

Vi "känner"inte varandra här på forum, men jag har under de senaste dagarna läst hela din tråd. Vad folk som passerat här på tråden. Jag gillade också Nubaskemig. Kul tjej med underbart språk. Härligt att du är tillbaka här igen (håll dig kvar nu)och mycket bra beslut att berätta för familjen. Nu har du press på dig...men även ett stöd tänker jag mig. Håller tummarna för att det ska gå bra med tumören. /R

Betyder så mycket för mig att jag har er här inne.
Som jag berättade innan så har jag berättat för familjen om om mitt helgmissbruk. Tyvärr så har jag inte fått det stödetjag hoppades på av min familj. Min pappa ställer upp så mycket han kan. Men han är börjar komma till åren och sån det är inte så lätt för honom att hjälpa mig. Jag hoppades på min syster stöd, men har inte blivit så tyvärr.

Igår rasade mitt liv totalt. Jag har samlat mod så länge. att berätta detta för barnens mamma och kände mig redo att göra det nu. Men en av mina "vänner" ringde och berättade detta för henne innan jag hann att göra det.
Nu är socialen inkopplade i detta för att mina. barn har mått dåligt en längre tid. Nu tror jag inte att allt hänger på mitt drickande. Men givetvis så har det påverkat barnen.
Jag känner en sån oerhörd skam i detta så jag kan inte beskriva det med ord. Jag ÄLSKAR mina barn över allt annat på denna jord och gör vad som helst för att bli helnykter. Jag är rädd, har ångerst och känner mig så oerhört misslyckad.
.
Vad ska jag ta mig till?! Jag vill läka mina barn och få dem att må bra, åh jag vill INTE dricka mer. Känner mig så ensam i detta. Har ingen att luta mig emot. Är hela tiden ensam med mina tankar. Håll om mig någon! Snälla

gillar, som vanligt. Fint att du har koll på jobbet. Fint att få dela dina tankar. Fint att du är hemma och trivs i ditt liv. / mt

"vem" jag är utifrån den respons jag fick igår. Det är skönt att "känna igen mig" - få bekräftelse på att sån är jag. Inte så så vanlig - en del är mer unika än andra fast på olika sätt:) Få bekräftelse på att jag antagligen är lite av en främmande fågel i den samarbetsgrupp jag tillhör. Känner igen mig i min mamma och i min morfar - har många gånger tänkt på honom som var knuten, nästan fjättrad vid till ett litet jordbruk, det kan inte ha varit lätt. På den tiden fanns inga val - men han valde en handlingskraftig kvinna, min älskade mormor.

Jag är hemma i den jag är och har ingen vilja att vara (mycket) annorlunda. Vet vilka sidor som är starka och vad som inte är min grej. Har ofta löst det genom medarbetare som ha en annan begåvning än jag:)

I mitt eget liv är jag tacksam att leva i en tid där det finns valmöjligheter. Det finns många "liv" där jag skulle ansetts värdelös, vantrivts och inte kunnat utveckla det jag är bra på. Att jag varit omgiven av människor, särskilt min mamma och min man, som gett mig utrymme att bli... Också att jag kan bortse från en del krav vi-människor-idag skapar - jag är tämligen tillfreds med mitt liv. Vilken gåva.

Att få se sig i en spegel (av god kvalitet) i tryggt sällskap är en lyx. Jag har prövat flera speglar - det ligger för mig - och bilden är densamma. Det ger mig ett lugn i mig själv. Det ger mig också möjligheten att se på andra med större tolerans. Omedelbar korrigering: Det har med tiden gett mig förmågan att se på andra med större tolerans. Mycket har jag övat på, om och om igen. Och fortsätter öva. Och lära.

Kanske jag låter självgod nu men jag är tacksam. Nöjd och tacksam. / mt

Vad svarar man idioter? Det är svårt att vara snabb i repliker när man sitter där, men en kommentar typ " Nej tack, jag ska inte ha något idag för jag skall göra det och det med barnen, men för all del ta ni några extra glas så ni fart på kreativiteten" ;-)

Ha det gött!

Kul och kloka tankar Berra. Känner igen mig i alla måsten, men visst är det roligare att mecka moppe med grabben än tvätta skitiga bilar eller klippa gräsmattan.

Genom mitt huvud när jag läste ditt inlägg om lunchen har redan skrivits ned här ovan av vännerna här ovan! Sträck på dig och var stolt för du är så duktig. Ta chefen i enrum och be att få slippa den typen av risksituationer och skämt. Respektlöst!

Lämnar en hög med kramar här som du får plocka upp när du vaknar strax

Sitter och läser svaren från er alla, tack för att ni "bekräftar" mig och mina tankar...

I följetongen "Berra's själavård" så försöker jag återblidka dagen och summera den...
Det har blivit viktigt för mig, att varje dag komma till en slutplädering,
mitt försvarstal till mig själv, att det här....det blev en...bra dag...
Och jo, det blev det, inget extraordinärt, utan jag lever med mina nyktra känslor var dag...

Jag har jobbet inom kontroll, det involverar ganska så stora fysiska förändringar,
och jag har bestämt mig för att det vådar gott, positivt tänkande liksom...

Inom familjen hjälper vi båda kidsen med sina sista mödor inför slutproven,
storesyrran tar sin examen och hon sliter in i det sista, en sådan kämpe!
En stundande hejdundrande studentskiva nalkas och hela garaget är fullt av själadödande dryckjom,
för de andra då, inte för mig själv, känner ingen stress över att ha alkohol hemma längre.
Jag vet att jag kan, OM jag vill, och jag vill inte, det är en betydlig skillnad i tänket...

Grabben har införskaffat sin första moppe, det finge bli en begagnad.
Det har blivit en kul grej att vi båda tillsammans tillbringar en stor tid i garaget och meckar upp den till en fullt användbar nytto/lek-sak för en manlig tonåring...
Han håller på att spricka över förväntan, moppekortet och 15 årsdagen ligger alltför långt borta
i hans värld, och jag känner så väl igen dessa tankegångar, stackarn!
Men nå'n gång måste han få vänja sig vid att ha tålamod, jag är stenhård på trafikregler, och
det finns ingen chans för honom än att provåka längre än femtio meter bort från garaget.
Han vet att låsen åker på OM jag får veta att han har varit ute och tjyvåkt,
och något pokerfejs har han inte, vi läser honom som en öppen bok...tyvärr grabben!

Allt handlar om ett förtroende, och det är en viss form av frihet under ansvar...
Han har nycklarna till moppen, men kan inte använda den för tillfället...
Jag har hela garaget fullt av alkoholhaltiga drycker, men kan inte använda dem för tillfället..
Hans är tidbegränsat, och jag vet inget slut på mitt..

Många tror jag lever i rädslan över att aldrig i förtid få veta hur pass lång nykterheten blir,
jag brukar tänka att den dagen kommer då jag inte längre minns fördelarna med den,
och DÅ kanske jag omvärderar min egna nykterhet, eller så kör jag bara på i gamla hjulspår,
lika gärna som jag drack och inte visste varför, kan jag vara fortsatt nykter, och inte veta varför.
Låter det konstigt?, jag tror inte det, det handlar nog om vanor och en egen form av självsäkerhet.

Trivs jag med mitt nuvarande liv, så behöver jag inte ladda på en förändring...
Jag har alltid skrivit tidigare att förändringar är bra, en sorts utveckling..
Och någonting som är bra kan bli bättre, men inte enbart skapa en förändring bara för att skapa...
..en förändring...

Det skulle kännas som om jag skulle smutsa ner ett välstädat hem, bara för att skapa en förändring för att genast göra det bättre genom att städa det igen, och så hade jag varit duktigt igen, Häpp!
Då lägger man ner energi på helt fel ställen, ett ekorrhjul, skada, läka, skada...
Och man brukar upprepa saker som man är duktig på, för man vet redan resultatet, innan!

Jag har inte tvättat bilarna på månader nu, det har nog aldrig hänt förut.
Bilarna är skitiga och gräsmattan var jättelång i helgen, jag har skitit i mina tidigare så viktiga rutiner, att hålla någon sorts fin fasad utåt, fuck them!

På sistone har jag blidkat mina vyer inåt och funderat på vad jag mår bra av,
och låtit dem bestämma vad som är viktigt i mitt liv....
Jag duschar bara vartannan dag och undrar om detta är mitt mänskliga förfall...?

Nej så i h..te heller, jag har bara omvärderat vad som har blivit viktigt i mitt liv.
Jag vill bli sedd för den jag är, och inte den jag ser ut att vara...

Så ser du någon med skitiga bilar, med en lång och tufsig gräsmatta som kanske luktar skunk....
Ropa Berra, vad är sannolikheten att det finns fler av sådana som mig?

..livet kanske börjar, när man börjar sänka kraven på det...
Och vem vet, kraven kanske minskar den dagen då man slutar dricka alkoholen, och inte tar den för given...?

Det enda jag vet att under morgondagen kommer jag inte vinna någon miljonvinst,
och att någon granne kommer med stor säkerhet att skaffa en nyare bil än vad jag har...

Men det viktigaste är att fundera på, vad bekommer allt detta mig..?
Troligen inte ett smack, och så länge jag håller mig nykter kommer inget oförutsätt att hända,
på både gott och ont, och livet kommer att vara mycket stabilare...

Mors Berra!

Det oförutsedda är saven som stiger i trädet, ljudlöst och osynligt,
det är havsvågen som vänder och ögat som med ens befrias
från sin skymmande hinna,
det är hungern som bryter fram ur övermättnaden, det är snön
som faller och höljer den svarta marken,
det oförutsedda kan liknas vid grässtråna som välter en katedral
eller vattnet som spränger klippan,
det oförutsedda tränger igenom verklighetens dödkött
in till den levande kärnan av begär;
där det finns en önskan banas en väg, där det finns ett tryck
uppstår ett motstånd,
där det finns törst öppnar sig källor, där det finns en dröm
är ingenting ohjälpligt.

Ur Flykten och överlevandet, Artur Lundqvist

Jag smiter in och läser flera gånger varje dag men har inte hunnit eller orkat skriva. Gläds med er som det går bra för och lider med alla som har det tufft. Är lika ledsen för alla nya som tillkommer med ledsna och ångestfyllda rader. Men jag känner mig än så länge stark och karaktärsfast och jag njuter av det så länge det varar.

Nu sitter jag och tittar på schlagerfestivalen, ganska kassa låtar så jag kunde ta mig tid att skriva lite ;-)

Kramar till er alla som kämpar på!

för mannen som nu har varit på sitt tredje AA-möte. Respekt och kärlek. Tänker på en dikt av Artur Lundqvist. Måste kanske söka upp den. / mt

Då ska jag ge den en chans..
Tack snälla!

Det låter som chefen i the Office. Okunnig som fan men tror att han har koll och att han är rolig...Kul på TV men inte i verkligheten.
Din chef borde läsa lite arbetsrätt och kolla vad som ingår i arbetsgivaransvaret för arbetsmiljön, både den fysiska och den psykosociala. En grundläggande grej är att anställda inte ska utsättas för onödiga risker...
För det första är det väldigt onödigt att servera alkohol till en arbetslunch.
För det andra är det omdömeslöst att utsätta en anställd med alkoholproblem för en sådan risk när den så lätt hade kunnat undvikas. (Ingen tycker väl det är konstigt att dricka Loka till en arbetslunch?)
För det tredje är det bottenlöst urbota korkat att dessutom skämta om saken.
Det var min "objektiva" bedömning.
Jag förstår om du blev förvirrad. Det hade jag också blivit. Du får väl pröva med nynykter von-oben attityd. Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra...
Sätt sen på en DVD med the Office om du har en sådan och ongarna kan tänka sig att upplåta TV:n..
Kram från Nynykter

Hur har du det?

Beskrivning av hur det blir, du är riktigt bra på att uttrycka dig! Barn märker direkt när man druckit, när de är små förstår de inte varför man är annorlunda men de lär sig fort att hata hur man blir, låt oss fortsätta ge våra barn nyktra mammor och pappor. Kram

Som oss, dricka vin/öl till lunch en tisdag, får mig att tro att även han har problem. En som inte själv har problem skulle aldrig säga så, för dem är det ingen stor grej om ngn är nykterist. Han känner sig hotad, tror jag. Kram