Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att läsa i denna levande, positiva tråd! Det är mycket starkt av dig Calleqwerty att åka på fiske o fylleläger med kompisarna och fokusera på fisket och nykterheten.
Kan tänka mig att några kände lite olust över att du inte hinkade som de andra, drog billiga skämt och fyllekramades. Inte att glömma hur goa gubbar alla är då spriten värmer innanför västen. Samma tugg varje gång. Öh, kommer ni ihåg den gången då vi.....Ja, typ 118 gånger har vi hört den förut. Men kör på, vi asgarvar ändå när poängen kommer precis som det vore första gången vi hörde det. Calle tro inte att jag försöker vara ironisk....Jag ÄR ironisk!
Det bådar gott för framtiden när du klarat en liknande helg utan en droppe?
Mycket imponerad av din fångst, det luktar Norrland lång väg? Är dom på hugget nu de stora trots värmen som är och har varit?

Grattis Calle och håll i så kommer du få många härliga stunder framöver utan alkohol.
Jag blev mycket berörd av din berättelse där du talade om för din fru om problemen du bär på. Så härligt att bli kramad och stöttad i sådan stund när man kanske räknat med det helt motsatta. Själv är jag inne på min 57:e dag och det är fortsatt mycket tankar runt alkoholen men jag känner mig stabil.
Precis som Konstnären nämner så önskar jag att tankarna så sakteliga ska tyna bort och självdö. Att det helt enkelt ska bli så naturligt att aldrig dricka så man inte ens funderar över det. Jag tror personligen att det tar väldigt lång tid och att man måste bearbeta det ordentligt innan man kommer vidare och blir riktigt grundtrygg i sitt beslut.
I vilket fall som helst så kommer jag på mig allt oftare att Oj, nu har det gått flera timmar utan minsta tanke på alkoholen och dess lömska begär. Då blir jag motiverad och förstår att till slut kommer vi klara det!
Kämpa på!

Kram från LillPer

Sorry Konstnären! Jag trodde jag skrev i CalleQ:s tråd men icke.
Nåväl, jag hoppas du mår fint och att dina rutiner du skrev om funkar. Jag har själv börjat med en del såna rutiner och kan bara säga att jag är ganska lik dig i morgonhumör och
funderingar runt hur vissa människor ser ut och luktar på sommaren.
Det är ju rena freakshowen ibland! Undrar hur man skulle gå klädd på vintern för att få samma effekt?
En tröst är väl att det finns alltid nåt att kolla på, förundras över och le åt.
Foppatofflor finns det nog aldrig läge att bära med högt huvud och säker blick?
Kanske då man hämtar morgontidningen innan solen gått upp?

Sköt om dig och kram från
LillPer

Härligt att läsa i denna levande, positiva tråd! Det är mycket starkt av dig Calleqwerty att åka på fiske o fylleläger med kompisarna och fokusera på fisket och nykterheten.
Kan tänka mig att några kände lite olust över att du inte hinkade som de andra, drog billiga skämt och fyllekramades. Inte att glömma hur goa gubbar alla är då spriten värmer innanför västen. Samma tugg varje gång. Öh, kommer ni ihåg den gången då vi.....Ja, typ 118 gånger har vi hört den förut. Men kör på, vi asgarvar ändå när poängen kommer precis som det vore första gången vi hörde det. Calle tro inte att jag försöker vara ironisk....Jag ÄR ironisk!
Det bådar gott för framtiden när du klarat en liknande helg utan en droppe?
Mycket imponerad av din fångst, det luktar Norrland lång väg? Är dom på hugget nu de stora trots värmen som är och har varit?

Grattis Calle och håll i så kommer du få många härliga stunder framöver utan alkohol.
Jag blev mycket berörd av din berättelse där du talade om för din fru om problemen du bär på. Så härligt att bli kramad och stöttad i sådan stund när man kanske räknat med det helt motsatta. Själv är jag inne på min 57:e dag och det är fortsatt mycket tankar runt alkoholen men jag känner mig stabil.
Precis som Konstnären nämner så önskar jag att tankarna så sakteliga ska tyna bort och självdö. Att det helt enkelt ska bli så naturligt att aldrig dricka så man inte ens funderar över det. Jag tror personligen att det tar väldigt lång tid och att man måste bearbeta det ordentligt innan man kommer vidare och blir riktigt grundtrygg i sitt beslut.
I vilket fall som helst så kommer jag på mig allt oftare att Oj, nu har det gått flera timmar utan minsta tanke på alkoholen och dess lömska begär. Då blir jag motiverad och förstår att till slut kommer vi klara det!
Kämpa på!

Kram från LillPer

Jaa du konstnären. Helvetet på jorden är på pricken. Allt eftersom man börjar "komma tillbaka" till verkligheten efter en dryckesperiod slår ångesten vilt från alla håll. Det enda man vill är att försvinna från denna jord, åtminstone få gå in i en lång, lång sömn och vakna upp till något bättre. Jag vet ju efter diger erfarenhet att det tar minst tre dygn för att över huvud taget komma på fötter men har förmågan att förtränga hur helvetiska dessa dygn är. Nu är snart dygn 2 till ända och förhoppningsvis får jag sova ett antal timmar i natt. Det har aldrig någonsin känts viktigare att ta tag i denna helveteskamp än nu. Innerst inne har jag nog aldrig insett att familjen kan försvinna från en dag till en annan. Jag vill inte riskera ett sådant scenario men vågar samtidigt inte ta något för givet. Jag inser att mitt förtroendekonto ligger på skyhögt minus och att det kommer att ta lång, lång tid att börja "betala av" på detta minus.

Min fru har fortfarande inte packat sina väskor och detta är jag evinnerligt tacksam för. Jag ska göra vad jag kan göra för att få min katastrofala situation på rätt köl igen. Jag antar att det kommer att bli en tuff resa men inget kan vara sämre än där jag är nu.

Hoppas att det går bra med din man, konstnären och tack för din mycket välbehövliga support. Jag hoppas vi kan följas åt under lång tid framöver. Du känns oerhört stark och det ger mig en stor tröst mitt i allt elände.

Lycka till också du, Fenix som ju också varit med ett tag.
Sköt om er/Tjalle

Det är lugn Muränan. Vi är ju här för goda råd, ärliga svar och uppmuntran. Jag har nu varit utan alkohol i tio dagar och märkte en oerhört positiv effekt igår när jag och frugan var ute och sprang. Kroppen känns redan nu bättre, pulsen lägre och jag kunde hålla ett mycket högre tempo. Jag har ett jobb som innebär en hel del fysisk träning och krav på en god fysik och vi brukar starta veckan med en gemensam löptur på måndagar. Ja, ni kan ju tänka er hur det känts efter att ha supit fre-lö och ibland till och med torsdag. Nu kan jag se fram emot att det går aningen lättare..
Idag har vi fått gäster, ett par som vi känt i säkert 25 år. Som tur är så är dom av typen som man inte behöver förklara sig inför. Det är skönt att det just nu räcker att kämpa mot lusten att dricka " i glada vänners lag ".
Blir alkoholfri öl. Har köpt hem tre olika sorter som jag ska njuta till den grillade maten.

Känns skönt att vara här.
Kul även att prata med dig igen.

Japp. Jag ska vara nykter i dag.
I morgon är morgondagen.

Jag är lite splittrad, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har fått i mig lite näring trots att jag inte är hungrig.

Stor kram på dig.

Ok. Bra att du är här tycker jag. Bra också med 20 timmars nykterhet. En tanke som slår mig då du skriver att du är totalt nere på botten är att många här inklusive mig skrivit om hur vi varit tvungna att nå vår personliga botten innan vi gett upp och på djupet förstått att det inte finns någon räddning om vi inte slutar dricka. Tänker du vara nykter idag? Jag ska. Sitter på tåget nu och förlorar snart kontakt så återkommer senare ikväll då jag är hemma. Skickar en varm kram ifall du skulle behöva.

Ungefär som jag då.

Känner mig så splittrad och inget hopp alls.
Jag har förlorat all gnista som säkert finns där inne någonstans och gömmer sig.

Jag hade inget val hela jag kollapsade. Jag valde rätt. Livet.
Härda ut och bara skriv av dig.
Tror på dig
Konstnären

..alla har sovit dåligt inatt i båda stugorna på landet, 8 personer tonåringar och vuxna.
Ute ser trädgården ut som skit, dynor hänger på tork, gräsmattan är full av sopor och t.om vädret är mulet och enormt fuktigt.
Svågerns och svägerskans TV är trasig.

Jo vi var på restaurant igår kväll, och fortsatte parta in på sena natten i paviljongen, men det var inte alkoholens fel, det var vädret!
Ett enormt åskoväder kom inramlandes över oss kl 4 på morgonen alla var vakna i båda husen, det zappade till alldeles intill oss och vi vet inte vart.
Vart tjugonde sekund small det och det fullkomligt öste ner, därav ser gräsmattan ut som skit med löv, barr och små grenar.
Stora pölar och rännilar har skapats på diverse ställen på tomten....

Fyra timmar höll det på och nu sitter vi här allihopa söndermosade med en svart kopp kaffe.
Vad gör vi?, tja det som man brukar göra, städar och plockar upp efter "festen", hänger dynorna på tork och tar hem badlakanen för tvätt,
De blev alldeles solkiga av smutsen som stänkte upp av det häftiga regnet, hoppas på lite sol innan de tas in så de har torkat upp lite annars blir det lätt svarta mögelfläckar på dem.
Ingen trevlig avslutning på tre veckors semester, men så är naturens makter, inte förutsägbara och inte påverkbara.

Är ändå nöjd, vad hann vi inte med på dessa tre veckor, kopplade bort jobbet totalt och det om något måste väl vara ett gott betyg.
Är naturligtvis trött i kroppen av allt fysiskt arbete men hjärnan har fått den ro den så väl behövde, så det blev en bra semester i alla fall.

Har lite hybris nu inför måndagen, men hoppas på att jag kan ta det lugnt och inte gå på maxfart på en gång, det skulle inte vara så bra.

Alkoholen har visat sig från den bästa av sina sidor under semestern, de som har kunnat dricka den har gjort det, de som inte kan har inte heller gjort det.
Det känns naturligt och inte alls orättvist på något sätt, jag har accepterat mitt val, detta är det sätt jag fortsättningsvis kan förhålla mig till alkoholen,
Den finns i min direkta närhet, jag tar i den, häller upp den och serverar men dricker den inte...det sär skillnaden mot förut.
Får ingen ångest eller deppighet av den och håller på så sätt mitt sinne öppet och fritt till andra inputs som gör att jag lever närmare verkligheten.
Jag ser, jag känner...jag finns med hela tiden, behöver inte fly från mitt egna liv...

Tittar ut över min skräpiga trädgård och tänker, jaja, där kan du inte påverka, ditt kontrollbehov har sina begränsningar.
Jag kan kratta och göra fint igen, men det hinner komma fler oväder så här i slutet av sommaren.
Ge upp och resignera, allt har en ände, korven den har två, vänd blickarna inåt och tänk på hur ångesten inte finns.
Det borde vara tillräckligt för att känna dig glad, eller hur?

Man borde vara tacksam för att man inte mår så dåligt, men saker och ting blir så självklara med tiden...
Ibland måste man backa för att kunna se framåt, kom ihåg min historia, kölvattnet säger ifrån vilket håll jag kom, det stormade där, förut..

Berra

Kul att du svarar.

Det är sådär. Totalt nere på botten är jag tråkigt nog. Men har varit nykter i 20 timmar snart.

Jag har väl kört ner mig själv riktigt ordentligt denna gång.

Tack så mycket för ditt stöd.

Får man fråga hur du lyckades?

Kanske bäst att inte sluta så där direkt med snuset. Livet är upp och ner för mig oxså ibland. Det är ju inte på topp varje dag.
Kanske du ska kolla upp magen. Minns i börja eller första månaderna som nykter hade jag ont överallt tyckte jag, tror nog
för min del att det var inbillning. Efter en dålig dag brukar det kännas bättre dagen efter. Innan jag somnar säger jag tyst till
mig själv I MORGON BLIR EN BRA DAG OCH JAG KOMMER ATT MÅ BRA.
Ha det fint
Konstnären

Tillbaka efter en tid med frånvaro blandat med tysta små besök då och då på forumet. På förekommen anledning, dock inget återfall. Sitter i detta nu på en mellanstation på min resa hem från Skellefteå och AAs lansmöte. Då jag så att säga har en tendens att gå "All In" då jag väl bestämmer mig så har jag där gjort mitt allra, allra första AA-möte, mitt dito al-anon möte och varför inte också slänga in ett Vuxna Barn möte då jag ändå är på plats?! Såklart är jag nu helt omtumlad, fylld av tankar kring mig själv, min roll i skådespelet familjen och i verkligheten familjen och förhållningsättet till dessa då, nu och i framtiden. Får kanske ta fram forumväven och väva in några nya stråk i min tråd här. Kram alla kända och okända

Håll ut nitton timmar är nitton timmar och det är bra. Tänk så en liten stund i taget.
Du kan tänker på dig
Konstnären

Bra gjort av dig. Visst är det skönt att vakna och inte vara bakis.
Heja dig
Konstnären

Tack Ullabulla, jag ska verkligen försöka stålsätta mig. Jodå, han har ju försökt med alla vackra, känsloyttringar...att han älskar mig och saknar mig...och att han vill träffa mig igen. "På ett villkor: sluta drick, var nykter" blev mitt svar. Han klarade ju inte av det...utan drack igen, en timme senare. Så mycket ville han alltså ha mig...not! Klart jag blev ledsen...det sätter sig ju i hjärtat, oavsett hur man blir ratad. Han uppför sig och beter sig som en 18-åring, helt utan förstånd känns det som...men vad händer när han fyllt 40?? Om han uppnår den åldern...hemsk tanke, men den finns där. Han dricker sig redlös varje dag...kan ta moppen och köra när han är stupfull (han har sagt att han inte ens minns att han körde hem..!), eller ta båten ut på sjön...ensam i en liten plastbåt. Ramlar han i är det kört...
Jag känner för han familj, hans pappa och hans syskon. Deras bävan inför det där sista telefonsamtalet. Jag vill inte vara en del av hans liv när det händer. Då skulle jag rasa helt...jag har ju min egen dotter att tänka på, min familj och allt annat som får mitt liv att fungera normalt. Varför ska jag hjälpa den här killen för?

Tack så mycket. Förstår precis hur du mår just nu och det är ingen lek direkt. Helvetet på jorden kallade jag det. Vad bra att du ska på möte i morgon.
Kände ju själv sista två åren att det gick bara utför varje gång jag försökte. Minst ett tiotal försök och dom slutade i total kaos. Ändå ville jag inte riktigt
inse. På sätt och vis var det nästan bra med kramperna och hela köret då i september, för det fick mig att vakna. Jag var ju nästan på andra sidan som
läkaren sa, tack gode gud inga hjärnskador. Även jag stoppade i mig minst 2 insomningstabl. men hjärnan gick ju på högvarv.
Vad bra att du pratat med din fru hon har det svårt, för ironiskt har jag upplevt det nu med min man. Nu har han varit vit snart en månad vill inte ta någon
hjälp. Man blir misstänksam och på sin vakt. Vill inte ha något mer medberoende för det är ett helvete att stå ut med.
Du verkar beslutsam nu och det är ju kanonbra. Själv skulle jag inte våga prova en gång till, då blir det en enkel till h-vetet och det är det inte värt.
Tjalle, man kan känna sig tråkig ibland i sällskap för det är ju jag som är konstig som inte dricker inte dom. Jag ger faan i deras åsikter.
En person hade fräckheten att säga till mig, har du inte hållt uppe länge nog. Så är det i samhället.
Du klarar detta Tjalle, klarade jag det så kan alla, jag var ett vrak som gick på två ben.
Kram och styrka till dig Konstnären

Japp! Bättre sent än aldrig. Glad att jag kikade in här idag (går lite tid mellan gångerna) och såg ditt inlägg. Hur har du det?

Tack så mycket. Förstår precis hur du mår just nu och det är ingen lek direkt. Helvetet på jorden kallade jag det. Vad bra att du ska på möte i morgon.
Kände ju själv sista två åren att det gick bara utför varje gång jag försökte. Minst ett tiotal försök och dom slutade i total kaos. Ändå ville jag inte riktigt
inse. På sätt och vis var det nästan bra med kramperna och hela köret då i september, för det fick mig att vakna. Jag var ju nästan på andra sidan som
läkaren sa, tack gode gud inga hjärnskador. V

Tack för svaret, Molly! Exakt...den där tomhetskänslan som blivit...vad ska jag göra nu?? Och hans totala likgiltighet. Hur många gånger som han har sårat mig...kastat sin ångest på mig och gjort det till mitt fel. Att den här sjukdomen kan vara så förödande...den äter ju upp allting som är gott hos en människa. Han väljer att dricka...han ljuger för att få dricka...han väljer att förlora sin enda dotter, sina syskon, sin pappa...mig. Klart att det känns! Han har supit sen han var 18, nu är han snart 38. Och han slår dövörat till så snart man tar upp ämnet...han börjar prata om nåt annat, byter samtalsämne. Han ska få en praktikplats genom Arbetsförmedlingen, med start den 1/9. Ett riktigt genombrott för den här killen som varit utan jobb o sysselsättning i 7 år och lever på socialbidrag...men hur i hela friden ska det gå till?? Han klarar ju inte av att vara nykter ens en dag, som det är nu..! "Hur ska du göra för att sluta dricka då?" frågade jag honom. "Det är bara å sluta det..." svarade han. Hjälp....han har ju inte insett någonting....

Tjalle! Det du berättar år väldigt likt hur jag haft det, och jag är så innerligt trött på alkohol. Sådana som du och jag måste nog helt kapitulera och glömma allt vad socialt drickande heter.
Vi hörs,
Fenix

Tack för stöttande ord konstnären. Jag har följt din resa och jag är otroligt imponerad. Vad jag önskar att jag kunde vara där du befinner dig idag. Natten har varit för djävlig som väntat. En insomningstablett tidigt på kvällen, ytterligare en vid midnatt men resterande del av natten mest vaken med ångest och svettningar. Vet ju att du gått igenom något liknande när du "nyktrade till" så du vet säkert hur jag mår nu. Jag hade ett mycket långt samtal med min fru imorse efter frukost och det var jobbigt. Jag som aldrig brukar gråta grät floder och många saker var riktigt tunga att höra. När man går i sitt rus fattar man inte vad den andra parten går igenom. Man både säger och gör väldigt dumma saker som man just då inte tycker är något märkvärdigt.

Jag vet inte vad som kommer ut av det här. Vad jag vet är att jag ska på ett AA-möte imorgonkväll. Eftersom detta är dag 2 är jag fortfarande labil, darrig, orolig i magen, ångestfylld etc och man vill göra allting för att få timmarna att gå. Jag börjar så smått inse hur nära jag är att förlora min familj och om det går så långt vet jag inte om jag klarar mig vidare. Jag har försökt sluta så många gånger förut men vet inte om jag har haft rätt inställning. Antingen har jag gjort ett försök för någon annans skull, eller också har jag bara knutit näven i byxfickan för att visa mig själv och andra att jag visst kan vara nykter om jag vill. Det har inte varit något bra sätt. Just nu känner jag mig som jag skulle vilja lägga mig totalt platt och fullständigt kapitulera för allt som har med A att göra. Det är möjligt att det gav vissa positiva delar för länge sedan i mitt liv men de senaste 10-15 åren har jag levt på ett gungfly. Jag har utsatt, framför allt min fru, för otaliga pinsamma situationer och egentligen förstår jag inte hur hon orkat. Som nykter är jag nog en ganska OK person som egentligen vill andra väl här i livet. Prestationsmänniska som alltid känner att det jag gör inte räcker till.

Imorgon ska jag gå till mitt AA-möte utan att förbereda mig vad jag ska säga eller hur jag ser ut. Jag ska tala om hur dåligt jag egentligen mår, att jag vill kapitulera villkorslöst och inte klarar det på egen hand. En viktig del kommer också att bli detta forum som jag från och till har följt så länge.
Tack för att ni finns/Tjalle

Igår var det första festen sen beslutet och jag överlevde! Var hur sugen som helst men hade en väldigt trevlig kväll och att vakna pigg och fräsch är så jävla skönt!

Röjt klart det sista ska det stå.
Inte rökt.