Senaste kommentarerna i forumet

ha ha...
ja vi gillar Dompa ;)

se, lite glad just nu!

Var det inte tvärtom att tubsockor i sandaler var big no-no..?
Dompa verkar i alla fall vara en man med stil. Han har FÖRBJUDIT Foppatofflor i sitt hem. Det hedrar honom.
Nynykter

Vilken dag du haft TP. Mitt i allt hoppas jag du känner en liten liten lättnad, över att bollen är i rullning och trollen lyfta upp i ljuset. Och en hund i bädden har du : )det är välgörande för sargade själar som oss. Älskar när min Hjalmar knövlar sig tillrätta i mina knäveck och drar en djup suck av välmående. Så kan livet också vara tänker jag då. Sov så gott/V

Nu va mötet över med barnen. Det tog en vändning som jag inte hade räknat med.
Givetvis så visste barnen om det hela. Men trodde inte att de enat skulle försvara mig. Är lättad att den biten är över. Nu får jag själv förklara för dem att det inte varit ok att dricka som jag gjort. Vet att jag har en tuff tid framför mig.....men allt ska bli som vanligt...nej allt ska bli mycket bättre framöver! Ett nytt och bättre liv!

Nu är jag så slut i hela kroppen och huvudet så nu ska jag och hunden krypa ner i sängen och sova.

Tack för all hjälp idag!

Godnatt o sov så gott allihop

Styrkekramar till er!!!! /TP

Tack Dompa!

Du är en hjälte som kämpar! Att man är känslig betyder att man har ett hjärta och att man bryr sig! Detä r väl oftast. vi som hamnar där vi är.

Vill gärna veta mer sen om hur jag ska bära mig åt, för att få den hjälp jag behöver.

Känns skönt att få dela med sig och att få så mycket styrka genom att ni finns!!!!

De var mina allra bästa vänner. Ett par, där han har och har alltid haft stora alkoholproblem. Vi blev lite osams för några veckor sedan och det resulterade i detta.
Känner mig chockad, förådd och helt plötsligt utan de vänner som jag verkligen älskade!

Första tanken va hämnd....finns mycket jag kunde slagit tillbka på. Men då skulle jag v ara lika genomrutten som de varit.

Jag försöker lämna dem, och all annan skit i livet bakom mig och få en nystart i livet. Men det är riktigt jävla tungt .

Det fungerar mellan mig och mitt ex, men det är spänt . Vilket jag förstår. Hon mår inte alls bra i det här heller. Känner oerhörda samvetskval hennes skull också!

Har en grym ångest, för just nu sitter de och pratar om mig i ett m
öte, där jag själv valt att inte vara med för barnens skull. För just nu skulle jag bryta ihop fullständigt om jag träffade mina älskade killar.

Jag har inte varit inne och läst om era "resor" nu. Men vill göra det när jag mår lite bättre. Känner att jag har svårt att fokusera just nu.

Nu väntar jag på ett samtal från familjesektionen hur det här gått och hur pojkarna har tagit det. Jag skriver mer sen.

Ni har varit min räddning idag. Tror inte jag hade tagit mig igenom denna dag annars!

Tack! TP

Din samtalskontakt är med. Du kommer att få hjälp. Ta emot den! Tufft med dina killar...men barn är inte bara mer sensibila än vi tror...de är också mer tåligare. Min nioåring går i terapi för att hans föräldrar super/har supot/kanske kommer att supa...inte räcker till. Du kommer att fixa det men den här gången är det "all in " som.gäller. Inga halvmesyrer. Tufft? Yep...men du kör på nu...och du har dina forumvänner här bakom. ...

Jag finns här om du vill. Jag är inte den hjälte som Stigsdotter och kalla framställer mig som. Jag är en vek kille, ensamstående, mina är 9, 11 och 13 år. Jag är jättekänslig...dock ingen konstnär som du...till yrket vänder jag papper och dealar. Trivs inte alls med det...men är bra på det och försörjer familjen.

Min resa med soc....kommer jag berätta mer om ifall du är intresserad. Nu måste jag curla min yngsta unge. Men jag tänker på dig och mentalt kramar jag om dig. /Dompa

har det varit en bättre dag idag?

Det var länge sedan sist känns det som!

Ta inte på dig för stor del av skulden! Precis som Nynykter far efter så är det aldrig ens fel att två träter. Aldrig. Såklart är allt skitjobbigt en tid men allt blir bättre. Och, som sagt, ilska är bra. Kanske skall du prata med mannen om pappren? Få fram allt på bordet, återta initiativet? Så behöver inte han gå omkring och känna att det är han som bestämmer! Bara en tanke...

Skickar många varma styrkekramar!!

P.S. måste bara få undra vad det är för damer Dompa har träffat som går igång på strumpor i sandaler???! Det är nästan i stil med tubsockor i finskor och det går man VERKLIGEN inte igång på (nå inte jag i alla fall)! Hoppas att det är min eftermiddagströtthet som hindrar mig från att se ironin i denna din rad ;-)

Bra att du hittat schyssta människor på soc. Man måste utgå från att de vill ordna allt till det bästa och det bästa brukar i den mån det är möjligt, vara de egna föräldrarna.

Har du kunnat prata med barnen? De är ju ändå ganska stora och förstår mer än man tror. Om inte förr så ta ett ordentligt snack med dem när de varit på möte. Jag tror inte barnen far illa av att en förälder mår dåligt, skäms osv, det viktiga är att de får veta att du vill vara deras pappa och ska göra allt för att lösa detta, att du älskar dem över allt annat!

Du har säkert redan läst om Dompa, alltså den resan den mannen har gjort på mycket kort tid! Där kan du hämta lite inspiration. Som det skrevs här ovan, att verkligen visa att du vill ha hjälp, all hjälp du kan få, är en bra väg till att ordna detta på bästa sätt.

Vad är det för vän förresten som ringer till exet och berättar sådant som du själv ville säga? Usch, här stämmer verkligen talesättet "med sådana vänner behöver man inga fiender". Hur är din relation med exet, har ni kunnat prata vettigt eller blev det bara knas?

Jag hejar på dig och försöker finnas här för dig!!

...när man inser att "jag kan bestämma själv"!! Jag behöver inte göra det här för att jag ska vara så himla duktig jämt utan jag kan istället göra det HÄR bara för att just det får MIG att må bra! Det har hänt att jag legat kvar i sängen några extra timmar också (har också flextid) bara för att jag vill!

Kram på dig!

Tack du härliga människa! Jag har nu suttit i över en timme host min samtalskontakt och gråtit skakat och pratat, men minns knappt någonting just nu av det jag sagt. Men minns att både min kontakt på soc som jag pratat med på telefon. och min samtalskontakt på familjesektionen så att jag är en bra pappa och att allt kommer lösa sig, bara jag ger det lite tid.

Jag vill falla handlöst just nu och bli omhändertagen. För orken är totalt slut! Ikväll ska mina älskade barn på möte och få reda på att deras pappa är alkoholist. Har aldrig någonsin känt en sådan skam och rädsla förut!!!!

Det är tyvärr så oerhört svårt att bli inlagd, känner mer att det är på psyk. jag skulle behöva bli inlagd på. Men då måste man vilja ta sitt liv och det vill inte jag.

Är nog mer av en hundskitsmänniska jag också ;-)...Men i denna situationen så söker jag alla vägar som kan hjälpa.

Jag SKA ta mig igenom detta i nyktert tillstånd!!!!

Kram och tusen tack för att ni tar er tiden att läsa det jag skriver och att ni skriver så mycket bra!!!!

TP (är 39 år och har två pojkar på 14 &16) Så ser ni bilden av allt lite klarare kanske.

Det går för närvarande ganska bra. Bor precis som du där det inte finns något att drick precis runt stugknuten och det underlättar ju en del eftersom man då kan tänka både en eller två gånger innan man sticker iväg för att köpa något. Försöker dock att inte ha något alls hemma heller för då vet jag att jag tullar direkt. Min fru dricker inget heller längre. Inte för att hon hade några problem, utan för att hon mådde så dåligt dan efter även om hon bara druckit ett par glas vin.

Kom att tänka på när jag jobbade i Ryssland en gång och det bjöds på vodka ständigt. Till slut så skyllde jag på att jag hade inflammation i levern, och då fattade dom direkt att man inte kunde dricka, för det hade tydligen de flesta haft någon gång :-)

Bra att du kunde släppa tanken på det som hände. Det blir ju inte bättre av att ha det kvar i skallen.

Ha de gött.

Har du fått kontakt? Jag är djävlar inte ngn expert. Är inne på min sjätte vecka i nykterhet. Jag var ju galen/desperat nog att kontakta soc själv. Precis det du beskriver var jag igenom. "Kommer jag att förlora barnen nu?" så djävla tufft...men någonstans kände jag att folk vill faktiskt hjälpa...men man måste be om hjälpen. Hur ska de annars veta? Min subjektiva bedömning är att det finns bra folk...men jag kan ju haft tur. Bad min socca om en vårdplats.-pronto! Jag vet att steget till inläggning är enormt. Men ibland funkar det...Mr Pianoman vet massor...jag frågade om allt. Jag vet en del...vill inte låta hård....det finns tusen sätt att nyktra t
ill. Men efter vad du skriver så tror jag nog att "hemmet" kan vara en räddning. Att bara komma ifrån, falla handlöst...även om det är i Guds namn. Vilket kan kännas helsjukt för de som likt mig
inte har en tro. Kanske har du det? Men
om jag skulle beöhva kasta mig själv handlöst i hundskit...för att rädda vad jag kan av familj och mig själv Ja, då hade jag gjort det. Och håll dig kvar här denna gång, du vet redan att läsa och
skriva här hjälper forysätt med det. Jag och -jag vet, många andra - kommer att heja på, din promlematik är inte okänd här. Släpp inte oss och vi kommer inte att släppa dig. Haha. Jag vet att jag låter lite hippie, men jag är en gammal haschpundare (nej, det hade ju
varit synd att "bara" dricka Iaf)...vad jag ville få fram är stt inblanding från soc behöver inte vara av ondo. Släpp prestige, låt dig falla. Vi finns här. Fråga gärna om soc och "hemmet", jag har förmodligen inga svar, men vi kan ju bolla. Klamrar mig fast...så hårt håller jag...fattar du det?

Ansvar; en av de egenskaper hos en man som kvinnor gillar allra mest!

Du kommenterar som värsta alkoholterapeut och skulle ABSOLUT göra dig suverän i rollen!!
3 månaders krisen och byxorna skulle helst vara på ja'...

Jag förstår vad du menar!! Jobbet med den egna identiteten är fortfarande så skört att det blir problem när man ska släppa en annan människa nära. Men ATT det kan gå, bara man låter bli flaskan.

Jag uppskattar verkligen att du delar med dig av dig själv ang problem med närhet.

Adde, jag kan lova dig; nåt system idag blir det då INTE!!
Jag är så STÄRKT av detta stöd och av att få hjälp med destruktiva tankar!!

Adde! Mannen i mitt Liv tycker att jag är en Vacker kvinna(hehe)
Den Vackra (skryt skryt) Kvinna skickar dig nu en cyberkram som heter Duga!

Bara Ta emot!

Lilja

Dina ord bara träffade mig RÄTT i solarplexus!! Du är klok som en bok och jag är så OÄNDLIGT tacksam över att ha sån intelligens att tillgå när min egen tryter!

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta eller båda! Mig på PRICKEN! Vill vara så oerhört "perfekt" i alla lägen och du skriver "Sluta Stimma Nu!" Så uppfriskande för en överseriös, överallvarlig, övertänkade Lilja! ALLT ska problematiseras!

Jag förstår att du upplever den underbara villkorslösa Kärleken i din särbo och ungar Nynykter!
Det måste vara ljuvligt!
Och dessutom är du FORTSATT NYKTER, halleluja!

Jag STILLAR mig! SLutar STIMMA!

TACK KÄRA KÄRA Nynykter!!
Åh, jag bara flämtar av såna insikter!
Livet är ju UNDERBART när man har Forum-vänner!!

Nu djävlar blir det kaffe, nybakad sockerkaka och vispgrädde! Myyyyycket vispgrädde!
KRAMAR hårda som fan!
Lilja

Hej Miss H!
Världen är full av duktighetsprojekt, men man kan välja sådana som är bra för en själv! Jag har någon gång läst att det tar tre månader att etablera en ny vana. Även enkla saker som att kliva ur sängen på "fel" sida. Därför tänker jag när jag har varit nykter tre månader (på söndag) lägga till en ny vana som jag ska jobba på, nämligen att göra yoga på morgnarna. Har gjort det i perioder och vet att jag mår väldigt bra av det. Sen kan man plussa på sådär med olika goda och lustfyllda vanor. Så du behöver inte börja dricka eller röka igen :-)
Kram från Nynykter

nog hittat en av orsakerna till rekommendationen att "behålla byxorna på" det första året. Att gå in i nykterheten kräver så mycket energi av oss att vi har fullt jobb med oss själva innan vi hittar vår egen nya identitet.

Du är inte dålig eller värdelös däremot är du på väg in i 3 månaders krisen och den fixar du om du inte tar första glaset och lyssnar på de som gått före dig.

Jag själv är ett toppenexempel på att kunna vara nära och intim med andra människor nu när jag är nykter. Tidigare hade jag en skyddszon på över 1 m runt mig men nu är jag strålande glad om andra vill vara riktigt nära mig och får jag en kram blir jag lyrisk :-)

Ta hand om dig och gör saker som är bra för dig och njut av den tidiga sommaren.

Jamenvisst, Lilja! En flaska vitt skulle ju vara lösningen på alla dina problem. Relationen med sonen skulle bli bättre och ekonomin och kärleken... (Obs, ironi):-)

Allvarligt talat nu:

Att göra ingenting kan ibland vara uttryck för det största engagemang.

Tror det var en buddhist som sa det. Jag minns inte den exakta ordföljden, men tycker det är värt att tänka på, kanske till och med meditera över.
Vad händer om du inte gör någoning, om du bara finns där och tar emot kärleken? Vad händer om liljan sträcker sig mot solljuset eller låter sig vattnas av regnet?
Jag vet att det kan vara svårt att öppna sig och komma nära, men det kan också få ta tid. Det är helt naturligt och det är till och med något som du om du vill kan prata med mannen om. Din rädsla.

Själv har jag lite svårt för att bli sedd som jag verkligen är med både bra och dåliga sidor.Jag vill hemskt gärna vara perfekt... Mina barn och min särbo är de enda som kommer mig så nära att de får se hela mig, som kan driva med mig och skratta åt mig utan att det gör ont. Det kan de göra för att jag vet att de älskar mig. I deras kärlek är jag trygg.

Sluta stimma nu, Lilja. Jag förstår att du mår dåligt och att vissa saker är jobbiga, men att lösningen på det skulle vara att göra slut med den som älskar dig och förstöra ännu mer av den knappa resursen pengar på vin... Nä, trodde väl inte det. Du är ju inte bara vacker och rolig. Du är smart också! så sitt still. Känn kärleken, vårsolen och regnet. Öppna dig i din egen takt. Du är en lilja som håller på att slå ut.

Bamsekram från Nynykter som tror stenhårt på dig!

Satte en månad som första mål och snart är jag där. Är absolut redo för en månad till, att ta beslutet om att inte dricka är det bästa jag gjort på länge! Kan faktiskt inte minnas om jag varit helt nykter så här länge tidigare i mitt vuxna liv? Kanske. I januari skulle jag ta en vit period men så kom fester i vägen och jag tyckte att jamen då lägger jag bara på en vit vecka till för varje fest. Har ni hört nåt så dumt? Hittills måste jag ärligt säga att det gått lättare än jag trodde, men jag gissar att mina värsta prövningar ligger framför mig. När jag börjar känna mig rastlös eller känner att jag varit för duktig. Svårt att förklara den känslan men ibland tror jag att jag vill vara destruktiv, vill förstöra för mig själv. Har slutat röka tidigare, har inga problem eller abstinens och folk runtomkring fattar ingenting, gud så lätt du har det! Jo men det är väl där skon klämmer kanske, man får lätt att börja igen också eftersom det inte var någon kamp. Och så bestämmer jag mig för att börja igen, bara sådär. Busa till livet lite. Jo tjena, lungcancer och kol är väldans busigt. Och det är jag rädd för nu, jätterädd. När duktighetsprojektet lagt sig lite, tänk om jag får för mig att dricka? Att jag kan? Men jag fortsätter jobba med hela mig själv, mitt välmående, att bromsa och känna efter. Och skriva! Kan ju alltid läsa igenom min tråd eller min dagbok. Och jag fortsätter mina dialoger i huvudet som jag har nästan varje dag. "om jag bara tar ett glas? Det vet du att du inte kan. Kanske bara en öl i solen? Nej det vill du inte" osv. Ganska tröttsamt men lite underhållande ibland ;-)

Fick precis en skön aha-upplevelse! Bestämde mig för att stanna hemma idag också och se till att bli ordentligt kry innan jag går tillbaka till jobbet, trots att jag mår hyfsat. Det är STORT för att vara jag. Och så satt jag på balkongen imorse, solade benen, drack te och tittade på himlen. Lyssnade på lugn musik och kollade Forumet, mådde så fantastisk bra. Och tänkte att såhär skulle man göra varje morgon egentligen...men det kan jag ju! Jag har flextid och bestämmer själv mina arbetstider, har inga barn som ska iväg... Så jag kan om jag vill, bara jag kväver tankar om att "man borde ju vara där halv åtta för alla andra kommer ju då". Det tänker jag skita i, vad pigg jag kommer vara när jag kommer till jobbet! Och glad! Det där öppnade upp för en massa tankar, jag kan faktiskt göra vad jag vill. Visst, vissa måsten har man ju. Men jag har oändligt många fler som bara finns i mitt huvud. Dom ska väck! Jag gissar att det här är ganska självklart för dom flesta men först nu har det gått upp för mig.

Jag hoppas ni alla hinner njuta lite av solen idag, nu ska fortsätta läsa inlägg från alla starka människor här som delar med sig av sina liv och erfarenheter.

Hej så länge!

Jag blir så berörd av allt du skriver och ditt oreserverade stöd för allas kamp här!
Du GER så mycket av dig själv trots allt du har runt dig!

Håll i nu!

Liljakramar!

Du gör så rätt som letar dig tillbaka hit! Att om och om och om igen formulera sig är det enda sättet att besegra!

Och titta så fint stöttningen fungerar!

Kalla, stigsdotter ,alla!

Håll i nu!!
Lilja

Tack ni är fantastiska!
Era ord värmer och stöttar. Jag skriver mer sedan och berättar vad som händer under dagen.
Jag ska iväg och prata med en samhällskontrakt som soc ordnat åt familjen. Har även försökt att nå min kontakperson på soc men har inte lyckats än. Det som känns så tungt nu är att jag kommer vara den enda som skuldbeläggs för barnens mående. Är rädd att jag inte ska orka ta mig igenom detta.

Tack för att ni håller om mig!

Kram TP

Nykter vecka 10...idag 10 veckor sedan jag söp skallen av mig och sen dess inte en droppe...

Men nu har jag haft problem med jobb, problem med en tonårsson och pengar tryter..

Sovit dåligt flera nätter-idag en mörk dag med tårar..

Känner bara att det är nog ingen idé med nytt förhållande, även om han verkar väldigt intresserad och jag är vansinnigt kär.Det gamla och den i grunden taffliga självkänslan gör sig gällande..

Det är väl det här som gjort att man alltid druckit? I grunden tror man att man inte är värd ett bra liv..

Vad har jag erbjuda? Känns som det bara är yta och ju närmare han kommer ju närmare kommer jag min egen skröplighet och den stora sorg som jag har längst inne i mig..
Kanske är det därför det varit så skönt att dricka?
Full, halvfull, bakis, ständigt i något tillstånd där jag ska ta itu med ett dåligt mående men inte det EGENTLIGA problemet!

Vi alkoholister ska ha stora problem med att vara nära, vara intima har jag lärt mig, och då talar jag inte nödvändigtvis om att vara fysiskt intim.

När Mannen kommer nära psykiskt och känslomässigt kan jag känna det som en avgrund av sorg inom mig och jag skulle kunna gråta ögonen ur mig(vilket jag naturligtvis inte gör!Jag är en Duktig Lilja!)

Känner bara att egentligen har jag inget att komma med, jag är en sån värdelös person.

Det är första gången jag gråter så sen jag blev Nykter.Jag behöver nog inte upplysa Forumet om att en flaska vitt skulle vara en utmärkt medicin..Dricka bort tårarna..få fyllångest istället...lura sig själv..svika sig själv..

En stund i Taget nu..

KRAM alla som kämpar därute!
Vi har varandra!

Lilja