Senaste kommentarerna i forumet

Det där me med boxen känns igen.
Stanna här och läs läs läs, skriv även.
Låt det bli som en dagbok över ditt ickedrickande.
Hoppa upp på detta rangliga tåg som knycker lite imellanåt.
Vi är ett bra gäng här med mycket visdom.

/A

Sitter här vid Östermalmstorgs t-banestation (för er som ej bor i Stockholm så är det stationen som är närmast Stureplan/festcentrat) och väntar på tåget. Jag börjar bli gammal kanske för jag känner rent av obehag över att de flesta är så dyngraka och högljudda. Jag var åtminstone ett stillsamt fyllo som höll mig hemma. Jag tycker inte att det är ok att behöva dela kollektivtrafik med människor som inte kan bete sig utan spottar, pissar, skriker och kräks precis hur som helst. Har jag en allvarlig störning?

Fia

Jag såg att det vart kanske i Berras tråd det stod att du inte hade någon egen.
Men nu har du det.
Grattis.skriv i den ofta, så ofta du kan. Skriv tankar och idéer och sånt som poppar upp i skallen.
Och läs läs läs.
Låt det bli en dagbok för dig.

Försök att hålla dig till en tråd så att inte missförstånd uppstår av att man skriver en fortsättning på en konversation som man har någon annan stans.

Ursäkta mitt lilla inhopp i din tråd, ville bara önska dig välkommen!
/A

Ge dig en klapp på axel usch nääää nu spolar vi kröken.
Kom med i ett gott gäng här.
Läs läs och skriv.
För din egen skull men då även så hjälper du andra som befinner sig isamma sits som du.
Du fixar detta skall du se!
/A

Kul att du hittat hit! Känner igen mig massor. Läskigt att läsa. Hade nästan identisk process som du med min tjej.

Kolla min lifestory själv. Ett år sen jag lämnade helt, ett beslut att jag inte ångrar för fem öre.

https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/6751

Huuu tyckte Anli och jag instämmer. Detta är Huuu att kliva upp mitt i natten. I sommras gick det bättre men nu känns det bara icke människovärdigt. Tack för era inputs Anli och Nike om barnaalstrande. För mig betyder det mycket att folk som faktiskt har barn kan och vill respektera andras/andra val. Jag är glad att du hänger kvar Nike. Och att du skriver om dig själv är toppen. Är det någon jag är trött på så är det just mig själv så att läsa om andras äventyr i det som kallas LIVET är bara givande. Låter härligt med en solo semester, börjar själv fundera i de banorna. Kram till er båda. Nu kattlådor, dusch och arbete.

Fia

Hej hej WT! Välkommen hit. Det låter som du hör hemma här hos oss. Fortsätt och skriv och analysera, det låter kanske otroligt men faktum är att det hjälper. Skulle vilja skriva mer men jag (min stackare!) måste ge mig av till jobbet.

Fia

Kan bara föreställa mig vad tufft det måste vara för dig just nu med alla tankar och svåra val du har (och gör). Jag tycker du är fantastisk som vågar och orkar att inte ta "lätta" vägen ut! Verkligen på riktigt tycker jag det! För lätt är det inte att rannsaka sig själv och verkligen tänka på att vad som är viktigt och riktigt på sikt och inte välja det som får en att må bra just nu (och kanske en kort tid framöver). Jag hoppas ändå fortfarande på att din man snart börjar förstå på riktigt hur du tänker och känner, och själv vill dit du vill, så ni kan hitta tillbaks till varann. Men fram tills dess, om det nu blir så, är det du och din framtid som gäller!

Ang att välja bort barn har jag full respekt för det! Att någon ska skämmas för det kan jag inte förstå egentligen. Jag kan se att en del skulle kunna tycka det var ett val de har svårt att förstå, men att inte respektera det är banne mig oförskämt egentligen! Speciellt nu när alla sätt att leva är mer eller mindre accepterade så borde ju även ett barnlöst/fritt liv vara det. Jag har själv faktiskt aldrig egentligen drömt att få barn, aldrig velat sitta barnvakt och aldrig tyckt bebisar är särskilt söta (så hemsk är jag ;)). Men sen kom ändå min längtan, förvånade även mig, och i dag är jag självklart fantastiskt glad och tacksam över det!! Men för alla slår kanske inte den där längtan till helt enkelt.

Hoppas du sover när detta inlägg postas, så du orkar upp 3. Huuu, säger jag ;) Även om jag pallrar mig upp lättare, och tidigare numera när jag lägger mig nykter, så är det hemskt ändå.
/Anli

Tack Fia för välkomnande ord och ett utlämnande och modigt PS. Och vet du, jag fattar precis vad du menar ang. att ha valt bort barn. Jag tycker inte alls det är fult att välja bort - det handlar om mognad och självinsikt och att våga gå sin egen väg, och det krävs en jämrans massa styrka att göra det i dagens samhälle, jag har flera nära vänner och nära släktingar som explicit har gjort detta val och få saker är väl (helt oförtjänt) så misstänkliggörande idag. Men om jag får lov att "trumfa" i att komma ut med vad som känns som ett av ens fulaste jag (jag måste vara en idiot som gör det i mitt typ tredje inlägg här på forumet? vad sjutton ger det för bild av mig?) så är väl den stora skillnaden mellan dig och mig i dethär fallet att jag förvisso också insett mycket av det du skriver fast lite i efterhand, så att säga. Min man hade redan barn när vi träffades, som han fått väldigt tidigt. När han och jag träffades var jag nog också rätt nöjd med att det bara var vi, och den fina bonusen lite då och då, men sedan hände något, "last call", biologi, whatnot, och jag - det oskyddade fyllesexets okrönta drottning, blev gravid. Och valde den gången att gå vidare med det, mot min mans vilja - han kände inte att han ville ha fler barn.

Det var fult gjort av mig. Riktigt uselt och jag är inte stolt alls. Att jag sedan inte heller riktigt ändå visade mig vara beredd att ge upp det som förväntas av en kvinna idag, var ju också ett val. Jag var ledig en månad, sedan fortsatte jag mitt jobb med övertid och resande och vad det innebar, och maken var hemma med avkomman. Vilket han iofs ville, men oj vad inkorrekt det var att jag som Moder gjorde som Fäder gör mest. Och, alltihop ledde till djupa splittringar i vår relation. Idag är avkomman 5 och vi två har en fabulös relation, jag älskar honom sönder och samman och vet att jag är en bra och närvarande förälder men - jag är fortfarande så himla mkt mer, och jag kan fortfarande inte riktigt förlika mig med massor av saker jag förväntas vara och göra som just Moder, och det är inte helt glasklart för mig att jag valde rätt då den gången, även om det har blivit bra ändå. (jag vill ju såklart ha *mitt barn* känner jag mig nödgad att förtydliga för att inte framstå som monster)

Men jag är låst i mycket, det kan jag verkligen känna, såväl i föräldraskapets kärlek och påföljande otillräcklighet som att jag inte förväntas en massa saker, som småsaker som t ex inte åka på semester själv, som jag gör i detta nu. Så här sitter jag också i en självvald ensamhet nykter på en charterort. Surrealistisk upplevelse, och jag drar mig tillbaka till hotellet väldigt tidigt om kvällarna kan jag ju säga. Men dagarna är bra och jag behövde detta, om inte annat för att tänka över en massa A-relaterat.

Oj, nu blev det långt och bara en massa om mig - jag ville ju egentligen bara säga att jag förstår ditt "fula" val helt, både personligen men också vad det innebär rent socialt. Ta hand om dig ikväll. Inte är det väl på något sämre eller en mindre prestation att du avstår A för att du ska upp och jobba än att du gör det med aktivt mod och vilja? Eller? Ge dig själv lite cred, du uppnår ju ditt mål oavsett ikväll och även kvällens metod är ju "designad av dig," och enbart ditt eget verk. /kram N

Tack Tanten! Dina ord värmde och just idag när jag behövde dem som bäst. Hela dagen har varit ett enda stort kaos. Alla på jobbet är stirriga och jag tror mig se varför. Lönen kommer först på måndag. Helgplaner välts omkull. Även jag var stirrig idag. Mest över mitt ärliga inlägg till Nike om mina livsval. Att välja bort barn är inget jag brukar ventilera. Folk fattar inte. Det är faktiskt lättare att att gå ut som alkoholist än som frivilligt barnlös. Men gjort är gjort. Jag kastade ut mig i mitt fulaste (?) jag.

Regn och blåst över Stockholm gör det inte roligare att leva. Idag är exakt en sån dag som jag hade valt att ta ett återsteg. TV-soffan (men inte tittade jag) med lite tända ljus för att "mysa" till fredagen. Jag skulle vilja skriva att jag väljer bort det för att jag är aktivt stark. Så är inte fallet. Jag väljer bort för att jag ska upp 03:00 inatt. Jag har målat in mig i ett hörn. Inte alltid det mysigaste hörnet men en relativt "lätt" väg ut från missbruket. Jag ser även på mönstren; På fredagskvällar lyser forum med sin tystnad. På söndagskvällen återvänder alla hjältar, en del med skam (Vilket är dumt här då vi alla vet vad vi skriver om), andra med glädjebesked (Just denna helg lyckades jag).

Jag ser fram emot söndag. För jag behöver er. Ensam är inte stark. Men ensam kan tänka varvet runt. Jag kan välja att bli tvåsam med alkoholen. Jag väljer den sköra, ledsna, stundtals plågsamma ensamheten ikväll för jag vet att i slutändan så "tjänar" jag på det. Är jag krass? Kanske men jag är samtidigt stolt, ingen behöver idag ta skada av de val jag har gjort.

Fia

Jag kan tipsa om Allen Carrs böcker om att sluta röka. (!)

I dem beskriver han på ett ingående sätt hur utlösmingsmekanismer, triggers, funkar. De är mycket viktiga att veta om. När jag var aktiv alkis var bagageluckan på bilen, garaget, grovköket och en del andra specifika ställen tajt ihopbundna med drickat. I början av min nykterhet blev jag sugen på öl så fort jag öppnade bagageluckan på bilen. Hade jag inte vetat att det berodde på att sambon köpte ölen, men ville inte bära in dem så nån såg så jag fick gå ut och hämta dem lite senare, så hade jag blivit knäpp...

I ren ilska tillbringade jag en vecka med att gå ut till bilen i tid och otid och öppna bagagen, jag ville ha död på det spöket...

Trevlig fredag!
/MB,

nått din botten. Gratulerar! Då går vägen uppåt.

Blir glad i hela mej när jag nu efter en veckas ickeläsning på forumet läser i din tråd. Du verkar mycket lugnare, mer avslappnad, bestämd och samlad.
Men whiskyprovningen ställer jag mej MYCKET tveksam till... Bara lukten av alkohol som uppstår när man använder spolarvätska triggar igång sug för mej. Behövs inte mycket... Nu har jag varit nykter i drygt tio månader, men blir ändå överraskad av styrkan på suget. Så tänk dej för, snälla Andreas!!

En varm fredagskram från mej!
/MB

Och då menar jag inte hans förra fru, har även tidigare tjänat som förebild för mig. Det var under min första resa här på forumet när jag sniffade på nykterheten ett kort tag. Jag citerade till och med slutklämmen i hans sommarprogram, och tyckte det kändes bra. PH hade inte trillat dit, genom att tro att han har koll på begäret. Har idag inte en susning om han är "uppe eller nere" just nu, för jag läser inte skvallertidningar så flitigt, och det är ju oftast där han figurerat.

Jag kan faktiskt fortfarande tänka mig att fortfarande se honom som en positiv förebild ändå. Även om livet vacklat så tycker jag att han visat en massa beslutsamhet och han har verkligen förmågan att skapa bra saker. Om det är för att han gillar offentlighet eller inte har jag ingen aning om men han har ju vågat tala om sitt missbruk. Till det positiva kan väl läggas att han lyckats resa sig, skapa både ett meningsfullt liv, bygga en förmögenhet, hitta en - som jag tycker - bra ny partner i PH (den andra).

Jag vet inte vad som är sant - annat än det jag läst på löpen, men i samband med tidningslanseringen, onykterheten, otrohetsaffären - mindre lyckat om man säger så - så blev han ju i folks ögon av med hjältestatusen ganska fort och gick väl från status nationens "gullegris" till "svin" på en knapp vecka. Kanske fick han hjälp på den resan av den gamla polaren A?

Men något säger mig att om han inte redan gjort det, så tror jag han reser sig igen.

Så hans resa är säkerligen inte illa att ha som referens i framtiden. Det går att komma upp, det går att falla tillbaka.

Tack Santorini för påminnelsen, den gjorde gott!

som hjälper mej att hålla fast vid MITT beslut. Så här sa han då och vi vet att det det inte lyckades.

http://www.svd.se/kultur/sop-sig-bort-fran-allt-och-kom-tillbaka_728416…

tag. Är så in i dödens trött på att göra mig själv besviken genom att hela tiden göra olika undantag. Så nu tänker jag sluta med det. Jag vill faktiskt inte längre hata mig själv så väldigt, jag är för trött.
Inga skandaler, inga irreparabla misstag har begåtts men jag flyr ju från verkligheten. Jag tar mig själv ur den. Trycker på muteknappen så att det ska bli tyst.
Tänker så bakvänt också: lever ett liv fyllt av mycket höga krav på att prestera inom i stort sett alla områden och inbillar mig ibland att jag klarar av stressen genom att dricka vin när det i själva verket är så att jag klarar av det TROTS att jag till råga på allt drar i mig tre flaskor vin i veckan.
Nu tänker jag skriva här varje dag för det hjälpte mig mycket förra gången. Vi får se var det här landar, det enda jag vet är att jag vill vara närvarande i livet igen. Att jag vill kunna sova. Att jag vill sluta känna sån oerhörd skam och ett sånt fruktansvärt självhat.
I dag ska jag inte dricka alkohol.

Ett stort antal gånger har läst igenom listor på tecken som tyder på att man har en riskfylld eller ännu värre, en beroende problematik när det gäller alkoholkonsumtion. Har ju mycket länge varit klar över att jag kammar hem bra med poäng, men det har ju funnits halmstrån att hålla sig i. Halmstrån som jag lyckats vända till ”bevis” att jag inte har någon dryckesproblematik. Listorna finns ju lite överallt. När man läser i kvällspressen kan man lätt bortse från dom – för där skrivs det mest bara dynga annars med...
När man sedan, den dagen förnekelsen börjar knaka, läser i ett trovärdigt forum, sätter den jäveln man har i huvet igång som den värsta agitatorn:

Ja det är ju klart, deras uppdrag är ju att fostra oss! Precis som på mölkpaketen..
Jo det mesta stämmer, men det där med återställare, nej det gör du ju inte. Och för övrigt vet väl alla att en äkta alkis tar återställare, eller hur?!
Tjena, då innebär det ju att ALLA i hela Europa är alkisar…
Och för övrigt anser jag det handlar om livskvalitet. ….med samma envishet som politikern, han som ansåg att Karthago bör förstöras.

Så kan tankarna gå. Vrid och vänd, tänj och böj, slingra dig som en ål, och aldrig i helvete att jag erkänner för er! Inte för mig själv heller för den delen.
Men ångesten finns där, och den inre rösten hjälper mig ju inte att svara på frågorna på ett ärligt sätt. Än mindre ställa egna frågor om drickat, eller göra en personlig lista som gör att man förstår. Jo den finns ju där, men skvalpar i bakgrunden. Ändå finns det tusen frågor som hade kunnat läggas till alla listor. Äh, jag börjar med en egen

Har du någon gång handlat hem rikligt med alkohol till festen och helgen, men ändå gömt undan plåtöl (gärna extra stark sådan) på ett ställe dit du kan gå och fylla på? Jo Pellepennan, jag menar dom där som en hel sommar kan ta dig från full till jättefull som blir svårare för andra att räkna!
Pratat på inandning när du lämnar på dagis?
Loggat ditt drickande med promillekollen för att se hur mycket du kan dricka, fast det står att du inte kan vara säker? För övrigt är kanske inte historiken tänkt att fyllas med veckans alla dagar, och det kanske inte är tänkt att man ska tänja på det tills man på förmiddagen sitter i bilen med 0,19 och nöjt kommer fram till att man är under 0,2 (och för övrigt är ju 0,2 SUPERLÅGT om man tänker på övriga Europa blablabla)
Har du någonsin funderat på att åka över 150 mil till en plats där du inte har ett skit att göra för tillfället? Inget viktigare än att köpa alkohol i alla fall.... (Puttgarden exempelvis är i ärlighetens namn inte så kul nu i november. Inte annars heller för övrigt.) För samma pengar kan man ju faktiskt flyga till Berlin, som faktiskt ÄR kul, men alkohol är ett tungt bagage….BAHNHOF! (jo man säger så i Tyskland när någon inte fattar ett smack!)
Pellepennan, varför Får du mer tillbaka ur ölburkspanten, än i återbäring från Coop?
Har du upprepat drullat till det på grund av alkohol, och fått skador?
Har du låtit barnen sitta själva och glo på morgon TV, och legat och vridit dig i sängen till sen förmiddag, jag menar OFTA valt bort att göra saker med dom du älskar mest?
Fått kreativa idéer kring alkohol? Kanske skulle man börja brygga öl? Verkar ju vara en fin hobby – och säkert skulle jag kunna göra ett riktigt gott öl! Ett litet mikrobryggeri i garaget kanske? gulligull. Och tänk va´ mysigt, sen sitter Pellepennan som ”tomtefar” vid köksbordet och klistrar på etiketterna som han själv designat på dom gammaldags små flaskorna med porslinskork. Därefter bär jag ner dom i matkällaren och ställer dom prydligt på rad där dom väntar på det rätta tillfället. Förmodligen Julafton som är om en månad. Jovars...´

Pellepennan! det är ditt andra JAG som söker anropar! Du vet inte längre att jag finns, men jag börjar vakna till liv, och nu tar jag dig i näsan! Här kan du skriva vidare, om du framåt eftermiddagen skulle komma på tanken att börja förhandla med dig själv igen.
Och varför skriva allt det här nu då? Jo, det kanske gör det lättare att mota bort ”kompisen” om det ligger några andra argument på bordet?
Kanske läser någon det här som kan checka av ”all världens listor” med ett – Nopp inte jag. Ja då är du väl medberoende i så fall ;-) eller finns det någon annan anledning att sitta här och hänga på dagarna? Jag hänger här nu för att jag kämpar med näbbar och klor, och det får väl vara så då. Kanske leder det till att jag genom handling kan erbjuda någon dag kan visa att jag genom handling kan göra vardagen för mina nära annorlunda. Att jag kan lyckas att bli den jag i verkligheten är. Och jag är nyfiken på hur han är. Idag blir det inget förhandlande. Hur va´ det nu han sa, han på månen? Ett obefintligt steg för mänskligheten, men ett jättekliv för mig!

Vaknade nyss, njae inte helt nyss.
Har legat och läst ifatt på forumet.
Skönt inte sovit såhär gott på länge och det är ett gott tecken.

Idag skall förbereda pulled pork. Mmmmm
Det är grymt gott som grisen sade.
Ååååååhhhh för trött, måste sova mer, för att jag kan.

Idag dricker vi inte.
För man ångrar alldrig en nykter dag.
/A

Vilket välformulerat inlägg du skrivit. Förstår precis hur du tänker.
Hoppas du och mannen hittar tillbaka till varandra.
Ni bor ju i varsin lägenhet. Kan inte din vara en helt alkoholfri zon om och när han kommer påbesök.

Önskar dig en fin dag!
Kram
Tanten

Godmorgon och Välkommen hit Nike! Vad bra att du börjat yttra dig. Även jag smög runt här bra länge innan jag började skriva. Och det var ett bra beslut - att skriva lättar upp. Det blir ett sätt att fånga tankarna som kanske annars bara flxar förbi. (Ungefär så beskrev MB det.) När det gäller diskussionen om tresamheten (du/jag + kärleken + alkoholen ) så flyttar jag över till Victoria (där du redan hälsat på) eftersom det känns rätt. Flera kloka kvinnor har kommenterat tresamheten där. Tycker inte du är jag-svag och jag blev glad över att du vågade ta steget att börja skriva. Att det bland annat var hos mig tar jag som en stor komplimang - shit, kan jag kanske ha hjälpt någon? Kram Nike - segergudinnan. Vi hade en kille här på forum (Dompa som har slutat skriva nu) som brukade citera "dig". Just do it!

Fia

PS: Fortsätter mina tankegångar här. Om småbarnsår och den alternativa livstilen. När jag och maken träffades så kom vi ganska direkt på det klara med att våran kärlek inte skulle behöva bekräftas med avelskap. Vi hade våra anledningar. Han säger att han inte gillar barn. Jag brukade också säga så, för att det var enklast så. Jag slapp förklara för omgivning varför jag inte ville ha barn. Men ska sanningen fram så var det bara en del av sanningen. Jag förblev barnlös för att jag är en egoist och insåg/inser att barn kräver väldigt mycket som jag inte var beredd att ge. Varken tids-eller-känslomässigt. Jag skulle ha blivit en dålig mor och då ska man inte ha barn. Inte idag när man kan välja (i västvärlden).

Så mannen och jag blev varandras allt. En enkel livstil utan krav. Som du nämde; Resor, vin och mat. Bra fria yrken. Inga måsten, inga lån. Inga statusuppdateringar på facebook. Vi målade inte ens lägenheten Stockholmsvit. Vi bara var. Livet var en fest som varade i drygt 20 år. Tills...jag sakta vaknade och insåg att vi var just tre! Jag som inte vill dela? Jag som inte vill ge? Nu gav och delade jag även med BIB och jag gav till till ångesten. Inte riktigt min plan A.

Så när plan A inte fungerade konfronterade jag mannen; "Kan vi köra plan B?". Han var inte redo. Kanse behöver stackarn ett glas för att "stå ut" med mig? Så då fick det bli plan C. Vi splittar. Jag har ingen aning om detta är en bra plan, men jag vet att alfabetet är ganska långt och jag vet att när jag är klar i huvudet så kan jag tänka om.

Jag tror jag förstår hur du känner Nike. Man/jag vill inte förlora det enda man/jag har genom att utmana. Tanken att bli ofrivilligt ensam är skrämmande. Där har jag inga råd att ge. Men jag vet att JAG nog föredrar att resa ensam om det inte kan bli bara vi två. Vill mannen inte ha mig som jag är så är det hans förlust. Även min...men jag är inte längre rädd för ensamheten. För i tvåsamheten var alltid NÅGON utanför. Ibland jag, ibland mannen, ibland flaskan. Och tresamheten är jag inte redo för. Jag vägrar att dela!!! DS

forum-brorsan-Berra - det är nog ganska exakt tre år sen jag första gången loggade in här... och träffade dig. Inte kunde jag heller föreställa mig hur det skulle bli. Vad det skulle bli av mitt liv. Bra har det blivit och för min del är det väldigt mycket forumets förtjänst - en plats där jag kunnat vrida och vända på mina funderingar och nysta i mina härvor... också de mest trassliga. Min tanke och mitt hopp när jag hittade forum var att mullegubben skulle hitta en plats här men så blev det inte. Hans väg blev en annan och nu har han stort utbyte av att gå på AA.
Egentligen... vill jag bara säga att jag är glad att jag mötte dig här. Ha det bäst! / mt

är är inget att förundras över efter det du gått igenom. Medberoende är en lömsk sjukdom, eller ett tillstånd, som man långsamt låter sig nystas in i - en nästan omärklig process. Och vägen till tillfrisknande måste få ta tid!
Jag sökte tidigare en länk till dig, en länk som jag delat många gånger här - och då var den borta, flyttad till nåt webhotell som verkade skumt. Jag blev konfunderad och riktigt olycklig men häromdagen kollade jag och då hittade jag den igen. Länken går till tuvaforum http://www.tuvaforum.se/ och där finns massor att läsa. En blogg som jag haft mycket hjälp av är Information och stöd för medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/ - möjligen har jag redan delat den med dig.
Ta det lugnt och ge dig tid! Skriv gärna - det hjälper mer än man kan tro. Styrkekramar / mt

Hej på er!

Här går humöret raskt upp och ner vill jag lova. Ena stunden infinner sig en ofattbar vinnarkänsla som luckras upp med skratt när jag läser något kul-smart, till att landa i självömkan och allmän ämlighet. I morse vaknade jag med huvudvärk. Tidigare var huvudvärk ett resultat av tidigare drickande. Om jag tänker närmare på saken har jag inte haft den på evigheter. Däremot "ludd" i huvudet. På samma sätt har det varit under de nyktra dagarna jag nu haft. Undrar naturligtvis om det kan vara så att jag varit så marinerad att det tar en och en halv vecka innan en hederlig huvudvärk ger sig till känna? Dricker mängder av bubbelvatten, eftersom jag inbillar mig att det är bra, och att hjärnan inte torkar ut som en saltgurka. Grubblar naturligtvis en del på hur insidan ser ut och dom grubblerierna är ju inte direkt upplyftande....

Men strunt i det nu! Det jag tar med mig för idag får vara att försöka tänka mera på nu och framåt. Att redan nu vilja bli vän med mig själv och vad jag styrt med, både mot mig själv och mot andra, är nåt som jag inte kommer kunna lösa med grubblerier. I alla fall inte i brådrasket.

Och dagens topp? En hel timmas nattning med högläsning för min dotter. 100% sludderfritt :-)

Ser fram mot nyktert fredagsmys, kanske must-premiär

Det finns inte mycket att tillägga till ett inlägg av denna kaliber. Möjligtvis sakkommentarer men varför inte låta ett text som denna få sticka ut för sig själv. Det författas en hel del prosa här på forumet.

Säger bara som Sean Banan:

-Här gliiiider Kingen in , tjingelingedindingding!

/A