Senaste kommentarerna i forumet

Såg att du var inloggad Lill-Per. Vill minnas att vi var ganska lika i personligheten. Hur går det för dig??? Har jag dig med i denna min värsta kamp också.....

Hälsningar
Tjalle

Ett problem jag har just vid tillfällen som vid kalas, där jag tror att jag måste vara så himla trevlig, är att jag känner att jga måste dricka för att bli sådär trevlig... Föröker verkligen att tänka att jag inte alls måste ha en massa energi och vara tillsynes supertrevlig och pratglad... Lätt att säga, svårare att genomföra..

Tack pellepennan för pepp. Jag ska verkligen kämpa!! När fan blev det så svårt att va med andra människor nykter. Jag tror någonstans att jag ska va tråkig och tillknäppt när jag är mig själv fast jag vet att jag bara blir överdriven och intensiv när jag har druckit. Eftersom ingen vet att jag dricker så tror de nog att min personlighet är så.. Som du säger barnkalas är ju roligare nykter.

Tack för snabbt svar :-)
Känns om inte annat skönt att veta att det finns andra som jag.. Småbarnsföräldrar med alkoholproblem om inte annat.

Passande namn för en småbarnsmamma. Minns att majskrokar var populärt :-)

Ok, först av allt välkommen hit med dit första inlägg. Du är ju redan en liten bit på väg med dina 10 dagar, och det vore ju synd om du offrade den starten med ett par folköl. Du berättar att du läst mycket här inne. Med tanke på det kanske det är uppenbart att du med det sug du nu upplever, skulle må bra av ytterligare en tid utan alkohol. Försök ta beslutet att inte gå ner idag, och ta det ett par dagar framöver. Dag för dag. Vi som läser vet att det är tungt, men barnkalaset blir ju bättre, om du är nykter.

Skickar en stor laddning Pepp!

Hej, jag är också en kvinna i 30-års åldern. Jag har en 4-årig dotter. Jag vet exakt hur det kan kännas... Har lovat så många ggr att sluta dricka men ibland blir det bara övermäktigt. Jag har egentligen inget bra pepp-tips.. Det enda är väl egentligen att försöka vänta en timme och om du forfarande är lika sugen då så... Förhoppningsvis är ju inte det...
Hoppas att kalaset blir bra idag!
Håller tummarna!

Godmorgon alla dryckesbröder. Tack för era uppmuntrande ord. De betyder allting för mig just nu. Gick och la mig straxt efter åtta igår kväll med hjälp av sömntabletter. Hade vansinniga mardrömmar och sov oroligt. Vaknade gång, efter gång, och tänkte att detta har inte hänt mig. Det handlar om någon annan. Det är inte jag som ställt till det här..........

Frun var kvar hemma i morse. Naturligtvis är läget spänt men det lutar åt att vi åker iväg imorgon. Jag har inte minsta lust att ge mig iväg och bara tanken på att åka till flygplatsen får mig att spy. Jag hoppas verkligen att jag nått min botten denna vedervärdiga gång. Jag vet inte hur jag skulle kunna komma längre ned.

Som jag skrivit tidigare besväras jag av tinnitus. Denna blir så mycket sämre när jag dricker. Just nu känns det som om jag har ett jetplan i höger öga. Fruktansvärt stressande. Jag hör av mig senare mina vänner/Tjalle

Sova...det får du vara beredd på den närmsta tiden.
En "liten" tupplur kommer att vara några timmar.
Då tror man att...shit kommer inte att somna inatt...sover som ett barn!
Tar några veckor innan kropppen rensat ut skiten!

Kämpa på - Ha de!

Jag drack också ur en kaffekopp. Och jag hade alltid alkohol gömd. Drack heller inte speciellt mycket eller anmärkningsvärt i sociala sammanhang. Tror nog att de i min omgivning skulle bli förvånade om jag "kom ut" som alkoholist. Jag är inte den som blev fullast på fester, men är den som ensamdricker... Man blir expert på att smyga och smussla, tyvärr. Och skammen över att behöva gå med den hemligheten är inte rolig.

Nu är jag inne på min 10e dag och allt har blivit så mycket bättre. Njuter av friheten av att inte vara en slav under A. Nu är det här forumet min livlina för att inte glömma varför jag slutade och för att hålla förhandlingstankarna borta. Även om jag har haft det lätt att sluta så måste jag hela tiden vara vaksam för det är så lätt att trilla dit igen. Allt jag behöver göra nu är att låta bli det där första glaset, och det finns ingen förlust i att avstå det.

...eftersom min nykterhet inte har något direkt slut.
Förut åkte jag baklänges åt fel håll och vantrivdes.

Nu försöker jag vänja mig vid att trivas med färden, och lära känna andra medpassagerare, som de som finns här på forumet.

Och bara luta sig tillbaka, kolla ut genom fönstret för att se att inte tåget har ändrat färdriktning då och då...

Bläddra i en tidning fundera på att gå till restaurangvagnen och ladda på en fika. ..
Det är min definition på min resa.

Berra

Kör med Mariestad eller Clausthaler smakar mest enligt mig trots avsaknad av alkohol.
"Rödvin" smakar svartvinbärssaft, tror fan imig det är det man betalar för.
Men som du skriver Buzz....man vänjer sig. Tur inte vi delade en flaska whisky....blivit strid om dropparna till slut!
Ha det - Kämpa på!

Jättebra exempel med tågresan! Det har jag fått bevisat för mig själv då jag haft nyktra perioder och trott att jag i och med det ska brutit ett mönster för att sedan kunna börja på nytt och dricka måttligt. Det händer inte när man väl blivit biten av beroendet. Man lyckas kanske hålla det måttligt ett tag men sedan är man tillbaka på samma ställe oftast något djupare än innan.

Blev så berörd av ditt inlägg. Ja, jag tror att det kan gå så fort. Tror oxså att vi får ha
garden uppe hela tiden som någon skrev här. Jag har aldrig varit så nära som för några dagar
sedan och även igår var en orolig dag. Bara såg iskallt vin framför ögonen. På något sätt
lyckades jag mota bort A-jävulen som ju är en elak faan. Kan bara trösta med att jag var inte
alls beredd, har inte känt så sedan i början. Vet inte om det är en kritisk period runt fyra
månader. Har själv varit på AA men passade inte mig så det som hjälpt mig är forumet.
Någonstans inne i järnan tror jag att det funkar så att jag, vi i många fall måste gå till
botten för att sedan resa oss igen även om det är olidligt svårt så går det.
Jag hade inte heller någon botten och jag vet om det nu, allt skulle ner i strupen. Glömmer
aldrig min sista natt med A-jävulen drack upp en 75a ren sprit gick sedan ut med hunden, kan
bara hoppas ingen såg mig.
Försök att lägga det bakom dig det kommer att bli bättre bara du vill.
Ge din fru kärlek, prata, prata.
Bamsekram
Konstnären

Jag minns en tid då jag aldrig kunde läsa på forum på morgonen innan jag skulle iväg och starta dagen. För jag ville inte att någon skulle se att jag gråtit. Det fanns en tid då jag började gråta bara av att någon svarat mig i min tråd, blev överväldigad och lättad över att någon sett mig.

Numera händer inte så mycket i min tråd. Jag känner att jag blir "sedd" på andra plan, i livet. Jag är liksom medveten om att jag finns bara av mig själv.

I helgen ska jag på minnesstund för min döda vän. Jag missade den första som var i en annan stad långt bort. Jag är inte längre lika arg på honom nu. När jag tänker på honom så ler jag. I början blev jag arg på de som sa att jag skulle minnas de fina stunderna och att han är på en bättre plats nu. Jag vet inte om han är på en "bättre plats", eller jag vet i alla fall att han är på en bättre plats i mitt huvud. Där jag sparar de varma och betydelsefulla minnena.

Jag blev också arg på de som skrev på hans minnessida saker som "Skål X, jag dricker en öl för dig nu". Nu skiter jag i det. Jag kan ju heller inte styra hur andra hanterar sin sorg. Men jag är säker på att de som väljer att inte dricka lättare kan acceptera då man tvingas hitta andra mer långsiktiga sätt att hantera sina känslor på. Jag är inte en bättre person än vad de är men jag är en bättre person än vad jag tidigare varit. Snällare mot mig själv i alla fall.

Det första jag tänkte när jag hörde om hans död var just att jag inte ville känna. Jag som inte är alkis tänkte ändå direkt att jag ville dricka alkohol. Det måste ju vara jättesvårt för en nykter alkoholist att hålla sig ifrån alkoholen när något sådant händer. När döden händer.

Jag är så glad att jag och min alkis höll hand genom detta.

Kram på er

Tack för ditt inlägg, det fick mig att våga skriva trots mina misslyckanden.
Jag är känslig för kolhydrater och äter inte bröd och är väldigt sparsam med
pasta, potatis och ris, speciellt pasta. Dock kör jag 2:5 metoden och då fungerar
det inte att dricka de dagarna så det är helgerna som är det största problemet för mig.
Jag har levt med IBS sedan jag var liten och fått råd att äta fibrer, grovt bröd och
gudarna vet allt. När jag efter en del googlande läste mig till att just fibrer
kan vara boven när man har IBS så slutade jag med bröd helt och hållet och fick en ny mage.
Jag har alltid tyckt lite synd om mig själv för jag är känslig för mjölk, socker
och bröd. Jag kan inte dricka söta drycker eller snaska godis. Under en period för
en 15 år sedan när jag mådde riktigt dåligt och bara rasade i vikt och hade svårt att
äta över huvudtaget så upptäckte jag att det gick lättare om jag drack rött vin till maten.
Jag kan inte dricka öl, vitt vin eller sötsliskiga drinkar men rött vin och whisky går bra.
Så det blev liksom min grej, rött vin och ostbågar, det fungerade och blev min njutning.När jag
är nykter så kan jag bara dricka vatten, vilket iofs är den godaste drycken.
När jag sedan hamnade i en separation så blev det röda vinet också ett sätt att dämpa ångest
och jag tänkte att jag unnar mig det under en period. Trots missbrukargener i släkten så trodde
jag aldrig att jag skulle bli beroende.
Jo, förresten, kaffe kan jag ju dricka ett par muggar på morgonen så det är ju egentligen
inte ett dugg synd om mig ;)

Hej!
Jag har inte mått bra och redan halkat dit tre gånger, förra helgen och igår.
Men jag har ändå varit nykter i 7 dagar i januari. Allt kändes så bra men
så förra helgen ramlade jag ner i ett hål, allt blev svart och jag bara grät.
Min man visade ingen empati utan tog bilen och stack i väg och jag tröstade mig.....
Jag har dock inte druckit så mycket som jag brukar och jag har ändå hoppet kvar.
Varför drack jag i går. Jo, jag har ont i kroppen och lite feber och huvudvärk och
vad säger då vanans makt, bota dig med lite whiskey och det gjorde jag.
Hur än det nu är så har jag fortfarande en stor arbetsbörda och
ett par resor som jag måste göra i januari. Januari ska dock bli så
vit som jag bara orkar, jag får väl skynda långsamt.
Jag kan inte bara se mig själv som misslyckad. Trots allt så
har jag en känsla av att det går åt rätt håll.
Är också rädd för att levern tagit stryk vilket ger mig ångest.
Jag läser och läser här och är verkligen glad för att det går
så bra för så många.Passa er för att hamna där jag är nu, det är inte att rekommendera.
Spes

och hålla dig vaken två timmar mitt i natten låter inte "snällt"... sagt som en vänlig påminnelse bara:) Jag tror att du kommer att ha hjälp av att vara kvar här både av dig själv och från oss som läser här när tvivlen kommer. Det är väldigt "avslöjande" att läsa vad man själv skrivit och ha det befäst så här.

För mig har det många gånger varit så att skrivprocessen fört mig djupare än ett samtal skulle ha gjort... jag har skrivit, läst och stannat upp och sökt de ord som är precis rätt i stunden... läst och korrigerat - inte för att försköna utan för att hitta rätt nyans. Som någon nyligen skrev här att det känns som att hitta den rätta pusselbiten - och i skrivandet har jag haft tid att söka efter den. Det är säkert olika vilket uttrycksmedel som är det rätta - för mig är ord så viktiga. Jag har också upplevt det annorlunda att skriva här än att skriva enbart för mig själv - när jag gjort det har det blivit mer som dokumentation och "bevis" och känslan har jag inte orkat vinnlägga mig om att söka. Forumet ger mig en djupare riktning.

Det var nog därför vi började fråga efter en site som sen blev "Det vidare livet" - vi var fler som tyckte att forumet för oss blivit ett "livsforum". Viktoria och jag hörde till dem.

Nu är forumet inte så livsviktigt för mig längre men ändå inget jag vill lämna. Kanske för att jag är kvar i relationen med mullegubben och vi delar idag engagemanget för "rätten" att välja ett nyktert liv. Idag har jag och vi också människor i levande livet som vi kan umgås nyktert med och som delar intresset för nykterhet... vilket innefattar mycket mer än själva nykterheten. Där vi också kan fundera över vad det är som gör det så provocerande att välja ett nyktert liv.

Nu blev din tråd Yogi min plats för morgonens tankar - jag tror det är helt okej så. En fin dag till er alla. Styrkekram / mt

Du gör stora framsteg som har tagit dig så långt att du har varit till kvinnohuset. Du är på rätt väg nu så börja inte tvivla på dig själv! Du skriver att det är som det inte har hänt men det vet du ju att det har gjort och under lång tid! Men jag vet själv hur det är om det har varit lugnt ett tag så känner man att jag har nog förstorat upp allting , det kanske inte är så faligt ändå! Så på ett sätt är det bättre när det är dåligt hela tiden för då får man inte sådana där tankar och börjar tvivla på sig själv. Stå på dig nu! Jag håller tummarna för att du lyckas! Styrkekramar

att du kan en hel del om saker.

Du är väl ett typexempel på det som jag läste om bara för några dagar sedan, att man kan bli beroende av en drog, sluta med den, skutta vidare till nästa drog, fimpa den etc. Det handlade om dopamin tror jag, det jag läste om. Kroppens eget belöningsgodis. Jag läste den för att den handlade mycket om kolhydrater, min son är nämligen höggradigt beroende av kolhydrater.

För en del människor är kolhydrater lika beroendeframkallande som alkohol eller heroin, och om man har ett beroende är det inte ovanligt att man ersätter det med ett annat beroende, beroende på att kroppen måste göra om/ bygga om dopamin- receptorerna för att kunna hantera den högre mängd dopamin som behövs för att känna tillfredsställelse, det funkar ju likadant som mängden alkohol till exempel, man måste ju dricka gradvis mer och mer alkohol för att få samma fyllnadsgrad, det måste till mer och mer dopamin också för att få samma lyckokänsla.

Äsch, nu MÅSTE jag gå och lägga mej, jag gör tyvärr samma med forumet som jag gör med en bra bok - jag sträckläser tills boken tar slut - forumet tar aldrig slut... :-)

Ta hand om dej!
MB

som man tycker om är som balsam för själen!

/MB

som så att man är livrädd för att släppa sin airbag, man vet ju vad man har, men inte vad man får. Man har ju vant sej vid livet såsom det ter sej med glaset i näven, man vet att man mår på ett visst sätt. Skillnaden är väl att man om man krökat några år inte kommer ihåg hur man mådde INNAN man började på allvar. Om man kunde snabbspola tillbaka livet till innan drickandet börjar och kolla hur man mådde då, så tror jag man snabbt hade märkt skillnaden, man blir trött, har en dov huvudvärk och "bomull i huvudet", okoncentrerad och allmänt i sämre skick av att dricka för mycket under lång tid, men förfallet kommer ju inte över en dag. Hade man plötsligt vaknat en morgon och mått såhär hade man sökt läkare kvickt som tusan.

Att ha sökt sej hit är en bra början, fröet är sått.
/MB

...det var ingen rolig läsning. Förstår om du är upprörd och ledsen.

Pröva att ta all skuld, skam och ilska och rikta den mot det som ju faktiskt är orsaken till ditt problem - alkoholen. Det är ju DEN som gör att du faller igenom, hade inte alkoholen funnits, hade du inte haft problem. Lägg ilskan där den ska vara. Skammen likaså, för ska du orka ta tag i detta måste du må hyfsat själv, och det gör du inte om du slår dej själv i huvudet och tycker att du är en helt bedrövligt dålig människa som inget klarar. Du fixar det, men bara om du själv tror på det.

Jättekram och ett stort plåster till själen får du av mej!
/MB

tanken som kommer flygande "nu vill jag ha en kall öl" är så jobbig. Ofta kommer den i racerfart och kör hål i huvudet på en.

Det är nog därför jag hänger kvar här...

Simma lugnt eller så. :-)

Kram!
/MB

lämpade att komma med förslag på hur man blir normal- drickare - jag är ju själv ett slående exempel på att det inte går. Hade jag backat i din ålder KANSKE jag hade klarat det, men det kan jag inte svära på. Vill minnas (trots att det är tjugofem år sedan) att det även på min tid var raka rör och full som fan som gällde, mesdrickare kan stanna hemma hos mamma.

Vad jag skulle ge dej för råd om jag tänker efter hur jag själv hade det, hur min dotter nu ska hantera det, så säger jag såhär: minst tre månader spik nykter, där du som jag sagt till min dotter lär dej att ha kul ute och med kompisar utan sprit. Om man inte vet hur man gör det, så kan det vara oerhört jobbigt. Det var enda sättet för mej att få igenom alkoholförbud för min dotter, jag ville att hon skulle kunna vara ute och dansa, käka, fika, på fest och så vidare nykter innan hon börjar dricka så att hon VET att det går alldeles utmärkt att ha kul utan alkohol.

När du greppat det, och inte saknar det, då kan du kanske ta ETT glas eller EN öl. Men vad vet jag? Jag är en för tillfället nykter alkis, en alkis som jobbat sej till sin sjukdom under många år, så jag kanske inte är rätt person.

Ha det gott!
/MB

Efter att jag nu skrivit först en gång ett tämligen långt inlägg och det raderades ut med endast två rader återstående och sen skrev jag om det ungefär likadant. Också borta! Så Adde min vän, det kanske är en bild av sånt som gått förlorat och inte kan repareras direkt! Hälsar dig i alla fall så gott Adde och God Natt. Gör nytt föröka en annan gång.
En sak i alla fall... det där med vårt möte. För mig var och kändes som så att efter allt ni skrivit och delat med varandra här på Forumet under lång tid, så förkroppsligades, materialiserades allt det plötsligt i en fysiskt levande person där ute i solskenet. Så självklart, att omsluta och veta att man mött på riktigt det man på olika sätt skapat en inre bild av. Det är så fint och äkta, det är ögonblicket bortom orden. Jag både fattade, kände och unnade er det mötet. Lev väl, vi ser till att finnas kvar för egen del och om så önskas, även för andra ute i Kampen värld. KRAM till dig Adde /Mullemannen.