skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Kvällen har gått bra :-)
I morgon ska jag vakna åh må toppen.

Hur går det för dig lilla gumman?

TP :-)


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Håller med dig Berra till en viss del. Man behöver utsätta sig för prövningarna! - men kanske inte när man är som svagast.
Jag har precis börjat min "resa" och kände att det var bättre att inte riskera.
Jag är nämligen inte "nybörjare", har slutat några gånger tidigare...

Nu gäller det att ta en dag i taget och hålla sig sysselsatt!!


skrev Berra i Nu börjar min resa!

..så går vi runt gröten som en het katt...(?)

Vi försöker komma förbi eller hindra oss ifrån att komma in i alkoholtänket, genom att begränsa oss rent fysiskt, inte vara där, men i tankarna finns det fortfarande kvar...

Jag vill påstå att man borde istället utsätta sig för prövningarna, gå ut gå förbi bolaget och ställ dig och titta in genom fönstret, ser det verkligen gott ut?
Och försök förnimma vilka sorts känslor som svallar upp inom dig, varför tänker jag så just nu?
Butiken ser inte ett dugg rolig ut, ingenting som kopplar drickandet mer än flaskornas utseende, och de som går där och handlar ser lite småskyldiga ut, lite förlägna liksom..

Utan vi tampas med våra inre förhoppningar och tidigare erfarenheter, vi "glorifierar" alkoholen...
Ingen som tänker "baksmälla" när man gluttar in genom fönstret, men borde göra det...

Jag går på fester fortfarande, och ser folk som dricker, bara halvmetern ifrån mig, kan t.om känna lukten av alkoholen, men....minns ingenting...

Tyckte tidigare att rödvin luktade så otroligt gott, du vet... lite eksmak på den dära...
Idag luktar det en blandning av ättika eller vinäger, ingen uppskattad doft precis..

Så sedan kommer jag på en sak...

Katter äter ju för f*n inte ens gröt, hur tänkte man då?

/Berra


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Känns skönt att ha någon ha någon att kämpa tillsammans med! Jag måste tyvärr ge mig ut o handla idag.
Men tänker bara köpa god mat :-)
Är så skönt att skriva av sig här och få respons på mina tankar.

Skriv gärna mer under kvällen o helgen "lilla gumman" så jag får höra hur det går för dig.

Kram TP :-)


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Samma problem här. Har beslutat mig för att inte gå ut idag, undviker på så sätt att av misstag hamna framför någon systembutik!! Har dessutom massor att göra hemma, så det känns bra. Vi måste komma ihåg det du skriver om att vakna i morgon med den där härliga känslan i kroppen! Känner på mig att du kommer att klara den här helgen TP!!


skrev Stigsdotter i Nu börjar min resa!

Inte hittar du något enda vettigt som kan rättfärdiga bolagsbesöket! Jag tar mig förresten friheten att klistra in något som du själv skrivit. Sug på den du och fundera över vad du skall prioritera idag ;-) Kanske kan du få tillbaka lite den känslan du hade när du skrev detta? Kram från mig

"Jag har vaknat ur en dvala i en plötslig klarsynthet. En ljuvligt vacker gryning där jag bara vet.

Hur jag ska forma livet till det konstverk jag vill se.
I en dans till takten av mitt hjärta så ska jag få min själ att le.

Som en lärdom ska jag minnas åren som har gått. Med en hunger efter kunskap, ska jag lära det jag inte har förstått.

Jag ska fylla mina lungor av den friska luft som strömmar till. Jag ska leva mina drömmar, efter det som hjärtat vill.

Med allt som jag bär med mig, skulpterar jag ett liv i stillsam harmoni.
Jag har kämpat, jag har segrat. Jag är lycklig, jag är fri."
.


skrev Stigsdotter i Ångesten tar mitt liv...

....alkoholdjävulen försöker få mig att känna och tänka när det har gått en tid utan drickat:

"nä nu är jag trött på den här begravningen - gräv upp flaskan!"

Va nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser, glöm bort... sorger o besvär...


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Det är nu min jobbiga tid börjar. Har redan argumenterat med mig själv. Så många fåniga jäkla anledningar som jag kommer på så att jag kan rättfärdiga ett besök på bolaget. Men det är inte logiskt att köpa sprit när lönen nästan är slut, när jag har magkatarr, när jag vet att inte sönerna tycker om att jag dricker. Jag SKA klara av den här helgen. Vill vakna i morgon och må bra och känna mig stolt!

TP


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Berättade en sak...

Hon hade en lillasyster vars kanin dog...
Och mycket sakligt berättade de om döden för henne, hon nickade och verkade klyka precis allt...
De anordnade med ett fint arrangenmang, gjorde en fin kista åt kaninen, grävde ner den i trädgården och sjöng vackra sånger...

Efter att de var färdiga grävde de igen graven och satte handplockade blommor vid en sten.
Lillasyster satt kvar vid graven och hon såg ut att sörja...länge.

Storasyster kommer dit för att trösta och håller om henne, lillesyrran putar med underläppen och är lite sur och vresig, och hon frågar hur det är...

" Nu är jag trött på det hära begravningen, nu gräver vi upp henne igen..!"

Och suck, där gick flera timmars arbete åt pipsvängen, hon hade bara hajjat det som en lek..

Man kan skratta åt det nu, men barns förmåga att ta till sig olika saker är verkligen begränsat.

Det som gör en ont är väl när hon väl upptäcker att hennes lekkompis verkligen är borta,
hur svårt måste inte den acceptansen vara då?

Vi är alla vuxna idag, men har fortfarande svårt att ta till oss saker,
som att andra kan (kanske) fungera ihop med alkoholen, och inte vi..!
Är det inte orättvist så säg?

Och att vi är alla olika, och allt..precis allt kan inte vara rättvist...

Grannen har nyare bil och tjänar mer pengar, men det betyder inte att han är lyckligare för det..
(Vem vet, han kanske måste dricka alkohol för att orka stå ut med sitt liv..???)

Nä..plats i korgen Svensson, och sätt målen inom räckhåll, och bli nöjd med det...
Strävan efter att alltid vilja bli bättre och inte lyckas, det bryter ned oss..

Grannen må ha rosor i sin trädgård, men jag har tamefan så mycket finare tulpaner, så det så!

/Berra


skrev Stigsdotter i Ångesten tar mitt liv...

....tror jag i viss mån är en nyckel till ett bra liv, till ett liv där jag är stolt över mig själv och den jag är. Naturligtvis skall man ta hänsyn till andra människor men det är viktigt att känna efter i sitt eget sinne vad man verkligen vill istället för att bry sig om vad andra tycker.

Våra döda lever kvar så länge vi kommer ihåg och tänker på dem - där i våra hjärtan kan de leva i 100 år minst. Det är nånting med barn och födelsedagar också, mina barn ville åka till Mams grav och sjunga när det var hennes födelsedag.


skrev fredde-s i Vägen tillbaka till mig själv

Du har ett långt liv framför dig, och vad som kommer hända i framtiden är inget du kan ta beslut om idag. Varken vad gäller alkohol eller nåt annat i livet.

Vad som är möjligt dock är att hoppa över att dricka en dag. Att utforska vad som händer med tankar och handlingar som nykter, vad händer efter två dagar?

Framtiden tycker jag du ska låta vara vad den är, dvs okänd.


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

Det är skönt att kunna vara öppen med allt detta inför människor som förstår och som man (jag!) inte behöver skämmas inför. Tack!

Jag läste i någon annans tråd om skillnaden som blir då man använder "jag" istället för "man", det ska jag också försöka med! Pröva! Du får stå för det du säger och tänker på ett annat sätt om du säger "jag" istället för det luddiga "man".

Idag behöver jag inte dricka, jag drack ju igår. Kommer att ha en nykter fredag! Jippi. Idag är vi nyktra. Men imorgon då, eller på söndag?

Nej, det funkar nog inte att bara dricka ett glas, att bara dricka cider ller öl. Det är nog allt eller inget som gäller. Håller med dig Drutten, jag gillar ju också mig själv som nykter, är ju en bra människa faktiskt! Och, de dagar jag känner mig mindre bra så kommer jag ändå att vara tillräckligt stark för att ta mig igenom dem med, för det är ju så vi människor skall göra - ibland är det upp ibland är det ned. Att slipa av de nedåtgående dalarna med ett glas vin leder ju automatiskt till att man tar udden av allt det som är bra också, att jag inte upplever det fullt ut.

Jag försöker att tänka mycket på de där första gångerna jag drack alkohol - vad äckligt jag tyckte att det var. Att jag har LÄRT mig att dricka. Det är ju faktiskt ett gift. Ett gift. Ett gift som förändrar någonting i min hjärna. Som gör att det inte är JAG som bestämmer.

Å sen är det ju aldrig rätt tidpunkt. Är väldigt mycket "ska bara" i mitt liv. Nästa vecka ska jag på öl och ostprovning, sedan på kräftskiva. På kräftskivan kommer det ju naturligtvis finnas möjlighet att supa skallen i bitar men där är flera av vännerna som uttryckt önskemål om att dricka mindre så det kanske vi ska göra då? Dessutom är barnen med och jag måste ta hand om dem, min man kanske kan få släppa totalkontrollen för en gångs skull. Sen. Sen ska jag nog försöka, om jag törs? Att inte dricka alls. Testa hur långt jag kan gå? Tänk om jag inte kan hålla upp en längre tid? Känns läskigt. Men det är nog alldeles nödvändigt.


skrev Gäst i Vägen tillbaka till mig själv

Jag sitter här o läser o inser hur lika vi är. Du beskrev så bra när du skulle slänga dina BIB o glasflaskor o ersätta med nya. Har gjort det hundra gånger känns det som. "Bara han inte märker att jag druckit igen". jag lyckades ofta. sorgligt nog. Kände mig ganska stolt dessutom att det gick så lätt att luras. Fan vad sjukt. Den man dock inte kan lura är sig själv. Varje dag som jag är nykter är en lycka för mig nu. det är ju första gången på många år. Har försökt det mesta. " Inte dricka mer än två glas, bara dricka cider eller öl, ingen starksprit" Inget funkar för mig. Får bara mer sug. har kommit på att jag gillar ju mig själv som nykter:) Jag är ju driftig. Får saker gjort, sköter mitt jobb, barn osv. Så vill jag va! Vi tar en dag i taget. Hejja dig Stigsdotter!


skrev Vildvuxna rosor i Vägen tillbaka till mig själv

Oj det blev lite fel det där, två inlägg. Ibland är jag för snabb med att trycka på tangenterna :-)


skrev Vildvuxna rosor i Vägen tillbaka till mig själv

Hej Stigsdotter, du är inte en lägre stående människa. Du är värdefull och har hamnat i klorna på alkoholberoendet. Jag är en kopia av dig, jag har inte sökt hjälp hos läkare för jag skäms så mycket. Jag tänker försöka själv och det får gå en dag i taget, blir det en dag med alkohol så får jag ta det, men mitt mål är att förändra mitt liv. Men jag fattar inte heller varför man utsätter sig för det? för ångesten, den låga självkänslan inför sig själv, destruktiva tankarna......DET fattar inte jag att jag utsätter mig för om och om igen. Kram till dig och idag är en ny dag.


skrev Vildvuxna rosor i Vägen tillbaka till mig själv

Hej Stigsdotter, du är inte en lägre stående människa. Du är värdefull och har hamnat i klorna på alkoholberoendet. Jag är en kopia av dig, jag har inte sökt hjälp hos läkare för jag skäms så mycket. Jag tänker försöka själv och det får gå en dag i taget, blir det en dag med alkohol så får jag ta det, men mitt mål är att förändra mitt liv. Men jag fattar inte heller varför man utsätter sig för det? för ångesten, den låga självkänslan inför sig själv, destruktiva tankarna......DET fattar inte jag att jag utsätter mig för om och om igen.


skrev Lelas i Att skapa ett nytt liv

Oj... Rattfull... Suck.

Men, vad klok du är! "Han säger att han inte vill leva. Men det vill jag!!!" Precis så är det ju, du kan faktiskt leva ditt liv även om han inte vill leva sitt.

Kram!
/H.


skrev barbalala i Att skapa ett nytt liv

Efter första dygnet ensam i huset. Han skulle hit sent på kvällen för att jag pratat för länge med någon annan i telefon. Full. Och då stod polisen där, så var det med det. I morgon ska han på anställningsintervju. Utan körkort. Det är tre km. till närmsta granne och vääldigt svårt att bo här utan bil. Han säger att han inte vill leva. Men det vill jag!!!


skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...

tack Berra och Pianomannen. Barn är härliga och kloka! / mt


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

...när det egentligen inte var dåligt från början? Några av mina "svaga" ögonblick är vardagstristessen. Hämta på dagis och skola, stressa hem, laga mat, parera sura och trötta ungar, sura själv för att maken alltid är frånvarande vid mina hämtardagar. Det är då det är skönt med ett (tvåtrefyra) glas för att runda av alla vassa hörn i mitt humör. Detta vet jag och har tänkt igenom dessa situationer för att kunna akta mig.

Men idag då? Visst var vi trötta och jag var sur för att tåget var försenat på grund av "ordningsproblem" men vi var alla på hyfsat humör. Men ändå. Ändå måste jag ta det där första glaset bara för att där finns en påbörjad Bib (och nu får jag snart skäll för att jag tog i princip sista glaset). Och sen diverse slattar ur diverse flaskor. Vi äter mat, spelar lite schack som jag lovat, läser läxor och sagor. Trött var jag redan och tröttare blir jag. Vilken nytta gjorde de där glasen? Inte mycket. Nå, men varför då?? Jag fattar inte??!!

Imorse skämdes jag. Jag måste regelbundet tappa blod och vanligtvis gör jag det genom att lämna blod till vanlig blodcentral men eftersom jag nu äter Naltrexon måste jag åka till sjukhuset och tappa. Eftersom det var första besöket där var jag tvungen att träffa dr som naturligtvis frågade varför jag kom till dem, hon nöjde sig inte med att jag äter en medicin som gör att jag inte får vara blodgivare just nu utan ville tvunget veta vilken. "jaha, mot vad då?" sa hon. "mot alkoholberoende" sa jag då.

Och hennes ansiktsuttryck! I hennes blick läste jag frågande, beklagande, en liten snörp på munnen visade medömkan. Där sitter jag, en kvinna i mina bästa år, snygg, proper, luktar gott, fixade naglar och putsade skor, kan föra en intelligent konversation. Men! Hantera spriten kan hon inte. Det är nu jag känner mig som en lägre stående varelse, en sämre människa... Fy f_n för mig :-(


skrev mr_pianoman i Ångesten tar mitt liv...

Hm... jag skrev en kommentar till dig och den fanns förut, men nu är den borta. Undrar var den är nu? :)

Nåväl, jag skrev nått sånthär:

Jag tror att barnens okomplicerade förhållande till döden är ganska sunt. Det är svårt att förhålla sig till det där, men jag tror barnen har något att säga oss som vi inte förstår.
Kanske är det just så att farsan lever nånstans därute, och att lillan mycket väl vet det och därför vill sjunga "Ja må han leva"

Nån gång får vi veta, tills dess kan vi bara hoppas.

Varm kram!


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Ett bra beslut du har tagit. Visst känner man sig lycklig när man bestämt sig! Att få vakna på morgonen utan ångerst och med en energi som man normalt inte har!

Fördelarna med ett liv utan alkohol är oändliga!
Dela gärna med dig av dina tankar och frågor.
Det är många här inne som har mycket råd, stöd, värme och kunskap att ge.

/TP :-)


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Bestämde mig igår när jag började läsa alla era inlägg och kommentarer. Ni är ju så underbara!
Denna gång ska jag lyckas! Kände mig så lycklig när jag vaknade.