Senaste kommentarerna i forumet

Jag är ny här och vet riktigt inte hur detta fungerar...men jag försöker...
Jag har bestämt att ändra mitt beteende i fråga om alkohol.
Den skall inte ta upp dessa kvällar i min ensamhet.
Tycker att det är viktigt och ha andra att prata om detta o få stöd.
Jag vill så himla mycket annat och vill vara utan alla dessa öl.
Idag är början till ett nytt livskvalite i mitt liv.
Tacksam för all stöd jag kan få av er...Kramar till er alla...

att du lever ditt liv i ditt hem och drömmer dina drömmar! Sov gott! PS Jag kanske inte kan delta i bullkalaset. Jag tror att det är mycket vatten mellan er och mig. men jag deltar så här och trvs i ert sällskap! / mt /gt:)

Jag kommer! Men det vet du ju redan...

Härligt att höra att du har det bra, vännen! :-)

/H.

Halloj!
Mr Piano-Man, just nu mår jag bra, mycket bra, och tack för att du frågade!
Jag har precis ätit lite kvällsmat, macka med ost och avocado och ägg, för
den som undrade... äggen vid sidan... och innan det pratade jag i drygt en
timma med en av de finaste varelser jag vet, en kär vän från forumet! Det
var en ledsamhet som fick oss att pratas vid, det kom nåt gott från det, den
här gången också! Fortfarande så fascinerad över hur vi kan känna varandra
så väl trots att vi inte setts, hur det är som att träffa en gammal vän första
gången vi ses i verkligheten, när vi bara mötts genom bokstäver innan...

Idag har jag städat klart i gamla lägenheten... Putsa fönster i minusgrader
är inte helt lätt... dessutom sken solen igår... hua... Men mormor gav mig
morfars gamla tips (gammal alkoholist var han, tillika sjökapten, vet inte
i vilken ordning): ta lite sprit! Och vet ni vad, det funkade!
T-röd made my day! Strålande vackra fina rena fönster!

Åkte sedan en sväng till Ikea, för att fira lite, men det blev inte möe köpt, några
ljus och ett par solcells-rislampr till balkongen, och stolsdynor. För jag vill
ju att vi ska sitta mjukt när vi har bullkalas! Blir helt ärligt mer och mer sugen
på att bjuda in er på riktigt, till min röriga och stökiga och oklara lägenhet, för
att ses på riktigt, och kanske finna nya vänner för livet!

Annars går det långsamt, en liten låda här, en annan öppnad där, och nu
kommer det gå bakåt, har köpt vit färg idag, för att måla insidan av mina skåp
i köket, de är trärena idag, vill ha dem vita och rena, så nu får jag ju plocka ut
allt jag ställt in! MEN det är min lägenhet, och jag gör det i min takt, och ja, jag
vill lägga lite pengar på en hyresrätt, för jag har tänkt att bo här ganska länge,
så det så!
Det sista var nog riktat till far min, han är så mån om mig och vill inte att jag
ska skänka bort mina pengar till bostadsbolaget... =D

Nu ska jag sätta mig i min soffa och titta på min tv, och äta lite av min choklad,
och sen ska jag sova i min säng i min lägenhet och drömma mina drömmar!!!
Kärlek och värme till er alla!!!
KRAM!!!

man att han slutar köpa hem. Åtminstone boxar, bara en liten åt sig själv. Eller är det så att även han har problem ? Han behöver nån att rättfärdiga sitt drickande med ?

Pröva beslutet om en dag i taget !

Läser denna tråd VARJE dag.... och förstår att jag inte kommit till den punkten där ni andra verkar vara.
Alla berättar om sina nyktra dagar/helger/veckor/månader.... och jag kämpar vecka ut o vecka in!!!!

Varje gång jag har ångest, så vill jag sluta helt .... då jag inte kan dricka "normalt"....men tanken på att leva utan mitt vin gör att jag blir skitdeppig, o undrar om det ens är värt att leva då? Sååååååå beroende är jag :(

Förra veckan drack jag "bara" 2 ggr, med vänner på fredagen....o vinmys med sambon på lördagen ---- BRA VECKA!

men denna vecka??? HAHHAHAAAA..... bråk hemma med barnen i måndags, o jag svepte en flaska vin, för jag orkade inte ta fighten, ville bara in i dimman. sen träning i tisdags, o vatten på kvällen.... tänkte inte ens på alkohol.

MEN i går, onsdag, så köpte min sambo hem vin till helgen.... o vi skulle bara ta 1 eller 2 glas.... och det kan han ju göra.... men inte jag!! JAG VET JU DET INNAN, att det kommer att gå åt helvete, så jag hade ingen lust att åka hem, hade 100 tankar om jag skulle åka o träna, eller bara åka till badhuset o hålla mig hemifrån till sent.... för att undvika boxarna... men åkte tyvärr hem direkt från jobbet.. sambon hällde upp vin åt oss.... varsitt glas... som blev 2.... och efter 2 glas..... så blir jag som en svamp, o måste trycka i mig 2 glas till..... VARFÖR??????

så idag sitter jag på jobbet, varit bakis, har ÅNGEST, o vill inte hem, för där står boxarna till helgen... o kommer jag att kunna låta bli???? tror inte det..... :(

Förstår inte hur ni andra kan ha så karaktär, ni är så jävla duktiga!!!!!
och som nån skrev här, det här med barnen :((((( mina barn är tonåringar, o såg mig i går med vin (igen).... o vad får de för alkoholuppfattning??
usch, blir så besviken på mig själv, vecka ut o vecka in..... håll tummarna för mig, att jag kan motstå vinboxen i kväll!!!

... och du är min vän fast jag inte "känner" dig. Inte IRL ... men ändå. Jag är glad att du finns här, som den du är. Kram och glad förväntan inför löningen och helgen! / mt

Kan det vara bättre så säg!

Försöker i varje andetag finna små positiva saker att hålla fast vid i mina tankar....
Nästan "klänger" mig fast vid dem, få de små positiva sakerna att genomsyra mitt tänkande...
Försöker att få dem precis som de negativa tankarna, att genomsyra mig men på ett positivt sätt...

Tänka positivt, ja det är enklare sagt än gjort...
Mycket lättare om man redan är glad i sinnet, men det blir lättare en spinnoff-effekt om man har redan ett gott tänkande...

Mycket ligger i att man känner sig stark i sitt sinne, och då spelar inte alla "primörer" (rotsakerna) runtomkring mig så mycket roll längre.
Jo jag vet att jag tvingas umgås med andra personer dagligen i min proffession som jag tror mår dåligt innerst inne,
och att de vill så gärna dela med sig av detta, och får de inte medhåll, så skapar de ett kaos runtokring sig...

Men jag ska vara större i mitt tänkande, och inte lockas med i deras tornado de driver upp ibland...
För är det något vi svenskar är bra på...så är det att alltsomoftast hänga på det pessimistiska tänket, mer än att glädjas med andra...

Det finns "glädjemaskiner" också, och jag ser hur andra människor flockas runt omkring dem för att dränera dem på energi...
Gå till dem och med kroppen säga,.. glädj mig, underhåll mig...
Jag var en sådan glädjespridare förut, men jag bara gav och gav och gav, allra helst när man hade druckigt...
Kraven ställdes högre för varje tillfälle, folk krävde att man skulle vara "roligare" från gång till annan..
Det dränerade faktiskt mig på sikt, jag kunde aldrig bli tagen för att vara allvarlig till slut....
Berra Gapflabb, ja det var tungt att bli av med den stämpeln...

Bytte jobb och såg tillfället att byta min roll, och gjorde så också...
Men tappade min identitet och kände mig rotlös, saknade uppskattning och erkännade, jag var ingen längre...
Det där var 15 år sedan, och mitt jobb flyttade tillbaka till mina gamla lokaler, med mina gamla arbets-kamrater (jo de var de faktiskt)
Gisses, vilken antiklimax det blev, de som kände mig som herr rolig och de som aldrig hade sett mig som någon kul kille...
Men jag valde att ha blivit "äldre" och "tråkig", och fick göra mina gamla arbetskamrater besvikna...

Fortfarande så tämligen "exploderar" jag av glädjesmitta ibland, men väljer att lägga locket på...
Ingen ska få suga ur mig min energi fortsättningsvis, ja inte utan att bjuda igen i alla fall...
Och där har jag hittat de som jag kan delvis anförtro mig åt, och fortfarande med min släkt och egna vänner..
Och ni är mina vänner, trots att jag inte känner er...

Här får jag vara den jag är, och låter mina känslor tala direkt till er, utan att gå den verbala vägen, som ibland kan vara en svår balansgång...
Ingen ögonkantakt, inga betooningar eller .......pauser på fel ställen som kan misstolkas...

Här får jag vara den jag är, och det känns väldigt bra, inte undra på att jag vill vara kvar här...

..och tänka på att idag är det Torsdag, och i morgon är det löning, en lönefredag....
Det betyder en liten tidsfrist med ekonomisk oberoende tänk, ett litet tag i alla fall...
Ett problem mindre, så får jag energi kvar till att begrunda andra saker, som min nykterhet t.ex...

Och trots att det är en lönefredag, så har jag i alla fall INTE tänkt investera i en bakfylleångest...

Det är min gåva till mig själv, den här kommande helgen...

Därför ser jag fram emot den..

/Berra

Ja, att hjälpas åt är nog bra. Det är det som är bra med den här sidan, man kan gå in och läsa andras erfarenheter (och inte minst sina egna inlägg från när man mådde sämre!), och påminnas om varför man inte ville dricka.

Hoppas du får det bra på ditt AA-möte imorgon!
/J.

Vad fint att du också klarat dig så bra! Vi kanske ska hjälpas åt att fortsätta då! Jag har lärt mig
(eller snarare insett) att jag klarar inte att ta "ett glas"... Det blir alltid mer och sen vaknar
jag med ångest igen...
Så därför ska jag inte dricka alls! Vet ju inte hur det är för dig, men hoppas du lyckas med dina mål!

//lilla jag

Nog är det så att alla här har olika bakgrund och historia, men att alla känner igen sig hos varandra ändå på olika sätt. Som du skriver finns det ju en fara i att använda alkoholen som bedövningsmedel eller för att stressa ner. Det blir lätt att man gör det till en vana som blir till ett beroende. Jag tror många gör just det du skriver, varvar ner med hjälp av alkohol och att det i längden skapar problem.

...varför är jag kvar här, efter dryga två år???

Jag har inget bra svar på det helt enkelt, jag är väl antagligen lite puckad i roten...
Som inte väljer att lösa in mitt liv och gå vidare, lämnar mig och er till våra öden...
Mitt mål är ju nått, ...eller?

Ett avslutat kapitel, och nu fortsätter det..?
Nej jag tror som Adde brukar skriva att det är en progressiv sjukdom, man blir aldrig "normal" igen..
En gång alkis, alltid alkis, men... man kan vara en nykter alkis också..

Jag (tror att jag..) vet att jag kommer i all framtid aldrig mer kunna bli en social drickare, jag har ju testat det i så många år.
Det finns nog inget optimalt umgänge med alkoholen för mig, ever..
Och istället för att ständigt stånga huvudet blodigt i väggen, så har jag resignerat, givit upp...

Jag är "besegrad" av alkoholen, jag kan inte längre nyttja den och ha en "fin tillvaro" tillsammans med den...
Jag kommer att missbruka den till den gräns när mitt liv kommer att gå i spillror...
Det finns aldrig någonting som heter "en öl", mera rättvist sagt vore... " ge mig en back så ska vi se hur långt jag hinner innan jag slocknar"
Ingenting i livet betyder något längre när jag väl har börjat tagit min första klunk, jag vet det..

Så kan man vända på det, betyder ingenting i livet mer för mig än att få fortsätta ta nästa klunk???
Är jag villig att byta ut HELA mitt liv till berusningen, är ingenting annat värt någonting???

Eller...som jag brukar säga till mig själv, för att sporra mig lite...
ÄR DU DUM I HUVUDET!!!! (..på riktigt!)

Vägrar jag inse' att jag har ett eget liv utanför alkoholens ramar...
Jag har ett liv med en fin familj, ett eget hus, ett arbete, bilar osv...
Jag får dagligen uppleva kyla, värme, ljus och mörker, solsken, snö, smaken av kaffe, bilköer och allmän stress...
Jag känner att jag lever, och har inte bara ett enda mål i livet, när kommer nästa fylla?

Jag tog först en "time-out" för att vilja känna skillnaden, en nykterhet på prov på obestämd tid...
Och det gör jag fortfarande, för jag säger aldrig.. aldrig...
Så skönt att inte göra saker så definivtiva, det ska alltid finnas utrymme för att få ångra sig, saker och ting förändras...
Och att vara följsam och vara föränderlig i livet är viktigt det med...

Frugan som nu har upptäckt att hon har Alzeimers i släkten, frågar mig ofta om jag kommer att ta hand om henne resten av våra liv...
Jag har ju svurit henne att vara henne trogen i nöd och lust för evigt..
Men med den erfarenheten jag fått ifrån hennes föräldrar, så har jag ändrat mig...
Jag ska göra allt jag kan...så länge jag orkar och det ger mig något tillbaka...
Men blir hon en spattigt grönsaks-zombie så åker hon in på hemmet, det finns gränser för allting...
Det vill hon inte höra, men jag vill ju heller inte ljuga för henne...
Om hon lägger hjärnan på hyllan och blir en dräggelpelle, ska JAG må dåligt av det också då?

Det är ett själviskt tänk, jo jag vet, men det gäller att sätta gränser för sig själv, vad mår jag bra av..?
Att inte tvinga in sig i situationer man inte längre mår bra av, som med alkoholen t.ex...

Handlar hela livet om gränssättningar???
Och när är gränsen nådd??
Skit i antalet litrar tillfällen och andra sakliga saker...
För mig är det känslan, när jag inte längre mår bra av någonting, då ska det banne mig till en förändring....

Man ska lita på magkänslan, den säger att spriten svider i magen, hjärnan säger att det här är ju kul ju...
Men vem har mest rätt i längden???

Ibland undrar man ju inte om Gud & grabbarna hade lite av en malör när de lät vilket organ i människokroppen som skulle få bestämma...
Det finns ett sätt att sätta chefen ur spel, och skapa ett allmänt kaos, ämnet heter alkohol...
Men magen den låter sig inte luras, den vet att det inte funkar...

/Berra

Hej J,
Problemet med att dricka lagom - och om det lagom är ett glas vin - har för mig alltid varit att jag inte blir tillräckligt berusad.
Jag har ju druckit för att bli berusad helt enkelt. Det har varit hela poängen. Att domna bort lite, lite gladare (ett tag) och lite längre från tristess och verklighet.
Till det har aldrig ett eller två glas räckt. Jag ville alltid ha mer. Sedan att jag kunnat tvinga mig att sluta efter två glas, för att samanhanget krävt det är en annan sak, men jag har inte varit nöjd.
Därför kan jag aldrig bli en sund konsument av alkohol. Kanke är det så att det är olika, vi är nog olika långt gångna i vårt missbruk när vi hittar hit. Och kanske har vissa mer en ovana än ett beroende. Kanske spelar andra faktorer in hos vissa, som att man måste hitta verktyg för att hanter tex stress, och då behöver man inte hälla i sig vin som medicinering längre, men kan ändå ta något glas då och då, eller dricka till fest - vad vet jag.
Önkar dig en fin och nykter onsdag!

Berra är en riktigt klok människa. Insiktsfull! A (dde) och B(erra) är ovärderliga som stannar kvar och är levande bevis på att det finns ett val och att ett liv utan alkohol kan vara ett gott och rikt liv. /mt

Berra är en riktigt klok människa, som har förmågan att dela med sig av sina insikter. Och stannar kvar här och gör det efter två år, det är respekt!
Till antbus: Visst, du kan alltid avbryta medecineringen, men det tar minst en vecka, helst 10 dagar innan du kan dricka igen utan att få mycket negativa följder rent fysiskt. Därför ger dig antabusen du börjat med en respit just nu, du kan prova på hur det är att vara nykter, för om du bryter tar det långa tid innan du kan dricka igen och då hinner man tänka väldigt mkt av de bra tankar du redan här delger.
/fenix

Det finns ett mycket bra liv efter alkoholen om jag gör det valet !

Faan Adde, jag vet att det är just det det handlar om, jag vet efter en lång tid här också att det är sant om man gör det valet.
Behöver se det i svart på vitt, ska skriva ut och lägga i plånboken. Ihopkokat till dess essens, så är det så. Tänker ungefär tusen gånger om dagen på det, tack för att jag såg det just nu, behövde det.
/fenix

Känner igen mig i ditt: "Nu har jag ju bestämt mig, så då är det ju det som gäller". Ganska skönt att ha det så, då behöver man inte fundera över saken. Har inte druckit på drygt en vecka nu, och är inte så sugen heller. Nu har jag i och för sig inte utsatts för så många frestelser. Det blir en annan sak när det blir middagsbjudningar, jobbfester etc. Då blir prövningen en annan.

Tänker försöka hålla upp helt en månad, sedan får jag se om jag ska fortsätta hålla upp helt eller försöka hitta ett normalare förhållande till alkohol. Ett där man kan ta ETT glas vin till maten, eller dricka "lagom" på en fest. Vet inte om jag grejar det, så det kanske är bättre att hålla en tuff linje. Fast först och främst gäller det ju att klara den här månaden jag siktar på...

Kaffe och lite solsken genom en smutsig ruta duger gott!

Hur går det för dig med allt lillablå?

Kram!

Jadu, det var ett mycket vettigt inlägg du kom med, och det tackar jag för!

Det som känns absolut svårast är att faktiskt ta steget fullt ut och fortsätta våga avstå alkoholen, att inte skylla på andra "men den sa ju si och den andra sa så, därför kan jag göra så här..." och hela tiden ta ansvaret till sig själv och inse att det faktiskt är ett problem. Ett problem för mig, även om andra (som själv varit i riktigt tungt alkohol/drogmissbruk) tycker att mitt liv är en bagatell i jämförelse (jämförelse - är det rätt att jämföra?) inte tycker det.
Det där att våga ta ansvaret själv, att det är mitt beslut och ingen annans.

Jag har ju insett nu att jag helt enkelt måste välja - livet eller alkoholen. Ett bra liv eller att förstöra allt. Viljan att ändra beteende finns där, ungefär några minuter i taget, sedan är det bara en djävulusisk kamp. Alkoholen finns här, men jag kan inte ta den nu på grund av antabusen - eller kan jag ?
Står och väger för - och nackdelar med att dricka och inte dricka hela tiden. Jag kan ju avbryta medicineringen med antabus men då faller resten som ett korthus. Men det känns så lätt att bara låta det göra det eftersom det helt enkelt är att ta den enkla vägen.

Ja inte har jag några så där jättebra tips på hur man kringår själva avgiftningen...
Du kan ju läsa lite i början på min tråd, sådär 53 sidor tillbaka...

I själva hjärtat så tror jag på att det måste finnas en motivation, ingen kan tvinga någon annan att sluta dricka eller bara sluta röka t.ex.
Man måste i sitt innersta verkligen vara övertygad om det beslutet jag har tagit här och nu ska lösa mina problem på sikt...

Resultatet kommer inte pangboom, först ska den senaste ångesten få glida ur kroppen, från det senaste dryckestillfället...
Sedan kommer de långsiktiga ångesten, den som har långsamt fått fylla upp sig till bristningsgränsen...
Oftast tror jag just att den långsamma ångesten är den som har ökat på motivationen till att orka/våga sluta dricka...
Andra aspekter är ju den fysiska hälsan, relationsproblem med sin familj, barn, släkt och vänner...

Hur många har man försökte ljuga sig undan ifrån, hur många falska lögner har man försökt pränta in i sina arbetskompisar,
som man egentligen vet ju att de vet sanningen, men de har beslutat sig för att inte röra upp slammet i botten...
Det som får sedimentera försvinner i glömskan, eller?

Beslutet om att JAG ska sluta dricka måste komma inneifrån en själv, ingen annan beslutar det åt mig...
Så kan jag inte heller beskylla ifrån mig att det var någon annans fel att jag började dricka igen...

Så beslutet är mitt eget, ingen annans, det är viktigt att komma ihåg!
Orsakerna kan vara precis vad som helst, det MÅSTE INTE finnas en orsak till precis allt, kom ihåg det..!

Svaret kan vara så enkelt att jag helt enkelt INTE VILL dricka mer, så ..thats it!, OK?
Ingen orsak alltså, inget försvar, det handlar om VILJAN..!

Skulle nu orsaken förändras, t.ex du lovade frugan/jobbet att sluta, och du skiljer dig/byter jobb, så har grunden förändrats, eller hur?
Men VILJAN finns kvar, för den är ställd mot dig själv, oavsett hur saker och ting förändras...
Så byt orsak mot vilja, det är mitt råd!

Sluta tänk på hur du ska försvara din nya nykterhet mot andra frågande människor!!!
Ändra frågan istället till varför de fortsätter att välja att dricka alkohol, när de vet hur farligt och vanebildande det är..
Det är DU som går ett vinnande val ur det här.., tänk på det!

Avslöja alkoholens lömska sidor...
Skriv ner på en lapp olika negativa sidor som DU har upptäckt med just alkoholen, det är inte oviktigt..
Ta fram lappen när du känner att du tappar motivationen, skriv gärna ner känslorna kopplade till dem...

Känslorna är en starkare upplevelse än bara tomma ord...
"Man ska inte dricka alkohol för att det är dumt", är en dålig motivation...

"Jag ska inte fortsätta dricka alkohol, därför att...."

-jag blir grälsjuk...
-säger saker som jag ångrar dagen efter...
-blir elak...
-snackar en massa konstigt bludder, som inte skapar sans dagen efter
-jag kräktes ner grannens soffa senast....
-körde bil på fyllan...
-etc
-etc

..det handlar att koppla situationer till sina dåliga erfarenheter av just alkoholen, och MINNAS dem...

Trots allt så handlar det ju om sans och reson, gör jag vettiga saker på fyllan överhuvudtaget??
Den som kan svara ja på den frågan, behöver nog inte tänka på att sluta dricka alls, den verkar inte ha ett problem, eller?

Erkänna sig slagen av alkoholen, jag kan inte hantera den...(jag har ett problem!)
Men att ha ett problem behöver heller inte betyda att jag inte kan besegra den...

Här skapas lite jävlaranamma, jag SKA klara av det, karaktär..

Sätt framtida mål...som om jag klarar av det här så ska jag...(..åka på utlandsemester osv..)

Sätt delmål, som ...en dag i taget..

Man klarar aldrig för stora mål på en gång, så sätt dem lågt...(man kan dricka 1 liter vatten, men inte i EN klunk..)

Om man trillar dit en dag, är precis allt förlorat då?
Nej knappast, räkna antalet nyktra dagar fram till senaste bakslaget, det gick ju så långt, eller hur?

Klarar man sex dagar av veckans sju, så är det fortfarande 6/7 delar (85 %) så bra som att vara 7 av 7..
En gång i månaden, ja då sniffar man på 96%..

Det betyder inte heller att det är OK att fyllna till då, men det är ingen ursäkt för att lägga ner hela arbetet..

Vi är "bara" människor, och vi är alla olika, och våra sätt att ta oss över hinder sker på olika sätt...

Men jag har personligen satt alkoholen som att inte längre vara en "belöning" för mig, utan som en "bestraffning"...
Och vill jag frivilligt ha en "bestraffning"?, nej knappast..

Varje dag för mig är ett framåtskridande, oavsett hur dåligt eller bra det går..
Och jag behöver ingen "hjälp" eller bestraffning av alkoholen, jag måste klara mig själv, så är det..!

/Berra

Missbruket upphäver inte det rätta bruket.

Aliis si licet, tibi non licet.
Även om det är tillåtet för andra är det inte tillåtet för dig.

Tom de gamla romarna hade en åsikt !!

Jag är av den bestämda uppfattningen att jag trivs och mår bra i min nykterhet på grund av att jag är vän med alkoholen, den som har varit och fortfarande är en stor del av mitt liv. Vi har haft mycket kul genom åren och jag kan forfarande skratta åt en del stolligheter jag gjort under påverkan av sprit.

Däremot var det inte så dj-la skoj de sista 10-15 åren. Då var det alkoholen som styrde mitt liv och jag hade inga som helst valmöjligheter även om jag ibland inbillade mig det. "Jag kan sluta när jag vill, kolla bara, en vit vecka, inga problem". Min hustru dricker sitt vin och ibland en liten starköl, det är ok för hon är inte alkis. Jag är en alkoholist så för mig innebär alkohol en snabb resa till döden om jag skulle börja dricka igen. Därför tar jag ett beslut varje morgon om att inte dricka just idag. För att jag ska uppnå en bra , stabil, nykterhet så har jag varit tvungen att göra mig av med den tunga ryggsäck med ångest jag släpat på i så många år. Och det är fortfarande viktigt att jag släpper ut alla dåliga energier som ibland byggs upp i min hjärna. Jag får inte låta något bygga bo därinne så att jag kan ledas tillbaka till mitt gamla liv. AA's 12 stegsprogram är en bra start i det nya livet, det finns andra men just inom AA finns det folk som jag kan lita på och som vet hur jag fungerar. Det underlättar.

När vi träffas, vi som varit med ett tag, är det inte ovanligt att vi skrattar och skämtar om det alkoholen har gjort oss till och hur satans konstiga lögner och hittepå- saker vi gjort. Snacka om kreativa människor när det gäller att gömma ett kvarter !!

Det finns ett mycket bra liv efter alkoholen om jag gör det valet !

Hej!

Jag är inne på min andra dag som nykter, efter månader av nästan konstant drickande. Ångesten kommer som ett brev på posten när inte alkoholen längre finns tillgänglig. Jag fattar inte hur jag ska palla ens veckan ut. Nu har jag i och för sig inte mycket till val när jag från och med igår tar antabus, men har ju sett att det finns vägar att kringgå antabusens verkan på alkoholen.
Är det någon som har tips, råd, idéer för hur man lyckas hålla sig nykter? Hur man vågar? Hittar viljan/motivationen till förändring för att stanna där? När allt bara går emot..

Mvh

hur gick ditt möte lilla du?
hoppas det gav dig styrka att gå vidare,
berätta!

Victoria vännen min
ge o ta
är vad vi finns här för
o du ger jättemycket genom att bara vara dig själv
och det är så skönt att vara sig själv efter en tids nykterhet
man läker inombords
varma kramar Måne

lycka vet jag inte
men jag kände stor upprymdhet
jag gick igång
kanske har det med nåt slags uppvaknande att göra
jag tog tag i saker
var trött på att döva
vänligen denial

..och såg en sak som jag direkt inte kunde hålla med om...

Man blir nästan aldrig direkt lycklig när man slutar dricka alkohol, det finns ingen euforisk lycka som kommer som en kick...
Mera en avsaknad av all annan olycka, dvs baksmällan, ångesten, huvudvärken, illamåendet, allmänna familjensituationen...
OM man har upplevt den i en högre utsträckning, ja då känner man en tacksamhet över att inte längre få känna den hemska känslan...
Men någon kick blir det aldrig, man bara återgår till "normalstadiet"...

Normalstadiet, som det en gång var, när man INTE vaknade upp i en svettig söndagssäng...
Då genast tankarna börjar mala om..vad var det som hände?
Var är mina kläder, hur ser de ut, har jag plånboken med mig hem, varför har jag en blodig skorpa fastkletad i håret till kudden????

Dessa frågor direkt på morgonen!, ja de är skönt att få slippa dem...

Normalstadiet är att få vakna upp efter en god natts sömn, utvilad och mellan torra lakan...
Man vet att man kom i säng i hyfsad tid, man vet i vilket stadie man kom ner i sängen, jag har inte fler ovänner idag än vad jag hade igår...
Man kan upptäcka solens strålar in genom fönstret, det kalla golvet och morgonrocken som doftar gott av tvättmaskinens sköljmedel...
Man kan uppskatta doften från kaffebryggaren och dricka den för sin smak, och inte bara sin nytta...

Att våga leva i nuet, uppskatta livet som sker i just detta nu, inte rannsaka minnet vad som hände igår...

I alkoholismens spår så lever man i tre stadier...
Längtan.... till nästa alkoholkonsumtíon...
Upplevelsen...när man fyllnar till och blir besviken på upplevelsen, frustrationen tar sig nya vägar varje gång..
Rannsakan...vad i he..te gjorde jag eller sade jag så för...

Om livets ekorrhjul innehåller snart enbart dessa tre stadier, ja då har man en verklig obalans i livet...
Alkoholen har tagit sig en allt för stor plats, och har nu börjat styra ens liv...

Vart ligger arbete och familjeliv på denna prioriterings-stege???
Jag kan tänka mig att i våra huvuden planerar vi aldrig så...att t.ex
barnens läxläsning har en lika viktig priortitet som att hinna med och handla på systemet på vägen hem från jobbet, men den borde ha det...
Fyllan pissar du ut, ungarnas lärdom borde ju sitta i för livet...

Finns det något annat sätt att belöna din arbetsvecka än med just alkoholen???
Fundera på den, låt hjärnan bryta nya tankebanor i ditt huvud, det är nyttigt...

Det finns ingen halleluja-upplevelse med att bli nykter, men en nyupptäckt känsla av ...
Vad i helsefyr höll jag på med!
Tllät jag hela mitt liv styras av en enda substans...alkoholen...

Livet är allt för komplext för att göra det enkelspårigt...
Det finns andra saker i livet som förtrycktes av alkoholen, men som nu i mitt fall börjar åter blomma upp igen...
Glädje och sorg som kommer på ett naturligt och äkta sätt, känns mera verkligt...

Jag vill absolut inte förbjuda den, alkoholen, den skapar nog glädje för de som kan hantera den...
Men för oss andra, så önskar jag att det fanns lätttillgängliga verktyg att göra sig av med den...
Det lönar sig, men det kommer ingen storvinst på lotto för det...

Livet bli bara så mycket enklare, så som det skulle vara, OM man nu står ut med det..

/Berra