Senaste kommentarerna i forumet

...för ett fantastiskt fint inlägg.
Jag känner igen mig i så mycket av det du beskriver, även fast jag inte gått på AA, känslorna och upplevelserna av ett nyktert liv är ändå ganska lika.
Mitt första år nu har varit precis som du beskriver - ett samilsurium av känslor - och tvingar mig att ta små, små steg (inget kasta sig utför här!) för att behålla balansen.
Som jag skrev i en annan tråd är det så värdefullt att ha er "oldies" kvar här, att ni är generösa nog att fortsätta skriva och stötta, så att det finns en balans på Forumet. Ett hopp om att det är möjligt att förändra.
Önskar dig en fin söndag, jag har en ljuvlig vinterdag med helt snötäckta träd mot blå himmel utanför fönstret som väntar på min och vovvens långpromenad!.

är bra. "Det enda som varar för evigt är förändringen" (Buddha)

Med förlov sagt så har jag aldrig riktigt förstått tesen "att lämna över till min högre makt" vilket rekommenderas inom AA. Jag är inte religös och det närmaste jag kommer en religion är väl buddismen (som väl snarare är ett levnadsprogram?) Ok, jag kan köpa att det finns någon form av högre makt som tittar till mig ibland och ger mig en liten fingervisning till ett bra vägval. Men att från den utgångspunkten börja förlita mig på att den högre makten ska fixa mitt liv är ett för stort steg för mig att ta.

Jag är helt övertygad om att om jag ska få en bra och levnadsglad nykterhet så måste jag jobba med mig själv. Ingen annan kan göra det jobbet.

Mitt första år i nykterhet var ett sammelsurium av känslor, tankar och förändringar. Min hjärna hade så enormt mycket att jobba med och reda ut att hela mitt liv gick som i ett rus (!!!). Jag var sannerligen på de där berömda rosa molnen och jag hade en enorm trötthet i mig som gjorde att jag sov kopiösa mängder. Med små förändringar gjorde jag om mitt liv, vissa förändringar helt medvetet, andra som en följd av ett nyktert levnadsätt, ibland gick det fort och ibland backade jag tillbaka en liten bit. Jag lärde mig efter ett tag att när jag backade tillbaka i min utveckling så var det för att jag inte hade förstått vidden av just den förändringen : gör om, gör rätt.

För att kunna göra denna förändring av mitt liv så krävs det att jag är fri från alla typer av sinnesförändrande medel, jag måste kunna möta min känslor och tankar oavsett hur illa de än gör mig. Jag måste ta mig igenom smärtan för att kunna gå vidare och lägga det bakom mig i lugn och ro. I början av nykterheten dök det upp väldigt plågsamma minnen om hur jag hade uppfört mig, ångesten var stark över mitt gamla liv. För att kunna försona mig med det gamla och förlåta mig själv så gjorde jag som "di gamle" sa åt mig på AA : Prata, prata, prata. "Häv ur dig alla gamla spöken och troll, de måste ur dig för att du själv ska få plats i kroppen"

Så rätt de hade/har !!!

Idag har jag fått bort det mesta men än i dag kan det poppa upp gamla demoner från det förflutna som gömt sig långt in i själen. Jag har lärt mig nu : Bort, bort fort som fan innan de bygger bo i min hjärna. Jag försöker hinna med innan jag somnar (det går fort numera!!) att titta lite på dagen som varit, förlåta mig själv för dumheter jag gjort under dagen, kolla in allt positivt som hänt och spara det som är bra för mig. En positiv tanke på kvällen har en förmåga att möta mig när jag vaknar morgonen därpå.

Jag noterar att jag blivit lite seg i min förändringsprocess med åren därför är det så bra när nya tillkommer som kan få min hjärna att lämna gamla hjulspår. Jag tillhör ju själv "di gamle" numera och det medför ett ansvar och en fin chans till att uppdatera min ödmjukhet inför det nya, jag får inte falla in i termer som "så har vi alltid gjort" för då blir jag en förstockad gammal AA-taliban. Min förändring vill jag inte släppa ! Att lära sig nytt är att leva. Att få se och höra en ung kvinnlig alkoholist/narkoman som tagit sig ur sitt gamla liv får mig att torka tårar av glädje. Jag har ju enbart alkoholen och ett förhållandevis bra socialt liv att bry mig om men dessa tjejer har ju ofta en historia som även innebär stora integritetskränkande upplevelser bakom sig och det är definitivt inte gjort i en handvändning att städa bort sådana upplevelser. Att sen återigen kunna lita på en man och skaffa familj är så stort att få höra !! Sådana berättelser ger mig kraft att sprida budskapet vidare.

Lev väl och ge ett leende till en okänd du möter !!!

Ta're lugnt...!

Du har ett sådant kontrollbehov över dig, och alla andra...
Finns det någonting som FÅR överaska dig någonsin???

Låt saker få komma, och betrakta det, inte döma och sorteras in i dina fack på en gång...bra eller dåligt?
Om du hyrde en film, skulle du vilja veta hur den slutade innan du såg filmen, så att du kunde se den i lugn och ro...?

Släpp taget emellanåt, och låt dig få följa med i strömmen, och försök inte styra strömmen...

Sitt ner...och ta in...andas...upplev, när du släppt behovet av att styra allt.....känns det inte ganska så bra då???

Jag har lärt mig lite hos mina shrinkar, släpp kollen och låt dig underhållas...
..och kom det ingen underhållning, så var det väl inte menat att jag skulle bli underhållen idag då...
Men jag fick en fin dag med mig själv, i lugnet...

Ett felaktigt tänk blir då, men i morgon så SKA jag underhållas...
Ett nyfiket rätt tänk blir, hoppas jag blir underhållen i morgon istället, med framförsikt utan krav...

Och det kan användas på annat...

FEL: I morgon SKA jag vara nykter, KRAV!
Rättare: I morgon hoppas jag att jag får vara nykter, framförsikt UTAN krav...

Nu ska jag fortsätta och umgås med mina underbara barn, mamma är borta i helgen, och jag vill helst räcka till båda barnen...

Mors Berra

Hej Fenix, tack för dagnes första skratt!!

WOW Berra! Stort GRATTIS!

Håller med Fenix, du har så generöst delat med dig här av med o motgångar, en lysande förebild o inspirationskälla.Tack för det!
Men ditt jävla humör får du väl ta itu med nån gång! Hehe

Kram, Thea

Fantastiskt Berra, att du firar 2 år!
Det är så generöst av dig att fortsätta dela med dig här, tror att det behövs för balansen att vi blandas - nynyktra och de som varit nyktra en längre tid. Bra för "långtidsnyktra" att känna igen sig i de nynyktra för att inte bli övermodiga och föringa problematiken kring "bara ett glas". Och bra för de nynyktra att läsa historier som din(och flera andras) och se att det faktiskt är möjligt att förändra sitt liv och att DET BLIR BÄTTRE - om man vågar kämpa på.

Har också kännt lite frustration över förändringar på Forumet : ) Kan vara så att jag överhuvudtaget är lite känslig för förändring. Har haft så fullt upp av den varan under så lång tid, så jag vill helst att alla rutiner och strukturer ska vara lika hela tiden. Känns tryggt när det stormar innuti att allt (och så menar jag verkligen ALLT - tillochmed en sådan liten detalj som AH´s layout) är förutsägbart och igenkänningsbart utanför min fysiska kropp. Vi vänjer oss såklart, lite skrattretande att jag reagerar så faktiskt.
Igår hade min man bokat in ett möte å mina vägnar med en potentiell kund (fuskar lite som konsult), och meddelade mig detta via telefon (EFTER att han redan pratat med personen ifråga) detta på en dag och tid som egentligen passade utmärkt, men jag gick fullständigt i taket och blev hysterisk över detta tilltag! Att något bara blev inbokat i min agenda "så där" utan min delaktighet (har huuur mycket tomma sidor som helst i den agendan ska påpekas).
Maken talar lungt om för mig att det går ju bra att ringa mannen och ändra tiden, ingen fara. Varvid jag ryar i att han ska sluta lägga sig i mitt liv!!!
Här börjar maken gapskratta och säger att det är ju lite svårt eftersom vi faktiskt lever tillsammans och har ett i allra högsta grad gemensamt liv - och jag kan idag se det tragikomiska i utspelet och min hysteri just nu över att jag måste få detaljstyra varje sekund i min tillvaro själv och gärna med låååång framförhållning. Kan tex inte planera in ett möte imorgon om någon ringer (knappt en lunch) utan då måste jag hoppa ett par tre dagar fram i almanackan för att mentalt förbereda mig! Sjukt kan jag medge - men om det är det jag behöver just nu så får det vara så, i den utsträckning jag har möjlighet.
Fast jag förstår ju att jag måste innom en snar framtid våga utmana mig själv med något så "wild and crazy" som en spontanfika på stan eller så.

Kram på dig Bästa Berra, önskar dig en fin lördag! Sjalv ska jag på opera ikväll, spännande: )

det värmde, en sann vän du är...

Berra

Välkommen back in town Berra!!
Så ska det låta. Två år, korka upp två flaskor Pommac genast.
Oavsett statistik så är du en stark inspiratör för ett alkoholfritt liv, det ska du veta.
/Fenix

Lillablå, hjälte? Känner mig inte så kan jag säga. Mer om detta en annan gång, Men blir glad ändå:-)
Gunnar, jag har också en adress som kan användas i sådana här sammanhang, fenix@telia.com.
Så vi kan höras av när andan faller på. Fenix är förstås bara ett nick-name.
Och heter inte Felix heller:-)
/Fenix

..och tack Mamma Mu & Bollen för att ni finns...

Känner mig fortfarande inte bekväm med "nya" forumet, är lite vilsen...
Jag vet inte på vilkas trådar jag har varit, och hur många som har varit och läst på min...

Tidigare låg det på mellan 50-70 st om dagen, jo jag förde faktiskt statistk för att se vad om intresserade alla andra...
Nu har jag tappat det, och känner inte lika stor motivation att skriva längre, trots att det händer "massor" i mitt liv för närvarande...

Vad händer då?
Jo på alkisfronten firar jag nästa helg 2 år!!!, helt otroligt, inte ens en lättöl har vidrört mina läppar...
Är jag stolt då?... jo mycket!

Det har hänt så himla mycket på dessa två år, att jag mentalt har rivit upp hela mitt liv...
På gott & ont, och jag börjar nu se förändringarna ta sin nya form...

Mitt liv styrs inte längre av alkoholen, jag kan fritt välja vad jag vill, så länge jag inte väljer alkoholen, då har jag inga val kvar längre...
Jag kan fortfarande dricka öl, om jag håller mig till de helt alkoholbefriade sorterna, då förblir mitt liv ångestbefriat också...
Och inte tro att smaken sitter i alkoholhalten, smaken sitter i .....smaken, mycket enkelt...

Min tid med familjen, släkt och riktiga vänner har värdesatts på en helt nytt sätt, jag "myser" när jag umgås med dem...
Tidigare uppskattade jag bara umgänget om ytterligare en gäst var medbjuden, kung alkohol...

Jag har på eget bevåg bara pang-boom lagt av med mina antidepp-piller, mina recept "försvann" när jag remitterades tillbaka till min husläkare.
Och ger de blanka f-n i mig, så ger jag blanka f-n i dem, ingen kunde nås den fredagseftermiddag då jag upptäckte att mina piller var slut...

Jag vet att utsättningsproblemen bara haglar över mig, men de är små i förhållandet till hur jag mådde annorstädes...
Nu är det min tid att rida ut stormen, och kolla hur jag "egentligen" mår, är trött på att gå som i en dimma drogad för att överleva...
Nu ska jag överleva mina droger, två år kan sätta sina spår på lever och njurar...

Jag är j*vligt förbannad, och tar ton på jobbet nu när folk försöker sätta sig över mig...hugger direkt skoningslöst!
Jag bildar en allians med de som jag litar på, och håller de jag inte litar på, på minst en armlängds avstånd...
Jag har bildat fallgropar för min närmaste anti-kollega, och han trillar galant ner i dem mitt framför chefens förvånade min.
Nu är det min tid för revansch, och jag gör det på ett "bildat" sätt, inga fulknep...
Jag har vänt mitt skrivbord mot hans, och har nu full koll på vilka internetsidor han besöker på arbetstid...
Han känner sig utsatt, och jag tänker bara, "...välkommen i klubben lilla gubben.."

Tider förändras, det gör jag med, skillnaden är att jag har idag fått "verktyg" av mina psykoterapeuter, och med små skillnader, gör jag en psykologisk vändning.
Min chef dunkade som vanligt igår iväg ett "utskällnings-mail" till vår grupp, där han avkrävde ett svar av var och en av oss...
Idag fick han mitt svar, ungefär 2st A4-sidor där jag mycket sakligt redogjorde min ståndpunkt.

Om han inte gillade statusen så fick han numret till min husläkare och där han kunde försöka sjukskriva mig den vägen...
Ja jag är en "bitch" för tillfället, men en mycket stark och nöjd sådan, ...han har hittils inte svarat på det mailet...

Jag ska snart ha ett "medarbetarsamtal" där jag tänker föreslå honom att må piss en dag precis som jag mår, ...en enda dag...
Jag ska föreslå honom att ta en enda dos av min medicin "Theralen" enligt ordinering, och sedan ska HAN tala om för mig hur han mår dagen efter....
Får se om han vågar nappa på det erbjudandet, eller om han är den fegisen jag tror han är, dold bakom sin chefsposition...

Nu tänker jag fortsätta att driva mitt liv i den riktningen jag redan har stakat ut, att må bättre...
Så stå inte i vägen för Berra, för nu är han Berra-Butt, med rätt att bli putt..

Mors Berra

Hej Felix, vi kunde kanske ge det en chans, jag har en adress som jag inte använder mycket och som jag kan kassera om det skulle komma en massa skit i brevlådan. Du kan gärna höra av dig dit, om det finns någon annan i närheten av Gbg som är intresserad av att träffas över en fika så maila gärna.
Adressen temp@westerberg.name

/Gunnar

Tänk att se någon som man älskar bete sig så här, jag är så glad o tacksam för mina nyktra dagar som jag har bakom o framför mig, jag skulle inte klarat detta ensam, Ni på forumet, min fru, min son, alla hjälper mig...

Tack

Fenix, du är min hjälte!
Men var rädd om dig, kan ni inte skicka ett första meddelande
via Fejsboken, så att ni får behålla lite anonymitet?
vem vet, kanske du får ett av mig? nära göteborg sa du... =)
ha en go helg alla underbara kämpar!
kram!

Hej Gunnar!
Jag bor nära Göteborg, och för en tid sedan läste jag att du önskade att det fanns någon att snacka med som satt i samma sits. Kanske kan vi träffas och ta en kaffe, och se om det kan ge något. Jag känner också att jag skulle vilja ha någon att träffa som vet vad vi pratar om.
Om du är intresserad lägger jag ut en mail-adress som du kan skriva till.
mvh
/Fenix

Instämmer Berra.. blir bara illa berörd av att se detta...

http://www2.fhi.se/upload/Riskbruksprojektet/Tobak%20riskbruk/Artikel_a…

Jag är helt klart hypotes nummer 1

http://www.youtube.com/watch?v=PM9wx3slsOA

..mit svar blir ändå....ett nej...

/Berra

har jag vant mig vid att logga på här och läsa lite vad ni skriver, och naturligtvis skriva några rader själv. Känns som det är den ventil jag behövt den senaste tiden. Funderar mycket på helgens snedsteg och tror att det var två olika saker som skedde. Det första var ett: Äsch jag orkar inte leta efter en anledning till att jag inte ska ta ett glas vin. Faktum var att det inte var ett sug, dracks inte snabbt, och efter en liten påfyllning var det helt enkelt bra med det. Det som hände igår ger mig större funderingar.... att igen dricka öl i ensamhet, inte lika bra.

Trots allt går ju inte jorden under för det! Idag är helt enkelt första dagen på mitt andra alkoholfria kapitel. Borde ju fungera igen när det gick sist...

Imorgon kvällsaktivitet vilket kommer att gå galant eftersom jag måste åka bil en bit :-)

Fenix is back in town. Med rätt namn och allt:-)
/Fenix

...en bland många måndagmorgnar i mitt liv.

Numera har jag med mig ett beslut om att inte dricka just den här måndagen. Bara för idag för det är en tidsrymd som jag kan förstå och hantera. Den vetskapen ger mig en trygghet och tillit över att jag slipper fundera om jag ska hinna till bolaget eftersom spriten tidigare i mitt liv tog slut under helgen. Jag behöver inte bekymra mig om det eftersom jag inte ska dricka just idag.

Jag har en beroendesjukdom som det heter på fint sätt. Jag föredrar dock att kalla mig alkoholist eftersom jag inte kan svammla bort den diagnosen så jag kan börja förhandla med mig själv om att jag kanske kan ta en liten en för det var ju så länge sedan jag smakade starkt.

Jag är alkoholist och jag kan inte dricka alkohol.

Enklare än så kan det inte beskrivas.

Jag är också korsberoende vilket medför att preparat med substanser som ger likadan effekt som spriten är förödande för mig. Det finns en uppsjö av dem och jag försöker vara uppmärksam så jag inte får i mig något som kan riskera min nykterhet.. Senast var det läkaren som skulle skriva ut en hostmedicin till mig och där jag bad honom att kolla den aktiva ingrediensen, och ja, mycket riktig ingick ett morfinliknade preparat i vätskan. Det fick bli vanliga hosttabletter, receptfria, istället.

Jag har också full tillgång till mitt känsloliv vilket är oerhört glädjande. Det var en spännande och ibland orolig tid när jag nynykter skulle möta mig själv och mina känslor men jag är fantastiskt glad att jag gjorde det. Allt som jag tidigare dövade med alkohol får nu fritt spelrum i min knopp och kropp. Under helgen fick jag svar från en vän som jag saknat och en mycket trevlig fråga från en annan vän och jag måste säga att jag nog gick på små rosa moln efter det. Det är en underbar känsla att få uppleva det med alla mina sinnen och jag ser verkligen fram emot att få bejaka mina känslosvängningar och njuta av dem i en snar framtid !!

Inte trodde jag att ett nykert liv kunde vara så fantastiskt !!

om det sista inlägget kommer först !

Helgen har gått smärtfritt, och jag har verkligen hunnit och kunnit njuta av den...
Jag mår bra så länge jag ger mig tid för att njuta av den, allt annat är oviktigt..

Dotra kom hem idag, hade sin allra första negativa upplevelse med alkohol, jag har varnat henne, och jag var bara glad att den kom...

Hon har små luckor och vet inte riktigt vad hon har sagt och gjort, hon vet bara att hon och hennes bäste vän blev osams på småtimmarna...

Nu har hon ångest och mår dåligt...
Jag ha förklarat för henne att just den ångesten var den som fick mig att lägga av med drickandet.
Hon säger att det kommer dröja länge innan hon testar igen, och det är en nyttig erfarenhet...

Jag brukar jämnt tjata om att förändring är bra,
men just nu känner jag mig inte riktigt hemma på nya forumet, jag hittar inte som jag gjorde förut...
Hoppas att Mange ch grabbarna meckar till det så att det blir hanterbart framledes...

Tills dess ligger jag nog lågt ett tag...

/Berra

jag har svikit er, efter dryga fyra veckor och alla glada tillrop jag fått från så många, känns det som jag har gjort bort mig, eftersom jag gjort det jag lovade mig själv, inte skulle ske. Igår gav jag vika, främst för att slippa alla bortförklaringar och tänkte - vad faan så farligt kan det väl inte vara. Tackade trots allt ja och drack två glas vin till middagen. Varken mer eller mindre, inte tillräckligt för berusning, och hade faktiskt ingen större lust till mer. Trots det så kände jag att hjärnan var på högvarv inatt, typ dåligt samvete....

Imorse var det nya tag och som jag tänkte ingen större skada skedd. Efter en jobbig urladdning med min särbo kom jag hem och tog den där ölen som legat i kylen så länge.

Kanske inte ska försöka att vara så präktig, kanske är det inte värt att sova och ha dåligt samvete för det här? Klarade ju i alla fall över fyra veckor vilket innebär en ruskigt massa odruckna glas, men man känner sig sämre till mods...

trots allt lägger mig ju inte på fyllan, även om jag hade kunnat dricka flera öl, och ser fram mot en ny HELNYKTER dag imorgon ;-)

Ta hand om er där ute, hoppas ni är starkare!

Jag tar till mej dina råd spottar i nävarna och kämpar på :-)

Jag ser dig!
håller till på sidan främst för anhöriga, mitt tips till dig är:läs, läs, läs och skriv. här finns all erfarenhet, kunskap och värme du kan behöva för att ta dig ur det, och precis som du skriver måste du göra det för din egen skull!!! =)

Fenix, byt inte nick, du är ju en NyFenix nu!!!
<3