Senaste kommentarerna i forumet

så fint att få följa dig... följas åt.
Dristar mig till önska dig .... måndagsglädje:) / mt

att bitar faller på plats och din bild blir hel. Ett återkommande arbete, en livsuppgift tänker jag ... när livet förändras, som det ju gör, skall delarna sammanfogas till en "nya" helheter där allt det gamla finns med... men kanske på andra platser där det ska fogas in... Jag tror du förstår trots denna bristfälliga beskrivning:) Kram, hoppas du får en fin vecka! / mt

..och jag funderar, vad hände?
Och måste man fundera och tänka efter, så kan den inte ha varit så exceptionell heller.
Och glad är väl jag över det, att inget speciellt hände, ingen bakfylla ingen oro.

Så har de flesta veckorna senaste åren förflutit för mig, det är betydligt lugnare nu för tiden.
Och jag har fått tiden för mig, att få tänka efter och göra fina bokslut, varje vecka.
Så var det inte förr, och det var inte heller bättre...förr.

Att varje dag acceptera sin livsituation som ett "måste" för att orka gå vidare,
hade jag fortfarande druckit, så hade allting varit ett fortsatt kaos.

I morse så såg jag Per Holkneckt på morgonteven, han har ett nio månaders nykterhet som förflutit,
han svävade lite på svaren när det gällde sina alkoholvanor.
Min direkta reaktion på detta var att han fortfarande var sårbar och ganska ny i sin nya kostym.
Han kände sig lite obekväm i stolen, men var ändå stark nog att klara av intervjun.
Han ville mest fly ifrån allting till en stuga i skogen, bort ifrån allting.
Alla känner sig så ensamma i sin sjukdom beroende av alkoholen, men ändå är vi så många!
Han borde söka sig till forumet var min reflektion, här skulle han få ett bra stöd.

Min helg förflöt alldeles perfekt i harmoni med frugan, vi hade små ide'er om vad vi borde göra,
men lät ändå impulserna styra utan att vi hamnade i någon som helst form av stress.
Vi fick tid för återkoppling och vila, och frugan sade på eftermiddagen idag,
"vicken bra helg vi har haft denna helg", och jag kunde ingenting annat än att instämma.
Så här borde varje helg vara, koppla bort vardagen och bara få finnas, här och nu.

Solen har värmt på dagarna och de smutsiga snödrivorna håller långsamt på att förtvina,
nu råder det inga tvivel längre, våren är på väg.
Solen värmer även min frusna själ som sakta tinar efter en övervintring,
blickarna söker sig efter husväggarna och i diken...letandes efter de första vårblommorna.
Bågen spänner sig sakta för att ta sats ännu en gång, snart får vi värmen tillbaka, och då blir det en väldig skjuss på allting, fram med utemöblerna, fixa i trädgården, av med vinterdäcken, testa grillen, packa ner vinterjackorna i lådan på vinden, putsa fönsterna, osv osv..
Det är en stress i sig självt, men jag tror nog ingen klagar på den, den tar vi nog så gärna på oss.

Påsken närmar sig, men vi har lagt in en lågväxel, vi ska inte jaga ihjäl oss detta år.
Det har blivit en förutsättning för att vi ska orka med livet, att hinna med och uppleva det,
inte bara genomleva det.
Hade jag valt att radera bort det med alkoholen, hade jag knappt levt det alls.

Det gäller att prioritera det som är viktigt i livet, för mig har närvaron blivit det viktigaste.
Ni vet ju hur den går, när begravningskostymen sys i det tysta, och ens tid är utmätt,
det är försent att börja leva livet då, och tänka att.. det där skulle jag ha hunnit med också..

Jag kan åtminstone säga att jag var med där jag kunde, och inte försvann i en verklighetsflykt,
även om ens drömmar inte alltid slog in.
Men hellre lever jag i verkligheten än i en falsk illusion fylld av en massa tvivel och ångest.

När jag står hos Sankte Per och han frågar, "är du nöjd med tiden i jordelivet?".
Japp kan jag svara, jag var med hela tiden, ja bortsett från en liten lucka på 25 år i mitten.
Får man åka hissen ner till snubben med hornen, kan man enkelt säga,
"Ta're lugnt, jag har praktiserat ett helvete däruppe under lång tid, så jag är ganska så härdad.."
Inget av alternativen skrämmer mig, och det blir motsatsen till..den som lever får se..

Nog surrat, tillbaka till verkligheten, denna vecka är det en kortvecka,
men den börjar i alla fall med en Måndag, innan dess ska det trynas med kudden..

Mors Berra

...jo, jag tog en tur ut i periferin ett par dagar/veckor. Det blev ju inte så bra!
Nu pratat med exet till mannen, mamman, min bror och väninna/kollega sen drygt 10 år.
Fick ihop flera pusselbitar, ramen är sluten igen. Det får mig må bra och nu styr jag tillbaka till min övertygelse.
Det har redan gett resultat och både jag och mannen är på rätt spår igen.
Känns bra, jäkligt bra.

Kram på er

...har många sidor och det man kan påverka gör man klokt i att försöka ta tag i efter förmåga och förstånd.
Blir det fel, gör om och gör rätt eller i alla fall så gott det går.

Sinnesron har många skikt, det gillar jag.

Återfall, hörde om någon från anhörigveckan som föll tillbaka ganska direkt efter hen kom hem. Tar tag när man fått en bild av familjesituationen.
Små barn som nu blir utplacerade och sånt...djävulsk sjukdom!

Var rädd om dig, allas vår Adde! :)

Kraaam

en varm styrkekram till dig! Känner med dig. Som Adde skriver försök hitta de positiva sakerna nu. Förhoppningsvis kommer det något bra ur detta också.

Tilde

Man hittar sina egna vägar till välbefinnande. Det är bra... Hoppas att vintern kan ge med sig så har vi ännu större chans att tacklas med trötthet och annat.
Lycka till Eken!

Har ju här tidigare funderat över att jag känt mig så nere och orkeslös en ganska lång tid. Det är också då suget gör sig påmint ofta. Vilja dränka tröttheten och tycka synd om sig själv..

Funderade mycket efter att jag skrev här och kom att tänka på ett naturpreparat mot nedstämdhet och oro som jag tog för väldigt massa år sen, men som jag inte kommit att tänka på alls senaste tiden. Skrivs t.om ut som antidepressivt av läkare i vissa länder. Inga biverkningar och det börjar faktiskt hjälpa!
Så glad över att jag prövade det nu också. Lång tid sedan jag känt mig så pass 'normal' som jag faktiskt börjar göra nu efter några dagar. =)

Hoppas att det håller i sig.

Solen har ju dessutom bidragit lite senaste tiden också =)

Känslorna går i vågor, från gråt till att det här blir bra.

igen det, jag har ju gått igenom samma sak det sista året men har har sett hur det kan lösa sig efter vår skilsmässa. Men det var så tungt ett tag att jag inte hittade nån väg ut. Men det finns en väg ut och till ett nytt liv, svårt att se när jag var mitt i skiten.

Försök hitta några bra saker att göra bara för din egen skull.

Kram !!

tror väl att jag klarar utan alkoholen, men livet känns så tungt nu.

till din nyktra tid !! Och försök ta en dag i taget när det gungar runt omkring dig. Kram !!

skrivit det förut och jag gör det igen : Jag tokgillar dina resonemang och funderingar Markatta !!

Det där med att vara nykter på festen.....jag hade ett underbart telefonsamtal med en kär vän i morse om bla det. Hon har nyligen varit på stor fest med mingel och inte en enda käft frågade varför hon inte drack !! Eftersom hon är förhållandevis nynykter (Åja, nåt år är det väl !) och numera en stolt, nykter, alkoholist blev hon sur för att hon inte fick briljera med sitt nya liv :-))

Så kan man också uppfatta livet :-))

Om alla är stolta över sitt val så får vi förändring i samhället ! Stå på er vänner !!

När jag har tagit mig ur sitt alkoholmissbruk (14 månader nykter) och stött min hustru genom en tre år lång sjukdomsperiod så får man beskedet "jag vill bo själv för att se hur det är" och att "vi pratar inte med varandra".
Jag blir så besviken och ledsen men jag ska inte ta till flaskan.

Det låter som ni verkligen har hittat rätt i tillvaron och med varandra. Så härligt och vilken belöning till er själva för resan ni gjort och gör.

på helgen efter en besvikelse på morgonen. Ingen ägde skulden till besvikelsen men den väckte minnet av gamla händelser. Olika känslor... även ett flöde av skuld. Den har runnit ut nu...

Markant i vårt liv nu att vi är bättre på att se när man själv måste ta hand om något... "Det här hör till mig, det här måste/behöver jag ta hand om själv" .... och vi respekterar varandra i det. Livsresan... pågår. I bästa sällskap:) / mt

när det är klart.
Kaffe räcker i gemenskapen om jag får vara med?
/A

som tårta så är jag lätt på att städa! Städning kan faktiskt vara rätt så meditativt plus att själen lättare finner ro då den fysiska miljön inte är stökig. Tänker också på den gamla Karate Kid-filmen "wax off, wax on..." så jag anmäler mig till fönsterputsningen.

Mulletant, jag är i nedre 30årsåldern. Jag tror absolut att du har en poäng där om att åldern spelar in. Nu för tiden skaffar ju folk barn mycket senare också och de flesta av mina vänner har inga barn. Många är singlar och verkar lite desperata i sitt festande-raggande. Som att de tror att om de inte festar varje helg så kommer de gå miste om chansen att träffa någon, rädda för ensamheten. Och tyvärr är det så att många träffar sina partners på krogen. Det finns alldeles för få forum för att umgås på utan alkohol. Det minglas ju inte direkt på ett cafe.

Sorgsen; jag saknar inte heller spriten på festerna. Tvärtom så har jag på de senaste festerna haft roligare än på länge. Just den biten gör att det känns så sorgligt att man blir utesluten p.g.a. som santorini skrev, att man blir ett dåligt samvete för dem som dricker. Jag gillar ditt sätt "lika bra att bjuda hen, hen kommer ju oavsett".

Jag kommer att stå på mig. Jag får bara ännu mer avsmak för alkohol i och med detta. Det är synd bara att alkoholen är så stort i folks liv, att det liksom blir socialt problematiskt även för de som inte är alkoholister.`Det får mig att tänka att alla som dricker har problem med alkohol, inte alla p.g.a. ett beroende men att alla i samhället påverkas av olika mönster och normer som vi skapat i samhället kring alkohol.

Jag börjar fatta nu vad Adde skrev tidigare om likheter med att komma ut som alkis och att komma ut som homosexuell. Någon som bryter normen måste liksom alltid vara redo att försvara varför man valt att göra så. Men tiderna förändras också. För 15 år sedan så minns jag att jag alltid fick stå upp för mitt val att bara äta vegetarisk mat t.ex. Så är det inte längre, det är mycket mer accepterat och ses inte som speciellt normbrytande alls. Samma sak med homosexuella, fördomar finns fortfarande men det är allt fler som vågar leva öppet. Jag hoppas att det går i samma riktning med de som valt att inte dricka, oavsett om de är alkisar eller helt enkelt inte vill, att gamla föreställningar om att nykter=tråkig ska suddas bort.

Jag beundrar er som "kommit ut" som alkisar. Ni är grymma!

Så skönt att kunna diskutera det här med er. På många andra ställen skulle man ses som en "alkoholextremist". Och alla vet att extremister är farliga och att i Sverige är lagom bäst!

Ta hand om er!

på forumet nu... Slår mig ner en stund här i filosofiska rummet och väljer en vacker mugg till påtåren - eller elvakaffet som det heter ibland. När solen stigit lite högre ska jag slå upp terassdörrarna och låta solsken och frisk, kylig vårvinterluft strömma in.

Det är dammigt i hörnen och fönstren behöver tvättas... Kanske vi kan ha gemensam vårstädning här nån dag? Ta ner gardinerna och hänga ut dem på vädring, alla filtar och soffkuddarna behöver också ut och dammas ur. Det går fort om vi hjälps åt. Golvet behöver torkas också. Sen kan vi grilla korv i kvällssolen och ha kaffe och tårta som avslutning.
Vilka anmäler sig som frivilliga? / mt

och slutat måste hålla med. Visst blir man obekväm. Jag hör till dom som hävdat att folk inte bryr sej och att var och en har fullt upp med sej själv. Och folk bryr sej i mindre utsträckning än jag trodde men på sikt blir man lite obekväm. Man blir ett dåligt samvete för den som vet med sej att den också borde sluta. Och som mt säger, också ett vittne till hur det blir när folk druckit för mycket. Jag var på firmans julfest i december och den var ändå ganska stillsam. Men en chef kom dit ganska högljudd och jobbig redan till middan, satt mittemot mej. Hon blev ju inte bättre under kvällen precis och jag upplevde henne som jobbig. Man har mindre tolerans när man själv är nykter, det är helt klart. Jag stannade inte länge efter middan heller (den drog för all del ut på tiden) för sen skulle nån komma och prata med mej och krama mej och säga att jag var beundransvärd som var där nykter osv. Jag kände att bla denna chef ville ursäkta sej för mej och att jag var ett obekvämt vittne. Så fester kommer jag nog att avstå från rätt mycket. Fast jag har inte gått på så många tidigare hellre, drack ju helst hemma där ingen såg att vilken takt jag hade. På fester går serveringen för långsamt:)

Det är ett väldigt litet minus jämfört med alla plus jag fått genom att bli nykter. Och med tiden lär man sej säkert hantera det.

uppåt i inledningen, en sväng ner i dysterheten och sen upp igen... Det var ju bra att det var den vägen:) / mt

träffa folk som jobbat med sig själv och fått ett bra mycket bättre liv än före och under den aktiva tiden är en sån underbart upplyftande känsla att jag mår bra långa tider efter det.

Att få känna den positiva aura som en sån person omger sig med, och villigt delar med sig av,är värt så ofantligt mycket. Att få se skillnaden mellan att bara kunna se och klara dagen i dag till att ha fått en självkänsla och en tillit till sig själv är så jag blir stum av beundran. Ett äkta pärlande skratt, ett leende som smälter alla och en öppenhet och ärlighet som gör att jag känner mig så trygg i sällskapet.

Jag är så glad att jag hamnade på samma möte igår :-))

En annan sak som jag nog aldrig tänkt på tidigare är att vi alkisar, när vi träffas, alltid tar på varandra ! Kroppskontakt så som ett löst tag i armen, håller varandra i händerna, en kärleksfull smekning och självklart kramarna. Vi låter folk komma inpå oss och vi njuter av att släppa folk inpå oss ! Jag som alltid hade minst en armslängds avstånd till andra tar mycket gärna emot en kram och närhet och stormtrivs med det idag.

Jag har inte så mycket att ljuga om eller gömma idag, jag klarar att vara mig själv. Ärligt.

Senare på kvällen fick jag ett dystert besked om en man som fanns på AA när jag kom dit första gången. Han hade alltid en fruktansvärt dyster syn på sitt liv och såg enbart negativa saker runt sig. Jag höll mig borta från honom. Han tog ett återfall som varade rätt länge och efter det blev hans världssyn om möjligt ännu svartare. Han ska begravas i veckan som kommer i sviterna av alkoholrelaterad cancer. På sätt och vis känns det skönt att han äntligen fått sinnesro.

Upp och ner på samma dag...det är väl så livet är ?

Men om jag väljer att vara nykter så är det mest uppått :-) (Det va'la hurtigt va ?!)

till dig - var på vägen du än befinner dig... Hoppas allt väl, ta väl hand om dig och minns att du är värdefull! / mt

att du befinner dig bättre, är lugnare, att du kan känna när spänningarna kommer, var de sitter och hur de löser upp sig. Du skriver och delar dig in i dig själv.

Socialsystemet (som den förebild många har) är nedrustat - det tar bara tid att inse på riktigt att det är så. Det är ju de mest utsatta som drabbas först och de har sällan kraft att skrika ut i offentligheten.

Tack för dina ord om Alanon - det är som att höra mullegubben beskriva stämningen på AA. Fint!!!

Kram, kram / mt