Senaste kommentarerna i forumet

Sätter en stor skål fylld med påskgodis att ha till alla påskkärringar!
Nallar lite godis innan jag ger mig av.
/A

klara i huvud och lätta i benen en fin påskhelg önskar jag er alla!

Tilde

och friheten att inte behöva se till att man har tillräckligt med vin hemma så det inte tar slut innan systemet öppnar igen. Det finns så mycket att glädjas åt, så mycket frihet i nykterheten.

Jag är inte frestad att köpa hem EN flaska vin, jag har ingen tro alls på att det skulle räcka. I så fall vill jag bli berusad och det "kostar" för mycket så det går inte. Och tanken på fylla flimrar tack och lov snabbt förbi. Glad nykter påsk önskar jag er.

om Holknekt, jag sökte upp det. Jag är fascinerad av honom och hans leverne så det var intressant. Vi har varit nyktra lika länge, kanske därför. Eller jag två veckor längre då, jag följde intresserat med hans affärer i media i somras. Men jag tyckte han var ganska intetsägande, fick inte riktigt fram nåt budskap som gav mej nåt. Men lycka till önskar jag honom. Han försöker inte skylla ifrån sej, otroheten eller vad det nu var, det hedrar honom.

Berra !!!

Till er allihopa!

Berra

facit i handen så kan jag se att alla dessa "proffs" som jag gått till under min aktiva tid hade en sak gemensam : De hade inte en enda djävla susning om hur min sjukdom fungerar !

Jag kan idag se hur de missade att ställa de där frågorna som jag absolut inte ville ha men som hade varit så välgörande för mitt tillfrisknande. De visste helt enkelt inte hur jag fungerade.

Och jag kan fylla på med att de familjeterapeuter som vi gick till i våra försök att rädda äktenskapet var lika sanslöst usla och då är jag ändå inte aktiv i min sjukdom nu. Mellan min (snart fd) hustru och mig finns ju fortfarande både kunskapen och rollen kvar hos en beroende och en medberoende som borde synas så väl för en kunnig person men icke att nån av dem såg det.
Det fick vi tala om varvid de satt med gapande munnar och fattade inget. De hade ingen som helst möjlighet att se sambandet, det var helt utanför deras kunskapssfär.

Idag vet jag att jag har inte en enda möjlighet att ljuga för en annan alkis, det går bara inte. Alla lögner är redan använda och prövade av den andre och skulle jag hitta på en variant så känns det genast i maggropen hos de som kan det här.

Därför är en annan alkis min bästa väg till nykterhet.

Berra! / mt

att du kan känna dig trygg i att barnen ska ha en glad påskhelg!

Jag förstår så väl att du är avundsjuk på de kvinnor som har män som söker hjälp och jobbar för förändring. Jag tror att jag också varit det nån gång... fast det känns länge sen nu.

Att det kan vara så otroligt svårt att släppa taget... det verkar vara så långt - för så många - att komma fram till den punkt där man kan överlämna till missbrukaren att själv ta ansvar för sitt liv. Vi tror att vi vet vad som är det bästa och det rätta... men sanningen är ju att missbrukaren själv måste komme till den insikten. Så svårt att fånga kärnan i den processen, jag tror inte jag skulle förstå om jag inte gått igenom det där själv. Och... det var verkligen så att jag trodde det var slut. Någon enstaka gång, särskilt när jag hittar nåt jag skrivit för länge sen, tänker jag att jag borde ha gett upp tidigare - men jag kunde inte då och jag trodde verkligen att jag kunde påverka.

Under mina första månader, eller kanske mitt första år här fick jag upprepade råd här att söka terapi och/eller behandling... Där gjorde jag mitt eget val utifrån hur jag bedömde min situation. Jag hade en terapikontakt som till 150% stöttade mig att lämna - men då hade mannen bytt väg och jag vill fortsätta. För vår del har AA varit det avgörande, som jag ser det, och dit trodde jag aldrig någonsin att han skulle gå. Sen när han gjorde det hade jag ingen alls del i det.

Du måste gå din egen väg, Framtidsdrömmar, och göra dina egna val i den stunden det är rätt för dig. Ingen annan kan välja åt dig och ingen annan kan heller ta ansvar för hur det blir sedan... och det vet ingen på förhand. Så är det.

Du finns i mina tankar. Kramar och allt gott! Påskglädje! / mt

lugn, hopp och glädje i ditt inlägg - på och mellan raderna.
Glad Påsk - glädjens och hoppets högtid! / mt

...nog inte den rätte att svara egentligen men spontant inuti reagerade jag direkt på din fråga om alkoholist och terapi.
Terapi för hålla sig ifrån alkoholen är säkert bara bra.
Terapi, ensam eller i par, under aktiv alkoholism utan att terapeuten har vetskap om sjukdomen känns dömt att misslyckas.
Min man gick hos terapeut som skulle vara till för alkoholisten och var ändå en stor katastrof! Han hade inte en susning vad sjukdomen innebar och än mindre vilken behandling som skulle vara lämplig.
Detta är min erfarenhet.
Var rädd om dig!
Kram

...arbetsdag slutade först mycket sent. Jag cyklade med eufori till lägenheten där jag befinner mig.
Dagen igår avslutade jag i soffan tillsammans med mina tankar.
Maken messade efter en sinnesromässa tidigare på kvällen, varma ord, han är alltid mer "närvarande" när han varit där eller före AA-möten.
Det känns hoppfullt.
Avslutningen på min dag blev bättre än på väldigt, väldigt länge.
Min tanke i soffan var, "oj, så sjuk jag måste varit i höstas jämfört med nu" , lite otäckt att märka men jämförbart då arbetsuppgiften igår nästan var identisk med den helgen då jag gav upp. Helgen jag kände att jag inte vill/kan/orkar hålla på längre.
Utöver det gjorde det inte ont få ett mysigt tackbrev från den kollegan som fick en skrapa i söndags, varma ord hade hon skrivit plus en stor bukett rosor. Rörande, och allt detta fick jag för några ord jag gav henne. Värmer mycket.

Så, igår var en extra bra dag.
Idag en ny med nya utmaningar, andas och tar in, lever mer och mer, inte bara överlever.

Det ligger fortfarande oöppnat i hans nattygsbord.
Jag har sett "helt sjukt" på tv4 igår och sett klippet från gokväll med Jan Johansen..
Jag blir så avundsjuk på dessa kvinnor som har män som ändå vågar gå i terapi och ta emot hjälp.
Vi har ju börjat i familjerådgivning- gått ett tag- men sen tycker min sambo att det inte ger något. Han har själv börjat gå hos en psykiater- slutar där för att han inte kommer längre...
Men herregud...han har ju aldrig gett det en chans-låtit det få ta tid och låtit det bli jobbigt...

Måste han bli nykter först innan han är mottglig för terapihjälp.
Jag hoppas att min gräns är nådd snart...

Jag ska jobba nätter i helgen- barnen tillbringar sin helg med mormor och morfar och sina kusiner- viket känns helt toppen. Sambon ska väl jobba- antar jag...
Känns lungt att veta att barnen är i goda händer och har en kul tillvaro.

Jag tar åt mig alla kramar jag får, TACK!

helt rätt att gå skilda vägar fastän (nästan) alltid förenat med blandade känslor. Ta hand om dig, samla på luget... du vet att det finns och kommer tillbaka även om det blir jobbiga stunder.
Ta vara på Addes kloka råd! Önskar dig en vilsam och skön påskhelg! / mt

Nog snurrar tankarna alltid även utan alkohol.
Men på något sätt har ett lugn infunnit sig i mig.
Jag skäms nästan för det, borde jag inte var ännu mer upprörd och ledsen?
Vi kan ju prata med varandra och umgås utan problem (jag upplever dock en viss spänning
i min kropp).
Så det är kanske rätt att vandra skilda vägar.

som tänker delta i städningen. Vi fixar det säkert men det får bli efter påsken.
Idag vädrar jag lite, drar ett varv med golvmoppen och ställer fram lite påskgodis.
Påskglädje till er alla! / mt

Anhörigforumet är min första och ”rätta” hemvist. Där började jag läsa innan jag lämnade för att separera… min ursprungliga tanke var att Alkoholhjälpen skulle vara en bra hjälp för mannen. Det är en bra beskrivning av en medberoende, man söker hjälp för den andre och inte för sig själv. Jag tänkte att han skulle ha nytta av självhjälpen och ”få” ha skrivandet utan min ”inblandning” – som en plats att ta upp saker han ville/behövde (enligt mig) diskutera med andra i samma situation.

När inte han började skriva så började jag. Först som kommentarer och sen allt mer för mig och om mina tankar. Det är ju fler som skriver och oftast högre aktivitet på missbrukarsidorna och jag läste - allt och överallt. Jag har jag lärt mig massor – mycket fakta och sånt som är hämtat från AA men mest har jag lärt mig på missbrukarsidorna - i spegelbilden till det jag upplevt som anhörig; om smygandet, ljugandet och den inre kampen. Det har ökat min respekt och förståelse och jag inser på ett nytt sätt att det inte är ”bara att bestämma sig” för att sluta. Jag har fått en annan insikt om alkoholens makt.

Att alkohol är farligt, skapar och är inblandat i hot och våld har bekräftats många gånger om. Ofta har jag svårt att förstå mig på kvinnorna på anhörigsidan – att förstå det genuina medberoendet som de är fångade i. Jag har också svårt när jag känner att missbrukare fördöms...

”Det vidare livet” är en bra plats för mig, mitt livsforum där kan jag reflektera över vad som rör sig i mitt liv. Genom forumet har jag hittat mänskor som blivit nära vänner och förtrogna. Att umgås med nick har jag lärt mig uppskatta - det är befriande när vardagsroller, uppfattade och verkliga hierarkier och sociala påbud är avskalade. De kontakter jag fått utanför forumets ramar uppskattar jag mycket – jag tycker om att ”vara” med människor som har viljan och modet att lägga ner masken och möta sig själv. Framförallt är det bra att veta att jag kan nå de människor som blivit viktiga för mig. / mt

Helt sjukt på fyran, ämnet är ALKOHOL.
Sevärt, ja!
/A

att det är bra - och modigt också. Det ger verkligen ett alternativ till bilden av hur en alkoholist ser ut. / mt

i nåt tidigare program, tror det var nåt Gomorron :). Jag tycker det är bra med kändisar som vågar berätta men kanske inte i alla program. Det blir ju lätt så, My Skarsgård var överallt ett tag, i "alla" tidningar också. Men jag är glad att dom visar att det kan drabba vem som helst. Per Holknekt är ett bra varnande exempel på hur det kan gå när man tror att man kan dricka.

fylla i TV idag.
Go'kväll med Pia och Jan Johansen (repris senare i kväll i SVTPlay) och Petra Nielsen och Tommy Körberg i TV 4 kl 21.

Åsikter kan man ha om sk kändisar som går ut med sin sjukdom men jag tycker det är bra att vi får ambassadörer för vår situation och jag är tacksam för att de har kraft att gå ut i offentligheten och få bort skamstämpeln.

...såg jag detta. Tittar inte in så ofta och mycket längre - varit här mestadels under arbetstid och jag måste skärpa mig lite. Hade utvecklingssamtal idag och vi kom fram till att jag kanske inte behöver utvecklas så mycket detta år och vi kanske kan lägga om arbetsuppgifter lite grann, men prestera måste jag i alla fall!

Vinka till nästa gång du är på väg så kan vi ta en fika om det passar!

Kram

Det är väl det vi ska lära oss att hantera numera. Förr hanterade åtminstone jag livets ups & downs genom att slipa av toppar och dalar. Men, det är väl så det är, hade vi inte grannar från helvetet märkte vi inte när vi fick de trevliga grannarna :-)

Otroligt läskigt tycker jag att det kan gå så lång tid, att man då inte tillfrisknat mer??! Märkligt. Hur lätt att inbilla sig att, ja men det där, det gäller inte mig, JAG kan ta mig ett glas, nu har det gått så lång tid. Nej, det är väl som Adde säger, man får inte glömma bort vart man kommer ifrån. Men, det är ju så lätt att inbilla sig att, ja HAN kanske kommer därifrån, men för mIG var det inte SÅ illa...

...flycert bara stärker min uppfattning om vilken fin och generös människa du är.
Tack från djupet av mitt hjärta.
Det finns nog inget svårare än att få ett förhållande att fungera. Med sin partner är man mest avklädd och sårbar.

I mitt fall nu ser det säkert märkligt ut för många, att jag över huvudtaget vill prata med mannen.
Men!
Jag står fortfarande på "andra sidan", han sköter det han anser han måste, helt utan min inblandning, så som det alltid varit.
Om jag försvinner helt så är det helt kört för oss, hans historia är bevis nog, hans mors ord likaså, hans ex kloka ord, hans ögon och direkt/indirekta bedjande ytterligare ett.
Jag håller distansen men det blir ett hej och att jag är stolt över hans vilja.
Att jag finns och att framtiden finns för oss. Han är mjuk i rösten och det räcker för mig. För nu räcker det, imorgon och nästa vecka är en ny tid.

Men vårt levnadssätt är ju inte "normalt" därför vore inte "ett lämnande" något uppvaknande. Att lämna och vara isär fysiskt är ju vår vardag. Det är att få det motsatta att funka som är vår utmaning och det i kombination med ständiga uppbrott, långa eller korta såna.

Kram på er

flygcert. Det är det! Kram / mt