Senaste kommentarerna i forumet

...kan vara så subtila. Det är väldigt ofta man inte ser dem förrän efteråt när man vet vad man ska titta efter, eller snarare, att man borde ha tittat efter någonting. Kanske till och med så att man undermedvetet uppfattar saker och ting och "lagrar" dem i hjärnan för senare framtag - skulle det inte kunna vara så? Därför tycker jag inte att du skall klandra dig själv för att du inte såg.

Ett bra exempel på detta (som kanske kan få dig att dra lite på munnen) är en situation som jag befann mig i. Det var under en personalfest, jag minns inte hur diskussionen gick eller vad det var som föranledde detta (eftersom det var fest var jag förmodligen berusad, kanske flirtade jag med honom??). I alla fall så brister en av mina kollegor ut i skratt och säger till mig: men jag är ju bög, har du inte fattat det?!

Sett i efterhand var där väl allt annat än subtila detaljer som visade på kollegans preferenser och jag kan inte begripa att jag inte sett. Men, min poäng med detta är att vi människor är ganska selektiva i vad vi väljer att ta in - medvetet eller omedvetet låter jag vara osagt. I mitt fall tänker jag att det kanske är för att det inte är så viktigt för mig om en människa är homo eller hetero, det är ingenting jag funderar på, är h*n trevlig pratar jag glatt på utan att fundera över vilket :-)

Skrev ett inlägg i en tråd "på andra sidan", "nu får det vara nog" Det kanske var tuffa ord och jag trampade många på tårna. Vissa dagar måste man bara få skriva av sig. Jag blir faktiskt riktigt förbannad ibland, att det j..la giftet ska få förstöra så himla mycket.
Jag får väl hålla mig inom "vår krets" här på forumet och inte kliva över till den andra sidan och riskera att såra många människor som kämpar. Dock tror jag att många även på den sidan måste få höra sanningen likaväl som vi måste se vår sanning i vitögat.
Personligen tycker jag att det är intressant att läsa "båda sidor" här på forumet, försöker lära mig hur allt hänger ihop....
Vissa dagar bara förstår jag inte.......det är väl då mina hårda ord kommer. Jag är ändå glad att jag lyckats få de ur mig. Tråkigt att vissa tar det så personligt. Det var inte min mening!

Kram

känns som livet rinner ifrån mej
har väl druckit för mycket ända sen jag började dricka, men senaste halvåret har de vart för jävligt
kom på min sambo att han varit otrogen, jag fick en chock och har mått jättedåligt sen dess, har druckit väldigt mycket sen dess och de vet jag ju att man inte mår bättre psykiskt av
men har kommit in i en ond cirkel som jag inte kan bryta
behöver hjälp och goda råd

:-)

Lilja :-)
Jo, jag är på banan men känslorna har nog tyvärr vänts lite mot mig själv just nu. Och det för att jag inte SÅG vad som hände. Vi bor iofs 40 mil från varandra så det har ju inte varit daglig kontakt men ändå har jag ju sett tecken men som jag valt att bortse från just för att det var en vän jag litade på. När det gäller andra så har jag ju numera en väldigt utvecklad magkänsla på hur det står till och jag känner ju igen symptomen men i just detta fallet har jag varit blind fastän det nu med facit i handen var så tydligt.

Jag har gjort valet att lita på alla just för att det förenklar tillvaron för mig själv och på något förunderligt sätt så fungerar det med de allra flesta människor. Det blir liksom en liten "spinn-off" effekt av tillit : Litar du på mig så litar jag på dig :-))

Och det handlar nog också lite om att släppa taget, inte behöva kontrollera allt eller alla runt mig utan att ha en förtröstan att livet knallar på rätt bra utan att jag ska styra det :-)

Jag kan se nu att jag lite halkade tillbaka i gammalt beteende och började ringa och styra och ställa så allt skulle bli bra, nåja, så bra det nu kan bli. Jag skyddar INTE honom, inte på något sätt, men det finns annat runt honom som behöver stöd men som tur är finns det ju fler människor på denna jord som kan fixa till saker och ting till hyfsad belåtenhet. Se där ! Saker och ting ordnar sig ändå men jag vill ju i alla fall sträcka ut min hand !

Käre Adde, när man känner att någon fört en bakom ljuset är det en smäll som heter duga. Ilska, besvikelse, sorg blandat med ett slags misstro mot sig själv " är jag så dj-a lättlurad..."

Det ÄR svårt lita på en annan människa, speciellt för oss drinkare. Hela vårt tidigare liv gick ju liksom ut på att inte lita på omgivningen utan bara på flaskan.

Kan man lita på alla? Nej. Kan man lita på någon? Ja.

Tappa inte din positiva syn Adde, för ett rötägg.

Du är så värdefull med din ärlighet och din tilltro till andras förmåga.

Detta var en smäll, ja! En käftsmäll kanske till och med.

Men det finns många andra som inte skulle vika.

Repa mod igen Adde!

Kramar
Din Lilja

det här blev en känslomässigt jobbig resa.

Jag har nu ett dygns distans till värsta överraskningen att min vän grundlurat mig och tankarna har verkligen flödat. Helt plötsligt faller pusselbitar på plats, pusselbitar som funnits tidigare men som jag inte haft viljan att se hos en vän. Ok, jag har sagt tidigare att jag vill inte vara misstänksam mot folk och att jag är naiv och har åkt på blåsningar tidigare men inget i närheten av detta. Och nu blev det också en prövning jag inte förväntade mig, jag vill ju inte gå tillbaka till den misstänksamma människa jag en gång var i missbruket. Jag måste återigen bygga upp mitt förtroende för andra och lita på det fina som finns inom alla människor, innanför missbruket.

Jag har aldrig använt hasch men jag vet hur det luktar och, helt surrealistiskt, så vaknade jag i morse med haschlukt i min näsa och med ett fruktansvärt obehag. Ni vet hur det kan vara som nynykter att vakna och tro att man druckit fast man bara drömt, så var känslan. Nu kommer jag ihåg att den lukten kunde anas i en kåk som min vän äger men inte använder speciellt frekvent. Därav drömmen antar jag.

Livet är omtumlande ibland och jag är otroligt glad att jag har lärt mig använda de verktyg jag fått ta del av i nykterheten. Det finns fördelar med att vara nykter alkoholist !!

Detta med att vara påtvingad nykter eller självvald nykter har nog en VÄLDIGT stor betydelse. Det är nog en markant skillnad på dessa saker och förhoppningsvis blir utgången en annan på längre sikt!
Ni verkar ha alla möjligheter i världen att fixa detta, det verkar finnas så mycket kärlek, respekt och värme mellan er.
Tycker om dig, mulletant, trots att jag inte känner dig!
Börjar förstå att man kan träffa sin partner via nätet, vilket jag inte har kunnat förstå tidigare...:)

Kram

Lelas..ja hon kanske kommer att säga så. Allt känns så tungt att börja prata om, att börja om från början igen med någon man inte pratat med om detta riktigt djupgående. Ska göra ett försök!
Visst är det logiskt att barnen skulle må bättre av att jag skulle må bra och vara mera stabil, allt talar sitt tydliga språk men..........

Ja, du Berra. Förstod att du hade författardrömmar, köp en lott: "plötsligt händer det"! Jag suger i mig dina ord och funderingar som "svampen" du pratar om, du är mycket tänkvärda!!

Kram

Vilken styrka du har och stort hjärta, full av beundran av dig//Kram Kalla

Javisst är det fint med de färgglada fågelholkarna utanför? Många små gäster har de fått också.
Att du ät så tidigt uppe?
Psssst, Dompa förresten, tack för ordförklaringen. Nu lärde jag mig något nytt.
Jag slår mig ned här hos er med en stor kopp te.
En fin och nykter dag önskar jag er alla!
Nynykter

I dag kan det ju bara bli bättre, skall iväg och hämta barnbarnet. Det skall bli så mysigt att ha honom här i flera dagar här.
Gårdagen tog musten ur mig och känner mig mentalt helt slut i dag med, så några dagar med en 6 åring kommer pigga upp sinnet igen :-)
Så ett steg till på vägen//Kramar Kalla

Påminner mig om när sonen med mycket moloken uppsyn kom hem från dagis och sa:
-Mamma, jag MÅSTe lära mig att rrrrulla på rrrr:en. Jag kan inte rrrrulla på rrrr:en!
Allt sagt med helt perfekt trrrillande tungspets-r
-Men du kan ju, sa jag. Du gjorde det ju nu!
-Gjorde ja?
Sen tändes ljuset. Sonen blev överlycklig och bara rullade på r:en i flera dagar. Under några dagars tid sprang han runt på dagis och lät rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Nynykter (som kanske gnäller ibland men åtminstone kan säga korrrrv med brrrröd)

Kram på dig TP :-)

Det här stället är ovärdeligt :-)

Kram på dig MT :-)

att du skriver och delar och att ni stöttar varandra på ett så fantastiskt sätt! / mt

beslut. Litet men ändå ett tydligt val där jag inser och gör verklighet av att jag har rätt att välja bort saker som kommer att fungera som de ska utan min närvaro.

Det är "rätten att välja bort" som är det centrala.
Rätten att välja mig själv och min hälsa. Rätten att välja hem och familj.

* * * * * * * * *

Jag har för första gången fått bli delaktig i mannens inre-värld-i-relation-till-alkoholen. Inom mig växer en insikt om våra helt olika perspektiv när vi ser samma händelse - exemplvis på en restaurang eller i en tax free.

Ingen av oss försöker (längre) övertyga den andre om "det rätta".
Ingen av oss förnekar (längre) den andres upplevelse.

Mänskan måste göra sina egna val. Fatta sin egna beslut.

Jag fattade mitt beslut den 5 december 2010 ungefär klockan nio på kvällen.

Under snart ett och ett halvt år har han valt en påtvingad nykterhet för att leva med mig.
Jag har varit involverad och utanför.

Nu är han på en självväld väg mot något som är en annan slags nykterhet.
Jag är utanför men delaktig.

Det är hisnande
Och det är gott att vara.

/ mt

Vi har inget skydd mot kärleken,
inget skydd mot livet,
inget skydd mot döden,
inget skydd.
Så skyddslösa är vi.
Det ligger nästan något storslaget i det.

Orden är Eeva Kilpis.

Erkännandet,
tillåtelsen av svagheten,
och modet att vara i den ...

Orden är dina.
Det ligger något storslaget i det.

Varm kram i vargtimmen som vänder sin goda sida till mig idag / mt

och dricker ... kaffe i tidigaste gryningen. Det passar sig inte riktigt med kaffemugg här ... men jag väljer finmuggen från NK som jag fick av vännen med exklusiv smak. Fönstret är på glänt och det är kyligt ute så jag tar en av de tunna filtarna från korgen och sveper in mig. Grönskan utanför är nästan överväldigande och fåglarna börjar sjunga - jag tror bestämt att jag är nära miljonprogramområdet för unika fågelholkar - det verkar som alla är bebodda nu. Nu lutar jag mig bakåt, vilar benen på fotpallen, lyssnar på fåglarna och väntar på solen. / mt

Vet du vad Mr D....precis den tanken fick jag
i skallen när jag skrivit mitt inlägg om det...
Tänkte..jag kan nog kanske dricka när jag går på
fester i framtiden.....men rent utsagt SÅ FAN
HELLER!!!! Jag kan inte/kommer inte och ska inte
för jag tål inte att dricka helt enkelt!

Vi får finnas här för varandra och stötta om de ologiska tankarna kommer!
Ni finns med mig i tankarna hela tiden...samt i
mobilen som jag också bär med mig hela tiden.

VillerValle:-)...Väskötska är en härlig dialekt! Åh en av de dialekter som jag har oerhört svårt
att låta bli att härma när jag träffar på en sån :-)

.

TP, skönt att suget inte fanns där när du såg reklamen. Efter hand blir det nog bättre och suget minskar. Så borde det vara i alla fall och det blir egentligen lättare och lättare att låta bli alkoholen. Det är i sig riktigt positivt, men även en risk. Risken är att man vill tro att faran är över och att det nog går att dricka lite igen, Inte som förr, utan mer normalt. Precis som de flesta andra gör.

Den är lurig den där alkoholen och denna gång ska jag passa mig noga, så att jag inte går på den lätta finten. Jag tror att det har hänt mig förr och nu när sommar och semester snart är här ska jag vara på min vakt.

Har jag rätt?

Mr. Dry

Jag tror att alltför många gräver ner sig i andras problem,
man tar åt sig av allt det dåliga och sätter in sig själv i deras situation...

Sån't gör man när man bryr sig om andra, det är av ren medmänsklighet...

Men det finns situationer där man tar åt sig för mycket, man försöker vrida och vända allt
till det rätta för den drabbade, och märker inte att man långsamt förtvinar som människa.
Det behöver inte enbart vara en nära anhörig, det kan lika lätt vara en kollega som har ett problem och där man försöker komma med sunda och effektiva lösningar, och mycket stöttning.

Och finns det många av dessa medmänniskor runt omkring dig så blir man till slut uppslukad,
av ANDRAS problem, och glömmer bort sig själv mitt i alltihopa...

Jag gick in i en djup depression för dryga 3 år sedan, jag hade tagit åt mig för mycket av alla runtomkring mig, och då av "dåligheter", det blev bara pessimistiska vibbar från alla håll...
Jag orkade inte med livet längre och gav till slut upp allting, allt bara rasade för mig..

Helt håglös fann jag ingen lycka av någonting längre, trots att jag egentligen hade det ganska OK,
men jag såg det inte för allt vara bara helt nattsvart..
Min själ var helt slut, och hade man kunna likna det som en bil med en bensintank, så hade den skrynklat ihop sig som ett russin, reserven slutkörd, bensinslangarna tomma och motorn hostade på enbart ångorna kvar i förgasaren..

Alldeles försent hade jag sökt mig till sjukvården och psykiatrin..
Det tog år av återhämtning och återuppbyggnad av självkänslan, kände mig som ett rått ägg under lång tid, litet tunnt skal med hård yta, bräcklig och inuti lös och skvalpig.
Skakades jag för hårt skulle mina olika skyddsskikt till slut blandas sönder, och ett enda hårt slag skulle alltihopa rinna ut precis där ägget befann sig...

Mina KBT'are byggde upp mig från scratch igen, jag hade glömt bort min egna position bland alla andras, jag tog med mig alla andras problem hem, i sängen och på helgerna..
Tidigare hade jag varit som en svamp för alkoholen, men också en svamp för att ta på mig andras problem, kanske kunde jag fly ifrån alla problem när jag hade druckigt, vad vet jag?

Fick lära mig att inte bry mig så mycket emotionellt.
Har lärt mig allt om hjärt&lungräddning, samartitkurser om hur man lägger förband på folk som har råkat ut för en olycka osv...men ingen utbildning hur man räddar någon emotionellt...
I stort sett så skulle jag likt en robot skära ner repet på någon som har hängt sig, göra HLR för att försöka återstarta deras liv, men aldrig aldrig fundera på vad det var som fick dem att försöka ta livet av sig i första skedet, där gick gränsen...
Kalla det egoistiskt, jag kallar det en skyddsbarriär...
Mina KBT'are har sagt att jag ska acceptera mitt nya läge, jag kallar det för att blockera istället.
Samma sak fast tvärsom, men med ungefär samma resultat.

Idag har jag lagt ut en annan sorts vibbar, små tentakler som känner av hur det känns i ett ganska så tidig skede, känner jag det minsta obehag så drar jag mig ur situationen, på stört.
Har inte så mycket med att jag inte bryr mig längre, för det gör jag.
Men jag sätter gränser tidigt i hur mycket jag ska gräva ner mig i någon annans besvär,
och det är en skyddsmekanism som säger att jag inte ska involvera mig längre än så här,
för min egna skull, ingen annans...

För det handlar om att jag ska må bra hela tiden, och det är prio nummer ett,
oavsett händelse, och däri finns även det logiska för mig att inte dricka alkohol längre,
för den skapar lite glädje under en kort tid, men också en massa helvete, under en lååång tid..
2% roligt och 1000% jävelskap om man ska förenkla det.

Och oavsett om det är ett låst och kanske ett förhållande som det går att blåsa liv i igen,
så måste jag i min "nya" värld se fram mot nya mål och förväntningar.
Om man dag efter dag blåser ut livets låga utan att gör någon förändring,
så har förändringen ett större värde än vad rädslan för något nytt är.
Man vet vad man har men inte vad man får, och rädslan för att gå in i något nytt som KAN vara sämre än det första alternativet blockerar ens eget sätt att tänka logiskt, för det måste vara bättre att må halvbra istället för dåligt, och det KAN bli jättebra också, men det vet man ju inte förrän man har testat, och blev det nya sämre, så gör man en ny förändring.

Står man vid en busskur och det blåser kallt, så flyttar man ju på sig, eller hur?
Skulle det blåsa lika jävligt på andra stället så står man ju inte kvar där heller, utan söker sig ett nytt ställe med lä på, och man försöker tills man hittar det bästa läget, eller så kommer bussen och förändringen är total...
Men man kan inte förändra att bussen kommer tidigare, där har man ingen kontroll.
Den klurige tar en annan buss som tar en till en ny hållsplats där man kan vänta på sin första buss igen, och där kanske t.om solen lyser, men det kan man ju aldrig veta i förväg..
Att finna nya lösningar och vara villig för dem har blivit lite av min nya livsstil,
på bussen kanske fick jag lära känna en ny vän.., det kan bli en pluspoäng som jag inte hade räknat med, eller så fick jag mig bara en upplevelse av att se nya områden genom bussens fönsterruta.

Jag har sagt det förut, förändringar är bra, och det har lätt för att bli en vana...

Idag har jag blivit "försiktig" i vissa fall, och fullständigt omdömeslös i andra fall..
Och visst har jag sökt ett bokförlag, men rädslan att bli refuserad gör att jag måste betala min egna tryckning och lansering själv, och där saknas det ungefär 4-5 sköna tusenlappar...
En dröm och ett mål jag har att få skrida till verket nån dag..

Under tiden låter jag min skrivmani drabba er här på forumet..

Mors Berra

Jag tycker nog (har ändrat uppfattning lite där, förr var jag helt anti) att man kan ta hjälp av piller bara det inte blir ett nytt beroende och man inte vågar klara sig utan i framtiden. Måste vara en tillfällig lösning!

Håller med väninnorna ovan, dränera inte dig själv på fylleströst mitt i natten, du behöver all styrka till dig och småskrutten! (å det säger jag inte bara av svartsjuka över att ni sitter där tillsammans i natten ;-)

Nattinatt!

Bra kämpat och grattis till fyra dagar!

Rekomenderar nog varken räv eller snok i sängen :-)... Eftersom just jag är rävexpert
så vet jag att de käkar mest hämtpizza och
tacos...så vet du vad du ska bjuda på innan
det blir sängen ;-)

Kram TP