Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen! Trist att personkemin med din behandlingsassistent ej kändes hundra...det är ju så viktigt när det gäller det mentala. Som ngn skrev här på forum; Om man inte är i hundra procent synk med den som behandlar ens liktornar...ja det kvittar ju. Men huvudet? Känslorna? När vi är som skörast? Helt annan sak. Bra att du ändå ger det en andra chans...i värtsa fall ber du om att få byta. Att vara ego nu...är inte ego. Du slåss för ett värdigt liv. Du slåss för dina barn!

Mig då? Jo tack...det knallar på. Officiellt fortfarande sjukskriven...har dock börjat småjobba. Fila lite på ett projekt... Kanske inte optimalt just nu...men man får ge och ta. Min chef ställde upp för mig i slutändan...alltså känner jag att jag också vill ge. Men inga tunga grejer...mest filar och tänker jag...går ju så där. ;-)

Hur har du det idag? Känns det överdjävligt? Ok?

Manlig ryggdunk...och en djävla ärlig kram! /R

Hej TP. Dunkar lite manligt tillbaka. Var inne hos dig i morse men jag var så grinig så jag var tvungen att radera allt. Jag är fortfarande sur! Inte på dig...igentligen inte på ngn. Men på viss attityd. Jag tänkte länge vara en bättre man...men det kliar...som jag tänker mig nässelbett gör. Så det måste ut. Nu skiter jag;

AA kan aldrig göra dig nykter! Vad vet jag?
Piller kan aldrig göra dig nykter! Vad vet jag?
Men jag vet att piller kontra krama andra missbrukare IRL är två olika sätt att försöka komma dit vi alla behöver. Dit jag behöver! Att döma ut det ena sättet tycker jag är så djävla fel.
Sen undrar jag också varför pillertrillarna så sällan dömmer ut kramligan? Varför är det alltid tvärtom?

Jag som person...jag vill bli nykter till vilket pris som helst! För min skull men framför allt för mina barns skull. Jag har inte tid och ork att träffa andra alkies IRL för kramar och bekräftelse. Jag jobbar arslet av mig för att hålla mig och min lilla familj samman. Jag tar hjälp av Naltrexon. Oj, en krycka tänker ngn annan. Ja, vad fan...men varför inte. Om det skulle hjälpa mig att hålla mig nykter så skulle jag gärna äta den omtalade hundskiten ;-). Att ngn annan väljer konvent metoden och den FUNGERAR!...det kan jag bara gratulera...inte döma ut.

Så tänker jag...

I dag är en sådan stund som man bara vill ta bort, vet inte om det här en test för livet. En bekant dog i natt, en har fått cancerbeskedet, sprang på X-et som jag inte sett sen rättegången och så fortsätter dagen. Jäkla skit liv

Ditt liv är som en väv. Som en film. Det är bara det att verkligheten överträffar dikten.

Säga adjö till Syster. Känna ett Nytt Liv sparka i magen. Se en Dotter ta Studenten och bege sig ut i Livet.

Tre oerhört stora saker; separation, död, födelse. Och för dig kommer allt samtidigt.

Du har definitivt en stor inre styrka med dig. Och som du säger; HUR hann du med att dricka och vara bakis tidigare? SÅ mycket tid som gått bort och så underbart att vara NYKTER inför allt detta!

All Kraft och Lycka till Dig-det är du värd!

Kram
Lilja

...och då kan bara tanken att det finns en medicin som kan hjälpa mig utgöra ett stort stöd. För många år sedan slutade jag röka med hjälp av ett läkemedel som för mig var helt magiskt: efter att ha rökt mer eller mindre konstant i ca 20 års tid var jag plötsligt inte intresserad längre och är det fortfarande inte.

Jag hade hoppats att Campral eller Naltrexon skulle fungera på samma sätt men dessa hade på mig liten eller ingen alls effekt. Dompa tycker att Naltrexon hjälper honom. Det verkar vara väldigt individuellt som sagt.

Din tanke angående ssri-preparat håller jag med om: när det är någonting som saknas i kroppen kan det inte vara fel att tillsätta detta precis som det inte är fel att tillsätta det hormon som kroppen behöver men som sköldkörteln inte klarar av att producera längre (t.ex. vid SLE). Men om jag har förstått det hela rätt så bör man ju i normala fall inte fortsätta äta "lyckopiller" hela livet.

...och kollar när du skrev här sist. Hoppas allt är bra med dig och att du har fullt upp med bra saker (eller jobbiga saker som i alla fall kommer att leda till något bra!). Jag lämnar kvar en varm filt till dig att dra över dig i hängmattan och några av mina lyckobubblor :-)

...till Adde som blivit sviken och till Sunshine... som jag välkomnar hit i denna gemenskap av tilltufsade själar. Jag tycker att det är ett bra stöd att läsa och skriva här och hoppas att du kommer att tycka detsamma. Det är gott att veta att man inte är ensam, även om det såklart samtidigt är lite sorgligt.

Det handlar om att skaffa sig nya vanor. Du skall vara snäll mot dig själv för din egen skull för att du vill vara den bästa mamman för dina barn. Bra att du hällde ut tetran. Ett litet steg på vägen kan vara att sluta köpa "storpack". När en flaska är slut så är den slut liksom.

Ja du TP, du har nog kommit något på spåret där. En av de uppgifter jag fick från min AA-sponsor häromdagen var att flera gånger om dagen ta mig tid att stanna upp och "lyssna inåt". Lite flummigt tänkte jag, men du beskriver väldigt bra vad det handlar om!

Idag är det fullt bestyr hemma hos oss inför kvällens stundande studentbal. Ja, jag styr ju inte så mycket iofs. Jag sitter på min (allt större) bak och tittar på, förundrad/förtjust och till viss del förfärad. Det är ett väldigt åbäkande för några timmars evenemang! Har slutat räkna hur mycket budgeten spruckit med redan i april. De ska träffas hemma hos oss innan, 6 par, och det ska skålas i champagne. Jag känner ingen större oro inför just det faktiskt. De är alla 19-20 år och det känns lugnt. MEN en sak som stör mig var att de inte handlat hem ett alternativ till killen som ska köra dem, som också kommer hit innan. Jag älgade iväg på konsum i ilsken och köpte hem lite blandade drycker som alternativ. Men det retar mig att tanken inte fanns ens hos de som ändå låtsas vara festfixare! Nåväl, hoppas kvällen blir fin för dem. De nästkommande dagarna har vi betydligt tyngre saker framför oss, lilla sys begravning på fredag. Jag har mardrömmar på nätterna men försöker ta en stund i taget på dagarna. Och idag ska jag försöka glädjas med dottern som är så fin så fin i sin balklänning♥

Har alltid varit benägen att dricka för mycket och för ofta,men det sista halvåret har det eskalerat. Jag har gjort riktigt dumma saker och skämt ut mig för mina barn,jag somnar bra full på soffan var o varannan kväll efter jag sett till att yngste pojken kommit i säng,vaknar i panik ifall jag inte ställt klockan mitt i natten. Jag har alltid skött mina barn bra,men nu vete fanken längre,den store tar avstånd då jag nästan varit kanon varje gång han varit här.De säger att de inte riktigt känner igen mig längre och det kan jag förstå..Den yngste säger att jag borde sluta dricka och trots att jag vet att han har rätt,blir jag både ledsen och arg inombords. Jag fattar ju inte ens själv varför jag gör så här!jag får ångest och sen dämpar jag den nästan varje kväll med alkohol.. Jag har bestämt mig för att sluta "slå" på mig själv när jag misslyckas med att låta bli att dricka och iställer peppa mig själv att försöka på nytt.Jag ska försöka ha en inre monolog med mig själv som jag vore min bäste vän istället för fiende.Efter att ha varit osams med sonen imorses av andra orsaker och med en förbannad ångest över att jag var full igår igen,klippte jag upp tetraförpackningen med vin och slog ut den medans jag pratade med en väninna i telefon.Hon är ovetandes och jag vill ha det så,men att hon var i andra änden kändes konstigt nog som ett stöd..Nu känner jag att jag behöver erkänna detta öppet men anonymt och kanske här kunna få stöd att låta bli att dricka. Jag ska verkligen göra ett försök att bli nykter och den mamma jag egentligen är..

oärligt behandlad av en vän, och dessutom en vän i gemenskapen, är det värsta jag kan tänka mig. För att kunna fungera som människa, som en nykter alkoholist, måste jag vara fullständigt ärlig mot mig själv OCH mot andra annars kommer lögnerna ifatt förr eller senare och skapar kaos. För att klara den ärligheten måste jag vara en känslomänniska som kan förstå vad det innebär för mig själv och för andra om jag ljuger. Jag får och kan inte förbise att jag gör illa någon medvetet om jag luras och är oärlig. Det måste bli, och vara, ett sätt att leva för mig

Jag har idag blivit varse att en god vän ljugit för mig på ett sätt som gör att även jag, helt ovetande, får konsekvenser för hans handlande. Man brukar säga att sjukdomen är listig, falsk och stark men det han nu gjort är en helt medveten sak som får kraftiga konsekvenser för hans del och det kan spilla över på mig som kan hamna i den sitsen att jag får visa min oskuld. Jag är inte oroliga för min oskuld, jag är helt ren, MEN jag vill inte bli förknippad med det drogrelaterade han gjort. Att veta hur mycket droger förstör människor, göra sig fri från det själv och sen deala med skiten är så djävla lågt. Hade jag vetat det själv hade jag utan tvekan polisanmält honom.

Nu har jag verkligen kontakt med hela mitt känsloregister, jag känner hat, är arg, ledsen och förtvivlad över att bli lurad av en som jag trodde var min vän. Jag förlåter absolut ett återfall men aldrig att jag kan förlåta medveten försäljning, "bara" för pengar, som drabbar så många. Aldrig.

...att det märks skillnad när man vaknar fri i motsats till med ågren över vad man drack och gjorde kvällen innan!

I morse vaknade jag med bubblor i magen - inte dagen-efter-knorr, utan glädjebubblor. Jag kände en tacksamhet och glädje över att jag inte drack igår, över att jag sovit en normal sömn och att jag vaknar utan klistrig mun, huvudvärk, illaluktande hud, ångest, ånger, frågor. Tänk att man kan känna sig så glad över något så lite, ja lite är det väl inte, det håller ni väl alla med om , men ändå, det är väl egentligen det som är det normala sättet att vakna på? Inte det andra.

Hoppsan, ser att jag visst hade dessa bubblor igår också! Jag är på rätt väg!

Känner ni att jag kastar ut lite glädjebubblor över er alla? De är i regnbågens alla färger och det pirrar lite på er hud när bubblorna spricker mot den och det sprids en svag doft av glädje och förväntan.

Kram till alla som behöver en, med hälsningar från en lite yr Stigsdotter...

Läste din långa "novell" under tråden "Ska jag lämna?". Vilka tänkvärda ord!! Du skriver så mycket bra om att vi ska våga bli mera egoistiska vilket jag VET att jag också måste bli. Men varför är det så svårt att ta fram den egoistiska sidan hos sig själv? Det är ju en egenskap som (iallafall i min värld)inte är positiv, enl min sambo.... När man får kastat i ansiktet att man är så JÄVLA EGO då man försöker berätta hur man känner osv då blir egoist ett sånt fult ord.
Men under min tid här på forumet så har jag mer och mer förstått hur viktigt det är att vara EGO så det jobbar jag verkligen på. Förövrigt tycker jag att Berra ska bli författare, för oj vad du prickade orden rätt!!

Jag har bestämt mig för att ta kontakt med kvinnan på missbruksvårds-företaget...men jag avvaktar tills efter helgen. Eftersom jag har pratat med henne förut så känns det på något sätt PINSAMT att jag inte har gjort något åt min situation, är nog rädd att bara få höra; "jag sade ju åt dig att det inte skulle bli bättre.."! Nu tror jag ju inte att hon säger så egentligen men det är väl blandat med skam pga att man inte gjort något åt sin situation.
Jag förstår mer och mer vilka dåliga förebilder vi är som mamma och pappa gentemot våra barn; hur ska de lära sig visa respekt i ett förhållande, lära sig visa riktig kärlek och empati när deras föräldrar är urkassa på detta??

En till fundering: jag är så rädd att barnen ska hamna snett om vi separerar och jag inte får uppfostra dem på mitt vis hela tiden, om de ska bo växelvis. Jag och min sambo delar ej till 100% samma värderingar och framförallt så delar vi inte synen på vad ohälsosam alkoholkonsumtion är....
Det finns så mycket rädsla och ångest i allt detta.

I morgon kommer min sambo hem igen...Jag och barnen har haft sköna dagar ensamma utan den tryckta stämningen. Jag måste ta till mod att tala om hur jag känner......och hur jag vill ha det för att må bra.... GIRAFFSPRÅKET!

Alla pratar om semester och alla ska ha en sån mysig sommar med mycket besökande, resande och ledigt.. Det känns så sorgligt; vi har inget planerat och jag har egentligen ingen lust. Märker att barnen vill veta vad vi ska göra i sommar, kan inte ge dem något svar...sorgligt.
IBLAND BLIR JAG SÅ HIMLA TRÖTT PÅ ALLA LYCKLIGA PAR/FAMILJER, DET ROSENRÖDA! Detta beror naturligtvis på att jag själv skulle vija ha det så.
Dock har jag fått reda på flera par som jag trodde hade det jättebra faktiskt inte har det så bra. De går i familjeterapi trots nygifte och nybyggt hus.... Vi vet inte allt som händer bakom stängda dörrar. Mycket går att dölja med ett snygg fasad!

Kram där ute i cyberrymden!

för att du välkomnade mig till forumet i "min" tråd! Tillbringade många timmar igår att läsa runt, och i morse fastnade jag i din tråd en hel timme, utan att hinna igenom allt ändå. Men fasen vilken resa du gjort!!! Jag är mycket imponerad! Bra jobbat! TP beskriver det mycket bättre än mig ovan ser jag.

Nu kommer jag för sent till jobbet - men jag är peppad inför ännu en dag som nykter!

Tack!

Väl talat TP, även jag har träffat många som svarat otroligt bra på SSRI-preparat. Många här på forumet vittnar också om liknande erfarenheter av främst Naltrexon men även Campral. Vad som sedan är "på riktigt" och placebo är fullständigt ointressant i min värld. Det verkar som personer med genetiskt nedärvd alkoholism svarar bättre på Naltrexon.

Håller tummarna att du tillhör kategorin som får bingo, det verkar vara en viss grad av lotteri hur ens kropp svarar på preparaten. Vissa får önskvärd effekt medan andra mest åker på biverkningar.

Många tankar som snurrar i huvudet det har är en konstig resa vi är på. Ena stunden känns livet toppen och man tycker man tagit det enda rätta beslutet, för att sedan gå en match mot alkospöket och livet känns pest.
Tror att det är detta är en anledning till att man är så trött och lite överkänslig ibland. Är så mycket som skall ställas till rätta igen och man skall bygga vidare på det nya livet.

I dag skall jag lyssna på den lilla kloka björnen "Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.
Källa: Nalle Puh -

Hoppas ni alla får en underbar dag, Kramar Kalla

Jag håller med dig till viss del.
Det bästa är ju givetvis att klara sig utan

piller.
Jag har ganska stor erfarenhet när det gäller så
kallade "lyckopiller". Dels för att jag har ätit det själv, men framför allt genom människor
jag stöttat och hjälpt genom åren. När det gäller
SSRI-preparat så förstår jag inte ditt resonemang riktigt. I det fallet tillsätter du ett ämne som
saknas i kroppen vid en depression. Sen finns
det givetvis tabletter som ger biverkningar vilket inte är så trevligt. Men i det stora hela så ser
jag inget fel i att ta stöd av den kategorin av medicinering.

Om vi där emot talar om bensodiazepiner så borde de i princip förbjudas, men i vissa fall
så kan även de vara befogade att skriva ut under kortare
perioder men under stenhård koll av ansvarig läkare.

Tyvärr är det så att det finns alldeles för många, framförallt allmänläkare
som är alldeles för frikostiga med att skriva ut mängder av dessa
preparat.

När det gäller campral och antabus i mitt fall, så handlar det
delvis om att ge ett lugn till de som står mig nära, och att de
ska känna att jag tar detta på allvar! Sen blir det en viss trygghet
för mig själv. Samt att om det kan göra så att mina barn
kan flytta hem tidigare eftersom det förmodligen ger ett lugn
hos barnens mamma. Då är det värt mycket!

Vi är alla olika individer med olika behov, problem och
bakgrunder. Din tanke är god! Men jag håller inte med dig fullt ut

Mvh TP

kan aldrig göra dig nykter. Det är bara att skjuta upp problemen till ett senare datum eller byta alkoholen mot tablettberoende. Antabus är ju ett tvångsmedel för att inte dricka och skapar ju ingen sinnesro. Campral är helt klart överreklamerat och funkar nog hyfsat på en som är i riskbruk men inte för oss som tagit drickandet till en högre nivå. Campral ska dessutom kombineras med samtalsterapi och förmodligen räcker det ensamt precis lika långt. En gång i min tidiga försöka dricka mindre-karriär testade jag Campral och på mig var den helt utan effekt. Att kliva av från lyckopiller utan att ha lärt sig möta sina egna känslor är snudd på omöjligt, därom vittnar så många som försökt.

I natt blev det ingen sömn.
Jag har ägnat den åt något betydligt mer givande.
Håller på att läser din tråd. Har inte hunnit igenom
riktigt hela än. Men jag har skrattat, jag har gråtit förundrats, beundrat

Skrattat, för all humor och värme :-)
Gråtit: för jag förstår vilken jävla resa du gör
inte för jag vet hur jag kan känna mig stolt över en människa jag inte känner.....
men det gör jag faktiskt! Du är fan helt fantastisk!
Förundrats: över alla människor här inne som ger så mycket, skriver så vackert, som hittar och
citerar så träffande guldkorn från både Astrid Lindgren o Nalle puh.
Beundrar: Dig för den styrka du har, att du tog det här
beslutet och kämpar vidare, trots all skit du fått ta!

Att läsa allt detta ger mig kraft att kämpa vidare och faktiskt
känna hopp att jag också kan lyckas med detta!

Åh nu min son, ska vi diskutera GUD, ditt favoritämne ;-)...
...skämt o sido....Jag har full respekt för de som har sin tro.
Men jag vill inte bli påprackad eller upplyst om detta, om
jag inte själv har valt det, tror vi tycker ganska lika där....

Åh nu kommer det som är lite flummigt kanske....MEN ala
Tony Irving... Jag tror inte på gud, men tror att vi alla har
en högre makt inom oss...eller en inre röst kanske man ska
kalla det.... Tror att om man lär sig lyssna på den där inre
rösten så har man kommit ganska långt, för innerst inne
vet vi vad som är rätt o fel..vad som är rätt beslut och
vad som får oss att må bra. Tror att det är grymt viktigt när det
krisar och när det är kaos i huvudet...att man stannar upp
och lyssnar på det som "rösten" säger...Nä TP har inte blivit
heltokig och hör röster i huvudet ;-).... Man kan kalla det för
förnuft, självbevarelsedrift etc... Kort o gott, man vet egentligen
vad som är rätt och fel om man tar sig tid att känna och lyssna
(åh varför skrev jag inte den korta versionen
från början)

Tack Dompa för att du delat med dig av det här!

Godnatt/godmorgon
frånlitetomtarpåloftetharhannogalltTP :-)

Nu seglade jag visst iväg och glömde svara på det du skrev.
Jag får prata med läkaren om vad det finns för alternativ när det gäller medicinerna...eller helt
enkelt kolla om det finns ett par små, små kryckor till en liten vilsen själ.

Hoppas du sover gott nu, ska själv försöka stänga av tankemaskinen och sova en stund.

Godnatt! /TP :-)

Hygglo! ;-). Klådan har försvunnit efter nässlorna
nu tack o lov :-). Tänk att i det fallet lärde jag
mig snabbt...man skola icke rulla sig ibland brännässlor lättklädd!
Det är ju lite
märkligt att vissa andra saker ska ta så många
år att förstå!!!!. Jag kan ju bara tala för mig
själv, men kan tänka mig att ni precis som jag
fått många varningsklockor att ringa av alkoholen.
Tänk så mycket ångest jag har skapat i mitt liv
på grund av att jag hällt i mig gift. Vet att jag
har skrivit om logik innan i denna tråden...vart
har den gömt sig under alla år?! Om någon bad mig exempelvis att äta en viss sorts godis...
-det är gott...men det har vissa biverkningar...
De kommer på sikt förstöra ditt första kärleksförhållande....för biverkningarna
gör så att du blir dum i huvudet var 30:e gång du äter dem
De gör så att du säger och gör saker du normalt aldrig skulle göra.
Risk föreligger även att de gör så att du mår psykiskt och fysiskt dåligt...
Du kommer förlora vänner, du kommer förlora dig själv, samt gå emot dina
egna moraliska principer. Sen kommer de förmodligen
göra så att andra gången du vågar släppa någon nära
för att till slut bli sambo....trots att du är kär..så kommer
du ändå fortsätta äta godis....och förstöra även det förhållandet...
Men vaddå?! Du har ju godiset i alla fall. Du kommer fortsätta
tugga frenetiskt tills du en dag inser.....Men vänta nu...vart tog ni
vägen?! HALLÅ!!!!...Helt plötsligt står du där mitt i livet och
inser att du står där ensam. Insikten golvar dig totalt när du
förstår att du skadat och sårat de personer i ditt liv som
du älskar över allt annat...förutom godiset då förstås!...För
godiset är ju faktiskt det du funderat mest på i ditt liv. ...
Vill du ha en sådan påse med godis???? Svaret är ju ganska givet!
Nej tack, jag äter inte godis!!!!

Men vi som är här inne har troligen fått den där insikten, att det finns
fan inte någon logik i att dricka mer!

Jag har ju börjat denna resan ett par gånger innan, men
har efter många mil hamnat på avreseplatsen igen....
Men har anlitat en annan resebyrå denna gången
En resebyrå som styrs av en man i 40-års åldern och två
tonårspojkar...så denna gången tror jag verkligen att
jag ska komma fram till resans mål. Vet även att jag
har flera medresenärer med både karta och kompass, så
jag tror inte det kommer bli några problem att komma fram.

NU ÅKER VI!!!

Kram från mångatankarihuvudetpåTPinatt

Hej TP!
Det är helt okej att vara lite ego här. Här kan vi ta av oss våra masker, skippa fasaden. Här ÄR vi bara precis som vi är just nu. Mycket skönt. Vi slipper gå på artighetsvisit i varandras trådar. Vi behöver inte kallprata om ditt och datt. Det blir äkta och uppriktigt.
Jag har ingen erfarenhet av vare sig Campranil eller Antabus. Dompa tar Campranil och det verkar fungera bra för honom. Sen var det någon annan, har glömt vem, som fick alla tänkbara biverkningar av samma medicin. Men vad bra att du tar initiativ till att få hjälp! Alla kryckor är tillåtna. Man kan slå alkoholdjävulen i huvudet med dem. Eller som jag skrivit förut, varför inte sanda när det är halt? Fast det hjälper kanske inte att sanda i nässelsnåren nä...
Oj, nu kände jag plötsligt hur TRÖTT jag är (gäspar oartigt stort).
Godnattkram
Nynykter

Vilken klok iakttagelse av femåringen! Barn är på många sätt smartare än vi. De krånglar inte till det .
Nynykter

Hej
Jag sitter på min inglasade balkong. Barnen och jag har sett på "Sunes sommar". Ingen somnade. Filmen håller än.
Skarpsynt av dig att se det ironiska i alla de där händelserna! Verkligheten överträffar dikten och ibland kan man undra om någon skämtare högt däruppe driver med en... Ja, nu vet jag ju att du och GUD inte är on speaking terms, men du förstår hur jag menar..?
Kul att höra att ditt ägg till chef hade ett ljust ögonblick. Även en blind höna finner ibland ett korn...
Du tog väl inte illa upp, förresten för att jag för ett kort ögonblick fick för mig att du satt och shotade whisky? Det var bara en såndär snabbt förbiilande tanke. Här kraxar ingen olyckskorp. Jag tror på dig. Stenhårt.
Sen är det en sak jag måste fråga (viskar avsides). Vad är "stunt"?
Kram från Nynykter

Vad härligt att du vaknade glad! Jag hoppas att det håller i sig länge, länge och att du får åka räkmacka in i nykterheten när alla flaskorna väl är borta. Vilket pyssel det där huttandet resulterade i förresten. Det verkar vara ett hårt jobb att ersätta, beställa hem, bära hem... Men bra att huset snart är tömt på alkohol. Jag tror som du att steget att faktiskt gå in på Systmbolaget är mycket större. Det kräver en rejäl holmgång med alkoholdjävulen innan. Mycket svårare än att gå ned i skafferiet och typ "hämta grejer till soppan"... You go girl!
Kram från Nynykter