skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv
skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv
käraste vänner! Det värmer gott, men jag börjar känna mig tjatig faktiskt. Det här går inte! Jag vet att du Dompa tycker att Naltrexonen är guds gåva till alkisen men den funkade inte på mig. Inte Campral heller, jag blev bara illamående av dem. Tyvärr. När jag för flera år sedan slutade röka gjorde jag det med hjälp av Zyban, ett läkemedel som skulle ta bort röksuget - för mig var DEN tabletten helt magisk och jag hade hoppats att Campral/Naltrexon skulle funka lika bra. Men inte.
Nynykter har helt rätt. Den enda spriten hemma som jag tror att jag verkligen har en spärr mot (annars blir det skiljsmässa) är makens "hemmagjorda" single malt (de är ett gäng som köper tunnor som står i Skottland tills det är klart). Men annars har jag ju hinkat i mig rommen ur beställningssortimentet för typ 500 spänn och fincalvadosen som visst gick lös på över 600 spänn. Dessa ska jag ersätta men sedan ska jag be maken förvara skiten på jobbet, han har ett kassaskåp på sitt kontor, det kanske kan få stå där. Igår tänkte jag att det blir ju himla dyrt det här att köpa nya finspritflaskor hela tiden och så sneglade jag på de oöppnade taxfreeginen som stod där. Nej, bort med skiten!
Jag har insett att jag inte klarar detta själv jag måste be om mer hjälp. Jag har skaffat mig en s.k. AA-sponsor, men jag är ju så rädd för att besvära!! Hon SMS:ade imorse och frågade hur det var och det var ju inte så bra då då. Sedan ringde hon och skällde och sa åt mig att nästa gång ringer du mig först så ska jag tala om för dig om det är en bra idé eller inte att öppna den där flaskan bara för att "hälften är din"!
Jag har också pratat med min käraste väninna som inte bor här i Sverige, jag har nog mörkat lite för henne hur illa det har varit men nu ska vi ringa varandra oftare. Hon är en stark kvinna som redan för flera år sedan insåg att hon inte kunde hantera alkoholen och därför slutade dricka.
Dessutom skulle jag ju idag gå på återbesök på beroendemottagningen, jag gick ju där i höstas i en grupp: återfallsprevention. Skämdes för att komma dit och säga att de misslyckats så jag ringde och lämnade meddelande och avbokade. Inte bara för det utan också för att jag inte skulle hinna med allt jobb annars. Senare blev jag uppringd av en av dem som höll i kursen som helt frankt (har förmodligen varit med förr ;-) frågade hur det gick. Jag kan ju inte ljuga så, nu har jag ett eget besök inbokat där också om ett par veckor.
Med dessa människor och alla er mina allra goaste forumvänner ska jag klara detta. Som min vän sa: du anar inte vilken frihet som väntar dig, det kan bara bli bättre!! DET ser jag verkligen fram emot.
Kram x 10 000 till er som behöver (och till er andra också bara för att jag gillar att kramas :-)
skrev Adde i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
skrev Adde i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
svamlar en del ! Hans åsikter är som en flaggvimpel och ändrar sig efter hur vindarna blåser. Jag var med lite i början av hans nyktra liv och vi hade lite snack om ärlighet bla om hur man behandlar vänner OCH fiender. Det gick väl inte så bra vad jag kommer ihåg :-( Han svek mig och några tillställningar han lovat bort sig på så kontakten är numera bruten.
skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!
skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!
Jag hänger i och kämpar vidare! Hoppas ni gör likadant!
Jag läser det ni skriver och det berör mig så otroligt mycket hur mycket medkänsla empati och värme ni ger. Jag känner ju egentligen ingen av er. Men så mycket som jag tänker på er under dagarna. Det konstiga är att man målar upp en bild av hur ni bor, hur ni ser ut osv...framför allt så vet jag att ni är vackra på insidan!
Mr Dry, blev glad att se dig här, och att du är på god väg denna gången.....va ju skit att du låg några dagar före mig ;-). Skämt o sido.denna gången fixar vi det! Jag har fått olika bud angående min tumör...nu helt plötsligt kan de vara så att de har misstagit sig...det de vet är att det är något i hormonsystemet som inte alls fungerar som det ska. Men just nu så är det de minsta jag oroar mig för. Jag fokuserar på att bli den pappa som jag vill och har varit.
Dompa: Jo båda mina killar försvarade mig och jag pratade med båda igår och mycket av min rädsla släppte. Det var de vännerna som som berättade om mitt missbruk som jag tackade. För jag tror faktiskt inte att jag hade förmått mig till att berätta detta för deras mamma även att det va min ambition. Det ligger ju så jäkla mycket rädsla bakom att bli "avslöjad".
Kramar om er hårt allihop!
Nu ska jag bege mig in till stan och apoteket...som komiskt nog ligger jämte bolaget :-X.... Men no problemo! Sånt håller vi inte på med!
Önskar er en nykter fredagkväll och att ni får vakna upp i morgon och andas in den friska luften av stolthet för hur bra ni är!
/TP :-)
skrev Gäst i Vägen tillbaka till mig själv
skrev Gäst i Vägen tillbaka till mig själv
Stigsdotter. Har egentligen inget smartare att säga än att jag tänker på dig och känner med dig.
skrev Framtidsdrömmar i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
skrev Framtidsdrömmar i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
Läste en artikel av Marcus Birro där han belyser att ALLA skilsmässor är katastrof för barnen, finns inget bra med att skiljas......
Detta får mig inte att bli tryggare i mitt ev kommande beslut. Mina barn är det bästa jag har!!!
I dag är det fredag...........och i morgon lördag........
Förvirrad och helt TOM! Har inte pratat med sambon sedan jag talade om vad jag tyckte ang hans senaste helg. Jag har kommit fram till att jag nog vid ett flertal tillfällen sagt hur jag ser på hans drickande men aldrig riktigt fått ur mig vad JAG vill och hur jag vill leva mitt liv.... Måste hitta någon kraft att kunna uttrycka även detta.... SVÅRT!!!
skrev Alkoholhjälpen i Helg Alkis
skrev Alkoholhjälpen i Helg Alkis
Bra att du har hittat till alkoholhjälpen! Det har varit fler här tidigare som har beskrivit samma sak. Kontroll på eller inget drickande i veckorna, samtidigt som det blir för mycket på helgerna. Vad är det som gör att du har kommit fram till att du behöver ändra på det?
Hur alkoholproblemen ser ut kan se lite olika ut och det har viss betydelse hur man ska göra för att bryta vanan. Har du funderat något på hur du ska göra? Tänkte du att minska ner eller bryta helt med alkoholen ett tag? Det kan vara bra att sätta något litet mål som man kan jobba mot och sedan utvärdera.
hälsar
/magnus
skrev Nynykter i Dompa!!!
skrev Nynykter i Dompa!!!
Vad intressant att du också har rötter i "logen". Nykterhetsrörelsen uträttade nog mycket gott på sin tid. Den behövdes. Jag har förstått på mina föräldrar att de hade mycket kul i logen. Det var fester och danser och revyer. Sen fanns ju alkoholkulturen där bredvid. Måste ha varit rena paradiset för din pappa att landa i brännvinsbältet. Tyvärr. Väldigt bra att enligt schablonbilden av sydeuropéer få vara italienskt temperamentsfull också istället för bara bakis eller drängfull. (Apropå det har jag alltid tycket det verkar bra att kunna gräla på barnen på italienska. Det låter liksom så smattrande och effektfullt. Är det så? :-))
Jag har inte vågat prata med barnen om mitt dickande ännu. Tror att skräcken hos mig är lite för stor. Jag törs inte riktigt se sanningen. Hur mycket har jag skadat dem genom drickandet? Men snart ska jag prata med dem. Och nu är jag här. Klar och nykter. Nä, klar stämmer inte. Märker att jag fortfarande glömmer och vimsar och hör fel och sådär. Men nu vet jag i alla fall att det inte beror på alkoholintag. När jag drack trodde jag att allt dåligt berodde på alkoholen och då fick jag ännu mer dåligt samvete för att jag drack. Trodde att allt bra också som tramsig humor, barnslighet eller djupa tankar berodde på alkoholen. Men det var ju inte så. Det var bara JAG! Snacka om att alkoholen stjäl personligheten.
Men vi föräldrar som blir nyktra, vi lär faktiskt barnen att människor kan förändras. Det är en fin sak att lära sig som barn. Det finns en så enorm utvecklingspotential hos oss människor. Så mycket är möjligt. Yes we can!
Kram!
skrev ÄnnuEnVindåre i Dompa!!!
skrev ÄnnuEnVindåre i Dompa!!!
En film av Jaques Tati
Jag skrattar ihjäl mig
Kram till alla från en landsbygdsbibliotek med en tysk man som står bakom axeln och kommenderar sin fru som sitter vid datorn brevid och kollar vädret
VD
skrev Dompa i Att ta ett steg i taget
skrev Dompa i Att ta ett steg i taget
Visst städade jag igår...även en stund i dag. Men hängmattan blir faktiskt ännu skönare då. Som känslan när man lägger sig efter en helt nykter dag. Men man tycker att samhället borde rycka in, kan inte vara meningen att en så gravt handikappad man som jag ska städa själv?
Visst ska du lägga en rejäl peng på ditt växthus. Där kan du förutom ätbart odla kallor, liljor och magnolior. Tror jag - kan ju inget om växter. Spring vidare så haltar jag vidare på stigen. Kramar/R
skrev Dompa i Att ta ett steg i taget
skrev Dompa i Att ta ett steg i taget
Visst städade jag igår...även en stund i dag. Men hängmattan blir faktiskt ännu skönare då. Som känslan när man lägger sig efter en helt nykter dag. Men man tycker att samhället borde rycka in, kan inte vara meningen att en så gravt handikappad man som jag ska städa själv?
Visst ska du lägga en rejäl peng på ditt växthus. Där kan du förutom ätbart odla kallor, liljor och magnolior. Tror jag - kan ju inget om växter. Spring vidare så haltar jag vidare på stigen. Kramar/R
skrev Nynykter i Vägen tillbaka till mig själv
skrev Nynykter i Vägen tillbaka till mig själv
Käraste Stigsdotter!
Jag vill att du ska lyckas. Att det ska bli bra. Att du ska få hjälp. Så här får du en lååång styrkekram. Upp igen! Och nu: Nynykter goes bitch:
Jag har en hang-up på ert j-a barskåp. Nu vill jag inte vara negativ, men MÅSTE du verkligen ersätta den uppdruckna finspriten? Finns det inte en överhängande risk att även den nya flaskan blir uppdrucken..? Snälla du... Under mina år som missbrukare köpte jag ibland hem finwhisky. Jag förvarade den i källaren i låst skåp. Men sen stod den där och ropade. Jag hämtade, drack, köpte nytt, fyllde på, bar ner, hämtade, drack, köpte nytt... Den där enda flaskan blev till många bara för att jag inte ville att min särbo (som verkligen fin-dricker single malt whisky) skulle få reda på hur mycket jag hade bälgat i mig. Det blev väldigt dyrt, så till slut slutade jag köpa hem single malt och höll mig till vin i stället. BIB är ju så praktiskt. Ingen ser hur mycket man druckit.Suck!
Du är verkligen värd att vistas i en alkoholfri miljö, att du underlättar för dig själv. Som Dompa skriver, du vill så mycket.
Nu blir det tvångskram och pepp pepp pepp!!!
Nynykter
skrev Dompa i Hur gör man för att bli nykter?
skrev Dompa i Hur gör man för att bli nykter?
Jag hoppas jag inte sårade dig igår...i så fall var det inte meningen. Jag är lite bondlurk, allt kommer inte alltid ut "rätt". Vad jag vill säga är lyssna på bland andra Nynykter och Stigsdotter. Kloka kvinnor bägge två. Nu får du en Dompakram - och jag varnar dig...jag har bara shorts på mig. Blomstra Lilja - du är värd den här nya kärleken!
skrev Dompa i Vägen tillbaka till mig själv
skrev Dompa i Vägen tillbaka till mig själv
Tredubbelt
skrev Dompa i Vägen tillbaka till mig själv
skrev Dompa i Vägen tillbaka till mig själv
Det förklarar ju varför du skrev om att det var fredaskväll på min tråd :-). Hoppas du kom iväg till jobbet iaf. och inte tror att det är lördag idag.
Ja raring. Vad ska jag säga. Jag vet att du har det tufft. För länge sedan skrev du att du provat Campral och var det inte även Naltroxen? Har du lagt ner det helt? Mådde du dåligt av dem? Kanske dags för ett nytt försök?
Smärtsamt sorgligt och vackert om den stackars alkispappan på fjällets topp...i träskor! Han kunde ju ha slagit ihjäl sig. Men han älskade och försökte nå sin fina dotter. Förstår att du ser det annorlunda nu. Om jag kunde gå tillbaka i tiden och träffa min pappa...den jag hade som 9-åring så hade det inte blivit nådigt. Jag vet inte än idag om han var mest tragisk eller elak. Tragiskt antar jag...men tyvärr höjde han oftast rösten på fyllan...i min familj kallade vi det temprament.
Stackars karl, stackars din pappa, stackars oss alla som fått ett sånt skevt förhållande till flaskan.
Ingen ångest idag...det tjänar ingenting till. Men du måste börja agera strax...du vill så mycket. Ta hjälp av den fina sponsorkvinnan...kanske kan hon förklara stegen för dig. Åk iväg, ta medicinsk hjälp...mer gör något.
Jag vägrar se dig gå under! Hör du det? Och i min trädgård är du alltid alltid välkommen. Önskar jag kunde bjuda in dig IRL...men då skulle jag väl bara bli kär. Gör ngt min fina Stigsdotter! Kram/Dompapompa i hängmattan.
skrev Dompa i Dompa!!!
skrev Dompa i Dompa!!!
Tack för härlig input. Du är alltid så klar i ditt skrivande. Klok och nykter i tanken. Nu har jag ju liksom du tanken att ALLA ALLTID ska få skriva här. I vilket stadium av sin resa de än befinner sig. Och du är alltid välkommen i min trädgård.
Ja, visst är det tragiskt med farsor som presenterar sina söner för både alkohol och porr.
Finns nog gott om morsor också...som inte spottar i glaset tillsammans med sina barn. Läste även nyligen om en mor och dotter som delade fästman. Jo...gott om sjuka människor finns det.
Min mamma växte upp i den miljö du beskriver. Norrland..."logen". Morföräldrarna verkade trivas men mamma revolterade och åkte tidigt ut i världen. På 60-talet var det inte helt självklart.
I italien lyckades hon hitta en av de få - med svenska mått mätt - karlar som kanske hade en latent alkogen eller en svag självbild. De gifte sig, bodde några år i italien, fick mig och syrran, sen flyttade de till sverige/nedre Norrland och det var då helvetet brakade loss. Farsan trivdes som fisken i vattnet i sin nya alkoholkultur. Vad jag minns det som var han full jämt. Dessutom hade han ett djävla temperament...det hette så. Fast han var ju bara ett elakt fyllo! Fattar inte att han kunde hålla sitt jobb. Så jag har växt upp i ett missbrukarhem. Mamma drack inte -var dock inte nykterist - utan hon curlade honom! Till slut skildes de och hon fick några bra år.
Det är det som gör det värst...att jag hade mage att supa hemma...när jag på nära håll har sett vad det gör med barnen. Nu var jag aldrig elak fysiskt eller verbalt mot ongar - Den vackraste fick väl höra ett och annat -, men likväl har jag skadat barnen som fan. Att dricka tillsammans med dem när de blir äldre finns inte på världskartan. Men liksom du vill jag aldrig bli fördömande. Inte predika min "tro".
Nej, jag vill vara en bra förebild...kanske lite sent tänkt...men bättre sent än aldrig. Det tror jag på!
Visst var det en bra plan med att låsa huset. Men antar att soc hade haft en annan åsikt även där. "Ja, farsan ÄR nykter men barnen sover på gatan". Tror det får räcka med den dagliga (mat) grillning ongarna utsätts för.
Ha det bra Nn. Vi är nyktra schyssta föräldrar. Good for us. Kram
skrev Nynykter i Dompa!!!
skrev Nynykter i Dompa!!!
Jo hycklare finns det nog i alla samhällsklasser och i alla religioner. Varför skriver jag "nog" förresten? Det finns hycklare överallt. Punkt slut. Men vad avskyvärt att ta med unga grabbar på bordell. Pojken ska lära sig, liksom. Även sådant försigkommet säkert lite överallt.
Idag vaknade jag ganska tidigt och låg kvar i sängen och läste inlägg. Pojkarna på bordellen förde givetvis tankarna till min egen son, mina egna barn och jag började fundera över varför det för mig är en så motbjudande tanke att jag och mina barn en dag skulle dricka tillsammans. Det var en av de starkast bidragande orsakerna till att jag satte streck i debatten mellan mig och alkoholdjävulen. Det är inte bara ett torrt intellektuellt konstaterande att jag inte vill dricka tillsammans med dem. Det är starka känslor. Jag AVSKYR tanken. Jag HATAR den. Så jag började fundera på varför det är så och kom fram till att det är KÄRLEK. Jag vill mina barn allt gott i livet att de inte ska bli beroende av kemiska substanser. Men först nu har jag tänjt på den där stora kärleken och börjat ge mig själv av den. Även jag är värd ett liv utan beroende.
Mina föräldrar kom båda från nykterist-hem. Inte ovanligt i arbetarklass i Norrland att man var med i "logen". För mina föräldrar var t där en tvångströja. Det var så strängt. De drack ytterst måttligt och sällan, men ändå skulle vinglasen gömmas när släktingar kom på besök. Jag tro det blev ett led i deras klassresa att dricka. Det var lite världsvant och fint. Det här tror jag är grunden till att jag alltid har haft skuldkänslor kring alkohol. Kommer ihåg första gången jag testade mig här på Alkoholhjälpen och fick till svar att jag inte hade någon riskkonsumtion men att jag verkade grubbla mycket på alkohol... Så nu har jag bestämt mig för att bejaka mina gener och bli nykterist. Men jag ska försöka att inte bli så fördömande att mina närmsta börjar smussla och gömma bara för att de tar ett glas nån gång.
Tack för att jag fick låna ett hörn av din trädgård, Dompa, och utgjuta mig lite. Jobbigt att du måste städa på grund av soc. Annars var du ju du inne på att låsa huset och tillbringa resten av sommaren i trädgården. Utmärkt idé. I trädgården finns inga dammdrakar!
Kramar från Nynykter
skrev Gäst i Mitt nya liv!
skrev Gäst i Mitt nya liv!
Annelie och känner delvis igen mig i det, men självklart ska du hänga kvar här. Vi behöver dig!
skrev Dompa i Dompa!!!
skrev Dompa i Dompa!!!
Skönt att du hittat hit. Levern ska du nog lyssna på. Mitt förslag är att du läser och skriver här istället när ölen kallar. Skriv med båda händerna så ingen finns kvar för att hålla ölen. Det hjälper att vara här så häng kvar. Vi vill lära känna dig!
Nynykter; Visst är våra affärspartners muslimer...det är det som gör det så extra sorgligt. Här talar vi inte om den vanlige vardagsmuslimen som ärar sin Allah och försöker leva ett rättfärdigt liv. Här talar vi killar som fått allt, sett allt. Som inte tycker att koranes regler gäller för dem...men gärna för lilla frugan hemma. Jag har sett män ta med sig sina nyvuxna söner på sprit och bordellbesök. Hyckleriet tycks alltså vara konstant. I byhåla, den svenska småstaden, i huvudstaden i världens metropoler. Sprit är nyttigt för företagande tycks vara budskapet.
Pianorow; Jo, jo Stigsdotter och jag packar, men vi tar barnen med oss. Alla fem! Är vi fortfarande välkomna? Ärligt talat/skrivet så måste jag städa. Har ju soc som håller ett vakande öga på oss ännu ett tag. Annars hade jag spart det till hösten för sol och hängmatta lockar dagligen. Vill ligga där jämnt. Visst önskar jag att Stigsdotter kunde få sitta i ett hörn där. Lukta på blommorna och sköta grillen!
Nu ska jag övervaka frukoststöket. Övervaka...rodda ongarna göra själva.
Vi hörs, vänner! /R
skrev Dompa i Mitt nya liv!
skrev Dompa i Mitt nya liv!
Av alla här ovan. Jag håller med om allt. Bättre att slinta och skriva lite här onykter...än att sitta ensam hemma och söka andra kontaktvägar. Kontaktvägar som ofta leder till tokiga samtal, sms eller olämliga bilder på internet. Med medföljande ångest. Här har vi alla samma problem...alla kan relatera till varför det kanske blev ett tokigt inlägg.
Vi skiter i det och går vidare och vi stavar och formulerar oss precis som vi vill. Här finns inga svenskalärare...och gör det det...så är även de här av samma anledning; Drickat.
Vi ÄR en familj. Nya medlemmar är välkomna, men nu har vi en Annelie här och henne behöver vi ha kvar. Det är henne vi känner och tycker om.
Kom fram igen. /R
skrev Dompa i Äktenskap i kras
skrev Dompa i Äktenskap i kras
Gladfrun bor där längst inne. Tillsammans med humor - och ironifrun. De måste bara få komma ut i sin egen takt. Party när man inte känner sig party är pest...men det är ändå bra att du tvingar ut dig på de där sakerna. En timme här och där. Dessutom verkar du ha gott om vänner omkring dig...ngt som inte förvånar mig ett skit. Roliga människa. Försök cykla rätt idag med. Sänder dig en riktig tröstkram! /R
skrev Dompa i Nu börjar min resa!
skrev Dompa i Nu börjar min resa!
Ja men då har du ju en extra bra anledning att inte dricka! Tänk på att hela världen kommer att följa din bäbis. Kommer att bli minst lika stort som Marias jungfrufödsel. Man får gratulera!
Tänk att DryMartini och TP ligger hack i häl när det gäller dagar. Ni var ju de ursprungliga musketörerna.
Dikten var fin och sorglig... Det var också som om den handlade om Dompa i Mars. Nu är killen i min spegel lite annorlunda. Lite rakare i ryggen, ledsamheten i ögonen finns dock kvar...men ingen skam.
Visst skäms jag också för att ha skadat min familj, men jag slipper den där fylleskammen.
När det gäller din äldsta kille så är det nog bara tid som gäller, men han var ju din sida när det gällde hans samtalskontakt. Eller har jag helt missuppfattat? Exet är antagligen både sliten och trött, men allt där behöver ju inte bero på dig. Som Stigsdotter skrev: Starkt att tacka vännen, framför allt om det var samma vän som outade för ditt ex.
Hoppas du får en ok dag. Idag kommer farsan din. Laga till ngt gott åt honom...det vet jag ju att du kan. Själv måste mina ungar grilla var och
varannan dag...då jag är en ganska dålig kock. Men jag inbillar mig att jag gör ongarna en tjänst.. För dem går inte längre grillning och flaskor hand i hand. Grillen har blivit ett matberedningsredskap.
Vi hörs, och vi följs åt, du och jag TP. DryMartini, Villervalle, Stigsdotter, Nynykter, Lilja och alla andra kämpar därute.
skrev mulletant i Mitt nya år
skrev mulletant i Mitt nya år
sa Bull tveksamt - ska det vara kanske framför? Är lossnat det rätta ordet?
Jag kan inte bestämma mig för det men det är oväsentligt.
Allt är ännu för nära och måste ses i backspegeln.
Transportsträckan april, bråddjupet valborg, skakig uppfärd och rörelse i ny terräng parallellt med en oförändrad vardag.
Livet ingrep med varsam hand.
Nu är allt lika och helt nytt.
Som efter ett oväder, kanske... men utan åska.
Den tid som är behöver den tid som varit har jag läst nånstans. Ibland är det så. Ibland inte.
Adde: jag gör inget (nytt) just nu. Bara är. I välbekant och helt ny tillvaro.
http://www.youtube.com/watch?v=9txwha2cvRk
/ mt
skrev mulletant i Att leva nykter
skrev mulletant i Att leva nykter
och en hälsning ♥
Fy fasen, jag var helt tagen av vad du skrev!! Tusen tack SNÄLLA!!
SÅ tacksam över att få det Manliga Perspektivet på saker och ting. Är så rädd att släppa nära, att bli för klängig så jag gör tvärtom istället!
Jag tog dig på orden. Om en KARL säger "släpp in honom" då KAN det ju inte vara fel?!
Så därför SKrev jag ett mail till Kärleken om min överkänslighet, min oförmåga att FÅ UR MIG det jag känner.
Den här mannen känns bara för bra så jag försöker UPPFINNA något fel med honom tror jag.
SOm Stigsdotter skriver; uppfinna problem och skapa problem för att få en ursäkt att..jaja..ni vet!!
Jag SKREV Dompa, om min rädsla för närhet och min längtan efter närhet.
Han svarade att han fattat NOLL av mitt beteende (grattis! jag fattar det knappt själv heller men så är vi vinhinkare) men att han SÅÅ uppskattade att jag förklarade!
Jag tror det kan bli bra igen, jag hoppas och vill..
Och jag tar gärna emot den shorts-kramen; jag vet litar på dig...(blink-blink)
LILJA