Senaste kommentarerna i forumet

.

svarar att jag inte hatar dig. Jag ifrågasätter, kan du inte se skillnaden?

Fia

Vi får inte glömma hur de som gick före oss var till vår hjälp, problemet är nog att inga nya släpps in. Så vi hänger här ett tag till tycker jag :-)

måste jag bara få häva ur mig !!

Det är så mycket konstigheter och okunskap hos de som ska jobba professionellt med att hjälpa oss beroende. Jag vet inte hur många jag frågat varför de inte kan ta hjälp av oss som har ett beroende och som nu kommit ur det så vi kan leva ett bra liv. Är det för att vi, fyllepatrasket, inte har fiiiina utbildningar på fiiina skolan så vi kan predika för andra hur de ska göra ?? Eller är det för att ni ser ner på oss som mindre vetande ? Tokskallar eller liknande ???

När en ung narkoman kommer in på en läkarmottagning och diagnosticeras med ADHD och det beredvilligt skrivs ut exvis Concerta eller Ritalin trots protester från anhöriga som vet vad det handlar om så är det fan i mig dödsstraff på den receptutfärdaren !! Med glädje tar den unge narkomanen, som är mer kunnig i medicin än en läkare, emot receptet, tar ut dosen och går hem. Krossar pillret, blandar ut det med, förhoppningsvis, rent vatten och skjuter in det i armvecket. Dosen är liten men tillräckligt för att ge en kort tripp och sen är drivet efter mer igång igen och svartbörshandeln med ADHD-medicin tar fart på gatan. Helt plötsligt har receptutfärdaren gett knarket en laglig väg ut i missbrukskretsar.

Varför kan inte det fiiiina utbildade folket läsa på Flashback eller besöka NA för att se hur det går till ute i det riktiga livet, utanför det fiiina kontoret eller mottagningen ???

Jag har ALDRIG under mina år träffat en socionom som varit med på ett AA-möte !! Aldrig !!!

Och jag har varit på några möten genom åren.

Däremot har jag träffat några personalchefer/ansvariga som av en eller annan anledning kommit för att lära sig mer. Och som blivit mäkta imponerade över hur väl det fungerar. Och vilken kunskap som finns. Dessutom alldeles gratis.

Vi beroende är ju korsberoende av en mängd olika substanser, recepbelagda såväl som naturpreparat, och det ligger i vårt egna intresse av att lära oss dessa kemikalier för att undvika att triggas igång på nåt som inte var avsett att skada. I förkylningstider så ligger ju flytande hostmedicin nära till hands, kolla vad den är löst i, oftast i alkohol. Receptbelagd dito innehåller morfin. Mums. Flytande "vitaminer" är alltid lösta i alkohol."Lugnande" typ Valeriana fungerar på samma sätt i hjärnan som alkohol. Mm mm mm.....en djungel är det.

Och okunskapen är monumental hos sjukvården om hur vi fungerar.

Ta hand om er !!

Ps Det här ramlade in precis nu.. http://www.can.se/PageFiles/3648/Motsammam%C3%A5l.pdf?epslanguage=sv
och jag letar förtvivlat efter nån organisation med erfarenhet, på riktigt, så att säga. Ds

Så många av de "mina" har försvunnit från forum och jag känner hur jag själv mer och mer avskärmar mig. Känner mig inte längre bekväm då mina problem inte längre är alkoholrelaterade. Livsforum skrev mt...jo på sätt och vis. Men ändå inte. På ngt skumt sätt känner jag lite skuld för att jag lyckades (på mitt sätt, är ju inte helvit) kicka ovanan. Tanken på att sitta ensam med en whisky i soffan är långt borta nuförtiden. Sen läser jag Andreas rader till Santorini om pekpinnar och det hugger tag. Kanske ska man inte hänga här när man är färdigbakad. Dags att skapa livshjälpen?

Det jag får mest ut av (det låter ju jävla illa- får mest ut av) nuförtiden är att läsa anhörigtrådar. Att se missbruket utan alkieglasögon. Samtidigt som jag blir dretaglad när t.ex. Paron eller PP hör av sig.

Just nu känner jag att jag är i ett skede när jag vill vidare. Läste alla tankar i Marias tråd om hur alkoholen har tagit över även nyktra liv och känner att jag inte orkar hamna där. Inte så att jag vill glömma vad jag är - det har jag inte råd med. Men jag orkar inte älta det och jag vägrar bli bitter. Jag kommer alltid att tro att man kan ha skoj med lite vin innanför västen. Man skriver jag och denna gång utesluter jag mig själv från man. Jag blir oftast tragisk och självömkande.

Men hur länge ska jag hänga här? Har fått en del fantastiska vänner som jag inte vill vara utan. Nu har jag ju de bästa samlade på facebook...men det är ändå inte samma sak. Kanske bättre...men inte samma.

Snart ska jag väcka lillkillen. Han och jag är på ensamtur i storstaden. Tycker att min onge är det vackraste som världen har skådat. Anar att jag inte är helt objektiv där!

Drick med förstånd!/R

på ett worddokument och spara och kopiera över, eller nåt sånt. Har hänt mej också, så förargligt.

som Maria skriver. Fundera över din punkt 6: Det är ju jag som köper hem vin och öl, inte för att dricka själv. Men det blir inte alltid som man tänkt sig eller?

När det gäller att dricka alkohol "blir" det ju inte utan din medverkan eller hur? Det är du som väljer.

Flera här har berättat att de har bra hjälp av självhjälpsprogrammet. Ett tips bara.

Läs gärna ditt första inlägg i din tråd.

Önskar dig en fin söndag / mt

skrev ett inlägg i morse som tog en timme, försvann....

Skrev nyss ännu ett timslångt, försvann med ctrl-c...

Nu pallar jag inte, utan lägger ut en youtubelänk med katter som tar precis lika lång tid...

http://www.youtube.com/watch?v=ZBAGEeOms-8

/Berra

Oj, vad stort det blev. Jag ville bara få dig på banan igen eftersom det är mycket sluta - dricka, sluta - dricka, osv.
VARFÖR köper DU hem vin och öl????
Är det till den underbara?, om hon vill ditt bästa så avstår hon säkert för att sympatisera/göra det lättare för dig. har ni inte pratat om det?. Vill du förändra ditt drickande på riktigt och inte bara hålla på att säga det så måste du sluta upp med att gå till bolaget. Det går inte att ha alkohol hemma, inte i början, jag har fortfarande inte vin och öl hemma och maken dricker inget här hemma, han avstår frivilligt för min skull, men det gör honom inget han är inte fast i alkoholen.

För att få ett mer varaktigt uppehåll måste du ändra något för din taktik funkar ju uppenbarligen inte.

Sov gott!
Styrkekram!

...jag har varit riktigt försiktig, vill först rannsaka mig själv, vill undvika prata detaljer innan jag hittat det jag uppfattat som orsak. Letat inuti mig för se mina brister och vad jag själv har skuld i i denna härva!
Jag har också betett mig illa, sagt fel saker under vår tid. I höstas bad jag om ursäkt för det jag då kände skuld i, det ska jag göra igen om tillfälle ges, nu när han är nykter. Att göra det idag är bara dumt, det skulle uppfattas fel och ge bränsle till hans maktmissbruk. Det bjussar jag inte på, det fäller bara mig själv.
Jag har sista månaden förstått delar av hur mycket som fallit i glömska eller kanske aldrig registrerats hos honom pga alkoholen.
Allt detta har jag bakat in i orden:
"Det är nu vår gemenskap börjar"

Om det blir någon gemenskap återstår att se.
Han har inte makten, han tror kanske det i sin bubbla, genom att bestämma när han vill prata. Just den makten försvann helt (från succesiv insikt) förra helgen, i min värld. Den har han inte sett vidden av ännu och fortsatte den vägen inatt och idag.
Imorgon blir det likadant, enligt vad han redan sagt.
Jag har andra planer för morgondagen.
Tar hand om mig, även imorgon.

Alanon behandlade fjärde steget, blev alltså andra gången för mig i veckan.
Också intressant att se likheterna och olikheterna på själva mötet här i Sverige jämfört med de engelskspråkiga jag varit på.

..tack för dina ord och frågor.

Nej, jag har ingen exakt gräns.
Jag accepterar inte hans beteende.
Kärleken sinar också, just nu är jag över på andra sidan.
Jag går inte runt och väntar på några tecken i en eller annan riktning.
Om det sägs något tar jag in det och om det inte sägs något för att utöva makt är det ett tydligt tecken att jag fortsätter min väg ensam men fortfarande gift.
Om maken visar vilja till förändring hänger jag på, om inte kommer det visa sig. Jag skulle gissa snart.
Jag lägger inte över ansvaret, jag väntar inte ut, jag har bara en annan åsikt än han just idag.
Idag tror jag att vi fortfarande kan rädda äktenskapet med hjälp utifrån.
Imorgon kan den åsikten vara helt motsatt.
En dag i taget!

Han har ju idag varit tydlig ( och högljudd) i sin önskan. Så om han fixat skilsmässopapper till innan jag åker iväg igen så är det så det blir.

Jag tror ju, däremot, att allt är dåligt uppförande, hot och inre kaos från en ensam människa i djup kris. En kris som har en långt större vidd och sitter djupare än vad han vågar ta tag i.
Om, jag säger om, han vänder och visar välvilja och har tagit till sig det jag fick sagt, utan att vara högljudd, så kan det finnas hopp.

Innerst inne vill jag inte skiljas, det goda jag fått del av älskar jag. Hans beteende nu och sen länge( hela vår tid i olika grad) kommer jag inte acceptera.
Fortsättning förutsätter jobb, enskilt och i par!
Det med utomstående hjälp gick in i honom, det märkte jag. Om det blir omsatt vet jag inte.
Han har tydligt deklarerat sin ovilja att prata mer med mig under dessa dagarna.
Bara maktmissbruk!

Kan inte skriva ner allt som sades, blir för personligt och avslöjande, men oj vilka personliga påhopp och egenkära/högmodiga saker han kastat ur sig.
Problemet är att han inte kan trycka ner mig. Jag tillåter inte det!
Jag gråter inte, jag har lämnat över men varken stängt eller öppnat några dörrar.
Jag bara är och går vidare i mitt. Gärna med honom, utan elakheter, och om det kan uppfyllas i en framtid gör det mig glad. Om inte, så blir jag glad för något annat.
Hela våren är fylld av många saker jag ser fram emot, oberoende honom. Delar det gärna med honom men måste inte.

Fortsättning följer...

...varma, kära du.

Du gör rätt för du gör precis det du vet du måste.
Oavsett när du kommer in till det som blir ditt så är det, kan låta kyligt men, bara just nu väntetiden känns oändlig.
När du har nyckeln kommer just denna väntetiden vara över för alltid.

Det där med prylarna och behovet han känner sig ha behålla allt låter som makt mer än att prydnadskudden skulle ha ett egenvärde.
Men du, det finns mängder av kuddar i alla prisklasser. Gåvor du fått tillhör dina privata ägodelar i samma grad som underkläder och tandborsten!

I min historia fanns liknande prylar, som inredningsdetaljer. De hade inte mer värde, inkluderar slöjdsaker ungarna gett sin pappa, än att de låg i containern han hyrde när han sen flyttade.
Det var räkning på hyran av den jag fick som överaskning gm kronefogden. Total luftfaktura, ihoppräntad av exet och totalt utan överenskommelse.
Så kan de hitta på som vill utöva kontroll.

Jättekram till dig.

En dag i taget...till oss båda

Försöker acceptera att "så här ledsen är jag just nu, det kommer att gå över, en dag i taget", men det gör sååå ont, jag är så ledsen att jag inte förstår att jag sak överleva, och ändå kan jag emellanåt se hur mycket lättare det är när jag itne behöver vara med honom hela tiden, men barnen - vill så gärna att de ska få det bra.

Vill så gärna få tillgång till mitt gryt snart. Det skulle ha varit klart till nu i veckan, men nu verkar det dröja till påsk... Vill bara få komma in och börja greja, få göra iordning innan flickorna får komma in och boa in sig, vill inte att de ska bo i flyttkaos utan att de ska få ha det mysigt, känna att det är vårt boende.

Sambon har klargjort att han vill lösa ut mig, men vi är oense om summan. Han vill ha kvar allt, precis allt; han vill att jag tar mina personliga tillhörigheter så som kläder och badrumsartiklar, men allt som är gemensamt (inklusive det mesta av sådant som jag fått/köpt tidigare ska lämnas... Känns så sjukt att han vill ha allt som det är - att dekorationsgrejer, hemtrevliga saker osv bara ska lämnas...? Förstår inte varför han inte vill göra det till sitt egna? Varför vill han ha kvar saker som måste påminna om mig? Eller gör de inte det? Förstår ingenting...

Varma kramar

Så ledsen jag blir för din skull när jag läser det du skrivit. Du är värd så mycket mer, så mycket bättre! Du behöver inte ta det där, han får inte göra så!

Överlever du/din kärlek om ni helt enkelt inte ses, om du väntar ut honom nu när han beter sig så här? Vill du att den ska överleva? Orkar du vänta?

Har du satt en gräns, hur länge får han bete sig illa mot dig innan det måste vända?

Ta hand om dig, du är värd det bästa!

Varma, varma kramar!

min bild, genom din text, av din man gör mig alltmer konfunderad och tveksam... Kanske det är din tveksamhet jag känner? Kanske bilden trätt fram och blivit tydligare under processen när du skrivit?
Var rädd om dig, hoppas du ska sova gott! Kram /mt

...antidep med sen 5 veckor, med insomningsverkan också..

...benzo.
Inga droger eller alkohol sen 6 veckor, exakt idag!

Halvvägshus var meningen men han och båda deras terapeuter var gamla suparkompisar, varav ena utvecklats till bråk och slagsmål.
Så ligger det till, efterbehandlingen nu är ett möte i veckan någon månad. Alltså ingen sjukskrivning utan a-kassa och deras regler.
Riktigt dåligt med andra ord! Hans ekonomi blomstar inte precis och jag kommer från nu ha få möjligheter åka hem på länge och hans ekonomi tillåter inga resor.
Jag bjuder gärna, det har jag gjort hela vår tid. Just nu är det extra känsligt bara, han tar min hjälp som att jag visar kontrollerande. Svårt för mig se men kommer inte bjuda om han inte för det på tal själv.

för telefonen... att en så liten sak fick honom att tappa masken (så låter det) och du fick se den bild du alltför väl känner igen.
Du är inte kall och kärlekslös det är hans maktutövande som dödat din kärlek till honom.
Det är helt naturligt och det är inte ditt fel. Kram / mt

Vi har börjat tömma vårt hus.
Vi kan inte komma överens.
Vi kan inte ens enas om hunden och kaninerna. Han säger att jag ansvarar för dem och jag kan inte ha dem nu så jag får läman bort dem. Det gör så ont.

Tårarna rinner och han vill kramas. Han är lugn och sansad och försöker visa sig från sin bästa sida. Han är kontaktsökande och vill berätta om saker som hänt de senaste dagarna. Jag känenr mig precis så kall och kärlekslös som han brukar anklaga mig för att vara: jag vill itne kramas, jag vill itne höra om hans liv. Jag vill bara må bra igen, jag vill bara vara säker på att jag gör rätt.

Idag satt vi och försöker prata om våra saker. Och telefonen ringde. Som vanligt blev han mycket irriterad över att bli störd mitt i någonting som han håller på med (hur nu den som ringer skulle kunna veta att han är mitt uppe i någonting?) och just i den stunden kände jag sådan lättnad över att jag int behöver leva i det där irriterade, men det gör så ont, tänk om jag gör fel för barnen...

Jodå, det går!!
Jag var sjukskriven heltid i 9 månader, och deltid i två år... Jobbade inte med samma saker som innan, utan i butik, precis som jag gjort under uppväxten och där jag kände mig bekväm...
Det är tufft, kämpigt, men det går!
Och jag har valt att vara tacksam för det, så här i efterhand, utan den perioden hade jag inte varit den jag är idag, utan fortsatt på samma väg, utan kontakt med mina känslor, min kropp och mina tankar...
Svårt att se nåt annat än svart när man är mitt i det, men det är lika svårt att komma ihåg hur det kändes när man sedan mår bra!
Kämpa på!
Och eken är förresten världens vackraste träd!!
/k

Vilket mottagande... Han verkar verkligen inte vara nykter/drogfri...
Hans beteende är inte ok! Våld är inte ok!!! Strypgrepp är inte ok!! Att behöva be om lov att komma hem är inte ok!! Att kasta saker omkring sig, ett indirekt hot mot dig, är inte ok!!
Skönt att du har en god bror med sambo att få stöd av nu...
Skönt att få prata av sig med människor som inte dömer...
Prata och berätta om allt!!!
Hoppas ni får en lugn kväll!
Stora och varma Styrkekramar!!!
/k

vänner för fina ord som jag lägger in i min måbralåda så jag kan ta fram dem och njuta av dem när jag så önskar.

Jag har varit i en knarkarkvart i dag :-))) Ursäkta J om du läser detta men jag kunde inte låta bli :-)) Ett par timmar med en helt fantastiskt underbar liten tjej med sin sambo, en kopp kaffe och keliga katter ! Ett par verkligt fina måbra-timmar för mig, ett hem jag trivs i. Vi pratar samma språk fast jag är mer än dubbelt så gammal och vi har gjort ungefär samma resa, beroendemässigt, var och en för sig men jag ljuger inte om jag säger att hennes resa varit 10-falt djävligare än min. Den här lille tjejen har så mycket att lära mig och jag tar tacksamt emot hennes erfarenheter !!

Jag tycker det är så härligt att se unga som kommer tillbaka till ett värdigt liv och att de hittat kärleken och kan se en framtid utan droger. Samtidigt kan jag bli sur för att det är avgörande vilken kommun man bor i om man ska överleva drogerna. I detta fallet har hon fått hjälp och stöttning och gjort ett bra jobb själv med det stödet medan jag kan se andra ungdomar, ja, rentav barn, som drogar ihjäl sig och samhället bara tittar på. Som i min kommun :-(((

En dag när jag gjort en bra grej bara för min egen skull och fyllt på mitt mående med hjälp av en annan beroende.....det kan inte bli bättre än så !!

Gör bra saker för er egen skull och känn att Ni är värda det !! Det gör så gott !!

inte igen det där beteende hos en alkis ?? Dum fråga som du kanske inte kan svara på men.....Går han på benzo eller annan typ av droger ?

Är han eller har han varit erbjuden halvvägshus ?

Kram !!

...nu...
Han har stuckit och är långt ifrån glad att jag kom hem.
Exakt som i psykisk misshandel så bär jag skulden och visar dåligt uppförande i att komma hem oanmäld...?! Sjukt! Sa till honom att han kunde ju blivit glad över att jag kom, det hade varit normalt i mina ögon.

Han älskar mig inte och vill skiljas.

Framkom däremot något nytt:

Helt enligt varningssignalera för psykiska misshandlartyper, så "minns" han inte och "kan inte föreställa sig" att han för några veckor sa att han älskar mig och att vi ska klara detta tillsammans.

Hankänner ett sånt förakt för mig och i gallan han spydde ur sig förstod jag att han gått runt och irriterat sig på delar jag framförde på anhörigblanketten han läste tillsammans med sin terapeuten. Jag kontrade med att jag kan se att det gjort honom ledsen och att vi kan prata om det. Jag frågade också omhan minns något av det andra, (vilket var mycket och innerligt) . Det han tog upp var nämligen bara sånt som handlade om vad som hänt med mig pga missbruket, typ viktökning, att jag ser återkommande mönster i berättelser från hans tidigare liv. Detta "ångrar" han att han sagt nu när jag "tolkat" in alkoholismen.
Flera gånger frågade jag vad allt det andra jag skrivit gett för tankar...det vägrade han svara på.
Han och terapeuten hade inte heller fattat detta med forumet, att de fick nick och inloggning, det som störde honom var mina ord att jag inte skrivit ner detaljer pga inte röjas helt här inne. Det trodde han var menat mot behandlingshemmet, att de hade diskuterat varför jag inte ville röja för dem vem jag var???? Långsökt när jag minns hur jag uttryckte mig men kan ju vara så att de bda missförstod. Detta tog maken som att "jag tror jag är märkvärdig, som om jag tillhörde kungahuset"???
Ja, på den nivån är snacket, ja, mer, gapandet från honom. För ja har ju gjort honom arg och förstört hans dag och helg nu!

Han uttryckte sig flertalet gånger om hur lite jag förstår och att vi aldrig haft ett bra förhållande.
Jag menar vi har haft det, överygad vi kan få det, men att vi måste ha hjälp utifrån för att inte hamna där vi hamnar, typexempel sitation här och nu. Han kastar saker, jag hänger på med ord, mängder av ord för att nå fram....KAOS!
Nu är han ute på "ärenden som planerats" "jag har satt ribban genom att komma hem oanmäld, respektlöst" att han valt inte prata med mig hör visst inte ihop med det enligt honom.

Jag känner egentligen inte så mycket. Var på Al-anon i morse så jag hade skydd av den där "extrahuden". Just sett filmen "when love is not enough" och nu messar med min bror. Han och hans fru blir de första som får del av min situation nu. Sagt jag behöver prata. Vi ska laga mat ihop nu...

Maken blev irriterad över min ankomst vid 23-tiden och inatt blev det hårda ord. Sen somnade han och när jag la mig tog jag i honom och bad om en kram, märkte han var vaken. Den blev en blixtsnabb högerarm där mitt hals blev fastklämd i hans armveck och han tryckte till så det knakade. Jag kom i chock, väl därför jag inte har så ont mentalt.

Ett annat typiskt tecken på mannens behov att kontrollera mig var att jag önskar vi kan prata och visa varandra den respekten att prata de dagarna jag är hemma.
Det enda som var viktigt för honom få veta var hur länge jag stannar. Så, liksom hans alkoholfriadagar planerades in efter våra dygn/veckor tillsammans, planerar han nu vara motfalls och odräglig, oåtkomlig tills jag lämnar igen.

Herre Gud, så sjukt detta är!

Nu iväg till min härlige bror, alla mina syskon är mina favoriter, men just vi två har en alldeles extra god kontakt. Liksom hans sambo...
Tackar för att jag har alla dessa sunda människor runt mig plus ett toppenjobb! Det ger mig sån styrka!

Och er här inne, ni har hjälpt mig få distans i sörjan!

Jättekram

Både om medberoende, beroende, kbt osv.. Lite har alla berört men egentligen ingen som varit över förväntan bra.. Lyssnar nu på Självkänsla nu! av Mia Törnblom som ljudbok över internet. Bästa boken hittills. Kan faktiskt rekommendera denna åt de flesta =)