Senaste kommentarerna i forumet

I natt drömde jag för första gången på länge att jag var stupfull. Det gör jag ofta när jag slutat dricka. Känslan är så fruktansvärd. Idag insåg jag det först på jobbet att jag drömt det och då pustade jag ut. Tänk att det bara var en dröm. Denna gång.

Jag kan ha ätit den godaste kanelbullen i världen. Tyvärr ligger bageriet bara ett stenkast från mig och påväg till/från jobbet. Hur sjutton ska detta gå?

Då har det gått en vecka sedan jag tog mitt senaste glas. Det är förvisso inte ovanligt att det går ett par veckor mellan alkoholtillfällena men någon gång faller jag alltid dit igen. När jag väl festat till det. Det enda jag verkligen vill är att aldrig någonsin få en minneslucka och kalasfylla igen. Snälla du där ovan, se till att det inte händer.

Men den här veckan är trots allt annorlunda. Jag gör det för första gången med andra (här) och det känns som att det är annorlunda denna gång.

Idag skulle jag gått på middag efter jobbet men kände mig för trött och osugen. Så då tänkte jag på mina löften som bland annat handlar om att aldrig kompromissa med mig själv. Har jag ingen lust så gör jag det inte. Så jag ställde in, och inte gick världen under för det. Istället ses vi troligtvis till helgen istället. Jahopp.

Glöm inte Djävulsdansen ikväll på SVT1!

Puss

I morse hade vi frost i gräset här nere i VästSverige. September har varit fantastisk och det är bara att hoppas på oktober som lika vacker.
Nu kommer Systemets försäljning av rosévin att dala och det röda, mörka fylliga lådvinet kommer flöda i de svenska hemmen under de kalla höstkvällarna...?
Kan inte låta bli att fundera över hur många som skaffat sig osunda alkoholvanor under sommaren som varit?
Jag är tacksam över att den stressen inte följt mig under sommaren. Det har varit en skön resa så långt.
Min motivation att fortsätta är stark men långt ifrån cementerad i mitt psyke. Det är otroligt lätt för mig att framkalla den ångest och förtvivlan jag känner dagen efter jag druckit.
Det är obehagligt men bra, tror jag.
Det bidrar inte direkt till att jag ska falla tillbaka igen och suget att testa om det går att vara måttlig är bara att glömma.
Så varför har jag fortsatt så mycket tankar runt alkoholen och hur det skulle kännas att dricka igen?
Jag vill bara känna mig helt trygg i mig själv och det beslut jag fattat.
Det känns inte som jag vacklar, men jag vill vara färdig med funderingarna nu.
Hur upplever ni andra er situation och tankarna runt "Aldrig mer" eller "Kanske i framtiden"
Typ?

Kramar LillPer

... när man ÄR i lugn. Lätt är det att se tiden an när man är i tålamod. Lätt är det att vara snäll när man är i kärlek. Och lätt är det att vara skjutgalet arg när man är i frustration.

... så att jag vet vad jag kan göra när jag skriver tokigt.

23 september, 2014 - 18:24 (ny)
#1162
Alkoholhjälpen

Hur man redigerar

Hej Adde och alla andra. När vi uppdaterade så tog vi bort länken för att snabbt redigera sina egna kommentarer. Anledningen till detta beslut var att några användare hade gått in i efterhand tagit bort eller ändrat de som de hade skrivit, vilket gjorde att alla andra kommentarer blev obegripliga. I något fall så framstod helt plötsligt en annan användares kommentar som konstig. För att inte detta skulle kunna missbrukas så stängdes funktionen att själv redigera av. Jag förstår att det kan bli ett problem och föreslår därför följande lösning. Om du behöver ändra på något som du har skrivit i forumet. Skriv i en ny kommentar vad man vill ha rättat och trycker sedan på anmäl under den aktuella kommentaren så kan vi ganska snabbt åtgärda när det har blivit fel.

/magnus
Alkoholhjälpen

... ska man vara mycket ömsint och tålmodig med sig själv och ha i åtanke att även detta sinnestillstånd är övergående.

---

Men, förbannat också, vilken huvudvärk jag har som stör dessa fromma tankar!

Hej Adde och alla andra. När vi uppdaterade så tog vi bort länken för att snabbt redigera sina egna kommentarer. Anledningen till detta beslut var att några användare hade gått in i efterhand tagit bort eller ändrat de som de hade skrivit, vilket gjorde att alla andra kommentarer blev obegripliga. I något fall så framstod helt plötsligt en annan användares kommentar som konstig. För att inte detta skulle kunna missbrukas så stängdes funktionen att själv redigera av. Jag förstår att det kan bli ett problem och föreslår därför följande lösning. Om du behöver ändra på något som du har skrivit i forumet. Skriv i en ny kommentar vad man vill ha rättat och trycker sedan på anmäl under den aktuella kommentaren så kan vi ganska snabbt åtgärda när det har blivit fel.

/magnus
Alkoholhjälpen

Adde, jag går in här på forumet och känner mig rätt låg. Helt plötsligt dyker jag på din #1160 och sitter plötsligt och hoppar av skratt. Tack. Och, eh ... lycka till med redigeringen.
;)

/brakfylld

Jag ska testa ditt recept, konstnären. Har aldrig kokat kålen innan utan förstekt den och då blir det lätt så smörigt. Ditt recept känns fräschare (eller din mammas, menar jag). Jösses, nu börjar snålsaften rinna..!
:)

... såna här korta meditations- och andningsövningar med jämna mellanrum hädanefter. Det finns ju en uppsjö på Youtube, man bara plockar en och sätter igång att stillna. Fantastiskt! Inga tankar finns just precis idag på att dränka mörkrädslan med sunksprit. Då är jag hellre vaken till fram på morgontimmarna.

... och det är ömsesidigt. Tack!
:)

Tack aeromagnus och moa för era inlägg. Moa jag drack också de dagarna......och räknade kalorier på alkoholen i stället för att äta, smart!! Jag SKA hitta motivationen, läser och läser och har inte givit upp :)

Jag har saknat dig härinne och undrat vart du tog vägen. Självklart har jag hoppats att allt ordnat upp sig och att du mådde bra. Det verkar inte så just nu. Allt går upp och ner här i livet. Att du kommit tillbaka hit till forumet är kanske ett tecken på att det är lite ner just nu? Det är väldigt bra att du stannar till och kikar in här då, tycker jag.
"Ohel" är ett bra ord som med få bokstäver beskriver väldigt tydligt hur du (och jag) ofta känner oss.
Jag vet att du skulle bli helare om du, som Muränan beskriver, slutar att ge energi till det som bygger ohälsa och de svåra tankarna. Alkoholen är i det fallet som att släcka brand med bensin. När det flammar upp blir man bakfull, skamsen och förtvivlad.
Livslusten är borta, allt förkolnas. Slutar man tillfälligt så ligger det där och pyr tills nästa gång man häller på mer bränsle. Så fortsätter det tills man släcker ordentligt.
Jag släckte min eld den 7 juni. Visst har jag blivit lugnare och suget efter alkohol ömsom kommer o går. Men det går längre mellan stunderna som jag tänker på det. Jag är friare och reflekterar över mitt beteende allt som oftast. Det känns inte som det var JAG som höll på som jag gjorde. Hur kunde jag vara så blind och marinerad av alkoholen?
Varför vi hamnat där vi är vet jag inte, men jag har inga problem att förstå det med tanke på min inre stress och prestationsdrivna mentalitet. Jag måste träna och bli trött för att må bra. Punkt. Det är mitt allra bästa verktyg. Jag har svårt att i dagsläget finna något annat som fungerar bra. Det är så rätt det som Villmåbra skrev. Godheten och att vara snäll mot sig själv är läkande och det vi behöver. Att krama sig själv inombords och inte straffa sig själv.
Jag blir ibland överväldigad av tankens kraft. Dels att den kan vara så svart och slutet är nära, vill inte mer, allt är meningslöst. Till att vara helt skimrande god och fylld av energi och kärlek. Jag pendlar ju som sagt ganska rejält i min mentala galax och det i sig är svårt att hantera, men jag garanterar att det var betydligt mycket mer upp och ner med alkoholens ohjälp.
Tänker på Dig Pontus!
Stor kram
LillPer

Hur fan redigerar man numera ?????????

sänds Djävulsdansen kl 21 i SVT1, ett program som kommer att beröra och oroa men med information som är så oerhört viktig. I första programmet (tror jag !) är en kvinna med som betytt väldigt mycket för mig. En kvinna med stort hjärta och med en styrka som jag önskar att jag kunde plöcka fram ibland.
Många frågor kommer att uppstå och det är många som är beredda med jourer i kväll. Använd dem !!!

http://www.accentmagasin.se/nykterhet/tipsen-har-kan-du-fa-hjalp-att-pr…

Jag kan inte ens hantera detta forum trots att jag är 100% nykter, det där skulle ju självklart stå i min tråd och inte här. Förlåt.

/Ebba

Var titeln på det jag skrev mer eller mindre dygnet runt under en månads tid för tio-elva år sedan. Det var underbart och märkligt, när jag väl var färdig visste jag inte om det hade gått en minut eller ett år. Det kom meningar hela tiden, som en fors och jag kunde knappt sova eftersom att meningarna aldrig slutade att komma. Martha handlade om en tjej vars mamma övergav henne när hon var liten för att flytta till Norge. Martha bodde med sin underbara pappa som var alkoholist/periodare. Marthas mamma lämnade en stor porslinsleopard när hon försvann och Martha fantiserade om att en dag skrvia en bok så bra att den översattes till norska och att hennes mamma skulle se den i en bokhandel i Norge. Martha och hennes pappa tyckte om att se på boxning och inspirerat av den svenske unge boxaren som det hittades heroin hemma hos, drömde Martha om en grej. Jag älskade Martha, hennes pappa och andra karaktärer i berättelsen och ibland grät jag när jag skrev. Martha började betyda mycket för mig och när jag var färdig insåg jag att hon ju var jag på många sätt. Då tyckte jag om mig själv. Skrev ut hela berättelsen men läste den aldrig, jag var liksom färdig. Idag har jag inte en aning om var den finns, förmodligen slängd och det gör ingenting, jag minns den berättelsen inom mig och det är en av mitt livs roligaste månader då jag skrev den.

Men du är ju för härlig Pelle! Underbar feel-good-läsning! Så otroligt bra tänkt! K R A M

...är att ta hand om dig själv och barnen. Problemet med att leva med en missbrukare är att du själv försvinner en liten bit i taget. Allt kretsar kring honom, hur han mår, hur mycket han druckit, vilket humör han är på. Skam och skuld kommer som ett brev på posten: vad har JAG gjort för att det ska bli så här? varför väljer han inte mig och barnen före flaskan?

En alkoholist är en sjuk människa, h*n kan inte välja själv. Det spelar ingen roll hur mycket man vill sluta dricka, det går inte att bara bestämma sig. Har man dessutom ännu inte kommit dithän att man insett att alkoholen är ett problem, då är det långt kvar till en lösning. Alkoholisten känner också skam och skuld, de gånger man vågar sig på att tänka på de här sakerna. Dessa känslor vill man inte ha, utan dränker dem i mera alkohol. Dessutom försöker man flytta över skulden på någon annan (partnern t.ex.). En medberoende tar på sig den skulden och mår ännu sämre. Alkoholisten måste nå sin botten. Den bottnen är personlig och olika för alla. En del slår i den när familjen går, för andra behöver det inte gå så långt.

Har du funderat på Al-Anon? Det är AA:s motsvarighet fast för anhöriga. Jag skulle vilja rekommendera att du går på ett av deras möten och bara lyssnar. Du är inte ensam och du behöver hjälpa dig själv. Det är oroande att ditt barn har börjat anpassa sitt beteende efter pappans "status" - DETTA ÄR INTE OK! Barn är som små lackmuspapper, de suger åt sig och känner ett obehag, en rädsla, skammen och skulden är också deras - även om de själva inte förstår allt detta så finns det hos dem.

Ikväll (tror jag det är) börjar en serie på SVT som heter Djävulsdansen, den handlar om medberoende och medverkar gör bl.a. Sanna Lundell som växt upp med en alkoholist. Titta på det och fundera över din situation.

En sista sak: DU kan inte förändra din man, du kan bara ändra dig själv!

Sänder dig varma höstiga kramar - gott te, choklad (min tröst i livet ;-) ), varma bad, lite spa-upplevelser, goda vänner...

Vilse i pannkakan - jag lånar lite utrymme här eftersom du inte har en egen tråd!
Jag tänkte många gånger som du - "jag måste ha ett skäl att gå", "nästa gång han gör si eller så då går jag"- och en del skrev till mig att det är en ursäkt att skjuta upp det, och det lät så hårt, men så tänker jag för dig nu: har du inte tillräckligt många anledningar redan?

Kramar!!!!
Och kramar till dig Izzy!!

... jag får gåshud av att se dig här igen...

Ja, saker händer, men hur mycket blir det av det...
Är på väg till socialtjänsten om bara några minuter. Men jag vågar inte ta ut saker i förskott - exet är sjuk, idag visade han det igen...

Kramar

De har blivit riktigt duktiga på att hitta goda grejer till sitt alkoholfria sortiment! Jag hade en liten middag hemma och hade fyllt bordet med trevliga flaskor av allehanda slag. "jaha, vilket av det här innehåller minsta procenten?" sa han som körde bil. "inte en enda procent på hela bordet" kunde jag glatt konstatera, och t.o.m. svärmor lät sig väl smaka av den lite sträva druvmusten till köttbiten :-)

Ensam är inte stark som sagt. Det har ingenting med viljestyrka att göra, du behöver hjälp från något starkare än dig själv. Skulden och skammen följer med sjukdomen och blir till en ond cirkel - vi dricker för att vi skäms och vi skäms för att vi dricker. Bitterheten skall man akta sig för, den gör också att man vill dricka. Jag har inte druckit på över ett år och känner mig varken bitter, utanför eller "ohel" - tvärtom! Jag är inte frisk och perfekt som människa (får man jobba med resten av livet ;-) men vill aldrig mer tillbaka till alkoholträsket!