Senaste kommentarerna i forumet

He, he.
Nja, poeter går alltid ner sig, i det här fallet i nykterhetsträsket. Där vadar dom lyckliga omkring som små glada grisar i leran. Dom har hittat knorren i tillvaron helt enkelt. I alkoholträsket däremot, är det inga glada miner. Där stinker det av finkel i gyttjan och tungsinta galtar och suggor hasar sig fram utan hopp. Nej, nu börjar den här poeten bli svintrött. Natti:-)
/Fenix

dom går upp sig i nykterhet... :) inte ner, din dummer. :)

**ler**

Javisst, lysande idé!

Nyktra poeters sällskap,
nu tar dom sig ton
utan rim och reson
kanske är dom dumma
som bara flumma
eller så är dom kloka
som bara dricker Loka
jag tror att jag vet
hur det ska gå
dom går ner sig i nykterhet
och kommer aldrig mer en sup att få.

/Skalden Fenix

Flumvarning :)

Välkommen till klubben. Men jag tror att vårt ljusare och nyktra sinne är så tacksamt och nöjt över att slippa giftet att det bubblar över av flummig lycka.

Vi ska kanske bilda de nyktra poeternas sällskap?

:)

Underbart att läsa om alla dina kloka medvetna val. Om lägenheterna har jag ingen åsikt alls, låter invecklat. Gilla du att renovera kan det ju vara ett skäl att ta den större. Ja, ett halvår är ett fantastiskt facit. Bra att stanna upp och summera allt positivt som hänt. Det kan man göra varje dag och varje vecka så tror jag att de nyktra dagarna rullar in som vågor på den alkoholfria stranden. (Poetvarning=).
/Fenix

Ibland är valen svåra för man ser inte hur ett val egentligen skulle påverka framtiden.Hur stora ät riskerna,gör jag rätt?
Men det är ändå lättare att välja med ett klart sinne,dvs opåverkad av droger.Jjag står inför ett stort val.Mitt hus ska bli bostadsrätt och jag älskar mitt hem men vill hyra inte äga.Jättemånga vill ha min blivande bostadsrätt o byta sin hyresrätt mot min.Men hur ska jag göra?
Ska jag bo kvar som hyresgäst i föreningen?Kan bli svårt att byta när sonen flyttar ut,till 2 mindre.
Har ett byte med en större lägenhet på G.Ska jag,fast den måste fixas till,den blir ett bra bytesobjekt till två mindre,det är största skälet.
Har dessutom en handfull lägenheter i samma storlek att väja byte med,som är attraktivare i sin inredning.
Och jag måste snart bestämma mej för sen är det låsta dörrar för byten.
Jag försöker fundera nyktert fast jag är nykter men det är inte lätt.JO att vara nykter är lätt men att veta precis att jag gör rätt det kan jag inte.Det ser jag först i efterhand när jag har facit.
Jag gick in på detta forum 20 juli samma dag som jag bestämde mej för att bli nykter o kände jag behövde en back-up,vilket jag åxå känner att jag får här.
Innan den 20 juli ville jag sluta dricka efter varje gång jag hade druckit,säkert i ett-två år.Men det var hopplöst svårt.
Men så sa det bara klick i somras.
6 månader är ½ år vart tog tiden vägen?
Jag hann bryta benet,vinna en fototävling,hälsa på mamma o bröder i norr,och jag har vilat o varvat ner oerhört mycket.Snart börjar jag jobba 25% o det känns åxå bra.
Stolt är jag i alla fall att jag under min 3 månader långa konvalecens VALDE nyktra dagar varje dag!!!

Jobbat färdigt och dags för en summering av dagen. Idag har jag valt bra flera gånger, faktiskt två gånger valt frukt i stället för choklad och godis. Inte för att var präktig, utan för att jag tillät mig att tänka efter och inte gå på autopilot. Valde att gå och göra min ärenden idag trots kylan, i stället för att ta bussen. Fick därmed en promenad på minst en halvtimme. Vad små grejer kan göra en stolt över sig själv. Har också börjat inse hur viktiga dessa små förändringar är. Hjälper ju inte att äta bra om jag plötsligt bara ger efter och vräker i mig godis. Den här veckan ska jag verkligen träna på att välja. Och kanske väljer jag en dag att vräka i mig en chokladkaka, men då vill jag göra det valet medvetet. Osch, snurrigt och flummigt börjar det bli. Nu väljer jag att lägga mig:-)
/Fenix

Exakt! I december hade jag ett par bra nyktra veckor. Bland annat ordnade vi en glöggfest med mat och dryck av alla sorter. Var lite skakis för den innan, men det är ju bara att återkalla den i minnet. Det gick alldeles utmärkt. Jag hade julmust i glaset och ingen brydde sig ens om det. Sjöng och hade skoj. En påminnelse om att jag är så fast i tänket att det måste drickas, och helst mycket när man har fest. Då insåg jag att det var rätt sant det jag också tänkt innan, nämligen låt andra dra lasset och skapa feststämning så hakar jag på. Bra att skriva ned det nu, så att jag vet nästa gång jag tänker fel:-) Då har jag ju ett val!
/Fenix

Jag skrev som om jag druckit bara då jag haft jobbigt på något sätt. Det finns ju den andra sidan också.
Jag drack även för att koppla av, före - under - efter fester, "dela" på en flaska vin till middagen, middagar hemma, mysigt i hammocken o s v.
Alla dessa positiva, lustfyllda tillfällen har också varit alkoholrelaterade. Eller, alkohol har varit en viktig ingrediens för att förstärka det positiva, roliga, mysiga. Nu ska man ju lära om även där. Inte helt lätt det heller.
Det är en total "makeover". Även det kräver att man lär om, lär nytt. GÅR det verkligen att ha roligt och mysigt utan alkohol? Visst gör det det. Men är det LIKA roligt? Inte på samma sätt kanske, men roligt och mysigt. Visst är det det. Kan bara konstatera och reflektera.
//Maija

Hej Maija. Ja, eftersom veckan ska ägnas åt det här med val så tänker jag en del precis som du skriver. Bara för att man väljer rätt är det inte säkert att det blir det bekvämaste. Det är väl därför alkoholen är så frestande, alltid den lättaste utvägen på kort sikt. Inte bara att dricka, utan också att man slipper tänka på alternativ, man har bestämt sig och konflikten i huvet lägger sig tillfälligt. Men den finns ju hela tiden under ytan, och skapar en otillfredsställelse med sig själv. Det är nog därför väldigt bra att konstatera vilka val man har hela tiden, och gör det tydligt. Inte bara låta autopiloten gå igång klockan 17 och ta den fysiska kroppen till systembolaget.
/Fenix

Mie, kanske är det så enkelt att det är svårt just därför? Jag menar, vi är ju människor med möjligheten att kunna välja. Aktiva val, som alla får konsekvenser av något slag är det vi gör dagligen. I stort som smått. Positivt/negativt - men val gör vi egentligen varje ögonblick vi är vakna. Huga, detta är svårt! Håller med. Men samtidigt, visst är det härligt att vi Får välja? Att vi (oftast) Kan välja?
Som detta med att sluta dricka.
Det får konsekvenser att leva nykter också. I början tänkte jag att allt blir jättebra när jag slutar dricka. Och visst har många saker blivit bra. Men. Ett stor Men. Det påverkar hela familjen, inte bara positivt! Låt mig förklara hur jag menar: Tidigare var min problemlösning och flykt - alkohol. Så fort man var stressad, irriterad, less, deppig, orolig eller upplevde något jobbigt så var det alkoholen som var lösningen.
Men bara för att jag inte dricker längre betyder det inte att jag inte blir stressad, irriterad, less o s v. Nu måste jag möta och hantera dessa känslor - utan alkohol! Måste ärligt möta det jobbiga som vi alla drabbas av emellanåt. Det som kallas livet.
Maken får en surkärring, barnen har en morsa som inte är "klok-i-huvet", vänner o bekanta hör inte av en ibland på ganska länge... Ja, ni förstår säkert.
Nykterheten blir en omställning för hela familjen. En besvikelse ibland att det inte löste alla problem bara för att man slutade dricka.
Det är då detta med val blir så tydligt tycker jag. I förlängningen blir det i alla fall till det bättre. Konsekvenserna av detta stora, viktiga val att sluta dricka, kan bli en besvikelse i början. Till slut kommer insikten att allt jobbigt inte bara försvinner. Men man väljer att hantera saker o ting ur ett annat - nyktert - perspektiv. Kan bara bli vinster i slutändan.
Vad långt detta blev då. Men det är sådana här tankar som far runt i min hjärna just nu. Speciellt efter denna händelse med min granne (skrev om detta i min tråd godmorgon allihopa) - blev det så himla tydligt! Min misstänksamhet och mitt tvivel (mot maken) , min irritation att behöva smyga med att jag inte dricker o s v. Insikt till insikt. Det känns bra! Jobbigt, men bra! //Maija

Val... det handlar alltid om val.
Vad jag säger, tänker, känner & gör.
Att tänka först & handla sen...
Varför är det så svårt när det låter så enkelt?

Kram Mie...

Super bra idé! Jag hänger på och försöker göra aktiva val denna vecka. Tack för inspirationen kompis...

Ja, så är snart denna dag till ända. Känns lite märkvärdigt att ha startat en tråd. Här får jag skapa ett litet utrymme i cyber-rymden för tankar om främst vad alkoholen har för inverkan på mitt liv. En sak som får bli veckans stora övningsuppgift är att i varje situation faktiskt noga tänka igenom vilket val jag gör. Jag har alltid ett val. Jag kan välja att inte stoppa i mig onyttiga saker. Ett aktivt val. Ge mig själv ansvaret för att hur jag väljer, även i minsta ting. Oerhört nyttigt att tänka så. Ska jag bli irriterad över bilisternas beteende, eller ska jag välja att inte bli det. Välja att lägga min energi på andra tankar?
Sluta reagera med ryggmärgen, och tänka i stället, hur ska jag välja nu?
Nu väljer jag i alla fall att gå och lägga mig, i stället för att sitta och söla framför datorn halva natten. Känns som rätt val just nu.
Tack Pia för respons. Kram alla!
/Fenix

Hej Fenix!

Ja, vi utnämner 2010 till ett nykterhetens år! Och hoppas på att många hänger på, de som redan är nyktra, de som vill bli nyktra och de som vill ta en break.

Jag känner en man från sjukvården, samma ålder som jag, varit inlagd på medicinen många ggr, alltid efter att ha supit ner sig så totalt att han inte kan gå på flera dagar, inte kan klara toabesök, har förfärliga blodvärde, blodsprängda ögon, rister som ett asplöv. Det är så sjukt sorgligt... han är genomgo och snäll, men ack så fast. Desperationen lyser i ögonen, han trappar själv ner hemineurinet för att snabbare komma hem... till nästa runda.

Han har i två perioder fått antabus inopererat och då varit nykter, ville ha det igen, men läkaren som gjorde det hade tagit tjänstledigt.

Man vill så gärna hjälpa men står maktlös. Det gör ont att se en människovrak. Ett vrak pga detta djävulska gift. Varför i helskotta är vi människor så puckade????

Men nu är vi här och vare sig vi är nynyktra, på väg att bli nyktra eller varit det en tid så är vi på rätt väg och på väg till ett underbart liv. Jag känner mig så oerhört stolt, så lugn, en nöjdhet med det jag har, med tillvaron runt om. Känner mig hel som människa för första gången i mitt liv tror jag. Har kraft att sålla bort det som inte är bra för mig, se bortom alla måsten. Kan acceptera att jag inte orkar med att vara den högpresterande mamma, yrkesarbetande, fru, sällskapsmänniska... ja you name it. Förr bet jag ihop och kämpade på... o drack vin för att få andrum, det gick ju finfint i början, till slut bet jag bara ihop och drack vin för att jag var tvungen. Beroende!

Men utan denna tid med allt kämpande, den långa resan till insikt och detta sista 1,5 åren med nykterhet och eftertanke och ett mycket öppet sinne för att lära mig så mycket som möjligt om mig själv och hur jag vill handskas med livet, så hade jag aldrig varit där jag nu är. Är faktiskt tacksam.

Kram Pia

Hej alla goa människor!
Nu har jag varit på detta forum omkring ett år. Det här är första tråden jag startar själv. Kanske låter rubriken negativ, men det är den inte. Snarare tänkte jag att den kanske lockar till mer läsning:-)
Så här tänker jag: jag vill inte dricka mer - och jag kan inte för att jag just nu i alla fall äter antabus.
Under det år som gått har jag lärt mig väldigt mkt, om mig själv och av alla er andra som brottas med samma problem. När jag blickar bakåt ser jag också på min utveckling att jag druckit mindre, att jag kommit fram till en hel del kloka saker, och att jag tyvärr fallit i samma gropar som så många gånger förr.
Det är nu drygt 20 år sedan som jag första gången tog mig till en AA-lokal. Det resulterade i att jag var nykter omkring 1,5 år. Men sedan dess har det som mest blivit ett halvår, och för det mesta brukar mina nyktra perioder vara 2-5 veckor.
Här har jag stött på många som jag vill följa. För att nämna några är det Pia, Berra och Adde som har uppnått en stabil och vad jag förstår givande nykterhet. Dit vill jag också.
Jag känner just nu ett stort hopp, och krävs antabus får det ta den tid det tar. För min del måste jag nog ta mina små drinkar, för att undvika mina plötsliga infall att dricka en helg eller så. Det slutar ALLTID i flera månader. Men som sagt, förra året blev bättre, och det här året ska bli ännu bättre. Det har varit mkt givande och inte minst roligt, att träffa på så många här som man byter tankar med och även kan skoja till det ibland.
Vi är en rejäl hög kämpar här, och 2010 är vårt år!
/Fenix

Måne ?

Tack för den varma kramen Elisabeth! Du och Lisbeth har varit nyktra ganska länge nu om jag har rätt för mig! Visst är det härligt att ha varandra här och känna igen sig i så mycket.

Måne! Saknar dina livliga och trevliga inlägg här. Hoppas att allt är bra och att du skriver snart igen!

Kram till er Alla!

Vänd dina tankar & känslor in i din själ...
Där finner du svaren.
... / Mie,

Hej Myran
Vi får stötta varandra!!
Men.....detta med vita perioder är jag tveksam till. Det finns en poäng med att låta kroppen få vila och att man "detoxar" kroppen. Men vad händer efter den vita perioden? Många "tar igen " den vita perioden genom att kompensera den tid man "missat"....Jag har provat en vit period med det är alltid något som dyker upp och så gör man undantag och så är det tillbaka till samma mönster. Jag tror mer på att följa Magnus dricka mindre-råd som en slags test. går inte det så blir det nog att förlika sig med tanken att inte dricka alls. Jag försöker tänka i de banorna så det inte blir så jobbigt att dra ner. Lycka till och skriv gärna hur det går ochhur du tänker///Calle

Bara du kan veta vad som funkar för dig. Du känner din kropp bäst, allt tid utan alkohol är värdefull.

Hej Måne,

Jag är som dig, en s k "heavy drinker" som kanske inte vill kalla sig alkoholist men som definitivt låter alkoholen ta för stor plats. Jag är medveten om min problematik, har gjort tappra försök med vita veckor men det är inte lätt nu på sommaren... Magnus råd om att "dricka mindre" tycker jag är bra och det är de råden jag försöker följa, ibland med varierat resultat. Jag tycker du ska ge dig själv en prövotid (sätt igång redan idag), klarar du att följa de riktlinjerna och framför allt ha ett antal nyktra dagar per vecka så kanske du kan ha ett normalt förhållande med alkohol, dvs ett par standardglas alkohol 1-2 ggr i veckan men minst 5 dagar utan alkohol. Klarar man inte de ska man nog inte dricka alls tror jag. Jag kommer ha denna prövotid under hösten och sedan tar jag ett beslut hur jag ska göra när jag har utvärderat. Jag tycker vi som är "heavy drinkers" också måste få plats på forumet, jag tror nämligen att allt inte är svartvitt med alkohol. Vissa blir beroende medan andra kan dricka mer i perioder av olika anledningar. Alla måste få plats, det viktigaste är att man mår bra själv. Att man tagit sig hit till forumet är ju ett tecken på att man vill ha en förändring och eftersom jag tror du liksom jag hackar på dig själv och anklagar dig själv för detta så tycker jag att vi i alla fall ska berömma oss själva för att vi inte förnekar problemet utan vill hitta en lösning, med eller utan ett glas vin i framtiden. Jag hoppas att jag kan ha en normal relation till alkohol men blir det inte så så blir jag stärkt av att läsa om alla som har bra liv utan sprit och det gör att min ångest minskas. Mvh Calle

Pia!

Hoppas att du fortsätter att skriva här på forumet. Det du skriver är ju precis som jag kände mig innan jag bestämde mig för att låta bli flaskan. Jag kunde ha skrivit det inlägget själv, för allt stämmer så väl.

Vi är nog många som känner igen oss i varandras inlägg och det är bra att vi blir påminda om hur det faktiskt har sett ut.

En varm och stor kram till dig Pia!

//Elisabet

Hej
. Det är ju intressant det där med varför man blir alkis. Magnus skrev någonstans en bra förklaring. Det finns dom som ärver benägenhet för alkoholism, det är någon gen tror jag. Men även om man har den genen måste man dricka för att bli alkis. Sen finns det dom som lever med alkoholister och blir präglade av miljön och sen finns det dom som blir alkoholister genom att dricka sig till ett beroende... utan att ha vare sig genetiska eller miljömässiga faktorer. Tror det var något sånt i alla fall.

Jag har helt klart en ärftlig variant. Har alkoholister på båda sidor och har ett helsyskon som är alkis och en halvbror som är det. Halvbroren har jag inte vuxit upp med, så där har inte samma miljö präglat. Har inte vuxit upp med någon alkoholkultur, tvärtom var min mamma nykterist

Jag trodde dock aldrig att det kunde drabba mig. Som ung var jag i och för sig ofta en av dom som festade vildast. Men inte var det ofta och aldrig flera dagar i sträck som vissa gjorde. Som ung vuxen var det väldigt sällan och att mannen och jag skulle dricka hemma till maten fanns inte på kartan.

Det var i 30-års ålder någon gång som vinet började bli gott. Efter ett tag märkte jag hur inspirerad jag blev av lite vin, kunde skriva skol eller jobbarbete i timmar, städningen blev rolig, jag tyckte jag blev en mkt roligare person. När mitt ena barn drabbades av en svår somatisk sjd och vi inte visste om han skulle överleva på dryga året så blev vinet helt klart ett sätt att fly och döva den förtvivlan och skräck man levde i. Men det var inte i alkoholisktiska mängder. Men grunden var byggd och det blev mer och mer, oftare och oftare. De sista åren var det utan kontroll. Jag har försökt på alla olika vis att dricka måttligt men det klarar jag inte. En gång höll jag upp 11 mån och började sedan dricka igen, med övertygelsen att nu var beroendet borta och det skulle bara vara gott och roligt. Det höll inte mer än några veckor, om ens det.

Som det ser ut idag så kommer jag att förbli nykter och ha det bra. Vill aldrig hamna i det tvång och den kroppsliga ohälsan jag hade. Trött, irriterad, svettig, magkatarr, illamående, sömnen var katastrof. Sinnestämningen oftast låg, utom möjligtvis en stund när baksmällan gått över och jag såg fram emot ännu en flaska vin..... Jag var missnöjd med det mesta, tyckte mannen var tråkig och längtade efter passion (40-års krisen??? ) tyckte barnen var jobbiga som inte städade och skötte sig, jobbet var hemskt, osv osv.

Idag är jag fri och lever med rent samvete. Jag har sinnesro och mår bra av de riktiga sakerna i livet. Det som är här och nu. Sitter i solen på altanen nu, alla sover. Fåglarna sjunger och vinden susar lite i träden. Känner hur skönt livet är när man stillat sig och funnit ro. Ska städa o dona lite, sen ut till hästen och rida. I eftermiddag ska jag sova för att sen jobba i natt.
Jag kör bil utan dåligt samvete till jobbet (för var jag alltid rädd för kontroller, var inte säker på hur bakis jag egentligen var och om någon promille fanns kvar i blodet) Är inte sjukskriven då och då pga baksmälla, är pigg och glad på jobbet. (det var jag i och för sig tidigare oxå men fysiskt var jag sliten och inuti var jag otålig och trött, ville helst arbetsdagen skulle gå över så fort som möjligt så jag kunde åka hem och slappna av med ett glas)

När jag träffar folk behöver jag inte dölja min andedräkt eller skärpa mig för att inte sluddra. Inte skämmas för rödsprängda ögon och plufsighet i ansiktet. Kan ta telefonen utan att tänka efter om det kanske hörs på mig att jag druckit.

Det är helt enkelt helt underbart att vara nykter, fri och frisk.

Grattis till alla er som kämpar på, var dag är guld värd.

Pia
.