Senaste kommentarerna i forumet

Stigsdotter för förslaget :-))
Jag har skrivit på samma sätt till henne men hon väljer att läsa det hon vill läsa och jag kan inte göra något åt det. Och hon vet mycket väl att jag tycker om och bryr mig om henne, vi är bra vänner nu efter många och långa ärliga samtal. Men sjukdomen är stark, ibland är det oerhört svårt att bemästra den så man kan skapa ett nytt nyktert liv. Men hoppet finns där :-)

..och jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan..

Men min tid är NU, speciellt när jag får sitta här för mig själv, och resten av familjen har gått lagt sig, har nog lite eremitblod i mig i alla fall...

Har läst ikapp allt jag legat efter på forumet sedan i förmiddags, funderar väldigt mycket
på hur era liv ser ut, fantasin tar över och det flyter långsamt iväg...
Vill så gärna skriva i varje tråd, allra helst de som inte fått något svar och är nya här..
Men jag taggar på texten, och faller den inte i min smak, har jag svårt att svara bara för att vara hygglig och så där onaturligt trevlig utan att mena det..
Det kan låta lite ego, men att det ger mig något tillbaka också är viktigt för att hålla kvar i en konversation...

Många söker efter tips eller en "knapp" man kan trycka på och så är alkoholsuget borta liksom...
Men livet är inte så enkelt, drickandet har blivit en livstil, och att ändra livstil är inte så förbannat lätt..

Jag ändrade min och upptäckte att jag var en mycket större känslomänniska än vad jag trodde,
det var mitt fall till alkoholen som skapade den, ville döva och dämpa, glömma och förtränga.
Idag tar jag mitt ansvar för mina handlingar och uttryck av mina känslor på ett helt annat sätt,
jag analyserar direkt varför jag reagerar som jag gör...

Senaste dagarna har frugan varit en grinsibba och är mycket lättretlig, och NEJ det är inte mitt fel,
hon har sina humörsvängningar och får ha dem för sig själv, jag håller mig undan..
Men också har jag lärt mig att inte mantla hennes irritation, det är hennes problem, inte mina...

Idag fick jag beröm på jobbet, och det måste ha svidit hårt för dem att tygla deras stolthet.
Återigen har jag visat att gammal är äldst, fixade ett problem på en halvtimme som tre andra gubbar gått och grubblat på i 3-4 dagar, det kändes skönt att jag kunde visa dem min kunskapsbas som egentligen bara bygger på ren och skär logik och en gnutta pedagogik...
Jag brukar annars bara tilldelas de arbetsuppgifterna som de andra inte ens vill ta i..

När jag kom hem kände jag mig ganska så nöjd och kunde nästan tänka mig att sprida lite spontan glädje ..ja tills frugan kom hem då och surmulade sönder mitt glada humör...

Och här sitter jag nu och känner mig itusliten av mina känslor...

Min gamla mor ringde och hade kommit åt någon knapp på fjärrkontrollen till TV'n så att hon inte kunde se det hon ville på kanalerna, och tillsammans försökte vi luska ut vilken knapp den kunde vara, det är inte första gången tant klåfingrig varit framme, och nu ville jag inte åka ett par mil bara för att hjälpa henne igen..
Skulle egentigen vilja fylla den där j.vla fjärrkontrollen med lim, så att hon bara kom åt de knappar hon behöver, den är för avancerad för henne...
Känner mig ångerfylld nu bara för att jag inte var den snälle sonen och gjorde som hon ville,
utan fräste av henne lite granna i telefonen...

Men någonstans mitt i allt ståhej...så vill jag inte glömma bort mig själv..
Aldrig bjuda mer av mig själv än vad jag själv vill, det är viktigt för min egen del...
Att förlora sig själv är det sämsta jag kan göra just nu, att tappa sin identitet och egna vilja.

Förlorar jag greppet sitter snart den gamle gamen på min axel och kraxar om pavvan,
förlorar jag...vinner han...ett skrovmål...

Nu har jag analyserat klart mitt känslosvall, vet var det beror på....
Men vet inte hur jag ska döva, dämpa, glömma och förtränga det...
Bara att stålsätta sig ännu ett tag framöver...

/Berra

Jättejättestor bamsekram till Dig! Vilken otroligt sorglig och märklig dag. Samtidigt förstår jag vad du menar när du säger att du trots allt känner styrka. Tänk vad allt i livet blir relativt när man tagit sig igenom enormt tuffa saker. Du är urstark. Hoppas du får sova bra. Tänker på Dig! Kramar A

Prussiluskan, att sätta gränser ÄR bra, för dig och för henne.
Tänk på att vara saklig i anmälan så att det inte bygger på en massa känslor,
ja med mer än att du känner ett stort obehag och förföljd.
Antal tillfällen med datum och tider och i saklig form vad som har uttalats.
Hot ska alltid anmälas, och nu gäller det att sätta ner foten, med en duns!

Sluta att känna empati med henne, den är förbrukad och nu koncentrerar du allt omkring dig.
Hon kommer att få ett rättsligt efterspel, och du värnar om din frid..

Du har rätt och hon gör fel, alltså hejjar vi på dig.

Lycka till!

/Berra

Hej på er!

Idag har jag haft en väldigt märklig dag. Så mycket elände som har samsats om utrymmet idag, det vet jag inte när det hände senast (och tur är väl det!).

En kollega fick ett cancerbesked häromdagen (bröstcancer som är tillbaka). Henne träffade jag första gången idag, och hon var märkbart chockad och orolig. Jag tröstade.

En annan person som jag har kontakt med genom jobbet ligger på sjukhus och idag fick vi veta att hon har bristningar på kroppspulsådern och att de bara hoppas på att det skall självläka. (??)

En familj som jag känner till utvisas idag till Irak, trots att de upplever att de är dödshotade där. Jag pratade med dem i förmiddags, och bad dem hålla kontakten med mig så att jag åtminstone kan få berätta deras berättelse här hemma i Sverige. Vi får se vad det blir av det.

En annan kollega fick ett sjukdomsbesked om sin morbror, men jag vet inte riktigt vad det handlade om.

Och så, nu på kvällen så ringer min mamma och berättar att min morbror (lite lustigt (??) sammanträffande med min kollega) ligger på sjukhus efter ett hjärtstillestånd. Han blev räddad med HLR ikväll.

Men alltså... hur mycket elände orkar man med på en och samma dag? Faktiskt ganska mycket, upptäcker jag till min förvåning. Om man är stark själv. Om ens alkoholist till make är nykter och stabilare än någonsin. Om man inte behöver ägna kraft åt sitt eget medberoende. Då orkar man, faktiskt.

Jag känner mig naturligtvis orolig, trött, sorgsen och allt sånt - men samtidigt så känns det som att allt det här egentligen inte tynger mig. Åtminstone inte mer än att jag fortfarande mår bra och känner mig stark.

Men, det blir skönt att sova nu... Godnatt, vänner!
/H.

Ja, det går ju i vågor hela tiden.

Jag läser allt som skrivs, och försöker peta in små svar här och där. Men livet snurrar på så fort, så jag sitter sällan vid min dator nu på samma sätt som jag gjorde för något år sedan.

Vi hörs! :-)
/H.

Nämen, fy tusan.... Men du gör rätt som anmäler och som markerar.

Stå på dig.

/H.

...ditt inlägg här ovan i chatten med henne? Kanske kan det få henne att tänka? Att du upplever en genuin oro för hennes väl och ve? Jag vet inte, bara en tanke...

...i min värld, har du redan tagit. Nämligen det att erkänna för sig själv att "ja, jag har bekymmer med alkoholen". Sen kan ju "bekymmer" betyda lite vad som helst, men vi kan ju få börja så då, vi har lite bekymmer. Att kalla sig själv för alkoholist tar emot väldigt mycket tycker jag personligen, men samtidigt vill man ju alltid placera folk i ett fack. Det är så hjärnan funkar - den kategoriserar.

Nåväl, kalla det vad man vill, det viktiga stora steget är som sagt att erkänna för sig själv att man har ett problem. Det har jag kommit fram till alldeles av mig själv men har på vägen också insett att det är AA:s första steg: Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att vi förlorat kontrollen över våra liv.

Jag håller på att pröva mig fram, tänker att AA kan vara något för mig. Har varit på två AA-möten och nästan chockas av den medmänsklighet och vänlighet jag möts där. Och den känns dessutom äkta! Det är inte människor som är trevliga mot mig för att de vill sälja något eller vinna fördelar utan där finns en genuin humanistisk välmening!

Nu flöt jag visst ut lite här, skulle ju besvara dina frågor ;-) Nå, hur jag fick bekymmer var väl som för många andra kan jag tänka: det eskalerade. Alkohol har alltid funnits i mitt liv. Pappa var alkis och resten av släkten spottade inte heller i glaset. När jag var tillräckligt gammal att dricka snaps till högtidssillen visste jag att hälla de sista dropparna i ölglaset precis som jag sett morfar göra. Den bara satt där liksom!

Festande ungdomstid och studietid. Alkoholen ger ju så många fördelar i den här känsliga åldern. Man vågar, kan och vill så mycket mer!!! Ibland sörjer jag en del människor som jag träffade under den här tiden men som jag bara minns fragment av. Jag minns att det var bra människor som jag velat fortsätta ha i mitt liv men vi tappade varandra därför att vi sågs under en galen drucken afton. Både män och kvinnor!! (snälla känner någon igen sig i detta? Ibland när jag funderar över detta känner jag mig helknasig!).

Bekymret började väl när alkoholen gick till att vara en festingrediens till en vardagsingrediens! Festar gör man ju ibland, men vardagen finns ju där mest hela tiden. När jag började känna att med ett glas vin (eller två eller tre eller ....) innanför västen så var vardagen överkomlig. Då, DÅ, hade jag nog börjat få problem. Att döva känslorna inför alla stora frågor i livet med alkohol fungerar ju så himla bra så att det verkligen är dömt att misslyckas!!

Mitt stora råd till dig kramgo_12 är nog ändå att du skall veta att det är (min teori i alla fall) en lång process som börjar med just erkännandet. Sedan tar man sig upp för backen, halkar tillbaka lite, kliver på tåget igen osv. På vägen lär man sig saker om sig själv och andra som kan vara användbara i utvecklingen mot ett bättre liv. För, det är det det handlar om, att ta kommando över det egna livet (jag har ju för fasen bara ett!!!!) och se till att det blir så bra som möjligt och att jag är närvarade i det. Framför allt: att jag har valt det! VALET måste vara mitt!

...och sen måste jag ju få säga, bara för att inte ge någon dåligt samvete eller för att inte någon skall tänka att jag är superduktig, att jag verkligen inte lever som jag lär. Detta är mina tankar eftersom jag är en ganska klok kvinna ;-) Men snacka går ju... jag lever inte upp till mina egna råd och det gör att jag känner mig som en sämre varelse (och därför fortsätter jag att dricka eftersom jag kan alla argument för och emot men ändå. Ändå väljer jag att följa spritjävulen. Men jag tänker dessa tankar längs vägen och förr eller senare kommer jag till ett vägskäl där det är upp till mig att välja. Att verkligen välja och ta ställning för mig själv.

Det finns de som talar om allas personliga botten. Jag har kanske inte nått min ännu. Så är det nog. Så. Om DU har nått din personliga botten kan du faktiskt ta mina råd trots att jag inte lever efter dem själv fullt ut.

Hoppsan. Detta blev ett större inlägg än vad kramgo_12s frågor behövde. Men, det är i min egen tråd så då får jag bre ut mig hur mycket jag vill. Just ikväll är jag väldigt fundersam. Tänker mycket på situationer på jobbet och annars. Ställer den stora frågan: vad är det för fel på mig? Kanske detta är nyckeln till varför jag dricker?

Jag vet att människor med dålig självkänsla gärna tänker att människor pratar om dem, pratar om saker som jag inte får höra osv. Jag försöker verkligen att tänka att jag är en bra människa ( ni alla här vet att jag är väldigt klok om inte annat ;-) men sen så tänker jag att varför blir jag inte nära vän med folk som andra verkar bli?? I början är jag bra men sedan blir jag bortvald på något sätt. Varför? Hur får man reda på hur andra människor uppfattar en? Detta är stora och jobbiga frågor och jag tror att jag har valt att dricka och "inte bry mig" snarare än att gå till botten med dem.

Nå, tack till dig som orkade läsa ända hit. Lämna gärna ett avtryck och dela med dig. Varma kramar till er alla och särskilt till dig kramgo_12 som vågat dig in hit till oss. Ett råd till dig kan kanske vara att titta på ditt eget nick som hyser så mycket framtidstro på något vis: "2012 är året då jag skall bli värd att kramas med". Eller nåt. Nu loggar jag ut innan jag spånar för mycket ;-)

klarar det så bör det kunna funka även för mig...men jag känner mig tryggare när det finns vin hemma.

Grattis till att du klarat tre månader utan alkohol. Skönt att läsa att andra ser fördelar med att inte dricka, att man själv ser det som positivt så relativt snabbt.

/ByggareBob

några underbara dagar i fint sällskap :-) Träffade nya och gamla vänner i gemenskapen samt naturligtvis ett gäng "normala" människor ! Tänk att allt kan bli så bra så länge jag inte tar det första glaset !!

Däremot har jag chattat med en vän som har förbannat svårt för att göra rätt saker för sin egen skull och där varningen för återfallet lyser med neonröd färg i allt hon gör just nu. Hon kan allt sånt där, är i princip "sönder"behandlad, och nånstans hoppas jag ju att poletten ska trilla ner.
På sätt och vis gör hon mig till medberoende och jag känner nu att jag måste ta ett steg tillbaka och leva efter principen "Lev och låt leva" fast det tar emot. Jag vill ju så gärna att det ska gå bra för henne.

Vi alkisar är lite knepiga att ha att göra med innan vi gjort vårt livsval, jag var definitvt inget undantag, men nu försöker jag i första hand göra det som är bra för mig och därefter rikta min uppmärksamhet på andra.

Att ha ett nyktert liv är för dyrbart att fuska bort.

Tack så jätte mycket för ditt svar ,och välkommnande.
Värmer gott i hjärteroten..... jag är utbildad sjukvårdare o mentalskötare,
så jag försöker få något över sommarn eventuellt,
musiken ger jag inte upp kan sitta i studion med min
bror och jamma i hop lite låtar, och när jag nu inte har något körkort får brorsan va lite
chauför till mej i bland.

det verkar va en go sida jag hamnat på jag kände mej så ensam men för står att många med mej
har bekymmer med alkoholen (hummm bekymmer, jag är periodare/alkholist helt enkelt varför ljuger jag
för mej själv så) verkar va en go kamratskap, så jag är såglad att jag hittat hit,

får jag fråga dej Stigsdotter hur fick du bekymmer med alkoholen,har du något tips eller
råd som du kan dela med dej av för att få rätsida på mej själv och leva nykter,
vilken miljonvinst det skulle vara, att bli nyckter alkoholist.

bamsekramar till dej

kramgo_12

Vill bara meddela er som följt min historia att i morgon blir det en polisanmälan på min fd väninna. Hon fortsätter att förfölja och trakassera mig på alla möjliga och omöjliga sätt...det har börjat bli väldigt otrevligt...

här på forumet nu tycker jag mig märka. Hoppas de som behöver mest stöd finner styrka i tidigare inlägg. När jag började skriva var det hög intensitet och det är jag tacksam för. Lelas, barbalala, curry och alexandra var länge flitigt närvarande på medberoendesidan. Tussilago tänker jag på emellanåt - hur gick det för dig? Och för Lisa-Lill. Några av dem som fanns med från min början finns ännu kvar och jag är tacksam för denna sidan där jag kan skriva om mitt nuvarande liv.
Idag har varit en vanlig dag... inget särskilt att skriva eller säga. Det snöar och är ashalt på vägarna. Sommardäcken på. Hmmm ... Jag har varit till verkstan och ska byta kamaxel på bilen. Dyrt. Ikväll är det födelsedagskalas igen. Och sen 30 grader i februari. Katten sover på pläden. Mm lagar middag, abborre. Det behöver städas. Jag tycker mycket om vanliga vardagar. / mt

Min vändpunkt kom en måndagsmorgon när jag vaknade i min säng och det låg glasskärvor på golvet och den vita väggen liksom min säng var rödvinssprayad. I soporna låg ett trasigt vinglas. Jag mindes inte hur det hade kommit dit... Jag hade som så många gånger förr avslutat kvällens vinpimplande med att ha ett glas vid sängen när jag gick till sängs. Snacka om snuttefilt! Men den här gången hade jag lyckats välta glaset.

Det blev min första nyktra dag som jag ägnade åt att "jobba hemma", det vill säga jag städade, tvättade och målade om väggen. Allt för att undanröja spåren och skammen. Fort fort så att inte barnen eller min särbo hinner se. När jag rollade den vita väggen tänkte jag att mitt drickande gått för långt. Det var inte OK att stanna hemma från jobbet och måla om väggar på grund av alkoholintaget. Jag tänkte att jag kunde se symboliskt på målandet, att jag målade över mitt gamla liv. Ljust och fräscht liksom.

Det är så himla härligt att slippa skammen och minnesluckorna!

Vad fint Lilja, att du jobbar för din nykterhet med AA och Hagge (honom hade jag glömt). Apropå spända axlar och vinsug funderar jag på om det skulle hjälpa dig att göra något som får dig att komma mer i kontakt med din kropp? Själv gör jag lätt yoga på morgnarna (orkar det nu när jag inte är bakfull)och tycker att det gör mig mer avslappnad och uppmärksam på kroppens signaler. Finns säker många andra bra tekniken som andningsövningar, meditation, Pilates you name it. Men mjukt och prestationsbefriat tror jag på.

Tack för alla glada tillrop!

Nynykter

Ja välkommen ska du vara! Det finns mycket klokskap och stöd att få ta del av här. Bara det att man snabbt inser att man inte alls är ensam är, ja, inte bra, men man känner sig mindre ensam i alla fall. Det hjälper mycket tycker jag att få skriva av sig här i sin egen och andras trådar. Hur gör du med försörjningen nu när du blivit av med spelningarna, kan du göra något annat?

Kram från mig

Tack så mycket för ditt svar Adde
man har den känslan att man är ensamnast i världen och man är helt maktlös av alkoholen ,
det känns väldigt gott att jag hittade alkohol hjälpen kanske kan jag få råd och stöd av er medlemmar här är nyligen medlem själv från i dag , kanske kan jag hjälpa till att svara på något och vara till hjälp jag med .

jag kommer att ta vara på det tillfällen som finns att hänga här och chatta och skriva av mej lite av tankar och funderingar ....

ha det gott allihopa kämpa på kram på er

än en gång tack till dej Adde för dit svar.....

kramgo _12

till forumet Kramgo :-) En bra början att börja skriva och läsa här, finns mycken kunskap och erfarenhet här. Fortsätt och häng här, det hjälper mycket mer än man kan tro !

Hej allihopa !!!!!
är nyligen medlem här och tänkt dela med mej om min berättelse.

Först vill jag bara berömma er för ert mod att skriva o dela med er av era berättelser
det fick mej att vilja ha samma mod faktiskt ...........
tack för det minna vänner.

Jag är en kille på 41-år med bra jobb sambo och allt som man kan önska sig faktiskt,
spelar mycket musik, är musiker skriver o komponerar egen musik, och har en go hund som jag tränar och myser med,

och så har jag en sak till som jag avskyr mest av allt och vill springa o fly ifrån,
den förbaskade spriten, den är som en magnet, som en ond finne på rumpen,

Ja det är fantastiskt, ju mer ångest och skam man har (så tro sjutton att ett helrör wichsky hick
hick,)dyker upp och tröstar en, jag säger till mej själv att jag ska aldrig dricka mer
Allvarligt, hur mycket ljuger jag för mej själv från skala 1-10,,,,,,

Var jag en befinner mej så finns någon typ av alkohol i min närhet, när jag spelar på restauranger, och barer, hemma hos kompisar, hemma hos mej själv är inte att förglömma.

Och varje jäkla gång vaknar jag bakis fryser o svettas och frågar mej själv.,
hur tänkte jag nu?????

Detta har upprepat sej gång på gång tills den 2mars 2012 21:30.......

det var fredag kväll och jag hade en privat spelning på ett bröllop ,,,,
jag hade drukit ett par öl för att må bra, och inte skaka så in i helsike,
jag förberedde mej med insrument och övrig utrustning jag skulle behöva till kvällen,

Jag riggade upp och test spelade innan för att få så bra ljud som möjligt,
hälsade på brudparet och familjerna var en underbar stämmning och man smälte in och
blev lite av den familjen........

pappan till brud gummen ville att jag skulle vara med och skåla för brudparet,
brudparet var inte där utan det var familjerna som ville lyckönska innför bröllopet

där satt jag o sväljde, jag skryter ju så om att jag inte dricker starkt när jag har spelning,
men jag tog lite vitt vin, mindre än ett halvt glas för och visa mej duktig,jag hade ju även tagit ett par öl innan jag åkte, 6st 7,3 var det, det var för att jag inte skulle skaka så i mina händer,

efter en stund ursäktade jag mej jag hade ett par ärenden innan bröllopet,,,,,

jag började känna av ölen jag druckit mådde bra
nä tänker jag för mej själv jag tar bilen jag körde ju hit,
väl hemma bytte jag om för fest och där knäckte jag en öl till 7,3,
detta gjorde jag utan att tänka och svepte i mej den för att hinna ett par till innan jag spelar,

mobilen ringer det är min kära mamma som önskar mej lycka till på spelningen , det blir tyst i luren
en liten stund har du druckit något i dag,,,, det var som att få ett hammar slag i huvet när jag ljög min mamma rätt i luren, nä har inte druckit på flera dagar,,,,

Va duktig du är pojken min, jag blir så stolt,,,,,
ta vara på dej å än en gång lycka till i kväll kram .
kram sa jag tillbaka och la på luren,

oj vilken ångest jag fick ljuga för min mamma( Hur tänkte jag nu?????)

gick till barskåpet och tog fram absolut vodka hällde upp i ett dicksglas och svepte
som en liten snaps,det blev tre st, ähhh skit samma jag tar flaskan med mej,

mycket riktigt satt jag i bilen igen och tänkte starta för att åka till bröllopet,

jag hann att åka 500 meter max så hade jag blåljus i baken, go natt världen tänkte jag ,
jag stannade och la mej vid väg kanten som visade sej vara i diket jag kännde det var någon konstig lutning men tyckte dom skulle göra i ordning vägen bättre,

jag fick blåsa i den apparaten polisen har som visade go natt o farväl körkort,,,,,'
fick åka med till stationen o blåsa mer ,såg väl ut somm ett stopp lyse i ansiktet

där visade sej att jag hade 1,02 promille i blodet,och 0,51 iutandnings luften.

i dag har jag indraget körkort i två år står i polisens register att jag misstänks för grovt-
rattfylleri.väntar straff påföljd, ska till tingsrätten i april i år.

förlorat jobbet som underhållare o musiker.

sårat min mamma och sambo något så fruktans värt, jag frågar mej själv varje dag är spriten så värdefull, som min familj, sambo, o arbetskamrater, hjärtat säger nej, men huvet och sprit tarmen ¨
kämpar tappert så jag ska supa bort allt jag har verkar det som,

Idag får jag hjälp av doktorn med antabus, gått med i länkarna
tar blod prover som visar om jag druckit, fått två åter fall på en månad,

skakar inte så mycket längere men svettas och tänker sprit, men det kommer att gå över om man kämpar
men hur jäkla lätt är det, det gör ont i hela kroppen, skamen och ångesten gör det inte lättare,

jag kommer att kämpa för att leva nykter men vägen dit är lång men hoppas jag klarar det ,
med den fina hjälp jag får plus att jag kan skriva här o berätta hur det går ,,,,,,,,,,

kram på er alla och tack för att denna sidan finns

Hälsningar kramgo_12

Jag lever väldigt mycket i nuet. Jag tar en dag i taget. Gläds åt småsaker, så som att katten kommer hem eller att mina lökar jag satte i höstas har börjat titta upp. Genom att leva så, så närmar jag mig 1,5 års nykterhet. Jag har egentligen slutat räkna, men jag kom att undra hur lång tid det är och började räkna på fingrarna.
Så alla ni som kämpar med era första nyktra dagar. Det går! Det krävs mycket, men det går.

Det var väl allt just nu. Livet och dagarna går sin gilla gång och nu vill jag ha vår.

till 3 månader :-))

Fortsätt att proritera dig själv och din nykterhet! / mt

Har inte druckit alkohol sedan den 1/1.
Har även klarat en släktmiddag (här hemma) utan jag drack alkohol de fick andra vin vin och sprit.
Ingen som sa något vet iofs inte om de märkte något men det spelar ingen roll i detta fallet
är jag egoistisk och tänker bara på mig själv.
Lycka till med er nykterhet.

efter en hudlös, såbar och nära dag. Tänk att det som är så svårt kan bli så bra. Tänk om det svåra inte hänt så skulle det goda inte heller hänt...

Ätit oxfilé, vitlökssmör, rostade rotsaker, tomatsallad med nyodlad basilika. Favoritvinglaset och 100% blåbär och Carlsberg non alcholic till Mm som föredrar det. Tittat på konståkningsuppvisning - för precis två år sen var vi på Globen och såg världsstjärnorna. Livet är annorlunda nu. Sorgsnare, av flera orsaker, men mycket bättre. / mt