Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Kul (?) att höra av dig igen!

Ja, det där bevisar att han inte ser problemet och att han inte kommer att förändra sitt drickande för din skull. Det han egentligen säger är att det är viktigare för honom att kunna fortsätta dricka som han göra, än att fortsätta leva ihop med dig. Sorgligt, men sant...

Och då kanske det är lika bra att faktiskt göra allvar av att flytta? Vill du leva med en man som väljer alkoholen framför dig?

Kram, vännen!
/H.

Jag har just tagit ett jobbigt beslut och ett stort steg - jag har lagt ut en annons om att jag säljer min älskade träbåt som jag har haft och renoverat under de senaste 13 åren. Hon är min pärla och ögonsten, men det fungerar inte längre att ha kvar henne för jag kan inte prioritera en gammal träbåt när det är så mycket annat i livet som kräver min uppmärksamhet och mitt fokus. Så hon har blivit eftersatt under de senaste åren, och någon annan behöver ta över för att fortsätta hålla henne vid liv.

Men, fy tusan så jobbigt. Jag älskar verkligen den där båten som om det vore en familjemedlem. Knäppt, kanske, men sant.

Hur som helst - mitt i det eländet så är det ren och skär lycka att bli omkramad och tröstad av min fina nyktra älskade make. Han finns ju kvar här hos mig, och dessutom som sig själv nu för tiden! Åh, vad tacksam jag är för det.

/H.

Hej igen!
Det var ett tag sen jag skrev, har semester och även sambon.
Jag har funderat och sa till honom igår att jag funderar på att flytta, han frågade varför och jag sa att jag inte orkar med att han blir en annan person när han dricker.
Han har druckit dagligen på sin semester.
Han sa ingenting mer än att han inte vill att jag flyttar men mår jag dåligt ska jag inte bo kvar här.
Det bevisar väl bara att han inte ser problemet, eller ??

Måste bestämma mej men det är fruktansvärt svårt.

Kramar till er som läser detta.

Vackla inte!

Se det som en fördel att mannen är lugn och inte ställer till det för dig. Men - låt det inte hindra dig från att genomföra din plan! Inte!

Nej, han kommer inte förändras, åtminstone inte så länge du finns kvar i hans liv. Stå på dig nu, vännen, du är snart i mål!

/H.

Idag ska jag till min nya hyresvärd och skriva kontrakt, så jag har ju kommit så långt, men han kom hem för några dagar sedan och var en ängel, som bara sade att han önskar mig allt gott, och att vi kan finna varandra igen så småningom och att han ska hjälpa mig med flytten, kom med bra tips om bättre bostad för mig och barnen...
usch, ska vi vara så här snälla mot varandra? Då blir det ju jättesvårt! Han pratade också om sina otroheter och bad uppriktigt ledsen om förlåtelse.

Men för 20 år av drickande kommer inget förlåt. Trotts att han nu varit nästan nykter i ett helt år (!) så anser han fortfarande inte att alkoholen har varit något problem, att det är jag som överdriver och konstruerar...
Varför gör han så? Han är ju nykter nu, varför är det då så svårt att erkänna det som varit? Kommer det att förändras?

Hans säng har flyttat in igen och står på andra sidan sovrummet. Och jag flyttar om två veckor...

Ja, det känns farligt nu. Jag har stålsatt mig så mycket och så länge mot alla hans argument och hot och böner, så jag längtar så efter att få slippa mitt pansar, och när han vädjar till det som finns där innanför... Jag vill ju inte förvandla honom till ett monster i mina ögon. Jag vill ju att det ska vara sant att han är uppriktig. Jag vill ju att han ska kunna förändras...

Jag satte nog aldrig ett "stopp" utan mer ett "uppehåll" i mitt sinne...
Tron över att någongång, någonstans få komma tillbaka till drickandets förlovande land, det trodde jag på...då!

Men när fördelarna växte fram så ville jag inte tillbaka, inte just då...
Sedan kom deppigheten och då kunde jag inte mixa piller och drickat, en jättebra "orsak" till att inte dricka...

Just nu så känns det bara så förbannat förljuget att någonsin dricka alkoholen igen, för mig...
Är inte ett dugg motiverad, eller ser inga några fördelar med att dricka alkoholen...

Jag lever ett mer "ärligt" liv med mig själv, det är inte roligare, men betydligt lugnare utan peak'ar eller dipp'ar...
Ser idag väldigt många olika orsaker till varför jag drack, lever ett stressfullt liv, och jag har mina sårbara punkter, jobbet bl.a.

Men det är också jätteintressant att se mig själv i min nya roll, jag "förstår" nu vilka triggerpunkter jag har i livet som utsätter mig för drickandet...
En livsvandring inom mig själv, det är jättespännande...

Kanske har jag blivit en gammal tjurig gubbe???
Men jag tillåter inte andra sätta sig på mig utan att fräsa ifrån...
Ligger kattan på stolen så sätter du dig inte ostraffad på henne, det kommer att göra ont länge med klor tänder och rivsår i häcken!

Men det är mitt sätt att bevaka mitt liv, och mina gränser...
Jag är inte dumsnäll längre, utan håller på mina gränssättningar för mitt egna välmående stenhårt...

Och JA, jag är en stor egoist, jag tänker bara på mig själv..
Det är så förbannat skönt, jag är inte ens medberonde till mig själv längre...

Allt som tynger mig har jag kontroll på, ingen självpåtagen ångest eller skuldkänsla...
Man blir starkare av det i längden, jag vet var jag står, vad jag har sagt och gjort...

Jag har blivit lite nöjdare med livet och alla dess krumsprång...
Ser mig i spegeln och mina förhoppningar som den stora hjärtekrossaren och Mr World i kroppsbyggare har spolierats,
den största bicepsen jag har, har halkat ner till runt midjan och heter prippsmuskeln...

Det vackra är det nog bara de blinda som ser först, för man blir så bländad av ett utseende...
Det vackra sitter inom människan, inte på utsidan...

Men det tar nog ett halvt liv att få upptäcka det, precis som med alkoholen...

Allt det vi tilldelar alkoholen som det positiva, finns ju redan inom oss, öppenheten, charmen, pratvilligheten, avslappningen osv...
Den bara förstärken den, så egentligen behöver vi den inte...

/Berra

När möten mellan människor någongång känns så som du beskriver nu, så tror jag alltid att jag är nära lösningen på frågan om meningen med livet. Hade också ett rörande möte häromdagen, fast med en (hittills) okänd kvinna. Det hon sa och det hon är kommer att ha stor betydelse för mig framöver. Tacksam är även jag...<3

Massor med kärlek och styrka önskar jag dig , Fenix. Kram och tack för att jag får utrymme att skriva rakt ur hjärtat. Jag är ju rädd om dig för tusan, du har varit här lika länge som jag, vi är ju homies; )

Jag har läst igenom din tråd inatt, det hela är mycket gripande, och jag vill bara be dig ta hand om dig!

Du frågar om du ska sluta idag, eller på söndag. Då tänker jag på det du skrev i Mars 2010:

"Jag lutade mig tillbaka och tänkte som så att hur har jag försökt lösa mitt problem? Jo, genom att att besluta mig för att sluta i morgon, i kväll ska jag dricka för sista gången och sedan får det vara slut. Har jag haft framgång? Nej! Det tänket har ju blivit problemet!!!"

måste jag få tillägga "För mig, för min fru, för mina barn" - precis i den ordningen. Kram / mt

"För mig, för min fru, för mina barn. Nu kör vi!" Modigare, vackrare, finare kan det inte sägas.
Och responsen här.... ärlighet och rakehet och omsorg om varandra.... det är mänskokärlek.
Tack för att jag får vara en av dem som som får följa din resa, mt

stor KRAM vännen <3

Jag tror att den bästa tiden är NU... är du redo så gör det NU... varför vänta?
Såg att du kollade upp Berras noll-bira... köp ett gäng sådana till din fest plus loka & annat gott som är alkoholfritt.
Antagligen är det inte bara du som vill vara nykter...

KRAM <3

Alltid....

nu eller på söndag?

Fenix.... du ska göra det för din egen skull <3

tack för svar, ser att du är inloggad. Jag sitter här och är så taggad att äntligen sätta stopp, rädd och hoppfull. Hur kände du den dan du satte stopp?
/Fenix

Åh, Fenix!

Visst tusan klarar du det! Och vilken triumf! Du fixar det!

Jag tänker så här: det är först när man säger att det FÖRRA glaset (eller ciggen, eller kakan...) var den sista som man lyckas, inte när man säger att NÄSTA skall bli den sista... eller hur?

Jag blir extra glad av orden "för mig, för min fru, för mina barn" - det värmer i ett anhörighjärta!

Kram och massvis av pepp!
/H.

Min öl är 0,5%, men jag kallar den noll-öl...
Tror nog inte att finns något som smakar öl som är helt noll...
Men det händer inget i stort sett, an måste dricka nio(9) stycken för att det ska motsvara en starköl, och så många orkar jag knappast dricka, ens på en kväll numera.
När magen är full så är den det, men inte hjärnan tack och lov...

Mina favoriter är Carlsberg och Jever, men som du skriver iskalla, ett måste...

/Berra

reaktioner. Jag har ju verkligen tänkt som ni säger, en mkt bättre start på min nykterhet är i morgon och en alkoholfri fest för min del. Tänkt att utmana mina rädslor på allvar, som min hypnotisör säger. Det vore något. Faan, vad läckert det vore. Slut. Nu. Punkt.
Ingen bra plan jag presenterade tidigare, Viktoria, jag vet. Du blir ledsen, ja då inser jag på allvar att det finns vänner här som vill mig väl.
Mitt livs utmaning, 50-talet personer som betraktar mig som en kille som inte spottar i glaset. Bunkrat upp med 90 liter vin, 140 starköl, whiskey, gin, vodka och lite annat. Ta för er, inte för mig. Vad tror ni, kan jag klara det?
Till och från hela sommaren har jag vacklat mellan att tro det och inte.
Tack för era kommentarer.
För mig, för min fru, för mina barn. Nu kör vi!

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

Okej - ärlighet...jag blev också ledsen när jag läste det. Har desstom läst ett skrämmande likt inlägg från dig tidigare...erfarenheten efter den gången borde ju vara att det inte är en bra plan.

Hej! Kul att höra av dig, Fenix! :-)

Men, jag reagerade som Fredde... hur kommer det sig att du planerar att dricka på din fest? Är det värt att riskera att festen i efterhand förknippas med att du faktiskt drack, och allt vad det innebär? Vad skulle hända om du istället tänker "Jag tänker fira min 60-årsdag med att vara nykter, och sedan tänker jag fortsätta med det! Det blir min 60-årspresent till mig själv!"?

Det är väl min medberoende-hjärna som liksom slår till på sånt här, men jag undrar som sagt varför du planerar att dricka.

Var rädd om dig!
/H.

Jag får ett hugg i hjärtat när jag läser att du planerar att dricka på din 60-års dag?

Jag har inte följt din tråd tyvärr, och vet bara mycket lite om din bakgrund, men ser du något positivt i att dricka på din fest menar du?

Hej Berra, har sett att du ibland dricker alkoholfritt öl. Jag ska ha en stor fest nu när jag fyller 60, den sista för min del när jag ska dricka alkohol har jag beslutat. Vad jag undrar är hur du klarar att dricka alkoholfritt, har köpt hem en flaska Clausthaler från Coop för att testa, och den var riktigt god när den var kall. Men jag kollade och den hade ändå 0,45 procent alkohol. Jag vill dels erbjuda helt alkoholfritt på min fest, men vill också veta om du haft bekymmer med att suget kommer om du dricker sådan öl med nästan ingen men dock en smula alkohol i sig.
mvh

/Fenix

hur har du det med dina inre barn? Visst är det värdefullt och viktigt att tänka på dem så ofta det går. Tyvärr blir det för sällan, och jag inser att det kräver övning.
Räcker med någon minut när saker och ting inte känns bra.
/Fenix