Senaste kommentarerna i forumet

God Morgon på er forumvänner,

Idag "firar" jag fem veckor nykter. Det rullar på helt OK. Jag försöker ta mig till Santorinis ord att det är jag själv som bestämmer om jag ska vara nykter eller inte. Det är ingen annan som häller sprit i min strupe. Jag är fast besluten att försöka vara bestämd på den punkten. Övriga beslut som jag tagit genom åren har jag aldrig haft något problem att genomföra men med alkoholen har det varit svårare. Jag har liksom börjat resonera med mig själv, vägt för- och nackdelar, längtat intensivt efter en stunds "avkoppling", målat upp ruset som något underbart. Och det är väl egentligen det som är det stora problemet; när man börjar resonera med sig själv huruvida man ska dricka eller inte. Det är en intern diskussion med sig själv som man nästan alltid förlorar. Alkoholdjävulen i hjärnan är betydligt starkare och listigare och låter sig inte bevekas av goda argument.

Veckan har varit helt OK. Jag ställdes inför en dråplig situation för några dagar sedan. Min fru hade haft ett möte i en förening där det serverades öl och vin. Vi har inte haft alkohol hemma på ett bra tag. Frugan var bortrest och jag råkade öppna kylen för att ta något att äta. Vad står framför mig om inte några kalla starköl och en flaska vitt vin. Den omedelbara reflexen var lycka. Tänk att jag utan att "leta" hittat denna skatt och jag var dessutom ensam hemma. Denna gång blev det dock ingen diskussion med mig själv utan jag plockade raskt ur det jag skulle ha ur kylen och stängde dörren bestämt.

Jag är betydligt starkare än vad jag var för fem veckor sedan men ändå lite "rädd" och osäker på att jag framledes ska ha den styrka som behövs. Just nu har jag inte så många laster. Jag har i princip slutat med mina insomningspiller. Dock dricker jag alldeles för många koppar kaffe och snusar kopiöst. Tröttheten och muskelvärken finns kvar, vilket irriterar mig en smula. Kan man få muskelvärk av för mycket nikotin via snuset???? Nåja, så länge jag lyckas hålla mig ifrån alkoholen är jag mer än nöjd.

Sköt om er/Tjalle

Tack för ditt stöd och dina rader. Jag blir glad av att läsa dem. Känner igen det där med umgänge, jag funderar på om jag ska göra något. Men det slutar ofta med att jag vet liksom inte vad jag ska hitta på. "Man kanske skulle ringa den och en och ta en öl?" Sitter på något sätt fast i skallen. Det kanske inte är en så bra idé, men vad gör man istället...... Man kan ju läsa listor med tips på vad man kan göra istället och börjar göra det. Men för folk man träffat i 30 år och haft en "krogrelation" till, måste man ju förändra umgängessättet med. Och dit har inte jag kommit, jag gömmer mig istället. Och har väldigt lite umgänge. Imponerad av flera här på Forumet som lyckas "trycka in" sitt nya jag i gamla relationer med släkt och vänner. På kort tid. För mig kommer det att ta tid.

Kram konstnären

Jag gillar också NA-öl och vet att det, också, har en roll substitut. Men jag gillar inte att sitta och dricka något som inte är gott (Periquita) för jag inte vågar sticka ut och som enbart fyller rollen som substitut. Antar att ett skäl är att det i grund och botten är så djupt rotat att man dricker alkohol till god mat, att när man inte vill så blir man alldeles förvirrad och tar till något som liknar, trots att det inte är gott. Minns någon som vid tillfälle, i all välmening, köpte a-fri snaps, till en gravid kvinna på just en kräftskiva. Har, konstigt nog :), ingen som helst likhet med riktig snaps och smakade inget vidare.

Det där med spritångor.... Antar att man blir mer känslig när man slutat helt och kämpat med det, men jag flyttar ofta längre bort och öppnar fönstret ordentligt och funderar på hur jag själv har luktat. Och jag har också svårt med pussar och närhet när det inte bara är kärlek utan också ångor i luften. Och det är en stor skillnad mot hur det var när både kärlek och ångor delades

Reflekterar hon.... nja, säkert en del för sig själv, men hon strutsar mest. Men hon märker ju mina små pikar, som egentligen mest handlar om att kunna hantera situationer som ovan på nått sätt.

Vännerna här på forumet tycker jag är stark som klarar av en månad trots hustruns bruk, men det är egentligen det lättaste (åtminstone nu). Jag vet vad som kommer och är beredd på det. Det svåra är andra sociala sammanhang/situationer som inte händer lika frekvent, som Periquita-incidenten. Sedan lider jag över att min relation till min hustru tar en del stryk, men det hade den gjort om jag druckit också, fast på ett annat sätt, och i längden tror jag att det här är det bästa även för mitt äktenskap.

Läste i din tråd om att du råkade visa Alkoholhjälpens webb för dina kollegor, gjorde en liknade grej för kunder i går och skämdes ungefär som om det varit en porrsida jag visat upp. Men det är ju liksom tabu att prata om, så de säger ingenting. Men jag undrar om jag inte, i deras ögon, är en andra klassens medborgare: en sån där som dricker. Och det som sjukast är ju att jag är en sån som INTE dricker, i alla fall inte längre. På något sätt är man värd mindre för att man har erkänt sitt missbruk och åtgärdar det än om man fortsätter att pimpla som alla (nja många) andra.

Oj vad långt detta blev. Har en bra dag Muräna och alla andra. Idag är det fredag. Vad skönt det ska bli med en vit helg

Hur är det? Förstår om du inte vill skriva om det, men jag fråga lite i alla fall... Har mannen tagit återfall??? KRAM

Hej Fenixen,

Håller med LP. Det kommer tyvärr alltid finnas något att fira. Det kommer alltid finnas särskilda speciella tillfällen. Om inte det räcker så finns alltid midsommar, nyår. Räcker inte det finns det semester, ledigheter, resor. Däremellan finns jobb, tråkiga händelser, glada händelser... Jag behöver inte ge fler exempel. Tror att det handlar om att tänka om. Man ska kunna fira/sörja/glädjas/gråta utan att döva sig med alkohol. Förlåt att jag säger, men den här K-hamnsresan blir bara EN av alla ursäkter för att "tillåta sig" att dricka. Eller hur?!

Dricker du just nu? Passar på, eftersom du ändå har bestämt dig för att dricka i Danmark? Jag antar att det är så, men rätta mig gääääärna om jag har fel. Jag tror också som LP, att visst reser du dig igen. MEN du gör det så svårt för dig själv. Jag önskar av hela mitt hjärta att du bara la ner. NÄ. NU. RÄCKER. DET. Lägg av med skiten. Strunta i K-hamn. F-n det ligger kvar - jag lovar (om inte Putin rullar in till hösten...).

Klart jag fattar att det inte är lätt. Jag är inte dum i huvudet. Men Fenix, om man vill, så går det.

Styrkekramar till dig

Tack snälla du för ditt välkomnande. Lite upp och ner just nu, inte med mig men mannen. Kanske jag behöver gå till ännu en tråd, den jag inte ville gå till. Hjälpa någon som står nära. Måst tänka idag. Tack för du hörde av dig.
Kram
Konstnären

Morron på dig
Nu står jag med ett ben i förändra mitt drickande, och ett ben här det vidare livet. Vandra vidare som Gunnar Wiklund sjöng, men du kanske är för ung för att komma ihåg honom. Maratonlopp kan jagöv likna det vid. Oj vad jag har fallit, innan min fina läkare på sjukhuset sa till mig nu är det ditt val. Gråter ofta över hur fin han var mot mig. Mår du bra Ebba. Det hoppas jag innerligt att du gör. Jag kallar dig författarEbba.
Morgonkram
Konstnären

Ja, visst är det härligt, tack, tusen tack. Betyder allt att jag har er.
Fin fredag till dig
Konstnären

Tack Tor blev så glad. Jag tror jag håller mig i båda trådarna vill inte släppa den gamla heller, vill ha båda. Människan blir ju aldrig nöjd. Vet inte om jag visar vägen, men det är väl dags att gå vidare i livet.
Kram Tor och du vet väl att du är en kämpe
Konstnären

Jag började tänka på att flytta hit, men har fegat lite. Men nu är jag här, och glad blev jag att få en hälsning från dig. Kräftskiva, men va fasen Muränan du har redan gått igenom så mycket med 2 konferenser, så den här festen klarar du bra. Kan själv framkalla den där gamla ångesten bara jag tänker på det. Vad bra att vi inte lever med den längre. Vilken fin morgon det är, ska ta en kopp kaffe på balkongen, sedan blir det ut i skogen med hunden, kolla svamp om jag vågar. Min pappa var svampkännare, och en gång var jag ute och plockade svamp som jag visade honom, vet du, han kastade alla, och sa till mig att sluta med sådana dumheter. Men han var envis, han ville aldrig visa sina svampställen för mig. Strul här hemma nu som jag har svårt att sätta ord på just nu.
Fin dag och fredag idag
Kram
Konstnären

Saknar dig så mycket. Hoppas innerligt du mår bra. Du var ett stort stöd för mig.
Kramar
Konstnären

Jag hoppas innerligt att du klarar av det. Bara du vet att du gör rätt angående Köpenhamn. Samtidigt farligt, inga pekpinnar till dig. Önskar dig allt gott.
Konstnären

Ha en fin dag idag calle. Röding är gott.
Kram
Konstnären

Käraste goaste Konstnärsvännen,

Varmt grattis till flytten!! Kommer och bjuder på flyttgröt senare :-)

Har den senaste veckan också funderat på att flytta min tråd hit. Den heter ju så fint "det vidare livet" och det är precis vad livet handlar om nu. Att leva vidare. Den andra tråden heter "förändra sitt drickande". Känns mentalt fel. Har förändrat färdigt med drickandet. Nu handlar det om att förändra sig själv. Men jag fegar ändå lite... Kommer snart. ;-)

Här är det en sådan där vacker morgon igen. Allt glittrar och luften är hög och klar. Solen skiner och det kommer bli riktigt fint. Hoppas att du är glad och lycklig och njuter av dagen. Härligt med fredag också. Det bästa av allt - en nykter sådan. :-)

För egen del är jag glad, men ska på årlig stor kräftskiva imorgon med övernattning. Jag kommer absolut inte dricka, men det är ändå flera nya situationer som ska genomlevas. Ingen öl i bastun, ingen fördrink på verandan, inget vin/öl/snaps till kräftorna osv. Tyvärr väcker det en massa minnen om att jag blivit tämligen packad där varje gång med massor av dagenefterågren. Den ångesten känner jag redan nu i magen. Men det är bara att stålsätta sig och hålla huvudet högt. Den här gången kommer jag i alla fall inte hitta på några nya dumheter i fyllan...

Kramisar

Väldigt bra ide av Aeromagnus att maila admin: info@alkoholhjalpen.se

Karin
Alkoholhjälpen

Du e snabb du Ebba! :-)
Ska bli gaaalet skönt att komma hem!
Längtar efter ungarna samt att det varit en mentalt jobbig vecka på många sätt.
Ha en fin dag själv!

Jag är absolut inte en militant vegan som avskyr jakt men jag får panik av den vidriga köttindustrin som är sjuk. Jag kan inte tänka mig ett bättre och mer rätt sätt än att själv skaffa bra föda från naturen. Jag tänkte att det inte kunde vara så brutalt att man skjuter en mammas lilla barn. Vad fint att man bara tar det ena. På riktigt alltså :)
Tack Calle. Det låter så himla härligt - elda och kaffe. Men jag kan tro att det samtidigt blir skönt att komma hem efter allt. Lycka till idag.

Kram Ebba.

Vi får ha en internetbaserad jaktutbildning för dig Ebba! Kul att du inte är en militant vegan som avskyr jakt :-)
Betr. Kalven, så skjuter vi bara en när kossan har 2. Denna kalven som sköts igår var dock ensam med ett brytet ben.. Därav sköts den.
En kalv föds vanligen i andra hälften av maj och bör i dags datum vara ca 3,5 månad, nästa sommar stöter älgkossan bort kalvarna och får förhoppningsvis nya kalvar.

Just nu sitter jag och eldar som en galning i skogen och tittar på en tjädertupp som verkar lite nyfiken.. Första fågeln jag ser iår här! Sp det verkar inte krylla av dom detta året. Kanske FÖR torr sommar?
Nä nu ska jag dricka kaffe!
Höres!

Goooodmorgon :) Världens bästa dag känns det som. Har sovit så gott. Nu frulle och sen till jobbet. Tänker på er och önskar er massor av god energi, livsglädje och en underbar fredag (ehh skrev det igår också,tror jag).
Glad.

belinda - det låter som mentalt redan fixat helgen. det är ju lite röda dagar som jag brukar kalla det. Jag tillhör dem som inte berättat för någon om A. Bara för er här. Tänker inte berätta heller som det känns nu. Önskar att din man ser dig och dins resa och åker med. Ha en nykter helg!

att du är precis där nu Izzy... där du har kraften att hålla fast vid dig-och-ditt, göra det du vill-och-måste för din skull. (Tänk att det ska vara så långt dit - men det är kanske inte så konstigt, den resan går inåt, in i en själv.) I den stund du är så här tydlig kommer det också att påverka honom. Kan vara det du ser nu... I den stunden ställs också han inför ett val om sitt eget liv. Hur han väljer är hans ansvar. (Inte ditt!)
Ändå.... ville jag påminna om att förnekelse är ett så starkt inslag i missbruk och jag kan tänka mig att förnekandet finns med också i att inse detta. Håll taget du! Kram, kram / mt

Halloj Fenix,
Jag känner igen det där resonemanget från min egen värld. Jag förstår precis vad du går igenom Fenix. Det är ju en kamp med och mot de inre tvivel och övertygelser man har som är konstant i början av nykterheten. Detta med festen i Köpenhamn kommer inte så lägligt, det är inga problem för mig att förstå hur du resonerar. Men jag vet i f-n om det är så bra alltså? Kommer du kunna slappna av under träffen och sedan ladda om när det väl är avklarat?
Bara du vet Fenix och du har bestämt dig förut. Jag tror du klarar att starta om efter festen men risken är ju att det snabbt kommer ett nytt tillfälle som "måste" firas av med alkohol. Så har det varit konstant för mig.
Nu har jag sparat ihop 3 månader och för mig börjar känslan av att åka på vilken fest eller tillställning som helst UTAN att dricka alkohol kännas bekväm och faktiskt mer spännande än att kröka till det för att ha "roligt" och vara "avslappnad" (Läs avtrubbad) Det var helt otänkbart tills alldeles nyligen.
Som den aktiva snubbe jag är så kan jag varmt rekommendera dig att försöka röra på dig så mycket som möjligt. Mitt rus består av goda endorfiner som jag får av att springa i skogen. Känner jag sug eller rastlöshet byter jag det mot aktivitet. Det funkar för mig. Ju mer jag tröttat ut mig desto bättre mår jag.
Kanske låter konstigt men jag älskar det och är beroende av det.
Ett väldigt mycket mer hälsosamt beroende än det andra vi håller på med.
Den vanliga enkla vardagsmotionen som vi knappt tänker på att vi gör är den viktigaste.
Nå, det blev mycket tjöt det här Fenix.
Tänker på dig och din kamp och vet att du kommer fixa detta.
Stor kram till dig Fenix.
LP

love you Berra!

Vi kommer säkert aldrig att kunna prata om det. Jag måste nog inse det:(
Jag måste kämpa på ändå och försöka kom a dit jag vill men allt skulle vara så mycket enklare om man kunde prata med varann.
Han verkade lite annorlunda i dag på nåt sätt, hade säkert tänkt på vad jag sagt ändå.
Fast han säger inget om det utan försöker vara som vanligt, pratar till och med om saker i framtiden precis som om det jag sa till honom aldrig har sagts!! Jag blir så frustrerad, känns som att jag inte når fram alls.
Kram

vad jag längtar efter er alla. Vill vara där, kämpa och svettas ihop med er. Jag har ett förhatligt möte (alkoholmässigt), men så traditionsbundet nästa lördag med ett par gamla vänner i Köpenhamn. Jag tänker bara så nu att bara detta är över för denna gång, det sker varje år, så ska jag förenas med er för jag inser vansinnet för min del. Ingen idé att försöka sätta stopp denna helg helt och hållet, när denna årliga flesta som pågått i 30 år äger rum nästa helg. Min längtan och övertygelse är att jag om ett år kan genomföra detta utan alkohol. Det är bara mitt beslut, och jag kommer inte att förlora dessa vänner om jag inte dricker. Jag är uppriktigt glad föra att ni alla bryr er och hör av er i min tråd, jag ser verkligen fram emot att kunna svara er positivt om drygt en vecka. (läste m-m och nästan grät över hur lika ditt tillstånd var för ett år sedan, jag hade kunnat varit där du är nu, och har läst det mesta i din tråd) LP, Muränanan och alla andra, jag tänker oavbrutet nästan hela tiden på mitt alkoholproblem och är så djävla trött på det att jag innerst inne vet precis vad som är rätt, ta bort problemet genom att ta bort det som orsakat det. Svammel sent på kvällen, tack föra att ni finns, ni som nu lyckat kanske upp emot ett år och mer betyder så mkt för min fortsatta kamp mot A. Kram!