Senaste kommentarerna i forumet

Nio månader är fantastiskt bra jobbat Pianomannen, det är så mycket som händer i oss då vi skalar bort alkoholen, tvingas vara i verkligheten 100% av tiden. Tvingas se verkligheten som den verkligen är, utan slöjor och dimmor. Det kan göra ganska ont då allt blir så skarpt. Du gör det med bravur PM, jag beundrar dig stort.

MBlaise! Jag känner så väl igen mig i din desperation!! Jag får en känsla av att du är fånge, alkoholen har fångat dig, håller i dig, lovar guld och gröna skogar, du värjer dig, vill inte, men han är så enträgen!!

Många semsterar har jag mot slutet varit så färdig av mitt drickande att jag skulle behövt...ja just det...semester!!

Berra! SÅ bra du beskriver det! Vinet lurar en att tro att just DET är kvalitetsliv och det nyktra är trist...ja visst är det trist emellanåt! Hur ska det verkliga livet med sina fyllda tvättmaskiner och dammråttor och räkningar kunna tävla mot en Cabernet som lovar "nu är det bara en tidsfråga innan du har ett nytt liv Lilja"
Vinet hjälper att se möjligheter som man aldrig kan nå så länge man dricker. Så SANT Berra att det är en förälskelse, Min Älskare!

Söp skallen av mig i juni och kände hur jag bara ville vara ENSAM med "Honom", det var då jag började förstå vilket grepp han hade!!

Du verkar kämpa en sån kamp MB, du VILL verkligen inte dricka! Jag känner igen det och har försökt SÅ många gånger att sluta...

Kropp och psyke tar stryk, man orkar inte jobbet till fullo, allt blir en transportsträcka till nästa glas och tankarna kretsar hela tiden...

Kan du börja med en dag? Skriva här hela tiden som hjälp`? Du verkar så förtvivlat gärna vilja komma ur greppet?

Inatt hade jag gruvlig ångest, vred mig i timmar som en mask. Nykter dag 30 och FÖR FÖRSTA GÅNGEN tänkte jag på morgonen: "tänk om jag varit bakis? Denna ångest är min nyktra, jag är IALLAFALL INTE BAKIS!!

Det var första gången som jag nu upplevde detta, att jämföra et dåligt mående, en tristess, med den gruvliga baksmällan!

Det är så hemskt när man vill sluta dricka och på nåt sätt inte kan. Men man måste börja med det där berömda steget, räkna halv dag, hel dag, två dagar osv

Jag börjar förstå att belöningen kommer gradvis och som drinkare är det så svårt med tålamod, och det är där den berömda devisen "en stund i taget" blir central. Dag 30 tror jag att jag börjar fatta, med det inte sagt att jag klarar mig...jag längtar efter flaskan men samtidgt börjar jag få andra intressen.

Skriv här MB! Det tror jag iallafall är det bästa, man får aldrig glömma hur lätt det är att falla annars.

Kram och lycka till!
Lilja

skönt att läsa om alla era erfarenheter. Jag har trott att jag varit ensam om att bli psykiskt misshandlad. Har levt med mannen i mitt liv i 6 år och mått dåligt hela tiden. gått i terapi i två år och det handlade mest om hur jag skulle kunna ta mig ur..Det har jag gjort nu och ångrar mig nåt sååå enormt. vill leva kvar i vår bubbla. Den kan jag, men kan inte leva själv, vet inte hur man gör. startade morgonen med en kopp kaffe och ett glas vin för att ta bort yttersta spetsen på ångesten och hur bra är jag då...
Vill var den gamla personen som skrattade och var glad, inte den suckande tråkiga person jag blivit...
kram på er alla...

Flickan är 17 och är van att få som hon vill och blir behandlad som porslin.
Muna barn skäller han på titt som tätt.

Jag känner igen mig...Har en fantasi med levande ljus och ett vackert glas med mörkt rött vin...romantik..men när jag fyller dricksglaset från ikea och halsar det i köket kl 11 på förmiddagen för att orka styra över ångesten är det inte vackert....
Less på skiten...

Åhhhhhhhhhhh.......... jag LÄNGTAR till i morgon då jag börjar jobba igen! Jag tror ju att jag automatiskt ska sluta dricka då ....... och jag hoppas att det blir så
IDAG ska jag rensa barskåpet och kasta det sista vinet...... för jag kan inte ha alkohol hemma :(

Jag har haft semester i 4 v nu, och jag har druckit vin eller drinkar VARJE dag...... och vissa dagar har det bara varit 2-3 glas, och det har funkat bra...... men så nu sista helgen innan jobbet...... då är det som om det är min SISTA CHANS att få dricka...... så i fredags var jag ute med vänner o drack, vaknade på lördagen o sa till min man: nu är det slut på drickandet, jag mår inte bra!! I kväll ska jag inte dricka..... och för att typ gardera mig, så gick vi på bio 21-23.... för då tänkte jag att då blir det inget drickande.
MEN min lilla akils-djävul i mig..... bara längtade hem till vinet..... så väl hemma, så lyckades jag få i mig 5 glas mellan 23.30-02..... medan min man gick o la sig..... och jag satt ensam framför TV:n och svampade i mig vinet :(
HUR LÅGT KAN MAN SJUNKA??????

Jag är nu LIVRÄDD..... kommer jag att klara av att stå emot alkoholen nu i veckan??
Kommer jag att klara av att vara vit hel vecka.... eller rent av en månad?

Det är fester/resa/kickoff inplanerat varje helg i augusti..... och HUR FAN ska jag klara av det?????
Vill ju bara kunna dricka som "alla andra"..... vara nöjd med 2 glas vin en fredag, o 2-3 glas en lördag.... o sen vara utan alkohol resten av veckan :((

Tack för fin respons hörrni! Det känns bra att någon läser och bemödar sig att kommentera.

Jag har suttit och läst igenom några trådar i medberoendetråden. Det finns några nya profiler där som verkligen inte får njuta av årets bästa period. Personligheter som sakta men säkert bryts ner till smulor. Fina kloka människor som är som våta pölar.
Och jag märkte att jag står vid ytterligare en milstolpe.

Jag skulle kunna, och har känt skammen när jag läser igenkännande och vet att jag själv förra sommaren var den som bröt ner mina nära och kära.
Men inte idag, inte längre. Nu känner jag mig stolt. Jag känner mig stark. Jag har tagit mitt ansvar. Jag har brutit den negativa trenden.
Jag har kommit långt bara av att ta en dag i taget. Och varje dag välja bort flaskan.

Och jag känner sån ilska mot dom som inte förstår att dom gör så illa bara pga alkoholen. Och jag tycker att jag får göra det, för jag har själv varit där. Jag vet nu vad det innebär att ta sig ur ett destruktivt beteende. Jag vet också att det går. Och lite känner jag att det är varje missbrukares skyldighet att i alla fall försöka.

Jag säger inte "ta dig i kragen"
Jag säger. "Det minsta du kan göra är att försöka"

Hur som helst så är det så att jag här vid min dator inte kan göra något. Inte mer än att skriva några rader. Känns futtigt.

I dagarna är det nio månader sen jag bestämde mig för att försöka. Tiden av en graviditet. Och jag känner mig pånytfödd.

Solen skiner på mig idag. Min dag som jag ska ta vara på.

Tack Lilla Blå för dina kloka rader!

i min närhet ser en familj smulas sönder och en av föräldrarna gå ner sig i missbruk. I mina ögon är det så... men jag har, och anses nohg ha, känsliga ögon. Tragiskt att se och jag vet inte vad som vore rätt att göra. Kanske jag kan få några tid och förslag här... / mt

till Mulletantens fina svar :

När ett obehandlat sk "vuxet barn", dvs en person uppväxt i en missbrukarfamilj, själv går ut i livet och där skaffar sig egna relationer så är det mer regel än undantag att man skaffar sig en beroendeperson som partner. Detta pga att den relationen känns bekant och "hemtam". På så sätt så sprider man det dåliga måendet vidare i generationer om man inte själv blir medveten om situationen och gör något åt den.

Jag har på kort tid nu mött 2 sådana personer, den ena är medveten om problematiken men kärleken sätter stopp för rationellt tänkande och den andre vill inte inse överhuvudtaget.

Det finns bra hjälp att få i medberondegrupper, familjeveckor på behandlingshem, Al-anon mfl men det kräver ju att man gör det valet och vill förändra sitt liv.

det är (fast det låter otroligt) vanligt att man efter ett uppbrott väljer en ny partner med samma problematik och därmed går in i ett nytt förhållande som följer samma mönster som det man lämnat. Man upprepar sig... Du kan läsa om dysfunktionella relationer på TuvaForum http://www.tuvaforum.se/dysfunktionella-relationer.asp så ser du hur det kan se ut. Den här mannen "verkar ha två personligheter" skriver du och det + alkoholmissbruket (och hur det sen hänger ihop) gör självklart att ni alla runtomkring påverkas och far illa. Det visar också din kommentar om hans dotter - det är inte så konstigt att man har ett stort bekräftelsebehov om ens förälder är så oförutsägbar som du beskriver att han är.... Dottern känner antagligen minst lika stor osäkerher som du och är kanske för liten (ensam?) för att ens sätta ord på sin känslor?

Du frågar "Eller vad behöver jag hjälpa mig själv med för att förstå tomhetskänslan och sorgkänslan??" Det KAN vara så att dina känslor (som du inte förstår dig på) är en spegling av hans djupaste svåra känslor som han inte kan hantera själv.... det är nästan omöjligt att värja sig och hålla ifrån sig såna projektioner. Och du kan inte hjälpa honom med det.

Du och ni alla behöver hjälp! Om han inte vill och ser sin del i svårigheterna så lägg ingen energi på det utan satsa på dig själv. Sök dig, snabbt!, en egen samtalskontakt så att du får en plats att berätta hur du har det och för att reda ut för dig själv vad det är som gör att du dras till män med alkoholproblem.

Så bra att du inte har ekonomiska - och boendeproblem att grubbla över. Det räcker bra ändå....

Det att du skriver här visar att du söker en väg att förstå dig själv och dina val, att ta makten över ditt liv. Det låter så enkelt och självklart men är ett stort arbete det vet vi alla här. Du är inte ensam. Kram / mt

Hej vännen!
Ja, vad saknas dig?

Självkänsla.

Trygghet.

Sinnesro.

Kram!
/H.

Måste bara skriva av mig lite...
Mitt humör växlar verkligen. Från en stund till en annan. Jag lever i en familj med barn från olika håll samt ett gemensamt. Var tidigare gift med en man som inte kunde hantera alkohol och har lyckats gifta om mig med en som oxå har alkoholproblem. Varningsklockor ringde tidigt men jag valde att inte lyssna. Vi har olika syn på barnuppfostran och hans dotter har ett enormt bekräftelsebehov. Ja jag vet att jag valt det här men frågar mig själv ofta om jag orkar. Känns som att jag åsidosätter mina egna barn pga alla jobbiga saker runt mig. Jag har ju så otroligt mkt att vara tacksam över i mitt liv och borde istället fokusera på det istället för det negativa. Varför är det så?? Är jag lycklig? Har jag problem med mig själv som jag måste bearbeta? Jag vill leva i en normal familj med en man som dricker normalt. Jag skäms vwrkligen när jag skriver detta för rwnt matriellt har jag allt. Vad saknas mig????? Eller vad behöver jag hjälpa mig själv med för att förstå tomhetskänslan och sorgkänslan??

Vill vara stark och tro på mig själv och inte BRY mig så mkt...

Hur har du det?
Är du där?

jag har inte orkat läsa, inte orkat skriva, inte orkat med nåt annat än det
nödvändiga på ett tag... tyvärr har jag fortfarande inte fattat att det här faktiskt
är nödvändigt, för att jag ska komma ihåg att gå på mina möten, att jag ska
komma ihåg att lyssna till min kropp, för att jag ska komma ihåg att låta mig själv
ta en paus och bara vara och inte rusa på i 110...

Tredje dagen på min semester. 29 kvar.
Har nog inte varit ledig så många dagar i sträck sedan nåt sommarlov i högstadiet
eller nåt... ger mig lite lätt ångest och panik faktiskt... hur ska jag orka med mig själv
så länge, och vad ska jag göra med bara mig själv som sällskap?

Fast idag har jag haft det bra, cyklade ut till kallbadhuset i morse, solat och bränt
rumpan lite, lyssnat till tanternas skvaller, och vågornas skvalp... badat och läst
och haft det gott... i morgon ska jag nog ta mig till mormor tror jag, hon är 94 och
kan inte gå längre, och jag känner att jag vill ge henne (och min moster som fixar
det mesta, mormor bor i hennes hus) ett handtag med städ och strykning, och så
klart bara sitta och fika och prata och vara... om vädret är bra kanske vi till och med
kan ge oss ut på en rullstolstur?!

Fast jag måste erkänna... jag har den senaste tiden känt motstånd och irritation varje
gång jag ska besöka henne... jag känner inte att jag gör det för min skull, utan det blir
ett måste, en uppgift som ska göras, ett krav, och ett dåligt samvete, och jag VILL inte
göra sånt som jag inte själv vill... har nästan blivit rabiat när det gäller sånt... räknar
kassan ibland på jobbet, och jag hatar det, det är alltid nåt som inte stämmer, nåt
kvitto som saknas eller nåt som har blivit fel från dagen innan, och när jag inte känner
att jag gör ett bra jobb, så vill jag inte göra det alls... har sagt det här till chefen, men
inte fått nåt gehör alls... så varje kassaräkningsdag får jag varna mina närmaste
arbetskamrater: räknar kassan idag: så idag är jag på "det" humöret.... passa er! det
handlar inte om att jag räknar kassan egentligen, det handlar om att inte få gehör för
något jag känner, att det jag känner inte räknas, att jag blir trampad på och inte tagen
på allvar... jaja, hon kommer nog över det, låt henne fortsätta bara... jaja... lilla gumman...
och jag blir galen!

så tack du gamle pojkvän och alkis, för att du visade mig hur viktiga mina gränser är,
och hur dåligt jag mår när jag gör nåt jag inte vill!

Nu ska jag studsa in i duschen, och sen blir det nog lite kakbakning!!
stora kramar till alla i sommarvärmen!!!
/k

Hej!
Vad är det som får dig att tro att dina råd om livet inte har nåt att göra med alkoholen?
Alkoholen är ju ett sätt att slippa själva livet?! så råd om livet är ju råd om spriten?!

Om inte annat är du skitviktig för mig, som inte vill supa mig redlös, utan bara vill få
ett så lugnt och gott liv som möjligt, du ger mig perspektiv, du ger mig anledningar,
du ger små tips och tricks för ett skönt lunk i livet!

Naturligtvis måste du ju känna att du skriver för din egen skull, annars visar du ju bara
ett klassiskt medberoendebeteende... om jag bara skriver lite till så kanske hon/han
slutar dricka, tänk om jag inte skriver, faller de tillbaka i sitt drickande då? =)

Oavsett hur du gör, så kommer jag alltid förknippa forumet med dig, din tråd kommer
alltid finnas kvar och hjälpa många, även om du inte uppdaterar den nåt mer!

Största möjliga kramar!
/k

Hur lever livet med dig?
Eller kanske snarare: hur lever du livet idag?!
Tänker på dig, har inte sett några gråtande karlar på bussen,
jag hoppas jag inte missat dig, för jag hoppas att du bara har ett
leende i ansiktet?!
kramkram!
/k

Har inte varit en så flitig besökare på ett tag, och här händer det grejjer minsann!
Skriv och berätta!!!
Hoppas verkligen att allt gått bra, ska tänka lite extra på dig de närmaste dagarna!!!
Stora kramar!!!
/k

Tack för det stora leende jag fick gick omkring med rätt länge... =D
Snacka om att få positiv energi!!
Och det är gott att kunna läsa dina rader och känna lugnet...
Stooor kram!
/k

När jag läser din text och särskil de avslutande raderna "Mitt liv är att se det liv som finns bortom alkoholens begränsningar, och det är rätt så okey...
Men hur är det med alla andras...?" så är svaret att du känns som en tvillingsjäl. Mitt-i-natten-hälsningar / mt

Den motivationen jag har funnit ligger enbart hos mitt egna välbefinnande...
Jag är lika mottaglig för mina egna positiva inputs som en gammal gnet är med sina sparade pengar, det ger mig ett mervärde...
Det blir lite svårt att med ord förklara...

Men varje kväll jag går och lägger mig så känner jag en tacksamhet att jag inte har burit mig illa åt, mot andra eller mig själv...
Och jag vet att morgondagen kan bli hanterbar...

Ikväll har jag suttit nykter och detaljstuderat våra vänner och släkt som suttit ute med oss under partytältet och groggat...
Deras försvarstal mot/med sig själva har emellanåt varit nästan skrattretande...
Man pratar procenter hit och procenter dit, hur duktig man var och smuggla tidigare när det var tuffare tullar osv...
En snubbe fick ont i magen av all sprit och blev genast ett hackoffer, stackars honom, vekling!

Här sitter man med ett gäng semester/helg-alkisar och ingen har någon som helst koll på någonting...
Munnen tragglar på och det ligger som någon sorts psykologiskt lock över allting, ingen vågar pratar allvarligheter...
Ingen ser det jag ser, ett gäng med små-alkisar som har sitt egna samfund, man pratar inte om det man borde prata om...
Måste vi samlas runt alkoholen som det enda limmet i våran samvaro, kan vi inte bara få vara naturliga i den roll vi har som nyktra..?

Måste allt vara galej och skepp ohoj och det enda givna samlingspunkten och en självskriven lag på bordet alkohol och groggvirke,
Så löser sig resten av kvällen, folk blir "galna" och en massa grejor händer, och "underhållningen" är i full fart...

Själv lyssnar jag på den stilla regnet som pickar på vårat tälttak, jag riktar mina tankar inåt, och tänker...

Är jag nöjd med min nya roll?
Svaret blir positivt för min del, men man undrar ju hur alla mår just nu vid läggdags, och hur deras morgondag ser ut...
Jag vet hur känslan är, man är inte den stoltaste av alla varelser på jorden, munnen har gått för mycket och man ångrar nog mer än hälften...

Jag ångrar ingenting, inte nu...inte sen...

Min morgondag är som att hålla en fjäril fångad i en av mina nävar, jag kan släppa den och mina ångest-tankar när jag vill,
Jag behöver inte ens fånga den för att kunna släppa den, för jag vet att jag redan har min morgondag...
Och jag kan stilla se på min fjäril flyga fritt utan tilltufsade vingar...

Mitt liv är att se det liv som finns bortom alkoholens begränsningar, och det är rätt så okey...
Men hur är det med alla andras...?

/Berra

Härligt att du är inne och skriver Pianoman för jag läser och hämtar energi och peppning, fast jag inte alltid kommenterar.
Tycker du är förståndig som tar det lugnt och inväntar stabilitet innan du gör några stora förändringar, flytta är ju alltid lite kul, även att hitta någon ny hobby, jobb eller dylikt. Tror att saker säkert / kanske ger sig med tiden.

Du har ju hela livet framför dig :-)

Kram
Lisamari

Förstår vad du menar Vana!
:-)

Vägen till ett liv jag kan vara nöjd med har krävt mkt jobb från mej... hela tiden...
Ta vara på dej själv, dina egna känslor & tankar.
Att sätta mej själv i främsta rummet & inte förminska mina känslor gör att jag kan möta livet.
Så att jag kan vara ett stöd för mina barn.
Idag är jag på den plats jag vill vara.... själv med mina barn.
Det finns en väg mot lugnet... det gäller bara att se den... Insikt & vilja.
Kram från Mie (fd medbeeroende)

att en arbetskompis som jag länge ville fotografera,har lovat ställa upp som modell i början av september när jag får tilolgång till en studio o jag blev själaglad.jag älskar hennes ögonbryn o redan nu far tankarna iväg för hur jag skulle vilja ha det.......sånt....

...att det inte alltid är dom stora förändringarna som ger krydda åt tillvaron.
Bara man får längta efter nåt.
Exempelvis:
På onsdag käkar vi Pizza! (även fasst det är mitt i veckan)
Eller:
På lördag ska jag åka till Ikea och strosa runt aldeles själv.

Att man kanske försöker hitta på något som man tycker om varje vecka.
Att det får ske gradvis.

Så här:
På tisdag ska vi ut och Bowla jag och sambon.
och det även fasst jag inte har någon större lust.

Inners inne vet jag ju att det är riktigt kul och jag ångrar inte efteråt att jag hängde med.

Att det är DET som är "nya jaktmarker"....
.... För man vet ju inte att det är kul förrän man provat.

Man behöver nog inte vara lika drastisk som jag, och impuls säga upp mig från jobbet för att hitta någon mening.

Bara små-små steg mot framtiden som faktiskt är VÅR!

Förstår du hur jag menar?
Lite flummigt ;-)

Ha en underbar nykter dag!

Kram N.T