Senaste kommentarerna i forumet

Förlåt Tussilago, jag skrev i fel tråd.

Här vill jag i stället berätta att för mig tog det lång, lång tid för mig att fatta beslutet att lämna, och att det inte känns så svårt nu när jag väl är där.

Men jag hade aldrig klarat det utan hjälp. Jag behövde bli så väldigt säker på att jag gör rätt, för att kunna stå emot hela artilleriet av motargument. Skriv! Skriv t.ex. upp för- och nackdelar med att stanna och för- och nackdelar med att lämna.

Jag flyttar i övermorgon! Nu har han ju inte druckit, eller bara lite ibland, i nästan ett helt år. Han har dock aldrig erkännt hur det har varit tidigare. Vi har suttit i parterapi och pratat om sånt som varit, och han bara låter bli att se drickandet som en viktig del i alla våra problem. Vi har under de sista veckorna pratat mycket med varandra om det som varit, men just drickandet undviker han konsekvent, och jag hänger på, för det mesta, låtsas som om den delen av alla våra problem inte finns. När han nu inte har druckit har det också kännts mindre och mindre relevant att prata om det, men det blir också skevt, för jag får liksom aldrig någon bekräftelse på alla mina upplevelser under de här åren.

Nu har han varit igång och druckit igen några dagar. Plötsligt är allt precis som förut; vredesutbrotten på morgnarna, skakningarna och tårarna på eftermiddagen, och sedan nya ölburkar på kvällen och mer än halva natten i verkstan. och så igen, och igen....

Hur kunde jag glömma.

Nu lämnar jag det här, är det därför det sätter igång igen? Vad hade hänt om jag stannat? Vad kommer att hända här när jag går? Vad händer med mina barn när jag går? Planen var att de skulle vara kvar här första veckan och börja flytta över veckan efter och därefter varannan vecka. Men då var han ju nykter när vi bestämde det....
.

Jag flyttar i övermorgon! Nu har han ju inte druckit, eller bara lite ibland, i nästan ett helt år. Han har dock aldrig erkännt hur det har varit tidigare. Vi har suttit i parterapi och pratat om sånt som varit, och han bara låter bli att se drickandet som en viktig del i alla våra problem. Vi har under de sista veckorna pratat mycket med varandra om det som varit, men just drickandet undviker han konsekvent, och jag hänger på, för det mesta, låtsas som om den delen av alla våra problem inte finns. När han nu inte har druckit har det också kännts mindre och mindre relevant att prata om det, men det blir också skevt, för jag får liksom aldrig någon bekräftelse på alla mina upplevelser under de här åren.

Nu har han varit igång och druckit igen några dagar. Plötsligt är allt precis som förut; vredesutbrotten på morgnarna, skakningarna och tårarna på eftermiddagen, och sedan nya ölburkar på kvällen och mer än halva natten i verkstan. och så igen, och igen....

Hur kunde jag glömma.

Nu lämnar jag det här, är det därför det sätter igång igen? Vad hade hänt om jag stannat? Vad kommer att hända här när jag går? Vad händer med mina barn när jag går? Planen var att de skulle vara kvar här första veckan och börja flytta över veckan efter och därefter varannan vecka. Men då var han ju nykter när vi bestämde det....

Har idag kontaktat en anhörig grupp med star imorgon. Nu sitter jag här och känner dåligt damvete för att jag lämnat mig och min familj. Än mer efter telesamtal med maken som lät opåverkad....

Läste din tråd berra..
Allt från fjärilar till maskinister (skratt!!)

Jag har haft mina tidigare vita perioder, 1månad max åt gången.
Känner igen mig i att man måste förklara sig i sin roll som nykter på fester. Undviker fester och tillfällen istället vilket ju inte löser problemet, bara skjuter det framför mig. Det är starkt motiverande när du berättar i din trygga roll som nykter nu, sitta och reflektera över situationen både under och efter festen.

Den här gången känner jag inte att jag behöver försvara min nykterhet längre..om någon har problem med det, så är det deras, inte mitt problem.
Mycket tack vara er all på forumet, era erfarenheter stärker och motiverar massor!

En dag, kommer jag också va på fest nykter, utan att bli stressad av det!

kram jonteper

vilken historia !! Påminner om homeopatins fantasier !! Det säger sig självt att om detta hade fungerat så hade varken jag eller nån annan haft problem med alkoholen ! Världen skulle vara alkoholfri!! Vilken dröm :)

Berra... dina kloka ord går rakt in i mitt hjärta.

Många omkring oss måste nog rannsaka sig själva.
"Defragmentera" livet.
Gallra ut, sålla bort, ta tag i, be om förlåtelse....

I tomrummet bildas vacuum, vacuumet måste fyllas.
När varm luft stiger uppåt i atmosfären blir det blåsväder....

Det är upp till var och en, vad man ska fylla sitt inre "vacuum" med.
Frågan är om man orkar hålla i hatten när blåsvädret kommer....

Livet kommer aldrig att bli som det en gång var Berra.

Frågan är om det är synd-om-mig eller vemod du känner?
Kanske vemod, över att man inte riktigt är med i gemenskapen längre.
Eller att man sticker ut, och är lite "utanför"?
Inte kunna stå där och gunga med glaset under näsan och säga - Vilken fin årgång... som du en gång skrev i ett av dina inlägg.
Att kunnasäga att det här vinet drack vi då, och det var så himla gott till det där köttet?
Eller vemod att aldrig tappa fotfästet igen, låta någon annan ta ansvar den kvällen, sjunka in i dimman...
Inte tillåta sig själv vara "slarvig". Att alltid behöva vara på sin "vakt"?

Jag tror du har svaret innerst inne, för det finns ingen som kan svara på den frågan åt just dig.
I vilket fall som helst, så är det okej att tycka synd om sig själv ibland, och känna vemod över det här, och sakna den där gemenskapen
oavsett om det är i goda vänners lag eller bara hemma på tumanhand över en flaska vin.
För trotts allt är det som en "fantom-smärta", ett inrotat beteende, det finns på hårdisken, och kommer aldrig att raderas helt.

Ta ett djupt andetag och tänk efter...
Det har redan hittat sin lösning.

Kämpa på.
Kram N.T

..i sin nya roll, är inte lätt...
Nykter!

Varför är denna nya situation så svår..?
Exakt VAD är det som är så svårt...

Är det självaste vetskapen om att JAG kan inte dricka som är den svåra..?
Eller att JAG som person kommer i fortsättningen urskilja mig gentemot alla de andra, som dricker..?
Är det synd om mig, eller den förväntade "synd-om-mig"-tänkandet som är det svåra...?

Vetskapen om att ikväll kommer jag inte att få fortsätta min rutin med att dricka..
...inte kunna slappna av..
...inte kunna fantisera vidare i någon sorts mental verklighetsflykt...

Det kommer inte vara som det har varit, det kommer att bli en förändring...
Och är det i det dilemmat vi söker vår största baneman, förändringen..?
Det kommer inte vara som det har varit...

Vad ska jag göra då?

Den som blir arbetslös eller bostadslös finner sig en lösning, eller hur?
Vad är det som säger att det inte kommer att lösa sig för dig..

Vi är nog mest oroliga för en framtid där vi inte kan sia om det,
hur kommer det att bli?
Bara själva oron i sig själv kan göra att man fortsätter att dricka...

Man drivs ibland av sina tvångstankar, jag borde inte göra det här, men jag gör det ändå...
Pyromanen gör det, snattaren gör det, våldtäktsmannen gör det...
Men ändå....så finns det någonstans en ände, som sätter ett slut på det...
Kan de, kan du!

Skillnaden är att alla andra inte ser ditt självdestruktiva alkoholdrickande,
det är inget hus som brinner ner till grunden, inget butikslarm som skriker...
Det är bara ditt inre som krymper, från en frisk frukt till ett skrynkligt russin, och ingen ser det..
Men det känns, eller hur?

Och det är med det jag menar att alla borde lära sig att se sig själva, för den de är..

Öppna ögonen och se ditt inre russin...

Och sedan kan man ju tänka...ska det få vara på det här sättet?

och efter detta, vad är det som får mitt russin att krympa ännu mera..?

Allt som är självdestruktivt är ett russinkrympare, alkoholen är bara en del av det...

Det kanske finns andra som stampar på dig, som krymper dig som människa, och du har ännu inte upptäckt det..
Alkoholen döljer detta i sina slöjor, för du kanske inte vet varför du har ett behov av att dricka alkoholen...
Vad mer döljer sig i alkoholens skugga?

Den som inte prövat att vara utan den, kan heller inte se vad mer problem alkoholen har dolt för dig under tiden...

...dags för en förändring, intresserad av en utmaning och upptäcksfärd, i ditt inre..?

Det finns fler lik i graderoben, alkoholens frånvaro är nyckeln till garderobsdörren...

Sen är det hög tid för en utrensning, och man finner många anledningar till varför man drack...

Att sluta dricka är att blottlägga sina anledningar till varför man drack...

Och vad är det svåra, sluta dricka eller blottlägga sina anledningar till varför man dricker....

En uppgift som står framför varje individ som väljer att ta ett livsviktigt beslut, orkar jag?

/Berra

ha sagt,eller kanske öppna en dialog för,var mer detta om medberoende o hur lätt det är att även här på forumet bli medberoende till varandra,kanske bry sej för mycket,lägga skuld,ställa krav som egentligen inte är min uppgift....osv...det är öppet för diskussion för det är intressant spörsmål,var går gränsen från att stötta ngn i dennes bslut o att ställa krav utifrån sitt eget tyckande........

Skulle så gärna vela tro på detta, någon som läst om detta förut eller hört nå?.Jag är i stort behov av all hjälp man kan få. tänker på alkohol 24/7. snart har man varken jobb eller familj & vänner kvar.
Läs även länken nederst.

Mirakelkur för alkoholism
av Anonymous

I slutet av 1981, jag var ett fyllo, en femte för-Jim-Beam-en-dag full. Jag hade varit på allvar på det i sex år, och en och annan som dricker för många år innan dess. Jag visste att det inte kunde fortsätta för evigt, men jag visste också att 12-stegs programmet inte skulle fungera för mig.

Jag råkade träffa en Houston läkare, Wilfred Packard Bonin, som berättade att han hade utvecklat ett botemedel mot alkoholism. Han var en stor berättare, och lade en på mig.

Jag hade några reservationer om historien, men visste att jag var tvungen att sluta. Jag tog hans botemedel. Och i 30 minuter, botade han mig av alkoholism. Jag har varit torr sedan dess, över 26 år nu.

Dr Bonin, sedan 75 och sedan avlidit, sa att han var en Cajun, ursprungligen från Louisiana. Han talade Cajun franska, och tänkte att det skulle vara trevligt att göra en praktik i Frankrike. Han godkändes på American Hospital i Paris. Det var på 1930-talet.

Under tiden han var där, han kallades in av en annan läkare för att samråda om ett särskilt svårt fall. En patient långsamt dö av någon infektion, och inte svarar på behandling. Antibiotika fortfarande i framtiden.

Efter att ha undersökt henne och över hennes diagram, föreslog Dr Bonin ett sista desperat behandling. Han fick godkännande från den behandlande läkaren och från patienten, även om han försiktigt sa att han inte var säker på att det skulle hjälpa.

Patienten snabbt återhämtat sig, släpptes ut, och Dr Bonin glömde händelsen.

Efter sin praktik kom han tillbaka till USA, praktiseras i New Orleans, och var då utarbetades under andra världskriget. Efter kriget bestämde han sig för att starta en praktik i Houston. Han var certifierad i invärtes medicin och under många år var på personal Baylor Medical College i Houston.

På 1950-talet gick han till American Medical Association konvention, som var i Denver det året. Han tog sin hustru med. När han registrerade vid Convention Hotel fick han ett brev som hade väntat på hans ankomst.

Brevet började: "Du kanske inte minns mig, men du behandlade mig på American Hospital i Paris år sedan. Du räddade mitt liv, och jag vill tacka er genom att bjuda in dig och din fru att mitt hem på middag. Konventionen startar inte förrän imorgon, så jag skickar min chaufför för att hämta dig framför hotellet vid 7 ikväll.

"Jag hittade dig genom hotellets bokningsavdelning. Jag äger hotellet. Kom ".

Han var förvånad och nyfiken nog att gå. Han frågade sin fru, och hon var också nyfiken. Damen namn betydde ingenting för honom.

En limousine tog upp dem på utsatt tid, och körde till närliggande Boulder. Den stannade framför en stor herrgård. Damen kom ut för att hälsa på dem. Väl inne erbjöd hon dem drinkar, och sedan sa han till henne: "Ärligt talat, frun, jag minns inte behandlar dig. Vad var det du hade? "

Hon sa att hon hade någon form av infektion, och verkade vara döende. "Inte bara har du bota mig, men du också botade mig av min alkoholism."

"Jag gjorde vad?" Sa han. Hon upprepade att han hade botat henne om alkoholism. Hon förklarade att det hela tiden hon hade varit på sjukhuset, hade hennes vänner varit smyga sprit till henne.

Den Bonins hade en fin kväll med damen. När de lämnade, sade hon, "Åh, förresten, är dina pengar inte bra i Denver. Din hotellsvit tas om hand, och om din fru skulle vilja shoppa, bara ladda det till hotellet vid varje centrum butiken genom att visa din rumsnyckel. "

Dr Bonin plågat hans hjärna, men kunde inte minnas att ha träffat kvinnan förut, inte heller kunde han minns vilken behandling han hade ordinerats åt henne. När han kom tillbaka till Houston, fast, kallade han på sjukhuset i Paris för att fråga om de hade poster som långt tillbaka. De sa att de gjorde det, men skulle behöva skicka någon ut till ett lager där gamla skivor förvarades. De lovade att skicka honom damen akt.

När paketet kom från Paris, såg han genom det, och fann det svårt att tro att den behandling han hade ordinerats så långt innan skulle ha botade henne om alkoholism. Ändå bestämde han sig för att undersöka vidare. Han hade en patient som han visste var en alkoholist, och närmade sig honom på detta möjligt bota. Mannen gick med på att ge det ett försök.

Visst nog, fungerade det rätt av. Det ledde till behandling av flera andra människor. Behandlingen involverade intravenös infusion av en formel som han hade blandat sig. Därefter lärde han sig att identiska formel tillgängligt via American Hospital Supply Corporation, ett etiskt företag. Det hade godkänts av FDA under 1943 för behandling av delirium tremens.

Han berättade att det var bäst att börja behandlingen en måndag morgon. Jag kunde ha allt jag ville dricka på söndag, men måste komma till hans kontor på 8 på måndag kalla nykter. Det var det svåraste för mig. Normalt hade jag bourbon i mitt morgonkaffe, och sedan smuttade ur en flaska på väg till jobbet. På kontoret, höll jag en kanna i min skrivbordslåda. Jag drack mig igenom dagen, smuttar fram till läggdags. Jag kunde fungera och göra mitt jobb, och lyckligtvis blev aldrig stoppad av en polis. Jag var aldrig falla ner berusad, men jag hade en bra buzz på hela tiden.

Jag gick i hans kontor på Måndag 1 december, 1981 en berusad, och gick ut 30 minuter senare en före detta alkoholist. Inte ett återhämta en, men en ex-alkoholist. Nej avgiftning, ingen vilja, ingen predikan.

Sanningen att säga, men effekten var omedelbar, var jag tvungen att gå tillbaka vid 10 på förmiddagen för en förstärkning av behandling, sedan två gånger igen nästa dag, tisdag. Sedan en gång om dagen till fredag, off för helgen, och återuppta behandlingen på måndag, men bara en gång per dag genom denna andra vecka med en minskande dosering varje gång.

Den bästa jämförelsen jag kan göra för att effekten av behandlingen är en vi har alla haft, du har en favorit mat, och äter den vid varje tillfälle i flera år. Sedan så småningom bestämmer du att du inte gillar det längre. Ingen anledning, du bara inte. Det är så jag kände om alkohol, från första behandlingen och sedan dess, sammanlagt 27 år och räknar. Dr Bonin sa att det var okej att gå till barer med vänner, men bara att beställa en läsk. "De kommer att hylla dig", tillade han. Och de gjorde, även min gamla berusade kompisar.

Jag har fortfarande en flaska Jim Beam som jag jobbade på när jag fick denna mirakelkur. Det är ungefär halvfull. Jag har också flaskor med whisky, vodka och gin som jag höll till hands för gästerna. Vi är inte ofta har någon över, men när vi gör, kan jag blanda drinkar för dem och inte det minsta frestad att ha en själv.

Vad är detta mirakelkur? Du kommer inte tro ingredienser: 80% destillerat vatten, 10% glukos och 10% alkohol, det är rätt, alkohol. Tydligen, administrering intravenöst hade en helt annan effekt än att dricka det. Naturligtvis var mängden infunderas liten, mycket mindre än ett enda skott av whisky, och minskat stadigt efter den första dagen.

Var kan du få denna behandling? Ingenstans vad jag vet. Först skulle du vara tvungen att prata en läkare in i att ge det till dig.

Om du kan hitta någon att administrera det till dig, kom ihåg att börja på en måndag morgon, och ingen alkohol i ditt system. Här är dosering:

Måndag - 220 ml kl 8, en annan 220 ml kl 10

Tisdag - 200 ml kl 8, en annan 200 ml kl 10

Onsdag - 200 ml klockan 8

Torsdag - 180 ml ​​klockan 8

Fredag ​​- 160 ml klockan 8

Hoppa över helgen.

Måndag - 140 ml klockan 8

Tisdag - 120 ml klockan 8

Onsdag - 100 ml klockan 8

Torsdag - 80 ml ​​klockan 8

Fredag ​​- 80 ml ​​klockan 8

Dr Bonin fått ett amerikanskt patent för behandlingen kort före sin död. Du kan läsa om det här:

http://www.patentstorm.us/patents/5418255/description.html # cmt_title

kan hjälpa dig att hitta styrkan att hjälpa dig själv? Och barnen! Inget i det du beskriver är okej. Ingenting av det! Kontakta någon människa idag som du kan prata med! / mt

boken om din resa mot och i nykterhet ser jag framför mig seriehäftet "Familjeliv, teckande stunder i vardag och fest." Eller fest och vardag kanske....Idag är det onsdag redan... tiden går fort när man har roligt:) Ha det bäst! / mt

Varför????? Varför drabbas jag? Terror i över ett dygn...magen värker, jag mår illa, fryser och jag får kramp av tanken på att leva så här. Ångest och skuld bedövar mig. Jag har tryckt ner alla dessa känslor för att dölja för barnen. Gråtit på toa, baddat med vatten. Svaret från min man är, att inte överanalysera. Saker sägs överdrivet i affekt. Men, varför är det ok? Om och om igen? Jag känner mig sjuk, jag är sjuk! Jag orkar inte ha det så här men är inte redo att lämna.....

..där musiken betyder mycket för mig...

En källa till mental tillfredställelse, och när musiken går in får inte problematiken plats samtidigt,
det blir en avkoppling som där jag kommer i en mycket mer anti-disharmoni i...

Gammal syntare som jag är, så gillar jag bäst "pling-plong" musik som är ett utdöende musikart...
Men det finns fortfarande kvar lite glad bög-pop såsom Erasure, vilka jag lyssnar som mest på..
Men även de har blivit lite äldre och det har färgat deras musik hårt..

Inte lika fartig längre, men fortfarande likväl värda att sluta ögonen till och vandra iväg med tankarna...
Och jag spelar om dom och om dem igen, kan aldrig få nog, precis som med alkoholen verkar det som...

Kanske är ni likadana som mig, har ett behov av ett beroende, vad det än är...

http://youtu.be/aD39X_GLusE

http://youtu.be/aJjPdiw3ne8

/Berra

@Berra många kloka ord i dina rader ovan! För två veckor sedan hade jag suttit här med en mängd frågor och funderingar efter att ha läst vad du skriver.
Fast nu känns det som om jag faktiskt inte har något att fråga och undra över! Jag är alkoholist men nykter (om än en kort tid) och tänker inte fundera mer utan acceptera och ta ansvar för mitt mående och min vardag och på köpet glider mina närmaste med och mår bättre också!

Det ända jag behöver göra är att inte göra något alls! Ett enkelt program för komplicerade människor som det så "klyschigt" heter :)

Kram o Gonatt

mors liv i "rent" minne. Tag en dag i sänder och finns hos henne bara som du är utan att dricka, du vet ju att det egentligen inte blir bättre av alkoholen - inte blir sorgen mindre för att den, som vi tror, mjukas upp av vinet. Min mor gick också bort i cancer, för flera år sedan. Ibland tänker jag att alkohol bidrog till att hennes kropp blev sjuk. Ibland hjälper det mig att inte dricka själv men lika ofta glömmer jag bort det. Man får påminna sig och ta en dag i sänder. Kram!

Jag har oxå ett dignande förråd av alkohol, och vet inte hur jag skå få avnjuta min 18-åriga Whisky på min 50-års dag...
Kanske får jag avnjuta den sekundärt, genom att lukta på mina gästers andedräkt...
Nä skämt åsido, det är inte ett problem, jag hoppas mina gäster har smak nog att kunna få uppskatta den...
Den dagen, den sorgen, eller... möjligen glädjen..

Hemma är det frugan som får sköta alkoholproblematiken, hon ber mig inte ens handla på systemet...
Det är som att tjacka barnmat, vad för smaker ska man välja, skitsamma... JAG ska ju inte förtära den...

Nu i helgen upptäckte hon att vi (hon) hade gått torsk på Gin, stackars henne...
Men inte mitt problem, vi hade för övrigt inget virke heller, ha!

Och ja, hon tycker att det är "besvärligt" att gå på bolaget, det tyckte inte jag...då...
Jag var mest rädd för att jag inte hade tillräckligt hemma, ett mer organisatoriskt problem, så att säga...då!

Man väljer naturligtvis vad för sorts resultat man vill ha...
Ska jag sluta helt med mitt drickande, eller vill jag bara ha kontroll på mitt drickande...
Det sistnämda är naturligtvis det svåraste, eftersom själva drickande är självdrivande..
Har man bara kommit till själva beslutet att ikväll ska jag få dricka, sedan är portarna öppna, förståndet ...hoppsan försvann...
Och efter några trevande försök, eller möjligen år, så är man troligen ganska så snart tillbaka till ruta ett...

För det är ett inbyggt förhållningssätt man har till alkoholen..

Hur många idag röker enbart på fester?
och nästa fråga, varför då?

Har de ett behov, eller inte?
Är man inte fast i sin drog tillräckligt för att kunna "husera" med den då...

Jag ställer mig frågande till andra belöningssystem...
Kaffe, Mat, Sex/Kärlek, Motion osv..
När blir det farligt?
VEM säger när det är farligt?

..och sist, HUR farligt är det för mig?

Ju mer man tänker på det, desto mer frågor tittar det fram....

/Berra

Herrejösses vad härligt det låter!
Vilket härligt inlägg!
Visst är det underbart när man kommer underfund om att man verkligen LEVER!
Tjihoooo!
:-)))
Kul att höra att du haft en kanonhelg!

Kram N.T

Ja, men det låter ju helt fantastiskt!
Du kanske inte alls har några alkoholproblem när allt kommer omkring? Eller hur tänker du när du skriver så?

O du inte vår vana. :)

Måste medge att jag var egoistiskt nyfiken på hur festen skulle gå...

Kram alla o envar.

Jag sitter här nykter och har haft en fantastisk helg.Det blev en riktigt rolig fest med knapp 50 personer. Bordet hemma dignar av fina presenter.
Som tänkt höll jag igen på mitt drickande och tillhörde nog de nyktrare under kvällen. Kunde jag hålla mig på den nivån hade jag inga problem.
Gårdagen ägnades åt städning av lokalen vi hyrt, ta reda på all mat, diska allt porslin och mkt annan praktiskt, tog faktiskt hela dagen trots att vi var sex personer.
Ironiskt nog så har jag aldrig någonsin tror jag i mitt liv haft så mkt alkohol hemma. Hela flak med öl och cider, boxar med vin, whisky, vodka, rom, gin och portvin. Folk dricker inte längre så mkt, det är bra. Källarförrådet dignar. Och inte nog med det, det har ju blivit populärt med alkohol som gåvor, så nu har jag också dyra Amaroneviner, 12 och 15 år gammal whisky med mera. Detta händer när jag ska sluta dricka. Visst finns det något absurt i det hela.
Men det ska bli kul att veta att det finns hur mycket som helst att dricka. Det är så mycket att det inte gör något att det finns hemma. Det går liksom inte att dricka upp på några dagar eller veckor. Tvärtom ser jag det som en utmaning till mitt beslut att lägga av.
När det gäller tråden så tror att Vanas förslag var bra, jag ska vila med argument hit och dit och jag ställer heller inte ut några löften till någon annan än mig själv. Jag tror exempelvis Berra var nykter många veckor innan han började skriva här. Nu får jag helt enkelt se vad som händer när jag blir nykter. När jag känner att jag har något vettigt att komma med ska jag göra det. Vi hörs.
Ha det bra,
/Fenix

är inte fenix mamma mt o pia,han kan nog ta sina egna beslut vilket han har visat oss.
Mitt förslag är att låta hans tråd vila så får han själv ta ansvar för om han ska höra av sej eller ej.....
<3 till alla o envar!!!!!!

till dig också mt! Vilken fantastisk person du verkar vara.

O klart du måste uppdatera oss nu Fenix.

Kram

på ditt utlovade inlägg "Vi hörs på söndag". En lte rapport från festen och en "deklaration" om ditt nya, nyktra liv som 60-åring.
Jag kände mig besviken när din tråd förblev tom.

Med känsla och stort intresse har jag följt alla reaktioner och kommentarer med anleding av att du skulle dricka en "sista gång" på ditt kalas. Det verkar som du lovat detta tidigare. Den uppriktiga oron som strömmat ut här på forumet har berört mig, på ett gott sätt. En riktigt omtumlande liten resa för mig.

Kanske du valde att ägna dagen igår åt din familj, i nykterhet. I så fall gratulerar jag.
Kanske du inte kunde sluta att dricka efter festen vilket du beskrivit som din utmaning. I så fall hoppas jag att det blir din sista läxa.

Hur som helst hoppas jag att du skriver och berättar - din berättelse har ett stort värde. Inte minst för mig som kämpar med att lära mig om och frigöra mig från ett tidigt inlärt medberoende.

Allt gott / mt

Han tog fast mig ett flertal gånger i början på 2000-talet.
Men han är annorlunda och i min mening ett föredömme för hela poliskåren med hans syn och tankesätt.

http://www.folkbladet.se/nyheter/default.aspx?ArticleID=2811675