Senaste kommentarerna i forumet

Santorini, jag har redan känt den där känslan att vara nervös över att någon ska ringa på dörren. Tänk om någon märker att jag druckit?! Huva.. Sedan det där med att något ska hända och jag måste in till akuten, känner jag oxå igen, även funderingar på alkoholskador. Har inte haft minnesluckor som du beskriver, däremot babblat en massa i telefon som jag skämts över dagen efter. Vill inte tillbaka dit!
Känt mig nere idag. Har blivit bjuden på tjejkväll om en månad ungefär. Brukar vara jättetrevligt, god mat och vin (naturligtvis). Sa det till min karl, då sa han: "då blir det fylla igen då".. Jag tror inte att jag ska vara med, eller så skyller jag på penicillin eller något, så att jag inte dricker. Blev nere av hans kommentar, känner mig dålig. Fyllkärringen..
Har inte varit sugen på A idag iaf, skönt. Kommer suget aldrig att gå över? Hur länge kommer det sådana här "anfall"?

Om du läser i min berättelse "nu får det faaaan vara slut!!!!!l

Så kommer.du se likheterna med min historia.
Full fart, alltid på språng. Vila kan man göra när man blir gammal.
Full fart spar tid.

Även jag är duktig p att förklara hur man skall göra/bete sig.
Men lever inte som jag lär.

En underbar person här håller på att hjälpa mig med VARFÖR jag agerar och beter mig på ett visst sätt.
Varför jag hade en känsla att allt gick mig emot.

Detta har hon hjälpt mig att nysta i lite.

Det finns så många fantastiska personer här, så stort grattis att du kom hit.

Själv är även jag på dag 1. Du och jag får gå hand i hand.

/A

Jag vet också att jag aldrig mer kan dricka alkohol och jag har accepterat det. Det hindrar ju inte att det kommer sug helt plötsligt, precis som du beskriver. T.ex ikväll har jag kämpat med vetskapen om att det finns två flaskor vin hemma. Jag kommer inte att röra dom för jag kan känna vilken besvikelse det skulle vara efteråt men lik förbannat finns suget där. Nå det går om igen och sen kan det vara borta länge. Men jag föredrar nog att inte ha nåt hemma. Detta är kvar sen nyår.

Läste mina två tidigare inlägg här och kände att jag ville förtydliga då jag såg att tonen var rätt så hård. Det var barnsligt av mig att basunera ut att jag inte skulle skriva mer i din tråd, speciellt efter allt annat tjafs som har varit här, jag borde bara ha slutat skriva här och hålla mig till anhörigdelen.

Jag har följt dig här sedan du började och du berör mig. Jag har känt mig frustrerad över att jag inte tyckt du tagit till dig de råd du har fått. Det väckte liknande känslor hos mig som när jag levde med mina alkisar. Jag blev rädd över att min medberoendepersonlighet började ta för stor plats och det var fel av mig att ta ut det på dig då det har varit mitt eget val att gå in här och läsa och vilja hjälpa. Jag ber om ursäkt för det.

Jag ska följa mitt eget råd till dig och hjälpa mig själv, hålla till i anhörigdelen och inte försöka mig på att "rädda" alkisar. Det har självklart inget med dig att göra.

Kram/markatta

....letar vidare efter min Dueodde-sand. Du skrev någon gång att vi är lite lika du och jag. Min dåvarande tyckte inte att jag var riktigt klok när jag ville släpa hem en påse sand, blev glad att se att vi är fler tokar. Ska göra i ordning en stump-skål med sanden. Jag tycker det alltid är så mycket kvar på stumparna men är för lat att hålla på och smälta och pyssla nya ljus. Systerkram från mig

Ja det var den 19 som jag också började om igen. Ja detta att börja om hela tiden är inte roligt till slut. Måendet är på topp, både fysiskt och psykiskt, och så trillar man dit och ner. Alkohol, mycket socker och mat ingen motion osv. Nya tag igen. Det är faktiskt en av de store fördelarna som jag brukar tänka på nu när jag ska leva utan alkohol. Jag kommer inte att behöva börja om från den otroligt låga nivån man kan befinna sig på både fysiskt och psykiskt, fler gånger. Det om något känns befriande. Jag tänker också att jag ska skala bort ännu mer i mitt liv. Jag vill fokusera bara på det som känns viktigt OCH att jag får mycket tid till att bara vara. Att känna lugn och ro och inte behöva känna att jag måste bara göra det och det. Att kunna ta en ledig dag mer som den kommer. Vill ett av barnen spela ett spel så ska jag ta mig den tiden. Jag känner att jag mår mycket bättre när jag faktiskt bara kan sitta och slappa och gör vad som känns bra för tillfället. Alltså; skala bort ännu mer onödigt att lägga tiden på. Sen känner jag att jag har ett uppdämt behov av att bara vara ensam. Det ska jag också lyssna på och se till att jag får vara det lite mer. Den här våren känns det helt rätt att faktiskt prioritera mitt eget välmående. Det är ju i förlängningen hela familjens. Belöning? Ja för mig är det ju faktiskt belöning med en påse smågodis eller att shoppa helt för mig själv. Trots det är det ju inget som går upp emot ett glas rödvin. Om det kunde stanna vid det... /T

Mobbingstendenser är verkligen det sista vi behöver här! Jag gillar inte alla, ibland tycker jag en del skriver dumma saker, överdriver eller uttrycker sig fel. Men, det finns verkligen inget som helst gott syfte att klaga eller säga ifrån, i synnerhet inte om det inte rör mig personligen. Det är ok att säga ifrån om man inte vill bli kallad vissa saker men det räcker så!

Lev och låt leva! Att irritera sig över andra människor är ett säkert sätt att riskera att man tar sig ett glas i rena irritationen ;-)

Är ofta inne och läser här på forumet men skriver dock sällan. Din berättelse och alla andras berör mig djupt och starkt, så otroligt många historier, känslor, beteendemönster man känner igen sig i och kan relatera till.

Jag-en kvinna kring de 40-ett ordnat liv med jobb, goda vänner, stort reseintresse-sjönk idag så lågt som jag aldrig sjunkit förut. Efter gårdagens pubrunda med en väninna var jag tvungen att sjukskriva mig från jobbet på grund av baksmällan. Mår fruktansvärt dåligt av detta, vet inte hur jag ska ta mig ur detta fängelse som alkoholen satt mig i. Såå.. jag tar rygg på dig LillPer, i ett försök att söka friheten som ett alkoholfritt liv kan ge!
Idag är också för mig Dag 1! Lycka till!

Flygvärdinnan

Jag är själv rätt ny. Började skriva i höstas, och fr.o.m. 1 januari är det nya tag som gäller, denna gång SKA jag klara det!

Nu kör vi!

/Anli

Tror faktiskt att vi slutade dricka samma dag (för den här gången) den 19 december. Håller helt med dig att även om hjärnan och förnuftet säger att man inte ska dricka och att man just nu känner sig stabil kan det vända otroligt fort. Det kan faktiskt tokvända på bara några timmar, inte minst om någon yttre faktor ställer till det. Jag har varit med om det så många gånger förut.

Jag har också haft kortare och längre vita perioder från tid till annan men likt en dåres envishet velat pröva att dricka igen och igen.... Ofta när jag varit på flaskan igen har jag under en tid byggt upp en både god fysik och ett gott psyke och varje gång bryts detta ned när jag väl börjat igen. Man undrar ju hur många gånger en människa orkar börja om.

Jag har gått på AA-möten några gånger. Det är ömsom vin, ömsom vatten. Det gäller nog verkligen att man hittar rätt grupp för att trivas. Jag tycker detta forumet är utmärkt. Samtidigt vill jag ju inte fokusera hela mitt återstående liv med att i varje ledig stund fokusera på alkoholfrågor. Jag vill egentligen försöka leva mitt vanliga liv men utan alkohol. Förstår dock att man under den första kritiska tiden får vara väldigt observant på sitt beteende.

Vad jag har svårast med, förutom att slåss mot min rastlöshet, är att min "kropp" kräver belöningar från tid till annan. Den enda belöning jag har givit mig i hela mitt vuxna liv är alkohol. Jag får ingen kick av att mula i mig ett antal chokladkakor eller gå ut att handla. Jag har verkligen funderat men jag hittar inga bra sätt att ersätta belöningen i form av alkohol.

Jag tränar i och för sig rätt regelbundet och det ger mig viss tillfredställelse och visst lugn men, för att vara ärlig, kan det inte riktigt mäta sig med det första whiskeyglaset.

Jag gör nu trots allt ett mycket seriöst försök att sluta och försöker vinnlägga mig om att ta livet i ett betydligt lugnare tempo än vad jag annars gjort. Mitt liv har nog tidigare "gått i 180". Känner ju själv, kanske också med tanke på stigande ålder, att man mår bättre när man inte stressar sig igenom tillvaron.

Tjalle

Jag håller sakta men säkert på att landa i att jag inte alls kan dricka alkohol. Jag känner mig just nu tillfreds och ganska harmonisk. Det har varit (snart) en månad med otroligt många känslor och tankar. De första veckorna kunde jag vakna på morgonen och liksom hoppas på att allt var en dröm... men nej, jag är alkolist. (Tränar på att tänka och skriva det och nästa steg är väl att säga det.)Det blev lyckligtvis så påtagligt när jag tokkraschade innan jul och alla närmaste fick kännedom om läget, så även jag insåg hur illa det snabbt hade blivit. Det är hemska dygn som jag inte vill göra om. Ibland har jag tänkt att "vad synd att det skulle bli så illa så att de närmaste fick veta, jag hade ju kunnat klara av att sluta utan deras kännedom". Men jag inser att det blev bättre så här. Jag har pratat med mina bästa två vänner och min mamma om läget och det känns bra. "Trots att det först är i den ibland grymma insikten om att vi faktiskt är förlorare - också- som vi på allvar kan förändra våra egna livsvillkor" Ur Benny Haags bok ingenting är möjligt. Jag känner inget sug just nu och det flyter på. Jag känner att det för tillfället räcker med att gå in och läsa på forumet men inser att prövningarna kommer att komma. Har tänkt tanken att jag ska gå på AAmöte så fort jag känner att det blir kämpigt. Min man har dragit ner på sitt drickande. Jag märker att han anstränger sig och jag har sagt till att de flaskor vi har hemma ska vara inlåsta någonstans. Han litar på att jag klarar av att avstå och inser inte fast jag inte har något sug nu att det kan svänga snabbt. Jag skulle lätt kunna hämta drickat nu om jag fick den ingivelsen. Jag känner mig säker nu men är det något jag lärt mig på resan är att hjärnan har ett eget ologiskt liv... Jag vet att jag kan tänka känna och göra något helt annat än det jag känner mig säker på idag. Det kan ju också ha att göra med min ålder och dess "kris" Jag tänkte mycket i början, kring nyår, att jag aldig i hela mitt liv kommer att kunna dricka ett glas vin. Jag vet ju att det är så det är om jag vill må bra men det känns lite för stort för att det ska kännas bra. Nu tänker jag att jag inte ska dricka något detta år, som ett första steg. Det kändes mycket bättre att tänka så. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men det känns bra för mig nu så då har jag bestämt att det är bra.Jag har dock en helt annan insikt idag än för tre månader sen när jag började skriva här. Jag tror faktiskt att jag kommer att lära mig att leva utan alkohol. Jag måste lära mig att göra det och ser just nu alla fördelar med ett sådant liv. Och det är många fördelar. Idag känns det bra och när det kommer svackor och djupa dalar får jag ta itu med det då. Kram på er kämpar!

Tack för varmt välkomnande!

Jag har under dagen skrivit flera historier. Men rätt vad det är tappat min uppkoppling och allt har försvunnit! Nu har jag äntligen fått iväg lite text om mig själv, och resan har börjat!

LillPer

Hej LillPer,
Jag inte bara känner igen mig. Det kunde vara jag förutom att jag är några år äldre. Dricker själv för att få tyst på "surret" och det är nog framför allt rastlösheten och den inneboende inre stressen som är största boven.

Jag har gjort ännu ett allvarligt försök att sluta dricka och den här gången har jag hållt upp sedan den 19 december. Det har gått ganska bra hittills men jag vet ju att det kommer att komma perioder då suget blir näst intill outhärdligt. Jag har då en förmåga att fullständigt "stänga av" alla rationella tankar och bara öppna första bästa flaska och på den vägen blir det.

Vet inte om jag har något rejält motmedel mot desssa obeskrivliga stunder av alkoholsug men vi får väl hjälpas åt och peppa varandra.

Lycka till
Tjalle

Hoppas du kommer trivas.
En fantastisk plats fullt ac härliga människor, fullt av visdom.
Vi hjälps åt så gott vi kan.
Men du får göra grovjobbet!

Välkommen/A

Hej och varmt välkommen! Jag vill gärna höra/läsa din historia.
Morla

Jag tar mig en funderare tulls imorgon.
Men vet redan svaret.
Jag vet inte att jag sårar när jag säger eller gör vissa saker.
Visste jag att folk skulle bli arga, sårade och jag ändå betedde mig på ett visst sätt.

Skulle jag vara elak och ond, sådan är det sista jag vill vara/ses som.

Jag vill att alla skall vara glade,trygga och leva i harmoni. Sedan att det är en utopi att få till det så
är en sak, men pröva måste man innan det döms ut.

När jag sedan får ett surt svar tillbaka eller ännu värre ett på hopp så går jag till ATTACK.

Helldre falla med flaggan i topp och, för sig själv , känna att man gjort rätt.
Men här är det lätt att det blir fel.
För jag hoppas och tror att vi som är här vill alla väl.
Och jag skall inte tillskriva mig gör stor betydelse heller.
Som du morsan har lärt mig.

Fast lite konfunderad blir jag över att du verkar tro att jag skulle vara stingslig och snarstucken när vi pratar lugnt och sansat om mitt vara?

Det bygger jag min tro på att du när du ställde frågan sade att jag inte skulle hota med att lämna om jag inte verkligen gjorde det.

Att jag verkligen funderade på att ge mig av.
För det var! RIKTIGT nära att jag gjorde det var, precis som svaret på den första frågan.

Men nu har ju du,Trollis, lärt mig att tygla känslorna.

Inte se sig själv som oumbärlig.

På samma sätt som jag inser hur dum jag varit mot Dompa. Honom skall jag oxå be om ursäkt när han kommer tillbaks ordentligt från Kina.

Jag retade mig helt felaktigt på honom, istället för att vända blicken innåt och fokusera på mitt.
Att jag skall sluta dricka.

Som du sade Trollet : Man ska inte se sig ha för stor inverkan på andra.

Man skall i första hand fokusera på sig själv!!l!

På samma sätt som jag börjar at koppla saker och tung medans jag skriver, hoppas jag att folk som läser min tråd ser hur saker och tung hänger samman.
Tack för all insikt.
/A

Dubbelpostade, bortaget nu

Trollmorsan håller på att lära mig att inte tro man är för viktig. Mao jag skall ta åt mig mindre och fokusera mer på mig.

Så likt vatten på en gås kommer sandlådeskället rinna av mig.
Men jag måste erkänna att det HAR varit tungt.

Men trollmorsan simsallabimmade lite och trollade bort stenen i bröstet.

Från hela mitt hjärta, Maria, Trollis TACK!!!

/A

När jag ville dricka ifred, retade jag upp mannen så han lät mig vara ifred. Straffa ut sig själv och få känna sig övergiven och missförstådd är ju en väldigt bra anledning att dricka om man får tro spöket. Så fortsätt att skriv och öppna dig så tror jag du komma känna stödet av att så många känner igen sig. Kämpa på stort hjärta och högt i tak behövs för man skall klara detta//Kam Kalla

Du visar att det GÅR!

TACK/A

Fundera över detta tills imorgon:
Du är medveten om att du sårar människor, men sedan slutar det med att det är dom som i princip får be dig om ursäkt, för att det i slutänden är du som blir "mest" sårad...?!

Ser du själv någon koppling?
Och nu vill jag inte att du tar till din vanliga försvarsmekanism, att "hota" med att lämna forumet. (i alla fall om du inte verkligen är beredd att genomföra det!)
Gör du det, är det inte på grund av mig, utan på grund av dina egna känslor och beslut!/trollis

Det är lugnt, vi fortsätter nysta nästa vecka../ trollis

Idag kände jag mig ha anledning att googla på "Larmar och gör sig till" - då kom jag direkt till den här bilden av morbror Carl (Börje Ahlstedt) och clownen http://ingmarbergman.se/production/larmar-och-gor-sig-till-1425 ... och befann mig direkt i mötet med "demonen i duschen" - besökte min tråd och konstaterade att demonen mötte jag för nästan precis ett år sen, 24.1.2011

Skrev om demonen följande dag, det var ganska tungt här hemma då. Viktoria svarade: "Demonen...återkommande? Får en känsla av att du mött honom förr. Vik inte med blicken. Be dem du har "med" dig, brevid dig, dina följeslagare, om hjälp. Själv tar jag även till änglarna när det riktigt kniper;)" ... När jag läser i "min tråd för ett år sen" ser jag att livet igen är helt annorlunda nu - det var det faktiskt då också, men nu är det ännu långt bättre. Blir nästan förundrad när jag ser i text hur mycket jag bearbetat och delat här - och hur tacksam jag ska vara mot alla som funnits vid min sida längs vägen.

Jag tror att jag till och med håller på att förgöra demoerna... att luften går ur dem... det är nog flera... fast speciellt en.

Tänk, ett så personligt utbyte jag fick av detta "larmande" som först inte berörde direkt mig. Så kan det gå.

Är fundersam idag över lessenfrun och Törnrosa... Livet tar inte alltid de vägar vi önskar oss. Ljuset brinner med stadig låga oberoende vad det brinner för... Väntar på ett tecken - det kommer tids nog.

Jo, jag ser fram emot den kommande veckan.
Jag känner så tydligt att allt går framåt trots de tråkiga utbrotten och fulheterna.
Det är som om han måste ge de där tjuvnypen för det kliar i fingrarna.
Det är så onödigt!
Men, han vet ju att jag inte är en kvinna man kam jonglera med utan mothugg.

Det känns så bra att vi har haft den här goa tiden lagom till behandlingen.
Nu finns något positivt nära utöver allt destruktivt.

Idag går allt trögt men inga utbrott och hittills ingen alkohol.
Spekulerar inte men blir inte förvånad om alkoholen kommer dominera veckan jag är borta.
Han har inte lovat mig något men jag litar inte på honom. Inte med något!
En drömär att han en dag kanske vill leva efter äktenskapslöftena. Det skulle göra oss gott.

Men först behandling och nytt grundtänk, hos oss båda!

Ny kram

Tillskriva mig för stor betydelse. O ch jag skall ta åt mig mindre av vad när folk hakar upp sig på mitt beteende.
Jag är här för MIN Skull.

Tack Trollis, jag förstår. Som jag visst att jag skulle
göra när trollmorsan börjar trolla som bara du kan.
/A