Senaste kommentarerna i forumet

Hej Pia!

Visst mår jag bra när jag slipper jobbet, det här har nog varit den bästa semester ever!
Men stora skälvan kommer, det här var den sista semesterdagen, en helg emellan, sedan 48 veckor kvar till nästa semester, hua!

Jag har inte glömt våran "date", var en snabbis över till Åland idag, och det kändes lite konstigt på taxfreen, några småpaket med cigariller, och sedan stå och trängas bland godiset med ungarna, mest chocklad förståss, tjock&gla!

Men det är bra med ett mål, det behöver inte gå iland med rökandet, men man har en mental bit som måste mogna där med, precis som med drickandet...
Mitt puffande har varit mest när jag inte har något att göra typ, istället för att irra runt så får jag mig en liten stund med total avkoppling, jag bara sitter eller står där jag är...
Och det är rofyllt i sig självt, så nicko-kicken har nog varit sekundär tror jag!

Kul med jyckar, jag har problemet att jag måste byta ut frugan först om jag skulle vilja skaffa något husdjur, och få henne i ett koppel är lögn i he..te!

Jag mår fortsatt bra i mitt "nya" liv utan alkoholen, det är ett för mig just nu livsavgörande beslut, för att fortsätta med ångesten skulle ha fört mig i fördärvet, och ångesten skapades av alkoholen.
Katten på råttan, råttan på repet osv...

Vad jag har förstått så är det många fler än jag som lider av sin ångest här på forumet, och den "kan" ha att göra med sitt fortsatta drickande...
Om de bara kunde ge livet en chans att bara göra ett uppehåll med drickandet, så skulle de märka om det gör någon skillnad på ångesten...

Jag har fångat min i en låda, och nu skall jag bara kväsa den j.veln så att den aldrig mer återuppstår, och den glödhög den nu är skulle inte funka med ett ryck av bensin som alkoholförtäringen skulle vara, Ka-Pow!, och snart ett år av den stora ångestdämparen nykterheten skulle troligen vara bortblåst..

Efter tusen sugar, så har jag tusen och en mer av betänksamhet, och så länge jag har ett positiv tal av av dessa, kommer jag att klara av en av mitt livs svåraste skärseld, få tag om livet igen!

Det vore fruktansvärt dumt att släppa taget nu, jag såg många själar på Ålandsbåten idag som fortfarande är i nedförsbacke i den djupa svackan...
Lyckliga för stunden, men själen tar ett livslångt lån med hög ränta!

I morgon är en annan dag för dem, men i negativ riktning..
I morgon är en annan dag för mig med, men förhoppningsvis lika fin som den här dagen har varit!
Jag räds inte morgondagen, jag vet att jag kommer att vakna nykter, idag, imorgon och kanske även i övermorgon, jag planerar för morgondagen med vilka beslut jag tar idag...

och är det nå't jag inte tål, så är det alkohol!

Mors Berra

Hej Berra!

Vad mysigt ni har det på ert land! Och alldeles underbart och läsa om din resa från alkoholismen. Du verkar må kanonbra när du har semester!

Jag börjar se en ende på sommaren med alla extra nätter. Jag sov från 19 igårkväll till kl 08 i morse som ett litet barn. Var bara ute med hundarna vid midnatt, en mysig runda då de springer lösa och jag mest lunkar i maklilg takt och njuter av deras krumsprång och tokigheter när de jagar inbillade eller riktiga sorkar och kaniner.

Jag sitter här och tänker på att 1 september närmar sig med skrämmande steg :)

f'attar inte att jag halkade dit på en till hemsk ovana... när jag vet vilken addict personlighet jag är !
Men, men det ordnar sig säkert, än så länge njuter jag alldeles förskräckligt av ciggaretterna...

Ha det bäst och vi hörs.
Pia

Halloj!

Sitter i regnet på landet, åskan har gått ganska så nära på dagen..
Mina fingrar är såriga och fötterna svarta efter jobbandet med dasset...
Klantig som få, men resultatet blir fint...
Kroppen värker överallt, har upptäckt muskelgrupper jag inte visste fanns..
Grillen har gått varm (..ja blir oftast så, höh!) nästan vartannan dag...
Vi är ensamma här ute nu, och vi har det riktigt soft, mysiga kvällar i stugan, och ungarna bakar varje dag, helst något fikabröd...

Jag har druckigt bira!, japp alkoholfri förståss, och den var jättegod!
Om det nu är smaken man är ute efter, och inget annat...
Kan ha glömt hur "min" öl smakade tidigare, men det gör ingenting, jag är nöjd med den smaken och det räcker, för mig..
Speciellt gott efter en svettigt arbetsdag, och i solens nedgång...

Nu får jag inte tillgång till donglen längre, barnen köar...

Ha' de' Berra

"Buzzel" heter det så?
Välbefinnandet i kroppen,avslappningen efter ett glas vin som alla får,de som inte har problem med alkoholen kan njuta av detta låta det klinga av och låta resten vara.
men inte jag.
Får finna andra sätt att känna välbefinnande.Det finns.Kände det häromdagen efter 4 timmar i min trädgård o efter badet hemma.Välbefinnande o avslappning.
Tur för dom som även finner njutning i ett eller två glas vin
Det kommer jag aldrig att stanna vid.Synd men sant.
Hitta annat.Och det finns mycket att unna sej förutom vinet.Att se sanningen om sej själv är bra då behövar jag inte känna mej som att jag förkorar något utan tvärtom I´m a winner!!
Hoppas Ana hittat en bra bok på bibblan.

Hej och godmorgon!
En regnig dag att cykla till jobbet i.
Har letat fram regnställ och ska sätta mig på cykeln.
Vaknade redan kvart över 5 i morse och ingen bra bok att läsa
måste stanna till på bibblan när jag ska ta mig hem i em.

Ska träffa min pratkontakt idag det känns skönt.Ha en skön tisdag.kram Ana

Tja!

Ännu en dag har gått i mitt nyktra liv...

Frugan tog ett glas vitt till maten, och det kändes inte alls fel att jag och ungarna tog cola till käket, tvärsom det kändes som om det var hon som "stack ut"!

Tycker faktiskt att hennes glas luktade unket när det sedan var tomt och ställdes i disken, har inga som helst "dragningar" till det just nu, det luktade inte ens gott!

Läste att någon nynykter skrev att hon saknade "buzzet" (ruset) när man går in i fyllan...
Jag kan efter mitt 3/4 år inte komma ihåg känslan ens, hur kändes den???
Visst jag skulle vilja låta all stress "rinna av mig", den känslan kan jag komma ihåg, men inte
själva ruset, när man blir så där "slapp" i hela kroppen, den var skön, visst!
Men med tanke på allt som följer med i bakvattnet så är den inte värd detta...

En skön natts sömn utan "fyllsömn" brukar ge nästan samma känsla...

Såg "stora skopan" ikväll igen, innan det blev molnigt, och då tänkte jag på dig Elisabeth, och på din pappa...
Har under senaste 1,5 veckan sett fyra stjärnfall!
Senast i Lördags natt när vi packade ur bilen efter bröllopet då var samma kompis med som såg det andra stjärnfallet, men han var inte nykter, så han såg ingenting...

Så ytterligare en pluspoäng till nykterheten, och jag är med i den klubben.

Det finns saker som bara de som inte är fulla ser, det "riktiga" livet t.ex.

Nu ska jag bli slapp i hela kroppen, och gå och mata sängkvalsterna...

Vi som är med i "klubben" får en tidig och ny fräsch morgon att se fram emot, ni andra som inte har tagit det valet, tja vi syns fram emot eftermiddagen...

Mors Berra!

Hej Mie!
Välkommen hem,härligt att du har haft 2 sköna veckor i solen.
Vi hade en vecka i solen i början av juli.En vecka går väldigt fort.
Sommaren har gått fort som bara den.Ha det bra.kramar Ana

Jaa...Berra ,bara låta bli alkoholen.Så enkelt är det.Egentligen.
Det händer alltid nåt när omgivningen märker att man inte dricker,eller när man säjer det.
Satt o pratade med en arb.kamrat om vikt osv o jag sa i förbigående att jag slutat med alkohol o det öppnade en ventil för henne....hon berättade att hon dricker alkohol-cider mest varje kväll o att hon har inte druckit på tre dar o mådde bra...men som hon sa,"efter 4 dars jobb när jag kommer hem vill jag bli full.det är så skönt att gå in i dimman"
Så tyckte jag åxå.Men när hon berättade det för mej så avundades jag henne inte.
Glömmer inte när jag hade min förra nykterperiod,som varade 11,12 år o jag var med min son på Kreta.Träffade trevliga människor där o en kväll gick vi alla ut o åt.Alla drack utom jag.En kvinna blev oerhört provocerad av att jag inte drack,frågade ut mej osv o det hela var jättegenant o pinsamt för mej.

Hallå!

Detsamma, välkommen hem till "kylan" Mie, det låter som om du har fått det du har velat, som & värme och ett rejält ombyte...
Jo det är mumma för själen att få bryta lite invanda mönster i mellanåt...
Man laddar batterierna och får oftast en helt ny skjuss i livet...

Själv njuter jag av att ha semester, men börjar få stora självan, bara en vecka kvar!!! Uiih!
Har inte ägnat en tanke åt jobbet, och de har inte ringt en enda gång, fortfarande stålspännd, men har en välbehövd "vila" med annat i tankarna...
Jo jag mår bättre, men när tankarna faller till jobbet så börjar jag att få andnöd...
Mötte min närmaste kollega på Clas Ohlson (gubbdagiset ni vet..) när de hade rea, och det knöt sig i magen resten av den dagen, och förmiddagen efter, usch träligt igentligen...

Men som sagt, jag slår dessa stressande tankar ifrån mig och tänker på annat, tvingar det till mig egentligen, och då börjar pulsen sakta gå ner igen...
Har egentligen ett fullsketet schema även på semestern, så det finns en stress även där, trots att jag äger min egen tid, har haft det svårt att skruva ner tempot ordentligt...

Nu har jag efter nära 60 mil i baken varit på bröllop, och det blev en intressant betraktelse!
Det funkade utmärkt med att vara fyllechaffis för de flesta, det var bara två som ifrågasatte mitt val eftersom de nu kom ihåg att jag var det senast vi träffades också, (jul/valborg).
Men en av dem nöjde sig med "ett vitt år", och han började genast att rannasaka sig själv, och berättade att denna semester hade de "bara" druckigt de och de...
Vilket jag sk-ter i egentligen, jag behöver inte höra vad de har druckigt eller inte, valet är mitt och det berör bara mig, so what?

Jag behöver inte vara någon som man deklarerar sitt alkoholintag inför, förstår inte varför alla beter sig på nästan identiska sätt, jag har gjort ett val, som förvisso sticker ut gentemot de andra och jag är där för att vara med på festen, men på mitt sätt!
Mitt sätt är att kunna konversera, ha trevligt, skratta osv men med ett litet undantag, jag dricker inget med ett alkoholhaltigt innehåll, och kan skoja men med lite mera finess.

Det fanns avalkoholiserat vin både rött och vitt och de ska de ha en fin eloge för, och min servitris behövde bara upplysas en gång, hon höll koll åt mig...
Jag satt och småskrattade för mig själv när jag såg deltagarna vingla/ragla ut genom utgången när klockan var 2 på natten. jag satt i bilen och väntade på mina passagerare, och jag var "världens bästa kompis" med de som stod utanför, för oj var de tjatade om skjuss...

Tänk var poppis man blir när de kan få ut något av det, min tid blev den bästa efter klockan 12 när alla andra började bli allt för berusade och illamående, och den räcker fortfarande i jämförelse med alla andra deltagare, och ytterligare några dagar till för mig själv...
Jag slipper min ångest, och jag mår bra...

Jag har bara ett litet dilemma, frugan är som ett surkart, och hon vill inte berätta vad som är felet.
Jag misstänker att hon är bakis och är sur för något hon inte kan rå för, men hon vet att hon inte kan beskylla mig för något, eftersom mitt samvete är vitt som snö!
Hade även jag druckigt så hade vi båda varit sura på varandra när vi hade varit bakis, utan att veta varför, nu sitter hon där ensam med sitt sura elände, och jag tycker inte så mycket synd om henne egentligen, för det är självförvållat och jag har ingen, absolut ingen del i hennes bittra humör...
Jag är inte skadeglad, men det är skönt att veta att det inte bara var jag som skapade en del kriser efter en brakfylla, hon har sin stora del av det, så varsågod!

Så jag är glad, ledsen, vemodig, och stolt, allt på en gång...
Men det är väl som livet är, väldigt komplext att leva, drar det i glädjetarmen så finns det alltid något som drar den åt andra hållet...

Men jag har gjort vad jag kan för att göra det mera positivt, och ett stort steg var "bara" att låta bli alkoholen...

Puss på er!

Berra

Hej alla, vad duktiga ni är ,Berra Blåtiran, LIvet ,välkommen tillbaka ,ni som varit bortresta ,jag är ganska ny här ochså men vi kämpar alla för samma sak,,,ett nyktert liv, tack alla ni än en gång som delar med er , kram måne

Hej Mie!

Välkommen tillbkaka! Härligt att din semester blev så lyckad, det är du värd.

Kram

Hej alla...

Oj oj oj... vad det har hänt mkt på forumet på 14 dagar.

Jag har kommit tillbaka från min utlands semester. Helt underbart. Sol,bad & värme.
Många roliga utflykter. Båt, buss, spårvagn & tåg... serpentinvägar upp i bergen... helt underbart.
Har ju inte kunnat låta bli att snegla på vad folk har i sina glas vid alla restaurangbesök... Varför envisas man med att dricka alkoholhaltiga drycker vid lunchtid då solen skiner & det är stekhett... vi drack inte ens cola för att det är koffein i det...( vätskedrivande )...
Det var ett så härligt & lugnt ställe... inga fylleslalg, utan barnfamiljer, par & äldre resenärer...
Åhhh... jag trivdes som fisken i vattnet. Tyckte det var kallt här hemma i går natt... ca 25grader... ha ha...snacka om att vara född i fel land.

Jag blir både glad & lite ledsen över att så många har hittat hit till forumet medans jag varit borta.
Glad över att insikten har infunnit sig hos så många, men känner en sorg över att strulet är så utbrett & vanligt.
Jag skulle vilja ha ett magiskt trollspö & kunna "hjälpa till"...
Men jag inser att vi alla måste vara vårat egna magiska trollspö... & göra våran egen resa.

Tror att det här forumet fungerar som ett sätt att hjälpa varandra till olika insikter.
Att se att man inte är ensam är guld värt.
Komma steget vidare mot den där höga oundvikliga tröskeln som man bara måste kliva över.
Få känna lyckan över att ha klarat av det, att få må bra.
Veta att man duger som människa & person.
Slippa ångest, oro & manipulation.

Berra... du verkar må så mkt bättre nu, jag blir så glad för din skull. Dina ord är så säkra & kryddade med humor.
Jag gillar dej & din stil, det vet du redan...

Kram alla nya & gamla vänner, ni finns i mitt hjärta.

Livet är verkligen till för att levas.... / Mie.

Berra, du borde ge ut en bok med dina inlägg! Din "resa" är väldigt intressant!

/Drinklisa

Tack Bettan!

Du uppmuntrar mig verkligen till att vilja fortsätta skriva här...

Nu ska jag berätta att jag ska utsätta mig för den "sista" prövningen...
Ska imorgon gå på bröllop, och det ska enligt utsago vara storslaget..

Det blir tjo och tjim, och en tredjedel är väl släkt kan jag tänka mig...
Så många vet, men långt ifrån alla, så det gäller att hålla masken fint..
Men jag skyller på att vara fyllchaffis, och det duger långt ska ni veta.
Hoppas jag blir ihopduttat med någon trevlig bordsdam och inget gammalt russin,
för torrisar blir ofta bemötta på liknande sätt, tyvärr...

Inte för att jag är någon "våtis", men jag behöver draghjälp för att komma igång.
Och trivs jag i sällskapet så brukar det inte bli några problem, ingen kan märka någon större skillnad på vad jag då har i glaset...
Den stora skillnaden lär väl bli att jag inte kommer att drälla ner min bordsdam med rödvin vilket jag har för vana att göra på tidigare bröllop, så det ska bli trevligt för min skull...

Nu har jag klarat av jul, nyår, påsk, midsommar, semester, julbord med jobbet, födelsedagar, "grabbaftnar" osv, nu kan jag inte utsätta mig för fler stora frestelser längre...
Det känns som jag har gått hela varvet runt nu, jag klarar mig finfint!

..och vet ni det bästa, det är ingen större frestelse längre, är inte ett dugg sugen på en smärtsam ångest, det ligger liksom på hyllan längst in i garderoben numera..
Skulle inte ens vara lämplig som maskeraddräkt!
Jag vet att alkohol för mig är lika med ångest, och därför står jag över det intaget numera.

Det finns inte längre något "gott" & trevligt förknippat med den, bara onska och elände.
Som en godisskål med en massa läckra bitar i skiftande färger, smakerna för mig är spya, hundskit och gråsten, inget jag vill stoppa i munnen!
Jag kan fortsätta titta på godisskålen, men likt någon med sockersjuka så är den inte ämnad åt mig, jag är fortsättningsvis allergisk kanske för all framtid..

Men en allergi hindrar mig inte för att gå på bröllop, det är bara att tala om vad jag inte längre tål.
Och är det nåt jag inte tål, så är det alkohål, det blir så stora hål i skallen av den...

Mors Berra!

Jag njuter av att läsa det du skriver Berra. TACK!

Hej Blåtiran!

Ska till landet och har ingen dator där. Hörs på måndag och berättar om hur det gick i helgen.

Kram kram

ja det gör vi skriver till dig ikväll ska i väg nu kram

Tack Blåtiran! Vi kämpar på....

Hej livet jag har varit nykter som dig och vill ej ha något med alkoholen mer att göra i framtiden. jag hatar alkoholen nu, leder bara till elände.Jag tycker inte det är att fuska att ta antabus. Jättebra av dig.Vi får stötta varandra här . Många kramar När mörkret är som störst är lösningen som närmast hoppas det iallafall ett ord på vägen för dig.Kram till dig berra det går ju jättebra för dig Stor kram

Hej Berra!

Jag har varit nykter i 6 dagar idag och jag skulle vilja spola fram tiden, typ sex månader så att jag kommer dithän där du är nu. Men å andra sidan - om det här kampen skulle vara lätt så skulle man ju börja dricka igen eftersom det skulle vara så lätt att sluta. Det ska vara jobbigt så att man minns det sen när man är där där du är (=avundsjuk). När slutar man att att tänka alkohol? Jag vet när jag slutade röka för 13 år sedan så kunde jag komma på mig själv någon kväll att: Ooops - jag har inte tänkt cigarett på hela dagen och sedan inte tänkt cigarett på en vecka osv osv. Nu förstår jag inte att jag överhuvudtaget har rökt.

Jag "fuskar" lite för jag tar antabus. Jag vet att jag inte skulle kunna motstå ett glas vin till helgen annars. Nästa fredag har jag fått en tid på en beroendemottagning. Jag hoppas att jag klarar av det denna gång. Jag VILL verkligen inte ha något med alkohol att göra någonsin mer i mitt liv.

Tack för att du delar med dig av dina tankar och upplevelser!

Tjingeling!

God Morgon Världen!

Tänk att kliva upp kl 8 på morgonen FRIVILLIGT!
Vill inte missa den klara stilla morgonen när allt är lugnt, och kika upp på en klarblå himmel.
Vi åkte iväg två familjer till en liten restaurang igår kväll för att fira grabben som fyller år idag.
Har inga som helst problem med att bara ta cola i ett vinglas, brukar skjuta över colaflaskan mot grabben så ingen tror jag har annat än rött i glaset, då mår jag bra och ingen ser att jag sticker ut på något som helst sätt.
Brevid oss satt många båtmänniskor (det är en skeppskrog) och krökade till, några barnfamiljer tog det lugnt medans bara vuxensällskap lade in en mycket hårdare växel...
Jag tänkte bara, stackars dom, imorgon, eller idag (nu) som det är, de lär knappast vara vakna nu, och missar ännu en fantastisk morgon..
Kikar ner i viken och ser båtarna som ligger på svaj, en kanonstor båt badar barna ifrån aktern, var är de vuxna???

Har idag lite ont i foten, råkade tappa båten när jag rengjorde den och lappade lite hål i skrovet, så jag linkar lite på höger fot, det brukar jag göra på sommrarna, linka alltså...
Men då av helt andra orsaker, för att man har vurpat bland stenar och rötter på fyllan, och har stora skrapsår på bena...
Jag har skrapsår nu också, men det kommer ifrån byggandet, så de ser ut som riktiga sommarben, men i år helt "ärliga" märken som jag vackert kan stå för, och behöver inte skämmas.

Ryggen stramar av solbränna, anklarna kliar av myggbetten, händerna fulla av blåsor från byggandet, benen fulla av sårskorpor över ett klantigt byggande, men sjutton!
Detta är svensk sommar, och jag mår hur bra som helst...

Jag är inte bakis och har ingen ångest, det är värt allt i hela världen.
Jag har mitt liv i mina egna händer, och har kontrollen...
Tänker inte knöla ihop det som en pappersboll och bara kasta bort det, utan veckla upp det och börja läsa i det...

Mitt liv har en mening, och jag har börjat ta hand om det, att uppleva är att leva!

Mors Berra!

Javisst.Det är nästan det bästa.Att vakna utan att vara bakfull o genomlida dagen.
För mej är de nu dag 18 och i natt är det fullmåne men det ändrar inte på sakernas tillstånd.
Ännu en nykter dag :)

Hallå!

Idag har det varit en sådan där perfekt sommardag, som man nästan bara ser på vykort.

Vi har jobbat lite med snickrandet, oljat bryggan och uteplatsen.
Tog ett härligt bad i 21 gradigt hav, lekte med ugnarna, åt rökt lax som lunch, fikade osv.
Tog en liten tur på nästan kavt hav med gummibåten och låg bara och guppade i solen.
Drog igång grillen med revbensspjäll med lite röksmak på marianden.
Tog några gung i hängmattan medan jag väntade på den perfekta grillytan..
Satte eld på eldkorgen och eldade upp lite spill ifrån byggandet.
Fikade i solnedgången tills myggen blev allt för besvärliga.
Innan läggdags lade jag mig i solstolen och tittade på en fantastisk fullmåne höljd i lite molnstrimmor, som jag också fotograferade...
En stjärnfall ritade ett vitt streck bland alla andra stjärnor, innan jag tog kväll för den här dagen...

..och jag tänkte, vilken dag, ännu en upplevelse utan alkohol...

Det funkar, jag har ett fantastisk rikt liv, utan att behöva krydda den med med dimmornas bro.
I morgon vaknar jag upp och gnuggar sömnen ur ögonen på tre minuter, och får uppleva ännu en dag, utan ångest...

Jag lever, och smakar av livet, istället för det som finns i flaskan...

Det är inte ett svårt val, jag hade nog bara upplevt en bråkdel av detta om jag hade valt fel...

Detta ska läggas till det positiva minnena, när livet går i revy på hemmet..

Att uppleva är att leva, och det är en berusning i sig självt...

Mors Berra!

Hej Alla!

Kul att ni tittar in och skriver ett par rader, det känns upplyftande och jag känner mig inte lika ensam jämnt och ständigt...

Vi är många som har problem med drickat, många fler än man tror...
Stora skillnaden är att vi som är här har tagit det ett steg högre, och har blivit medvetna om problemet, och har kanske viljan att göra något åt det.
Får det bara gnola ett tag i skallen så kanske man undermedvetet tänker sig för nästa gång man ska dricka och tar det lite mer maniana, men lika lätt kan det ta det andra hållet!

Jag tror mycket på att byta rutiner, det är inte hugget i sten med fredagsgroggen efter jobbet, tex.
Men det är svårt att bara sitta rakt upp&ner och bara rulla tummarna, och ständigt ha den där groggen i tankarna, som man inte "får" ta...

Får är inte rätta ordet, utan mera viljan att inte ta den, det är DU som sätter gränserna!
Gränsen är att inte bli full, och enda sättet att nå dit är ingen alkohol, hur mycket än hjärnan försöker komma förbi själva problemet med ditt eget hinder...

Jag tror att man behöver NYA rutiner, bryt de gamla med nya, sådana som skapar belöning till hjärnan på annat sätt, med god mat, snacks, godis, choklad, datorspel, umgänge, fotografering, djur&natur, promenader, eller återuppta upp någon gammal hobby du hade som ung.
Man ska aktivera sig så att hjärnan glömmer sitt inskränkta tänkande på alkoholen.

Sedan finns det situationer som är väldigt starkt förknippade med alkoholförtäring, after-ski, after-work, grillning, jul/påsk/midsommar med snapsar osv..
För den som inte känner sig stark nog att konfronteras med detta, tycker jag ska "stå över" detta och ringa sig sjuk, eller ta tjuren vid hornen och våga utsätta sig för prövningarna, då jag personligen tror att de stärker en inombords.., jag klarade det!

Lyckokänslan finns där att få vara mig själv på "riktigt" både under festligheterna och dagarna efter, om ångesten har suttit som tusen svärd i hjärtat, så är känslan när de inte är där, tusen svärd bättre, enkelt va?
Men man måste få uppleva den, inte bara några dagar till nästa fylla, då finns den inte på riktigt.

Mitt liv finns här och nu, varken bättre eller sämre..
Och trivs jag inte med det, så får jag väl göra något åt det, men inte fly in i alkoholruset för det är så långt ifrån "äkta" som bara går...

Min fasad är raserad, och hela jag är blottlagd, antingen accepterar jag läget, eller så ändrar jag på mig till något bättre, kanske ringer någon god vän jag försakat allt för länge, eller tar en promenad och får möjlighet till att få träffa någon ny vän, en hund kanske...

Livet är fullt av möjligheter, istället för ständig längtan efter alkohol, den försätter dig bara i dåliga erfarenheter om man har varit kompis med den allt för länge...

Mors Berra

hej alla ni tredje nykktra dan på semestern, skönt och samtidigt vemodigt,vet ej hur länge jag klarar mentar en dag i taget, är tjej på 36 år jag skriver lite varje dag,och läser era inlägg,skönt att vi är fler i denna värld,ni är mitt stöd i allt svåra ,ibland kan jag dricka normalt men oftast för mycket ,tills jag typ somnar och grälat helt i onödan med min stackars man,har även tre barn,en tonåring en trotsig treåring och en tioåring som har ett himla humör,man slits mellan konflikter och krav ,flaskan blir en flykt från stressig vardag,alldeles för ofta,alldeles för mycket ,man blir rädd för sig själv,hur självdestruktiv man är.Vaknar med ångest,bakfylla,bultande hjärta till ännu en dag med måsten,och inte är man utvilad precis,jag vet ej hur detta går,vågar ej tro för mycket men som sagt,en dag i taget,kram på er