Senaste kommentarerna i forumet

Hej Lise...

Det där om att prata om döden...
Han för över skuld.
Ni har det bättre utan mej...
Jag kommer snart att dö..

Han hittar en anledning att dricka...
Det är synd om honom som lika gärna kunde vara död därför dricker han...

Ge honom inte den.
Det tjänar ingen på.

Stå på dej... ni förtjänar bättre... / Mie.

Hej Lise!

"En dag i taget..", men visst f-n suger det när gubbtjyven ligger pissfull och slaggar i soffan..
Speciellt när ni hade det rätt hyvens strax innan...

Han surrar om döden, fråga honom om han har bråttom?
När han häller i sig i den hastigheten...

Men det händer inget om du hackar på honom nu när han är blarig...
Vänta med nådastöten tills dess han är mör av lite bakfylla, och herr Ågren har knackat på dörren

Men hörrö Lise, snubben har brännt sina skepp idag, ta och lås in han någonstans och umgås med kidsen istället...

Ställ han på podiet för hatning, och sura ut han några dagar, om du inte vill lugga honom på direkten...

Var glad att du har dig själv, där händer det inga olyckor i alla fall...

Du är stark, och fixar det här...

Lycka till! /Berra

hej aaaaa

ta det du känner i magen då har du fått den första känslan

följ den
axel

Hej Lise...

Jag känner din smärta, besvikelse, oro & sorg...
Det enda man kan förstå är att alkoholen är lömsk, manipulerande, elak & egoistisk.

Du måste nu börja fundera på att ha en plan om det här händer igen.
Ni kan inte acceptera att det forts på det här sättet,
Den här känslomässiga berg & dalbanan är inte nyttig för ngn av er.
Det tär på själen att inte veta vad som väntar då man kommer hem.

Ja... hur kan alkoholen ha en sådan makt över människan?

Jag tänker på dej med sorg i mitt hjärta...
Skickar dej lite xtra energi att ta dej igenom det här & fundera ut en plan B...

... / Mie.

Hej på er alla!

Jag önskar att jag inte skulle behöva skriva och gnälla. Alkoholen är nog så märklig och jag fattar bara inte vad den ställer till med. Hur kan det bara bli så fel?

Knappa två veckor och livet leker, våren är på väg hela familjen mår bättre, barnen njuter av att umgås med sin pappa och att han tar sig an dem och deltar i vår vardag. Själv är jag en solstråle och vågar må bra. Vi pratar och reder ut, funderar på vad framtiden ska föra med sig och hittar utvägar så att han ska börja må bättre.

Äldre barnet eld och lågor över kvällens program och vad som ska hända, spelkväll med disco på skolan och alla ska dit, kan inte vänta att komma hem och berätta för pappa. Vi kvittrar och planerar i bilen på väg hem.

Så kommer vi innanför dörren, "mörkret" har lagt sig denna vackra vårkväll där ute är det ljust och plusgrader. Men där hemma på soffan ligger maken och är full. Fy vad jag blir ledsen. Hur kan han?

Vad är det som rör sig där inne? Hade onda aningar igår då han återigen började tala om döden och om att han kanske dör snart. Men försökte peppa honom och ta fram det med hur bra vihar mått.Han har ju själv verkat så lugn, glad och nöjd.

Jag fattar inte?

En mycket besviken coh ledsen Lise

Hej aaaa...

Du måste våga för att vinna.
Inte bara hoppas.
Ta ett beslut för hur du vill göra med ditt liv.

Vad är värt besväret?
Frågan är om du klarar att hålla det hemligt utan att få ännu mer ångest.
Annars får du gå efter filosofin att en gång är ingen gång...

Hur känns det om du skulle bestämma dej för en vit period som inte har ngt slutdatum el mål mer än att vara vit en dag i taget?

Ibland måste man nästan dö för att kunna forts leva... / Mie.

Det värsta är ångesten. det vet ni säkert också.

Jag förstör det jag älskar mest av allt. Det värsta är att jag har ångest för att jag gått så långt och varit otrogen och nu är jag i valet och kvalet över att berätta om otroheten eller inte. Sluta dricka ska jag göra i vilket fall. Det hoppas jag verkligen.
Är det då verkligen värt besväret att berätta när jag VET att detta misstag inte kommer upprepas?

hej aaaaa vet inte hur jag ska svara
utan håller med mie läs henne hon vet

skriver till dej så här

vill inte leva men vill inte dö

du fixar detta /axel

Hej aaaa...

Du är som väldigt många här.
Du har svårt att sluta dricka när du väl börjat.
Du har svårt att dricka lagom.
Du gör knäppa saker på fyllan.
Du har ångest.
Du skäms.
Du har ont i själen.

Det är inte hur mkt du dricker utan hur du dricker som är avgörande...

Jag känner starkt när jag läser det du har sktivit att du måste ta dej en funderare över din relation till "polaren" alkohol...

Livet är till för att levas... / Mie.

jag är inte som de flesta andra här. Det känns som om vissa har en historia här som kan förklara deras drickande, typ: mina föräldrar/släktingar dricker, min föräldrar är deprimerade, jag är deprimerad, jag har det jobbigt hemma etc. etc. Men jag som inte har det så: VARFÖR mår jag dåligt? Mina föräldrar är underbara, min pojkvän är underbar, jag är duktig i skolan och har alltid varit, jag är inte blyg, jag är en framåt människa med planer och mål i livet. Utåt sett är allt bra, jag vet folk som ser upp till mig (!) Men jag själv, känner mig värdelös, varje varje dag. Ibland går jag ner mig till total, jag vet att jag är deprimerad, jag har pratat med en psykolog, som säger vad jag också trodde: jag har bra självförtoende men dålig självkänsla.
Anledningen till att jag skriver här, att jag vill ha kontakt med någon här, är såklart att jag behöver hjälp. Jag vet inte om jag har ett problem eller inte. Jag har läst igenom delar av forumet och jag bara grät. Ibland undrar jag: vill jag bara tycka synd om mig själv: tillhöra någon grupp, eller varför mår jag dåligt? inbillar jag mig att jag mår dåligt? för det är inte så jag ser mig själv utifrån... Jag ser mig som andra ser mig: någon som är glad och har mål och planer här i livet.

mitt problem är att, när jag väl drack min första öl, när jag var yngre så tyckte jag det var så kul. Jag tyckte det var KUL att vara värst. Jag hånglade med flest killar, tyckte egentligen det var kul att det gick rykten på skolan (men jag låtsades såklrt som om jag tyckte det var jobbigt). Jag har druckit alkhol sen dess, sen jag var ca 15 år och nu är jag 23. Men grejen är att jag dricker INTE SPECIELLT MYCKET!? det är det som gör mig så konfunderad, det är därför jag inte ser mej som någon som dricker för mycket (ang. mängden alkohol). Men när jag väl dricker kan jag inte kontrollera mig själv. Detta kan vara mycket lättsamt, inte att jag ballar ur totalt men jag känner hela tiden att: "nu har jag druckit och jag litar inte 100 procent på mig själv längre. Hoppas jag inte gör något dumt ikväll". Ibland kan jag ha varit lite för "skrikig", ibland kan jag bli arg och otrevlig och dessa egenskaper gillar jag såklart inte hos mig själv. Jag skäms över att jag varit snäsig (tex. mot mina tjejkompisar) och enda anledningen är för att jag druckit, jag ÄR inte sån egentligen. Det som äör det största problemet som jag bävat för att komma till är att jag är otrogen när jag är full. Å ena sidan så har jag de gånger alltid varit väldigt full, men det är väl ändå ingen bortförklaring. Att förklara för en annan person att "det är slkoholens fel" går inte. De är stenhårda: otrogen= då är det slut. Men jag tror aldrig de varit i samma sits. Jag gör inte det för att jag VILL, jag vet inte varförjag gör det!!! och det är så frustrerande! Jag vet inte vad jag ska ta mig till, för det är inte JAG och jag vill inte vara en sån person. Jag vill inte såra min älskade, aldrig! Jag VET att jag aldrig skulle göra en sådan sak när jag är nykter, men jag tror inte alla tror på mig om jag hade sagt det. Men JAG vet det. Jag vet inte varför jag gör det, och dagen efter ångrar jag mig så mycket, jag har så dåligt samvete och jag går ner mig total... Jag blir väldigt deprimerad i perioder, jag har ingen att prata med. jag vill inte prata med mina kompisar, ingen har samma problem som jag, de skulle aldrig förstå. de tror nog inte detta om m ig, de skulle bli förvånade. Jag kan inte prata med min sambo, jag kan/vill inte prata med min familj. Jag skäms dessutom alldeles för mycket... Jag hoppas att någon orkar läsa det här, tänk på att ni också ville att någon skulle lyssna på er, jag orkar inte.
Jag har läst och läst på forumet nu, sträckläst flera timmar... Gråtit och funderat. Känner igen så mkt, vet inte var jag ska börja... Jag förstår om ni inte tycker att jag har lika stora problem som vissa andra som växt upp i beroendefamiljer etc. men för mig är detta ett problem!
Jag tror inte jag skulle ha speciellt svårt att inte dricka på en månad tex. (jag hade haft svårt och inte dricka om jag väl va ute). Problemet är när jag väl dricker så vet jag inte om : ska denna kvällen sluta helt ok eller kommer det slå slint i huvudet idag? Jag kan inte går runt och riskera att något ska hända (tänker framförallt på otroheten). Jag har försökt lösa detta själv i flera år nu och jag kan inte. Detta är det absolut första steget jag tagit och berättat för någon och det känns oerhört tungt och jag skäms otroligt...

Hej lilla stående Ängeln!

Jag är så glad över att det går bra för dig, att du håller dig sansad med mötena med ditt ex.
Genom att inte falla igenom och visa sig stark så berättar du kroppsligen vem så går ur det här med en vinst.

Det finns så mycket att vinna på att inte hänfalla till alkoholen, som drabbad eller medberoende.

Men man måste också vilja våga öppna ögonen och se det positiva, för sitter man bara och tänker på hur gott det skulle vara om man nu fick.....dricka!
Ja då har man inte lyckats hela vägen än, man lider och tycker att livet saknar mening..

Man borde tänka på allt det negativa med att dricka istället, allt som råkar hända varje gång man faller för den fegas tanke, tillbaka till ruset..

Jag "förnekar" ju fortfarande min dryckenskap, dvs jag nekar att mig att använda den...
Alkoholen är inte längre ett problem för mig, just nu i alla fall..

Jag brottas istället med vad den skapade, en ångest utan dess likelse...

Den är så djup och avskyvärd så att jag om jag bara visste det innan så skulle jag ha slutat med alkoholen för länge sedan...

Jag kämpar varje dag med min existens, och ifrågasätter vad nytta man gör för jordelivet...
Det är hemska tankar som snurrar runt i pallet, och jag vet att det är sjukt, och jag försöker undertrycka dem, men jag kan inte styra mina mardrömmar på nätterna, och de kör slut på mig.

Varje dag har sin egen historia, och just nu är det "inbördeskrig" mellan vänster och höger hjärnhalva känns det som, det är en "Einstein" på höger hjärnhalva som vill att jag tänker sakligt och strukturerat, och i vänster hjärnhalva sitter Caroline af Ugglas och skriker " snälla snälla"...
Ni förstår ju hur j-vla illa det är ställt med en..

Så just nu känner jag mig låg, ledsen, arg, förbannad och 207 andra negativa ord som jag inte kommer ihåg...

Om jag hade en kinapuff så hade jag tryckt upp den i rövva, tänt på den, bara för att få några andra smärtsamma tankar att tänka på, det hade varit skönt som omväxling...

Ja som ni ser så är det rock'roll i pallet, jag har kvar delar av min humor och den tittar ut ibland,
men just nu skulle jag vilja se en riktigt sorglig film, så att jag fick "tokskratta" lite...

En tvångströja hade suttit fint...

Mors /Berra

Hej Berra...........................................................
Hur leker livet med dig idag då? Känner att ni stöttar mig så mycké o man
blir lätt lite fokuserad när man mår dåligt, man tänker men glömmer
bort att fråga!

Jag kämpar vidare o de känns att vägen är rätt om än bräcklig ibland.
Stötte på mitt ex när jag var på macken bredvid här idag! Idag var han
harig ska du tro, nykter o såg rädd ut när han såg mig! Jag kunde
faktiskt hålla mig behärskad o lugn o de kändes bra! Nonchalant o kalla
människa han ofta var när han var nykter, var lite annat än när han är
på fyllen kan jag säga.

Fy, vilket liv egentligen, ingen värme o sann kärlek, liksom känns att
man fått insikt hur livet har tett sig tidigare o de är en helt annan frihets-
känsla idag! Som man vart instängd i flera herrans år, konstigt!

Vart på Alanon ikväll o de är en himla gó grupp, vi kramas o vi kramas
o stöttar varandra, fick med mig en nära vännina idag också som levt
ihop med ett antal alkoholister o har en alkoholist som uppvaktar
henne nu, så jag blev jätteglá!

De är så, så många människor som lever i de fördärvet, jag skulle kunna
räkna upp hur många som helst! De är som de är lite samhället i sig
idag, alla åldrar, båda könen m m.

Ja, de är suveränt ju fler man kan rädda o Du med dina roliga o förståndiga
inlägg bidrar till det!

Ha de riktigt gott nu o ta hand om dig o de dina! Kramar Stående Ängeln

Hej...

Det finns hopp...
Mkt hopp, tom så att den känslan överväger.

Var på min återträff i min anhörig grupp.... har saknat den oerhört.
Det är människor jag inte vet någonting om men samtidigt allting.
De är så lika mej, men samtidigt så olika.

En ovärderlig samhörighet & förståelse.
Som jag inte funnit ngn annanstans.
Jag har kunnat bearbeta saker som hänt, händer & kommer att hända.
Det har gjort att jag har vuxit som människa & lyckats få en inre styrka.

Ett lugn i min själ & mitt hjärta.

Självklart även en sorg över att det inte blev som jag tänkt mej... men oerhört stolt över att jag kommit hit där jag är idag.
Jag gör det jag kan för att bryta trenden för mina barn... så att de ska välja rätt stig här i livet.

Arv & miljö är starka faktorer.
Jag kan inte låta bli att forts kämpa för deras välbefinnande & medvetenhet.
Kämpa för att de ska förstå att det finns andra sätt att bekämpa sina inre demoner.

Tror det är viktigt att ha ett öppet sinne & att hela tiden prata & diskutera.
Inte förbjuda...
Tänk vad spännande det blir då...när ngt är förbjudet.

Känner en djup tacksamhet över att vara här & nu...
Det finns fortf strul, men de tar inte över mitt liv längre.
Den hårda knut som fanns i mitt bröst håller sakta men säkert på att lösas upp.

Hopp... det finns hopp inför framtiden...
Det är min tur nu...
Jag förtjänar att vara lycklig & leva ett liv i harmoni...

Livet är till för att levas... / Mie.

Al-anon's 12 Traditioner och den 12e traditionen säger : Anonymiteten är den andliga grundvalen för alla våra Traditioner och påminner oss ständigt om att sätta princip före person. (Lika för AA)

Jag har (eller försöker åtminstone) ha slutet av den traditionen i åtanke när jag träffar en beroende eller medberoende för att jag själv inte ska bli drabbad om något går snett. .......och påminner oss ständigt om att sätta princip före person.

Frasen innebär för mig att vara medveten om att det är en sjukdom som jag bara kan påverka om jag själv vill, jag ska inte fastna i en form av "tycka synd om" eller tillåta att personen i fråga att bygga ett bo i mitt huvud för då tar min egen energi slut fort som f-n. Men självklart kan det vara fruktansvärt svårt ibland att försöka vara neutral i vissa fall tex när ungdomar drogar/krökar ner sig totalt och jag verkligen blir medveten om att jag är maktlös inför sjukdomen. Då är frustrationen stor och jag kan finna tröst i den erfarna frasen " att sätta princip före person".

Och det är så rätt att det aldrig är försent att ändra sitt liv !! Jag har mött en gammal man, över 70 år (!), som hade som mål att dö nykter !!! Han gjorde det verkligen för sin egen skull !!

Trots allt finns det hopp !

Du Berra...

Du ger bra & goda råd, så du är en tillgång här på forumet.Du trackar ingen.

Varför måste du uppföra dej vuxet på alla plan?
Ibland behöver man få vara lite smågalen... & det behövs det ingen alkohol för att vara.

Det där med en dag i taget är ju ett bra råd... välbeprövat...
& att inte heller bestämma sig för resten av livet.. gör beslutet lite lättare att bära.

Förstår din känsla att vilja att saker händer snabbt.
Man kan inte vänta på att det ska bli bra...vill att det händer nu, precis nu.

Jag känner själv just nu att saker inte händer tillräckligt snabbt...
Vet inte riktigt vad det är jag väntar på, men känner mej rastlös inför framtiden.

Frustrerad över att det finns så mkt strul överallt...
Ju mer jag pratar så ser jag att strulet är så mkt mer utbrett än jag förstått.

Frustrerad över att jag inte kan påverka mer.

Samtidigt som jag blir så glad när jag läser här på forumet om alla som har kommit till insikt & är villiga att göra en förändring i sina liv.
Det ger mej hopp.
& en värdefull insikt... det är aldrig försent att förändra sitt liv.
Bara viljan finns så går det att flytta berg.

Livet är en gåva... / Mie.

Hej Mie!

Jo nog är jag väl en j-kel på att ge andra goda råd...

Men när det gäller mig själv, så är jag helt på det klara med alkoholen, den har slutat fuckat med mig, för alltid känns det som just nu, men man ska aldrig säga aldrig...

Jag vill hålla det öppet att jag någon dag framöver i livet skulle vilja testa att prova på att dricka resonligt ett tag, dvs inte dricka för att bli berusad, utan kanske bara för att kolla om jag grejar att ha kontroll, så därför säger jag aldrig aldrig mer, utan jag har en vit period, en lång sådan!
Jag sätter ingen gräns, utan tar det som det kommer...(en dag i taget..)

Just nu så mår jag toppen av att inte dricka, alkoholhjälpen har definitivt hjälpt mig att ta det beslutet, och när jag läser hur tufft många andra har det så blir jag heligt förbannad på denna dryck som ställer till det för så många, både direkt och indirekt, som alkolholist och medberoende.

När man dricker rätt mycket själv så vill man inte inse följderna att sitt drickande, och man väljer att se bort ifrån dem, för skulle man ta upp problemen till ytan så tror jag nog att de flesta skulle välja att sluta tvärt, det är inga goda erfarenheter man får av alkoholen...

Att avbryta något så där abrupt är nog för många en svårighet, det har fått en rutin att dricka, och de väljer hellre att stanna kvar i sitt missbruk, än att utsätta sig för något nytt och hemskt!

De som har provat på en nykterhet en liten längre tid kommer ganska så snart till insikt att det inte är så hemskt som man först trodde, och att det funkar att inte dricka alkohol längre...
Det är inte svårt att låta bli, och man blir inte tråkigt, det är sådant man bär inom sig.

Nu kommer jag nog till den frågan jag tror du tänkte på i första hand, hur mår jag psykiskt...

Tja inte är jag något nervrak, men det dansar runt lite dammråttor fortfarande på kontroret, så jag kan inte säga att jag är färdigbehandlad än på långa vägar.

Det går upp och ner, och ibland är det stiltje, just nu blåser det inte mycket t.ex.
Känner mig förbannad för att det inte händer saker fort nog, men jag vet att den här deppigheten sitter i ett halvt till ett år, så det är bara att sitta still i båten...

Men egentligen så vill jag bara skaka sk-ten ur båten, för jag vill inte vara här, jag vill bara vara vanliga, ja lite så där halvglada/halvgalna gamla Berra i alla fall...

Det finns fortfarande kvar inom mig, men det är instängt, jag kan inte ventilera mig...
Någon har dragit en plastpåse över mitt huvud, så jag kvävs, någonting säger mig att jag måste uppföra mig vuxet, andra delar vill bara spela apa med verkligheten...

När jag inte kan ventilera mig så känner jag mig aggresiv, jag måste få utlopp för all min instängda energi, och då blir jag rädd för mig själv, för jag är snällare än snälltåget.

Jag får panik och behöver gå ifrån emellanåt, eller sätta mig och dagdrömma mig bort ett tag, jag trivs oerhört mycket med djur och natur, det får mig i harmoni igen...

Ja som du märker så är man inte så långt ifrån tvångströjan ibland, och dessemellanåt så är allt som vanligt i någon timme eller så...

Så, ja, hur mår jag då egentligen, tja det vettef-n, skulle helst bara vilja frysa ner mig ett tag tills det hela har gått över, men så enkelt bli det aldrig...

Så jag använder min tid till att tracka er alla här på forumet, och det gör min tillvaro lite bättre känns det som...
Men visst, lackar ni på mig så får ni fräsa ifrån, det är inte värre än så...

Mors Berra-Bing-Bong

Hej Berra...

Hur mår du?
Ser bara att du ger alla andra en massa goda råd, men ingenting om hur det går för dej just nu...
Tänker på dej...

... / Mie.

Hej fröken Ågren!

Sätt dig ner och försök nysta upp vad det är som blir så fel för dig, analysera...

Dricker du för mycket eller bara för ofta, dricker du när du är ledsen, pressad eller trött..
Slår det helt slint, du går in glad i fyllan och bli skogstokig på slutet, blir du argsint, hotfull, nojjig osv..

Det tär hårt att "våga" se in i sitt alkoholbrukande, men det är nyttigt...
Tänk inte på att du skäms i efterhand, för då slutar du "tänka" utan får bara ångest..
När du får klart för dig vad som går fel varje gång så skulle man kunna tänka sig att att du attackerar det som slinter, t.ex inte dricka när man är trött, eller irriterad..

Allra enklast är naturligtvis att inte utsätta sig för det alls, och då är den enda och bästa sättet är då att inte dricka, ungefär som om du inte går utanför dörren, så riskerar du inte att bli nedslagen.

Troligen så finns det andra underliggande orsaker till att det går åt pipan när man dricker,
och när man är nykter klarar man att hålla dem under kontroll...
Men det är tufft att orka reda upp det, men när man inte står ut längre, så måste man...

Lycka till! /Berra

Min fredagskväll var den värsta jag haft... jag är en millimeter från att ha sumpat ett nyinköpt hus, sambo sedan 8 år och ett kommande bröllop i sommar..... Fy fan på ren svenska, vad alkohol är skit! jag vill reda ut det här och komma vidare med mitt liv

Kan ni förstå att det finns så mycket vårblommor under snön ?!

Häpp!

Vi släckte ner allt utom TV'n, tände hela huset fullt av levande ljus...

Tittade ut på gatan, såg hur ljusen fladdrade i fönstrena hos grannarna...
Tog på mig jackan, och gick en sväng runt i kvarteret..

Det visade sig att ca 1/3 följde initiativet till Earth Hour, en tredjedel tror jag inte var hemma, och den sista tredjedelen verkar totalt ha missat detta....

Några hade det tänt på övervåningen, eller utomhusbelysningen var tänd, och det förtog ju lite av hela "mysigheten"...

Några hade middagar med massor av vänner samlade runt finbordet i vardagsrummet, det såg hur mysigt ut som helst där man stod och kikade in genom fönstrena...

Andra satt och sippade på varsitt rödvinsglas i skenet från Robinson, jo det såg ju gott ut....

Men det blev slutspionerat, så jag skyndande mig hem till mig, och gosade upp mig i soffan med kidsen och frugan...

På bordet hade vi vinglas fyllda med stora istärningar, och fyllde upp till kanten med alkoholfri cider med skogsbärssmak, rekommenderas varmt (ja eller kallt..)...

Ha' en fortsatt trevlig kväll! /Berra

Hej...

Se dej omkring... det finns alltid ngt där ute som är värt att titta på & med alla sina sinnen ta in & reflektera över.

Visst lite trist att det var snö ute idag & att det blir blött...
Men tänk... våren är påväg & vi går mot varmare tider.
Sommartid... smaka på ordet...
Låter trevligt... snart är det tid för sommaren...

Tålamod...
Livet & vädret blir bättre...

Plötsligt infanner sig ett lugn,
Du känner en inre frid,
Kroppens muskler slappnar av,
Själen har fått ro.

Glöm nu inte att släcka ner kl 20.30..... / Mie.

God morgon världen, god morgon alla vänner!

Hoppas att ni har haft en bra fredagskväll utan en massa dricka och tjafs med övriga familjemedlemmar...

Idag känner jag mig lite låg, hade hoppas på lite fågelsång och morgonsol...
Men denna morgon är klädd i vitt, på marken och igenmulet på himlen, så synd...

Det känns som om man har backat en hel månad, och det som är ändring till sommartid inatt, kan man inte tro, vem vill "ställa fram" några utemöbler nu?

Nä, det blir att sitta och surmula inomhus idag, ja förutom när mina solskensbarn ska ut och spela fotboll, den ena i träningshallen, den andre på elitenivå...

Ni må tro jag är en väldigt stolt pappa, när livet känns hängigt brukar jag sätta med vid mina barn.
De gör en nästan alltid glad, de har inga vuxnas bekymmer, inga räkningar och inga bekymmer med vad som skall hällas i glasen på vacker fot...

Grabben har sin kusse här, och det är lite mer fart och fläkt, nu ropar frugan på frukost...

Ha en fortsatt bra och god morgon! /Berra

Hej på er!

det är nog just de som är min tanke. Om han inte kan låta spriten vara så är de färdigt, där får han välja! Så enkelt är det, jag peppar mig själv varje dag så att jag inte ska glömma bort det.

Jag hoppas att han har förstått allvaret i de tankarna.

Nu ska jag åka på träning med det äldre barnet.

Sköt om er/ Lise

Hej...

Ja i morg ska det släckas ner...
Vi ska tända en brasa & mysa.

En av killarna ska ha en kompis som övernattar hos oss...

Jo det är jämt skägg att vara ensam mamma.
Men fördelarna överväger.
Vi vill inte tillbaka till det vi hade.
Men det finns ju fortf mkt att önska.

Vi har vårat liv & vi lever...
Vi tar en dag i taget & står pall för de smällar som kommer... vi blir inte knockade.

Det är bra om livet kan få lite rundade hörn...
Det underlättar.

Andas... känn...se... hör...lev... / Mie.