Senaste kommentarerna i forumet

Borde egentligen inte spela någon roll, det är ju för DIN skull det inte skall finnas något hemma, det är du som är alkoholisten i så fall och om han vill dig väl ska han respektera detta. Så tänkte jag.

Jag vet inte hur jag skall kategorisera min man, jag har ju så länge varit koncentrerad på mitt eget drickande, men han har ett stort intresse för alkohol och det händer relativt ofta att han dricker för mycket, vilket han själv har sagt. Det pratas mycket om fyllor och alkohol på fester osv. Sedan kanske han inte är alkoholist för han har nu dragit ned mycket på sitt drickande men han har helt säkert ett alkoholistiskt beteende ibland i det att han inte kan sluta när han kommit över en viss gräns. Men han verkar medveten om att det ibland blir för mycket - att han har sett mig har också gjort att han tittat på sig själv tror jag.

Om din man är "värre" däran så har han inte, vill han inte, ha den insikt som du har kommit till nu. Men, återigen, om du som hans förmodade allra käraste människa säger att DU har problem och inte klarar av att ha alkohol hemma så skulle jag önska att han respekterade detta oavsett egna problem.

Tack för era svar, hoppades just på att ni kloka människor skulle titta in.

Ja hörni, idag har jag spelat upp den här scenen igen och då sagt de rätta sakerna. Till att börja med skulle jag ställt mig upp! Jag känner igen det där med giraffspråket, gick någon slags "gruppterapi" med de närmsta kollegorna och där diskuterades det. Jag är säker på att maken lärt sig om det på någon av sina kurser också.

Men. I den här situationen känner jag mig i ett sådant underläge. Trots att jag sagt mig själv att jag inte behöver känna någon skam så gör jag det. Jag sitter kvar så att han kan titta ned på mig, jag känner mig förvirrad och till och med lite drucken! Det är mycket märkligt. I det läget KAN jag inte ställa mig upp och försöka inleda en vuxen kommunikation utan jag sitter där och känner skam och skuld och kan inte formulera orden, det känns som om jag skulle säga en mening med fler ord än tre skulle jag sluddra! När han sedan gått och jag går in i badrummet märker jag hur jag aktar mig för att snubbla och tappa sådär som man gör när man druckit!

Jag blir allt det där du beskriver MT: ledsen, förbannad, irriterad, förvirrad, besviken. Jag tänker att jag nog ska ta och läsa den där boken som vill.sluta (?) tipsade om, den som handlar om maktspråk - är det det jag är utsatt för? Jag känner mig nedtryckt. Som ett offer. Fan vad arg jag blir!

Och det här osandet. Visst det är bra att han nu kom och frågade så jag förstod varför han var sur (fast det hade jag ju visst redan fattat!) men han svarar bara "jag vet inte" när jag frågar varför han tror det. Det är väl nån känsla han får också antar jag? Men, jag är så himla trött på att försöka tänka mig in i hur han tänker och känner, gissa mig till vad som pågår, förtroende hit å dit; och så blir jag trött på mig själv över att jag reagerar som jag gör, här hade vi ju faktiskt ett barnfritt tillfälle att prata.

Jag har kopierat och sparar denna om "giraffspråk".
Mycket av det känns välbekant. Särskilt det här med att inte förminska sig själv..

Tror också, att vi faktiskt måste lära oss, att ge tillbaks ansvaret för sig själv, till våra medmänniskor. Att låta dem ta konsekvenserna för sina misstag, så att de kan växa..

Många gånger förvandlas vi till hönsmammor och kycklingpappor, som genast rycker in och ställer tillrätta..
Det är ju faktiskt att förminska människor.
Vi ska ha empati och sympati, men inte nedlåtande "tycka synd om", för gör vi det, förutsätter vi ju att människan inte kan göra något själv..?

Det är lite av mina tankar.. Och att vi behöver vara snälla mot oss själv..
kram /trollis

as. att det är den läkande sömnen hon sover.

Ja nog kostar det.. Fick en tankeställare i höstas, när jag drog ut kontobeskeden och räknade ut hur mycket vi "druckit upp" under sommarmånaderna.
Gubben trodde mig inte först, utan fick sätta sig och räkna ;-D Sedan kom ett "Å F-N.."
Det kan ju också vara en bidragande orsak till att han dricker mycket mindre idag..
Kram /trollis

Precis vad jag behövde :) Håller på att räkna ut om vi kan åka t Thailand över nästa jul och med din uträkning så låter det ju inte omöjligt :) Ännu en morot för mig, vinpengar sparas till resan istället. Iof så kanske det ej blir lika mkt för mig, tror ej jag slutar snusa just nu, men bara vinet har ju kostat en hel del. Jag köpte dessutom alltid flaskor (dyrare än BIB) för att kunna smyga ner i stora (väl genomtänkt) handväskan på väg hem från jobbet. SÅ skönt att slippa det!!

Kram

Har suttit och räknat lite nu på morgonen.. Hmm.. 2 bib i veckan=400kr. 4veckor i månaden, det kostar 1600kr. Snus ca300kr/vecka=1200kr på en månad. Alltså: slutar jag snusa oxå så får jag totalt 2800kr extra i månaden. Jag får en (föhoppningsvis) smal och stark kropp, vita friska tänder, bra andedräkt, bättre psykisk hälsa, gladare barn (då de får en bättre mamma) och dessutom kan jag köra omkring i min bil som jag vill. Lite pepp såhär när det nalkas helg! Kommer ni på något mer så fyll gärna på i det halvfulla glaset;-) Kram

För din fina betraktelse..
Vi människor är ofa så tvärsäkra, på saker vi egentligen inte har en aning om.
Ofta tar vi t.o.m. ifrån andra människor det lilla hopp de har, eftersom vi tror oss "veta bäst"..

Men ju äldre vi blir och ju mer vi lär oss, desto mindre "vet" vi egentligen om tingens ordning.
Förhoppningsvis slutar vi vara så kategoriska och tvärsäkra.
förhoppningsvis blir vi mer ödmjuka och överseende.

För även om vi inte kan bevisa att "Gud" finns (eller därigenom veta hur hen ser ut)
Så finns det heller ingen som kan motbevisa gudomens existens ;-D/ trollis

"skumpa" upp i sadeln igen! Mot en ny soluppgång travar vi vidare, kram och försvinn inte från oss nu!
Morla

Anli, vad bra skrivet! Ett riktigt "man blir gladinlägg"! Jag läste oxå runt och blev inspirerad, var alldeles nervös när jag gjorde första inlägget. Men som du säger, det har varit ett fantastiskt stöd och en bra ventil. Skam och andra känslor får komma fram. Det är bara skrivna ord, men åh vad skönt att få knappa ned dem. Något som jag oxå haft stor nytta av är att läsa början av min tråd. Med tanke på hur bra jag mår nu efter såpass kort tid så är det lätt att glömma. Stort grattis till oss för våra nyktra dagar hittills!

Jag ska också utomlands.. Nervös inför det. Samlar styrka från dig!! Bra jobbat!!:)

God morgon,

Kavla nu upp ärmarna A och fortsätt där du var!
Kan hålla med MB ovan, du höll upp länge innan skumpande igår så jag tycker inte du ska se det som att börja på 0. Nu tar du nya tag, gå och träna kanske (om du ej är för bakis). Du fixar det!

Kram

Tänkte i morse på alla som, precis som jag var förut, är inne här och läser men kanske ännu ej skrivit och ännu ej klarat att hålla upp. Minns min sorg och frustration när jag läste här början (och under lång tid) om alla fantastiska människor som slutat, som kämpade medan jag själv inte klarade det. Trots att jag sagt till mig själv 100 ggr att IDAG är det NOG så satt jag ändå där med vinet så fort jag kom hem. Ibland blev jag även lite irriterad, kunde tycka att det verkade SÅ himla lätt för många att lägga av. Men nästan alltid blev jag glad och otroligt inspirerad av alla kämpar här inne. Det är mycket tack vare er på detta forum jag är på dag 11 idag!

Vet inte egentligen vad jag ville med detta inlägg :) Kanske peppa ngn som tittar in men som ännu ej klarat att hålla upp? Det går!
Visserligen är jag bara i början;) och vem vet vad som händer, men ändå...11 dgr är för mig fantastiskt, så länge har jag aldrig hållit upp (inte sen jag var gravid). Och från att förut mest kännt mig deppig inför att sluta (mitt viiiin, hur ska jag klara mig utan mitt älskade viiiin, buhu) så känns det idag skönt! Jag VILL inte dricka i dag (och det är ändå fredag)! Jag VILL dricka the, somna nykter, vakna utan ångest och kunna se mina barn iögonen! Så bara efter detta korta uppehåll känns det som det faktiskt FINNS en möjlighet att må bra, kunna njuta och se fram emot saker UTAN vin. Och DET är en fantastisk insikt för mig som tidigare tyckte höjden av njutning var mitt älskade vin!

Så ge aldrig upp! Det ska inte jag!

Kram

Vad du är bra!!, glad för din skull.
Kram!

Strålande! Du har klarat nånting som är erkänt svårt, nu kan du stolt jobba vidare!

av hur lite vi vet... och hur fångade vi är i den (begränsade) del av verkligheten som vi har förmåga att se och föreställa oss.

texten i den länk som inte längre går att få fram

Non Violent Communication (NVC)* – ett språk för kontakt och samarbete (*”giraffspråk”)

För att kunna hantera konflikter behöver vi kunna uttrycka våra känslor och behov på ett sätt som gör att andra kan ta emot dem utan att känna sig anklagade.

Non Violent Communication (NVC), även kallat ”giraffspråk”, hjälper oss att formulera laddade budskap, att visa att vi tar ansvar för våra känslor och behov, och samtidigt är intresserad av andras. Att vi respekterar både oss själva och andra, och är villiga att umgås med andra på ett konstruktivt sätt.
Giraffspråk är ett sätt att skapa kontakt och samarbete genom ärlighet och empati. Att lyssna på sig själv och andra med empati för att förstå varandra och kunna hitta lösningar som båda parter är nöjda med.

I vår kultur talar vi ofta ”vargspråk”, vi stämplar, kritiserar, dömer, generaliserar och analyserar – både oss själva och andra – nästan automatiskt. Därför behöver giraffspråk tränas. I varje möte där vi önskar kontakt och förståelse finns den möjligheten.

Var uppmärksam på vilka ”vargord” du använder, mot dig själv och andra. Undvik att använda språk som hindrar kontakt, t ex bedömningar, krav eller förnekelse av valmöjligheter (”det går inte”). Låt bli att skicka negativa budskap som förringar dig själv eller andra.

Ta sig själv och andra på allvar
När vi tränar giraffspråk tränar vi en teknik. Men giraffspråk är mycket mer än en teknik: det är ett förhållnings-sätt, ett sätt att ta sig själv och andra på allvar, ett sätt att uttrycka den naturliga önskan som finns hos var och en att få bidra till andras välbefinnande.

Genom att tala giraffspråk visar jag att jag betraktar dig som en person att räkna med, en som kan ta ansvar för sina känslor, behov och handlingar, och att båda våra perspektiv räknas.
Ett sånt tänkande tillför energi i relationen, lust att lyssna och att förändras.

Konflikthantering i ett nötskal
Giraffspråket sammanfattar på sätt och vis all konflikthantering i ett nötskal: spring inte iväg till lösningen innan du stannat upp och försökt förstå vad som pågår. Beskriv vad som hänt så objektivt som möjligt, ta reda på vad de inblandade känner och vad de har för djupare behov. Först då är det dags för en lösning. Och då bli de möjliga lösningarna både fler och bättre.

GIRAFFSPRÅKETS FYRA STEG
1. Vad jag observerar
Beskriv den händelse som utlöste din reaktion så objektivt och neutralt som möjligt.
Försök observera utan att värdera, tolka eller döma. Registrera som en videokamera.
Skilj på vad du verkligen sett och hört och subjektiva värderingar.
Blanda inte in tidigare händelser, håll dig till nuet och till en situation.
Undvik stereotyper, personangrepp och generaliseringar (aldrig, alltid, jämt osv).
Undvik att tala om den andres attityder, det placerar problemet hos den andra och leder bara till försvar.

Vargspråk / Giraffspråk
Du kommer alltid för sent / Du kommer en halvtimma senare än vi avtalat
Du avbryter mig hela tiden / Jag hade ordet tre gånger och du bröt in och pratade samtidigt varje gång
Du är alltid missnöjd när jag ringer / De sista tre gångerna jag ringt har du sagt till mig att du tycker jag ringer så sällan
Han är så blyg / När han var på festen pratade han inte med någon

2. Vad jag känner
Beskriv dina känslor i relation till vad du har observerat, utan att intellektualisera eller analysera.
Prata inte om vad du tänker, utan vad du känner.
Tala om dina egna känslor, undvik att använda känslouttryck som snarare beskriver vad den andre gör mot dig än vad du känner:

Vargspråk / Giraffspråk
Jag känner att du motarbetar mig / Jag känner mig ensam bekymrad, besviken
Jag känner mig utnyttjad / Jag känner mig frustrerad, trött
Jag känner mig kontrollerad / Jag känner mig ledsen, arg
Jag känner mig otillräcklig / Jag känner mig trött, matt, orolig
Jag känner mig sviken / Jag känner sorg, hopplöshet

3. Vad jag behöver
Identifiera och uttryck dina verkliga behov. Det ger svaret på varför du känner som du känner. Känslorna är signaler som visar om våra behov är tillgodosedda eller inte.
Den person som du talar med kanske har helt andra behov än du, värdesätter andra saker.
Nu får han/hon chans att förstå dina behov.
Undvik ”du” och ”man”, det kan skapa otydlighet och skuldkänslor.

Vargspråk / Giraffspråk
Man behöver ju mer uppskattning / Jag behöver uppskattning
Du behöver ge mig mer tid / Jag behöver mer tid för uppgiften
Man måste få lite mer hjälp / Jag behöver instruktioner och stöd

4. Vad jag önskar i konkret handling
Ge konkret förslag till förändring. Tala om vad du önskar av den andre utan att ha det som ett krav.
Framför dina önskemål så positivt och konkret som möjligt. Säg vad du vill, inte vad du inte vill. Tala tydligt om vad som ska göras, vem som ska göra det, och när.
När du uttrycker dig tydligt och det inte framstår som något krav eller hot, får den andre chans att frivilligt bemöta dina önskningar.
För att vara säker på att du blivit förstådd, fråga den andre: ”Hur uppfattade du det jag sa?”

Vargspråk / Giraffspråk
När ska det äntligen bli snyggt i ditt rum / Jag skulle vilja att du städar upp i ditt rum före kl 18. Vad säger du om det?
Kan du hålla tyst nån gång / Jag vill ha tyst omkring mig en stund, tills jag säger till. Kan du vara med på det?
Det måste bli slut på ditt missnöje med mig / Jag vill ha uppskattning för att jag ringer

Exempel på vad giraffspråk kan bidra till
Vi använder ett språk som speglar våra personliga värderingar.
Vi utvecklar ett språk för känslor och behov.
Vi uppfattar känslor och behov bakom knepiga beteenden.
Vi låter bli att skuldbelägga andra och oss själva.
Vi uttrycker oss så tydligt att risken för missförstånd, aggression och försvar minskar.
Vi förstår egna och andras tankar, känslor och behov.
Vi skiljer på sakliga observationer och personligt färgade bedömningar.
Vi ger omdömen och uppskattning som bidrar till växande.
Vi får säkerhet i att hantera egna konflikter.
Vi kan hantera starka känslor, egna och andras.
Vi kan vända motstånd till samarbete.

Kom ihåg
Syftet med giraffspråk är att skapa kontakt och samarbete, inte att vi ska få andra att göra som vi vill.

2002-04-17 E Fogel

vad som händer här frågar du...
- Vilket lysande (men tråkigt för er) vardagsexempel på när samtalet brister - eller aldrig kommer igång, svarar jag... (lite försiktigt) och förstår att du är ledsen? förbannad? irriterad? förvirrad? besviken? Jag vet ju inte viken känsla som uppfyller dig - bara att det inte känns bra. Det läser jag i orden och mellan raderna.

Sånt här händer ideligen mellan människor, på jobbet och hemma. Det där kunde du ta upp i familjeterapin och berätta hur du upplevde det. Och han skulle få berätta hur han upplevde det. Det handlar inte om rätt eller fel utan om att inte mötas.

Jag sökte min bästa artikel om giraffspråk men hittar den inte. En skaplig artikel hittade jag http://www.nyteknik.se/nyheter/karriarartiklar/article269837.ece

Kanske att det här inte alls är det svar du "ville ha"... Kanske du bara ville skriva av dig och få lite stöd. Jag gick igång direkt för det här är nästan en hjärtefråga för mig - jag har haft så oerhört stor hjälp av att lära mig om kommunikation, bland annat i form av giraffspråk. Så här långt handlar det om mänsklig kommunikation i allmänhet.

Den ögonblicksbild du fångar i meningarna "Efter ett tag kommer han ned, står och tittar på mig när jag sitter här vid skrivbordet och, så efter ett tag så kommer det: "har du druckit idag?". Vilket jag med gott samvete förnekar, erbjuder andedräktsprov och kvittoinspektion." - den situationen kan jag som medberoende alltför känna väl igen. Vi, jag och Mg, har upplevt den många gånger. Både när han druckit och ljugit och när han varit nykter och antagligen känt sig orättvist misstrodd och anklagad.

Jag tror att den situationen är ett minerat område i de flesta relationer där det funnits/finns missbruk (av något slag). Jag tror också att terapeuter som inte "kan" missbruk kan ha svårt att hjälpa till med just detta - men jag tror också en tillitsfull och "bra" terapisituation kan överbrygga en sån kunskaps-/erfarenhetsbrist inom ett speciellt område.

För den medberoende handlar det om att släppa ansvaret (det upplevda, det man känner) och kontrollen och det är mycket svårt. Det vet jag. Att medvetenhet och kunskap om kommunikation och vilja att lyssna öppet och uttrycka sig tydligt utifrån sig själv kan vara till hjälp - det vet jag också.

Hoppas det blev någorlunda rätt och begripligt vad jag ville säga. Kolla i min tråd om du blev intresserad och vill läsa mer. Önskar dig en fin dag! / mt

Tycker jag, men det som slår mig i din berättelse är varför ställer du inte han mot väggen. När han sa -ja, är det det?, så undrar man ju vad han tror att det är.
Jag vet att du säger att han inte pratar men tvinga honom att göra det, ställ motfrågor, fråga varför han inte undrar hur det går för dig i din nykterhet, förklara att du tycker att det är konstigt att han inte verkar bry sig. Börja med att fråga varför han trodde att du hade druckit.

Förmodligen så trampar jag bara på nu men någon av er måste börja prata och det lär ju inte bli han. Jag bryr mig om dig och vill att du ska må bra och så här kan ni inte ha det.

Stor kram!

Alltså, kan någon vänlig själ förklara för mig vad som händer här.

Maken ringer till jobbet och undrar när jag kommer hem, eller snarare, meddelar att det blir rester till middag. Jag säger att jag ju ska på AW med kollegor, eventuellt hade jag glömt att meddela det eftersom jag var osäker på om jag ville gå med (eftersom jag hade dust med chefen häromdagen). Det är inga problem, hans hämtardag, jag gör vad jag vill.

Jag tar en (alkoholfri såklart!!) drink, har jättetrevligt och åker sen hem. Säger hej, sätter mig i soffan, konstaterar att han tittar på någon SF-serie där plötsligt Mulan kliver fram. "är det inte en Disneyprinsessa?" säger jag, "jo" säger han "och hon där ska nog föreställa Törnrosa". "Gulligt" konstaterar jag. Vad då då? undrar han. "Jag bara menar att här sitter du och tittar på en serie med Disneyprinsessor i!!" säger jag och biter mig i tungan, vi har verkligen inte samma humor, jag vet inte hur många gånger det blir fel när jag försöker skämta! Han blänger på mig och jag går ut i köket och äter mina rester, går ned och duschar, kommer upp och frågar om det inte ska vara te? Nä, säger han. När jag frågar om vi ska se något inspelat mumlar han och jag fattar att han är sur. Igen. "är det något?" frågar jag. "ja, är det det?" säger han. "inte vad jag vet" säger jag och bestämmer mig för att göra te åt mig själv och gå ned igen och grejar med mitt för nu hade han börjat titta på någon annan serie på TV som jag inte vill se.

Han har ett sätt att "osa" som jag hatar. Jag fullkomligt känner det i luften nu men jag bestämmer mig för att strunta i det. Samtidigt kommer den där bekanta känslan av skam och jag säger till mig själv att jag är så jäkla tacksam för att jag inte har druckit minsta droppe alkohol idag för nu får han mig att känna mig som jag brukade göra och skamkänslan kan jag be dra till skogs, tack o lov. Men varför känns det så här?

Efter ett tag kommer han ned, står och tittar på mig när jag sitter här vid skrivbordet och, så efter ett tag så kommer det: "har du druckit idag?". Vilket jag med gott samvete förnekar, erbjuder andedräktsprov och kvittoinspektion.

Jag vet att man pratar om förbrukat förtroende som måste byggas upp osv, men detta kändes inte OK. Detta var ju inte ens första gången jag varit ute sedan jag slutade dricka. Här pratar vi dessutom om en man som i sin tur aldrig bett om ursäkt för ett eget "missbrukarbeteende" som har sårat mig djupt. Det är ju också så att han aldrig ställer frågor om hur det går, hur det känns, är det svårt osv. Total tystnad på området seriösa diskussioner alltså.

Jag blir bara så frustrerad på det här. Men. Jag är otroligt tacksam för att det blev en alkoholfri drink idag. "Garden lemonade" - rekommenderas!! med fläder, mynta, citron och sodavatten. Minst lika god som kollegornas caipirinha. När jag åkte hem från stan tänkte jag också att det finns ju faktiskt ingen anledning att ha alkohol i glaset!! ...och sen träffar man maken...

Nu är jag tillbaks i kalla Sverige igen. Har haft en lugn och skön semester. Tidigt i säng och ensamma tysta stunder med kaffe tidigt på morgonen. Strandpromenad med mannen pigg och vaken och redo för dagen. Helt annat än semester med A. Har så klart känt sug när man ser folk sitta på uteserveringar med öl och vin och många härliga strandbarer. Har frossat i glass och sötsaker och är nu solbränd och tjockare än någonsin!! Så jag ska försöka äta bättre och komma ut på promenad lite oftare. Ett ganska slitet nyårslöfte, men vill så gärna ta ett steg till mot den jag vill vara och som jag börjar känna mig som.

Hej Mammy dagen har varit stressig, så jag hann inte ens svara dig igår. Men jag försöker att tänka på att jag behöver inte stressa iväg, bara det är en resa i sig :-)

Tänkvärt...
I en gravid kvinnas mage låg två bebisar. Den ena frågade den andra:
- Tror du på liv efter födseln?
- Så klart. Något måste det finnas efter födseln. Vi kanske bara är här för att förbereda oss på vad som komma skall.
- Dumheter! Det finns inget liv efter födseln. Hur skulle det livet vara?
- Jag vet inte, men jag vet med säkerhet att det kommer att finnas mer ljus där. Kanske går vi med våra egna ben och tar in näring genom munnen.
- Det där är absurt! Att gå är omöjligt. Och näring genom munnen? Det är ju löjligt! Vi får näring genom navelsträngen. Jag ska säga dig en sak: Liv efter födseln är uteslutet. Navelsträngen är alldeles för kort.
- Jag tror att det måste finnas något. Och det kanske är annorlunda mot vad vi är vana vid.
- Ingen har någonsin kommit tillbaka därifrån, från efter födseln. Födseln är slutet på livet. Och när det kommer till kritan så är inte livet mer än en osäker existens i mörker som inte leder någonstans.
- Jag vet inte precis hur livet efter födseln kommer att vara, men jag är säker på att vi kommer att träffa mamma och att hon kommer att ta hand om oss.
- Mamma? Tror du på mamma? Och var tror du att hon är nu?
- Var? Överallt runt omkring oss. Det är i henne och av henne som vi lever. Utan henne skulle den här världen inte finnas.
- Jag tror i alla fall inte på det! Jag har aldrig sett mamma, och därför är det logiskt att hon inte existerar.
- Men ibland, när vi är riktigt tysta, så kan du höra henne sjunga eller känna hur hon påverkar vår värld. Eller hur? Jag tror att det finns ett riktigt liv som väntar på oss och att vi just nu bara förbereder oss för det ♥ ♥ ♥

...jag tror man gör sej själv en björntjänst om man sparkar tillbaka sej själv till noll i räknandet av nyktra dagar. Hade jag varit du hade jag nog sett skumpan som ett olyckfall i arbetet och fortsatt med dag elva i morgon. Den psykologiska biten i det här är oerhört stor, man behöver inte slå sej själv med en stor NOLLA i ansiktet OCKSÅ!

En stooor go kram till dej!!!
/MB

ligger på bordet i burspråket. I tisdagas frågade Mg om vi skulle läsa texten för dagen - och så gjorde han det och vi delade dagens erfarenheter. Sen tog vi varandras händer och läste Sinnesrobönen tillsammans. Nåt sånt har vi aldrig gjort tidigare, bara vi två. Fint var det. / mt