Senaste kommentarerna i forumet

Och jag ääälskar blanka dagar. Blir helt slut av att vara fullbokad på helgerna - det är jag hela veckan. Ha det.... gärna bäst! / mt

Jag läser runt här på forumet varje dag i stort sett, och skriver ibland. Att det inte blir så ofta beror på att jag ständigt vacklar omkring i väntan på mitt stora beslut. Massor här är så bra att läsa, men just i dag drabbade dina tankar mig på ett bra sätt. I dag har jag varit nykter en vecka och verkligen mått bra, Fram till kl 17.00 i går vill säga. Då kom den gamla vanligt tanken, bara en kväll till, nu har du varit duktig, en liten belöning, bara en enda gång till sedan ska det vara slut. Så jag hamnade på Systemet tio minuter i 18, tog en korg och plockade i mina burkar. Men så sa jag till mig själv, ge dig en minut och tänk ärligt igenom hur kvällen kommer att bli om jag dricker upp det här? Är det gott, är det verkligen en trevlig känsla du får i kroppen och huvet, får du verkligen en bättre kväll med alkohol än utan?
En minut senare knuffade jag till någon i kön i min iver att komma ut ur butiken, utan den lila kassen!
Jag hade faktiskt ärligt kunnat svara på mina frågor, och kommit fram till att kvällen med alkohol endast skulle innebära försämringar, inte bara den dagen utan dessutom förstöra halva dagen efter och troligtvis lett till att jag fortsatt den destruktiva vägen även i dag. Räddad av gong-gongen! Men min egen gong-gong.
Så i dag, vaknar nöjd med mig själv, unnar mig en lat förmiddag. Och det jag fastnade för i ditt positiva inlägga var just raden om det kraftfulla i att tänka att i dag dricker jag inte och inte i morgon heller. Två dagar i stöten slog an hos mig. Det ska jag lova mig i fortsättningen:-) Och att alltid stannar upp en minut och göra en ärlig genomgång av mina förväntningar när jag får tankar på att dricka, kommer alkoholen verkligen att kunna leverera det min hjärna vill göra gällande?
/Fenix

Skulle vilja skicka iväg den med järn-sjuan...
Allt allt utom att ta sig ett järn möjligen...

Och jag hoppas verkligen på lite sol å värme till helgen, vi har gemensam städning därhemma då...
Eller vi sjukt mycket planerat i helgen egentligen...
Jag sade till min fru, du ger fasiken i att boka upp något i helgen den 7 Maj!
Varför då svarade hon?, kommer du inte ihåg hur det brukar vara, svarade jag!

Tre veckor innan verkar den vara helt ko-lugn, sista dagarna innan är den ofta bokat 4 gånger om...
Önskar man kunde säga, nä far åt helvete med det, det är redan bokat, så fucking glöm det...
Men så är vi inte, vi vill alltid vara alla till behag, och idiotplanerar hela rubbet, det går alltid att klämma in någon stans...
Och vad händer, man blir superstressad av att inte hinna få tid för att andas, och på Söndagskvällen är man helt trasig,
DÅ får man tid för att återhämta sig, när det bara är timmar kvar av helgen, SUCK!

Jag förstår dem som väljer att stressa av med drickat, jag förstår dem verkligen, jag gjorde ju så tidigare i mitt liv...
Men att det inte funkar för mig har jag ju blivit mig varse, det förändrar hela min livsituation på både kort och långt perspektiv...
Egentligen ska man sätta ner foten, och dra till landet eller något, och skita i hela bunten, ingen toppstyr mig på helgen, då ska jag vara LEDIG!
Eller så är man väl så jädrans populär och alla vill umgås med mig, men det handlar om idiellt arbete, gratisarbete...

Denna vecka har jag kommit hem halvtio varje kväll, har haft det fullt med fikaansvariga med fotbollen, och nu har vi hela helgen dessutom,
och jag vet hur det slutar, kommer inte tjejerna???vem kommer att sitta där hela helgen för att man är så förbannat kravfull hela tiden...
Ja jag blir förbannad när folk inte svarar på mailen, om de inte svarar så har de inte fått informationen, alltså kommer de inte...
Folk är förbaskat lata, när det kommer gratis är alla med, men när det kräver lite personliga insatser eller pengar...svosch!.. borta med vinden...
Om alla kommer, 2h arbete, annars 22h arbete för en...

Nä helgen är helig för vissa, inget får dem att lyfta på röven ur helgsoffan, och släppa greppet om groggen...
Alla verkar vara lite förslavade under sina helgvanor, och TV'n som underhållning idag kan man ju verkligen fundera över...

Man trängs framför TV'n för att bli matad med dålig och billig underhållsvärde, det finns ingen riktigt klass på programmen längre,
de kryllar av kanaler och ingen är bättre än de andra, de har bara ett mål, att tjäna pengar på att du ska konsumera deras reklam,
allt annat för dem är helt sekundärt, så vi blir grovt snuvade på allt vad vi trodde var underhållande eller roligt...
I handen håller vi alkoholen och den lurar oss på verkligheten, vi blir helt enkelt råfistade vartenda kväll...

Ställer jag upp på det fortsättningsvis?

Nä!, det finns en annan verklighet som är mycket större...
Alkoholen går bort, och mitt informationssamhälle kommer visserligen från en skärm den med, men jag får VÄLJA precis det jag vill se, när jag vill..
Det heter Internet och är en mycket större del än de kommersiella analerna, och visst jag får själv välja att sortera bort skiten...
..men det ställer ett krav, att jag använder tarmpaketet i skallen, och jag zappar runt var tionde sekund, ingen äger mig där!
det är min frihet, att inte vara någon annans bitch...

Då behöver jag inte dämpa min ånger med flytande ångest på butelj...

och som indianerna skulle ha sagt...Berra har talat..
Men det är inte din sanning, den är min, har du funderat på din?

B!

tycker också dina inlägg är mycket bra
har sagt det förut
fortsätt
denial

Kan inte annat än helt instämma i det du beskriver ovan Fredde. Dag läggs till dag,och avståndet skapar ett lugn som jag aldrig trott var möjligt. Jag är heller inte riktigt där ännu, där jag kan/vill (eventuellt behövs det inte heller)säga "aldrig mer". Men det känns inte främmande och skrämmande som tidigare.

Jag uppskattar mycket dina inlägg, de känns sansade, kloka och ärliga på ett sätt som ger mig motivation. Tack för det : )

Hjärnan är en underlig kompis.

Jag sitter och tänker på detta med att aldrig mer dricka i sitt liv... Den stora tanken som alltid känts så främmande och skrämmande. Ska jag aldrig få uppleva det "fina" igen? Knappt under de värsta perioderna kunde jag tänkte mig ngt sådant, att säga upp allt det bra helt och hållet?

Då kom första beslutet, som vi alla känner till, jag dricker inte idag och inte imorgon. Sen får vi se. Mycket kraftfullt sätt att tänka, och dagarna samlar på sig.

Jag är idag på dag 123. Nu är tanken på "aldrig mer" inte så skrämmande längre. Det är nästan tvärtom, det känns mer som en frihet. Min tanke faller naturligt på allt det jobbiga jag slipper, nästan inget faller tillbaks på det positiva jag upplevde när jag drack.

Denna frihetstanke skapar ett stort lugn, ett naturligt ihållande lugn som jag antar är svårt att skapa med droger.

och stort TACK för att du delar dem med oss här på forumet. / mt

och stort TACK för att du delar dem med oss här på forumet. / mt

kallas en kall period som kan komma i maj med snö t.o.m.
Men det blir varmt till helgen igen säjer dom.
Så du kanske går i kallingar igen då.

Så har jag varit och träffat min samtalskontakt igen. Idag var det tredje gången i rad som jag mådde bra när jag gick dit (innan har det varit lite av en varannangångskänsla), och nu var det dessutom en hel månad sedan sist. :-)

Vi bestämde att nästa träff blir om tre veckor och att det blir den sista. Sedan vet jag att jag är välkommen tillbaka precis när som helst, men det känns skönt att liksom avsluta det kapitlet just nu.

Lite roligt var att min samtalskontakt sa att han har lärt sig mycket av våra samtal och genom att följa min process. Det är ju kul! :-)

Just nu är jag trött och lite långsam i skallen, men det hänger mest ihop med att jag har haft, och kommer att ha, mycket att göra. Men, oavsett det så är livet bra. Riktigt bra. :-)

Vi hörs!
/H.

Jag gluttar ut genom fönstret på jobbet, ut mot en gråmulen morgon med 6 plusgrader...
Gårdagen snöade i tokmassor vid tre olika tillfällen, hallå i Maj!!!
Förrförra helgen stod jag i kallingarna på landet och krattade i 23 graders sol, jag får inte ihop det...
Gillar inte bakslag....alls...vill ha ett ständigt framåtskridande, progress progress hela tiden...

Vänder tankarna inåt och vad ser jag?...absolut ingenting, där var det tomt minsann...
Har jag vaknat upp en Onsdagsmorgon och har inga känslor alls...hallå...tomt...eeeeekooooo!

Ja tydligen, mina blockeringar har tagit bort rubbet känns det som, både dåliga OCH bra saker...
Risker man får vara beredd på att ta ibland, när man ska styra sina egna känslor..
Jag har inte tagit några beslut om vad jag ska tycka om något alls denna morgon.

Inga positiva känslor, men heller inga dåliga...
Nollställd helt enkelt, och så tänker jag, hur känns det?
Inget alls, men så bestämmer jag mig för att det ska vara en bra känsla...

Och då blev helt plötsligt Onsdagen med en början bra...

Jag tittar ut genom fönstret igen....finns det verkligen inga små hål i molntäcket däruppe?
Och jag låter himlen återspegla mina känslor.....jag vill ha solsken i mitt inre...
och det duger inte med ett lysrör, en bordslampa eller ens med en liten ficklampa..
Jag vill ha the real thing, jag vill ha solsken, den skapar både ljus OCH värme...

Gud! (om du finns..) kan du ta borren och köra några hål i molnen över gamla svedala tack!

Idag ska jag fortsätta begrunda mina livsvillor, hoppas det blir i en solstrålestrimma...
Villkor 1: Andas!
Villkor 2: Drick inget med alkohol
Villkor 3: Om du klarade villkor 1 & 2, LEV!

/Berra

Jag har också drömt inatt och tar till mig Berras kloka tankar.

Jag tror din hjärna håller på och bearbetar din nya nykterhet, och kanske övergår till en acceptans...
Den håller väl på och slutbehandlar den med minnen och är väl på väg att arkivera den i arkivet för dåliga minnen, antar jag...
Ett fortskridande som säkert kommer att hålla på ett tag, inte så behagliga att uppleva...

Och de första svettiga minutrarna efter uppvaknandet med mycket hög puls är inte heller speciellt sköna,
men känslan den är hemskt närvarande och känns väldigt äkta...
Sedan när man hajjar att det bara var en dröm så kan man pusta ut, men känslan den finns kvar...
Så din hjärna har nog upplevt det som jobbigt eftersom efterdyningarna verkar vara det också..

Men där behöver du ju inte göra någonting, det löser sig med tiden, ja om du inte tar ett återfall vill säga..

/Berra

Drack pilsner i drömmarna inatt.

Det var skönt att det inte på något sätt var en positiv dröm. Snarare en mardröm. Inget förhärligande på något sätt. Ändå tröttsamt att inte ens komma ifrån tankar och kämpande i sömnen. Jag behöver min sömn för att orka med dagarna.

Men, nu är det en ny dag och jag ska vara nykter.

Återigen drömmarna.

Dagarna går av bara farten nu för tiden, jag har ingen längtan, eller knappt tankar på alkohol. Känner ingen svårighet att vara på tillställningar där andra dricker.

Men drömmarna kommer tillbaks. I morse vaknade jag och var säker på att jag druckit flera dagar i sträck, den störande tanken på att mina dagar är tillbaks på noll, och hur jag ska formulera mig här på forumet när jag berättar om återfallet.

Lättnaden är givetvis enorm när jag sedan inser att det var en dröm, och det är en bisarr känsla att jag fick "känna på" hur man hanterar ett återfall, om hur jag skulle komma tillbaks till nykterheten.

Hjärnan är skum ibland.

tänker hålla liv i din tråd så att du hittar den om du får för dig (tar dig tid) att skriva. Jag är lycklig och djupt tacksam för den tid och det liv vi delar irl just nu <3

vara närvarande i livet. Det är inte lätt med "familj" - svågrar och andra människor:) Vi är många som vet det. Fint att du och din fru kan hantera det tillsammans. Långt ifrån alla klarar av det! Ha en bra onsdag! / mt

Fick ett uppsving och ett erkännande ikväll. Och en liten näsbränna till dom som inte riktigt tror att jag klarar av detta med att vara nykter.
Ska inte gå in på detaljer men det handlade om jobbet. Kändes riktigt gött och det var inte ens jag som sa eller gjorde nått. Det var andra som tog mitt parti. Och jag är inte ens säker på att dom visste att dom gjorde det.

Jag fick mail från en vän som är nykter sen, tja ca 10 år tillbaka. Här är ett utdrag ur mailet och det handlar om just det där med förtroende och sånt.

"Tyværr tar det lång tid innan den nærmaste omgivningen børjar att lita på dig men det kommer. Och ær man ærlig så ær det inte så konstigt om man ser på hur många gånger man lurat dem de sista åren innan man tog behandlingen.
Hær gæller det att mobilisera tålamodet och visa dem att detta klarar jag samtidigt som du vet att du ær på god væg att vinna en kamp som de flesta inte ens førstår hur svår den ær.
Om någon var extra besværlig så sa jag rætt ut till dem: Jag klarar det hær, men frågan ær om du klarar att førstå det."

Det där sista gillade jag. "jag klarar detta men frågan är om du klarar att förstå det"

Hur som helst. Denna dagen ser ut att sluta bra!

Och visst är det som du säger lilla blå, vissa dagar är bra, andra är dåliga. Det kommer vi inte undan. Det är det som är livet.

Hej!
Livet är lite upp och lite ner, och det är så det är, och ska vara tror jag...
Hur ska man annars veta att man har det oförskämt bra de dagar man
verkligen mår bra? Eller veta att den där svackan som kommer då och
då brukar gå över efter ett par dagar?

Kämpa på, och fortsätt vara ärlig mot dig själv!!!
Stora kramar!
/k

Äckligt va?

men är det någon som tänker att detta är realiteten, ett faktum för några, kanske för oss?

Den som blundar för verkligheten vill inte se den, jag tittar och jag äcklas...
Men jag fortsätter att titta på den, är det så här JAG kan se ut när det blir som värst, eller kan det bli värre???

Är det så här jag vill bli ihågkommen, han som kräktes ner sig på senaste festen?
Den har en funktion, den ger näring, näring till min nykterhet, jag vill fortsättningsvis ha bra argument för att hålla min nykterhet fräsch...
Och detta fyllkräkandes i bildlig och ljudlig form håller den uppdaterad...
Jo jag tycker synd om snubben, utlagd och blottad för hela världen, men för mig gav den en nytta, och jag tänker mest...på mig själv!
För min nykterhet handlar om mig, ingen annan, det är MITT val...

Och lite ur Berras dagbok då...
Låt mig säga så här, filmen kan ganska enkelt summera min Måndag, de suger som oftast...
Trött elak ledsen och mentalt slutkörd, ja kan nog komma på fler negativa saker om ni vill...
Idag Tisdag har jag givit mig en "break" där jag kan reflektera över gårdagen och helgen..

Frugan tog ett allvarligt samtal med mig igår kväll, hon hade en del av lösningen på helgens mående...
Det visade sig att hon hade sett mig reagera starkt på min svåger som vi delar landet med, han tar för mycket plats,
en energitagare av stort format, och han vet vilka känsliga kontaktpunkter han ska peta i...
Jag svarar naturligtvis helt fel, jag går i taket men flyr istället för att vilja ta diskussionen, jag vill fortfarande inte göra mig ovän med någon...
Men jag borde helt enkelt sätta honom på plats, han äger inte mig, det är han som får göra förändringen...
Frugan ska ta ett fortsatt allvarligt snack med sin syster till helgen, det är dags för en stor...förändring...

Så hon hittade mig när jag hade förlorat mig i mig själv, tack frugan, du vet vad som behövs, du känner mig nog bättre än jag själv..

Så jag har kunnat bearbeta helgens dåligtmående klart nu, och det ger mig en bra känsla, men Måndagen sög ju...

I morse fick jag skäll av chefen igen, hade glömt bort ett möte och kom en kvart för sent till jobbet, det var inställt, ingen hade kommit..
Han lyfter över problemet till mig, det är alltså jag som är ansvarig att ingen kom, pyttsan lilla (o)vännen där!
Jag lämnar platsen och ger mig inte in i den fortsatta diskussionen, skulle jag vara den som är ansvarig, fan heller!
Om han hade möten som gav respektive deltagare något annat än skäll, så skulle nog närvaron vara betydligt bättre,
han skickar ut ett argt mail, och jag ser bara hur han forstätter göra sina misstag, arma människa!
Han använder sig av sin auktoritet som chef och väljer således att även brevledes fortsätta skälla ut oss, ser han inte sina brister???
Om han såg sina fel, skulle han nog välja att gå med oss, istället för emot oss, han får inget medhåll av skrämda medarbetare....

Jag satt vid lunchen vid samma bord som honom, sa inte ett knyst utan koncentrerade mig på vad jag var där för att göra, käka!
Han kommenterade mitt snabba sätt att få i mig krubbet, jag gav honom den där syrliga blicken som om han inte vore värd att tala till mig.
Svarade kort och koncist på alla arbetsfrågor och med samma form som han, hårt och formellt, inga känslor i mina ordfraser..
Så jo jag gav igen, på det sättet jag kunde, han är inte min vän, han är min chef och inget annat, det är en j*vla skillnad...
Till mitt hjärta släpper jag bara in dem som är värda min uppskattning, han räknas inte som en av dem...

Är jag en stolt person, ja kanske det?

Men idag har jag har jag full kontakt med mina känslor, och det är en klar förbättring mot igår...
Jag fortsätter att koncentrera på saker som jag mår bra av, och det andra..?, det blockerar jag bort i mina tankar...

Är jag en känslig person, ja, är det något fel med det, trots att jag en en snubbe?

Att jag är en känslig person var nog det som fick mig att ta till alkoholen, men det gick ju bra att ändra på...

Min närvaro är större nu än tidigare, och det mår jag bättre av....

/Berra

Haha, det är lugnt!
Kör på bara :) Det är det forumet är till för, att ge och ta.

Jag har ett väldigt oregelbundet jobb som innebär rätt mycket kvällar och helger. Jag styr mycket själv över min tid och det trivs jag med. Hade nog varit jobbigare med 7-16-jobb. Jag har provat det också, men det var inte riktigt min grej

Hälsa gubben din att vi saknar honom här på forumet! /H.
.

Jobbar du varannan vecka eller har du varit helt "ledig" ett tag? Jag har tänkt mycket på jobbets betydelse när jag läser Berras tråd, han som avskyr måndagar och inte verkar trivas alls på sitt jobb.
Din avslutande mening "Det är mycket annat som är bra i mitt liv, ... ..." berör mig. Jag har jobbat kolossalt mycket senaste 7-8 åren. Dvs jag har alltid jobbat mycket och de senaste åren ännu mer. Har alltid haft jobb jag gillat och trivts med och satsat fullt ut. Alltid, i alla lägen haft stöd av maken. Samtidigt har han visst påtalat att jag kommer hem efter en lång arbetsdag och sätter mig framör datorn. Där kan jag också fastna och varva ner med något (oskyldigt) spel. Även om det är oskyldigt så är jag inte närvarande där min kropp är. Också en slags missbruk.
Just nu i detta ögonblick beskriver jag för första gången riktat till någon mer än mig själv och oss, en slags sönderfallsprocess som vi båda varit delaktiga i och som jag inte kunnat beskriva som den helhet den är fast jag mycket väl vetat om den. Under de här senaste åren har också makens alkoholmissbruk eskalerat med ett antal dramatiska uppgörelser oss emellan.
Jag har konstaterat tidigare här på forumet (och för mig själv alltså) att även mitt ganska blygsamma vindrickande haft andel i många gräl. Känslorna kommer till ytan samtidigt som omdömet sviktar när det som skulle bli en trevlig stund byter skepnad. De senaste åren slutade jag ofta dricka efter ett halvt glas när jag insåg utvecklingen (och maken grundat i smyg) men jag slutade för att kunna köra iväg om jag inte orkade vara kvar hemma. Inte för att jag såg "mig själv".
I och med att jag "satte ner foten" med kraft i den 6 december och sedan satt ner den igen de (få) gånger maken druckit (utom de två ggr vi var överens om det - men dagen efter då det visat tendens att bli mer) har jag också blivit alltmer uppmärksam på mig själv. Den tidigare negativa spiralen har vänt väg.
Även jag har varit vårdslös med mycket som är bra i vårt liv.
Nu fick du, Mr pianoman, helt oplanerat bli forummottagare till en del av min och vår livsberättelse. Väl bekomme:) Lev väl och krama hustrun! / mt

En liten påminnelse varför det inte är så kul med alkohol...

http://www.exet.nu/v3/node/1865

Ursäkta valet av sajt, men den var den enda..

/Berra

känner att humöret är på väg tillbaka efter förra veckans dipp. Jag har haft en väldigt lugn helg även om jag har jobbat lite. Det blev nog lite välbehövlig vila.
Jag har tänkt på det att jag tillåter mig att stanna upp och faktiskt prioritera när jag behöver vila. Inte bara köra på och stressa vidare genom dagarna som jag gjorde tidigare. Då sov jag på alkohol, vilket ju inte gav nån vila alls.

Hoppas bara att lugnet och välmåendet håller i sig när min jobbvecka börjar i morgon. Jag ska erkänna att det känns lite motigt och jag trivs inte jättebra på jobbet. Men det får väl gå. Det är mycket annat som är bra i mitt liv, så jag får försöka fokusera på det.