Senaste kommentarerna i forumet

Idag har jag nog känt av det där berömda suget litegrann. Jag har inte direkt gjort det tidigare men idag kände jag mig törstig. Vet inte om det var precis öl eller så jag ville ha, bara att jag ville ha nått. Kanske gjorde det goa vädret sitt till också? Vad vet jag?
Men jag klarade den prövningen också. Efter middagen var suget borta och jag känner mig nöjd med att det inte blev värre. Och såklart nöjd med hur jag hanterade det

Håhåjaja....så sitter man här då lite glåmig i ansiktet, trött som bara den, och stirrar ut på en molnig, kall och lite regnig morgon...
Man skulle ju kunna deppa ihop för mindre, eller?

Nä!, det är OK, jag håller på att försöka komma ikapp tiden, jag håller på och "rannsakar" mig själv, tid för eftertanke...
Har märkt hur viktigt det har blivit för mig, jag måste få ett lugn omkring mig så att jag i efterhand kan "smaka av" själva känslan på det
som jag har upplevt....låter det konstigt?

Min KBT'are sa att jag värderade precis allting, bestämde mig redan INNAN om detta var bra eller dåligt, nu gör jag det efteråt istället.
Och det är betydligt bättre, då går jag inte in i något med förutfattade meningar, jag har blivit öppnare på så sätt...
Men så måste jag också ta mig tiden att uppleva känslan igen...

På hemmafronten förändras allting väldigt snabbt, vi är allting ifrån 6 personer ena dagen, till två nu senaste dagarna...
Ungarna har påsklov och far runtomkring, och det har jag bestämt mig för....är bra!
Hellre mycket kompisar och mycket att stå i, än inga alls...

Det ser redan ut som f*n varit hemma, trots storstädningen i helgen, två 13-14 åriga grabbar har fått rått sig själva under dagarna...
Hela hallen är full av fotbollskulor (sådana från konstgräsplanerna), det är normalt med en innebandyklubba i duschen, eller hur?
Halvätna mackor och gamla korvpaket i köket, sur-strumpor på kuddarna i soffan, TV'n står på och skränar, någon där?, nähä!
Ute håller de på och bygger ihop studsmattan, i i garaget står ett rangligt fotbollsmål som de har försökt att snickra ihop utan vägledning...
Jag skulle kunna ställa mig och skrika rakt ut...STÄDA FÖRIHELVETE!, men jag låter det vara...
Ungar är ungar, och de måste få utrymme att leva sitt liv också, ibland måste man bita ihop och låta saker vara...
Man måste inte alltid vara en bestämmande och grinig förälder...

Senaste veckan har vi köpt en ny mobil åt grabben, 4 ggr!!, varav exakt samma telefon 2 ggr...
Grabben vill ju ha det senaste som alla andra, hans val av mackapär är dubbelt så dyr som min egna...
Jo jag är fortfarande väldigt intresserad av alla balla mojänger, men när tiden och synen inte räcker till längre, vad ska man göra?
Det är bara att inse', man är omkörd av sina avkommor, man hänger inte med längre...
Varför handlade vi den så många gånger då?, jo det var problem med att just hans operatör inte funkade på just den telefonen,
så vi bytte till andra modeller som inte funkade, bytte tillbaka och det funkade fortfarande inte, jaja....
Man blev ju tjenis med personalen på butiken i alla fall, behövde inte slänga fram leg'et till slut...

Så allt detta, ska jag låta det påverka mig negativt?, ska jag tillåta detta stressa mig,
jag hade massor av grejor som skulle göras igår kväll..
men där stod vi i elektronikbutiken tills de stängde istället...

Ibland blir det inte som det var tänkt, man sätter målen för högt, och när man inte hinner med allt, så ska man inte bli stressad och förbannad över det...
Man borde lära sig att inte boka in så förbaskat mycket istället...

..och låta livet få ta den tid den behöver...

Så får jag en bättre kontroll över mitt liv, och behöver ingen mega-avslappning med alkoholen på helgerna...

/Berra

för att du finns här Berra.

Själv så lyssnade jag på två koltrasthannars kraxande i stortallen därhemma i morse, den ena var lite pissed på den andre...
Flaxade runt, jagade den andre och förde ett väldans oväsen...
En av dem som under gårdagen sjöng en av de vackraste vårfågelsång på morgonen, ja vilken skillnad..

Jag är nöjd varje morgon jag vaknar upp och upptäcker att jag fortfarande har kontrollen över mitt egna liv.
Hade jag misskött mig under gårdagen, så hade jag inte haft en möjlighet att få uppskatta kolstrasten vackra sång...
Utan mitt liv hade då varit uppfyllt av självförvållat ånger, men så är det inte nu..

Varje dag så funderar jag, finns det någon återvändo för mig, kan jag återgå till ett försök av någon form av drickande???
Hur jag än vrider och vänder på det så finns det alltid bara ett svar...
Är jag villig att byta ut det här livet jag lever nu, lite haltande men framåtskridande, till ett liv i totalt kaos???

Nejnejnej, vad tänker jag på, varför måste mina nykterhetstankar "konkurrensutsättas" varje dag???
Är det inte bilder på reklam med människor som ser glada och harmoniska ut,
så är det vänner som gloirfierar alkoholintaget med förväntningar och och sitt självklara deltagande...
Varför ser inte alla konsekvenserna av sitt egna drickande, finns det någon som överhuvudtaget kan påstå att de mår bra dagen efter ett fylleslag?
Nästa fråga, var det värt det???

Känner lite av det som hände mig när jag var liten, och tivolit hade kommit till byn..
Jag lånade en femma (ja det var av papper då!) av en klasskompis och åkte runt bland karusellerna och virvelvindarna...
Men sedan fick jag en avbetalningsplan med 1 kr varje dag under efterföljande vecka i skolan, de sista två kronorna stal jag ur farsans byxficka...
Så inte nog med att jag hade haft det roligt på lånad bekostnad, jag fick surt betala det länge efteråt, och det slutade med att jag förblev en tjuv...
Aldrig aldrig mer skulle jag behöva hamna i en likadan situation, ekonomisk...

Men att hamna i en sådan emotionellt som vuxen, det hade man inga problem med, skillanden var att den heter då alkohol...

Om jag fortsätter att hålla mig nykter, så behåller jag mig i en emotionell ansvarsfrihet...
Jag är fri att säga och tycka vad jag vill till vem som helst när som helst, jag har mina sinnen under full kontroll, och det är inte fyllan som är kontrollen..
Jag kans stå för mina utsagor och jag kan hålla mina känslor inom de ramar jag tycker att jag har kontroll på...
Då behöver inte ångern vara min ständiga följeslagare, jag förblir en friare människa, en naturligare själ, och kan njuta lite mer av verkligheten...

Så om verkligheten suger, så är det ju ändå verkligheten, och inte en ständig flykt från den...

Jag tittar i kalendern, där står Tisdagen den 19:e April, en av mina nyktra dagar...
Jag har inga planer på att fly verkligheten varken nu eller inför helgen, och känner ingen stress inför detta...
Mina tankar är inte fyllda av alkoholtankar, mina tankar är fyllda över hur jag ska tackla verkligheten...

Det här är en av dem, NI är en del av den, tack för att ni finns..

/Berra

fågel i magen än fjärilar? :) sa hon som verkligen gillar koltrastens sång
Vi har roligt ibland här på forumet:) Fint med glad gemenskap! /mt

Kolgrillad trast, mums. Nu är det vår!
/Fenix:-)

till frukost ?! Fjädrar i magen ??

Ursäkta !! jag kunde inte låta bli !! Ha en bra dag !

Önskar dig och alla andra kämpar på forumet en riktigt start på veckan som är en kort vecka. Själv har jag startat med vårsolen och koltrasten till frukost.

Styrkekramar Märta

konsten att få mentala superkrafter
av henrik fexeus
hjärnan är plastisk och elastisk
det finns hopp för oss alla

jag och Mm har också haft det bra! / mt

och tack för en fin helg! Jag läste nyss ditt första inlägg och tänker att vi har haft en fin månad sen dess. Igår delade vi en annan berättelse. Tack för att du ville dela den med mig. Kram / mt

Ha det bra, även ida´/ mt

Tja...läget?

Ett söndags-läge helt enkelt, jag sitter och summerar helgen..
Väger för och emot, vad som blev bra, och vad som inte blev så bra...
Det ena alternativet väger starkt över det andra, och jag känner mig inte så objektiv...

Är det ett problem, nä!, det positiva väger över allt annat känns det som...

Vi har haft en helg med ett STORT kalas, dottern fyllde år..
Vi har slitit hela veckan med bak och matlagning, möblerar om för att få plats med över 30 gäster etc..

Man jagar in i det sista, tjackar en halv sopsäck med is på driv-in'en på en hamburgerrestaurang,
lägger öl, läsk och cider i en stor badbalja av zink och öser på massor av is så att de blir så där immigt goda...
Vallar runt dammsugaren så att allt är så där "perfekt" när första gästen äntrar dörrtröskeln,
man har prelexis dragit på sig en nystruken skjorta och ett par rena finbyxor och hunnit stänka på sig lite rakvatten..
Och så ska man se så där avslappnad och cool ut (med nytillkomna svettfläckar på ryggen!)...

Det trycker på med folk så att rutorna bågnar på huset, och det är trångt och mycket ljudligt...
Och mer och mer ökar volymen vartefter det tunnas ut ur BIB'ar och zinkbaljan...
Men det blir inget fyllkalas, det är bara glatt och trångt...
Det blir inte sååå sent, och vi hinner röja undan det värsta i sista timmen, diskmaskinen har gått i skift sedan lördagsförmiddagen..
Vi hittar fortfarande skitiga grytor och plåtar gömda i garaget för att hålla det hyggligt rent i köket...

Skillnaden nu mot ett par år tidigare är att det hinner aldrig bli sunkigt eftersom jag är med och sköter markservicen också.
Förr om åren så var jag aldrig till någon hjälp för min fru då jag hade koncentrerat mig på att dricka alkohol, och så var det endast det som gällde.
Nu ber hon mig att komma och sätta mig med sällskapet istället för att flänga runt med disk, mat och servera kaffe och dricka....

Och jag känner mig ganska så nöjd idag under dagen...
Ena grannkärringen sade.."ni hade ju ingen fest!" och menar på att det varken hördes eller blev speciellt sent...
Nu behåller jag svenskens sätt att försvara fyllslaget och menar på att vi har börjat bli gamla allihopa och inte håller fyllkondiset längre...
Egentligen så är jag bara så innerligt tacksam att det inte blev sent, och inget fyllslag, det blev precis lagomt alltihopa...

Idag har jag visslande kunnat suga upp chipsresterna ur vardagsrumsmattan med dammsugaren, och våttorkat bort vin/läsk/öl-fläckarna från
köksgolvet UTAN att må dåligt av ånger och bitterhet, för jag gjorde det enda rätta för mig igår, jag höll mig nykter....
Inte för någon annans skull, än för min egen...

Jag har kunnat jobba hårt i trädgården i det fina vårvädret och tagit mig igenom en söndag med gott mod,
alla är nöjda och mår förvånansvärt förträffligt, huset luktar fräscht och nystädat och jag kan inget annat, än att känna mig HELT nöjd med den här helgen...

Tänker på en sak ena svågern frågande mig igår natt, "..hörrö Berra?, saknar du aldrig drickat längre?
Jag blev tyst en lång stund...funderandes...
Jo sa jag, jag saknar ruset....men smaken har jag nog glömt...
Och det var nog det ärligaste svaret jag kunde komma på i just detta nu...

Den här helgen kände jag...att jag levde....och det gjorde jag jävligt bra, hurra!

Mors Berra!

är att bara få vara..........

... att få sova ut ordentligt och sedan vakna till doften av makens nybakade frukostbröd.
... att äta frukost långsamt vid samma köksbord, med varsin del av tidningen.
... att gå en promenad i solen och sitta tillsammans en stund på en parkbänk vid sjön som glittrar.
... att planera dagens middag tillsammans.
... att röja i trädgården och klippa i samma forsythia-buske från varsitt håll, med katten lekandes runt fötterna.
... att åka iväg till domkyrkan för att gå på konsert tillsammans.

Idag har verkligen varit en fin dag! :-)
/H.

Ja, så är det absolut, Mt, att träffarna liksom triggar igång det jobbiga igen. Men, så måste det nog få vara och det är ändå värt att vara där.

Och naturligtvis är det så att jag fortfarande bär på mycket oro och rädsla, men det är absolut inget som dominerar längre - tack och lov!

/H.

läget? Söndagskram! / mt

nu inlagd i mina Favoriter. Söndagsfrid! / mt

bra! Och första tanken är naturligtvis att skaffa fram ett piller så mamman kan fortsätta dricka !!! Hur dj-la ointelligent får man bli ?!

http://www.accentmagasin.se/2011/03/studie-gen-okar-risken-for-fetalt-a…

en god verkligeht! Kanske att oron finns nånstans och kommer till uttryck i drömmar? Jag antar att även smärtsamma saker aktiveras under träffarna?
Kram och allt gott / mt

Ska skaffa boken du talar om, mt. Tack

ha nytta av att läsa och lära sig och på det sättet veta att det är helt "normalt" och i sin ordning att känna som man känner. Du har ju klarat dig fint med dig själv och forumet hittills! / mt

För dina fina ord och jag är tacksam för att jag lever det liv jag lever idag. En ljuvlig morgon!!

Kram

Tack Viktoria (finaste namnet förresten)
Det du skrev gav mig stöd i att få känna som jag känner. Jag är övertygad om att humöret och orken kommer tillbaka, bara jag sätter nykterheten främst varje dag.

Kan man jämföra nykterhetens första tid med förälskelse? Förälskelsen varar ju inte heller i all evighet utan vardagen kommer ju även där. Även om man valt att leva med den personen resten av livet och nyförälskelsen klingar av.

liksom nykterhet är numera helt integrerade i mitt liv. Faktum är att det är JAG, min personlighet ser ut så och är helt avgörande för hur jag hanterar dessa 2 saker.

Av olika orsaker har jag kommit i kontakt med några yngre personer med samma intresse som jag och vi har kommit varandra nära på flera sätt. Det märkliga är att den ena personen och jag hittade varandra direkt, vi pratade samma språk, och mycket riktigt visade det sig att hon är Vuxet Barn. De andra i gänget har sina olika historier men ändå gemensamma beröringspunkter. Vi fann varandra och lade upp planer för framtiden och det underbara i "kråksången" är att inte någon funderar i banor över hur-vad-varför utan ser framåt och hittar gemensamma lösningar.

Mycket tror jag beror på att jag via AA och arbetet med mig själv lärt mig att lyssna på andra människor, jag är inte på långa vägar fullärd i det sammanhanget men skillnaden är radikal mot tidigare. Jag kan känna att flera av de unga har ett enorm självförtroende men väldigt dålig självkänsla. Vad detta beror på finns nog miljoner med olika förklaringar till men en sak är nog att det lyssnas alldeles för lite till de unga idag. Liksom vi aktiva alkisar så försöker vi sprida våra hjälpsökningar väl inlindade i ord som är svåra för oinvigda att förstå. Många är de gånger jag önskat att någon skulle fråga hur jag mådde och hjälpa mig att ta mig ur den vilda cirkusen som fanns i mitt inre och jag tror att det är lika för många yngre idag.

"Mina" yngre vänner har alla olika vägar fram till det liv de lever idag, de har genom olika svårigheter hittat sin plats i tillvaron och är förhållandevis nöjda med den. Och jag kan absolut jämföra med en nykter alkoholist som accepterat sin sjukdom och hittat sin sinnesro. Vi kom i vårt arbete fram till en punkt där jag kände att jag måste berätta om min bakgrund och varför jag agerade som jag gjorde. Reaktionen var inte riktigt vad jag hade förväntat mig ! " Vad bra ! Då har vi en bra kompetens till i gruppen!" Så var det med det ! Så avslappnat bemötande har jag nog aldrig upplevt nångon gång !

Jag har alltså fått en ny upplevelse att lägga till alla andra som jag upplevt som nykter. Att jag, med min bakgrund, kan ses som en "kompetens" !!

Det känns sanslöst bra !!

Och visst fylldes min självkänsla på ! Och det roligaste är att den här situationen har uppstått tack vare att jag tordes ta första steget och kasta mig ut i en för mig helt ovan situation. Jag är glad att jag tordes ta det där steget !

Att kliva ur från spritdimmorna och ta första steget ut i nykterheten var ett väldigt skakigt steg. Jag var skiträdd över vad som skulle möta mig där i det okända. Men genom att lära mig att lita på andra och ha ett öppet sinnelag för det som jag inte gjort förr så lär jag mig att använda mitt liv och leva det fullt ut. Jag älskar idag att utforska nya saker och upplevelser ( Nåja, det finns ju gränser ! Jag sätter mig tex INTE i Lisebergs nya attraktion !!) och jag är väldigt glad att jag tog min chans att få ett nyktert liv.

Och en annan sak : Så många helt otroliga, fina, människor jag fått möta i min nykterhet ! Bakom anonymiteten och bakom utseendet finns de verkliga hjältarna och det är ju ni alla som bygger upp mitt liv och ger det innehåll. Ett par av er här på forumet har jag ju fått äran att få träffa i det verkliga livet och kanske att det blir fler möten om några veckor ? Jag känner mig stolt över att ni vill träffa mig, jag en alkis !!

Tänk så det kan bli bara jag inte tar det första glaset !