Senaste kommentarerna i forumet

igen stråken av tankemönster. Funderar mycket på varför jag, som inte är alkoholist, också längtar efter ljudet när korken dras ur vinflaskan - därför att det är signalen till en myskväll. ... Men nu är det inte mysigt längre, därför dricks inget vin och jag lärde mig snabbt att det är trivsamt att laga mat med kaffemugg eller mineralvatten i glaset. Men det där stråket av längtan dyker upp flera gånger i veckan - och då känner jag en svag aning av vad ni beroende har att kämpa emot. / mt

känns igen !! Jag tror ju också att jag lyckats mörda mina spöken men det händer fortfarande att nåt litet spökbarn sticker upp sitt fula tryne och kräver nån form av rättelse.

Envisa små kräk är det !

..skulle köra och hämta grabben från träningen...

Kände en svag irritation på gång, vad var det?

Jo jag ville få det "slutkört" för kvällen, parkera bilen och ta kväll....kväll?

Varför det slog det mig, varför var det så viktigt?

Jo så att man kan få fortsätta med myskvällen...

..men varför då, jag har ingen anledning till att låta bilen stå, jag kan ju köra hela kvällen, eller natten om det är så...

varför kände jag en irritation, jo för en "vanlig" kväll för ett par år sedan så hade det betytt att jag efter hämtningen av grabben från träningen
kunde korka upp och hamna i dimman, den var brådskan till den som jag kände...

Jag hade en irritation som var en gammal inbyggd vana, hua så läskigt, utan anledning desstuom...

Nä det där gjorde mig faktiskt förvånad och lite skrämd, skulle inte kroppen ha vetat detta efter dryga två år utan alkohol...

Vanans makt är enorm, och jag blir förbannad på att vissa ränder fortfarande sitter kvar...

Jag har alltså en del kvar att arbeta mig igenom...

En annan sak som jag tycker är lite läskig är att det är alldeles tvärtyst på forumet, helgen efter löning...
Och jag funderar, är det ett bra ...eller ett dåligt tecken???

Nu är det dags för mig att möta medvetlösheten, i nykter form, syns imorrn...

/Berra

HA!, idag är jag hemma och är helt totalförkyld, har t.om lyckats snora ner frugan, så jag har stort sällskap av henne....

Så vad gör jag?
Står här och funderar, "..hur känns det?"

..och vill ni veta svaret?

Jotack bara bra, är han knäpp eller???

Jo jag är glad för att det bara är en förkylning, det går över, och man måste få vara lite sjuk då och då, kroppen återhämtar sig, jag kommer att bli frisk!
Om jag hade blivit deppig igen så hade jag blivit helskraj, den är fasiken i mig inget att leka med, tar åratal att återhämta sig, någonsin?
Eller allra värst, jag kunde ha börjat dricka alkohol igen, ett livslångt missbruk som troligen hade fört mig ännu snabbare till döden, eller?

Så mitt uppe i skiten, så är jag tacksam ändå, nåja det kunde ha varit värre, eller hur?

Jag finner mig i min nya situation, och jag undrar...kan jag påverka detta så speciellt mycket tror ni???
Näha, då accepterar jag det, och tar det lugnt istället...

Så nu funderar jag, ska jag sätta på kaffe, eller ska jag krypa ner i sängen igen och gosa lite med frugan...

För det spelar ingen roll idag, allt är tillåtet, det här är min dag, och min sjukdoms dag, jag gör det jag behöver för att det ska kännas så bra det bara går,
och så att kroppen hinner återhämta sig lite snabbare..

Så idag ska jag bara lata mig, och tänka på mig själv, för det är vad min kropp säger åt mig, den behöver vila och återhämtning...

..och jag är tacksam?, dumpucko!

/Berra

är på återtåg så att du kan nuta av helgen. Idag är det fredag, nästan den bästa dagen om man inte gillar jobbet! Jag är väldigt glad över att vara en stjärna på din himmel! ha en bra dag, vi hörs / mt

känns fint att se att du följer den nyktra vägen och söker kunskap och fakta. Jag är en kunskapssökare (tanke- och huvudmänniska skrev jag till H igår) så lägg gärna ut tips här om du hittar nåt. jag gör detsamma. Hälsa H och ha en fin helg! Kram till er båda / mt

klart att fästa skivorna! Hoppas du löser det som du grubblade över igår. Tack för den är veckan, kram / mt

roligt att läsa om din månad och 18 dagar som blev 19 igår. Njut av livet och din bebis idag. Grattis och lycka till! Kram / mt

Tackar :)

http://www.can.se/sa/node.asp?node=2740

Jag hittar inte den ovanligt kloka lilla sommarkursen på deras hemsida. Är det jag som inte ser eller finns den på något annat ställe? :)

Så var det Torsdag, och jag känner mig eländig, rent fysiskt...

Hela veckan har varit en plåga, jag har en förkylning som inte riktigt vill bryta ut, men huvudvärk, hosta och halsont har jag...
Och en näsa som får mindre tsunamis emellanåt, men det är inte tillräckligt för att sänka mig och stanna hemma...

Jag brukar säga...jag är en möjligheternas man, det är möjligt att jobba, även om det inte är full sprutta...
Och det är möjligt att sprida mina becelussker runt på jobbet, jag är en givmild själ minsann...

Varje gång jag röker så känns det som om jag drar ett rivjärn upp och ner i bronkern, nyttigt?, knappast!
Men se där!, har jag ett beroende kvar, jag blir ju plötsligt inte nikotinberoende bara för att jag är förkyld...
Pallar inte att ta ett nikotinabstinens OCH en förkylning samtidigt, där går gränsen även för mig...

När man ändå surrar åkommor, så finns det fler saker som spökar...

Jag har ett ryggskott som inte heller har blommat ut, utan bara "blixtrar" till så där ibland, och varnar mig...
.."en gång till och jag hugger till så att du blir hemma minst ett par dar"-varningen...

Jag har svårt ibland att begränsa mig, slet hårt i slutet på förra veckan på jobbet då vi flyttade en massa tunga grejor,
jag vet hur jag borde lyfta, men har så bråttom at jag slarvar ständigt, fort ska det gå, hela tiden..
Så jag förtjänar mitt eget slarv just nu, jo jag är medveten om det...

Värsta av allt är att när ryggen värker så ligger man konstigt i sängen, och får då andra krämpor som i axeln t.ex..
Eller att hela armpartiet domnar bort under sömnen, och man vaknar av tusen nålars plåga, någon har hällt sockerdricka direkt i mina vener!!!

Mindre trivsamt är att prata om en böld som vuxit ifrån en finne till en minst sagt ett extra rövhål i ena skinkan,
jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna denna plåga, livet är som pain-in-da-ass...
Vad ska man säga, arslet är ungt som en tonåring i alla fall...

Så här sitter jag, känner mig ung och fräsch på vissa delar, men kroppen den säger alltmer ifrån, gammal skröplig gubbe!

Men vet ni, på sätt och vis är jag glad ändå, det är bara fysiskt, det går över, ge den bara lite tid, kroppen healar sig själv...
Mycket värre vore det om det var själen som var sjuk, att jag vore deppig och hängig, det är fasiken så mycket svårare att läka..
Och det allra bästa är ju att jag har hållit mig nykter, fy faan för att vara fyllsjuk också!

Så ingen av dessa sjukdomar är tillräckligt var och en, men tillsammans så borde de kanske vara en anledning..
Men jag har svårt för att sitta (röven), svårt för att ligga (axeln), och varje gång jag hostar så håller ryggskottet på och blixtrar till...
Men ....det är bara i kroppen...

Ute skiner solen, och i själen likaså, är inte livet underbart ändå...

/Berra

något väldigt konstigt över frågan om alkoholfri nattvard. Jag tillhör definitivt inte de kyrkligas skara så jag har väl kanske inte nån talan MEN jag HAR träffat många alkoholiserade präster !!! Är det månne anledningen ?! Eller är det en tjänsteförmån att ta hem lite vin till fredagsmaten?! Självklart ska kyrkan bjuda på alkoholfritt, det borde ju överhuvudtaget inte vara någon diskussion om det. Prästen Olle Carlsson har jag sett o hört, en som jag däremot inte sett är denna man : http://www.bedrup.com/index.html Verkar lite intressant !

För att lära sig om alkohol rent vetenskapligt finns det mängder upplagt på nätet hos tex CAN, FHI, IOGT, Nämndemansgården, Blå Bandet mfl. Tex har Wendelsbergs Folkhögskola en mycket bra kurs i sommar som heter " En ovanligt klok liten sommarkurs" som är späckad med fakta. Anordnas i samarbete med SLAN och CAN. Kan tyckas dyrt (vilket det inte är !!) för 3 dagar men det är väl investerade pengar !!

Ps Var tvungen att justera lite då jag uppgett fel arrangör ! Ds

Hehe, jag och blommorna har sovit gott och länge! :)

Jag vet vad du menar med att vilja förklara, att vilja få honom att förstå nu när han äntligen går att resonera med i nyktert tillstånd. Ibland kan jag tänka att det är orättvist att han har gjort mig så illa genom sitt drickande och att jag har stått där som någon sorts "ängel". När skall rollerna bli de omvända? Kan inte jag få ge igen lite nu, för att få ur mig allt jag bär på??

Men så inser jag att det där är någon sorts medberoendespöke... Det är absolut inte vägen framåt i alla fall. Eftersom jag nu har bestämt mig för att fortsätta leva med maken så måste jag också samarbeta med honom för att vi skall ta oss ur detta hela och tillsammans. För varför skulle det bli bättre för att jag hämnas och gör honom illa? Det räcker fint för honom att jobba med alla de skuldkänslorna han redan har, jag behöver inte lägga på mer tyngd där.

Sedan betyder ju inte detta att jag blir tyst och passiv heller... Det gäller väl att hitta en balans på något vis....

Kvinnan som håller i anhörigträffarna som jag går på sa för ett tag sedan att man kan ställa sig tre frågor innan man tar upp ett samtalsämne.
Är det jag vill säga sant?
Är det snällt?
Och är det nödvändigt att säga det?

Om du svarar ja på två av tre frågor - så säg det du vill säga!
Och i det där med nödvändihågheten tänker jag in "har jag redan sagt detta? Är det nödvändigt att säga det IGEN?"

En del av problemet är ju att vi medberoende under en lång tid har behövt säga saker om och om igen, eftersom den vi har talat med inte har kommit ihåg att vi ens har pratat med varandra. Och nu när h*n är nykter så måste vi börja öva på att h*n faktiskt kommer ihåg vad vi säger redan första gången... Och det är ingen enkel omställning.

Kram, båda och alla andra!
/H.

Något som irriterade mig lite igår, (men bara lite) är att när det ska vara mycket barn i gudstjänsten Ja då var det helt plötsligt helt okej att byta ut nattvardsvinet mot alkoholfritt alternativ.
Kortversionen är att jag jobbar i kyrkan och kyrkorådet har inte varit sugna på att alltid ha alkoholfritt vin. Jag accepterade det och tar numera bara brödet. Men alltså nu på söndag då det är barnkör, ungdomskör och mycket andra barn i gudstjänsten. Ja då byter man raskt. Jag kände mig som ett barn.

Glutenfritt bröd är en självklarhet. varför kan ska man då exkludera människor pga alkohol?

Jaja, Jag kommer nog in i himlen oavsett.

För dom orden både Berra och Lilla jag. Jag återkommer hit om några dagar när jag fått tag på i alla fall några trådar.

ja det är viktigt att få ur sig ... För mig som är en "tanke- och huvudmänniska" - Mm vet vad jag menar, är det lätt att hamna i resonemang om orsak - verkan och granskning av mönster. Och då kan gamla situationer och erfarenheter bli som byggstenar jag drar fram för att göra bilden begriplig. Meningen är då inte att tjata utan att förklara - men det blir tjatet du Mm hör... och det förstår jag. För mig är det mera som att vi pratar på varsitt spår och inte möts - för där kommer sen alla känslorna emellan ....
Intressant att föra ett "samtal" med maken Mm så här med dig H som en tredje person som "lyssnar" på båda. Jag hoppas och tror att detta tankeutbyte/samtal är ok för er båda. För mig är det en riktigt fantastisk upplevelse!
Hoppas du H sovit gott inramad av tapetblommor, ha en bra dag! Detsamma önskar jag dig kära Mm. Kram / mt

Tack, Mulleman! :)

Och du har helt rätt i att det är viktigt för henne att få ur sig allt det där. Jätteviktigt.

Själv är jag på resande fot, sitter just nu på ett hotellrum med havsutsikt och storblommiga tapeter. Snart skall jag ge mig ut på stan för att äta med en kurskamrat. Livet är fint! :)

/H.

Känner mig mycket mycket glad över det du skrev till Mt angående "tjatet" det är klockrent sant och så är det för mig. Jag har sagt till henne att det kanske var första gången jag kände mig förstådd, det var en förunderlig känsla av lugn till sist. Jag vet ju alltför väl hur det är ställt som sagt var. Tänker så här inom mig, men inte nu igen, jag har ju hört det så många många gånger, jag vet det precis... men det bara "maler på" som det blir för mig (usch känns som ett fult ord, inte meningen) min inre fråga blir också, har DET hjälpt mig vidare, nix, snarare tvärtom. Vad händer jo: Eftersom det inte spelar någon roll vad jag försöker göra så är det ju närmast en fullmakt till mitt "tycker synd om mig-syndromet" att sätta igång med den tysta, aldrig kritiska trösten. Där jag står inför livskamraten och förnimmer som en glasskärm emellan oss, nästan av den okrossbara sorten. Men sen tänker jag samtidigt att det säkert är så viktigt för HENNE att ha utrymme att uttrycka just dessa alla känslor och sin besvikelse och förtvivlan som varit, allt hopp jag spolierat. Så för HENNES skull vill jag verkligen vara den som kan möta, härbergera och ta emot på ett kärleksfullt sätt. Ha riktigt fina dagar där du flänger omkring, hoppas du inte är som ett rö för vinden bara. Kram/Mm.

Tack för enormt bra ord. Jag har kopierat och klistrat in i mitt hemliga dokument i datorn. Jag kommer att läsa dessa rader när jag kämpar mot behovet. Tack.

Mulletant, du är min stjärna på himlen, du lyser upp min tillvaro lite när det är mörkt, tack...

Aday:
Har du kommit så långt nu att du är villig att satsa på en förändring?

Har kroppen sagt ifrån tillräckligt, och du har tröttnat på "festandet" som aldrig blev någon fest..?
Har du ork och motivation till vilja ta dig igenom en tillnyktringsfas?

Det räcker inte med att munnen säger..."jag vill", det krävs mer energi än så...
Det är ingen ide' och satsa på ett dött lopp, man måste känna sig tillräckligt motiverad för att den viljan är starkare än tröstdrickandet...

Det kommer att svida, men om det vore lätt så vore det heller ingen match, eller hur?
Viktigaste är nog att man i psyket har bestämt sig, "..nu jävlar...nu lägger jag av..."
Man bör ha två visioner uppställda inför sig....

Nackdelen med att fortsätta dricka...
Fördelen med att vara nykter...

Om du nu säger att det värker i njurarna och resten av kroppen, så är den smärtan tillräckligt stark för att motivera att sluta kröka?
Om smärtan försvinner, är det rockn'roll bland flaskorna igen?, tills det börja värka igen då?

Ångesten, är den tillräcklig stark för att få dig att lägga ner dryckesverksamheten, tills den försvinner då dagarna efter antar jag???

AA får dig inte att självmant sluta, det är ingen knapp att trycka på, det tar inte över ansvaret, det ligger fortfarande kvar hos dig...
AA hjälper dig att finna motivation och ger dig hjälpredor, men de städar inte upp ditt förflutna, det måste du ta tag i själv...

Mycket handlar nog om att ge upp "hjälpen" ifrån alkoholen, den hjälper en inte längre, det är en vän som har vänt en ryggen...
Och som i många relationer, det är alltid svårt att ge upp en gammal vän, eller hur?

Men att vara fast bestämd, att i fortsättningen kommer aldrig hjälpen att finnas där av "vännen" alkoholen, man måste klara sig själv fortsättningsvis...
Och det kräver mod och handfasthet, och det finns ingen snabbt reträttväg till "flummningens värld", den är numera historia..
Så vad som än händer så kan jag inte "smita iväg" mera med hjälp av alkoholen, jag måste ta tag i precis alltihopa här och nu!

Att vara införstådd att det kommer att göra ont och vara besvärligt, jag måste börja möta verkligheten nå'n gång i livet...
Att vara full och påverkad, det är det som är "onormalt" men som pågått så länge att det har blivit ditt normaltillstånd...
Så inse' att vara påverkad är det som är inte normalt, och nu vill du gå mot det som är normalt, ett spår alltså..

Om du fortsättningsvis väljer att dricka så vänd på tankarna, vad-i-helvete-är-det-som-pågår-i-min-kropp-nu -tankar..
Sätt dig och analysera fyllan, titta på dig i spegeln, filma dig med mobilen, hur ser jag ut, vad är det som händer med mig, hur känns det?
Och sluta glorifiera fyllan, den gör dig fyllsjuk, eller hur?

För varje gång du tar till flaskan så kommer du känna dig alltmer äcklad, vad fan håller jag på med, varför orkar jag inte möta verkligheten???
Låt verkligheten komma dig närmare för varje tillfälle, och börja se det som en "tävling" mot dig själv, skulle inte jag kunna tordas??

Mät tiderna mellan fyllorna, ju längre tid du orkar hålla dig desto bättre blir du, ju "duktigare" blir du...
Varje dag och varje timme räknas som du inte är påverkad, det är din plustid, fyllan=minustid...
Ju mera plustid du får, desto mer borde du hinna känna av verkligheten, och du mår troligen som bäst, precis innan du åter faller för alkoholen...

Jag brukade vända på tankarna, inte.."gud så härligt det är att vara på fyllan", utan jahopp,".. då har jag vridit upp äggklockan till nästa bakfylla..."

Det är aldrig försent med någonting, och kroppen brukar vara tacksam för den återhämtning den hinner få...

..man behöver aldrig tänka aldrig, det kanske kommer en dag då jag åter kan dricka, men tills dess tänker jag leva så bra jag bara kan,
och det får bli utan alkoholen tills vidare....

Livet är inte för evigt, inte nykterheten heller, men tills dess väljer jag att leva så bra jag bara kan, utan hjälp av alkoholen...

Jag vill..jag kan...jag ska...

Mors Berra

Gå på ett möte! Jag kan inte mer än rekommendera det varmast!
Det har varit min räddning, och du får garanterat ett underbart bemötande!

Jag gick själv på mitt första möte för 5 veckor sedan och jag går en gång
i veckan... Du kommer att känna dig så hemma, jag lovar!

Lycka till och stanna på forumet!!

Känns som om tiden bara rinner på! Jag har inte saknat alkohol alls...
Visst har tanken på vin sprungit förbi, men jag har inte varit sugen!
Känns sååå skönt! Och annorlunda... Men när jag tänker på vad jag gjort för
dumheter på fyllan så är jag glad att jag orkat välja bort eländet...
Just nu känns det så enkelt bara.
Som de säger på AA "Listig, falsk och stark..."
så sant, så sant....
Jag har fortfarande en enorm respekt för den listiga jäkeln som när man
minst anar det kommer att sitta på axeln och locka... Men jag är glad
för varje dag som går när jag slipper det!

Har varit mindre tjafs hemma och jag har mått mycket bättre.
Funderade nästan på att boka tid för ett blodprov så jag kunde kolla
levervärdena! De var INTE nåt vidare förut, men nu har jag varit nykter i

1 månad och 18 dagar!!!

Så länge har jag garanterat inte hållit upp sen jag började med alkohol
från första början!

Känns verkligen som början på ett nytt liv!
Har en liten bebis, har blivit nykter och har dessutom bestämt mig för
att byta karriär! Så jag kommer att ta tjänsteledigt från min fasta anställning
och söka till högskola!
Har ju brottats en del med depression, trötthet och vantrivsel på jobbet,
men nu känner jag mig gladare och mer lätt till sinnet än på väääääldigt länge.

Våren är här, solen skiner och jag är nykter och pigg!!! :-))

Njurarna värker och det känns som magsåret är på väg att gå upp. Jag har inte varit nykter en dag på sista fyra åren........ senaste rotblötan varade i 5 dagar och det är efter det jag har fått ont i kroppen och jag har även fått nog. Jag ska försöka vara nykter ett tag nu. Kanske jag besöker aa, det kanske behövs.....

Supit 5 dagar, vaknade vid två tiden inatt och mått riktigt dåligt både fysiskt och psykiskt. Har börjat fundera allvarligt på aa, men jag vet inte. Ångesten har alltid varit jobbigast, men nu har jag kommit så långt ner att jag har slutat bry mig om vad jag gör när jag är på fyllan. Jag vill bara inte dricka mera.....................