skrev Alkoholhjälpen i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev Alkoholhjälpen i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Hej!
Eftersom självhjälpen från början är gjord i flash så finns det vissa begränsningar och några kända problem. Du kan hitta information och lösningar här: https://www.alkoholhjalpen.se/Tekniska%20begransningar
/magnus
skrev Mulleman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev Mulleman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Jag har försökt komma in på Självhjälpen några gånger, men fliken laddas enligt procentlistan men sen är det tvärstopp. Någon som vet hur man gör kanske? h/Mm.
skrev Mulleman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev Mulleman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Adde! Jag verkligen älskar att kramas, det vet alla som känner mig, kramas med den där varma trygga gooa famnen som omsluter kravlöst och helt och hållet bara för att för ett kort ögonblick förlora sig själv eller snarare dela en sekund av evigheten tillsammans. Gör gott för kropp och själ, det händer då och då att jag kramar någon också på min arbetsplats. Såå, lycka till på kramandets väg Adde, det gör gott jag vågar lova det. Det som är speciellt sen i sin tur är att jag får spontana kramar, folk vill gärna ge och med mig vet de att det är just den korta stunden det handlar om, helt "ofarligt utan baktankar" bara mänsklig kontakt inget annat. Det är härligt. h/Mm
skrev Mulleman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev Mulleman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
tänker jag snabbare än vad jag hinner skriva. Händer alltsom ofta att jag formulerar meningar i huvudet och sen när jag skall skriva ner det så ser det lite annorlunda ut, eftersom min hjärna redan då begivit sig iväg på följande tankesprång. Så några kvarvarande celler traskar fortfarande runt där uppe i skallen.
Skämt å sido, familjärt berra, och tack ni andra, visst är det privat men sant och samtidigt ett sätt att visa att jag inte vill ha hemligheter för tanten... hmm, tanten? Nej Det är min vackra livskamrat jag menar, vacker på många sätt och tack för din hälsning kära mt. Till er som läser, lördagen var inte bra, lindrigt sagt, jag och hon mådde allt annat än bra och jag tyckte att vad jag än gör så är det fel. Jag blev så småningom ensam hemma här under ett antal timmar med mess som livstråd, verkligen läge för att leta upp något att dricka... av två skäl om jag skall vara ärlig. Dels förtstås för att trösta mig i min ensamhet och övergivenhet och känsla av att inte ha varit förstådd eller fått utrymme, tycka synd om mig vilket skulle ge fullmakt till spriten (inte mt:s fel) och dels för att mina sjuka tankar såg ut så här: Spelar ju ingen roll vad du gör... Fan står inne i mig på två ben och flinar.... Gav mig följande tankar, Okej, nu skall jag straffa dig för att du åkte iväg, rätt åt dig. Kom ju naturligtvis på precis i samma stund att det närmast var skrattretande tanke, den enda förloraren var ju JAG. Så, jag flinade tillbaka, gjorde inte det och det var med betydande känsla av någonting varmt och gott som fyllde mig i och med det. Jag som alltid sagt mig vara så beroende av relationen, visste att jag kan klara mig själv och att det till syvende och sidst handlar bara om mig egentligen. MEN, jag vill inte "klara mig själv" jag vill fortsätta leva mitt liv tillsammans.
Söndagen var som andra delen (den ljusare) i ett månvarv, om metaforen kan omfattas. Värme och ljus och gemenskap, delaktighet. Adde, jag har läst allt det du har skrivit, jag kommer att heja på dig när du kliver in på scenen, mentalt i alla fall, knappast på plats. Det du möter då... är i första hand dig själv och vet du, det kan väl inte vara så farligt "ni" känner ju varandra sen födseln, eller hur? PrestationsKRAV är bara jobbigt att släpa på, istället delar du med dig av någonting till andra, som du så fint gör här. Viktigare. Jag har ett vykort som kommit att betyda väldigt mycket för mig, texten är på engelska men i fri översättning ungefär: "Det finns ingen så läng väg till väldigt långt bort, som in till sig själv". Resan pågår ständigt ständigt. Tack ni andra också för kommentarer och alldeles speciellt till kära mt. Nu skall jag fortsätta monteringen av sovrumsfönsternischer (pust, vilket ord...) i vårt blivande sovrum. Berättar mera nästa tillfälle.Mm
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Jag håller med att det är toppen att detta forum. Och även jag har sluppit vakna med den hemska smaken i munnen. Inte kunna äta och spy bara jag tar en cigg. Att springa o känna på burkarna om det eventuellt finns något kvar i nån....Usch tvi valen. Eller klippa upp dunken och despereat hälla ut de sita dropparna...Eller köpa folköl och sitta och hälla i sig. Jag mår illa bara jag tänker på det. Skakningarna om man inte får tag på något. Nerverna på helspänn. Funderingarna över hur man ska klara jobbet....Finns det kvar att dricka klarar jag inte att gå till jobbet. Då är natten en enda stor ångest där jag ligger och tittar på klockan och funderar på vad jag ska ljunga ihop till jobbet den här gången....Känns som om jag ligger fem centimeter ovanför sängen och täcket är blött och äckligt. Mardrömmar....
Nä fy sjutton för bakfylla!!! Ingen som har varit riktigt bakfull vet hur hemskt det är. DÅ har jag hellre svininfluensan tio gånger om.
Vem kan tycka att det är värt att hälla i sig lösningsmedel och må så här??? Jo bara en alkoholist!!
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
disken är undanplockat på 10 minuter, och sedan ett minne blott, knappt minnesvärd...
En bakfylla "städar" min inte undan, hur mycket jag än har försökt, man går mest och mumlar en massa hemska flashbacks under hela morgonen...
Inte värt en sekund, jag har lärt mig att värdera livet betydlig mera än så...
Finna sig i momentet som just nu bara "är", okej, här ska plockas i köket....
Och lugnt och metodiskt acceptera att detta måste göras, varför inte göra det ordentligt då istället...
Kanske t.om städa ur någon kökshylla så har denna morgon även fått en liten större mening, och en större självkänsla över hur duktig jag är...
Har man tur och finner sig i det kan även badrummet och hallen få sig en omgång, fast att det inte var planerat...
Inget brukar vara som den erkänslan man får när man har varit duktig och städat, från sig själv, till sig själv...
Det är pluspoäng det!
/Berra
skrev mr_pianoman i Ångesten tar mitt liv...
skrev mr_pianoman i Ångesten tar mitt liv...
Skönt att vakna ytterligare en dag utan bakisångest.
Dock är det inte undanplockat i köket :)
skrev Berra i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev Berra i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
mullan till mullen...
Känns lite familjärt nu på något sätt..
Kom igen nu mannen!, dela med dig av dina erfarenheter, så får du respons här på forumet..
/Berra
skrev mulletant i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev mulletant i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
och tack för en helg som innehållit både kamp, kärlek och omtanke om varandra! Jag är glad att du finns här och har kontakt med dem som vet mer än jag om sugets insida. Kram till dej / mt
skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...
skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...
så glad över forumet! Och jag som slutat dricka av solidaritet märker också att mina kväller utan 1 el 2 och ibland 3 glas vin innehåller nya kvaliteter. Även morgonen efter när disken är undanplockad och köket städat.
På ett djupare plan är jag glad över detsamma som du, människors mod, engagemang, kärlek, omtanke... glad att det finns hopp.
Hoppas vi är många som bidrar till att skapa en fin arbetsvecka! / mt
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
..ville bara säga att...
..jag är så glad över att det är en sådant tjatter på forumet idag...
Glad för att folk vågar...
Glad för att folk svarar...
Glad för att det finns ett sådant hjärta, och en omtanke om varandra...
Glad för att det finns hopp...
lite ledsen...för att det behövs...
Min dag förblev nykter, och jag hade möjlighet att få stanna i nu'et, jag flydde ingenstans...
Och att jag känner en tacksamhet över att kunna få njuta av en helg, utan ågren och bakfylla...
Idag har jag fått ett minnesstund som jag kommer att leva på länge, det hade jag inte kunnat om jag vore onykter...
Snart kommer jag at krypa ner mellan kalla lakan, och för att njuta av sängåendet...
Ingen total medvetslöshet i soffan, och inget rum som snurrar runt...
Inga svettiga lakan imorgon bittida av hemska ångestdrömmar, och inget klafs med fötterna i någon nattlig spya...
Friheten är att få det normala normalt igen, och uppleva livet som det en gång var, opåverkat...
I morgon är det en ny dag, vilken tur att jag gav den de bästa av förutsättningarna, vakna nykter...
/Berra
skrev Adde i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev Adde i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/gulbranna2011.pdf
Går, om det finns plats över, (tips: ställ dig i kön för återbud !!Det brukar nämligen bli fullbokat första bokningsdagen i februari !!) att bo på området. Annars finns det gott om hotell på bekvämt pendelavstånd tex vid Eurostop utanför Halmstad mfl inne i Halmstad Ytterligare tips : Boka i god tid !! Dels åker priserna upp, dels brukar det vara fullbokat !
Att sitta vid lägerelden på fredagkvällen är väldigt speciellt ! En massa alkisar i en mörk skog och ett brinnande bål ! Ger minnen för livet !
skrev Gäst i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev Gäst i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Så härligt det låter!!
Ska verkligen försöka komma ned till vad det nu är du pratar om...Gullbranna??
skrev Adde i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev Adde i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
vi blir som en tusenfoting !!
skrev mr_pianoman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev mr_pianoman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Jag hänger på gåsmarschen :)
skrev Adde i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev Adde i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Surran ! Vi kan gå i gåsmarsch mot nykterheten !
Jag har skrivit det förr men jag har en anhörig på avslutningsmötet på Gullbranna att tacka för att jag hittade min plats i tillvaron. Det var alltså ett och halvt år efter min första nyktra dag !! Det var hon som gick upp på scenen och talade om sitt liv så att det gick rakt in i hjärtat på mig, alla pusselbitarna ramlade på plats med en smäll !! Hon sa precis de orden som jag förtvivlat letat efter allteftersom min nykterhet fortskred och jag blev mer och mer förvirrad i mitt nya liv.
Där och då fattade jag fullt ut vad det innebär att lyssna på de som går före mig även fast det är anhöriga. Vi är så lika fast vi är på olika sidor av sjukdomen.
Jag har aldrig missat ett möte på Gullbranna i min nykterhet och jag tänker inte göra det i år heller !! Och det är många som åker från Storstan ner dit så det är bara att hänga på !!
Väl mött !!
skrev Gäst i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev Gäst i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Så fint du skriver om karta och kompass och att de som gått före gärnar lånar ut den... Vad kan sägas mer?? Antagligen massor med det var så fint sagt!
Också det att inget kan vara värre än en bakfylla. Så sant! Det finns inget värre. Jag har i alla fall inte varit med om det. Jo att grabben inte vill ha med mig att göra, men det är ju som Adde säger häruppe också. Ett förtroende är något jag förtjänar!
Jag hoppas jag kan hitta lilla Helene och att hon finns kvar därinne. Började ju droga o dricka vid väldigt ung ålder. Men jag tror det. Behöver bara ta det luggt och en dag i taget!
Jag vill ha det där som du har Adde! Jag vill känna den där livsglädjen du har!! Jag tar tät rygg på dig!!
Kram
skrev lillablå i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev lillablå i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
Du e la för go, Adde!
<3
skrev Adde i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
skrev Adde i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
det så här en söndagmorgon Mulleman ?
För mig är söndagmorgnar en guldstund som bara är vikt för mig. Jag har en lugn stund i ottan med min frukost och något bra att läsa till. Jag sparar undan lite läsbart från veckan som gått och läser/ögnar igenom det, kopplar av och rensar hjärnan med lite avslappnande och inte speciellt viktig lektyr.
Jag har att göra ute men jag trivs inte i kyla så jag drar mig för utesysslorna, förr hade jag kallat det att lata sig men idag vet jag att det inte är någon panik om jag drar lite på det till solen värmer lite.
En viktig sak för mig i början, och även nu, är att jag är medveten om att jag är nykter för min egen skull. Inte för att andra ska må bra utan för att JAG ska må bra. Om jag mår bra så "smittar" jag av mig på andra så att även de mår bra, en liten "spinn-off effekt" där !! Men den smittan har en inkubations tid, det är inget som kommer över en nykter natt, det tar tid innan den hugger sig fast. Mitt förtroende från andra är inget jag skaffat mig, det har jag förtjänat för att jag gör det jag ska göra.
Egentligen så är vår nykterhet ett enda långt motionspass. Vi ska lära oss att gå, gå uppför och nerför, gå i regn och solsken, gå tätt bakom de som går före oss. De, som så gärna låter oss låna deras karta och kompass så att även vi nån dag kan visa vägen för de som går bakom oss i sin tur. För det är så vist ordnat att det är vi som har hittat vägen som även får förtroendet att guida andra, en form av evighetsmaskin eftersom vi lär av varandra hela tiden.
Från den dagen jag förstod att min väg till ett bra liv bestod i att lyssna på andra hur de hade gjort och att jag lärde mig att prata, prata, prata, få ur mig det som tynger och skaver så förvandlades mitt liv som genom ett trollslag. Jag behövde inte längre gömma mig bakom lögner och bortförklaringar, jag kunde äntligen vara mig själv. Jag upptäckte att jag hade längtat något fruktansvärt efter den person som jag egentligen är bakom alla skydd som jag skaffat. Det fanns rester av en mycket liten, nykter, "adde" därinne nånstans som ivrigt väntade på att upptäcka världen, det var "bara" att släppa ut honom och låta han skutta runt, precis som den där nya i reklamfilmen om margarinfabriken !! Helt plötsligt fick mitt liv en helt annan mening, jag hade så mycket att upptäcka som jag inte hade tordas göra medan jag drack. Helt plötsligt så blev jag tvungen att lägga band på mig själv och lära mig att stanna upp och njuta av tillvaron också.
Jag började gå emot mina rädslor och göra saker som var totalt otänkbara tidigare, jag började tänka på ett helt annorlunda sätt bla genom att se människor som just människor och inte bara fasaden i form av klädsel eller utseende. Jag började uppskatta kärleken mellan människor oavsett kön och lärde mig att öppna mitt sinne för nya intryck och se allt det fina som finns i min omvärld. Jag fullkomligt älskar att träffa nya människor och lära mig av dem, jag har ju missat mycket under min aktiva tid, och jag har ju så mycket att lära. Jag törs idag släppa in folk inom min privata sfär och jag trivs i de allra flesta fall med det, ibland stämmer ju inte kemin och då har jag lärt mig att sätta gränser. Jag har blivit kramig !! Tjena !! Jag tuffingen!! Efter ett besök nyligen så missade vi avskedskramen och det retar mig !! Vad f-n en missad kram !! Men det ska vi ta igen, jag lovar !!
Jag har ett projekt som jag ska sjösätta inom en snar framtid : Att lära mig att stå på en scen, avslappnad, utan att knäna klapprar mot varandra, och prata inför publik ! Hujedamig så otäckt ! Men det borde ju inte vara mer hemskt än en rejäl bakfylla, eller hur ?! Sedär, alla har vi våra små hemlisar och önskningar !
Tänk att jag får vara med i livet bara för ett litet beslut på morgonen och med hjälp av en dag i taget.
Tag det lugnt och skynda långsamt, man kommer längst då.
skrev mulletant i Nu börjar min resa!
skrev mulletant i Nu börjar min resa!
det liv och rörelse på din tråd. Hoppas att du har det bra.... men lite oroande känns din tystnad och frånvaro. Vad hände? Hoppas du kommer tillbaka! Allt gott / mt
.
skrev Gäst i Nu börjar min resa!
skrev Gäst i Nu börjar min resa!
Hej Lilla jag.
Vad duktig du är!
Är mötena fortfarande bra?
För mig går det väl också bra. Igår hade vi vänner över på middag, jag hällde upp ett halvt glas vin till mig som jag drack till maten (egentligen bara för att slippa frågor.) Sedan tog jag inget mer. Kan ändå känna lite dåligt samvete, mest mot er här inne på sajten faktiskt som är så stöttande jämt, men å andra sidan så var min tanke att ta ett litet glas för att som sagt slippa frågor, vilket jag också gjorde, så egentligen borde jag kanske vara nöjd med mig själv.
/J
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
det låter Berra lite avis på att du har en "äkta hälft" att vara med,det är åxå kvalitet att ha.
I morgon mår vi bra,ja jag är förstås inte morgonpigg,behöver mitt kaffe först,o pianoman,det blir en bra dag i morgon,en dag närmare VÅREN!!!!Som jag vill uppleva med alla sinnena på skaft i år.
skrev mr_pianoman i Ångesten tar mitt liv...
skrev mr_pianoman i Ångesten tar mitt liv...
Låter härligt!
Jag tänkte också precis. "skönt att vara nykter och veta att jag inte vaknar och mår skit i morgon bitti när jag ska lira"
Hoppas du sovit gott.
/R.
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
..och har suttit och läst lite runt bland trådarna och er mina vänner...
Funderar mycket på er hur det går...om ni fixar denna helgen också, eller faller till föga för drickat...
Vill också säga att jag inte dömer er, utan ser det bara som ett "uppehåll" i erat annars så duktiga framåtskridande...
Varje dag, varje timme utan alkohol ska man se som en utveckling, en vilja att aveckla allt det där svåra och tunga som lastar ens liv...
Sitter här själv med en mage som är alldeles "bylsig" efter kvällens övningar med god mat, dryck och onödigt snacks och godis vid TV'n....
Men jag känner mig ändå nöjd, jag har "klarat" av den här kvällen också, utan alkohol, sen får magen vara lite tjyvtjock som den vill...
Kommer att känna mig lite äckelfet när jag så småningom går och lägger mig, men inte dumfull i alla fall...
Magen måhända vara lite knorrig i morgon bittida, men någon annan ångest lär jag inte vakna till...
Frugan och jag skötte lite åtaganden idag, men på ett lugnt och försiktigt sätt, ingen tidspress...
Vi hann med allt vi skulle och satte oss på ett riktigft gammeldags fik och bara njöt av tiden, med en latte och en semla...
Frugan ler och säger...det HÄR det är minsann kvalite'tstid!!!, och jag kan inget annat än le tillbaka...
Jag vet inte vad jag är mest stolt över, att vi faktiskt sitter här, eller att min "mindfulness" har smittat av sig så rejält på frugan...
Vi "tvingar" oss till små pauser numera i livet, och där vi bara ska sätta oss och njuta av livets..."nu"...
Jisses vi har aldrig tänkt på det förut, vi har bara stressat oss igenom livet hela tiden, utan att ha hunnit uppleva det...
Nu hinner vi prata en stund om livets viktigheter, det som skett och det vi har framför oss närmaste tiden...
Men "tiden" vi har skapat för oss, och miljön på ett sorligt fik, det är vad som skapade våran träffpunkt...
Resten av dagen har gått i ett behagligt tecken, och vi har idag kännt att vi har verkligen levat, ett liv som vi vill leva...
Alkohol då?, jorå jag öppnade en ny dunk åt henne, men det bidde bara ett glas rött till köttabiten, hon var nöjd så???
Hade jag varit i dryckartagen så har jag dragit med henne i träsket, och då hade jag ungefär NU tömt de sista dropparna ur den boxen...
Men det är ett liv som jag levde förut, tack gode (något däruppe..) för det, det blev man en livserfarenhet rikare på det...
Känns bra att jag inte har stannat i något där jag inte längre vill vara kvar...
Sov gott alla mina vänner!, syns i morrn!
/Berra
Vad fantastiskt att läsa det du skriver, du är fylld av klokskaper och det bådar gott!
Jag tänkte bemöta en grej av det du skriver, nämligen:
"Min livskamrat är ledsen och rädd inför framtiden, jag förstår det alltför väl. Det är tungt att bära eftersom orsaken till allt det är... jag."
Det är inte du som är orsaken. Även om det är ditt ansvar att bli nykter, och även om du behöver jobba hårt på att ta dig ur det här, så är det inte du som ÄR problemet. Det finns en "saga" om en jättestor elefant som flyttar in hos en familj och får dem att känna sig undanträngda och förminskade. Elefanten växer och blir större och större, men ändå pratar ingen varken med den eller om den. För att den skall få plats i hemmet blir familjemedlemmarna mindre och mindre och mindre, men de fortsätter att vara tysta. I slutet av sagan så inser man att det är alkoholismen som är elefanten och vad den gör med familjen.
Men! Märk väl. Det är alkoholisMen som är elefanten, inte alkoholiSTen. Din sjukdom är problemet, inte du själv.
Apropå det här med hur vi som medberoende fungerar (vilket ofta är läskigt likt varandra) så är du ju välkommen att läsa alla våra tankar i den delen av forumet som heter "Hjälpa någon som står nära". Där finns massvis av tankar kring det här med att känna sig sårad, att vara rädd för att visa tillit igen, att ha svårt att bryta sina egna mönster... Hela paketet.
Precis som Adde skriver så måste du skynda långsamt, fast det är svårt. Låt det ta tid, låt din livskamrat blir ledsen och reagera på saker som du inte ens har noterat, och låt dig själv känna glädje och stolthet över varje dag (timma? minut?) som du är nykter. Det kommer att gå vägen.
Kram!
/H.
PS: Om någon har en länk eller referens till "sagan" om elefanten så får ni gärna skriva den... DS.