Senaste kommentarerna i forumet

vad bra det känns just nu. Inne på dag 2, har sovit typ 7 timmar i sträck vilket inte hänt på längse. Har inte vaknat och vridit mig i svettiga lakan. Ska ta bilen och åka och köpa färska bröd och göra frukost till mig och min fru. Solen skiner. Så här kan det också vara. Om man inte dricker alkohol. I går kväll cirklade jag runt Systemet i en halvtimme med bilen, tre gånger körde jag förbi mitt eget hus och åkt mot bolaget igen. Fem minuter innan stängning stod jag på parkeringen och sedan tänkte jag: Om jag känner efter så vill jag verkligen inte alls dricka ikväll, jag vill inte bli berusad, jag vill inte vakna med självförakt i morgon. Så därför gör jag inte det och jag drog iväg i full fart en bra bit tills faran var över och jag var så djävla glad och stolt över att äntligen vinna kampen. Nu vill jag inte strida mer, jag vill ägna min tid åt mycket bättre saker än att deala om alkohol.
Till Moria, jag gick på Cambridgekur och hade gått ned typ 6-7 kg och mådde bra. Så bra att jag en fredag kväll när vi skulle grilla fick för mig att bara den här helgen, lite vin och öl. Puh, så blev det samma gamla vanliga skit igen. Men jag ger mig inte, och nu känner jag ett särskilt ansvar att den 4 juli åter igen blev stoppdatum för ett av mina missbruk.
Kram på er alla,
Fenix

PS Grodan, hur det hoppat för dig? DS

att inte dricka alls än att försöka reglera det. Jag har prövat det också och det blev så att alla tankar snurrade kring alkoholen. När får jag dricka, hur mycket osv. Det är så otroligt skönt att slippa tänka på det och se till att man alltid har hemma. Paniken när vinet håller på att ta slut och butiken stänger... Min andra nyktra sommar nu så det känns naturligt redan. Jag håller inte med om att suget alltid finns kvar. Jag har väldigt sällan tankar på att det skulle vara gott med vin.

Efter flera misslyckade försök att sluta tror jag vändningen kom när jag faktiskt gav upp vinet för gott i mina tankar. Jag nådde min botten förstås men just att jag från början verkligen bestämde att nu är det nog. Inte en dag i taget för mej utan det är för gott. Då behöver jag aldrig mer fundera på om jag ändå inte klarar att ta ett glas vin nu. Jag kan få inbilla mej att jag skulle klara det men jag kommer aldrig att testa det. Lycka till!

Mt, precis det du skriver om projicering är det som min samtalskontakt pratar om. Och som sagt: jag går sönder varje gång. Jag tar ju åt mig såå mycket. Jag vet att du har så rätt: jag kan inte ändra honom, jag kommer aldrig förstå. Det är lätt att säga, som du skriver, men inte så lätt att efterleva. Men jag kämpar - och det är viktigt för mig som brukar bli beskylld av exsambon för att vara så negativ, inte vilja utvecklas osv. Jag utvecklas, jag är inte den han beskyllt mig för att vara.

Tack för dina parenteser -
jag gjorde mer än jag förmådde, det var ju därför jag bröt ihop.
jag kan inte bli annorlunda, och jag vill inte heller - jag känner ju nu hur jag växer in i den jag är. ***
jag kunde inte vara så som han önskade och jag vill inte heller!!
Detta är saker jag är väldigt säker på och ska försöka ha med mig när han stressar upp mig igen.

***Var på middag igår, med två par, varav ett par jag aldrig träffat innan. Hade det varit under tiden jag levde med exsambon så hade jag pratat en del med kvinnan som jag inte träffat förut, men inte "för mycket" och inte för glatt, inte berättat så mycket om mig själv, och absolut inte pratat med mannen mer än ett enkelt "hej" och kanske några artighetsfraser om han skulle fråga mig eller tilltala mig på något sätt. Det var "fri placering" och förut skulle jag ha suttit bredvid kvinnan jag känner eller kvinnan jag nyss träffat och som sista alternativ mannen som jag känner sedan tidigare, och helst inte mittemot mannen jag inte träffat innan... (Hjääälp - jag förstår itne att jag kunnat hålla så mycket tankar i huvudet på vad jag får säga, göra, hur jag ska bete mig osv osv, men det är tydligt nu, men var inte tydligt då).
Igår kunde jag vara den jag är: jag råkade hamna mellan männen. Jag pratade med alla! Jag frågade det nya paret var de kom ifrån, vad de arbetar med osv, vanliga artiga frågor, men det framkom att mannen hade ett jobb jag aldrig tänkt på/hört talas om - och jag kunde fråga mer, jag frågade om allt möjligt - och ingen sa någonting om det!!!!!!!! Det var LYCKA!

Jag har blivit nertryckt på många sätt, men jag har också växt under vårt förhållande: jag har fått ansvara för husbygge med allt från offerter, söka upp leverantörer, sköta överenskommelser gällande material, priser osv, jag organiserade/planerade stora fester för sambon och hans familj vid några olika stora högtider, och jag har ju blivit äldre och växt lite i det också - men detta är egenskaper som jag förvärvat och jag ser hur jag nu i frihet kan utveckla dessa än mer. Jag mår så gott i det - jag är ju i normaltillstånd en glad, skrattande, leende, öppen och nyfiken person, som frågar mycket och vill veta mer om saker/människor/platser jag träffar på!
Och inte minst så känner jag mig ibland oerhört stark av mitt livs svåraste beslut - att lämna honom.

TACK mt, jag har tagit mitt språng och mitt ansvar. Emellanåt är jag ledsen - men ååh, så lättad jag är i många, många stunder!!
Jag har läst din länk om Projektion och blir ju sååå ledsen - det är ju som tagit ur mitt liv - och samtidigt: så här sjuk(?) är jag - jag tänker att "det är ju inte alltid han gjorde så, det var ju inte varje gång/situation"... Min samtalskontakt säger ofta att just det är något som gör det ännu värre: hade jag vetat att han alltid blev arg för tex att jag träffade vänner så hade jag i alla fall vetat det och då menar hon att då är det större chans att man ifrågasätter, men istället så blev han det ibland och ibland inte, och då drog jag ju mig självmant undan och undvek allt oftare att träffa vänner.
Men oj, många saker i den texten är så slående lika - stycket som handlar om otrohet är som hämtat ur vårt liv, på pricken...

Markatta - jag menade inte att en separation tar 20 år att komma över - jag tänkte mer att vi kommer ha kontakt i många år framöver och när han håller på med allt sitt mot mig så fattar jag inte hur jag ska orka med sådana situationer i så många år framöver...
Bra-iga jag har äntligen gjort slag i saken i de råd jag fått förut, minns inte av vem - jag har skaffat en ny mail - vilken frihet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Nu har jag en mail som han mailar på, och som jag kan öppna när jag känner att det passar, att jag kan ta lite skäll, och så har jag en mail som jag kan öppna när jag vill utan oro för att det ska ligga arga mail från honom och bara vänta på att få försöka såra mig. Bra, bra! Det var så lätt fixat, men ändå så svårt...

Jag försöker alltid svara på endast det jag behöver svara på, jag har tagit råd av en advokatvän som säger att det är bra om jag då och då tydliggör att jag vill inte att han mailar om sådant utan bara nödvändiga saker, jag lindar aldrig in mig i konstiga/långa utläggningar, men det spelar faktiskt ingen roll - det tycks alltid komma olika nya saker från honom. Men nu kan jag välja när jag ska öppna och se...

Jag tar till mig av dina ord - jag har redan börjat jobba med dem. Igår fick jag en del ilska av honom och jag blev ledsen, men försökte också tänka att "så här ledsen är jag nu, men han får stå för sitt och jag står för mitt - och jag har gjort rätt, nu ska jag vara ledsen, men jag vet att jag kommer må bättre senare idag, igen!!"

Idag - Today is the first day of the rest of my life!
Idag är en stor dag - idag åker jag på semester! Jag är lite smånervös och lite pirrig, men jag vet att jag kommer klara det bra, jag tror att jag kommer att få det bra och jag ska göra allt för att försöka ha det gott!!!! Jag har laddat med böcker och sommarpratare!

Vram kram till er alla, nästan till hela världen faktiskt! Men extra go'a till bästa er, som betyder så oerhört mycket för mig!

På Måndag skall han dit.
Han ringde själv idag o bokade tid....vet att han tycker det är jätte läskigt.
Jag går med honom som stöd o för att höra hur han lägger fram det.
Kan det vara ett steg i rätt riktning
Man vågar inte hoppas.....men tänk om han lyckas hitta tillbaka jag saknar min gamla härliga man....som han var förut.
God natt saknar han bredvid mig i sängen,men jag har en sovande son som snusar gott.

som orkar ta den där lagom- fajten. Tyvärr så har jag insett att för mej finns inte normaldrickande på kartan. Har i och för sej fått som bonus att jag slipper dividera med mej själv om hur mycket, när, var och hur jag ska dricka.

Du får gärna skriva ner din historia här, jag är nyfiken av mej, hihi!

Mvh MB

biverkningen jag märkte var en konstig metalliknande smak i munnen, men det försvann efter någon vecka.

/MB

Jag känner igen det där med ökad konsumtion, och ja, jag tror att det är som du säger medvetet. Min konsumtion ökade också sista två åren.

Att sluta dricka styr man bara själv, ju mer man skyllet på saker runt sej, desto svårare blir det, man lägger ansvaret för drickandet på t.ex bilen som vägrar starta, hunden som äter upp krukväxterna eller whatever. Det funkar inte. Man måste isolera drickandet och ta sej an det först, för bilen startar varken bättre eller sämre av att man dricker eller inte, jycken käkar krukväxter även utan inblandning av alkohol, det är drickandet du själv kan göra något åt, det ligger helt i din hand, det bestämmer du själv över. Ödet lägger inga hinder i vägen där.

Läs här bland trådarna, vi har och har haft olika sätt att tackla nykterheten, finns mycket samlad kunskap här!

Välkommen och känn dej som hemma!

Mvh MB

En hälsning från mej till den som vill läsa.
Jag mår bra nu, mycket bättre än jag har gjort på länge.
Jag har funderat och nu kommit fram till vad JAG vill.

Jag vill ha en egen lägenhet där jag kan ha mitt eget liv.
Jag kan inte göra något som får min gubbe att sluta dricka, så nu vill jag ha ett eget boende på mitt sätt.

Jag sa till honom för två veckor sen att jag inte mår bra när han dricker varje helg.
Då får jag dricka mindre, fick jag till svar men verkligheten har visat något annat och jag vill inte ha det så.

Tyvärr kan jag inte göra något mer än vända ryggen till och hoppas att han själv vill ta tag i sitt liv.
Väldigt tråkigt men så sant, har jag upptäckt nu.

Ikväll var jag och sonen vid en sjö och grillade. Satt bara och njöt och det är så jag vill ha det.
Inte vara orolig hela tiden när jag inte är hemma och sen orolig för vad jag får se när jag kommer hem.

Ha en fin helg alla och ta hand om er!
Kram från tekla.

och bara tänka på dej själv nu. Du är den viktigaste. Det hjälper andra bara att läsa vad du du skriver. Sköt om dej!

Tack för att ni bryr er om mig och tar er tid att skriva här hos mig. Framöver hoppas jag att jag kan stötta andra mer oxå, men känner att här är jag så otroligt fokuserad på mig själv och min nykterhet. I alla fall just nu.
Började med VLCD idag. Inget sug efter alkohol, är däremot ganska hungrig.. Kram!

Hej Fenix! Om 10 år får jag kanske för mig att sluta snusa då, jag som slutat med a nu. Läste om att du provat VLCD, hur länge soppade du? Hur gick det med vikten sedan? Jag ska köra VLCD nu, började idag. Det är därför jag är nyfiken. Kram!

Att ta till hjälpmedel för säkerhets skull. Hoppas det funkar bra utan biverkningar. Dricker man för mycket får man ju också en massa biverkningar som minnesluckor, ångest, skam, kroppsliga skador mm. You name it. Så antabus måste vara att föredra.
Lycka till!

lever livet med gamlingen ?? :-))

döden kommer nära pga alkohol och droger så skrämmer den mer än den "normala" döden. Den känns så fruktansvärt onödig för det är ju trots allt ett val som vederbörande gjort att sätta sig i den situationen. En situation som nog de allra flesta här på beroendedelen av forumet så väl känner igen.

Jag är och förblir evigt tacksam att jag under min aktiva tid tackade nej till de tabletter som läkarna ville skriva ut till mig och jag gör så än idag. Jag är fantastiskt lycklig över att jag enbart är en alkoholist och jag har enormt svårt att fatta dessa nya droger som är "moderna" nu med alla dödsfall som följer i dess spår. Nu senast den kvinna som det skrevs om i media som, efter ha kastat ut delar av bohaget genom fönstret, skulle prova på att flyga själv. Hon och hennes man var ju höga som hus på droger som man får spelet av. I detta fallet påstås att det var MDPV som var det som gjorde att hon trodde sig vara flygkunnig.

Näe, tacka vetja en rejäl sup eller två så man lite stillsamt slocknar i sängen ! Ja, det var ironi men ren alkohol, alltså utan några andra substanser som tabletter el likn, är lättare att behärska trots allt.

Detta är för mig första dagen då jag får antabus och jag HOPPAS innerligen att behandlingen kommer att passa mig. Har ju läst om många biverkningar men samtidigt att samma symtom kan komma från kroppens abstinens då man inte dricker alkohol längre. Jag får se hur det blir för mig.

Helg.
Skickar en helgbukett till dig för att du finns och att du är du.
En hjälte enligt mig I vart fall!
Kramar/A

Livet finns kvar med med och motgångar.
Men så mycket enklare det blir att slippa lägga till ångest och skuldkänslor.
Du vet vad du gjort, och får ta konsekvenserna av det.
Lite lättare än att behöva ta konsekvenserna av något du inte kommer ihåg för du hade druckit.
Kom hit och läs när det känds motigt!
/A

Och välgång, detta fixar du tveklöst!
Vi är ett glatt häng här då du är I gott sällskap!
/A

på pricken så tror jag det är, som markatta skriver: "Kanske är det så att så länge som du försöker förstå och tolka honom så flyttar du fokus från dig själv, ditt eget mående, dina gränser, ditt liv, dina processer, till att fortfarande ha en tankeverksamhet som kretsar mycket kring den här mannen, precis som när du levde med alkoholisten." Kunde inte låta bli att understryka och kopiera. / mt

Fortsätt på det här spåret.

Läste om din väns barn. Tråkigt att läsa. Ofta är det ju en prövning även som vän när sorgen drabbar någon man bryr sig om. Bra att du inte sa något om vinet där och att du fortsätter på din bana.

Kramar!

en separation tar inte 20 år för att läka. När ni väl har hittat/fått hjälp med att skapa en struktur för hämtning/överlämning av barnen så finns det ingen anledning att du skulle ha kontakt med honom varje dag. Går barnen på dagis eller liknande så ni kan hämta lämna där? Lägg på luren om han ringer om något annat än det som rör barnen akut. Du behöver inte lyssna eller diskutera annat med honom. Det att han inte anser han gjort något fel får du nog leva med, om du inte vill låta det dra in dig i diskussioner åter och åter igen om vem som har gjort fel.

Som mt skriver så kanske du inte måste kunna förstå hur han tänker eller varför han gör som han gör. Kanske är det så att så länge som du försöker förstå och tolka honom så flyttar du fokus från dig själv, ditt eget mående, dina gränser, ditt liv, dina processer, till att fortfarande ha en tankeverksamhet som kretsar mycket kring den här mannen, precis som när du levde med alkoholisten.

Kram på dig!

Det kommer att gå lättare undan för undan med tillfälliga bakslag av sug. Men sug går om. Du är målmedveten och bestämd, fortsätt med det, bra jobbat! Det är så man blir nykter och glad att vara det:). Du agerar bestämt istället för att hoppas och önska.

Läser ibland här i forumet funderingar om hur man ska kunna vara nykter, att livet blir så trist. Hmm, det känns så i början ibland, irrationellt nog. Då har man valt att glömma bort alla fyllor, bakfyllor, ångest och skam. Är det inte bättre att ha det lite trist istället? För övrigt kan jag lova att det blir så mycket bättre sen så håll ut.

till dig från mig! / mt

- obs att det KAN vara - möjligt att han behöver dig för att projicera sitt eget illabefinnande på, sin egen otillräcklighet som han inte har förmåga att "se" och ta hand om hos sig själv. Inom psykologin kallas det projicerng (en försvarsmekanism) - och när den som blir utsatt för det tar det till sig eller på sig (som du gör) kallas det projektiv identifikation. Man tar till sig - identifierar sig - med det man får över sig. Alla vi mänskor "har" och använder försvarsmekanismer (det finns många och vi behöver dem) men sånt som projicering är meningen att man ska växa ifrån. Att en fyraåring som cyklar omkull sparkar cykeln och säger "dumma cykel" är som det ska men att en vuxen ser brister endast hos andra är inte sunt. Det här är ett sätt att se på saken.

Egentligen gillar jag inte att spekulera så här eftersom jag ju inte träffat honom/hört hans berättelse - men ta det som ett förslag. Diskutera med din samtalskontakt också. Oberoende om det är så eller inte, så är det viktigaste för dig att inse att du inte kan ändra på honom. Du kanske aldrig kommer att kunna förstå hur han tänker - och VIKTIGT: du kanske inte behöver förstå det heller? Släpp det och satsa på dig! Lätt sagt men jag vet att det är mycket svårt. Det är starka krafter - därför är det bra att du skriver av dig och talar med din kontakt.

Du är på en bra väg när du tänker "olika" - inte rätt/fel utan olika. Öva dig på att tänka - när han säger att du "inte visat honom tillräckligt med kärlek", att du inte stöttat honom: Ja, så kan det vara. Jag har försökt och gjort allt jag kan och förmår (mer än jag förmådde faktiskt) och jag kan inte bli annorlunda än jag är (vill inte heller). Jag kunde inte vara det han önskar och behöver (och vill inte bli det...?) På det sättet är det bra att vi är fria från varandra nu. (Parenteserna kan du fundera över:)

För visst är det väl så här från din sida sett?: Bra att du har ett eget hem, egen tid, frihet! Livsutrymme!
Du har tagit ditt språng och du tar ditt ansvar. Du har en vilja att se dig själv och din del. Att göra det bästa för flickorna - och för dig.
I mina ögon är du alldeles tillräckligt bra. Helt okej! Och det räcker. Du duger!

Hittade en rubrik "Projektion" på tuvaforum http://www.tuvaforum.se/projektion.asp Läs!

Kramar / mt

några minuter över midnatt. Den fjärde juli 2003 slutade jag röka och har aldrig rökt sedan dess. Den fjärde juli 2013, tio år senare, har jag beslutat att göra en ny markering i livet och inte dricka mer alkohol. Vilket jubileum!
Fenix