skrev mulletant i Nu börjar min resa!

ska för skojs skull skicka en hälsning till dig så här mitt i veckan också! Hoppas du komme med i samtalet igen. / mt


skrev mulletant i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.

läste om det du skrev i söndags och blir lika glad igen. Också åt dörrhålet som växer fram innanför de fina ramarna (eller karmarna). Det är inte lätt att bygga ett hål när man inte har så mycket att fästa virket i.... men till och med det är möjligt. Kram / mulletanten


skrev Lelas i Vägen vidare

Jag såg det, Mulleman! :-) Jag har bara inte haft sinnesro (!) nog att svara - jag har för omväxlings skull flängt omkring de senaste dagarna, och mer blir det... Nu närmast två dagar på kurs, det blir kul! :-)

/H.


skrev Adde i Div åsikter eller...?

du upp mig från källaren nu Mulleman ?! :))

Om det är kontrollbehovet du menar så försökte jag svara med en liten snabbis med Sinnesrobönen. "acceptera det du inte kan förändra" .
Det som har varit har varit. Under de förhållanden jag då levde under så hade jag inte förmågan att agera annolunda. De misstag och dumheter som jag gjorde då finns kvar och jag kan inte göra dem ogjorda. Vissa går att reparera med ett enkelt "Förlåt" medan andra lever kvar och måste accepteras annars mal de ihjäl mig.

Och detta gäller även de som är medberoende !

Det är en frigörelseprocess som måste få ta sin tid, den går inte att skynda på men det är möjligt att hjälpa förändringen på traven genom att jobba med sig själv. Och i det fallet är AA's och Al-anon's program helt outstanding i sin enkelhet men ack så effektiva sätt att jobba på.

"förändra det jag kan" Och eftersom jag inte kan förändra en annan människa så är det ju bara jag själv som kan förändras. Och vägen till nykterhet går enbart genom mig själv, inga omvägar fungerar. Livet blir mycket enklare om jag vänder blicken inåt mig själv och löser mina egna problem först av allt : Lev och låt leva.

Och detta gäller även de som är medberoende !

"och förstånd att inse skillnaden" Inte så djävla enkelt alla gånger faktiskt !! Kräver en hel del övning framförallt från oss som har varit sådana kontrollfreak, som måste hålla koll på alla som hotar vårt drickande. Jag måste inse att jag är den som ska förändras,att jag inte klarar att övervaka alla runt mig i all oändlighet för då går jag sönder.

Och detta gäller även de som är medberoende !

Vi är så lika i vår sjukdom !! Vi utvecklar och avvecklar sjukdomen på samma sätt likväl som vi når vår personliga botten på samma sätt.


skrev Mulleman i Div åsikter eller...?

Jag vet inte om du läst på min tråd och därför sänder jag en påminnelse (lol) som det heter på chattspråk. mvh/Mm.


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

..sitter här och stönar på jobbet, suckar och tycker att livet idag det känns verkligen trögstartad...

Så vad vill jag med dagen?, jo antagligen må lika bra med som gårdagen, då var det rockn'roll från första andetaget...
Saker och ting hade säckat så det var Berra som var kung hela dagen, och fixade till det när alla andra fixare är borta...

Så jag vill ha en likadan dag som igår, då jag kände att jag behövdes och mitt liv gjorde skillnad inför andra,
jag tror jag var uppskattad och ingen tog ifrån mig mitt inre ljus, min livslåga, dvs inga kränkningar...

Det ömmar lite i min kropp, det är inte samma go i den som tidigare, benen domnar och man får lite gnälligt allmäntillstånd.
Men jag kniper om detta, jag vill inte sprida några neggiga vibbar...

Min närmaste kollega (tillika "hök") är ledig, och jag har ännu mera ledighet än var han har, jag njuter av att vara o-kontrollerad i dessa dagar.
T.om chefen visar ett visst intresse i vad jag gör, eftersom han (antagligen) inte får några rapporter ifrån ett visst håll...

Låter det nojjigt tycker ni?, ja jag trodde det också, men Berra du får gå och söka för det hära...
Men jag har lyckats knyta ihop alla trådar, och alla omständigheter KAN bara inte var rena tillfälligheter, omöjligt...

Jag har försökt stöta detta med andra kollegor men får ingen förståelse, personerna ifråga är manipulativa...
Jag har gjort mina försök att reda ut alla problem, men det är jag som betalar priset, jag är gödkalven, och man biter inte den handen som föder en..
Jag får en viss förståelse hos kollega nr 2 men han väljer alltid att vara neutral, så han tar aldrig någons parti (vilket jag tycker är bra..)

Så vad återstår att göra, blockera bort problemet, acceptera att så här är mitt liv just nu, gå vidare...
Jag har gjort vad jag har kunnat, och när det inte går hela vägen så måste det få vara, annars så äter det upp mig och tar för mycket av mina tankar och känslor.

Jag får aldrig glömma det som är viktigast, och vad var det..?

Att fortsätta må bra, och då kan man inte gå omkring och mala en massa neggiga tankar...

Jag får tvinga mig till att göra det jag är bra på, och visa upp att jag visst kan, jag är ingen j*vla looser....

Så upp med det feta arslet ur stolen och gå ut och maka lite plats för det nu...

Så se upp tisdagen!, här kommer Berra....


skrev Berra i Nu börjar min resa!

"..fitt ur hjärtat..."

Snubbla lite på tangenbordet före fyra på morgonen, inte riktigt vaken ännu?

/Berra


skrev mulletant i Nu börjar min resa!

Häng kvar här, det blir en speciell kontakt med dem man lär "känna" i med- och motgång. Med mig är det så att maken också är här nu, som Mulleman. Vi kämpar på och har genomlevt glädje och motgångar det här året men det känns som vi är på rätt väg. För mig är det här forumet en viktig plats där jag skriver fitt ur hjärtat. Det är befriande och så blir jag medveten om saker som jag inte riktigt visste ens själv. På väg till jobbet nu, ha en bra dag och fortsätt skriva! / mt


skrev mr_pianoman i Mr_pianomans tankar om nykterhet

Jag skulle vilja lära mig mer om beroende och missbruk. Jag får mycket hjälp med mig själv och mina bekymmer. Jättebra, men jag skulle vilja ha mer fakta. Mer kunskap om problematiken. Allmänt liksom.
Är det någon som vet kurser eller sånt man kan gå? Det kanske inte är aktuellt just nu i min nynyktra period, men sen. kanske framåt hösten eller nästa år. Jag läser lite böcker. Just nu Olle Carlssons "mitt himla liv"


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Blir rörd av att du tänker på mig! Det värmer i hjärtat!!!!
Jag har inte lyckats med det jag hade som mål, men har sänkt min konsumtion väldigt mycket.
Vilket innebär att har druckit var 14:e dag, men då blir det tyvärr rejält.
Har det kämpigt med mig själv just nu. Trivs inte med min livssituation, åh känner att jag inte får riktig ordning på mitt liv.
Vikt, ekonomi och ensamheten är de tre saker som tynger mig enormt mycket. Lider av total avsaknad av självdisciplin. Åh det är väl det som är den röda tråden i mitt liv. Ställer ideligen upp mål som jag ska klara, men sviker mig själv hela tiden. Vilket gör att jag mår dåligt.
Hade varit så oerhört skönt att ha någon att luta sig emot ibland och även att få känna sig behövd.

Hur går det för dig Mulletant? Och hur går det för alla er andra här inne?

Kram alla kämpar!

TP


skrev mulletant i Nu börjar min resa!

och vill bara skicka en hälsning. Välkommen tillbaka till forumet! / mt


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

JA det finns så mycket som är outforskat av en själv, andra har kanske varit där, men inte jag...

Jag försöker se det positiva i allt, och lärde mig en viktig sak hos min KBT'are, sluta döma på en gång...
Jag är en mästare att på att bestämma mig inom ett kort ögonblick, är detta bra eller dåligt, och sedan håller jag fast vid det, tjurskalligt...

Jag har också lärt mig att alla ska få en chans, och att alla har ett berättigande, en sorts rättvisa...
Men också att det finns människor i min direkta närhet som bara har ett mål, höja sig själva, och kränka andra, de hatar jag med all rätta anser jag...

Jag försöker också att vara ödmjuk inför det jag inte har vetskap om, vad finns i morgondagen t.ex...
Försöka undvika att hamna i sådana händelser som utsätter mig för stress, t,ex att spendera för mycket pengar på saker som jag bara måste ha...
Sluta känna avund på andra, och vara nöjd med det jag har, bara för att andra har det bättre ekonomiskt ställt, så betyder det inte att de är lyckligare...
oo
Kan jag se att det finns något som är bra och positivt i mitt liv, så stannar jag upp för att få det i slowmotion, njuta så länge det bara går...
Behöver inte skryta om det, utan bara vara nöjd inför mig själv...

Ett bra exempel är att städa, ingen annan ser det, men JAG vet det, och det mår jag bra av, så man kan städa enbart för att man ska må bra...

Så man kan vända på problemet, och vad är den primära orsaken?
Jo det handlar om att JAG ska må bättre...

Och allt detta håller jag på och jobbar med...

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Ja du Berra...kloka ord rakt igenom-----och visst har jag erfarenhet på både gott å ont från livet....dödsångesten kom som ett brev på posten när jag var 21 år nyss bildat familj dyr lägenhet med lån och inget riktigt jobb.. men över possitiv som jag alltid har varit så har det väl löst sig i allafall på nå vis...stress är vardag i mitt liv och mycket att hålla igång...har varit materialist och aldrig velat vara 2:a....varit ute mycket i affärer o jobb o lämnat familjen ensam som man sedan har gett dyra presenter för att rena sitt dåliga samvete...för fester, brända pengar mm..... men jag fick änd ångesten lite före allt det här..... jag var med om en bilolycka när jag var 20 och krockade i 220km.... så jag blev på lassarettet ett tag..... då var jag väldigt rädd för att jag skulle dö och inte se mitt barn växa upp ..... men 6 månader efter var jag helt ok....så när vi köpte lägenheten fick jag stor press på migatt fixa pengar varje månad....så jag började köpa o sälja bilar..... och efter 18timmars bilkörning stannade jag en stund hos mina föräldrar då jag trodde jag skulle dö.....

om jag hoppar 2 år framåt och med en ständig döds ångest o hypokondri träffade jag ett par släktingar som var i en annan bransch och dom lärde upp mig snabbt inom byggbranschen.....pengarna trillade in i en rasande takt och festerna o resorna med den...narkotika var inget jag höll på med men visst fanns det runt omkring..... men jag brukade aldrig själv eller höll på med de..... jag måde bra hade ingen märkvärdig ångest ....jag var glad och kände mig i centrum.....problemet var att tjejn blev ensam igen med våran son....men i folks ögon var vi den perfekta familjen som hade allt....

Jobbigt......men sen började ångesten komma krypande igen-....hårdare tuffare ...... efter 21 år separeda vi och vi började nya liv.....början var ett helsicke....men ångesten började av ta lite..... kanske för jag var så lessen hela tiden... :) ..sen träffade jag en ny tjej och det fungerade inte...,,, sen kom en skattesmäll och jag fick fängelse....men då var det att komma ner på jorden ..ingen stress, inga räkningar, trevligt folk både vakter och intagna.... var på ett bra ställe....hur som helst 2 månader senare fick jag problem med att sova.... vaknade upp i panik att jag höll på dö....en ny ångest kom..... åkte till sjukan där dom tog arbets ekg mm allt var 100% ok..... efter en tid börjar jag må bättre o bättre och ångest försvan mer eller mindre ....men alltid ca 10-30 min efter jag hade somnat vaknade jag i panik... de var mycket jobbigt.....men för övrigt mådde jag bra.....jag träffade en ny tjej.... och nu har jag mindre kontakt med mina barn pga av hon är så svartsjuk....jag vet inte riktigt vad som jag vill i livet....lämna henne, leva ensam, göra något helt nyttt.....less på stress och ångest och alkohol.....

idag köpte jag mig ett gymkort....var aktiv hela dagen träna köpte gojabär, och allt nyttigt jag hittade......försöker väl lura mig själv att det ska ta bort ångesten......men jag ska gå till husläkaren som du sa.....och höra där.....


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra:

Jag måste säga att jag är mycket förtjust i den positiva energi som man hittar i dina texter.

Du beskriver även den förbannade ångesten precis som jag, och säkert många andra också, känner den. En sak är säker, alkoholen är inte botemedlet. Den visar sina fina sidor, därefter följer helvetet. Åtminstone för de som inte kan hantera den. Idag mår jag för jävligt, det bottnar i saker ur det förgångna som spriten ställt till för mig. Hjärnspöken som tar över när man knappt längre kan skilja verklighet från fantasi. Minnesluckor som inte slutar plåga en. Jag undrar varför jag inte tagit detta beslutet tidigare. Då hade jag inte behövt må så här.


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Du är så full av nya ord...
Det där var jag tvungen att googla...
Fann ordet travesti på Wiki

Och jo jag brukar ofta säga "bränt barn luktar illa.."

Ett nytt ord att lägga till den interna ordförrådet m.a.o.

Tack Adde!

/Berra


skrev Gäst i hur mycket är för mycket?

... dina bilder lillablå.... gillar lugnet jag oxå.
Tänk så.. det finns så många som är som oss & gärna ser lugnet & inte behöver ngn annan bild som rör till för oss.
Din utställning kommer vara underbar <3
Kram från Mie...


skrev Mulleman i Vägen vidare

skrev på min tråd igår till dig, Adde, Berra m.fl.


skrev Adde i Ångesten tar mitt liv...

travesti kanske ?

Jag lever därför är jag !


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Den frågan har jag ställt mig många gånger, varför finns vi, vad har vi för uppgift här i världen....
Ser man det lika krasst som med en naturfilm så är det så enkelt att vi för den mänskliga genen vidare, populationen av homo sapiens...
Individen som enskild syns eller framhävs sällan, kanske en gullig isbjönsunge vid namn Knut (?) i en tysk djurpark, men bara så länge han är gullig...

Är det någon som vet att han är död t.ex?, såg en film på tuben där någon filmar när han har fått något som liknar våra svenska älgars hjärnmask, han kastar med huvudet fram och tillbaka tills dess han trillar ner i vattnet och drunknar, så var den sagan all...
Och då så frågar man sig vad var hans livsuppgift, vi människor uppskattar honom för att han koncentrerade blickfånget för en stund till isbjörnarna,
kanske våran generation har lärt oss att uppskatta den, medans den vilda generationen har blivit soptunneletare efter människan...

Ja naturen är inte så sagolik som man kan tro, den är ganska så rå och det handlar i stort sett om bara en sak...överlevnad...

Är det så för människan också?, handlar det om enbart överlevnad, för artens fortlevnad så spelar inte individens liv in så mycket.

Vi människor har ju tilldelats en ganska så häftig överkapacitet på hjärnan, tack vare våra anfäder och deras utveckling..
Vi är smarta nog att kunna förse oss med kläder för att vi föddes nakna utan päls, och vårat bo är inte byggt för nomader utan vi stannar kvar,
vi kan odla spannmål till oss själva och de djur vi senare har för avsikt att döda och äta upp...
Vi har med andra ord försett oss med verktyg för en bättre överlevnad än andra arter på denna jord, och vi har utsett oss själva till jordens överman,
och kan bestämma om andra arters överlevnad eller inte efter eget tycke och smak, fantastiskt egentligen...

Och vi har lärt oss att uppskatta och leva i samlevnad med oss själva i ett socialt accepterat sätt, vi äter tillsammans, vi tar hand om varandras avkommor och de åldersstigna, på ett sådant sätt har vi skaffat oss en bättre förutsättning för fortlevnad och välmående..

Men någonstans gick det snett när man sparade den söta saften ifrån druvorna, och dess skal innehöll en jästsvamp som tillsammans med sockret i druvorna jäste och skapade både kolsyra och ämnet alkohol lösbart i vatten...vinet var uppfunnet!
Det har använts för att stärka soldater innan krig, dupera kvinnor för att få omkull dem, få köpmän att köpslå dåligt osv...

Någonstans kommer det dåliga fram hos människan när man tar fram alkoholen, den ska hjälpa mannen att ta risker vi aldrig skulle göra annars...
Vi slåss och blir grälsjuka, skapar osämja och beter oss allmänt dumma, och kallar det för att vi återvänder till apstadiet...

Apor skulle aldrig sjunka så lågt att de på naturlig väg skulle frivilligt hälla i sig något som både smakade illa, och skapade en sådan osämja i flocken...

och så kallar vi oss för smarta och är världens styrande art....!

Nä Darwin, lite fuckade det allt upp med mänskligheten, jag tvivlar...

/Berra


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

Lilla blå, du har alltid en särskild plats i mitt hjärta, bland annat när jag hör Little blue och andra låtar med Beautiful south. Glad för att u verkar ha det bra på
jobb mm.
Vana: Tack för kommentar, Ja, den vandringen har jag gett mig faan på att göra innan jag dör. I alla fall en liten bit. Stötte på några
vandraer för några år sedan när jag cyklade i södra Frankrike. Tycker allt mer om Buddha när det gäller att förhålla sig till livet, har
du snackat med din bror om det. Alltså, livet är fullständigt meningslöst, en bra start för att göra det meningsfullt... Tycker om ingången:-)
/Fenix


skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...

Berra, jag kan inte se annat än att du är en buddhist. I så mångt och mkt.
Och det är en riktigt positiv tanke, försöker själv hitta en förklaring till varför vi lever.
mvh
/Fenix


skrev lillablå i Vill inte - kan inte

Härligt att höra att du tar dig vidare!
jag mår faktiskt bra, trots snurr på jobbet, och annan skit, jag mår bra!
knappt en vidskeplig själ vågar skriva så, men jag chansar!
Ta hand om dig och njut av vårsolen när den nu behagar titta fram!
Kramkram!
/k


skrev Mulleman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.

Jag ser min kära Mt le, värmer så gott i hjärtat. Skrev i morse att jag hoppades på att kunna skriva något mera glatt till kvällen, kan det nu. Bygger i glädje och under tiden jag sågade och tappade ur min träplanka till ett dörrhål (sååå romantiskt...) kom jag på en metafor till alkoholen och beroendet, krafterna i det...
Ser ut så här:
Har ni läst eller sett filmerna kring Tolkiens triologi, Sagan om ringen, där finns figuren Gollum. Hans mest eftertrådda sak är ringen och han är beredd att göra vad som helt för att komma över den, gör vi med stora alkoholproblem detsamma... med spriten? Egentligen, det obönhörliga svaret är troligtvis ja.. ljuga, gömma, luras, försöka komma undan, bortförklara, hitta en genväg... ja ni vet, hela kitet. Skrämmande men nödvändig tanke och insikt. Känns verkligen skönt för mig att hitta något "att hänga upp" det på.

Än mer gott att äntligen komma ut ur spritgömmornas skrymslen med allt vad det innebär, alla ni som vet. Vi har idag varit på ett barnbarns 4-års födelsedagskalas med korvgrillning, kaffe tårta umgänge med mera. Jag som tycker mycket om att köra bil, gjorde det idag, nyktert och fint utan skuld. Vi brukar nästan alltid ha goda stunder och samtal under sådana resor.Tänkte... vad mycket jag har att ta del av i livet, samtalde med frun under bilfärden om alkohol och om vad jag ser framför mig för svårigheter framöver, under alla situationer där alkoholen varit det självklara och ett slags målgång, hur jag skall hantera det. JAG VILL DET.
Kommer nu att samtala med henne, och er, känner att det finns stöd, helt underbart. Så skönt att äntligen sätta ord på det tillsammans med Mt, stor hjälp med att komma ut ur min bur. Då säger Mt naturligtvis, jag kommer gärna med dig under resan (fri översättning). Detta forum och ni har gjort det möjligt, för mig, som är rädd och ständigt måste klara mig själv själv själv. Varma hälsningar, bygger vidare i alla avseenden gör Mulleman.