skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Har nu hållit upp i tre veckor. Känns väldigt bra!


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Ja ni har fått tagit del av Berra's nyktra dagbok, jag försöker så detaljerat som möjligt berätta om min vardag (och helg förståss..)...
Här försöker jag berätta om VAD som har blivit viktigt för mig, istället för att dricka alkohol...
Somliga skulle kanske kalla det tråkigt, jag skulle kalla det för verkligheten, och självaste livet..

Men, för omväxlings skull, låt mig få återberätta helgen hur den skulle ha varit OM jag drack alkohol...

På lördagen hade jag varit iväg och bunkrat på bolaget på Lördagsmorgonen, för min fredagsranson hade spruckigt och även nallat av övriga helgens...
Mest troligt..

Redan när det var dags att steka köttfärsen till Taco'n, så är det ju MATLAGNING..!
Matlagning betyder ju att vin och övrig alkoholförtäring är helt legalt, alltså knäpper jag redan första biran när den frusna köttfärsen möter stekpannan..
Ni vet!, så man ska komma i rätt matlagningskänsla, som typ Floyd...
Köttfärsen har börjat bli grå, och den första biran hann jag aldrig känna smaken av, för den bara rann ner, nästa!
Oj, köttfärsen har börjat få en stekyta, ujuj det här är varmt, dags o svalka sig med bira nr3...
Medan uppdukning sker måste man ju smaka av rö'tjutet så att det inte har blivit gammalt (konstigt, jag öppnade ju BIB'en igår kväll..)

När gästerna kommer så är värden redan glansig om ögonen och har fyllröda kinder, han är den enda som är i "partystämmning"
Frugan blidkar ilsket på honom och säger i mungipan, .." nu får du lugna ner dig!..", värden låtsas som om han inte hör...
Men han tänker " fy fan vicken tråkig kärring man har, riktigt party-killer, eller hur?"..

Jaha, så där fortsätter kvällen, värden förblir högljudd och allmänt flamsig och ligger hela tiden steget före alla de andra i alkoholförtäringen...
De andra blir i stort sett avskräckta för fyllslaget, och taggar ner på drickandet...
Värden själv spinger ut i köket och blandar "raggargroggar" till grannen och sig själv, när han klagar på spritstyrkan så skriker värden...
"Man eller mus??" och vill på sådant sätt utmana grannen att hinna ikapp, mandomsproven är starkt på G...

Vad han inte ser är sin fru sitta i ena änden av soffan och skämmas över sin man, och får blickar av grannparet, och hon surnar till allt mer...
Grannarna går hem kl 23, frugan är skitsur och går och lägger sig...
Jävla partykillers tänker mannen, sätter sig vid datorn och blir sittandes där från allt mellan kl 03 tll kl 05...
Brevid sig har han ett rödvinglas som aldrig hinner få några torkränder på insidan, BIB'en är slut, och han öppnar nästa dunk...
På Facebook beskriver han med starka ord vilken jävla surkärring han är gift med, han är bitter och känner sig oerhört smart och starkast i världen...

Söndagen vaknar han ensam i sängen runt kl 12:30, tungan har klistrat sig fast i gommen av allt snarkande...
Familjen är uppe och halvan dagen har redan gått..
TJOMP! där kom ångesten över gårdagen,och minnesluckorna börjar få lite substans...
Vad f*n skrev jag på facebook om frugan?
Hur mycket vin drack jag?, kommer frugan att märka att jag redan druckigt halva av den andre dunken...
Jag måste upp och deleta allt elakt jag har skrivit om henne, innan hon ser det...
Det första man gör är att sätta sig vid datorn, frugan säger ingenting, inte ens hej, eller go'morgon...vet hon?
Frukosten är avdukad sedan länge, och man försöker vara lite social, och frågar vem var det som vann Vasaloppet?
Man får inget svar, i huvudet dunkar huvudvärken i slow-motion....
Jag kan ingenting göra idag, kan inte ens smita iväg med bilen, för här kan inte köras en meter, inte ens köra ungarna till träningen...
Vilket är det enda frugan konstaterar, .."det blir väl JAG som för skjussa ungarna idag, för du kan väl inte köra heller...?"
Medan hon är borta, försöker jag komma ihåg på vilka sidor jag varit på nätet, och kollar vad jag har skrivit...
Någon har kommenterat mitt inlägg om att "nu sover surfittan" på Facebook, gisses tur att det bara var min kollega och inte hennes...
Men andra har ju kunna läsa det, fan också!, skrivet av Berra för ca 10 timmar sedan, ångesten och rädslan kommer krypandes..
Vilka kan ha sett det, och vilka kan inte ha läst det, försöker kolla om någon av de närmaste har varit aktiva på morgonen...

Klockan har hunnit blivit tre på eftermiddagen, och jag knaprar på lite chips i soffan, trots att magen håller på att vända sig ut och in av oro...
Jag ser på teve'n, men det är bara mina blickar som ser på den, i mitt inre är det ett fullständigt kaos, vad sa jag igår, vilka har läst på facebook???

När det är dags för Söndagsmiddagen, ja..matlagning, matlagning betyder ju att...
Och så är resan på gång igen, 14 timmar senare kommer dagen-efter-alkoholen och det dämpar ångesten...
Den flyttar vi ju till Måndagen, för den suger ju redan...

SÅ hade min Söndag varit OM jag hade druckigt alkohol...

Är det någon som tycker att den helgen jag verkligen hade, hade varit värd att byta ut mot en helg med alkohol???

Någon?

/Berra


skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...

Är det Big Brother vi får ta del av här? Känns som att vara kameran som kollar vad som händer där framför tv:n.
Nåväl, till godo får ju räknas att det är nyktra stadgade människor det handlar om, inte drogade ungdomar som hajar noll vad de håller på med.
So keep it up:-)
/Fenix


skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...

Kram på dej Berra! Hoppas du har en bra måndag! / mt


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

..gick i morgonrock tills klockan hann bli tre på eftermiddagen, en sådan lugn och slapp Söndag...
Inte var den då så där "tråkigt" slapp, utan bara "slapp"...

Ibland måste man tillåta sig att ta det lugnt, sätt några mål, och jo det hade jag, gissa vad?
Garaget, jajemän, mitt eviga städobjekt, jag kommer aldrig, aldrig bli färdig med detta, det fylls på med skit helt automatiskt..
Och på ett sätt så måste jag resignera, det kommer för alltid vara en brötehög därute...
Och jag kommer alltid att ha som ett mål att "försöka" göra det fint..
Men det är inget vardagsrum, utan....ett garage..
Och frugan kommer för alltid...tjata på mig att städa därute...

Okej, kom jag ut då???
Näha, inte det, men målet hade jag ju klart för mig i alla fall..

Det blev en Vasaloppsstart, och frugan kom på ett sätt att hålla mig vaken...
Körde in en hand i mina kallingar, och klämde lite på den "enögde hämnaren"...
Och är han vaken, ja så är resten av kroppen det också...
Jo det blev ju lite "luckor" i tevetittandet, ja ni fattar va?

Sedan blev det en jättefin frukost uppdukat, och vi satt nästan hela familjen i trekvart, och bara njöt av en Söndagsmorgon....
På köksteven hasades det lagg, och själva vallade vi mackorna med smör, det kändes..bra...
Några av teveapparajterna hade dålig mottagning, så det blev till att mecka antennsladdar och ett bröte av T-kopplingar till dessa.
Och blev bilden bra på en apparat, så blev den sämre på en annan, en och en halv timmes pillande satte Berras morgonhumör på prov.
Men det gick snabbt över, friden infann sig snabbt tillbaka...

Tittade lite förstrött på dotterns akvarium, vilken grön algsoppa de stackarna simmar runt i...
Tänk att det är så lätt att anförskaffa sig lite husdjur, men vad väldigt jobbigt det är att ta hand om dem...
Nähepp, här krävs en kraftansträngning, två och en halv timmes bubbande och gnuggande med diskborsten...
Med blotta försräckelsen hamnar firrarna tillbaka i ett grått inferno av "bubbelvatten", ja det ser ut som så när allt är helt fräscht,
det sitter små kolsyrebubblor överallt i akvariet, och ingen firre fick hjärtsnörpf, bra dottern kommer att bli glad när hon kommer hem ikväll!
Nu skulle man vilja säga åt dem (firrarna alltså..), ge blanka f-n i och skita i erat vardagsrum, men det funkar ju inte...

Frugan plockar lite med småsaker och vi hjälps åt att valla dammsugaren runt bland dammrådisarna...
Timmarna går och jag upptäcker att fasiken, jag har inte duschat sedan i Fredags morse, och är skäggig...
Nähä, nu ska det verkligen bli smutt med lite tvagning, kände mig fräsch som en nyponros, när det är lagomt att börja med middagen, ha!
Inget går upp mot att hoppa över någon dag, så känns det nästan dubbelt så skönt att få duscha av sig, härligt...

Maten påbörjas, och vi ska testa om gasolgrillen har hunnit rosta sönder över vintern, det har ju varit sol ute idag, sommar?
Jag marinera köttet i ..rödvin och annat gojs, det blir en slutt över, och jag frågar frugan...ska'ru ha en slurk???
Hon tittar på mig förebrående, klockan fyra en söndagseftermiddag???, javisst svarar jag, jag hämtar kidsen...

Hon tar sin första sipp, och frågar?, mår du aldrig dåligt över att JAG dricker, när du inte kan???
Nä vadå svarar jag, jag är ju allergisk mot alkohol, inte blir en nötallergiker förbannad över att andra käkar nötter???
Nej det är ju klart, men jag måste ju berömma dig, säger hon, du KAN ju vara glad och trevlig ändå utan alkohol...

Tack!, svarar jag, det handlar nog mera om en acceptans, jag VET ju att jag inte klarar av alkoholen, jag söker ju mig bara ett rus...
DU däremot kan dricka ett eller två glas, och vara nöjd, två glas för mig är bara att locka fram fan på bordet...
Och om jag ska få kunna äta i godan ro, och få fortsätta råda mitt egna liv...

Ja då lockar man inte fram fan på bordet, han kan hålla sig buteljerad kvar där i flaskan...

Jag vill att den här Söndagen ska få fortsätta vara min, så därför låter jag alkoholen vara...

Kram på er alla!

/Berra


skrev mulletant i Vägen vidare

det där med smusslandet och smygandet som liknar beteendet runt alkoholen. Jag känner också rädslan under huden trots att det verkligen gått åt rätt håll. Jag har försökt påmnna mig om att vara i nuet, andas, observera, påminna mig om att nu är det så här och det är bra. Vi har haft goda stunder med nära samtal och gråt. Men det behövs bara nåt "stråk", nåt anisktsuttryck så är rädslan där.
Vad heter musikalen ni sett? Jag förstår att den gjorde intryck. Kram och allt gott / mt


skrev Lelas i Vägen vidare

Hej, vänner! Vilken fantastisk vårsol - ser ni det?

Det här med snuset handlar ju inte om snuset egentligen... utan om helt andra saker. Jag vill helst inte att min man snusar, men det som gör mig helt förkrossad är hans beteende runt snusandet. Det finns alldeles för många likheter med hur hans beteende såg ut kring alkoholen... och det skrämmer skiten ur mig, helt enkelt. Det är inte hela världen att han snusar, men det är faktiskt hela världen att han inte berättat om det och att han smyger med det. Där ligger problemet, och jag vet inte vad jag skall göra med mina känslor kring det.

Jag har mått ganska bra de senaste dagarna, även om jag fortfarande är väldigt ledsen och trött efter min krasch i onsdags. Det är så dubbelt... dels är jag så glad över att våren närmar sig (just nu hör jag fåglarna kvittra som om deras liv hängde på det utanför fönstret, snön smälter så att jag har sett torr asfalt idag...), att jag har fina vänner, att det går bra på mitt jobb och över alla de framsteg som jag och maken har gjort sedan i höstas - och dels är jag så ledsen, trött och sårbar. Samtidigt.

Vi var och såg en musikal igår kväll ihop med några vänner. I handlingen finns det ett par olika kärlekspar där den ena personen dör, och några andra par som bråkar och gör slut. En av poängerna blir att det är lätt att hålla på att bråka och glida isär så länge man vet att man har varandra kvar i livet... De som har förlorat sina älskade genom döden säger till dem som bråkar att de måste sluta och bli sams igen, för de har ju trots allt varandra kvar. Och jag grät där i mörkret i salongen.

I en scen är det ett par som klättrar uppför varsin stege, som står med ett par meters mellanrum, upp mot en gemensam avsats där de kan mötas. De sjunger mot varandra medan de sakta sakta klättrar längre och längre upp, och till slut möts de på avsatsen. Så känns det. Vi klättrar och klättrar, och ibland snubblar vi och ramlar tillbaka ner en bit...

Ja, den gjorde intryck på mig på många sett, den där föreställningen...

Kram!
/H.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Att LEVA är härligt när man har kommit på hemligheten...
Stor KRAM från Mie.


skrev Gäst i dricker jag för mycket

Läser om er som trevar fram på stigen utan alkohol.
Känner att det finns en kraft & vilja.

Styrka & energi till er att forts framåt.
.../ kram från Mie <3


skrev Gäst i hur mycket är för mycket?

Lilla blå....

Som jag skrev i min egen tråd för ett tag sen så fick jag en liknande reaktion från en person i min närhet. Som oxå har liknande erfarenheter som mej.
Det jag ser hos henne är att hon som hamnar i samma spår... du vet...kaka söker maka.
Så att "älta" är just en försäkring om att kunna stå stark i framtiden & kunna se när ngt osunt närmar sig.

Annars tycker jag det är viktigt att kunna se att vi hanterar saker olika utefter hur långt vi har kommit på våran resa.
Du har kommit långt vännen.

Kram från Mie.


skrev Gäst i Vägen vidare

Barnens pappa har alltid snusat... men började röka på heltid samtidigt som snus/droger & alkohol när hans mamma dog i kol.
Varför....?... ingen aning.
Kanske behöver han få mer snurr....


skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...

Härligt Berra!
Jag känner mig också som en Berra just nu, nyktra mornar och en glädje i att vara just nykter. Fyller stort år senare i år, och ser fram emot att åka till Tyskland och köpa massor av sprit, vin och öl. Ska bli så kul att bjuda andra som vill ha, och själv mysa omkring och ha kul. Gärna med Trocadero i glaset. Så vill jag att det ska bli och känner bra känslor när jag ser det framför mig. Så fort jag låter bli alkoholen, får jag en bättre självkänsla på en gång nästan. Vågar stå för saker jag vill och uttrycka dem. I stället för att bara knyta näven i fickan och vänta på att få komma hem och leva ut mitt låtsasliv ihop med polarn Carlsberg Guld.
Det gick nyligen en bra musikserie på TV4 som hette Så mycket bättre. Tänkte på det, Så mycket bättre livet blir för det mesta när alkoholen är borta.
Magiskt.
Ha en bra söndag där ute i verkligheten
/Fenix


skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...

härliga skildring av trivsam lördagskväll. Njut av Vasaloppet och så önskar jag dig en god söndagsmiddag, en skön kväll... och en bra måndag! /mt


skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...

härliga skildring av trivsam lördagskväll. Njut av Vasaloppet och så önskar jag dig en god söndagsmiddag, en skön kväll... och en bra måndag! /mt


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Bra jobbat !
Jag hoppas själv komma till din insikt och styrka.
En dag kanske jag också kommer så långt att jag kan vara utan alkohol för att njuta fullt ut av livet.
Är inte där än men väntar och tar till mig av livserfarenheter som din.
Fortsätt leva som du lever nu - det inspirerar.


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

..och tack & lov den enda för kvällen..
Den skvalpar förnöjsamt därute i köket efter kvällen övningar...

Grannarna var över och vi fluktade på sista chansen på melodifestivalen...
Vi åt middag tillsammans, det blev taco's, och inget så där tra-la-la middag..
utan vi kan umgås ändå utan en massa krusiduller i köket...

Det känns skönt, snubben kommer in med sina vardagliga slitna jeans,
en och annan oljefläck efter något meck...
Jag ser på hans brallor, och tittar på mina, japp vi är på samma nivå!

Tillsammans kan vi vuxna fläka oss i hörnsoffan, och damma av en och annan fis också...
Och det känns skönt, vi kan vara naturliga med varandra...
Och det är nog det absolut viktigaste i ett förhållande gentemot andra,
kan man fisa ihop, ja det är det mest ultimata vänskapsbandet man kan visa,
då känner man sig trygg i varandras sällskap och kan vara som man är...

Ja, jag är lite knäpp, men jag tolkar det så...
Det bidrar till en lugn atmosfär, och visst..en viss odör också...

Vi hejjade på våra gemensamma favoriter, och det gick väl sisådär...
Phil Collins lookalike med the Monkeys, han kom hela vägen...
Ja ni ser, jag har inte totalkollen, jag umgås och surrar en hel del, och fladdret på TV'n är ganska så sekundärt...
Precis som det var när jag drack, TV'n var inte viktig, utan någonting man blängde lite slött på när man inte hade något att prata om för stunden...
Så jag har inte förändrats sådär tvärt genom nykterheten, jag är samme snubbe som tidigare...

Men...jag har ingen dryckes-stress kvar, måste inte se till att det finns i glasen hela tiden, allra helst mitt eget...
Behöver inte "hämta något" i köket där BIB'en står i onödan, behöver inte känna stressen över hur mycket det är kvar i den heller...
Eller börja leta/öppna nästa Bag-in-Box så jag är säker på att mitt rus ska behållas på en jämnt, eller ökande nivå..
Jag drack julmust i mitt rödvinsglas, och vet ni...?
Jag drack bara så länge jag var törstig, inte fortsatte jag att dricka för någon annan "törst", nej nej!

Mätt och belåten kunde jag avnjuta efterätten och kaffet vid soffbordet med mina sinnen i fulla bruk, det kändes bra!
Jag hade det bara trevligt och avslappnat, inget "internt brus" i huvudet som tog all min uppmärksamhet...
Sade inget dumt som jag kommer att ångra under morgondagen, välte inte omkull några glas osv..
..och vet ni?
Det känns fortfarande så bra, och jag har inte gått miste om någonting..

Jag har mitt liv i behåll, och jag har ett kvalitativt bra liv, just nu, och just i morgon...

Imorgon vet jag att frugan kommer att smyga upp kl 07:55 för att sätta på TV'n...
För då som traditionen bjuder, börjar starten av Vasaloppet....

Jag kommer att slå upp mina klarblå så småningom, och upptäcka...
Det kommer ingen ångest, det kommer att bli en BRA dag, därför att...

Jag ska se Vasalopps-starten för tredje gången i mitt vuxna liv, utan bakfylla!!!

Är det inte en underbar och ny tradition...?

Ibland är förändringar....BRA!

/Berra


skrev Gäst i Tips på bra litteratur, internetsidor och filmer

LÄS BOKEN! "Äntligen full kontroll" Av Allen Carr.

Den fungerar verkligen! 90% de som testat metoden känner sig FRIA alkoholbegäret!

Varför vi inte subventionerar ut mängder av dessa böcker till behövande är för mig helt oförståeligt.


skrev mulletant i Nu börjar min resa!

önskar dig en trevlig helg! Hoppas det går bra för dig! /mt


skrev Fenix i Nu börjar min resa!

Hej lilla jag!
Missade ditt inlägg, då hade vi en bra kväll både du och jag i går. Ja, det är märkligt hur alla vittnar om det magiska i att stress och oro rinner av sinnet när man kommit in en AA-lokal. Hur en inre ro infinner sig och gör att man lämnar lokalen i en helt ny balans. Grattis till tre veckor!
/Fenix


skrev Adde i Nu börjar min resa!

min trygghet är fortfarande AA. Jag är "skolad" inom AA och i början av min nykterhet gick jag 3-4 gånger i veckan, ibland 2 ggr om dagen. Jag upplevde det som min fasta punkt i tillvaron när livet ändrade karaktär och jag var tvungen att hitta mig själv i den röra som fanns i mitt inre. Det var mycket nytt att upptäcka som nynykter !

Jag har väl idag ett mer sporadiskt gående till AA, jag var faktiskt igår, men när jag känner att jag börjar spåra ur så ger jag mig dit. Samtidigt är det viktigt att vi som varit med ett tag visar upp oss så att nykomlingar ser att det fungerar och att vi är beredda att hjälpa till i vår tur. Såsom vi blev hjälpta när vi var nya.

Det är en fantastisk organisation som finns över hela världen, även i länder där religionen säger att alkohol inte finns. Eftersom våra traditioner är grunden så är det lika var du än kliver in i en AA lokal, jag känner mig hemma direkt oavsett språk, religion, kultur !! Många är de gränslösa berättelser som berättas om hur folk blivit hjälpta bara genom att kontakta AA i landet de är i. Jag själv har blivit skjutsad en rätt lång väg på kvällen bara för att de inte tyckte om att jag som utlänning skulle vara ute själv. Trygghet !!

Kanske vi syns på något av AA's stormöten ?


skrev Fenix i Nu börjar min resa!

Tack Adde!
Ja. så enkelt och så svårt är det här med alkoholism. Den enkla lösningen är att sluta med alkohol, eftersom den nästan uteslutande gör dig skada. Det svåra är att faktiskt komma till skott och göra det. Efter att ha sovit en riktig sömn på sju timmar och vaknat nykter, hoppas jag för allt mitt hjärta att äntligen vara på den rätt sidan gränsen för gott. Men jag följer rådet, och har tagit som löfte att idag ska jag äta bra mat och inte dricka någon form av alkohol. Nog är det ett realistiskt mål.
Och så ger det mig en ny guldstjärna i min bok:-) En bra fredag till alla!
/Fenix


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Åhh va roligt att höra att du varit på möte!!! Jag var på mitt tredje möte igår kväll och det är toppen!
Känner mig glad och full av energi när jag åker därifrån! Men visst är det en varm känsla att
komma dit!!?
För mig personligen går det fortfarande fint... Har tre vita veckor nu... Tiden rinner på och
jag mår så mycket bättre! Inte bara fysiskt men framför allt psykiskt! Så himla skönt att
slippa den jäkla ångesten.
Hur har ni andra det?? Nån annan som varit på AA-möte?