Senaste kommentarerna i forumet

... har läst tillbaka i din tråd lillablå och tänker på vilken resa du gjort det senaste året. Måste säga igen att det är ett oerhört stöd för mg att få dela era erfarenheter. Tack för er generositet. Jag önskar dig lycka och allt gott lillablå! Kram, mt

Hej du gamle alkis!
härlig dag du verkar haft?! du är värd många sådana dagar!!!
och så gott att du kunde suga i dig det gottiga i en fin komplimang!
kan du lära mig trixet?!
kram och sov gott!!!

Japp, så sant, så sant...
och perfekt tajming!
tack för att du delade med dig!
sov så gott!!!
kram!
/k

Lillablå, fina du.

Ikväll fick jag höra ett citat som fick mig att tänka på dig inför din flytt:

"Att våga ta tag i sitt eget liv innebär stora risker:
Du kommer inte längre kunna skylla på någon annan!"
(Erica Jong)

Så sant. Kram!
/H.

nu är det färdigt, tjejen är inte längre min tjej längre... :-(
FAAAAN !!!!

Nu var det inte alkoholen som ställde till det utan allt annat runtomkring våra liv som fasen inte gick att få ihop utan att rasera allt runtomkring oss...
vi hade byggt upp våra liv efter skilsmässan på olika sätt, hon i en radhusidyll med allt vad det innebär, jag på min lilla hästgård ute på landet, hon har en annan levnads-status än mej( "skulle aaaldrig ta en anställning som gav mindre än 300`000 om året") och lite annat som hela tiden drev små kilar mellan oss fast ingen egentligen ville, lr iaf det är vad jag trodde..

ensamt är det, känns alldeles tomt, ont gör det...
Har inget hemma vilket är tur för då hade jag trillat !, rejält !!!!!!!
Vetefan vadsom händer imorgon, känns som jag skiter i allt !!!.
orkar bara inte mer, tappade sista gnistan liksom.

ska iaf ut i skogen till helgen, att gå ut med bössan ger mej en ro som jag inte kan uppnå på annat sätt, blir kanske en räv lr två, har sett några stryka omkring härute, med tanke på masken så är det bara att skjuta numer !!..

Kram
S

Har läst lite här och var i dina inlägg, har inte riktigt ro att läsa just nu.

Känner igen mig totalt i ditt första inlägg! Men för min del var det för 15 år sedan.
Du gör helt rätt och jag önskar dig all lycka i ditt nya liv.

Kram!

Mr_pianoman,
det är skitviktigt för oss att veta hur det är på andra sidan... för oss på
var sin sida om flaskan... och jag kan förstå honom till stora delar, men
jag har fortfarande svårt att fatta hur starkt alkoholen lockar, och hur den
kan få en älskad att välja flaskan trots att det får fruktansvärda konsekvenser..

Min kärlek vägrade erkänna att han hade problem. Nu i efterhand kommer
jag ihåg att han skrek åt mig en gång att han var en fullbordad alkoholist,
men där och då, innan JAG hade fattat riktigt hur illa det var, slog jag det bara
ifrån mig, och valde att inte lyssna till det, utan till det han sa i nästa sekund,
att han minsann inte hade några problem alls, utan att det var jag som hade
större problem och var psykiskt instabil och allt vad det hette...

Ett tag efter att flyttat och vi brutit helt, fick jag ett sms där han bara var tvungen
att fråga om jag gick för att jag tyckte att han drack för mycket..
jag vet egentligen inte hur det var med hans insikt.

Och hade vi haft en längre historia tillsammans, ett före alkoholen, en lycklig
tid att hitta tillbaka till, hade jag kanske försökt lite till, men de bra stunderna
var för få för att slåss för... oftast kom det dessutom en knuff i ryggen precis
efter en bra stund, för han kunde ju inte låta mig vara glad och lycklig för långa
stunder i taget... =)

Har haft en underbar lång fika med massor av prat och värme, tack!!!
Tiden bara flög iväg, och jag svävade hemåt i snöstormen, fylld av bubblor av
hopp och tro, det finns lyckliga slut, och jag tror jag fått höra delar av en historia
med just ett sådant! TACK!!!

Nu måste jag ta tag i bokföring och packning och städning och resten!
För på lördag bär det av, då får jag leva med konsekvenserna av ett av de första
beslut jag fattat i mitt liv som bara berör mig, som jag inte kunnat hänga upp på
vare sig någon annan eller tillfälligheter... Mitt hem, mitt namn på dörren, mitt...

På Al-anon igår delade en vän om hur hon tidigare levt sitt liv i sittandes i en
ryggsäck, ivrigt hängt med på allt, skrattat och levt livet, låtit någon annan fatta
beslut om vart och när och hur... och hur hon när det bar iväg åt fel håll inte kunnat
byta färdriktning, säga stopp eller ta sig ur... kände igen mig så väl idet... men hur
skrämmande det än är, så är jag glad att jag går på mina egna ben, om än lite
stapplandes och både framåt och bakåt... jag lever mitt liv!

Tack för att ni finns, allihop!!!
Kramar!!!
/k

vilken dag !!

Jag, en gammal alkis, har fått en komplimang från en kvinna som var rakt på sak och väldigt utförlig !

Jag är ju inte alls van vid det så jag har ju studsat fram under några timmar nu ! Och tänk vad jag har lärt mig av det, att ord kan lyfta människor i vardagen, att få bekräftelse, att få höra att man syns !!

Jag tror man mår bäst när man känner att man blir "brukad" (Olle Carlsson) , att man har en uppgift, att man betyder något för någon och en sån här komplimang lyfter mig oändligt i min vardag. Jag brukar försöka vara frikostig med leenden och ögonkontakt för jag tycker ju själv att det är trevligt och det skapar ett visst förtroende även så att jag försöker påminna mig att säga något när någon gör något bra men tyvärr glömmer jag det ibland. Det är en förändring jag måste jobba på.

Och trots att jag försökt jobba med min självkänsla och ständigt fylla på den så att jag förstår mitt värde som person så blir jag generad av en sån komplimang och vet inte riktigt hur jag ska svara. Jag känner mig som att jag inte alls är värd den uppmärksamheten och allt det gamla kommer fram som "äsch, inte ska du väl tycka så om en sån skit som jag" "jag som har varit så dum mot folk när jag druckit" "ähhh, jag är ju alkis" !!

Men vad f-n ! Jag har ju fått den här komplimangen för att den personen tyckte just så och ville säga det till mig för att jag är värd det !

Tänk att det är så svårt att ta emot beröm men så dj-la enkelt att ta emot skit !!

Idag har jag valt att vara nykter och en person har gjort min dag till en verklig segerdag, jag sträcker på mig och känner mig stolt !!

.... av en anledning din tråd från början igen.
Det slog mig hur skönt det är (för mig) att vara ur det där nu. Inte behöva ha dåligt samvete för att jag ljugit om mitt drickande. Inte behöva rodda med allt som hör med alkoholismen till, såsom att skaffa, gömma, se till att jag har så jag klarar mig över helgen, vara bakis på morgonen, skämmas för att jag har alkoholproblem, inte kunna köra bil, bränna relationer.......och allt annat.

Jag är alltså den missbrukande i vår familj, och det har gjort så ont att veta att jag förstör så mycket men ändå fortsätta dricka. Ibland faktiskt dricka på att jag skäms för att dricka. Helt kockobäng, men i missbruket är man inte så smart.

Nu har jag ro i själen, vaknar på morgonen och mår bra både fysiskt och psykiskt. Visst kommer dagarna komma då det är jobbigt och jag behöver kämpa med att inte falla tillbaka. Men då har jag verktygen att kunna motarbeta suget. (hoppas jag)

Vet inte varför jag skriver detta, men jag är övertygad om att du också (med lite perspektiv) kommer känna som jag. Men det måste få ta tid. Och dom dåliga dagarna måste få komma för att dom bra ska utmärka sig. En annan sak jag är tämligen säker på är att du kommer få en mysig stund med din nyfunna vän i eftermiddag.
Vem vet, vi kanske ses nån gång i framtiden.

Styrkekramar till dig!
Du verkar vara en väldigt fin människa.

/R.

..på min livslinje...

Läste det jag skrev igår, och det känns helt rätt idag,... också...
På ett sådant sätt kan jag knyta ihop gårdagen med den nya dagen, dagar förändras, men min för tillfälliga mycket bra sinnero'n är oföränderlig...
Det känns stabilt, och det är ju viktigast, även om en sinnesro både kan betyda att det är uppåt eller nedåt, men det är stabilt...

Har inget speciellt att "längta" till, inget som kan ge mig någon kick, men ändå känns det bra, det är onormalt för mig, tro det eller ej...
Där ligger lite i personligthetsförändringen, att söka sig bort ifrån alla kickar, alkoholen gav mig kickar tidigare...
En "kicksökare" som stänger av alla kickar borde explodera, eller implodera (omvänd explosion)...
Men se...det kommer lite nya inputs med tiden, lite långsammare "kickar" som ger lite substans till livet...
Och nu sitter jag här och är harmonisk i själen, utan en enda j@vla anledning, det känns helmysko...

Allting är inte lugnt i min närhet, bilproblemen är (för tillfället) lösta, och inte längre en själa-gnagare..

På jobbet är det kalabalik som vanligt, lyssnade igår på hur chefen skällde ut en av mina anförtrodda kollegor högt och ljudligt i kontorslandskapet..
Fy f@n vilken j@vla social misär det är på min arbetsplats, undrar om man kan be arbetsskyddsombudet stänga arbetsplatsen pga psyko-sociala problem?
Chefen har det inte lätt han heller, men istället för att lyssna på oss andra, så väljer han att köra över oss, han kör på auktoritetstilen istället...
Får han med oss på det sättet, nä knappast, han får omotiverade kollegor som lägger sin energi på att hata ledningen istället...

Människor i sin närhet måste man få låta lysa om man har en chefsposition, även om det bär en emot, en släckt låga gör ingen nytta eller skapar ingen glädje.
Han delar också upp oss i två grupper, de som han har anställt och han håller under sina vingar, och som dessutom "spionerar" på oss gamla...
Vi gamla som sitter på nyckelpositioner och där firman skulle rasa om han kickade iväg oss, det vet han, han är beroende av oss...
Vi har mycket i bagaget sedan tidigare krascher, och skulle nog behöva en shrink som tog oss an våra medärvda problem sedan den tiden..
Han är ny och lovar ledningen guld och gröna skogar, och istället för att ta sig an problemen så piskar han oss hårdare..
Jag tror inte att det krävs så mycket, bara att var och en får ett erkännande och några små enkla saker som motiverar dem att jobba bättre...

Men...vem är jag att döma?,... och vem är jag att råda?, ..när ingen lyssnar på mig längre!
Det är som att skrika rakt ut i ett vakum, i universum...det finns ingen som hör på ljusårs avstånd...

Därför knyter jag all min energi på att behålla mitt förnuft fånget istället, det må vara kaos runtomkring mig, men inom mig SKA det vara lugnt...
Jag ska ha MIN kontroll, och det är den allra sista instansen där jag verkligen KAN ta kontrollen...

Så idag är det lugnt och harmoniskt......på insidan...

/Berra

Märta, varför skickar du oss en sådan länk, just när man mådde bra??
Urrrkkk!
/Fenix

det berör mig så oerhört att ni ser mig, och att ni tog er tid att läsa och svara...känner erat stöd, och är så tacksam för allt jag har idag. Så tacksam...

<3

/H.

Och ni kan dessutom välja att inte läsa TVÅ gånger!!!
kram igen!
/k

Hur Skönt Är det inte Att Ni Finns?!

Tack för musiktips och perspektiv!
Ebbot föll jag för direkt!!!
och ibland måste man faktiskt verkligen ta ett steg tillbaka för att ta sats!
TACK!!

Kom precis hem från Al-anon, och vilket möte det var! Idag delade vi om
självkänsla, och det var verkligen precis vad jag behövde! Hur jag måste
träna på att öka självkänslan, och inse att jag duger!

Ett exempel:
Igår hade jag kjol på mig på jobbet, det har typ hänt två tre gånger innan,
men bara på helgen, när jag bara jobbar några timmar, och inte så fysiskt.
Vi bygger dessutom om just nu, och det är snickare överallt...
och de kommenterade att jag hade kjol så klart, de är soliga och roliga och
riktigt bra killar, som passar in, men de valde att säga några ord, och flera
gånger påpeka att jag hade kjol... och naturligtvis blir en liten del av mig
kanske lite smickrad (typ lillfingret och stortån) men resten av mig tror att de
bara reats och driver med mig och gör det för att jag de tror att jag gjort mig
till eller för att jag... eller ja, vet inte alls, men jag kände mig snarare dum
över att JAG gjort mig extra besvär eller klätt upp mig för inget... kan inte ens
sätta ord på det nu... tveksamt om jag någonsin kommer kunna med att ta
på mig den där kjolen igen, speciellt inte så länge snickarna är kvar...

Och jag har redan planerat att fylla frysen med lite kakor, och bröd och skinka
om jag får oplanerat besök i min nya lya, och alltid ha någon typ av dricka
hemma, vatten eller cola, och kanske till och med ett par flaskor vin, ifall
någon vill ha det... jag dricker ju knappast vin själv nu för tiden, men ändå...
jag ser ju att det inte är logiskt... om någon kommer på oplanerat besök får
de nöja sig med vad som råkar finnas hemma, och förhoppningsvis kommer
de inte för att de är hungriga, utan för min skull...

I morgon ska jag träffa en vän härifrån för första gången, och också här gör
sig självkänslan (eller saknaden av den) påmind, jag är livrädd för att jag inte
ska vara tillräckligt trevlig eller pratsam eller kul... men ändå ser jag fram emot
det väldigt mycket, det känns ju som om ni är mina välkända vänner!

Skulle kanske pratat av mig mer på Al-anon... men vem är jag att ta upp deras
tid, de delar ju så mycket bättre än jag? och ni kan ju i alla fall välja att inte läsa!!!
=D

God natt och sov gott!!
KRAMAR!!
/k

Hur Skönt Är det inte Att Ni Finns?!

Tack för musiktips och perspektiv!
Ebbot föll jag för direkt!!!
och ibland måste man faktiskt verkligen ta ett steg tillbaka för att ta sats!
TACK!!

Kom precis hem från Al-anon, och vilket möte det var! Idag delade vi om
självkänsla, och det var verkligen precis vad jag behövde! Hur jag måste
träna på att öka självkänslan, och inse att jag duger!

Ett exempel:
Igår hade jag kjol på mig på jobbet, det har typ hänt två tre gånger innan,
men bara på helgen, när jag bara jobbar några timmar, och inte så fysiskt.
Vi bygger dessutom om just nu, och det är snickare överallt...
och de kommenterade att jag hade kjol så klart, de är soliga och roliga och
riktigt bra killar, som passar in, men de valde att säga några ord, och flera
gånger påpeka att jag hade kjol... och naturligtvis blir en liten del av mig
kanske lite smickrad (typ lillfingret och stortån) men resten av mig tror att de
bara reats och driver med mig och gör det för att jag de tror att jag gjort mig
till eller för att jag... eller ja, vet inte alls, men jag kände mig snarare dum
över att JAG gjort mig extra besvär eller klätt upp mig för inget... kan inte ens
sätta ord på det nu... tveksamt om jag någonsin kommer kunna med att ta
på mig den där kjolen igen, speciellt inte så länge snickarna är kvar...

Och jag har redan planerat att fylla frysen med lite kakor, och bröd och skinka
om jag får oplanerat besök i min nya lya, och alltid ha någon typ av dricka
hemma, vatten eller cola, och kanske till och med ett par flaskor vin, ifall
någon vill ha det... jag dricker ju knappast vin själv nu för tiden, men ändå...
jag ser ju att det inte är logiskt... om någon kommer på oplanerat besök får
de nöja sig med vad som råkar finnas hemma, och förhoppningsvis kommer
de inte för att de är hungriga, utan för min skull...

I morgon ska jag träffa en vän härifrån för första gången, och också här gör
sig självkänslan (eller saknaden av den) påmind, jag är livrädd för att jag inte
ska vara tillräckligt trevlig eller pratsam eller kul... men ändå ser jag fram emot
det väldigt mycket, det känns ju som om ni är mina välkända vänner!

Skulle kanske pratat av mig mer på Al-anon... men vem är jag att ta upp deras
tid, de delar ju så mycket bättre än jag? och ni kan ju i alla fall välja att inte läsa!!!
=D

God natt och sov gott!!
KRAMAR!!
/l

har haft en lugn o skön dag idag... några turer med bilen och inte en tanke om att dricka alkohol igen...
Inte än iaf... Jag är glad så länge känslan håller i sig, men är lite
rädd för vad som händer den dagen jag blir sugen igen...
För den lär väl komma är jag rädd. men jag ska stå på mig å
ska på mitt första AA-möte på torsdag!

Victoria
tack för,som Adde skriver,ett väldigt starkt inlägg
har själv två systrar som står mig nära,,,,
kan inte göra annat än ge dig en varm tanke
att se en nära försvinna inför sina ögon,
oändlig smärta
skönt att du för övrigt har det lugnt
så du kan få gå igenom detta med alla dina sinnen närvarande

stoor kram Måne

Trololo Berra och alla andra.

Måndagen passerad, idag är det tisdag och snön faller sakta härute. Trist med mer snö för en som älskar våren men kan ändå inte låta bli att tycka att det är vackert. Stillsamt på något sätt och skänker mig ro i kroppen. Långt kvar till helgen är det och jag har brottats med något så trivialt som att Christer Sjögren fullständigt mosade en av mina favoritlåtar av Bowie i helgen. Så jag bifogar det värsta av det värsta, s, lyssna och tja,,, njut om du kan. Christer, släng dig i väggen!

Kram Märta

http://www.youtube.com/watch?v=dnLjr8TaE1Q

..har passerat under namnet "måndagen" utan att den har drivit mig till vansinne, och man tänker...är detta sant?
Den var som alla andra dagar, utan att göra ont, utan små grejor som gjorde lite ont, men inte själamördande...

Kände att jag var tvungen att lägga en liten kommentar på forumet, för här är det väldigt dött just nu...
Tänker ofta tanken, är det bra, ..eller dåligt...
Är det bra för att folks problem med alkoholen har blivit mindre, och behovet av att prata med andra har lagt sig för tillfället???
Eller är de uppgivna och har slutat prata med andra om sina problem, det går ändå inte...typ..
Eller faller det sig bara naturligt, att det ibland är svackor där det inte finns något behov att behöva yttra sig...
Men alla kan väl inte ha sina svackor samtidigt heller, ..eller?

Lite ur Berras dagbok...
Helgen som gick var som under de senaste åren, helt suverän, ingen spånken, ingen ågren...
Fredagen blev en dag där vi alla tappade kontrollen helt, vi kom inte till jobben, eller skolorna...
Vi blev insnöade helt och hållet, det gick inte att komma ut på vägen med 3 dm tjockt snölager, redan på Torsdagen fastnade vi på gatan,
och efter ännu mer snö under natten, så var det bara att ge upp.....

Ge upp!, aldrig, det måste gå att komma till jobbet, men inga bussar, inga tåg, ingen sophämtning, ingen skolmatleverans, ingen post, ingenting...
Stressen var total, tills vi i sinnet fick acceptera faktumet, idag bli det inget arbete, ingen skola, utan bara att vara hemma, oplanerat...
När acceptansen infann sig, och till slut plogbilen varit framme, ja då ville vi inte åka till jobbet längre, det fanns ju trots allt två timmar kvar..!
DET var en nyttig erfarenhet, ge upp någon gång, envisa människa, det finns inga möjligheter kvar...

Och det var rogivande så här i efterhand, jag var åter igen tvungen att ge mig, acceptera mitt nya läge, så här är det!
Lite granna som att upptäcka sitt läge med alkoholdrickandet, ge upp...så här är det!

Idag på morgonen så myser jag i mitt inre...
"Bitchen" har lyckats reta upp andra på jobbet, och de går i taket, aggressionerna och upprördheten är total, jag är inte inblandad...
Jag tittar och lyssnar och tänker....hade jag rätt, ...eller hade jag fel..???
Jag väljer att inte ta någons parti, utan ser helheten, vad är det som händer, finns det någon som drar igång en diskussion bara för att det ska hända något!
Är det någon som är själa-ätare här på min arbetsplats, varför ger de sig aldrig, ska alltid ha rätt, ge upp envisa människa..!

Märker de inte att hon vill bara jävlas, hon lyckas dra i de rätta trådarna för att trigga de andra, och gensvaret är totalt..
Hon får som hon vill...skapar ett kaos, och intrigerna är i full gungning, men jag är inte med...
Jag har genomskådat kärringen, och låter allt bero, de ska inte lyckas dra in mig i deras ställningstagande, jag är "större i själen" än de...
Jag tänker bakvägen, om jag inte mår bra av en sak, så ska jag välja att inte gå in i det, utan låta det passera oberört...

Så skapar jag mig en inre ro, inga fingrar i andras syltburkar, ett stängsel mot alla gläfsande hundar, och funderar på...

Vad är viktigast???
Att jag mår bra, naturligtvis, och om jag kunde kliva ur min kropp och råda mig själv, vad skulle jag säga som en vän..till mig själv...
Sluta göra dig själv illa, gör inte saker du inte mår bra av, älta inte problemen, observera dem, men ta inga beslut...
Frigör tankar till fritt tänkande, så kanske det onda inte längre har ett majoritetsinnehåll...
Om man inte vet vad som gör en gott, sluta tänka på det onda, så kanske något gott växer sig starkare och blir en god tanke..
Kan man inte tänka på en enda god tanke, tänk då på ingenting...

Ge allt 2 minuter i ditt huvud, om det inte bådar gott, släng bort den tanken och börja tänk på en ny tanke...
Allt behöver inte bli bestämt som bra eller dåligt, de kan vara obeslutade i sina tankar också, och bara lagda åt sidan...
Ja det är ett nytänkade, och för vissa fungerar det, bryta "tungtankar" till "lättankar", så frigör jag utrymme till bättre tankar..

Just nu tänker jag på en kund som jag gjorde glad, och det skänker mig också en inre glädje...
Imorgon KAN det bli en skitdag, men det är morgondagens problem, jag vill leva i nu'et...

En dag i taget..

Mors Berra

dig Viktoria för ditt starka inlägg.

Jag har inte varit i närheten av din situation personligen men jag kan mycket väl sätta mig in i den rent känslomässigt. Jag har upplevt smärtan hos nära vänner som genomlevt ungefär samma sak och sett hur de, av alla, har haft den mest konkreta inställningen till livet. Jag blir imponerad och konfunderad över hur de kunnat stå starka fast det, som du säger, stormar runt dem.

Mitt beslut om att ta en behandling föregicks av en radda händelser som jag inte delat här men som sammantaget innebar att jag hittade min nykterhet. Med facit i handen så kan jag nog se att "någon" har lotsat mig till en rad beslut och visat mig vägen. Och då menar jag inte min hustru !! Mitt nya liv i nykterhet har haft sina upp och nergångar och jag har blivit förvånad hur "lätt" jag klarat dessa jämfört med mitt tidigare liv. Vad som sen är hönan eller ägget är jag inte på det klara med men jag tar tacksamt emot den styrka som min nykterhet skänker mig.

Och som du skriver så är det så viktigt även för mig att känna min känslor, stanna kvar, inte fly, och som du så bra uttrycker det :
rotad i den verklighet som inte alltid kan kontrolleras

Tack igen Viktoria för att du hjälper mig i min vardag så jag kan lära mig av dig.

Det är så mycket värt för mig.

Godmorgon Måne : )
Tja, vet inte...alllt är inte väl, förutsättningarna att klara motgångarna är dock avsevärt bättre som nykter än full eller bakfull...

Min lillasyster är svårt sjuk, har varit det i snart 2 år, och kommer inte finnas i mitt (eller någon annans) liv så länge till. Smärtan är enorm, overklig...Paradoxalt nog är det i övrigt i mitt liv lugna gatan just nu, allt liksom bara flyter sakta på. Kanske är det något/någon som hjälper mig att sätta ena foten framför den andra för att kunna gå igenom detta utan att gå sönder helt och hållet...
Kan inte låta bli att tänka som så, att kanske fanns det någon mening med att jag drevs till att ta beslutet att sluta dricka, att min arbetssituation förändrades drastiskt (mot min vilja - men i slutänden till stor gagn för mitt välmående och min livskvallitet) Som om jag är lite bättre rustad, på någe vis, för att våga och orka vara i det som sker nu. Inte fly, det är så svårt ibland, utan stanna kvar i det olidliga...andas...gråta...känna precis det som känns, låta det komma och bara försöka stå kvar...rotad i den verklighet som inte alltid kan kontrolleras. Jag kroknar och böjs i stormen..men hoppas att mina rötter är så pass förankrade nu att jag inte blir skvatt galen *ler lite...*

Inser att livet ser ut så här...också...det är en del i paketet vi köpt när vi väljer livet. Men jag ska inte fly....

Vad härligt, Lilla Jag...att du kan känna lycka och hopp trots att det mitt i allt ÄR en sorg och saknad. För det är det, men det går över med tiden.
Att samla på nyktra lustfyllda upplevelser, tex att maten smakar så mycket bättre, ingen bakfylla, ingen skam och ångest är toppen, försök tänka på känslan du har/hade mycket och ofta som en påminnelse om varför du ska låta bli, när suget och tvivlet sätter in. Varje sådan seger är ett steg närmare ett nyktert liv, ett liv som är på riktigt. Ett litet knep kan vara att varje kväll be tacksamhetsbön, tacka för de saker du fått uppleva idag som var possitiva - detta för att påminna dig själv om vad du vinner på att vara nykter.
Önskar dig all lycka...

strongt lilla du
att ringa någon
jättebra gjort
modigt
att börja inse
erkänna för sig själv
är det viktigaste
man har ju ljugit för sig själv såå länge
man är som två personer
o de kommer liksom inte överens så länge man inte har kommit
till insikt om hur illa det är
jag har erkänt för mig själv,för er ,min make
jag är alkoholist
nämnt för en del närstående
inte sagt det rent ut men nämnt att jag har svårt att sätta gränsen
en början i alla fall
även jag är nykter
igår idag
o hopefully tomorrow,
en dag i taget
återigen,,välkommen hit
hur mår du idag vännen?
kram Måne
till dig också Victoria,hoppas allt är väl med dig

Var på restaurang igår... vid var o varannat bord satt man och sippade på ett glas vin.
Kände en viss sorg över att jag inte kan hantera sånt.
Men samtidigt en otrolig lycka över att INSE just det! Att jag inte kan...
Åt god mat, drack mineralvatten och mådde toppen efteråt!

Hoppas ni andra hade en fin Alla Hjärtans Dag!