Senaste kommentarerna i forumet

eller tre eller nio !!!

Helt ovetenskapligt men som jag tror de flesta som slutat med alkohol eller droger har lagt märke till är att någonting händer ungefär vid tidpunkterna 3, 6 och 9 månader in i nykterheten. Varför det stökar till det för oss just då tror jag inte nån vet riktigt men så är det !

För min egen del blev jag så fruktansvärt odräglig vid 3 månaders "ålder" att fru och barn nästan vädjade att jag skulle ta en sup ! Jag återgick helt klart till gamla beteenden och var torrfull. Jag kommer ihåg att jag ringde runt till mina behandlingskompisar som var ung i samma "ålder" och vi hade alla mer eller mindre liknande symptom. Vi hade ju blivit förvarnade av vår efterbehandlingsterapeut men ändå blev vi skrämda av det som hände. En yngre kille tog ett återfall som han aldrig hämtade sig ifrån. Man kan ju tänka att det blev en självuppfyllande profetia men nu har jag sett det hända så många gånger hos andra så för mig har det blivit en sanning.

Däremot så varierar symptomen från väldigt kraftiga till en lättare typ av nervositet och oro och även i tid när det är som värst. Jag upplevde 6 månaders väldigt lite men det kan ju ha varit att jag lärde mig av vad som hände första gången. 9 månaders hade jag inga känningar av alls.

Att sluta snusa och röka samtidigt med att sluta dricka råder vääääldigt delade meningar om !! Jag vet att det finns vetenskap som pekar på fördelarna med att även sluta med sånt samtidigt med alkoholen MEN som råalkis så håller jag inte riktigt med där !! Det är mycket möjligt att det rent fysiskt är bättre med totalstopp av samtliga beroendegrejer men psykiskt är det inte lika lätt. Jag har haft vänner som har bestämt sig att göra såna (idiot-)stopp (bla en vän på behandlingen där det gick så långt att terapeuten köpte snus till honom och sa åt honom att fortsätta snusa!!) och ingen har klarat av det. Och då har det varit tillbaka till alkoholen som gällt. Ska man rangordna farligheten så röstar jag på alkoholen som den värsta fienden, har jag inte den är det lättare att bemästra de andra när jag känner för det.

AA's devis : En sak i taget är inte så tokig ändå !!

Jag själv var mogen 1,5 år in i nykterheten med att sluta röka och det tog 4 år innan jag valde bort snuset. Är det nåt jag skulle gnälla på idag så är det väl sockersuget och att jag äter för mycket !! Men , jag är hellre fet än full !!

Det är kanske dags, Lelas, att ta ett lite snack så ni kommer på samma nivå igen utan anklagelser ? Vi är bara människor med våra fel och brister och vi alkisar har en stor förtroendebrist som tar lång tid att reparera. Tillit är inget vi får när vi slutar supa utan tillit är något vi förtjänar efter en lång tid i nykterhet.

Låt du gubben få ta sin prilla !! Det är han värd !!

skrivet.Så sant som det är sagt

Tack, gullet.

Jag kom fram till en sak sent i går kväll, efter att ha varit mer eller mindre paralyserad sedan lunch. Eller ja, jag åt flera gånger, jag såg på dåliga tv-program, jag surfade runt... Så jag var inte så död som jag kände mig.

Hur som helst. Jag kom fram till varför jag blev så ledsen. Rätt som det var trillade polletten ner.

Som några av er vet sedan innan så bestämde jag mig för att stanna kvar hos maken även om han skulle ta ett återfall, under förutsättningen att han hanterade återfallet "enligt boken". Han vet efter tiden på behandlingshemmet vad han förväntas göra, och om han skötte det så skulle jag acceptera återfallet. Och så blev det ju också, för ca en månad sedan. Han tog ett återfall, han hanterade det väl, vi pratade mycket och tog hjälp av det skyddsnät vi har på olika sätt. Fine.

Och det där var ju alltså ett återfall på "den kemiska sidan" av alkoholism-myntet. Det handlade om alkoholens kraft, och berusningen och sånt...

Men, det som hände igår var något annat. Det visade sig att maken under en tid - jag vet inte alls hur länge - har snusat. Jag skiter egentligen i själva snuset (fast jag tycker att det är äckligt som tusan, men det är ju en annan fråga), men det som gör så ont i mig är att han inte har sagt något. Han har uppenbarligen köpt snus, lagt dosorna så att jag inte skall upptäcka dem, och låtit bli att ens nämna det. Han säger att han inte har sagt något eftersom han trodde att jag skulle reagera ungefär så här - och då undrar jag varför han ändå har gjort det, om han nu vet att det kommer att göra mig ledsen...

Så, det här känns som ett återfall på "den psykologiska sidan" av myntet. Även om det i sig inte är en så stor grej, så blev det för mig en jättegrej eftersom beteendet är det samma som när det handlades, gömdes och smusslades med alkohol här hemma.

Jag frågade maken hur stort steget är från det här till att börja gömma flaskor igen, och han säger att det är jättestort. Men hur skall jag kunna tro på det?

Usch, det känns som att jag halkade flera månader tillbaka i tiden när det gäller att kunna lita på honom. Och jag tyckte ju att det gick så bra... Suck.

Men... upp på hästen igen! Kram, alla!
/H.

Tänker att jag skall in o läsa här vad mina vänner här har för sig o pratar om. Att söka stöd o tröst. Men när suget kommer käns det som något hindrar mig att gå in här, är rädd för att se sanningen o att någon säger bit ihop o var nykter nu, rädd att inte få ta den där ölen. Detta skrämmer mig, käns som en annan tar över ens vilja o tankar.
Hur tacklar ni suget? skrämmer det er?
Nu har jag slutat snusat bestämde mig i morse, får nu se om man även ramlar tillbaka där. Två onda sakaer man kan vara utan. Skall man ändå kämpa med att sluta med ölen så kan även snuset få följa med på samma resa,

Polaris

.och jag med dem, och så tänker jag, är förändringen klar nu?

Har mina två år brevid flaskan (och inte dränkt inuti den..) gått från förändring till normalstatus..
Är jag "färdig" nu, är mitt normala jag nykter och avdrogad från alkoholen?

Funderar på orden, en gång alkis...alltid alkis...
Jo nog är jag en personlighet som har lätt för att överkonsumera precis allt, jag söker mina kickar precis överallt..

Jag vet att jag aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol, jo jag kommer att kunna dricka...
..men aldrig mer "normalt", jag kommer för all framtid att ganska omgående få en alkholistisk förhållande till alkoholen,
dvs jag kommer att missbruka den eller åtminstone riskbruka den..

Och hur överjävlig är inte denna drog, som verkligen svetsar ihop stålband med sig...
Man vet vad den ställer till med, men man är oförmögen att vilja/våga slita sig loss,
den gör en stridsoduglig och man tillåter sig förnedras dag efter dag...

Man sitter där och funderar, vilket j@vla liv jag lever egentligen, varför tar jag mig inte ur det här...?
Dagarna går,... och man är så himla medveten om sin egna status, men man är helt handlingsförlamad...
Orkar jag ta en dust med mitt söndertrasade jag, som lever ett loose-loose-liv med alkoholen...

Alla förlorar på alkoholen, i känslor, relationer, ekonomi, aggressioner osv...
Kanske fem procent gör livet lite mera behaglligt, för några år sedan...
Ska dessa fem procent få överskugga de andra dåliga 95 procenten då, ska 1/20 vara starkare än 19/20!!!
Det låter inte sunt, någonting slår slint i ekvationen i våra huvuden, vi låter oss luras!

Vad händer med våra huvuden..?
Alla kan banta...
Alla kan sluta röka...
Alla kan sluta dricka alkohol...

"..det handlar bara om karaktär!"

Men om karaktären är vårat levnadsätt och identifikationen finns i vårat sätt att leva,
ska vi sluta andas då också, för att minska koldioxidutsläppen?

Någonstans i vårat inre har vi en magkänsla...över det som känns rätt eller fel...
Några röker för att det är "avkopplande" och gör att de kan få en paus ifrån arbete för återkoppling till livet...
Men om man nu bara röker istället för att arbeta, har då inte belöningen blivit det som tagit över hela alltet...
Ska vi då bara "belöna" oss hela tiden, utan att göra skäl för det, tog någon ifrån oss nappen för tidigt?
Samma sak händer med allting som det blir för mycket av...

Vi ökar hela tiden kraven på oss själva, vi ska vara effektivare och prestera mera...
Måste man då också "fira" mera, eller koppla av effektivare...
Vad är nästa milstolpe, nedåtjack?

Någonstans i mitt inre så finns det ett "gummiband", som går att sträcka NÄSTAN hur långt som helst...
Men med ålderns rätt blir det allt skörare och lättare för att få sprickor, och brister det så är det kört!
Min medvetenhet är att hålla koll på hur långt jag vågar sträcka bandet, dag för dag...
Totalt sett så måste jag minska på utsträckningen oavsett hur mycket jag än kunde sträcka mig tidigare i mitt liv...

När jag var yngre var jag "odödlig", idag har jag ett medvetande om att livet har sina begränsningar,
men det handlar inte om att överleva, utan att ha ett vettigt liv under tiden man lever..

Men idag...så räknar jag att dagarna går...
Jag är nöjd med de dagarna innan idag, och ser fram emot de dagarna som nalkas...
Jag har tagit bort ett stort oroselement i mitt liv, ångesten skapad av alkoholen...

Ångesten tar inte längre mitt liv...

/Berra

Ja ni gissar rätt! här sitter man hemma från jobbet med ågren, igår fick man besök av ölen igen. mitt i veckan fy fan vad kass man är. Blivit mycke dricka sista veckorna. Är så himla rädd. Vuxna karlen sitter här o är rädd. skäms.
När man fått en o två öl isig så mår jag så himla bra, livet leker. allt är frid o fröjd. tror jag. Tills man vaknar o ser alla mess o samtal man gjort i fyllan.

varför kan jag inte finna kraften som ni andra har, varför?

Önskar er alla en bra dag
Polaris

livet är sällan svart eller vitt. Det leder ingenstans att fördöma en annan och tala om hur "dålig" den är - och så kan det lätt (?) bli med vänner, man vill ta ställning för eller emot. Utan att det är illa menat. Din inställning till Al anon låter så sund och klok. Fortsätt med det och lär dig om dig själv! Kramar / mt

Mulletant, du skriver någon rad om människor som tror de ger stöd (och säkert också gärna bara vill gott). jag håller med om att det inte alltid blir helt rätt. Kan nästan bli upprörd över att allt blir så svart eller vitt. Och visst, mannen jag valt att leva med så många år har en hel del dåliga sidor. Men där finns ju de bra sidorna. Åtminstone jag behöver hjälp med att få en mer nyanserad uppfattning av, det som du så klokt skriver, den nya världsbilden. Hur konstigt det än låter, är det lättare att bli objektiv och även försöka se om livet tillsammans har en chans att fungera. Svart eller vitt - det blir lätt lite farligt. Och så klart vill jag komma ihåg det bra, även om det visar sig att det inte fungerar. (det här blev också lite svamligt, hoppas det går fram vad jag vill ha sagt)

riktigt vilsamt och skönt på soffan! Den tar mycket kraft den resan vi är på... gråt mänskobarn, det hör livet till, skrev en vän som inte orkade finnas kvar. Men orden håller. Kramar / mt

puss o kram till alla
måne

har jag konstaterat. Jag rådfrågade de nykttra här på forumet hur man ska göra när nån försvinner.... och har fsedan rågat efter dig TP och nån till "försvunnen ibland. Så ni vet att vi tänker på er och undrar hur livet ser ut. Det är märkligt, tycker jag, hur kontakten med helt okända kan ge så mycket... men det är säkert för att här kan man skriva rakt ur sig själv. Artighetsfraserna är liksom bortskalade och vi möts i livet som de mänskor vi är i glädje och smärta. Det är fint att ha en sån plats att besöka. Ha en bra dag med många meningsfulla ögonblick! / mt

Blå timmen och mr pianoman har redan svarat så klokt till dig lilla blå. Jag vill ändå i tidiga morgontimmen skriva att jag instämmer med dem. Alla lever vi i en "världsbild", en given föreställning om hur vårt liv och vår tillvaro ser ut. När bilden går sönder måste vi orientera oss på nytt och skapa en "ny" världsbild att befinna oss i. Jag tror att ältandet är en viktig del i den processen, att lappa och laga.... Har inte varit på AA el Al anon men av allt jag förstått är det just så som du lilla blå beskriver och det låter livstjänande och sunt. En helt annan sak att samtala med människor som vill lägga skuld på och svartmåla "den andre" - inte ovanligt... Människor som tror att de ger stöd och säkert menar väl - men sånt för inte framåt och bidrar inte till att hela en själ.
Det här blev kanske vimsigt, i nattmössan :) Det jag vill säga, fortsätt lilla blå att gå på Al anon och fortsätt dela dina tankar och din verklighet med oss här på forumet. Kram och ha en bra dag! / mt

Precis vad jag planerat att göra nu sedan några dagar. Ta mig tid att verkligen skriva ned för och nackdelar. Blir mer konkret då, än när man bara tänker hur mycket elände och begränsningar i livet alkoholen medför.
/Fenix

Tack så mycket mulletant :) Skönt att läsa att det är aktivitet här inne. Men det är ganska många jag saknar här inne

Jag tror såhär.....

Jag tror att anledningen att du går på Al-anon är just för att du INTE ska hamna i att gotta dig i detta. Du behöver lika mycket stöd och kunskap om dig själv som jag som nynykter behöver. Påminnas och träffa andra i samma situationer. En investering i dig själv.

Dom 28 dagarna jag hade på hemmet var förvisso inriktad på vår alkoholism, men jag skulle rekommendera alla människor att göra en sån självransakan nån gång i livet. Det behöver inte handla om alkohol. Alla har vi våra mörka vrår (större eller mindre) inom oss som det kan vara bra att analysera emellanåt. Det är aldrig fel att få lära känna sig själv, även om sånt som vi försöker förtränga.

Jag själv känner att jag inte kan göra något åt mina år i missbruk med allt vad det innebär. Det som hänt har hänt Jag kan inte förtränga det för det skulle vara fel mot dom i min närhet. Däremot försöker jag med hjälp av bla AA att vända det till erfarenhet. Det skulle jag aldrig klara att göra själv. Därför måste jag älta det fram och tillbaka, vända och vrida, höra andras erfarenheter och upplevelser för att kunna sätta en punkt senare fram i livet. Få känna den där äkta sinnesron.
Ungefär så tror jag det är för er medberoende också.

Jag kan ha fel. Jag är fortfarande nynykter. Men just nu är det såhär mina tankar går

Fortsätt med Al-anon! Det är många som sagt till mig att det är värdefullt, kanske i vissa fall livsviktigt.

Kram!
/R.

Lillablå. Jag tror inte att du ältar, snarare att du behöver tid att få sortera tankarna, få dem på rätt plats. Jag är ny i detta, men har haft andra mindre kriser i mitt liv. Och att man behöver tänka, bearbeta - det är jag helt övertygad om. Att bara rusa vidare, det fungerar kanske ett tag men inte så länge. Och ska man se något positivt i det så måste man ju tänka och bearbeta för att lära sig något, även av de jobbigaste erfarenheter. Då kan man ju också se sådant som varit bra (det blir inte svartvitt så att säga).

Din kollega kanske reagerade med rädsla för sådant hon själv inte orkat möta. Jag tror inte att man fungerar helt som människa om man bara stänger av. Ältar själv en hel del, just för att jag vissa dagar känner mig vilsen, men märker att för varje gång blir jag lite klokare (? kanske) och lite mer säker på vad jag själv känner och tycker. Älta på du, tycker jag. Och du är ju redan på gång med att gå vidare!

Hej storajag!
Hoppas att allt är väl?
Och du, du är ingen sämre människa för att du vill dricka öl, alkoholism
eller alkoholmissbruk är en sjukdom, och bara för att du är drabbad av
den betyder inte det att du är mindre värd, precis som någon med cancer
eller magsjuka är mindre värda!

Jag har precis kommit hem från mitt al-anon... hade världens huvudvärk
innan, jag har målat köksskåp hela dagen och färgen gick mig åt huvudet,
jag låg i soffan och var på väg att stanna hemma, men jag är så himla
glad att jag kom iväg!!! Nu känner jag mig lugn, huvudvärken är borta och
jag känner mig helt nytankad på energi!

En kollega ringde när jag satt och drack mitt kaffe på fiket innan mötet, hon
ville ha hjälp med en sak och undrade var jag var... och även om det inte
kändes helt bekvämt att tala om vart jag skulle gled det ur mig, hon vet vad
jag gått igenom och har egna erfarenheter av hur det är att leva med en
alkoholist, men hennes reaktion tog rätt hårt... hon undrade om jag inte
gottar mig alltför mycket i det här, varför jag inte bara är tacksam för att jag
slapp eländet och går vidare, istället för att älta? jag tror ju faktiskt att det är
just det jag gör, går vidare och utvecklas som människa... men tänk om?
tänk om hon har rätt? Ältar jag? Gottar jag mig i det tragiska?

vill inte tro att det är så... nog för att vi är ett gäng som sitter tillsammans
för att vi har erfarenheter av hur det är att leva med eller nära en alkoholist,
men vi pratar ju inte om dem i första hand, utan om oss själva...
jag tror inte att jag pratat så mycket om honom, utan mer om hur jag mår idag,
hur jag reagerar på min omvärld och på olika händelser och situationer...
jag ser al-anon som försäkring mot att hamna i en liknande situation i
framtiden, och som en möjlighet till ett lugnare liv.

Och precis som att det är skönt att sitta där och lyssna till delningarna, så
är det fantastiskt skönt att sitta här och skriva ner mina tankar...
Tack för att ni finns här och gör forumet levande!
Stora kramar!
/k

du beskriver Adde! Jag vet inte om jag riktigt förstår vad du är med om men det är fint att få dela din insikt om flyktbeteende och "att det finns ostädade partier inuti min hjärna". Tack för din generositet, allt gott. /mt

- det har varit aktivitet på tråden även om du haft en paus i skrivandet! Människor kommer och går här... fint att du är med i samtalet igen! Det låter som en bra idé att skriva en lista med för och nackdelar, synligt och konkret. Lycka till i fortsättningen! / mt

Ser att det är många nya "ansikten" här inne. Bra att ni kommit till insikten att det är dags för en förändring i era liv. För mig har det gått sådär med att låta bli alkoholen. Jag känner bokstavligen att jag inte vet vem jag är och vad jag ska göra på helgerna utan alkohol. Fylls av en sådan enorm tristess av att sitta ensam och nykter i veckosluten. Har ju egentligen hur mycket roligt som helst som jag kan göra, men blir helt handfallen utan berusningen! Blir ju absolut inte mer aktiv när jag har druckit! Men jag slipper det som gör ont inombords för tillfället.
Känner som er andra här inne, en sorg att jag inte kan ha ett normalt förhållande till alkohol. Men om man helt enkelt skriver en lista med för och nackdelar angående vårt drickande, så är jag helt övertygad att spalten med nackdelar kän göras oändligt lång!

Jag bara ska klara detta, och höja min livs kvallité!

Kram på er alla kämpande människor!

/ TP

livet kommer ifatt.

Då spökar gamla demoner igen.

Jag kan tycka att jag tröskat igenom mitt gamla liv så många gånger men likförbannat så finns det känslor som poppar upp utan att jag bett om det ! Känslor som kan innebära att jag vill ta till gamla bekanta flyktbeteenden och springa och gömma mig. Jag vet så väl att det inte fungerar men det är väl min beroendehjärna som vill diktera villkoren och återgå till det som är enklast. Fly !

Samtidigt kan jag glädjas åt att 2 för varandra helt okända kan "klicka" så 100% "tack vare" alkoholen. Jag alkisen, hon det vuxna barnet. Det skiljer nästan en generation i tid mellan oss (!), politiskt helt väsensskilda, sexuellt helt olika(ja, eller lika då kanske !) men ändå klickar det på 2 röda !! Helt fascinerande är det !

Men mötet rör upp gamla minne från min aktiva tid och hur mina barn hade det då. Jag är förlåten och mina barn har gått vidare med sina liv men jag kan återvända mentalt och slå på mig själv för att jag varit så "dum" fast jag har kunskapen numera......Jag kan känna mig sorgsen över förlorad tid och att jag börjar bli gammal. Idag tycker jag inte om att backa i tid, jag har ett liv att leva idag, just nu, jag har tid att ta igen, vill inte förlora något genom att älta gamla grejer.

Jag är väldigt tacksam för det här mötet och jag hoppas vi håller kontakten för det för mig framåt och förhoppningsvis kan jag ge henne lite av min erfarenhet från mitt liv. Min reaktion tyder ju också på att det finns ostädade partier inuti min hjärna och det är utan tvekan viktigt att röra om i grytan ibland så inget fastnar och blir bränt. Förändring, det ständigt återkommandet temat, "Det enda som är för evigt är förändringen " (Buddha).

Den dag jag slutar att utvecklas är jag farligt ute. Därför är jag tacksam för att jag är nykter idag.

ModestyBlaise:

Vad trist att det inte funkade nåt bra i helgen... Men det är ju aldrig för sent för en
förändring... Jag har varit nykter i två veckor och fyra dagar nu. Jo, jag går på AA-möten
och det är det bästa jag har gjort! Som jag skrev tidigare så får man ett otroligt
mottagande och man behöver inte alls skämmas!
Snälla, testa ett möte! Det är jätteläskigt att gå dit första gången men det är värt det.

Den här biten med att "dricka lagom" är nog tyvärr något som du får lägga på hyllan...
Eftersom du erkänt för dig själv redan att du har problem, så GÅR det inte att dricka
lagom... Dagen när jag personligen insåg det (för jag var exakt som du) så kände jag
mig väldigt lättad, men samtidigt väldigt ledsen. Ledsen för att jag inte kunde dricka
som andra, ledsen för att jag insåg att jag aldrig mer kan dricka alkohol...
Jag tänker fortfarande på att det känns konstigt att inte kunna dricka mer över huvudtaget,
som en utopi liksom.

Det är SÅ vanligt bland oss, det du känner. Men om du verkligen känner efter,
så förstår du nog vad jag menar med att du inte kan dricka mer...
Som alkoholist är man proffs på att ljuga och hitta på undanflykter för att kunna dricka...
Stå på dig, som kommer du att klara detta!
kram

intemer:

Välkommen hit! Jag säger till dig som jag gjort till de andra! (läs mina tidigare inlägg i
den här tråden...)
Du kommer att lyckas bara du vill!!

Hej alla. Jag är ny här på forumet. Det hjälper att ta del av det ni skriver här. Känner mig mindre ensam med mina problem. Jag mår skit efter helgen. Hade lovat mig själv att ha en nykter helg. Men började dricka på fredagen och drack sedan hela helgen inklusive söndagen. Jag har insett sedan ett antal år tillbaka att jag har stora alkoholproblem. Problemen började redan i tonåren och nu närmar jag mig 40 år....Jag sökte mig tidigt till relationer med män som också har alkoholproblem, ofta störe problem än mig. Jag inser att det varit och är ett sätt för mig att kunna fortsätta dricka, eftersom mitt drickande blir acceptabelt tillsammans med dessa män. I min nuvarande relation har jag pratat om mina problem, men han tycker inte att det är så allvarligt eftersom han och hans vänner dricker på samma sätt som jag, eller värre.. Jag vet själv att jag helt tappat kontrollen. Jag har försökt att minska på alkoholen men det går inte, jag kan aldrig sluta dricka efter ett eller två glas. jag dricker upp allt som finns hemma. Försöker låta bli att handla hem alkohol. Går bra i några dagar men när helgen närmar sig så kommer suget efter alkohol och det slutar alltid med att jag handlar hem. Har jag druckit på fredagen mår jag så dåligt på lördagen att jag måste handla mer och ta återställare, men det blir aldrig bara en återställare utan jag blir packad igen...Fy faan. Jag är så trött på att må så här men varför klarar jag inte att stå fast vid mina beslut om att vara nykter.....Tar tacksamt emot råd och tips.

tack för att du tänkt på mig i helgen :)
Det gick INTE bra alls.... skulle ju låta bli vinboxen i torsdags, men jag "unnade" mig ändå 3-4 glas, SUCK!!
Sen hade vi middag i fredags, o då blev det ju vin så klart :( inga mängder, men ändå :(
och sen vin i lördags, sambon o jag, o sen passade jag på att dricka 3 glas i går kväll, när jag var ensam hemma.....

så i kväll ska jag kasta vinboxarna vi har hemma, för jag kan INTE låta bli, tydligen..... tror mig kunna ta ETT glas vin, för att unna mig lite vardagslyx, men det slutar alltid med minst 3 glas :(

Summa kardemumma, vin denna vecka..... hmmmm, måste räkna, mån+ons+tor+fre+lör+sön.. totalt ca 5 flaskor, inte illa pinkat, va??? SKÄMS SÅ!!!! :(
HUR går det för dig?? går du på AA-möten? eller har du hittat styrkan i dig själv att minska på alkohol/sluta helt??

//Kram
Modestyblaise

..och jag sitter och summerar...

Bra?, jarå, vi åkte iväg till ett par vänner och umgicks familjerna emellan...
Vi åt god mat, och skickade fruarna på SPA ett par timmar, så blev de mindre lea och mycket lenare i både hud och ton..

Kom på ett bra dryckesval som jag som nykterist kan få hålla mig för mig själv och inte måste morra åt ungarna med...
Russian, allas tidigare groggvirke man körde med för att döva de allra äckligaste spritsmakerna med...
Funkar skitbra som "stand-alone-dricka", inte för sött och slibbigt, bra beska som gör att den håller bra stadga hela kvällen...

Nästan samma typ av beska som gör en "mätt" på bira också, den som avsätts för att balansera upp ölens sötma med..
Nu har man väl turen att de som dricker inte blandar groggar, utan dricker vin & öl, så jag behöver inte morra åt de vuxna heller.
Jag fick upp barnens ögon för Portello också, riktigt "godis-dricka" kan varmt rekommenderas för både barn och vuxna...

Muggade på tok för mycket godis, snacks och annat tjafs på lördagskvällen...
Så hantverkaren i magen har packat och gått hem, så jag har mått illa hela dagen efter att den har stått i fyra hörn...

Så visst kan man må "bakis" dagen efter i magen i alla fall, trots att man inte har druckigt en massa brännvin...
Det handlar ju bara om att misshandla den så mycket som möjligt, antingen med käk eller dryckjom...

Så ja, jag har fått tid för mig själv och mina tankar i helgen, lite återhämtning...

Dåligt, jorå det börjar ansamlas en del problem längs vägkanten, frugans bil har börjat krångla så här på Söndagskvällen...
Har provat det enklaste, och där var det inte, funderar nu på steget dyrare på trial-and-error-provandet...
Det finns ju risk för det rikigt dyra alternativet också, men så j@vla elak finns det väl ingen "gud" däruppe som kan tänkas vara..
Jag har fått min skit med mina bilar för ett tag, kan väl få lite mer än 1,5 veckors problemfritt bil-tänkande, eller hur?

Sedan en hysteriskt dotter som inte kunde skriva ut på skrivaren, för att patronerna tar slut varje gång hon skriver ut ett 9 sidigt utdrag från skolarbetet,
hon gör en ändring på någon rad, och sedan skriver hon ut ALLA sidor igen, men hallå???
Frugan blev inte heller så himla tam när hon skulle göra räkningarna, bankens hemsida funkade inte på den nyuppdaterade explorern (9)...
Så det blev ett huvudbry i hackandet hur man nedgraderar sig tillbaka till 8:an igen...

Man blir aldrig "färdig" med någonting känns det som, tar aldrig problemen slut någongång..
Får man någon gång i livet luta sig tillbaka, och vara nöjd med allt man har åstadkommit???
Eller så stressar jag upp mig för mycket, och hinner aldrig njuta tillräckligt av tiden...
Kanske har jag bundit upp för mycket av energikrävande teknik runtomkring mig,
jag vill ju vara ibland de främsta vagnarna i teknikens tåg, men det tar mycket av ens energi...

För 15 år sedan kom jag för första gången i kontakt med det som kallades internet...
Idag skulle jag inte klara mig en dag förutan det, är det en vettig utveckling???
Man kanske skulle vända på det och tänka, hur mycket får tekniken TA AV ENS TID...
När får jag tiden till för mig själv???

Kanske är det därför vi tar till drogen alkohol, så att vi ska kunna vila med en raketfart...
Eller när vi betalar dyrt för att få en vilsam tid med SPA...

Har vila i dagens klimat blivit en lyxvara, och när vi får den till övers, så vet vi inte vad vi ska göra med den??

Vad vet jag?, men jag reflekterar på det i alla fall, precis som på en felförbrukat alkoholmängd...

Och det känns i alla fall....rätt!

/Berra