Senaste kommentarerna i forumet

..på er allesamman, och hoppas att ni får en GOD jul, utan fylla och ångest...

Ni vet säkert hur det går till, man tackar nej till det som man innerst inne vet att det gör en ont...

Ja Glögg är gott, men inte vinglögg, det finns saftglögg, ja inte samma smak, men ändock glögg som du och jag kan dricka...
Okej grannen kör Porse, du en Volvo, båda är bilar...Okej?

Det betyder inte att du måste köra en sådan också bara för att göra det rättvist, men FÅR vara olika, tänk på det..!
Vi får sticka ut för att få vara den vi helst vill vara, jag vill vara Berra hela tiden, dygnet runt, och inte ett vrak vartannan varteviga julhelgsdag.
Mitt val står fast, ingen kan rucka på det, och de som accepterar mig som jag är, accepterar också mina val...

Vi står alla inför möjliga val varje dag med olika saker, ett gott val är att redan innan ha bestämt sig för vad jag fortsättningsvis ska välja,
så är valet redan gjort....

Låt oss säga så här, om du inte tycker om t.ex levergryta, skulle du då testa varje helg om du hade lärt dig att tycka om det igen under veckan???
Knappast, men med alkoholen verkar det vara så, den här helgen kanske det funkar, okey!

Jag VET att jag inte tycker om levergryta, och behöver inte kolla det igen, ja kanske om fem år då?
Smaken förändras långsamt, men jag vet hur smaken "känns", och jag tror att jag aldrig mer kommer att kunna jämka med den smaken...

Men, förändringar ÄR bra, det har jag sagt, och det står jag för...

Förändringen med en nykter jul har numera blivit en tradition, två gånger, sedan är det en rutin, eller hur?

Så jag ser fram emot den, har inga doubts, what so ever...

Jag står stadigt på jorden, så också mina värderingar, jag vet vad jag vill (ha en mysig och lugn julhelg),
och till mycket stor del har jag lärt mig att styra in det till att bli just som jag vill.

Ta det lugnt, ingen stress, hela tiden tänka på.."hur mår jag just nu??".
Och gör jag det inte, så försöker jag finna en anledning till varför jag inte gör det, och sedan backa tillbaka och göra rätt ifrån början.

Får jag inte det som jag vill eller hade tänkt mig, sluta bli irriterrad över detta (blev inga julkort i år t.ex..)
Allting har sin tid och form, och då försöker jag se vad jag har lyckats åstadkomma istället.
Det blev julmarknad, skinka och gran, och väldigt många klappar, med ett väldigt gott humör..

Smäller inte det högre så säg, acceptera läget för att må bra..

Förhoppningarna är ställda, som vanligt...

Det här ska bli min bästa jul....hittils...

Och den önskan slår in varje år...

Tomten må ha en röd näsa, men inte av en fylla, utan för att det är kallt ute...

GOD (jävla) JUL!

Berra

Finaste själar,
jag önskar innerligt alla en varm och lycklig, lugn och
fridfull jul! GOD JUL!
Stora kramar!!!

för den lilla motvilliga kramen Viktoria !!!

Här kan du redigera : https://www.alkoholhjalpen.se/kommentarlista Jag har lagt den sidan som en favorit uppe i verktygsfältet så det är lätt att komma åt den..

Ändringsfunktion?!

"...att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta"

Tack för den påminnelsen Adde!

Summering dan före dan:
En galen svärmor som ringt 4 ggr idag, och fem gånger igår och talar i tungor typ, jag fattar helt enkelt inte vad kärringen vill...
En tjurig syster som tycker att jag prioriterar "fel" ang en sak jag förklarat att jag inte har råd att delta i just nu.
En mamma som är "besviken", på vad är som vanligt oklart...
Vet inte hur jag har lyckats med allt detta, men efter att ha läst ditt inlägg slog det mig att jag nog inte äger ett enda av ovanstående problem (fast jag måste börja kolla nummerpresentatören mer frekvent innan jag svarar i telefonen)
Är inte den kramiga typen, men kostar på mig en julkram till dig Adde : )

före dan..............

Jag var och handlade julmat idag. En syssla jag trivs med och som jag vanligtvis utför i vår lilla familj. Idag går det betydligt lättare än då jag var aktiv alkoholist, då var fokus på att komma hem fort som f-n så jag kunde smaka på julspriten. Vad det nu var för speciellt med julspriten eftersom den var tvungen att avsmakas. Den också.

Jag kan tjuvkika lite på folk och se hur de beter sig, korta snabba gester, tryck fram kundvagnen, helst ställa den så den spärrar utrymmet för andra så de får ett avstånd till andra människor, slita åt sig sakerna, vara lite sur mot personalen som inte har tänkt på att just den kunden är här idag. Jag ser att många mår väldigt dåligt och jag tycker att det är enormt skönt att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta. Jag träffar andra alkisar eller anhöriga, vi stannar upp i all röra och står och kramas, njuter av det lugn och glädje vi förmedlar till varann. Jag kan se att folk tittar på oss och funderar men det bjuder vi "kramisar" på för vi har en egen liten hemlis som gör att vi mår så bra.

Hustrun glider in på bolaget under dagen och köper sin vinglögg som hon vill ha och som hon vill bjuda våra gäster på. Det är helt ok för mig för det är jag som är alkis och inte hon. Jag kan påminna mig den där speciella känslan av att vakna bakfull på glögg, i brist på annat. Urkass i magen och en makalös huvudvärk.

Jag är definitivt ingen vän av julen och allt vad den innebär, jag försöker bara hänga med och engagerar mig så lite som möjligt. Jag tycker det är skönt när det över. Jag brukar gå på ett öppet AA möte på jul- eller annandagen och det är verkligen som att komma hem ! Det är en familjär stämning och det är inte bara jag som tycker det är skönt att få slippa alla måsten och få sätta sig ner i trivsam miljö och få sinnesro. Det är en oas av stillhet och värme som skänker så mycket livsglädje att jag önskar fler får uppleva det.

Jag fick ett julkort från en vän i gemenskapen som jag inte haft kontakt med på flera år. Jag ringde och tackade honom och vi pratade lite om livet i allmänhet och alkoholen i synnerhet. Han berättade att efter 6,5 år i nykterhet så valde han att dricka igen. Tyvärr så blev jag inte överraskad för han gjorde aldrig de där förändringar i livet som jag tror är ett måste för att få en stabil nykterhet. Däremot så blir hans återfall en allvarlig påminnelse för mig att jag aldrig får glömma vem jag är, var jag kommer ifrån. Den dag jag tror att jag är frisk från min sjukdom så kommer jag att börja dricka igen.

I kväll ska jag fuska lite och redan nu bestämma mig för att i morgon ska jag inte dricka oavsett vad som än händer. Jag ska åka in till shoppingcentret i morgon och sätta mig centralt med en kopp kaffe och flina lite elakt åt alla som stressar förbi !!!

Ha en bra helg alla och fundera lite på den här sidan, varför den behövs : http://www.vitjul.se/

God Jul !!

keep your head up high eller håll huvet högt som man säjer på svenska.
Själv har jag haft en sömnlös natt.Skyller på fullmånen och vintersolståndet o månförmörkelsen som var igår.
Så nu sitter jag o påtar med mina bilder i PS o tittar in här.O säjer Godmorgon.Om 4 timmar ska jag möta lilla mor vid Centralen,utan sömn.fast ibland kan det va rätt kul o va i en andra andning....utan alkohol.

http://www.liveleak.com/view?i=046_1292947689

så här bra går våra förhandlingar när vi försöker "tvinga" oss in på nattklubben...

Den stora debattören kung alkohol har en stor roll, och den med sitt sinne i bruk, borde ha lagt ner det för länge sedan...
Därefter blir vi känsliga och lättprovokativa, och...inte finns det någon "heder" i det här...

Skitiga kläder och skrubbsår möter en morgondagen, och man börjar värdera....?

var det en bra eller en dålig kväll, igårkväll???

Berra har sina kläder hela och rena, självkänslan har inte fått sig någon törn, inga skrubbsår eller rivsår...
Ingen övertrasserad kontokortsavi som kommer om ett par veckor....

Jag har fortsatt kontrollen, igår, idag och imorgon....

Okej, det "händer" inte lika mycket, men glad är väl jag över det, lugnet har ett skäligt pris..

Fyllan har det också, men det är o-själ-igt...

Mitt liv, här och....nu!

/Berra

Ni är underbara!!!

och vilken fruktansvärt bra artikel, fint skriven och lätt att ta till sig...
fast egentligen vill jag inte ta in det, acceptera att det är så...
för det gör ont, och tårarna kommer.
att det är en hemsk tid för många barn vet vi...
frågan är vad jag kan göra för att hjälpa eller förändra?

Stora stora kramar!!!
/kristin

Märta... Det gör ont att läsa, gör ont att förstå att det är så vanligt....
Kram från Mie <3

I dag skrev jag till aktuell journalist på Expressen. Artikeln gör ont, den skrämmer, men det här är så många barns vardag, så många barns förväntan inför jul. Äntligen vågar en kvällstidningsjournalist ta upp barnens perspektiv, på riktigt och seriöst, spegla det som många av oss här på forumet och många på tuvaforum vittnar om. Artikeln är smärtsam så jag vill sända ut en liten varning. Men du som orkar, läs den, vi måste värna om varandra lite mer.

Styrkekramar Märta

http://www.expressen.se/nyheter/1.2261532/socionomen-de-har-barnen-beho…

På många plan är vi stora,starka, förnuftiga & kloka.
Samtidigt som vi är små,svaga & förvirrade.

Störst del är vi stora & starka , vi måste bara tillåta oss att vara små & svaga oxå för att få en balans.
Det går längre & längre mellan gångerna vi faller & vi reser oss snabbare efteråt.

Sakta men säkert blir våra liv våra igen.

Stor kram från Mie.

Vilka fina ord! Ja vad vet man? Bara att man inte vet.
Jag fick osökt upp mina associationer när min man dog utan förvarning i en hjärtattack, helt oväntat.
Alla tankar, om jag bara, om jag............alla om.
Skuldkänslor oxå så klart, hade jag kunna rädda honom, om bara.
Det jag lärt mig e de gamla talesättet "lev som om varje dag e din sista", på ett mer insiktsfullt sätt. För vad vet man?
Att vara rädd om de man älskar, ha ett vänligt ord till alla man möter.
Att man inte har "råd" med fjuttigheter, osämja, slösa på energi på fel saker.
Det gör ont i mig att se nu i jultider, detta jagande på att köpa, köpa, köpa, är det månne ett surrogat för tid, omtanke o kärlek?
Hur många barn ska fara illa under denna jul?
Hur många tänker på gamla Svea som knappt kan gå ut, av rädsla för snö o halka?
Undrar hur hennes önskelista ser ut i år?
Kanske högst upp : ett besök? någon som handlar åt henne? en medmänniska som tar sig tid för en fika? ett telefonsamtal?

Till er alla fina önskar jag er sinnesro i julklapp!

Kram

Jag vill också bara titta in och säga hej

Kram Märta

Vet du, vi ska igenom ett helt varv, ett helt år där vi skapar nya mina minnen innan vi kan börja släppa taget helt. När jag läser om din oro, hur du förhöll dig till honom och alkoholen så känner jag hur min ångest kommer krypande. Precis så hade jag det. Alla dessa anklagelser och hot bara för att man bad om lugn och ro, att han inte skullle dricka så mycket. Alla dessa lögner kring alkoholen, då var jag förvirrad, nu kan jag se hur patetisk han var. Och det du känner nu inför julen, det är en del i läkandeprocessen och helt naturligt, även om det är smärtsamt. Håll ut Lillablå.

Jag fick inte heller någon kärlek eller bekräftelse, allt var på hans villkor. Det var bara att förhålla sig till det också. Det är mycket i oss som ska läka, det tar tid och helger som jul, påsk, midsommar blir särskilt svåra då de är förenade med kärlek, gemenskap, familj, sammanhållning. När jag läser på tuvaforum så är det mycket ångest och sorg som kvinnor går igenom just nu inför julen.

Jag är inte med på facebook men du kan nå mig via en e-post som jag skapat tillfälligt och använder som en sluss till min riktiga mail, marta_moen@spray.se skriv dit så svarar jag dig så fort jag kan. Jag hoppas du får ett bra möte i kväll vännen. Själv ska jag träffa min goaste vän som tog med mig på alla dessa teraputiska hundpromenader i våras och somras, vi har inte setts på så länge nu på grund av jobb, föreningsliv, födelsedagar och annat som ständigt skapar alla dessa måsten. Vi ska tända ljus och bara ta oss tid att prata. Det känns så gott.

Kram till ett knytte från ett annat :-)

Tack du finaste!
Tack!

Känner mig som lillaskrutt...
nu borde man ta skutt av julglädje och fröjd,
men mina fötter blir bara tyngre och tyngre...

förra julen var mormor dålig, vi trodde alla att
det skulle bli hennes sista... jag pyntade och pysslade
hemma hos honom och fixade adventskalenderpaket till hans
barn, vi bakade pepparkakshus, jag köpte julstjärnor och
hyacinter, och jag trodde att nu blir det MYS!
Icke..

mormor tog sig igenom julen, och nu, 94 år gammal, ska vi
fira ännu en jul hemma hos henne... men jag var ledsen och
nere, för hennes skull och över alla förväntningar... och
jag trodde att jag kunde söka tröst hos honom, men jag fick
bara kalla handen: skärp dig, sluta gnäll!

julen gick bra, de första dagarna, sen märkte jag mer och mer
hur han var rätt berusad varje kväll... och så råkade jag ju
gå in i garaget och hitta alla tom-burkar och flaskor och ett
par gömda fulla vinare.. och så var skiten igång...

och allt var mitt fel.
kontrollerande kärring med sjuk inställning till alkohol...
näbbig och otrevlig, inte deppig, men gnällig... och så länge
jag var sån tänkte han ignorera mig, tills jag blev gladare...

3 månader höll jag ut... han vägrade se att han drack för mycket.
allt var fortfarande i mitt huvud, jag var sjuk...
och han blev mer och mer manipulerande, och argare och argare,
och jag blev räddare och räddare..
för att han skulle sluta dricka i garaget, var jag tvungen att
sluta med mitt, sluta fråga hur han mår, eller var han varit,
eller vad han gjort... sluta följa efter honom från rum till
rum, sluta be om en kram, sluta kräva närhet... vilket jag inte
tror att jag någonsin gjort, jo, jag har frågat hur han mått,
men det är en naturlig fråga för mig, jag vill veta hur mina nära
mår...
vi slutade kramas, för utan mitt initiativ blev det inga kramar..
han gick aldrig och la sig samtidigt som mig, han skulle bara...
vi slutade prata, för jag vågade inte fråga honom något alls av
rädsla för att det skulle vara fel fråga...

och mycket av min oro satt i mig, säkert... jag vet att jag kom
hem sent en kväll, alla sov, jag lämnade bara lite kvar på toa-
rullen men orkade inte hämta en ny... och på morgonen när han
gick upp låg jag i sängen och var orolig för hur han skulle
reagera, om han skulle bli arg eller... men inget hände.. han
kunde lika gärna blivit arg, eller fällt en taskig kommentar, men
så sårbar som jag var kunde jag inte se klart på nåt...

jag vill aldig ha det så igen.
och ändå sitter jag här framför skärmen och har en fet klump i
magen, oron över den här julen och allt... varför? det är ju
bara min familj!!!

ska gå på ett al-anon-möte ikväll... och jag hoppas att jag vågar
prata, och jag hoppas att de andra får en syl i vädret...

Märta, tack för dina fina rader...
önskar att jag kunde åka till din kyrka och lyssna till dig...
vill du kan du skicka ett meddelande till min facebook och tala
om var du befinner dig, så kanske jag kan låna en bil, sitta längst
bak i kyrkan och bara vara...

stora kramar til oss alla!
/k

Ville bara säga det...
God Morgon!
kram!
/k

Fina vän, det är okej att ha skruttdagar då ingenting blir som man tänkt sig. Jag unnar mig såna, gör det du också. Tänker på när jag läser det du skriver att det finns så många måsten. Måste hinna med, måste förverkliga, måste fixa, måste glädja och glädjas, måste, måste måste...... Men du, ibland har vi nog med att räcka till för oss själva.

Att komma så långt som du har gjort på din resa är häftigt, har läst igenom din tråd och sett hur du vacklat, ramlat omkull och sedan rest dig. Du har kommit långt som vet vad du inte vill göra, det är förutsättning för att kunna göra bra framtidsval. Låt din examen vara så länge, du finns i LADOC och kan ta ut examen när som helst. Nu ska jag berätta en hemlis om mig, jag är utbildad studievägledare och har arbetat inom akademin i många år (det är sant). Jag tycker du ska vänta tills du vet vad du vill använda den till, just nu blir den bara ett ok och förenat med ännu fler krav och förväntningar på dig. Dessutom kommer arbetsförmedlingen att tvinga dig söka ekonomijobb om du tar ut examen och skulle bli arbetslös. Kan vara värt att tänka på.

Julen ja, den kan vara så känslomässigt svår. Själv fick jag så mycket stryk förra julen och det var sån vidrig fylla så för mig handlar det om att ta mig igenom ett nålsöga i år. Men jag måste för att få bra jular framöver. Jag kommer att vara ensam på julafton i år, jag har valt det själv. Jag vill en egen jul utan alkohol, tjafs, krav eller våld, jag vill landa i det känslomässiga som åter har rört till det för mig. Jag har en tuff vecka bakom mig men nu börjar resa mig igen.

Jag ska fira jul med min dotter på onsdag, det blir kvällsmys och julklappar. På torsdag ska jag köpa mig en fin julklapp. På julafton ska jag sova länge, äta frukost i sängen, spela vackra julsånger och mysa med kattfröken. Sen ska jag gå en långpromenad, hem och ta ett varmt bad. Därefter ska jag äta något gott , titta på Karl Bertil Jonssons jul och öppna min klappar. På kvällen ska jag träffa mina goa körvänner och sjunga på midnattsmässan i vår domkyrka. Ingen alkohol, inga bråk, inget våld, ingen hysteri. Det blir julefrid i år för mig, jag tar kommandot över mitt liv igen. Jag önskar dig allt gott, var skruttig en stund, du kommer tillbaka, precis som jag.

Styrkekram Märta

Idag är en dag.
en hemsk dag.
en dag jag helst skulle varit utan...
sov kass, kom inte till ro igår, och vaknade efter ett par
timmar, redan vid halv fem, och det var lögn att somna om.

kass dag.
och jag avskyr julen...
glömmer det varje år, får för mig att jag längtar och att
det ska bli kul och mysigt och vill baka kakor och göra
godis och hitta de perfekta julklapparna, men ju närmare vi
kommer, desto sämre mår jag...
krav, förväntningar, allt ska vara perfekt, jag ska vara
perfekt, och det är en omöjlighet.

och det enda min far önskar sig i julklapp, är att jag hämtar
ut min examen. och jag VILL INTE. jag har gått en ekonomisk
utbildning, den är klar, men jag har inte tagit ut min examen.
åkte utomlands och studerade när jag var klar här hemma, hade
tänkt ta med de kurserna i min examina, men sen väl hemma igen
gick det käpprätt åt helvete, gå direkt utan att passera gå,
snarare direkt i fängelse. sjukskriven i två år.
och jag vill inte söka jobb inom ekonomi. VILL inte...
det tar emot i hela min kropp!
och därför vill jag inte heller hämta ut min examen. Inte nu.
och inte för att någon annan vill det.
kanske sen, en annan dag, men inte nu...

jag inser att det kanske är smart att ta ut den, det är ju lätt
gjort, men jag vill inte.
och mamma står i mitten, hon vill att jag tar ut examen, men mest
för att pappa vill det, och för att behålla husfriden...

har försökt förklara att jag inte vill ha nåt med den där examen
att göra, jag vill inte jobba med det, aldrig igen... förknippar
ju det med att må skit, att inte duga, att inte klara jobbet, att
bara känna oro och ångest...

och jag vet att det blir ett samtalsämna på jul. mamma blir orolig
för att pappa ska bli upprörd, eller att det ska bli bråk...

och dessutom har jag missat min tid hos min kbt-agent...
sämsta dagen att göra ett sånt misstag, ett sånt fatalt misstag...
dömer mig extra hårt idag...

nu blev det så där långt igen, behövde skriva av mig tydligen...
Stora kramar!
/k

http://events.maildirect.se/30/Show.aspx?AccountId=907fcc25-67e5-4354-b…

...är det för mig. Stress och inre press - det har varit min medicin att öppna den första flaskan vin för att komma undan gnaget i magen för en stund. Reflexen blev så betingad att det kunde räcka med att gå på systemet på fredag lunch, för att knuten i magen skulle börja lösa upp sig. Tyvärr utelämnade jag konsekvenstänket. Att jag i slutänden bara spädde på stressen och pressen det hade jag inte i tanken då jag stod där i systemkön och hade "räddat" helgen. Så funkar (eller funkar inte snarare) en välmarinerad hjärna nämligen...

..och jag med den, den blev fin, dock inte så himlans jättebra som de två tidigare...
Men allt går väl upp....och ibland ner, som livet brukar vara...

Kan man inte ta ett nederlag, så kan man nog inte ta livet heller för vad det är...
Är man en tävlingsmänniska som inte kan ta ett nederlag, som tävlar mot sig själv hela tiden...

Så'n är jag, men inte alls så inför sporten osv...
Kraven på framsteg gör sig gällande, i arbetslivet och i familjelivet...

Är det bra idag, så skall det bli bättre imorgon, inget annat gills, snabbare effektivare och bättre planerat...

Bollar in mig i en deg av stress, återigen...

Att släppa ner oken på marken, och vila mig bort ifrån feltänkandet, backa tillbaka några steg..

Folk reagerar på mitt humör, jag blir arg på mig själv, tillåter mig göra feltänk och sedan surmuttrar jag ett tag...

Att man är så jäkla inrotad i sitt felaktiga tänk, så fort man släpper tankarna fria så återfaller jag till mitt gamla jag, rutinen...
Får aldrig släppa tanken på att reflektera på vem jag är, och vilken historik jag har...

Jag får inte stressa mig själv igen...
för då måste jag stressa av med "något", och ni vet nog vilket jag syftar på, eller???

Så om jag inte ska få ångest...
så ska jag inte dricka...
Och för att inte måsta dricka, så ska jag inte stressa...

Tänka bakvänt!, så blir det rätt....

Helgen började bra, och sedan tänkte jag fel, vilket förstörde delar av Söndagseftermiddagen...
Förpackningen var bra, men innehållet var allt för bräckligt, transporten blev allt för ovarsam...

Ny vecka tar sin början imorgon, jag har problem att tampas med, men ska inte tillåta dem ta över...

Snart kommer årets barncrecsendo, Julen och där får inget gå fel...

Mors Berra

så bara finns den där..

Nja, tjackade en massa roliga grejor när jag var i Turkland i somras, där bl.a ett knogjärn...
Men innan vi åkte hem så råkade jag kolla jag på tullens hemsida....ujuj!
Det fick oss att "dumpa godset" redan innan vi åkte hem...

Men jag kan ju i alla fall skryta med att jag har ägt ett, med "fantomen-skallar" på ytorna, i fem dagar...

Men att använda den, nä'ru, bara ett ägandebehov, att kunna visa upp typ...

Mors Berra

...vässar knogarna??
Gör det inte ont? Och vilka verktyg andvänder du? Aldrig funderat på knogjärn i stället:-)
/Fenix