Senaste kommentarerna i forumet

Hej.
Jag börjar också min resa. Idag. Är en 35årig 2 barns mamma som äntligen ska ta steget och göra samma resa som ni. Nyårsafton har jag sagt åt min sambo att jag kör hem (vi ska fira långt iväg) och säger att det är ju skönare för barnen att sova i sina egna sängar istället för madrasser på golvet - nu måte jag ju hålla det och inte ens ta den där lättölen som snabbt blir 10 st och jag blir full. Minnesförlust och ångest och noll tålamod - det ska baske mig bli ett slut på det nu!
Måste bara tillägga vilken lättnad det är att finna er såhär direkt man går med..... Känns skönt att inte vara ensam.

Alcho. Förstår hur du känner mer än väl. Men de tankarna du har är inte någon bra utväg! För ett år sedan mådde jag ungefär som du gör nu. Idag är jag så enormt tacksam att jag inte gjorde något dumt! Jag lever just nu ett bättre liv än jag någonsin gjort. Snälla gör som min rese-vän skriver i raderna över. Häng på oss, ta ett steg i taget och dela med dig av dina känslor här. Vi finns här och "lyssnar" och hjälper dig framåt! Vi fixar det här tillsammans!

av min nykterhet så var det kloka människor som sa åt mig följande :

Om du blir påhoppad eller indragen i problem så ta ett mentalt steg tillbaka och fundera över följande

1) VAD är problemet ?
2) KAN jag göra något åt det ?

I 99 fall av 100 så är det inget jag kan göra någonting åt, inte påverka alls, inte lägga energi på överhuvudtaget och den återstående procenten är något som jag förorsakat och kan då rätta till det på lämpligt sätt. Och vara ärlig när jag gör det. Ofta räcker det med ett enkelt förlåt............

Det krävdes en hel del övning innan jag greppade att ta det där lilla steget tillbaka och fundera över situationen men jag är glad att jag övade för det har sparat mycket arbete åt mig. Jag har fått för mig att det hänger ihop lite med att jag samtidigt tränade på mitt tålamod, vilket absolut behöver tränas på, varje dag !

Jag behöver idag inte kasta mig in i diskussioner som jag inte har med att göra bara för att hävda min rätt att göra så. Och när/om det händer så har jag idag lättare att avbryta och återgå till mig själv.

AA's devis "Det viktigaste först" är en bra stöttepelare att ta till när det krisar. Mitt mående är det absolut viktigaste som finns.

Ha det bra Viktoria och jag hoppas att jag lyckades göra din förvirring något mindre ?!

Alcho, tråkigt att höra att du mår dåligt. Ser någon möjlighet att haka på oss andra här i tråden? Att exempelvis ta ett beslut nu om en helvit Nyårsafton, skulle kanske ge dig kraft och självförtroende att klara även Nyårsdagen på samma sätt, osv.

Nu kunde jag inte stå i mot längre hemma från jobbet dyngfull kan inte sluta..värre än någonsin
så fort jag försöker att bli nykter så kommer alla dessa tankar o ångest..vågar inte ju faan inte sluta
med det här...har sumpat allt alla som trodde på mig kan dom tro på mig igen tror inte det...funderar
mer o mer att ta repet få ett slut på det...är ju jag som är problemet

Godnatt du med på madrassen. Om inte förr så rapporterar jag om mitt (förhoppningsvis) lyckade Nyår utan alkohol. Ser fram emot att höra att det var lyckat på samma sätt för er andra också.

Tänkte att jag kunde bjuda på ett litet skratt mitt i det som känns jobbigt....

Jag hittade ytterligare en anledning till att lägga ner alkoholen. Gick och la mig precis och det bara smällde till så var de kaffeved av sängbottnen :). Man blir bevisligen ganska tung av alkohol. Tror minst det blev en "femma" på Richterskalan!

Godnatt säger jag från en madrass på golvet/TP

Känner igen mig i det du skriver så väl, och det är så fantastiskt skönt att inte vara ensam i den här situationen!
Tycker det är så hemskt att jag har byggt upp min tillvaro så mycket runt alkoholen. Sitter just nu i denna stund och funderar på vad jag ska lägga all tid på som tidigare gått åt till att dricka, vara bakfull samt tre dagars ångerst. För att sedan intala mig själv att jag inte har något problem med spriten. Åh då är det fredag igen och allt börjar om på nytt!

Men mitt mål med den tiden som jag kommer få över är att färdigställa den skiva som jag började spela in för tre år sedan

Känner igen mig i det där du skriver om att smyga, lever ensam nu sedan tre år tillbaka men gjorde precis som du tidigare. Garaget va en plats som jag gömde dricka i. Var väldigt noga med att alltid ha lite undangömt när vi hade fest hemma. Så att jag kunde vara helt säker på att jag skulle kunna smyga iväg för att inte sitta och nyktra till med tanke på det låga tempot som gästerna drack i.

Är ganska tydligt att jag är en helgalkholist, även att det ger en ganska stark obehagskänsla att erkänna det.
Vet inte hur många helger jag suttit ensam hemma och blivit skitfull. Men det får vara slut med det nu!

Är glad att vi är tre stycken nu som reser mot ett ganska skrämmande men spännande mål. Fenix, Mr dry och TP. Tre nyktra musketörer :) (Finns plats för fler!)

"...att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta"

Måste få fråga en sak. Känner mig så förvirrad emellanåt, för jag vet inte alltid om det är jag som äger problemet eller den andra parten. Och om det är den andra parten blir det ju ändå så ibland att det BLIR mitt problem i slutändan, eftersom jag blir drabbad av att den andre har ett problem - dvs det får lik förbannat konsekvenser för mig! Fatter du vad jag menar? Kan du hjälpa mig hur jag ska tänka?

Berra, utlandsresan över jul den får jag nog göra själv ! Och gör jag den själv ska det bli till ett muslimskt land med sharialagar så julen är riktigt djävla förbjuden !!!
Jag har i många år försökt att få huskorset med på en sån resa, nåja iaf till ett varmare land, inte nödvändigtvis helmuslimskt, men icke så !

Jag förundras av att jag blir så oerhört mycket hjälpt av att få chatta med en alkis-kompis och en anhörig-vän efter en sån down-period som jag gick in i. Det är helt makalöst vad jag blir hjälpt av att prata med sådana som förstår vad det handlar om. Jag är väldigt tacksam för den hjälpen jag får.

Och återigen blir jag så påmind av att vi är så lika fast vi kanske är på olika sidor av missbruket.

Förståelsen, att inte komma med pekpinnar, inte förebrå, vilja att hjälpa till, bara vara där om jag behöver..............det är stort att känna det. Det betyder så mycket för mitt liv och välbefinnande.

Jag är enormt glad för att jag en gång i tiden bestämde mig för att lita på andra människor, att lämna över mitt liv för andra att beskåda utan att ljuga eller dölja något. Det var en lättnad som jag nog inte riktigt fattade vad den innebar i sin storhet. Det är med stor ödmjukhet jag inser att mitt beslut att vara ärlig och ta emot hjälp är helt avgörande för att jag idag sitter här.

Med min takt på drickandet hade jag inte levt idag.

Jag är idag en stolt, nykter, alkoholist och för att jag ska fortsätta vara det så måste jag påminna mig själv om vem jag är och hur det var i mitt tidigare liv. Ett enkelt sätt att göra det på är att läsa era berättelser, skrivna i sorg och förtvivlan, men också i glädje och frihet. När ni nykomlingar skriver så hjälper ni mig att komma ihåg hur jag en gång började min nyktra bana och när ni lite mer erfarna skriver så får jag nya synsätt och nya vinklingar som även de hjälper mig till ett bra liv. Det vi ger varandra är ett stort förtroende som vi ska förvalta efter bästa förmåga och som jag är rätt säker på många "utomstående" skulle vara trånsjuka på att få vara med om.

Vi som skriver här ger varandra hopp och förtröstan om ett bättre liv utan alkohol och jag är glad att få utgöra en liten del av den gemenskapen.

Jag hänger gärna med på nykterhetsresan. Blev för mycket att dricka i Jul och det är inget nytt precis. Jag är 50+ och de senaste åren har jag druckit alldeles för mycket.

Nu tänker jag sluta helt under en längre tid. Om det blir för alltid vet jag dock inte, fram till maj blir första målet. Den senaste tiden har jag druckit både på helger och vardagar. Inte så sällan har jag gått ner i källaren för att ta mig en sup eller fyra. Naturligtvis är detta ett sätt att inte visa min hustru och andra att jag dricker, vilket de förstås ibland märker ändå.

Mina äldre barn var hemma i Jul och vi hade det trevligt på de flesta sätt. Visst noterar de att jag dricker för mycket och på annandagen blev jag ordentligt full. Efter det bestämde jag mig att det får vara nog. Redan igår var jag nära att ta ett par klunkar, men avstod. Nu kommer några riktiga testdagar i Nyår. Vi träffar våra vänner då. Alkohol är det aldrig brist på där. Jag ska klara det och jag har inga problem att säga att jag låter bli pga att jag har druckit för mycket.

Så nu, Tvåbarnspappa och andra, nu gör vi det rätta och håller varandra uppdaterade.

Hej!
oj vad jag har saknat forumet... jag har varit utan internet ett par dagar, och
dessutom legat nedbäddad med en seg förkylning, och OJ vad man kan
känna sig liten och eländig då, utan någon kontakt alls med omvärlden...
förutom världens bästa bror då förstås, och nåt sms från mamma...

Julen blev lugn och stillsam, vaknade med feber och förkylning, men blev
ändå övertalad att komma med till mormor och fira... fullproppad av ipren
och alvedon gick det rätt ok... =)
god mat, god julmust, vidrig snaps, så den blev det bara en halv av, och
alldeles för mycket klappar, som vanligt...
och den däringa examen som spökar, som pappa vill att jag hämtar ut,
men som jag inte vill ha med att göra, kom upp innan firandet riktigt kommit
igång, men brorsan kontrade snabbt med att sörrans högsta önskan är
att det slutas tjötas om den... jag slapp säga ett endaste ord i saken,
skönt, men samtidigt kanske jag hade behövt det, stå upp för mig själv.

jaja, det kommer nog fler chanser till det, om jag känner min familj rätt!

God fortsättning på er alla!
många kramar!
/k

Fenix, du är så välkommen att hänga på! Blir så mycket lättare när man är fler!
Ja visst är det så att man inte skapar någon bra musik när man är full även om man tror det i stunden. Gillar ditt namn här på forumet. Fågel Fenix handlar ju om att resa sig ur askan, och det är ju precis det vi ska göra nu!
Viktoria: Tack för ditt stöd, det värmer ska du veta!

Jag försöker att inte tänka så mycket på det jag har missat och förlorat under åren på grund av ett osunt förhållande till Alkohol. Utan istället lägga fokus på allt jag ska uppleva och göra i framtiden. Mitt liv har verkligen blivit så mycket ljusare sista året och känner därför att jag vill göra livet ännu bättre genom att inte slå sönder varenda jäkla helg genom att skynda hem varje fredag för att kunna börja dricka. Jag tänker istället bli berusad av att må bra och att ha orken att göra massa saker ihop med mina älskade pojkar. Usch vad det låter präktigt det jag skriver, men det är verkligen så jag känner inför mitt beslut! /TP

Precis som jag skrev innan julen...

GOD (jävla) JUL!

För det är också vad jag känner, alla "måsten" som kommer...

Visst är det fint med att få träffa sina nära och kära,
och kanske inte lika fint att behöva totas ihop med dem man inte gillar lika mycket...
Man ska jaga runt och fira lilla julafton både här och där, kors och tvärs över hela landet...

Julkorten ska köpas, skrivas och köpas frimärken och postas, framsidan är masskopierad i tusentals,
det blir bara namnet och tanken som räknas, och de som blir förbannade över att bli bortglömda..

Gott med julmat, visst, med detta överflöd av käk, och alla förberedelser, suck!
Det ska bakas och knådas, pepperkakshus och lussebullar..
Sedan ska här käkas rester som man tröttande på redan på juldagen...suck igen..

Och alla dekorationer som ska ut och sedan tillbaka på loftet efter 3 veckor,
det enda man gjorde var att lägga en förmögenhet på nya lampor till stakarna och granen, känns det som..
Det måste finnas någon liten djävul på vinden som har som enda livsuppgift att döda dessa smålampor, eller?

Granfoten av plast är sprucken, läcker vatten och förstör det nylagda parkettgolvet för 8000 spänn, tjoho!

Fy attan för alla julkappar, man byter ju bara pengar med varann känns det som...
Visst det är kul att se barnen tindra med ögonen, men de kan bli olidliga också, i sin väntan...
Jag tycker nog att det är fint med Julen, men det går lite väl till överdrift...

Man skulle behöva banta bort stora delar av den, så att man får mer tid till att njuta av den istället...

Och bara för att grannen har fixat det med en ny tradition, så har den inte blivit obligatorisk för alla på gatan..

Jag tycker nog att det bästa med julen, är när den är över, det blir som ett vakuum över hela Sverige..
Men då när man hoppar in det sista av julklappspappret i soptunnan, ja då ska man iväg på mellandagsrean..

Man kanske skulle funta på en Thailandsresa nästa jul, det lär nog bli samma pengar i slutänden i alla fall..
Och skippa allt det där traditionstyngda skiten med julen, och satsa på en julefrid allena..

Mors Berra

jag kommer att hejja på er : )
Pappan, att vara nykter på nyårsafton kommer att ge dig gott självförtroende inför din fortsatta resa. Det går, om du ger dig f.n på det! Ska bli kul att följa dig här på forumet. Läs och skriv - det är till stort stöd.
Och Fenix, kul att se att du är tillbaka.

Hej, kommer att vara bortrest några dagar, men vill haka på din resa och även andras inpå det nya året.
Musiker själv, och har aldrig gjort något bra onykter men mkt bra nykter. Visst är det så.
/Fenix

Tack så mycket :). Är helgerna som är mitt stora problem. Är inte ofta som jag druckit i veckorna.
Hoppas på att kunna få "resesällskap" av någon eller flera här! Jag bjuder på biljetten ;)

Två dagar är en bra början!
Önskar dig all lycka på din resa!

Segaletta.

Har varit många tankar idag. Mår bättre idag och ångersten efter helgens överkonsumtion börjar släppa. Då kommer givetvis tankarna på att "det är nog inte så farligt i allafall". Så vansinnigt dumt jag vet. Inser ju att alkoholen har blivit mitt stora umgänge sista åren. Väljer ofta bort att umgås med vänner, bara för att jag vill kunna dricka hemma för mig själv utan att någon har några synpunkter på hur mycket jag dricker.

Jag hittar hela tiden anledningar till att dricka. Exempelvis att jag som musiker blir mer kreativ och skriver bättre musik om jag har alkohol i kroppen. Jag har hittils under mina 38 år inte skrivit något av kvallite när jag har druckit. Är konstigt hur man/jag fungerar. Vet ju så väl att jag lurar mig själv genom att hitta på saker som rättfärdigar att festa.

Nu har jag nyårsafton framför mig. Men jag har gett mig fan på att den ska firas i nyktert tillstånd. Vill och tänker göra mig själv stolt!

Är det någon av er här på forumet som har några bra tips som man kan ta till när suget kommer?

Kram på er! /TP

är en befrielse.

Jag tycker inte om jul och jag gör allt för undvika att dras med i skiten. Men är man gift med en som går bananas med allt vad jul heter så är det inte så djävla lätt att hålla det borta. Det går helt enkelt inte att komma undan hur gärna jag än vill. Trodde det skulle lugna ner sig när ungarna flyttade hemifrån och vi skulle kunna bete oss som vuxna igen men i helvete heller.

Och av nån för mig helt obegriplig anledning så ska julen "firas" hemma hos oss.

Min energi äts upp, jag dräneras fullständigt på sinnesro och för första gången i mitt nyktra liv har jag umgåtts med tankar om att supa skallen i bitar.

Jag missade ett extra AA-möte igår, visste inte exakt klockslag, men var på ett lunchmöte idag. Och återigen blir jag påmind om hur lika vi är. Tänk när folk är ärliga och talar ur hjärtat hur man då kan höra sina egna ord talas av andra, hur många det är som far illa av julen på olika sätt. När jag funderar på hur sött och fint och puttinuttigt det ska vara utåt sett och hur mycket kaos det är inåt så kommer ju frågan hur vi har lyckats få det att gå så snett.

Varför har det blivit så fyllt av måsten ??

Jag bor ju i det här huset och har inte så stor chans att sova någon annanstans men till nästa år, om det inte blir en seriös ändring, så kommer jag att åka bort.

Jag fick ett sms på julafton av en kär vän, det lyste upp min dag och jag är väldigt glad för den tanken som blev en handling. Många gånger är det ljusår mellan tanke och handling men denna gången blev det så rätt. Jag är väldigt tacksam för den hälsningen.

Nu har jag ett maffigt jobb med att bygga upp min självkänsla igen och återgå till ett, förhoppningsvis, bra liv. Jag kommer att gå väldigt regelbundet på möten för att suga åt mig av den erfarenhet och kunskap som finns där och som jag vet lyfter mig till normal tillvaro med en egen självkänsla. Jag kommer att fira min "födelsedag" i mitt nyktra liv utomlands och jag ska besöka AA i en närbelägen ort för att känna att jag är "hemma" oavset i vilket land jag befinner mig.

Det ger mig styrka.

..sättning på Julen alla mina vänner...

Hoppas att Julen blev som ni hade förväntat er den, det är ni värda allihopa...

Min blev BRA helt enkelt, satte förväntningarna "lågt" och blev på ett sådant sätt positivt överaskad...
Jag hade i mitt inre bestämt mig för att helgen skulle framförallt bli lugn och trivsam, och försöka "hänga med" så mycket jag bara kunde...
Hänga med i samtalen och konversationerna, svara med lugna och väldefinerade och genomtänkta svar..
(Tidigare år så var bara tankarna på om värdfolket hade ställt fram tillräckligt med dricka, utan att verka framfusig..).

Vi fortsatte vår tradition med att öppna paketen en och en inför alla de andra, så vi fick se reaktionen och alla fick se vilka grejorna kom ifrån...
Javisst är det en plåga för barnen, men de har blvit så stora (13-22 år) så de "måste härda ut.." med oss vuxna..
Problemen för barnen är att de börjar bli så vuxna men längtar fortfarande efter "leksakerna", och med lite blandade känslor öppnar de paketen..
(tidigare år så hade jag inte sett detta, utan bara börja få panikkänsla över att gin&tonic'en har varit halvfull, och dags att fylla på..)

I år ändrarde vi på vår ordning, vi firade med samma släkt i år igen (frugans sida), med tanke på att detta var nog sista julen med svärfar...
Vi känner att de två sista månaderna har det rasat otroligt snabbt med honom, och vi kände faktiskt en rädsla över att han inte skulle klara sig fram till julen.
Men det gjorde han, vi släpade honom från sjukhussängen i rullstol hem, fick vara med vid middagen och julklapparna och med alla barnbarnen...
Om han var med?...nja lyset var tänt, men mycket sporadiska besök mellan hjärncellerna..
Det blev ett par timmar, och mycket släpande och kånkande för oss alla, men det kändes bra i alla fall, mest i hjärtat (det positiva) och i ryggen (det negativa).

De vi skulle fira med i år (min sida) där fanns det också en (ingift) svärfar som var på det sista, och vet ni??? han dog!
På juldagen dog han av en hjärtinfarkt, upptåndelsen med all förflyttning och upplevelser gjorde slut på honom...
Men vilken "underbar död" för honom, hans sista timmar i livet upplevde han med sina nära och kära samlade inför en gemytlig festlighet.
Jag tycker nog att det "avskedet" måste ha känts bra för alla involverade...

Jo det fanns ju en liten petitess med alkohol inblandad..
Dottern till den (senare) avlidne tyckte inte att det passade att herrarna satt och krökade till på småtimmarna,
när hennes pappa hade åkte iväg med ambulansen ett par timmar tidigare, men de ville väl fira jul de med, eller??

Där skiljer det sig...när allvaret sätter in för vissa så slutade de att dricka alkohol, sorg och oro satte stopp för det..
Men för de andra, ..."the show must go on.."
"Äh så farligt är det nog inte..."

Ännu ett exempel på när och hur alkoholen visar sig från den rätta sidan, den lämnar ingen oberörd...

Jag gjorde mitt, jag tog ingens parti, för jag varken avbröt eller fortsatte mitt deltagande med kung alkohol...
Jag var inte ens där, och hade jag varit det, så hade jag inte sällat mig till någon av de grupperna...

Känner mig rätt neutral på alla planen...

Vila i frid "Erik"

Mors Berra

Berra, du är verkligen min fyr på ett hav av alkohol och sikten skymd av dimma.
God Jul till dig - och alla andra på forumet förstås.
Jag ska nå din status, absolut!
/Fenix

till dig Vana !!

tack.Jättesmart att lägga refigera som favorit.God Jul

femte barn............

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article8318473.ab