Senaste kommentarerna i forumet

...och finns de inte så skapar han dem, den lille alkoholdjävulen. Det där är typiskt en sådan tanke,
"jaha, jag har säkert en dödlig sjukdom, då kan jag lika gärna supa lite till". Näe, vet du vad, har du en sjukdom så behöver du all styrka till att bekämpa den inte till att bryta ned alkohol.

Faaast, det är klart att det inte är något farligt. Håller tummarna för dig! Jag upplever att det händer mycket både här och där på kroppen när man blir äldre - det är prickar, knölar och fläckar hit å dit. Det är nog ingen fara ska du se.

Visst är det härligt när det blänker till små stunder av lycka?! Skriver blänker till för det är verkligen korta små blink och precis som du sätter jag ett frågetecken efter dem: var det...glädje??

Usch jag måste försöka ta mig ut i en skog lite oftare, jag gillar ju det!

Kram på dig!

Ju äldre jag blir desto bättre blir de, kanske för att jag med erfarenheter i bagaget förstår dem på ett nytt sätt! "har man tagit fan i båten får man ro honom i land", så är det ju. Är man så dum att man börjar dricka så mycket att det blir till ett måste så får man se till att ta sig igenom det hela. Fast lite rebellisk som jag är kan jag inte låta bli att tänka: måste man ro fanskapet i land, kan man inte helt sonika tippa honom över relingen? Jo, så gör vi, av med eländet!

Vad härligt med hund som tvingar ut en på skogspromenader, skogen tror jag är ett bra ställe att hänga i och hämta kraft ifrån!

Kram från mig

Mitt liv befinner sig i den reklamen, jag är en liten råtta som är med i ett expriment. Så fort jag känner mig stark och börjar få ordning på livet så händer det något.
Stress är mitt stora hot mot mitt nya liv och för i vanlig ordning så vill jag fly in i dimman, slippa alla kännslor som väller upp.
Man inser hur skör nykterheten är när man efter ett telefonsamtal, bara har en tanke i huvudet: FLYKT!
Men nu skall jag ringa vännen som stöttar och orkar få min hjärna på andra tankar, sen blir det milen i skogen med hunden skiter i om det regnar.
Vissa dagar är sämre än andra, men om man fått fan ibåten så får man ro den i land.Kramar till er alla där ute

Men ring dom nummer du fått, det är ju människor som gjort samma resa som vi gör. Ibland är det ju lättare att prata med någon som inte är så nära. Vi måste våga be om hjälp annars klarar vi aldrig det här, jag lastar av massor på en bekant som har matproblem. Vi använder inte samma drog, men våra problem är det samma. Man är inte starkast ensam och styrka kan vara att visa svaghet// Många kramar Kalla

Känner igen de negativa tankarna och ångesten de skapar, det känns i hela mig hur dåligt du mår nu. Men du är ju så duktig, du har klarat det innan, klart du kan klara det igen. Försök att säga bra saker till dig själv, hitta det positiva som finns och försök hålla fast de tankarna. De fungerar för mig men jag vet, man måste kämpa jättemycket för det är så mycket lättare att släppa fram det negativa och vältra sig i sjävömkan. Det gör bara skada så försök vara snäll mot dig själv. Du kommer att fixa det här för du är så duktig!

Kram!

Nyss hemkommen från en långpromenad i skogen med hundarna, i duggregn, underbart! Jag gick och övade mig på att tänka positiva tankar om mig själv. Sen gjorde jag listor i huvudet på allt jag vinner på att vara nykter. Upptäckte att jag kan tänka på olika sätt; "Nu slipper jag ljuga om att bilen är trasig när det är snöstorm och grabben vill ha skjuts till skolan" = inte bra, gav mig dåligt samvete. "Tänk, nu kan jag skjutsa grabben till skolan när det är snöstorm" = mycket bättre.

Imellanåt stannade jag till och vände upp ansiktet mot duggregnet, kände de smekande dropparna mot huden. Då kunde jag känna ett litet uns av en känsla som måste varit... lycka.

Om ett par timmar ska jag till vårdcentralen för att kolla upp en hudförändring i ansiktet. Lite nervöst. Det har faktiskt funnits stunder när jag tänk att lika bra det är något allvarligt så får jag en legal anledning att trösta mig med att dricka! Hur kan en människa vara så funtad att hon önskar sig en allvarlig sjukdom för att få en anledning att dricka?!!! Jag blir riktigt mörkrädd för mig själv.

Kämpa på där ute!

...framåt, men så trillar jag dit igen. "bara en liten klunk" Jamen det blir ju aldrig bara en klunk eller hur? Det är ju allt eller inget, eller hur! Sen när man tagit den där klunken så tänker man att allt är förstört så då kan man ju lika gärna ta en till när man ändå håller på. Visst?

Jag blir så trött på mig själv. Försöker tänka på några av mina duktiga vänner här inne som har det så mycket värre än jag har det, Dompa t.ex. som åkt in på hemmet, bor på liten ort med skvallriga medmänniskor och kanske förlorar sin vackra fru.

"ja just det!" vänder den lille alkoholdjävulen på det hela "JAG har inte sådana problem, för mig går det bra att ta en liten klunk emellanåt". Jamen nu ja försöker jag invända. NU kanske det inte är så illa men hur blir det när familjen inser att jag dricker i smyg? De avstår från alkoholen till maten men jag huttar på friskt för mig själv!

Jag som tyckte att jag så sakteliga började hitta mig själv igen, fick antidepptabletter som verkar hjälpa, fick lite initiativförmåga tillbaka. Om jag dricker förtas ju effekten av medicinen och jag känner att jag börjar halka ned i eländet igen.

Har ju fått några telefonnummer att ringa men dessa människor känner jag ju inte och de kommer inte veta vem jag är om jag ringer och det är ju så förbenat svårt att be om hjälp ens från de närmaste hur ska jag kunna ringa till en helt okänd människa och säga... säga vaddå? "nu står jag här framför barskåpet igen, vad ska jag göra?".

Kanske ska jag skaffa mig en sån där sponsor från AA? Vet inte riktigt hur det ska funka bara? Jag kan ju inte gå omkring och hålla den personen i handen hela tiden!

Usch, idag är ingen bra dag känner jag :-(

Det stämmer nog att många här är nynyktra. Jag "heter" ju till och med Nynykter. Är inne på min sjunde nyktra vecka och för mig är det väldigt viktigt att läsa och skriva här. Det hjälper mig att hålla fast vid nykterheten. Jag kan tänka mig att det behovet avtar när man känner sig mer säker på sin nykterhet. Men här på forumet finns också en hel del gamla kämpar som Viktoria, Adde och Berra. Det vidare livet är en tråd bland annat för dem som varit nyktra länge. Det är väldigt bra med sådana gammel- nyktra förebilder som är bevis på att det är möjligt att leva gott och nyktert.
Idag är jag nykter och solen skiner.
Kram på er alla kämpar!

kände jag igen en ton, en klang i mannens röst när han talade med en kollega i telefon. Jag halvsov i soffan och vaknade av samtalet. Det handlade om ett arbetsärende, mannen var mycket engagerad och affekterad. Kollegan var tydligen oberörd.

En lång stund senare kom jag på att den klangen i rösten har jag inte hört på länge. Den klangen har jag hört många gånger och kan härleda den till när vi hamnat i "redanden" om processer i relationen... jag kände en inte stark men tydlig olust. Jag sa det till honom, han tänkte efter och konstaterade att han kände sig orättvist och orättfärdigt anklagad för något som hänt för länge sen.

Jag insåg ett helt sammanhang... hur negativa känslor som uppstod ur oinfriade förväntningar, besvikelser ofta väcktes då vi druckit (och han grundat) och då gjorde känslan i kombination med berusningen det omöjligt att reda ut - i stället eskalerade processen. Det senaste året/åren, lämnade jag vinglaset halvdrucket, avbröt (eller möjligen avledde) samtalet och behöll frustrationen över både missförståndet och situationen. Det här är rörigt - ingen annan än jag behöver begripa... men för mig är insikten viktig. Jag kan koppla den till "ord" som jag igår såg "utifrån" hur de är relaterade till en inre upplevelse och känsla... som han kunde sätta ord på.

Arbetssituationen hanterade han under kvällen med sin bästa kompetens så att det visade sig en öppning...

Mellan oss där i soffan hände det som händer ofta, nästan alltid numera - situationen upplöstes, olustkänslan försvann.
Jag blev en insikt rikare.

Ikväll ska vi på en konsert som jag sett fram emot länge. Det har tillstött en komplikation med mitt jobb och lösningen har stört mig... men nu inser jag att jag är väldigt nöjd med hur det blev:) På utsidan är det halv storm och kanske regn, på jobbet är det stressigt värre än värst men i mitt hjärta är det fridfullt.

Ibland tänker jag att jag borde inte skriva om allt gott i livet här där så många har det så kämpigt och svårt. Då blir jag glad när jag får se att det kan skänka glädje och hopp! Jag läste tillbaka i min tidigare tråd under påskhelgen - egentligen vet jag inte längre om jag nånsin på riktigt kunde tro att livet skulle kunna bli nyktert... Samtalet igår om våra respektive svåra känslor är en av ganska många situationer där vi numera kan använda våra kunskaper och erfarenheter i vår och livets tjänst. Den förmågan försvann långsamt i takt med att vinet blev en vardagsdryck och smygdrickandet antagligen växte till sig och det enda (?) sättet att fira någat bestod av en flaska. Så sorgligt! Och så tacksam jag är för livet som vi lever idag!

Igår talade jag med en kollega och vän om den för tillfället extrema arbetssituationen och konstaterade att jag tack-och-lov inte har ett enda livsproblem just nu. Dessutom har du stöd, sa hon. Precis så är det. Och pensionen inom synhåll vilket alltmer känns som en riktigt härlig möjlighet. Amen! :) / mt

Ni verkar vara ett bra gäng som verkligen peppar varandra. Det behövs!

Det verkar vara många av er som är ganska nya i nykterheten. Kanske kan man relatera mer till varandras problem om man är ungefär i samma fas. Samtidigt som det förstås kan vara peppande att läsa om alla som har klarat en lång tid utan alkohol.

Nåväl... god natt på er alla!

Kroppen talar om efter en månads nykterhet att "tack kära du för din hjälp! Nu har nervsystemet lugnat ner sig och tankarna blir klarare!"

Det var precis vad jag behövde höra nu. Den meningen ska jag tänka på varje dag den här månaden.

Vilka sporrande inlägg i den har tråden! Ni är så bra på att få ner i print allt det som snurrar runt inne i mitt huvud.

Jag har varit härinne i forumet och läst en hel del, men blev medlem först idag. Dag 1 (efter två återfall på två månader).

Jäklaranamma! Jag vill klara detta nu!!

Det gjorde ont i mig att läsa din berättelse, med så mycket smärta i. Men nu tror jag att du klarar det, du fixar detta! Ta och läs de olika trådarna med alla härliga berättelser om människor som faktiskt klarat av att hålla sig nyktra, som sagt nej till alkoholen under lång tid. Det ger mig styrka att tro på mig själv. Kan de så ska väl banne mig också jag kunna. Och du!

Jag är nyss hemkommen från jobbet. Har känt mig irriterad och lättretlig, axlarna sitter någonstans strax under öronen, tankarna bara mal och mal och jag har stresshuvudvärk. Det är just den här känslan som ett glas vin gjorde underverk med. Några klunkar och värmen började sprida sig i magen, några klunkar till fick axlarna att sjunka, tankarna att stilla sig och huvudvärken försvann. Sen blev det så klart ett glas till... och två och tre och fyra...

Nästa morgon mådde man likadant igen men med tillägg av ångest och skam. När jag nu sitter här och längtar efter mitt vin så försöker jag frenetiskt framana just de där skamkänslorna och ångesten. DET ÄR INTE VÄRT DET!!!

Nu ska jag ta ett glas kall mjölk med ett par digestivekex, jag sover bättre på det inbillar jag mig.

God natt alla kämpar!

Just som Lilja skriver tog du steget att ringa din man och erkänna för dig själv vilket är ett stort steg. Så håll ut nu och sök stöd här, AA och i dina närmaste, många kramar Kalla

om vikten av att älska sig själv och visa sig själv respekt!Det är precis det man gör i motsats till när man dricker. Det första och största beviset är ju ångesten. Kroppen talar om efter en månads nykterhet att "tack kära du för din hjälp! Nu har nervsystemet lugnat ner sig och tankarna blir klarare!"

Ja du har rätt Nynykter! Jag tar till ALLT jag kan nu för att bekämpa fanskapet!
Jag vill INTE sitta som en fyllkärring en dag, om jag ens lever, och det är den framtiden jag går tillmötes om jag inte stoppar.

Jag blir så stärkt av vad du skriver! Det får mig att må bra! Samtidigt vet jag hur lätt styrkan kan falna och jag blir skör och nervös och törstig..och då gäller det att ha redskapen, som du skrev om tidigare.

Du jobbar oxå jättebra Nynykter!

Nu fortsätter vi vår nyktra resa. Visst är det spännande att upptäcka vem man är utan alkohol?

Liljakramar!!

Jag kunde lätt relatera till din smärta då jag läste ditt inlägg. Det gör jag mig ont om dig för jag vet hur helt för dj-gt det känns när alkoholen tar över och man inte längre bestämmer själv...

Dricker före tolv på dagen, vid ett är man jättetrött...måste dricka mer..en hel dag går och man har inte ätit en bit...bara druckit..

Jag söp skallen av mig för exakt en månad sen och har varit nykter sen dess. Senast ikväll fick jag reda på ytterligare en sak jag gjorde den kvällen som får mig att skämmas gruvligt..

Skammen gör att man tar itu med problemet. Det kan vara bra att skämmas bara man gör det i måttliga mängder.Skämmas så att man tar tag i det och uppbådar jävlaranamma men inte så mycket att man slår på sig själv för då blir det lätt Bolaget nästa igen tyvärr..iallafall för min del..

Du ringde din man vilket jag tycker var jättebra!Ok att du var full men det visar trots allt på att du tar ansvar nånstans, trots att du är askalas. Du VILL förändring!

Jag har ramlat tillbaka massor av gånger hemasch; gått på AA och sen börjat dilla med mig själv att "jisses, dessa är ju alkoholister..det är ju inte JAG...kan nog ta något glas vin..bla bla bla i all evighet.

Det jag tänker nu är att FÖRSÖK fatta beslutet att sluta dricka för det stjäl så otroligt mycket energi hemasch, denna KAMP! Detta "jag vill dricka-jag får inte-jag vill dricka-jag får inte"

Det jag har gjort nu är att bara gett upp. Insett att denna konflikt överskuggar allt mitt mående och jag ger mig. Jag ger upp för att få mitt liv tillbaka! Med ge upp menar jag att jag erkänner att jag har STORA problem som kommer att förstöra mitt liv om jag inte slutar.

Du skriver ner din smärta här och detta forum tar emot-alla här känner igen helvetet, endera som alkoholister, eller missbrukare eller anhöriga men alla känner igen det du skriver, mer eller mindre.

Det ger ett sånt stöd att veta att man inte är ensam för det är så farligt när man är en törstig person! Vi ska inte vara ensamma! Vi måste ha hjälp och värme och uppmuntran av varandra!

Man läser så många fantastiska berättelser här och inser att man inte är ensam. Man krisar och tar återfall men hejaropen trycker direkt till en i ryggen "ge inte upp! Nästa gång klarar du av att stå emot!"

Så håll i nu hemasch och skriv här på forumet! Du är Nykter idag! Det är väl en härlig känsla?

Lilja

Det är ingen lätt resa. Två steg fram och ett tillbaka liksom. Men du har erkänt ditt problem för dig själv och för din man. Du har till och med varit på AA. Stoooora steg! Och nu skriver du här på forumet också. Som jag ser det har du skaffat dig en uppsättning verktyg som kommer att hjälpa dig att bli nykter. Häng kvar här och skriv om din resa! Jag tror på dig!
Kram från Nynykter

Jag tänker att jag avstår från alkohol för att visa mig själv kärlek och respekt. Jag mår inte bra av att dricka och därför gör jag inte det. Genom att tänka så styr jag bort mig själv från känslan av att nekas något, att ha gjort en förlust. Jag rundar å-vad-gott-det-skulle-vara-med-ett-glas-vitt-i-vårsolen-tankarna.

Vad bra, Lilja, att sonen sa ifrån. Modigt av honom att våga sätta ord på det som jag antar att du helst ville gömma. Jag tror nog att du har nått din vändpunkt. Att du tar till så många livlinor tyder på det. Tycker mig ha märkt att de som verkligen vill undvika återfall säkrar upp så att möjligheten till återfall inte finns.

Du gör det så bra! Jag tror på dig!

Kram från Nynykter

Jag tänker att jag avstår från alkohol för att visa mig själv kärlek och respekt. Jag mår inte bra av att dricka och därför gör jag inte det. Genom att tänka så styr jag bort mig själv från känslan av att nekas något, att ha gjort en förlust. Jag rundar å-vad-gott-det-skulle-vara-med-ett-glas-vitt-i-vårsolen-tankarna.

Vad bra, Lilja, att sonen sa ifrån. Modigt av honom att våga sätta ord på det som jag antar att du helst ville gömma. Jag tror nog att du har nått din vändpunkt. Att du tar till så många livlinor tyder på det. Tycker mig ha märkt att de som verkligen vill undvika återfall säkrar upp så att möjligheten till återfall inte finns.

Du gör det så bra! Jag tror på dig!

Kram från Nynykter

Dag 1. Igen. Försökte för första gången avstå från alkohol den 27 januari. Det var den dagen jag äntligen öppnade upp och erkände för min man. Jag erkände för mig själv. Det var en befriande känsla. Då lyckades jag hålla upp i nästan två veckor. Och jag mådde riktigt bra. Sen var det nåt som gick åt fanders. Jag fortsatte dricka. Ofta hela dagarna. Min bottendag blev den 2 mars. Jag var hemma med våra två små barn. Drack hela morgonen och blev plakat. Somande när de tog sin lur, och sen var det de som fick väcka mig. Fruktansvärt! Jag fick panik och ringde min man. Berättade hur det stog till. Så han ilade hem. Va? För att ta hand om sin fulla fru. Usch, jag börjar gråta varje gång jag tänker på den dagen. Då slutade jag dricka igen. Började gå på AA möten dagligen. Pratade med folk. Och det gjorde saken så mycket enklare. Det gick en vecka. Sen var det kört igen.

Nu står jag här igen. På ruta 1 och dag 1.

Kom att tänka på den där låten med Hasse och Tage som slutar med

Man tager sig en vinare på Operans terass
Nog är man lite finare än de som röker brass?

I påskas dukade jag med vinglas till alla, inklusive barnen. Det såg festligt ut och hade det goda med sig att jag inte behövde skylta så mycket med att det var påskmust i mitt glas. Alla spritglas och konstiga små sherryglas har jag däremot skänkt till en välgörenhetsorganisation. Fick plötsligt mycket plats i skåpet. Fritt fram att köpa fina te- och kaffemuggar istället!

Kram från Nynykter

Visst blir man bättre av att köpa dyra viner och fin sprit, eller hur :D Bra att du tog bort dina gamla inlägg, nu tänker vi framåt istället. Finns ju bara två saker vi kan påverka, det är nu och framtiden och den är ju vår.
Så med ett steg i taget går vi framåt//Kalla

nu är det redigerat. Bort med det gamla, in med det nya! Och ja, kaffet var jättegott!

Jag håller med dig Lilja, om bara vår omgivning slutade att vara så finkänsliga och sa till i ett tidigar skede så skulle det kanske vara lättare att bryta i tid. För att det märks, trots att vi inbillar oss motsatsen, det är jag säker på nu.

Ha ha, lite kul det där med fina kristallglas, precis så känns det ju. Likadant med att köpa lite dyrare viner, då är man ju bara konnässör. En alkis dricker Marinella och sånt. Jisses vad jag lurat mig själv.

Ha det gott!

Hej!

Vad skönt att se att jag inte är ensam med en sambo som dricker mycket. Min sambo har föräldrar som varit relativt törstiga, har växt upp i familjehem osv. Har dessutom ett tablett missbruk av imovane sömnstörningar, han är uppe hela nätterna, sover jätte länge på morgnarna. Han har försökt trappa ned tillsammans med läkare sin konsumtion, men hittar alltid orsaker att avbryta nedtrappningen. Nu har det gått så långt att jag har slagit till honom 3 gånger på ett år, jag blir vansinnig när han sviker mig och är dyngfull. Han har en narcissistisk personlighet, han har väldigt dålig empati och är totalt uppslukad av sina egna problem. Den så kallade offerkoftan vill aldrig avlägsna sig. Jag har pratat med honom, skrivit till honom, han har gått till en psykolog ett par gånger utan reultat.Ibland verkar han förstå sina problem, men han orkar inte ta i tu med dem. Han håller sig flytande med sina piller och fylle helger, nu när vi köpt hus har han börjat belöna sina hantverkar insatser med "stänkare",det är ju så tråkigt att fixa så man måste ju få sig några stänkare.

Han kan inte hantera sprit överhuvudtaget, någon enstaka gång klarar han ta en whisky, men direkt det är helg skall systembolags kassen klirra. En riktig dunderfylla varje helg, har haft en vit helg på 3 år. Har bett om en vit månad, men det har alltid haverat, och han säger att han visst klarar av det, men inte på någon annans begäran. Låter märkligt när han borde se hur illa det gör våran relation, alla hemskheter och bråk har alla en gemensam nämnare ALKOHOL. Jag dricker ingenting nu eftersom det räcker att se på honom hur vidrigt det är med fulla människor. Har själv inga alkis tendenser eller föräldrar som har hanterat sprit destruktivt.

Har hotat som en klassik medberoende med att flytta, vilket jag inte har gjort, och när han om och om igen sviker sina löften, små ljuger etc, så har mina säkringar gått 3 gånger. Första gången när han fick sprit förgiftning och hängde över en grannfru, sket ned sig..då knuffade jag ned honom och boxade på han, och var totalt psykotiskt arg, sedan vid två olika tillfällen utdelat en örfil..och jag har ALDRIG varit våldsam, utan är en sansad och förnuftig person. Däremot har jag alltid haft män som har trampat på mig, och har fått arbeta stenhårt att få en bättre självkänsla.

Har fruktansvärd ångest över att jag blivit så arg att det totalt brister för mig. För jag vet att det finns inga ursäkter att slå till någon oavsett hur provocerad jag än känner mig.

Och nu orkar jag inte mer, är helt slut körd. Får aldrig sova på helgerna eftersom han är uppe till fyra tiden på morgnarna och spelar skyhög musik och vill ha sex med mig, vilket jag inte ställer upp på. Han kan försöka upp till 2 timmar och kladda och hålla på, och sedan säga att han skall skaffa sig en älskarinna och dyl, att jag inte vill ha honom osv. Nästa dag har han alltid ångest och är så medgörlig..Jag är så less, skulle vilja lämna honom, men en del av mig älskar den nyktra personen han är på vardagarna.

Jag blev så berörd av din tråd och så väl jag känner igen mig i mycket. Speciellt här mot slutet i din känsla av att bli bortvald och att alltid tro att andra pratar om en. Jag skulle också så gärna vilja veta vad andra egentligen tycker om mig... och ändå inte för tänk om det är väldigt negativt!

Men i mina bättre stunder så går jag till mig själv och hur jag uppfattar andra. Visst, det finns de som jag bara inte kan med men de har andra människor runt omkring sig som gillar dem. Det är ju bara att inse, alla kan ju inte älska alla och det är bara att acceptera att alla älskar inte mig. Det låter så enkelt men för mig är det en katastrof för varje person som ogillar mig, bäst därför att inte låta någon komma så nära att de kan börja ogilla mig.

Jag lever på hoppet att om jag lyckas hålla mig nykter så kommer de känslorna att försvinna och då ska jag börja våga närma mig andra.

Ha en bra dag och fortsätt kämpa på!