Senaste kommentarerna i forumet

jag känner med dig!

Mår skit idag! skulle se på film med sonen o äta något gott igår. Han ringde till mig på jobbet o sa handlar du idag så kan du väll köpa räkor, kände med en gång att då ska han dricka vin till. klump i magen.
När jag kom hem så va en vin flaska borta, men jag märkte inget på honom, jag träna lite o när jag duschat så va maten klar o två vinglas upphällda, ja sa inget sonen va med. han försvann med jämna mellanrum ut i köket o snart va han ganska packad o somnade i soffan. han skulle gå o lägga sig o ut i garaget o köket för att smyga med drickan. jag o sonen ja oss han kom sen har luktat som en alkis hela natten,

Det som gör mig argast är att han gör våran 15 åriga son så orolig o besviken. Han säger så konstiga saker till honom som han inte ens komenterar. Som igår sa han till honom du är ju inte med i matchen.

Hans missbruk har pågått i ca 13 år. han har vid två tillfällenupp i ca två veckor o då har vi alla
mått jätte bra. jag orkar o har ingen att dela med mig av våra problem. hans släkt har vänt oss ryggen helt o min har en annan tråkig händelse att bearbeta nu,

Lite hur det funkade för mig och min hustru som jag skrev alldeles nyss :
http://www.alkoholhjalpen.se/forum/comments.php?DiscussionID=833&page=5…

Vet inte vad jag ska göra har en man som dricker nästan varje dag. han sköter sitt jobb o på dagarna är han världens bästa man o pappa till sina barn. Men helt plötsligt på kvällarna så har han fått alkohol i sig, o är en helt annan person. På helgerna blir de ofta så mycket att han somnar på toan, golvet mm. jag kan inte dölja detta för våran son som bor hemma han är 15 år, men han säger inget om de men jag ser att han blir orolig. Hans pappa har tagit upp de med honom några gånger när de har varit som värst, o då har han skärpt till sig ett tag. Han är ofta medveten om sitt problem med alkoholen o kan under en period prata om missbruket o hålla sig ifrån de, men sen så har han inga problem helt plötsligt utan säger att han dricker som alla andra!!!

Ja va ska man göra!
Det är så svårt har haft många veckor med mannen berusad varje kväll. åter en morgon när jag sitter o tänker hur ska jag prata med honom, få honom att skaffa hjälp. Jag vet att han inte heller vill ha de så här. just nu ligger de gömda tomma ölburkar lite överallt i huset o öppnade halvdruckna vinflaskor men jag tänker inte ta bort dem denna gången, ja skiter i det nu, de hjälper inte han måste själv komma till insikt!
Fy fan vad jag hatar de här o hur dum är jag!!

Märta fina,
vilka vackra ord...
ska köpa boken, om den går att få tag i...
vackert...
sparar dikten tillsammans med andra vackerheter och klokskaper
som ni delat med er av till mig...
tack!!
kram!!

Lillablå

Här är dikten. Märta Tikkanen levde med en alkoholiserad man och när hon bröt upp så skrev hon den här dikten. Hoppas att den kan ge dig och många andra lite styrka. Jag tycker att den är fantastisk.

Kram Märta
_________________________

Du måste vara stark
händer det
att människor säjer
till mig

Och jag tänker
på allt som har hänt
- kanske jag är stark

Ja, det är väl så
Jag är väl stark jag

Starka mänskor böjs inte
De bryts och brister

Märta Tikkanen Ur "århundradets kärlekssaga"

Adde

Den är din och vår allas :-)

Kram Märta

Yes ! " hitta alla konturer igen " Tack för den formuleringen !! Helt ogenerat stjäl jag den !!

Hej

Härligt att höra att du läker. Det tar tid, jag har fortfarande mina bakslag. Du är precis lika stark som mig, Mie och många andra. Du bröt en destruktiv och dysfunktionell relation, du valde att gå och inte vända tillbaka. Precis som jag. Det tar tid att hitta alla konturer igen, jag är fortfarande inte där. Och som jag skrivit tidigare, jag har kanske en rättegång som väntar vilket också försvårar läkningen.

Ja du jag har ,obegripligt nog, träffat en fin, god, stark och stabil man. Det är på ett sätt overkligt, det känns som om det gått alldelels för fort. Men samtidigt ger det mig hopp om att det finns så många fler som är goda männniskor än vi tror. Tack för dina fina och värmande ord, det gör mig så himla glad.

Du, Märta Tikkanen skrev en gång" Starka människor böjs inte, de bryts och brister". Kanske är det så med oss starka, vi brister och då tar det längre tid att läka. Glöm aldrig att du är stark och värd så mycket, att du är generös och stöttar andra, sprider vänlighet, värme och glädje omkring dig.

Kram Märta

Lilla blå...
Din styrka är oändlig.
<3

Stor laddning uppskattning till dig Lillablå! Fint att du delar med dig av dina framgångar, det behövs mitt i allt det här! Och att du stöttar och bryr dig. Hoppas du får en toppenhelg :-)

:-)

Govänner!
Det blev ingen lägenhet!
Men jag har klippt mig, och det var så himla skönt att bli av med
alla spröda toppar och kluvna ändar...
symboliskt kan man nog jämföra det med vad som pågår inom mig,
jag vill bli tydlig i mina konturer, inga kluvna känslor och jag vill bli
så där stark som typ Mie och Märta, och inte brytas och gå av så
lätt...
dessutom var det ju första gången jag klippte mig sedan jag lämnade
min kärlek...

snart fyller den yngste år. saknaden kommer över mig då och då, och
nu kommer den oftare, både den yngste och jag fyller år i november...

brorsan har precis åkt hem, efter thaimat och en film, så himla skönt
och kravlöst... han är bäst!

Märta, har läst i några trådar att du träffat en ny man... så vansinnigt
glad för din skull, att du gått ur det här starkare och funnit någon att
hålla i handen!!! Det är du värd, finaste Märta!

Och ni alla andra som kämpar, jag läser allt vad ni skriver och känner
så med er!!! Tulpanerna har börjat dyka upp, hade jag kunnat hade jag
köpt en bukett till er var för att lysa upp ert liv ett par minuter!!!
Kämpa på och unna er lite vardagslyx!
stora kramar!!!

Hej lillablå, så glad jag blir av att läsa dina rader!!!
Jag är så lättrörd, framför allt när någon känner hopp. Det är en himla god känsla, en av de bästa man kan ha. Apropå hopp, så hoppas jag förstås att du får en lägenhet du vill ha, det är du verkligen värd efter din plågsamma resa.
/Fenix

Lillablå, gnid på du :) Det värmer oerhört i våra hjärtan att det går bra för dig!
kram
//Fröken Å

Det är bara jättejättehärligt att läsa att du mår bättre, och att du unnar dig själv lite vardagslyx! You go girl! :-)

(Då ser jag fram emot ett par tjusiga bildbevis i svartvitt framöver då... :-)

Kramar och leenden!
/H.

Hej Lelas,
jag investerade för ett tag sen i en ny och dyr leksak, en canon eos 5D mark II...
jag antar att det gör mig till en stor fotonörd? har bestämt mig för att leka med svartvit film i helgen, ska plocka fram min gamla dammiga mellanformat...

nog om det, jag måste bara få dela med mig lite!
Jag har beställt klipptid! Visst låter det inte som nåt att dela med sig av, men för mig är det stort! Jag har inte klippt mig sen jag var tillsammans med t, har inte kunnat ta mig för att ringa om en tid. Kanske känner jag nu att jag är VÄRD det, att jag får pyssla om mig, att jag ska börja nåt nytt?! Och dessutom köpte jag ett halvårskort på gymmet, har ett diskbråck som gör att jag måste träna för att funka, har nog slarvat lite med det...
Och nu kommer det bästa av allt: jag har blivit erbjuden att gå på visning av en lägenhet! Första lägenheten som jag ens blivit erbjuden visning! Vet att det inte betyder att jag får den, men det är så himla skönt! Har stått i kö sedan 2007 och sökt säkert 1000 lägenheter... Kanske lossnar det nu? Håller ni tummarna på måndag när jag ska dit? Just nu bor jag i min kompis lillebrors lägenhet, med risk att bli vräkt omedelbart...

På ett sätt känns det skit att skriva om allt det här mitt i ert kämpande och lidande, men för ett halvår sen var jag i er situation... Märta, Mie, Adde och några andra var mitt stöd i en av de jobbigaste situationerna man kan vara. Ska jag gå eller stanna. Av eller på. Tårarna rann konstant, jag mådde verkligen så dåligt att jag funderade på om det var värt det alls...

Idag är jag glad och faktiskt stolt över mitt beslut att stå upp för mig själv, att visa mig själv respekt och gå mot ett lugnare och rikare liv. Jag är inte där, jag mår fortfarande skit ibland, eller rätt ofta om jag ska vara ärlig, men ibland kommer dagar som den här, när jag faktiskt är full av livsglädje och hopp! Och funkar det så för mig, så funkar det så för er, det är jag övertygad om!!!

Vill inte gnida in mina framgångar i nyllet på er, vill bara ge er lite lite hopp!
Ni finns med mig varje dag, som en påminnelse om att vi är värda ett lyckligt liv!
Stora kramar!!!

Tjusigt som tusan! :-)

Vad har du för kamera?

/H. - lite av en fotonörd...

höstfoton... färgklickar... min eftermiddag i bilder!

http://www.facebook.com/photo.php?pid=236854&l=1b410a3738&id=1000010029…
kunde inte välja, det blev några stycken...

Kram själv! :-) <3

Hej alla fina!
mår sisådär, går upp och ner, men ni ska veta att jag läser alla trådar här, och tänker på er...
var ute och fotade idag efter jobbet, helt underbara färger... en glimt av lugn igen...
ska se om jag inte kan lägga upp ett par på min facebook, och en länk här... vi får se...
ta hand om er!
stora kramar!
/k

Ni är för goa, allihop!
Simons katt, helt underbar! tittade med kattan i knät, såg allt hur hon sneglade, fast tittade bort fort när hon såg att jag såg...

är ute vid mina föräldrars hus, ligger vid havet och skogen och kattan trivs...
tog en tur till skogen, hittade lugnet och lite svamp dessutom!!

och det bästa är, hellöjligt och jag fattar inte varför jag ens skriver om det:
de har animal planet!!! =)

näe, jag måste nog ta och flytta från storstan, ni hör ju, plockar svamp som den värsta bonnatös, och glor på animal planet... ska leta efter ett litet hus på landet, så att jag kan skaffa en katt och en ko eller två!

ta hand om er!
tack för att ni finns!!!
Kramar!!!

http://www.facebook.com/photo.php?pid=223292&l=6cc447f1aa&id=1000010029…

En riktigt bra kommentar från Glada Hudik- gänget om jag minns den rätt.
"Andra människor är normalstörda och vi är utvecklingsstörda."
Märta: Ja, vilket underbart program. Vad är handikapp, vad är det som hindrar oss? Sådana människor vrider perspektiven på livet.
/Fenix

Hej Lillablå

Ja du, alla dessa bakslag som kommer. Vi ska igenom dem på ett eller annat sätt. Om du kan och orkar, försök att vara i den känsla som kommer till dig, då läker du fortare. I går såg jag på "här är ditt liv" och blev så tagen av denna kvinna utan armar som simmar och tar guld i alla mästerskap, som skriver böcker, sjunger som en ängel, som till och med gett andra länder hopp om ett liv med livskvalitet trots handikapp. Vi är ju kapade inombords, vi får inte glömma det. Även om det inte syns på oss vad vi gått igenom.

Ett steg i taget, en dag i taget vännen. Det är okej att vara skruttig emellanåt ;-)

Styrkekram Märta