Senaste kommentarerna i forumet

...bara trött och ledsen.
Det känns så orättvist att jag är den ende som får den negativa sidan av maken.
Jag har inte gjort mig förtjänt av det och idag är jag bara ledsen.
Vet faktiskt inte om jag orkar längre. Viljan börjar svikta.
Vill också bli sedd!!!!

Trots att jag inte känner hela din historia, eller skrivit till dig innan, vill jag ge dig ett par varma kramar...
Det jag kan läsa i dina senaste inlägg är stor styrka, mycket insikt och ännu mer vilja!!
Och man får vara liten och ledsen ibland, det kan till och med vara bra..
Kom bara ihåg att vi är många som gått igenom liknande eller helt olika tunga saker, och att vi lika eller olika finns här för varandra!!
Det tröstade mig många gånger när jag mådde som sämst...
Ta hand om dig, låt känslorna komma, och kom ihåg att du inte är ensam!!!
Kramar!!!
/k

Det var längesedan. Blev faktiskt sugen idag när vi körde en omväg ungarna och jag, omväg för att jag ville kika på ett litet område där jag sett fin lägenhet på annons. Bredvid ligger en liten sjö som vi har badat i men nu såg jag att de plogat skridskobana - det visste jag inte att de gjorde - jättekul!

Idag hade jag och mannen ett konstruktivt samtal. Han har bara surat och muttrat men idag kunde vi till och med skämta med varandra om möbeluppdelning, bolån och elände. Känns otroligt konstigt och lite orättvist på något sätt. Helt plötsligt ser jag den där mannen som jag blev kär i - där är han ju! Jag är rädd för att det är den mannen jag kommer att få se mest efter skilsmässan och så kommer jag undra varför jag ville skiljas? Är inte det märkligt??? Fast, visst, det handlar inte bara om mitt sätt att se på honom det handlar om hur han är. Nu när det har sjunkit in lite är han säkert nöjd med beslutet och slappnar av. Men det känns så orättvist att vi inte ska kunna vara de där människorna mot varandra i en relation! Är det mitt fel, kommer tankarna igen då som ett brev på posten. Å ena sidan vill jag att separationen skall fungera hyfsat problemfritt och att vi ska kunna hjälpas åt med allt. Å andra sidan är det lättare att separera om han visar sina fulaste sidor så att jag får avsky honom lite grann!

Känner mig lite vilsen, om någon känner igen sig i detta vore jag glad :-(

Vad roligt att vara där! Jag var på ett genrep i Globen en gång, det var en härlig stämning! Ska hålla utkik efter dig ;-)

jag vet precis hur det känns! Jag hade samma känsla ibland på kvällarna när jag ännu kämpade och kunde inte slappna av förrän bolaget var stängt. Vilken tur att inte vin säljs i matbutiker som i sydligare trakter. Grattis till er!

kokar en stor termos vatten, dukar fram några sorters te, bröd och kex, ost och marmelad. Apelsiner. Öppnar dörren till terassen en stund och släpper in eftermiddagssolen. Ikväll blir det samvaro och lugn musik. Välkomna alla som behöver någon att bara vara med. / mt

till dig och mig. Visst är det underligt, vi sitter här och slappnar av för att klockan passerat 15 en lördag. Vi kan inte köpa in våra påsar med gift som förstör våra liv, och det är vi tacksamma för. Underlig sjukdom vi har. Men bra känns det!
Fenix

en brasa i Filosofiska rummet, brygga gott te, duka fram bröd, ost och marmelad och så ska vi sitta där med varandra och bara vara i all vår styrka och sårbarhet.

Kramar, kramar - fly inte känslorna även om de gör ont. Det finns ett efteråt / mt

...också massa kramar...alkoholen är ett gissel!!
Sitter ensam och är ledsen, min man är så vänlig och pratsam mot andra, jag är honom likgiltig och det gör så ont. Idag orkar jag inte helt enkelt.
Hade gärna haft sällskap med lite förståelse och vänlighet...

Skönt titta in här och känna gemenskapen..

Är inte heller stark, övertalar ofta mig själv för att orka bara...

Tänker på dig markatta...

En dag i taget...

14:59. Nu kan jag slappna av och laga lunch.

Fia

jag vet! Jag är också en av dom som det inte vill lyckas för. Jag kan allt om hur man ska sluta och jag fortsätter ändå att göra fel. Det var inte mycket till peppning men nu vet du ialla fall att du inte är ensam.

Fia

hej Anli! Du skrev om skam hos mig. Den som vi båda känner. Tack för att du skrev för det kändes skönt att inte vara ensam. Hoppas att din och vill. Slutas kamp slutar som ni vill med 3 nyktra helger!

Kram från Fia

vilken hemsk bild du målar upp med din bekantings mamma. Lite som hos min pappa. Inga spyor eller blod. Han hann inte gå så långt. Men det var inrökt och dammigt. Smutsiga lakan och tomma burkar. I hans fall gick det också fort. Ett par år efter pensionen hade han supit ihjäl sig.

Fia

nu är det kämpigt. Mannen är jätteförkyld och för en gångs skull vill inte han dricka. Vi har inget hemma men jag vet att det tar mig max 5 minuter att springa ner till Bolaget och handla. Så jag ska försöka hänga kvar här i minst en halvtimme till. Det måste räcka nu. Har sökt jobb och vad händer om jag får komma på intervju. Vill se fräsch ut. Kanske en dum anledning att inte dricka men vilken som helst duger tänker jag. Har min antabus hemma men då jag lyckades misslyckas igår igen så vågar jag inte.

Fia

Förstår att det är jobbigt och att din önskan av att ha honom nära är stark, men försök härda ut! Skriv, skriv om allt du orkar elelr vågar, du kan skriva här och ändra lite på det så det itne blir för igenkännbart, eller gör som jag gjort i mängd (förutom att skriva här): maila till dig själv: jag ahr en massa mail i min utkast-korg som bara är minnesantecknignar, och jag vet, det är itne samma sak som att sitta och bli kramad, det är inte samma sak som att få prata och någon håller om, inte samma sak som att få prata och någon annan som stöttar/hjälper/bekräftar en, men det är ändå värt så mycket!
Jag vill också ha de där kramarna som min sambo brukade finnas där och ge mig, men det är inte värt allt det där runtomkring!!

Tänker på dig och skickar alla kramar jag har!!

Här blir det innebandymatch för storeman, hem duscha och sedan har jag lovat pizza och mys.
Rösta alla på vad ni vill bland finalisterna.

Maria, jag tror du kommer vara helt underbar.
Berätta imorgon vad vännerna sade ang. vinet eller om dom valde att dricka det öppnade?

Kramar!!!
/A

Varit och tränat på morgonen, har redan grym träningsvärk i rumpan sedan pass i torsdags, kanske inte så smart att bygga på den inför kväll på arenastolar som ngn påpekat för mig. Ja, är man dum får kroppen lida. Som ni kanske förstår ska kvällen intas på Friends Arena och se finalen. Ni som vet vem jag är, håll utkik, vi har platser långt fram, senare på kvällen ska vännerna hämtas från Arlanda och nu blir jag äntligen av med vinet som funnits här en vecka.

Trevlig lördagkväll, ska försöka göra mig vacker snart!
Kram!

Kram, vännen.

/H.

När jag ringde före detta sambon igår kväll så hörde jag direkt. Ja, han hade druckit. Jag var redan i ett känslomässigt tillstånd, går igenom en jobbig del av kbt-terapin just nu som handlar om exponering av traumatiska minnen och jag ringde honom just för att jag hade fått jobbiga flashbacks och inte ville vara ensam (trauman som inte är alkoholrelaterade).

Jag försökte "keep my cool" och tänka att det här är bara ett återfall, vi kommer att lösa det. Han hörde att jag var ledsen men i alkoholen så verklighetsfrånvänd att han föreslog att jag skulle gå med honom och hans kompisar på fest. Jag ville avsluta samtalet och försökte förklara att jag inte alls vill umgås med honom då han druckit och att vi får prata om återfallet någon annan dag. Han ställde sig helt oförstående till att det skulle vara ett återfall och menade på att de bara hade kul och att det inte var tal om någon fylla. Han kunde heller inte förstå varför jag inte ville träffa honom då han druckit.

Jag lade på men det var något som brast för mig. Jag vet att jag inte ska ta något han säger då han druckit på allvar men att höra att han inte ens kunde fatta att jag inte ville träffa honom då gjorde så ont, som att den här tiden vi har haft tillsammans varit en lögn, han har sagt att han förstår mig men har bara låtsats. Jag tappade kontrollen och skickade säkert fem sms där jag öste galla över honom och förklarade att jag aldrig vill se honom igen. Idag vet jag inte om jag kan stå för det.

Jag är ledsen och trött. När jag började kbt:n så trodde jag att jag skulle bearbeta det som hänt i form av missbruket och våldet de senaste åren. Det har jag ju också gjort/börjat göra men jag var inte alls redo för att konfronteras med minnesbilder från barndomen som min hjärna har gömt, försökt skydda mig ifrån.

Jag är glad att jag tar itu med det här som plågat mig så länge, utan att jag fattat vad det är. Men det tar verkligen all energi ifrån mig. Att också hantera att han börjat dricka igen och alltså inte kan finnas här för mig nu när jag går igenom allt det här jobbiga, känns övermäktigt. Så jävla dålig tajming. Han har, trots allt som hänt, varit min allra bästa och närmaste vän som jag delat mycket jag aldrig delat med någon annan. Känner inte att jag har någon annan i min närhet som jag kan prata med om det här jobbiga som dykt upp. Visst, min terapeut är bra, men just nu vill jag också ha någon som kan vara nära och hålla om.

Knallar du runt som en enarmad bandit nu?
Hoppas du kryar på dig, jag har skickat lite fina blommor till några som behöver det.
Och DU om någon behöver det, och förtjänat den det har du många gånger om!

Allt bra med mig, trevligt och roligt att folk ser och märker att tempot hos mig är lite bromsat.
Du kan ha stor del i den förändringen tror jag, lite av min insikt osv. Sedan är det att jag utvecklas inom arbetslivet också.
Man mognar på alla plan.

Slutsatsen jag vill komma till att hela detta forum är fantastiskt, det finns så otroligt mycket klokhet och visdom här. Jag läser väldigt mycket och ofta på de andra forumdelarna och det hjälper mig att förstå hur andra tycker/tänker och ger så mycket insikt!
Nu blev det mycket om lite, hur som jag skickar dig ett fång med färgglada tulpaner. En stor! Bukett, till Trollet i dig smyger jag in lite långa kottar oxå.
Kramar morsan och snubbla inte på svansen din nu när du bara har en arm att ta emot dig med!
Kram/A

Redan varit uppe och skjutsat princessan till jobbet, röjt av i köket och dammat av möblerna och skåp etc. i vardagsrummet och skall bara ta det lungt idag. Lilleman trynar fortfarande.
Sedan idag är det innebandymatch och ikväll blir det mys och schlager med grabbarna den underbara jobbar till tio ikväll då jag skall hämta......
En vanlig lördag, lite mer städa kanske, eller tvätta ......
Blev riktigt glad över att jag och Anli kör nu tre helger vitt, till att börja med!
Tack Anli du gjorde min dag, vad kan jag göra för dig? Nu är det du som är princessan........
/A

Då tutar och kör vi, inget alls de kommande veckorna. Tummis på det, du och jag vännen.
Vi kör detta nu.
Faaaan vad nice.
Lite av A.A-stile...... (Andreas och Anli) :-)
Kramar vännen.
/A

Blir glad av att läsa dina inlägg, hoppas du får en lika bra lördag//kram Kalla

:) Ja, en utmaning sitter aldrig fel, speciellt inte när den gör gott också.
Jag börjar känna mig redo, har fått nog...igen :( Faller dit för ofta och känner hur det sakta börjar gå åt riktigt fel håll. Inte långt kvar tills jag köper flaskor och gömmer i garderoben (eftersom jag vill ha mkt MER än "normal drickar vinet"...har redan tänkt tanken :(

Så ja, nu är jag klar! Kanske är det denna gång jag lyckas?
Jag antar utmaningen, nu kör vi! 0 tolerans!

Ville bara titta in och hälsa! Blir glad av att du tar så bra hand om dig :-)...för det är du värd. Kram/R