Senaste kommentarerna i forumet

Vad bra, Fenix, att du börjat med antabus. Tack för att du berättar hur det gick när du bara tänkte dricka över midsommar. Det ger mig (och säkert många andra) en tankeställare ifall jag skulle få för mig att dricka över jul eller nyår eller nåt sånt. Då ska jag minnas din berättelse!

Har bestämt mig för i dag också. Vi får gäster i kväll men de här människorna bryr sig inte om jag dricker eller inte så det blir Ramlösa för min del.

Skönt och gott att du är tillbaka Fenix.

Hej och tack för era inlägg.
Äntligen känner jag mig mogen att börja skriva här igen, har nu börjat med antabus igen.Men vilken tid det tog, jag som tänkte att jag skulle dricka över midsommar. Så är det bara, det tar allt längre tid att komma tillbaks och känna den riktiga motivationen.
Det är så skönt att veta att man inte kan dricka. Inga strider varje dag i huvet om kanske bara en dag till, vänta till måndag, och så vidare, En strid jag alltid förlorade förstås, kvart i sex vid bolaget och fast besluten om att i morgon måste jag sluta. Så har det nu hållit på i nästan tre månader.
Just nu är jag väldigt glad över att jag vet att jag vaknade nykter i morse och kommer att vakna nykter i morgon.
Gonatt och kram,
/Fenix

Hej alla!

Jag skriver oxå lite var som, har ingen tråd som är "min" ! Ibland har man massor av inspiration och ibland mindre.
Vad klokt av dig att själv ta tag i problemet och vända dig till proffs. Jag har varit nykter i dryga året nu och jag åt oxå antabus länge.

Suget kommer och går, det kan jag fortfarande uppleva. Speciellt när nykterheten börjar bli vardag. Jag försöker hålla fast vid små knep, som att tacka varje dag för minst 5 saker, ofta ingår där att jag är nykter och idag har jag så mkt att tacka för att listan blir lång... , jag försöker medvetet att stanna upp och ta in hela vår vackra natur med alla sinnen. jag kör mindfulness tänk och enkla andings-avslappningsövning. Jag försöker leva med öppet sinne så jag kan känna kärlek till och från allt levande. Jag har förverkligat en del drömmar, som att gå ner i tjänst, ha mer tid för mina tre hundar och har även köpt en häst som jag rider varje dag.

Och jag läser och skriver här på forumet. För att inte låta de goda minnena från vintiden ta över och glömma allt det hemska. Jag stöttar en tjej som är alkoholist och som nu har slutat dricka. Det ger mig en mening med nykterheten utöver den till mig själv och min familj.

Oftast mår jag kanonbra och känner ren och skär livslust. Ibland halkar man ner, det är ju helt normalt och man är ju inte på topp alltid. Men det är då jag måste se upp, så att inte tanken på vinruset börjar locka. Jag är en person som vill att allting ska hända snabbt och lätt, helst meddetsamma, och blir otålig om jag inte börjar må bättre snabbt... ja, ganska otålig när det gäller allt möjligt, tror det är en förklaring till varför jag blev alkoholist. Därför är det nu så viktigt att känna igen mina känslor och tankar, stanna upp och tänka annorlunda. På min kykskåpsdörr så har jag texten

Det viktigaste först
är att
Göra det enkelt
genom att
Ta det lugnt
så att jag kan göra
En sak i sänder
och alltså
leva och låta andra leva.

Det viktigaste i mitt liv är att vara nykter. För att stilla mitt sinne när jag blir stressad, eller uttråkad så hjälper det med såna här fina deviser.

Att leva och låta andra leva känns fint att läsa eftersom jag förutom alkoholist, även varit medberoende till min son och hans psykiska sjd.

När livet rullar på och jag inte skänker det någon djupare eftertanke och glömmer mina små levnadsregler så kommer ibland oro. Vill att det ska hända något, känner mig stressad över vardagssysslor, och ibland dyker det upp impulser och flashbacks .. typ: o vad gott det hade varit med en flaska vin. Hjärnan förskönar gärna och det är ju bra i många situationer men inte när det gäller alkoholen! Då vet jag att det är dags att leva mer "andligt". Skulle suget komma ofta eller bli jobbigt så skulle jag inte tveka utan börja med antabus igen.

Tack för din berättelse Sonja, känner igen mig i så mkt. Jag införlivade oxå alkoholen i mitt dagliga liv, som stimulans till vardagsysslor, som krydda till semester eller fest, som tröst, som avslappning. Tills jag var beroende och tänkte ständigt på vin, antingen på att jag måste sluta, eller när jag skulle kunna dricka igen, eller hur mkt jag skulle våga handla (sista åren köpte jag bara hem dagsbehov för att ha någon kontroll ) .

Grattis till din härliga magkänsla måne ! Det hörs på tonen att nåt är på G inom dig! Klart vi hoppas att det håller i sig, gör det inte det så kommer det tillbaka bara du är envisare :)

Godnatt kram till alla.

Pia

Hej alla!

Jag tar till din uppmaning Berra om lite mera aktivitet och skriver på din tråd. Jag är ofta inne och läser men har inte riktigt känt att jag hör hemma nånstans, larvigt kanske men skit samma, så har det varit.

Jag har varit nykter nu i drygt 2 månader. I somras när jag slutade dricka hade jag nått vägs ände. Drack minst 1 flaska vin per dag. Mycket bråk med mannen kring alkoholen och mitt drickande (han arg och besviken, jag arg för att han inte lät mig vara ifred). Jag var oftast trött och hade mycket ångest. Att jag orkade med jobbet fattar jag inte nu men det gjorde jag och jobbet gick bra - jag är säljare och fick in många och bra affärer och jobbade alldeles förmycket. Jag har 3 barn och började känna mig orolig för hur mitt drickande påverkar dom.

Jag var en ensamdrickare framförallt. Drack för att unna mig. För att stressa ner. När jag lagade mat, plockade hemma, pratade i telefon, jobbade vid datorn. Visst drack jag i sällskap också, alltid den som föreslog att vi skulle ta nåt glas vin. Drack när jag var ledsen och drack när jag var glad. På fester var jag oftast den som blev fullast och gjorde bort mig. Ångest efteråt förståss. Men ibland klarade jag festen med hedern i behåll och åh vad glad jag var. Och intalade mig att jag hade kontroll.

I juni kände jag att det var nog och vände mig till beroendemottagningen. Jag fick kontakt med en bra socialsekreterare som jag har förtroende för. Jag sa att jag ville sluta dricka, för att jag vill få ordning på mitt liv. Liksom veta vad som är vad. Var jag trött på grund av alkoholen eller för at tjag har för mycket ansvar hemma och på jobbet? Hade maken rätt eller fel. Eftersom jag var osäker på min egen motivation och uthållighet bad jag om antabus och har tagit det sedan dess

Sommaren har varit bra, det känns som att jag har gått från klarhet till klarhet. Men nu börjar jag vara sugen igen. Jag känner mig "för duktig". Tackar antabusen som håller mig på spåret och är glad att jag har hittat forumet för att läsa vad likasinnade känner och upplever och för att skriva av mig också.

Tack för ordet och Kram

Heej Måne hur känns det med tabletterna citalopramen? hoppas de går bra för dig.. Jag har inte börjat med mina än, haha fegis e jaa.. Ja ska hålla dig uppdaterad när ja startar, ha en goo dag..

Hej på er,,,oj då Pia tur att ni hittade hem,du o kusen,tänl så gott du sover inatt efter all frisk luft!! Ja Berra,nog ältar vi nog samma saker hela tiden emmellanåt,men det här är väl det endaste stället där man kan göra det, o få lite givande svar på köpet,men till nåt annat:Har varit i skogen 2 tim o plockat härliga trattkantareller!!! Kag älskar att va i skogen i svamp tider,men helst själv,det är såå rofyllt,den fuktiga doften från mossa o svamp,vinden som susar i träden,jag älskar det ,jag var nog en skogsmulle i mitt förra liv!! O sen kan man fixa härliga svampmackor på kvällen o ta ett glas mjölk till,rödvin till maken men inte för mig,,Vet inte riktigt ,en känsla som jag inte kan förklara,finns i magen ,att jag inte ska dricka mer,har ju haft det löftet till mig själv men den känns så självklar idag,jag ska inte dricka mer. Som en självklarhet,vågar nästan inte skriva det ,vad vet jag,den kanske försvinner men så känns det i nuet. Bra mat ,regelbundet ,dagliga promenader,sömn o antidepp,o va med familjen,skriva här till er ,sköta mitt jobb,känns inte övermäktigt just i denna sekund,Keep this moment!!! Kram alla ni Tessan Victoria,länge sen sist,var är du ?

Då är vi två Berra. Jag är inte heller tillräckligt motiverad. Gjorde ett tappert försök för några veckor sedan men brast helt enkelt i motivationen.

Vilken såpa jobbar du inom Berra!! Vilket ställe det verkar vara. Nog för att vården med sin kvinnodominerande värld kan va nog så full av intriger o skitsnack, jag trodde dock att ställen med båda könen hade bättre sammanhållning.

Vad skönt att du mår bättre Berra. Klokt inlägg om antidep du gjorde.

Alla som börjat med sina mediciner igen kanske inte skriver så mkt för de är trötta av biverkningar :) :)

Jodu, om livet. Ska berätta att jag för första gången red ut själv i skogen igår. Har varit sparsamt med det då min häst har ett föl. O hittar världens mysigaste stig, mossig och mjuk att rida på.. överlycklig att jag hittat en bra runda, tills jag kom ut på grusvägen glad i hågen tills jag upptäckte att jag inte alls kände igen mig. 'Sååå pinsamt, jag är liksom känd för att aldrig hitta nånstans. Tur det finns mobiler, blev några samtal med maken innan jag till slut fann rätt väg hem. Vid det laget var hästen ganska otålig och hoppig. Nåväl, det blev en skön ridtur på 2,5 timmar i stället för en!

Idag ska hon få vila, jag ska städa lite o handla, sen kräftkalas ikväll.

I och för sig tycker jag synd om kräftorna.. levande kokta och är inte så förtjust i att äta dom även om de smakar himmelst, men någon gång får man offra sig för familjen som ser fram emot det.

Ha en underbar kall och regnig dag (jag är på väg att bli en svall-kärring och njuter när det är svalt :) )

Tja!

Tycker att det är lite dåligt med inlägg på forumet just nu...
Man kan se lite dippar då och nu, och det är flera dagar sedan någon kom med något nytt ibland.

Allt behöver ju inte heller handla om alkoholen, utan hur man lyckats leva utan den kan ju vara ett bra förslag också...

Så jag skriver av mig lite skrivklåda, om hur mitt liv fortsätter sin gilla gång...

Först och främst, Pia, jag har inte lagt av med rökandet, måste jag erkänna...usch!
Men det har flera bottnar, för det första är jag inte tillräckligt motiverad...
För det andra så ger mig micropauserna en välbehövlig vila, för eftertanke...
Jag får "nya" kompisar vid "rökrutan" vilket också gör mig lite gladare...
Jag är hemskt beroende av nikotinet, men anser att mängden inte är jättemycket...
Det är ju naturligtvis inte nyttigt, och jag har fortfarande inställningen att jag ska sluta, men
inte idag, inte i morgon utan om några veckor låter mer behagligt...

Jag vet att det inte är bra att skjuta saker framför sig, men just nu anser jag att fördelarna överväger, dessutom så har jag "rasat" i vikt och har halverat mina antal kilo över 100-kilossträcket, och det känns bra...
Smaken är ju inte detsamma, och jag låter bli att rensa tallriken, utan stannar upp lite tidigare, och det är något som man har blivit inpräntat sedan barnsben, man SKA äta upp...
Men nu är det förändringarnas tid, och ingenting är sig likt, och det känns bra...
Förändring ÄR bra!

Jag "hatar" inte längre jobbet, inte lika fruktansvärt, och det tackar jag min nya dosering på antidepp, jag trivs inte, men hatar det inte längre på samma sätt...
Funkar någorlunda med killarna, men tjejerna håller jag mig borta ifrån, de har "elaka" tungor, och den värstaste av alla, kom tillbaka ifrån sin barnledighet i måndags, så jag bara väntar på att bomben skall briseran i hönsfarmen...
Vi har t.om haft handgemäng mellan tjejerna, så det kan gå vilt till när de börjar munhuggas...
Spännande, visst, men inte speciellt behagligt, liknar mest Robinson-klaner, och är det för lugnt så är det alltid någon som kastar in en tändsticka så det flammar upp igen...
Så brudar håller jag mig borta ifrån...

Hade bilen på service, det blev den STORA service med kamremsbyte, 11 000 pix!
Hade jag inte knaprat antidepp så skulle jag väl grämat ihjäl mig över dessa tusenlappar,
nu tycker jag att det var dyrt, men sån't är livet...
Så där ser man hur medicinen "dämpar" smällarna lite, högst medveten om sakerna, men man gräver inte ner sig i detta, utan det får gå...

Nä, nu väntar jag på att någon annan ventilerar sig lite på forumet, ifrån hjärtat!

Må Väl, och glöm inte att med dagens val, så har du redan bestämt hur morgondagen kommer att se ut, ljus idag, ljus imorgon...

Jag har ångesten i ett strypkoppel, på behörigt avstånd!

Berra

Vilka rader Berra!!! Jag har tagit till mig dem,du skriver så härligt! Tack kram Tessan

Hej Tessan!

jaha, ska jag säga...
Har precis fått skäll av chefen att jag inte har gjort det jobb tillräckligt bra...
Han har rätt, och jag bestrider det inte...

Så nu är jag låg, mer än någonsin...

Hela livet känns skit just nu, och de rader jag skrev här ovan, känns helt främmande...

Upp som en sol, och ner som en pannkaka...

Livet går upp och ner hela tiden, och jag är fortfarande en känslig själ, alltför känslig...

Nu sitter jag och stirrar på en punkt mitt i väggen, och funderar på hur jag ska ta mig ur det här...

En ensam själ, i ett ingemansland...

Varför lägger jag ett sådant värde i mitt yrke...?

Varför har jag ett sådant bekräftelsebehov?

Varför är jag inte starkare, än jag trodde?

Många frågor att funta på, dåligt med svar, känner mig själv inte tillräckligt mycket ännu...

Ännu ett lågvattenmärke, en tisdag förmiddag september 2009...

Jag ska leva när jag kommer hem...

Berra

Ja, Mie, det är jättesorgligt! Verkligen! Stackars män!
Jag undrar - vem filmar sånt här och var läggs det ut och sist men inte minst - varför?
Någon som vet?

Dagarna rullar på - den ena vita dagen efter den andra. Har bestämt mig för i dag också! I dag blev jag och mannen bjuden på whisky- och vinprovning om någon vecka. Huvvaligen! tänkte jag. Hur ska jag klara mig ur det här? Vi kommer att åka bil dit och jag skyller väl på att jag håller någon lämplig diet. Enda gången jag är glad för bilringen är när jag ska skylla på dieten, det blir trovärdigare när jag verkligen har en (eller kanske två :) bilringar) runt midjan.

Jag vet att jag borde vara ärlig och säga som det är men jag är inte där än! Dock är jag såååå glad och tacksam för varje nykter dag!
Trevlig kväll! önskar Marie

Sååå otroligt sorgligt....
det gör ont i hjärtat att se.

Samma här Måne jag började med mina gamla fluoxetin igår o ska fortsätta med dem utan alkohol till.

FIna rader :mozze,man behöver nog en sköld för att orka o ja,nog har man blivit mer öppen o sårbar av allt,absolut,jag är så gråtmild ,gråter ofta men inte bara för att jag är lessen,skönt att lätta på trycket ibland. Du beskriver så bra om antidepp,jag har börjat nu ,åt enperiod förut men då drack jag så mycket o det hände så mycket eländiga saker då,som jag förvisso inte minns ,men som min man berättat . Tur att inget allvarligt hände iallafall,att man gjorde sig själv illa eller så. Men nu ska jag ge det en ärlig chans. KRAm Tessan

Usch! Jag kunde bara titta några sekunder, sen stängde jag av, illamående! Det här ska jag titta på om/när jag känner sug att dricka. Det botar nog suget! Vill jag bli sådär? Nej, aldrig i livet!

Sorgligt...

http://www.youtube.com/watch?v=c2a54coj9Go

Hej igen!

Låt mig få komma med ett litet förtydligande ang. antidepp...
Jag vet att det på forumet finns personer som inte tycker om dessa piller...
Vad de har haft för erfarenhet med dessa, kan inte jag förklara...

..men det är viktigt att följa de anvisningar man får av läkaren/ordinationen.
För snabb upp/nedtrappning av dosen kan ge motsatt effekt,
och redan där kan man ju tappa förtroendet för den.

Vissa reagerar olika på olika mediciner, och man bör märka en skillnad inom ca 3 veckor.
Gör man inte det ska man kontakta läkaren igen, för en annan typ av medicin eller dosering.
Det finns andra biverkningar som t.ex. med utlösningsproblem för herrarna vilket kan skapa en stor irritation mycket större än själva deppigheten, och därför vill man skicka dem åt fanders...
Man har ju "nog med problem" alla redan, så det hjälper ju inte till...precis.

Sedan bör man ju inte dricka under tiden man knaprar på dessa, för det kan ju bli helt fel, och som i mitt fall så var det ju just alkoholen som var den utlösande faktorn...
Så varför ta motgiftet hela tiden, om man envisas med att fortsätta med giftet...?

Det står på fass.se att man inte bör kombinera dessa tabletter med t.ex Johannesört, eftersom man inte riktigt har kontroll på vilken reaktion man då kan få..

Att kalla dessa piller "lyckopiller" är en myt..., antidepp låter bättre tycker jag!
De skapar ingen lycka, men fungerar som en sköld att det "dåliga" inte når in på en på djupet.
Problemen kvarstår alltså, om man inte gör något annat åt dem, som KBT eller psykolog osv.

Men det skapar ett välbehövligt andrum, så att kroppen/knoppen hinner vila ut lite...
Så kanske man orkar att ta tag i livet och problemen efter ett litet längre tag...
Men man tittar nog på 1-1,5 års behandling (i mitt fall) så det är inga "quick-fix", för
vissa kanske man behöver mycket längre tid...

Min depression skapade en livsomvändning som jag fortfarande har lite svårt att anpassa mig till.
Jag gav upp min "manlighet" och blev plötsligt sårbar inför alla, jag är inte stor och stark längre, ja möjligen fortfarande stor, men inte stark, jo på ett annat sätt...

Har börjat insett mina brister, och det är en styrka i sig självt, har blivit mer känslig på både gott och ont, lyssnar mer på mina kroppsliga signaler t.ex.
Om jag inte tycker om en sak, så ifrågasätter jag mig varför jag fortsätter ändå.
Om jag känner mig hängig, så tillåter jag mig att vara ledsen i det inre.
Om någon säger något dumt, så är det antagligen fel i hans/hennes huvud, inte mitt...
Om "kostymen" inte passar, så bär jag den inte, att våga säga NEJ, är en styrka...
Och för varje gång man vågar, så växer man...otroligt!
Att "öppna" sig för andra, och vågar tala om sådant som gör ont, eller känns fel..

Plocka fram sådant som gör en gott i hjärtat, det växer inuti en själv...
Det som gör ont, växer i en bubbla, som blåser bort, för jag har den "mänskliga" skölden på mig!

Tack vare pillerna, så får jag en möjlighet att få lite andrum...
Tack vare depressionen så fick jag en möjlighet att upptäcka något nytt...

Medaljens baksida, har en framsida också, tänk bakåt men gå framåt...

Livet har en del nya möjligheter, se dem!

Berra

Hej Tess!

Alla vägar till ett bättre välmående är rätt...
Det spelar ingen roll om det är antidepp eller inte, det är inget "fusk".
Det är inget fel med att hjälpa kroppen att må bättre, och man blir inte "fucked up" av pillerna.
Det är fortfarande du kvar i kroppen...

Jag har äntligen efter snart 10 mån lyckas höja dosen till något som för mig är acepterbart,
utan den skulle jag antagligen inte ha levat idag...

Ångesten höll på att ta livet av mig!

Idag mår jag som sagt bra/bättre, och den största av alla hjälpar jag haft, är nykterheten..

Lycka till/ Berra

Hej alla,ja en ny vecka ,en ny ,härlig morgon,ja livet kommer till sin spets utan alkohol,jag menar det är så skönt att se det med nyktra ögon,varit nere i veckan efter mitt återfall förrförra helgen men börjar komma på track igen,lite nedstämd o lågmäld bara det kanske försvinner efter en längre nykter tid,har börjat äta antidepp men vet inte om jag vill fortsätta,kännslite trist men jag kanske behöver det ,försöker intala mig att det går ändå men magkänslan sägger att det kanske är bra just nu med lite stämningshöjande,kram på erTessan

Oj, vilken fest! När jag läser det så tappar jag ännu mer lusten att dricka alkohol!
Visst är det konstigt att om en människa inte dricker så ska den ha en förklaring till det. Jag kom på mig själv i fredags då en kollega skulle få gäster varav en var ständig chaufför då han är nykterist, då frågade jag varför! Sen kom jag på att det behövs väl ingen anledning till det och tog tillbaka frågan.

Ingen frågar någon om varför de dricker, men om man inte gör det så är det litet suspekt och behöver förklaras. Folk får misstankar att kanske personen är alkoholist eller har alkoholism i släkten eller att det hänt något när personen var berusad som gör att den är nykter. Det kan ju vara så att personen bestämt sig för att inte dricka för att det inte tilltalar personen.

Måndagmorgon - igen - veckorna går fort och så gör också helgerna! Nytt beslut för idag att inte dricka. Ha det bra alla som läser!

Hej!

Ännu en helg som har stärkt mitt val av alkoholkonsumtion!

Var på ett jättevälanordnat kräftskiva i Lördags, med 12 kg (!) hemkokta svenska kräftor.
Vi var 22 personer och 8 barn, och allt fanns med...
Välkomstdrink, små snittar, tipspromenad, bordsdekoration, bordsplacering, kräfthattar, den där pappersmånen, infravärme, filtar, pajer, västerbottenost, bröd, öl, vin och naturligtvis nubbar...

Altt var planerat efter absolut bästa förmåga, precis som det skall vara...
Blandat med olika kamratkretsar och åldrar...

Det hölls tal och skålar, sjöngs nubbevisor och skålar, hurrades och skålar, tackade värdparet och skålar, gratulerades och skålar, nubbevisor och skålar...

Sörpel..slurp och tjohej, tugg smask och knak ..oj skal!

Konversationen var först lite spänd, sedan trevlig och lite senare högljudd.
Skrattades och fnissades, tjoades och skreks...

..och här bröts den gräns när jag inte längre tyckte att det var trevligt...

För jag (som vanligt) drack ju bara alkofri öl, så även i snapsen..
Och hängde alltså med hela vägen och såg även där de andra fortfarande tyckte att det var kul...

Det var inte längre trevligt, och det jag såg var inte belevat och människovärdigt...

Jag gick ifrån "apstugan" och ställde mig en bit ifrån för att röka, och titta på mina kompisar stjärnorna som blinkade åt mig hela kvällen, det var jag och dom ikväll, barnen sov!
Jag frös och ville längre inget annat än att gå och lägga mig...

Tände en brasa i grillen så att vi fick både ljus och värme, och en efter en kom folk trippandes till mig som inte längre ville vara med och apa sig, de hade alla slutat dricka när de så de andra bara "bete' "sig, vi blev två gäng, där jag och mina vänner värmde sig vid brasan och resten fortsatte med racerfart bland borden.
Vi slog av på takten och umgicks lite granna på sidan av, och kunde föra trevliga samtal i vanlig samtalston, vi blev inte "torra" utan hamnade i säng runt klockan 03...

Det blev aldrig otrevliga eller arga, de blev bara så fö...t packade...
Det hände dumma och klantiga saker, stolar och glas som gick sönder, de som måste ledas till muggen osv, ingen som kunde dricka kaffe normalt, och glasbitar som hamnade i kladdkakan när de skålade en aaaning för hårt, folk som ÅT av den i alla fall osv
Frågorna upprepades gång på gång, som om de aldrig förstod svaret...
"Gubbar" som blev gubbsjuka trots att frugan satt brevid, osv osv...

Det hela rundades av att värdinnan själv spydde ner barnen (4 st) som sov i dubbelsängen!!
Det lade en viss sordi på partandet, när hennes barn i sin tur fick plocka, städa, duscha upp efter mamman sin, de blev genast mycket snabbt nyktra...

Jag sov gott och mycket länge, och strax innan jag somnade så tänkte jag...

Det spelar ingen roll hur fint och välordnat allting redan är, grisarna samlas runt alkoholen i alla fall och stökar till efter bästa förmåga, och det värsta är hur "kul" de sedan påstod att de hade!
Jag kan bara säga, att det hade de inte, de är bara något som de tror de hade, för alkoholen har redan spelat dem ett spratt i hjärnan, jag såg, och det var inte värdigt, ett dugg!

Jag är ledsen för deras skull, och deras ångest stämmer, med råge...
Men jag hade en fin stund, med frugan (som var i mitt gäng) och vi lärde känna ett nytt par som vi troligen kommer att fortsätta umgås med, istället för ångesten...

Jag vet att jag gör rätt!, varför ifrågasätter alla mig?

Må väl! /Berra

http://www.youtube.com/watch?v=XrodCAPrg0A

Tjoflöjt!

Nu är det snart helg, och vi kan andas ut ifrån arbetet...
Men spänna bågen när det gäller att hålla alkoholdemonen i schack...
Man övergår ifrån ett arbete till ett annat, så att säga...

Jag precis hemkommen efter ett tandläkarbesök, efter att meckat om en gammal lagning ifrån 1970!, bort med gammalgam'en, och i med ny och fräsch plastfyllning.
Så min kropp peakar nog på kvicksilver just nu, brukar vara värst när man tar bort gamla fyllningar.

Min tandläkare hon är verkligen proffsig, får t.om "barnsalva" innan sprutan så känner man i stort sett ingenting, hon är snabb och skicklig, och byggde upp en ny fasad, klappat och klart på 45 min, jag har verkligen förtroende för folktandvården, har aldrig haft tandläkarskräck någonsin.
Men så har jag väl haft turen med bra tänder och bra tandläkare...
Det blev dessutom bara 45% av det priset hon först hade sagt, så jag är hur glad som helst!
Dessutom kan jag numera tugga på vänster sida, tjoho!

Visst, ska väl erkänna att jag uppskattar en varm tutte på höger kind också...
Ska nog ta den sista gammalgam-lagningen nästa år igen!!!

Så denna början till helg kan inte bli bättre, har några fotbollsmatcher och 2 (!) st 40års fester på lördagen därav en med kräftor (svenska sådana..)...
Men jag är inte spak, jag har övningskört så länge med min nya nykterhet, att jag inte ens bryr mig om att vara betänksam om det där med alkohol...

Frugan förresten hade lite "afterwork" igår kväll på jobbet, trodde hon skulle ringa efter skjuss, men hon kom hemputtrande vid 9-rycket med bilen, själaglad!
Hon var så glad att hon inte var med i det gänget fyllisar, hon såg saker hon inte sett tidigare och hon trodde aldrig att det gänget som skulle gå vidare ut, skulle komma in någonstans...
Platt fall, typ!, och idag är det väldigt lågmält på jobbet, vartefter de struttar in en och en...
Så hon känner sig också som en vinnare idag...
Vem vet, vi kanske kommer att slåss om att vara fyllchaffisar i framtiden...

Jag lever i nu'et, precis där jag står, jag vet vad jag har sagt och gjort igår och idag...
Genom att inte falla för alkoholen så har jag kontroll på mitt liv, och ångesten finns inte längre i mitt liv, mitt val idag ger mig förutsättningar för att morgondagen blir precis lika bra...

Genom att LEVA!... så lever jag

Mors! /Berra

Helt fantastiskt Mia, tack!
/fenix