Senaste kommentarerna i forumet

Ta en sak i taget.. Tycker det är strongt av dig att aktivt välja nykterhet!Ta en dag i taget där..
Det här med nynykterhet, ger ju genklang i ens förhållande.. (ser du nog när du läser i våra övriga trådar..)
Inte alltid så lätt att hitta tillbaks, när man knappt själv vet vem man är ;-)

En familj är ju på sätt och vis "medberoende" och det är inte helt oproblematiskt, att plötsligt få en nykter alkoholist i familjen ..:-)

Jag önskar dig i alla fall ALL lycka! (och en förstående familj)
Kram / trollis

Kul att se att allt löper i rätt riktning för dig.
Jag tror inte att du kommer att få tråkigt.. Åtminstonde inte av den anledning du tror ;-D

Du kommer att sitta och prata, skratta och iaktta..

Sedan när de andra blir rejält på lyran, kommer du att få småtråkigt.. Sitta och lyssna på "fylletjafs" och upprepningar, osammanhängande bludder osv, gör att man tycker att det är skönt att vara nykter..

När du sett och hört detta, samt sett bakfyllan på morgonen så tror jag att du kommer att vara ännu mer övertygad om att du inte vill dricka!
Varför i hela värden skulle du vilja gå igenom "bluddrandet", illamåendet, huvudvärken och ångesten..?

Appropå nyår.. I år kommer jag att ha alkoholfritt i glaset! Jag tillhör den lyckliga skaran, som klarar systemets "alkoholfria" varianter (de som innehåller 0,5%) utan att få sug.. Fast den jag tyckte bäst om var "Ginger beer". "Ingefärsdricka", med riktig stuns (kraftig smak av ingefära) T.o.m gubben tyckte att den var god..

Kram /trollis

...har bara tänkt på nuet och framtiden fram tills nu. Nu börjar tankarna gå bakåt i livet och funderar mer och mer på mitt liv och hur jag haft det.

Växte upp med en alkholist till far som dog när jag var 19år. Enligt obducenten så var alla organ i hans kropp helt slut. Morfar var alkholist och när vi var på besök så gick alltid pappa och morfar ner i källaren för att dricka. Farmor och farfar drack väldigt mycket och gick dessutom på en massa tabletter. Dem var alltid lite "borta" kommer jag ihåg från när jag var liten.

Själv började jag dricka när jag var 14 år. Jag och kompisarna snodde sprit hemifrån. Från 15 års ålder fick jag börja dricka hemma. Fick vin och öl till maten av min mamma och styvfar(föräldrarna skildes när jag var 10 år. När jag var 16 år så började mamma köpa ut vin till mig när jag skulle ut och festa.

Från det att jag flyttade hemifrån så har jag jobbat helger, kvällar och nätter vilket har gjort att jag automatiskt inte druckit så mycket eller särskilt ofta. När jag för 6 år sedan byte till mån-fre jobb, dagtid så ändrades hela mitt sätt att dricka. Nu kunde jag dricka som alla andra. Fredagar och lördagar till maten. Men det ändrades snabbt och ökades på till torsdagar och sen ökades det på till att forstätta efter maten och hela kvällarna. Alltid två bag in box öppnade. En vit och en röd. Snart blev det ok på söndagen också. De senaste åren har jag druckit hela torsdag kväll, fredagkväll, hela lördagen och sändagen (från morgon till kväll). Ständigt i ett rus hela helgerna. Kommer knappt ihåg jular och nyår från de sista åren.

Stackars mina barn!!! Nu hoppas jag bara att det är slut. Kan inte utsätta dem eller mig för detta mer. Både dem och jag är värda så mycket mer.

Försöker nu finna ett nytt sätt att umgås med min man och fundera ut hur vi egentligen haft vårt förhållande de sista åren. Lite svårt ibland då allt gått i ett rus. Kommer inte ihåg allt....
Vad vill jag med oss och vår framtid?

Nu ska jag köra ännu en helg utan alkohol!! Ska vakna upp måndagmorgon pigg och glad och utan ångest.
Styrkekramar till alla där ute!
Nu kör vi, N

Så bra skrivet! Ska skriva ut det du har skrivet A och ha med mig i fickan så att jag snabbt kan läsa när det blir jobbigt. Tänka steget längre - så rätt.
Kramar N

att jag såg så pigg ut när jag vaknade trots inte så många timmars sömn... Resultatet! Min dryck består av många goda teer numera och mycket vatten.
Sover "ren" sömn och känner verkligen mig faktiskt utvilad och ...lycklig mitt i alltihop.

Jag tar nya krafttag för det som jag vill ska bli bra.
Endel saker ÄR redan bra, annat SKA bli bra :)

Styrka till er alla där ute denna kulna fredagmorgon!
Den här dagen gör vi bra.

Läste hela din tråd. Man blir glad och det tänds en gnutta hopp inom mig.

En sak som slår mig när man läser alla trådar är hur bra alla skriver. Välformulerat, bra stavning och grammatik! En fröjd att läsa.

Klankar därmed inte ned på de som inte är lika intresserade av att uttrycka sig väl, för jag förstår ändå. Och det är tjusningen med oss alkisar. Oavsett vem man är, hur gammal man är, vilken del av samhället man kommer ifrån - alkoholen gör samma sak med oss oavsett.

Jag blir nästan rädd när jag läser en del inlägg, för det hade lika gärna kunnat vara jag som har skrivit det... Nickar igenkännande åt nästan allting, även om våra historier skiljer sig åt, men i huvudsak så finns allt där. Skam, ångest, sorg, ilska... och glädje.

Glädjen smittar och när jag tänker efter så är jag också glad. Allra helst efter att läsa om hur bra det går för dig och andra här inne.

Jobba på! :)

har jag oxå här hemma. Han har förstått att jag har problem med alkoholen och har sagt att han ska stötta mig. Bl.a har han lovat mig att inte dricka hemma eller ha a hemma den närmaste tiden så att jag ska slippa frestas i onödan. Men igår fick jag se att han har ett öl förråd i boden, nu förstår jag varför han har stått där ute och "fixat" under kvällarna i veckan. Jag konfroterade han direkt och sa att jag var besviken. Han blev arg och gick och la sig. Ja, så nu är jag arg och besviken...Vad jag ville säga är att jag verkligen förstår hur du känner. Du är stark och modig, jag gillar verkligen det du skriver i din tråd.

Kram/ Cecilia tråd: Ny på forumet

att läsa! / mt

Läs dessa reder ett par ggr och söäg sedan till dig själv, VILL jag dricka???
Det kan bara DU svara på!

Spela filmen till slutet, dvs tänk dig i ditt inre hur det var när du drack.

Hur du blev och vilka känslor det förosakade.
Hur du mådde, den dagen då du satte dig här första gången och skrev eller svarade på någon kommentar.

DEN känslan... fånga den och ha den med i din inre film för/i skallen medans du spelar lite längre.....

Hur kunde det gått, vad händer sedan?
Med familj, man/hustru, barn...

Kommer partnen vilja ha en fyllkaja, kommer du klara av dina barn FÅR du ha kvar dina barn i ett senare skeede.

Eller kommer du bli ensam sittandes i en soffa och klunka vin/öl/sprit i självömkan över att ALLT är så orättvist. Känslan av att alla är emot dig!
Vem kan göra ngt åt det problemet? INGEN annan än du!

SPELA DIN INRE FILM...........

Tänk sedan om detta är ngt du VILL skall hända?

Utan att då behöva berätta för mannen/frun och vänner och bekanta att du inte
FÅR dricka för att då si och så ........

Att du har problem som i vissa fall inte syns utåt.

Någonting som sker när ingen ser på, eller får reda på det. Det smygs och göms på alla möjliga sätt/ställen, bara för att kunna dricka lite lite.....

Skit i det, valet är i mina ögon LÄTT!

Du dricker inte för att du inte VILL!!!!

V I L L I N T E D R I C K A ! ! ! ! !

Sedan har du miljoner med anledningar till att INTE dricka.

Men det är nog bara EN anledning till att du SKA dricka.

För att DU skall kunna belöna hjärnans falska belöningssystem i tron att det gör dig gott.
Men inte ens det är rätt.
Det gör dig inte gott, ingen nytta alls. Även om det finns en tro att det är så sociallt att kunna skvimpa runt med ett glas. Och bara vara.
SPELA FILMEN TILL SLUTET.

Brukar det stoppa med att bara dricka ett glas?
Varför skulle man tvunget bara dricka ett glas? Till vilken nytta?

Detta mynt har endast en framsidas, ingen baksida.

Du VILL helt enkelt inte.
Om du tvekar så läs det du skrev första gången du satte dig här inne.

Spela filmen i huvudet lite längre än till det normala dåliga slutet?
VILL du det skall hända?

Om inte, så vill du inte! dricka. Du får, du kan men du VILL! inte.

//A

för era kommentarer!
Stigsdotter, du har hängt i ett bra tag nu. Gratulerar. Ska kolla mer i din tråd i morgon.
Det gäller dig också Tilde, måste uppdatera mig lite nu när jag är back.
Jo, det blev en tur i bilen framåt midnatt, härligt. Och trött som en stork i dag, men glad över mitt beslut. Fysiskt och psykiskt finns mycket att göra nu, men nykterheten får förstås komma i första hand.
Kramar,
Fenix

Aldrig bara ens fel att det blir som det blivit, man är två som bidrar till det i en relation.
Blev det ett bra samtal? Hoppas det för din skull, att han dök upp och att ni kunde båda framföra vad ni tycker.
Om inte, fick du ut något av samtalet ändå?

Skickar styrka till dig, Kram!

Hej kraftverk!
Vad härligt att det går framåt! Du har ju en helt annan kontroll över ditt liv idag än för ett tag sedan! :)

Precis som du skriver så tror jag att din utmaning nu är att låta bli att agera. Släpp taget, låt honom själv vara den som sköter sina vårdkontakter. Han är vuxen nog, och dessutom nykter. ;)

(Jag vet att det är lättare sagt än gjort...)

Kram!
/H.

Och vettig så jag finner inga ord.
Vis var ordet!
T ACK!
/A

Härlig läsning, tjejer - allihop!

Kram!
/H.

...så det är väl dags att signalera närvaro.

Har varit inne och läst varje dag och klottrade ner nåt snabbt inlägg i någon tråd. Blev lite tagen av att min DompaKompis försvann, även om jag förstår honom till fullo och respekterar hans beslut något enormt. Hans "avsked" skickade också signaler igenom min kropp; Att jag är än mer övertygad över att jag vill fokusera på LIVET, MITT LIV och inte ge tankar på A eller det förflutna för mycket utrymme. Det ska marginaliseras så mycket som möjligt! Inte så att jag marginaliserar eller bagatelliserar hur farlig drogen är eller vad den kan göra med mig om jag släpper in den i mitt liv igen, jag vet nu vem jag är och var jag kommer ifrån, så nejnej.
Nä, det är snarare så att jag inte tycker att A har berättigandet att bestämma över vad jag ska lägga min tankeenergi på och att dessa tankar ska äta upp en stor del av min dag. Och det vill jag inte!

Jag tänker för det mesta inte alls särskilt mycket på vätskan, utan har fullt upp med att lira matchen med nya spelregler. Upptäcker både starka kompetenser och pinsamma svagheter som jag besitter, men känner mig faktiskt (och håll i er nu, för här kommer dagens klyscha) som en NY MAN!

Fan, jag har ju en hel del redskap att ta till för att ta itu med livets små förunderligheter och jävligheter! Det är ju faktiskt smått fantastiskt och rätt besynnerligt att man inte har upptäckt det tidigare...

Min terapeut sa till mig, efter att under tystnad betraktat mig en liten stund:
-Märker du själv hur det sprakar och lyser om dig av nyfunnen styrka? Du är inte samma person som kom in och slog dig ner här i min stol vid vår första träff.

Jag såg med fast blick in i hennes kloka ögon och nickade stillsamt.

Hon fortsatte:
Och du har gjort det själv och du har gjort det bra, du har kommit långt och det tror jag beror på att du har bestämmt dig för vad du vill ha... och för vad du inte vill ha, har jag rätt?

En stillsam nick till och sedan svarade jag:
-Det är inte så svårt egentligen, men man måste kapitulera först, innan man kan ta upp kampen på nytt, med helt nya vapen. Jag tror jag börjar lära mig hur man gör, men det kommer nog att ta hela mitt återstående liv för att förstå och det ser jag fram emot!

Jag är fortsatt evinnerligt tacksam över att jag SLIPPER dricka och jag vill skjuta iväg styrkepilar med hjärtformade spetsar tillverkade av hopp & mod till alla Er som modigt utkämpar kampen för att SLIPPA DRICKA! Vi vinner om vi vågar!

KRAM på Er allehopa, Ni är mina människor, glöm aldrig det!/NM

Jag har tidigare läst andras trådar och sett hur det knakar i relationsfogarna. Jag är ju lite senare i starten än ni andra och känner igen "faserna" litegrann. Och nu känner jag att jag även hunnit till detta men relationen med mannen. Har nog anat det men det har inte kommit fram i ljuset förrän nu. En fråga som surrar i mitt huvud är: Går det att vara i ett förhållande med hus och barn och allt med en som inte dricker och en som gör det? Blir det inte alltid snett? Så känns det nu med en tjock mur av tystnad och ilska mellan oss.

egen del så är det på detta viset :-)
När jag kommer i det stadiet att jag börjar se en massa idioter runt mig istället för fina medmänniskor så blir jag vaksam på vart jag är på väg. Många av mina aa-vänner pratar om samma fenomen så jag känner mig inte alls ensam. Vi som använder AA som vår bas i tillvaron får efter en tid en viss erfarenhet av detta och vet att vi kan lasta av oss på ett möte. Exakt vad som händer inombords har jag ingen susning om men jag vet att det hjälper mig att dela om det med andra som har samma erfarenhet.

Att känna sig ostadig första året är inte heller något nytt :-) När vi är aktiva alkoholister så blåser vi gärna upp vårt självförtroende medan vår självkänsla krymper i samma takt och det tar tid att fylla på den igen. Visst är det så att jag känt mig som värsta bluffen och att nån förr eller senare kommer att avslöja mig, men när jag väl lärt mig att jag är jag och att jag inte försöker kopiera någon annan så började min självkänsla stabilisera sig.

Men, jag får aldrig glömma bort att fylla på min självkänsla ibland genom att göra bra saker för min egen skull och berömma mig själv när jag gjort något bra.

Så njut du lite i soffan du :-)

Skönt att se att du håller lågan uppe.
Självklart kommer du få en riktigt härlig ROLIG och helt fantastisk helg.
Och det bästa, du behöver inte oroa dig för att göra bort dig på fyllan och villan. Samt att du kommer vakbna med en ? Schysst andedräkt..........????+

Men gud vad kul du kommer få! Det är jag helt övertygad om. Dansa (om det ges möjlighet till det)
Tjoa och lev rullan med kompisarna.
Have a blast of the life time dear!
//A

Idag är livet lugnt, lagom med motgångar, känner harmoni. Börjar känna mej trygg i min roll på jobbet, finner mig i situationen mellan mej och pojkvännen och vårt boende, accepterar att vi får pendla och flänga varenda helg. Men jag vet också att jag helt plötsligt kan börja känna mej osäker och kass, hata staden jag bor i, människorna som stör runt omkring. Funderar över varför jag pendlar så, är det vanligt? Hormoner? Min önskan har ju varit att detta ska stabislisera sig allt eftersom tiden går som nikotin/alkohol/socker-fri. Fast jag tycker nog att det blir lite bättre, eller så vill jag tycka det. Jag hoppas ju på något sätt att det är en kemi i hjärnan som kan balanseras, snarare än att det är personlighetsdrag jag måste acceptera. Eller är det samma sak kanske? Kanske skulle man satsa på terapi ändå? Jaaaaa, vilken bra idé kommer alla säga nu, terapi är ju jättebra! Fast det är ju jäkligt jobbigt också, jag tror inte bara det är bra. Det är ju skitjobbigt att vända ut och in på sig själv, tror man måste välja sina tillfällen. Eller har jag fel? När jag pluggade psykologi hamande jag i en skitjobbig period då kurserna jag läste handlade om personlighet samtidigt som jag ställde upp som låtsaspatient för de blivande psykologerna och jag minns att jag fullständigt exploderade till slut, jag orkade bara inte definiera mig själv, köra in mig själv i det och det facket, jag ville bara vara. Blicka inifrån och ut, inte se mig själv. Ibland orkar man bara inte.

Skitsamma, idag mår jag bra och det ska jag njuta av. För njuta måste man. Ibland, när jag degar ner mig i soffan framför teven med något gott är det som om jag kommer på mej själv, "men vänta nu, får jag detta, är det verkligen okej, jag ska kanske ha lite dåligt samvete ändå". Det är inte bra, inte bra alls...men det lägger sig nog.

Förresten, det här med träningen...vet inte om jag skrivit detta förut men då blir det en repris. Nu när jag tränar känner jag endorfinrusen så tydligt, som när första glaset är svept ni vet. Har ju känt det där sköna efteråt innan, men detta är nytt. Kommer en bit in i passet, sköljer genom kroppen som en gigantisk skön rysning, nästan som en orgasm. DET är en belöning som heter duga, tackar för den kroppen! Har ju tagit bort alla "kickar" (utom kaffet) och är övertygad om att det beror på det. Någon som känt liknande?

Älskar insiktsfulla inlägg... höst trollets senaste inget undantag! Kanon!

jag. Vet inte riktigt varför jag inte skriver. Eller jo, det har varit mycket med alla dagissjukor och tentor men ändå. Borde inte slarva med att skriva i min egen tråd.
Nykter är jag. 12 veckor på söndag. Åker i väg ensam på tjejhelg i morgon tillsammans med mycket fina människor men alla sådana som jag träffat ute och vars primära umgängesform varit vindrickande. Känner mig inte rädd för att jag kommer falla dit, snarare är jag rädd för att jag ska få det tråkigt och att allt kanske inte är så himla bra och gemensamt om man inte är berusad.
Hmmm. Otydligt skrivet. Oron handlar alltså inte om huruvida jag kan ha kul utan vin utan om hur umgänget blir med människor som alltid dricker vin när man själv avstår.
Skriver här som en vaccination om jag mot förmodan skulle få en snilleblixt och tro att det går att ta ett glas.
Funderar på jul och nyår. Vet inte riktigt hur det kommer bli att fira nyår utan champagne, fast å andra sidan varför skulle det vara så förbannat viktigt egentligen? Jag förstår mig inte på mig själv. Eller jo det gör jag väl. har man i 30 års tid lärt sig att det behövs champagne för att det ska kännas festligt är det kanske inte så konstigt om det tar mer än knappa 3 månader att lära om sig.
Nu ska här hämtas barn.

Såg själv matchen och fjärde målet var ett fantasimål.
Men från det ena till det andra, vill han inte pröva att vara nykter för FAMILJENS skull?

Hoppas för din, och familjens skull!
Lycka till
Kram
/A

och hittar förstås russin i smeten(Dompamannens ord i min tråd, faan att han var tvungen ut och pröva vingar just nu).

Tack Trollis du har bra tankar runt det här.

Ha en fin dag
fånga ljuset...
Tildesystern

av att läsa hur du tog bilen en nattlig sväng... sådana nya nöjen kan få plats i livet nu. Blir som att upptäcka livet på nytt.

Ett bra belut Fenix!
Styrka till dig...

Du kommer lyckas i ett val som blir ett gott val för dig... kanske tar lite tid, men jag tror det blir bra att få gå i samtal. Ibland behöver man lite ledljus i mörkret.
...styrka till dig

Vi följs...