Senaste kommentarerna i forumet

du kan visa vad du tycker/känner, men det är hans val!
För mig är det skönt att jag har insett att jag kan bara vara stark i mig själv, stå på mig och stå upp för det jag vill och vill ha. Att det i sin tur betyder att jag så ofta jag kan försöker känna efter vad tycker jag, hur ser jag på situationen och sedan försöker jag tala om det på ett bra sätt.

Med facit i hand så har jag nog så gott som på alla plan försökt anpassa mig, vara till lags, inte säga emot osv för att jag är rädd att han ska bli arg/ledsen/trött på mig. Nu känner jag att jag inte bryr mig om han blir arg eller så, utan att jag vill känna mig trygg I MIG, i mig själv, och framför allt vill jag skydda vårt barn.

Hoppas du känner styrkan i dig, styrkan att du är viktig, att det du tycker/vill är rätt för dig och då får andra acceptera det.

KRAM

fantastisk beskrivning av livet med missbruket. Det kunde vara skrivet av mej. Rädd att dricka för mycket och rädd att det inte ska finnas tillräckligt. Rädd för allting och sen ångesten efteråt, så skönt att slippa det. Tänk att det kan vara så åtråvärt när det inte gav särskilt mycket glädje. Inte jämfört med priset. Jag vet inte längre hur mångte fredagskvällen utan vin det är för mej men över fem månader i alla fall. Känner inte ens av nån längtan eller sug, skönt. Det kan säkert komma över mej ännu nån gång men jag tar det då. Ju längre tid som går desto bättre känns det. Så bra att vi kommit så här långt. Ha en skön kväll!

till dig TP! Hoppas du har det bra. Kram / mt

... att påminnas av den stress och de destruktiva tankarna som följer av aktivt drickande... Tack - detta styrker mig mer inför min 7:e raka nyktra helg :-)

Ha en trevlig nykter helg alle zusammen :-)

också någonstans... Framåt för mullegubben som promenerar och cyklar och sköter om kroppen som kompensation för det han misshandlat den med alkohol. AA-möte ikväll igen. Jag ser och hör så tydligt hur nykterheten nu är hans egen, att engagemanget kommer inifrån.

Jag har varit skittrött (just det) hela veckan - helgens djupdykning tog på och förändringar på jobbet tar mycket kraft av mig... men snart blir det långledigt!

Funderade en stund varför jag ska skriva... jo, för att följa min resa... Och så gärna delar jag med mig av det goda. "Oerhört värdefullt" skriver trollis "att följa dig och Lelas, för det ger mig i alla fall lite hopp.." Det var tungt i helgen att läsa två år tillbaka och även hur det var för ett år sen - fastän det var så mycket bättre då. Det är en lång resa det här och den kan antagligen inte skyndas på... men det behövs inte heller så länge riktningen är den rätta.

Idag utspelar sig följande
- Det är så roligt att handla nu när jag är nykter ... att prata med folk och vara social
- Men du har väl alltid pratat med folk? säger jag förvånat fast jag märkt att han gärna handlar nu
- Nej, det var inget kul när jag skulle fundera om nån hade tankar om att jag köpt öl eller GT... eller om jag hade druckit och luktade... Och idag for jag på housewarming - tänkte du på det?
- Och igår var du till min kompis och hjälpte henne....

Ja, det har hänt mycket det senaste halvåret - han och vi återerövrar livet... Efter 1½ års nykterhet med vita knogar när det var jobbigt att vara i sociala miljöer går han ut och återerövrar världen. Efter 1½ år hittade han sin egen nykterhet.

Så nu ligger vi här och ser på Go´kväll, hittekatten och jag, medan husfar är på AA. Sen kommer han hem med hämtpizza till fredagsmyset. För ett år sen var livet oftast gott... nu är det bättre. / mt

att det går framåt Stigsdotter! Har kollat en del bakåt i din tråd, och du har verkligen kämpat med allt möjligt. Hoppas ni kan börja nå varandra bättre, och hur som helst så händer ju något i er relation som ni måste hantera.
kram,
Fenix

Stor kram till dig Flygcert!
Ja... Allt är ju inte frid och fröjd bara för att han slutar dricka, det är ju så mycket trasigt som måste lagas.

Uppdatering hittills. Han har inte druckit något under veckan, men ringde just och frågade om han fick ta ett glas vin till maten. Jag svarade helt enkelt att det var hans eget beslut, men han vet vad jag anser... Orkar inte sitta och förbjuda något, ska han sluta måste ju hans egna vilja att sluta finnas där.

//Grön

Här kommer andra nyktra helgen (hoppas jag)!

Efter att ha kräkt tarmarna ur mej några dagar är jag inte så sugen på att dricka faktiskt. Ser mest fram emot att komma ut och röra på mej lite igen.

Men skönt att ha familjen hemma denna helg.

Jag börjar dock ana att livet på den nyktra sidan kan skava lite. Den första nyktra glädjen förbyts mot - vemod, oro, rastlöshet, otålighet, sömnsvårighet, you name it. Nu kan ju kräksjukan bidragit lite iof:).

Nästa vecka ska jag på första mötet på beroendecentrum och dit ska jag komma nykter. Så banne mej ingen alkohol innan dess! Målet just nu.

Nu hem till fredagsmys med ungarna. Söka lyckan i det Lilla livet.

Tack för att ni tittar in.

Ta hand om er!/Putte

Det kan bara bli bättre, vad bra att han kom och att du kände att han verkligen lyssnade på dig.
Vad det än leder till så har ni tagit ett stort steg i rätt riktning.
Kram, kram!

Burken på en gång, kände den där känslan.....mmmmm
Fan vad gör jag, skall ju skjutsa grabben
till innebandyträningen.....äääääää
-Visst ja!

Alkoholfri öl, ÅTERIGEN en känsla av att man gjort
ett klokt bra val.

EN SKÖN KÄNSLA!!!
Jättehärligt, nu skall jag utfodra "gratisätarna".
/A

Nu kan det ju bara bli bättre, eller hur? Vad än utgången blir så har du tagit ett steg till i rätt riktning. Bravo!

Kram Tilde

...om rädslorna! De får jag inte glömma, allt det där som du beskriver dig vara rädd för, det känner ju jag igen. Så skönt att slippa dem!

bra! Önskar dig en skön helg! / mt

Fredag och ännu en arbetsvecka är slut.
Trött i huvudet men ända jobbtankar på högvarv.
Ska försöka jobba någon timme nu innan det är dags för en film.
Har inte pratat med mannen sedan festnatten, igår var vi på olika våningar både i huset och i tankarna.

Det är så mycket som händer i mig just nu och jag behöver verkligen tid alldeles för mig själv.
Lockas av tanken att åka iväg någonstans, men är rädd att jag vill dricka då för ingen skulle ju märka det. Bara liksom för att prova....

Men samtidigt här i köket med thé och skorpor jämför jag fredagen nu mot då.
Fredagen har alltid varit min "dricka-mest-dag".
Förberedde allt på torsdagen så att när jag kom hem på fredagseftermiddagen var vinet kallt,
snacksen i skåpet, menyn förbered och klar.
Brukade öppna vinflaskan så fort jag kom hem och satt sedan här i köket och mös och njöt.
Sedan blev det mer och mer vin för varje år och på slutet var det allt för många fredagar som slutade med minneslucka.

Så nu sitter jag här och jobbar istället och har ingen aning om vad vi ska äta till middag. På det sättet känns mitt nya liv bra, ingen jakt hela tiden. Nu är nu och visst är det skönt med fredag men det måste ju inte vara så himla speciellt och mysigt för det!
Tänk vilken inre stress min kropp måste ha levt under,
alltid jaga den perfekta fredagskänslan och sedan vakna upp på lördagen med ångest,
försöka repa mig från ångesten/bakfyllan för att sedan på onsdagen börja se fram mot helgen om igen.

Genom att vara nykter behöver jag inte heller vara rädd längre.
Förut var jag alltid rädd både för att dricka för mycket och för att det inte skulle finnas tillräckligt att dricka.
Rädd för att bli bakis, rädd för att inte kunna köra dagen efter, rädd för nykterhetskontroll, rädd för att bolaget stänger, rädd för att någon verkligen ser hur mycket jag druckit, rädd för att någon hör att jag spyr hela natten, rädd för att inte minnas vad jag gjort, rädd för att minnas det jag gjort.

Nu är jag inte rädd längre.

Ja, markatta, jag tror att det är det här som är att släppa taget. :)

Kram!
/H.

"varför har vi inte gjort detta tidigare?".

Vi träffade en bra terapeut. Ja, vi, för han dök upp utan att jag hade påmint.

Jag tror att den största behållningen av samtalet var att få makens fulla uppmärksamhet. Jag tror att han för en gångs skull hörde vad jag sade! Jag sa ingenting nytt men han lät förvånad: "SÅ illa är det väl inte". Det var också bra att höra någon annan (terapeuten) säga sådant som jag själv sagt och få bekräftat att jag tänker rätt. Vi får se vad som händer. Vi går fler gånger i alla fall, förhoppningsvis lär vi oss att kommunicera på den där vuxen-till-vuxen nivån som vi så uppenbarligen INTE befinner oss på nu! Och, oavsett utgången, så måste vi ju kunna prata med varandra eftersom vi har barn ihop.

Konstigt nog kom inte mitt drickande upp i samtalet men det kommer säkert...
Jag är i alla fall inte sugen på att dricka, det är så skönt!

Nu var det fredag eftermiddag igen och det är snart dags att ta helg. Det har varit en hektisk men framgångsrik vecka på jobbet så det känns bra att få lite ledigt!

Har även hunnit med mitt första besök hos psykologen samt varit på återbesök hos beroendecentrum den här veckan så jag håller mig till planen.

Nu ser jag fram emot en lugn helg med familjen och på söndag kan jag fira 3 nyktra veckor. Ikväll ska jag blanda mig en Virgin Mary, laga middag och umgås med min fru. Imorgon blir det gymmet alternativt löpspåret på förmiddagen!

Önskar er alla en nykter och trevlig helg!

/H

jag tror att det kan vara precis så..
När man trots att en liten bit fortfarande svider, känner att man ändå inte vill gå tillbaks.

Ett lugn och en liten glädje mitt i det sorgliga..

Skickar dig en STOOOOR KRAM! Sköt om dig! /trollis

Jag höll honom hårt till mitt hjärta, så knogarna vitnade och handleden brast...

Tror att jag gråter så mycket nu för att det är först nu som det har gått upp för mig att jag faktiskt menar allvar med att inte träffa honom mer, om han inte söker hjälp för sin alkoholproblematik. Och det är först nu som jag inser att det faktiskt kanske aldrig kommer att hända.

Tidigare har jag "levt på hoppet", vilket bara gjort processen så mycket mer utdragen. Ingen film jag sett har visat en sådan lång "göra-slut-scen", den har ju pågått i flera år. Eftersom jag alltid hoppats och hoppats att han ska vilja göra något åt sitt drickande, sin våldsproblematik, vår relation, så har jag inte tidigare i hjärtat fullt accepterat att relationen är över.

Jag tror att jag har accepterat det nu och jag sörjer. Men jag tänker att det är ok, känns nästan skönare att vara i det här än i ilskan, ångesten, tassa på tå ständigt och jämt. För har man väl tillåtit sig att inleda sorgeprocessen så måste det ju också betyda att det finns ett slut, eller hur?

Kom på mig själv i morse med att jag brutit med vissa kontrollerande beteenden jag haft. Ett exempel är att jag tidigare har kollat min brevlåda flera gånger om dagen, för att se om han försökt att kontakta mig genom att skriva (hörde att han "supit bort" sin mobil igen). I morse när jag vaknade så kom jag att tänka på att jag inte kollat brevlådan en enda gång igår och att det inte spelade någon roll för även om han skulle söka hjälp och bli nykter så har jag gett upp tanken på ett "vi" igen. Det är för infekterat för det.

Jag hoppas såklart för hans skull att han en dag kommer att bli nykter och må bra men det skulle ju ta jättelång tid och när jag är ärlig med mig själv så ser jag mig någon helt annanstans i livet då. Jag varken vill eller kan vänta på honom som en älskarinna som går och väntar på att den man hon älskar ska lämna den kvinna han älskar. Förut såg jag det som att han var otrogen och hade en älskarinna i alkoholen, men det var jag som var älskarinnan hela tiden. Den som gick och trånade och hoppades att han skulle komma till mig, hoppades att han skulle lämna sin älskade för mig och till slut, när jag insåg att han aldrig skulle lämna "henne", ändå nöjde mig med att han kom till mig när "hon" inte fanns till hands, bara för att känna mig lika övergiven varje gång han snörde på sig skorna för att gå hem till "henne" igen.

Är det det här som menas med att "släppa taget"?

Lustig känsla i alla fall, att liksom vara glad över att vara ledsen.

Kram på er!

Snattar Dompas tråd och skickar en hälsning..
Du har rätt i att galghumor räddar många stunder i livet ;-D

Ha det gott/ trollis

Såja Cecilia.. Din man trodde nog bara att han kommit på ett smart sätt att både äta kakan och ha den kvar..
Just nu, är ni ju inriktade på dina problem..
Jag förstår din besvikelse.. Men ska ni komma tillrätta med detta, så måste ni p r a t a med varandra samt vara specifika om vilka regler som gäller!

Om han gått med på 0-tollerans, så ska han givetvis inte "smyga"..
Men om du bara sagt att du inte vill att han dricker i din åsyn, så går det ju såklart att "tänja på"..
Han tycker säkert inte att han gjort fel.. Han dricker inte i din åsyn sas, men kan ha sina öl kvar ändå.. Väldigt vanligt..

Lycka till ändå, jag tror att du klarar det! kram /trollis

Fortsätter lite på temat par-relationer..
Det sägs att kvinnor och män har olika förväntningar på sin partner och äktenskapet..

Kvinnor hoppas på att deras partner ska förändras.. Det gör han inte..
Män hoppas att deras partner INTE ska förändras.. Det gör hon..

Inte undra på att vi växer ifrån varandra så många gånger..

Kanske ligger det också något i det som sagts, att "Kvinnor vill bli sedda" och
"män vill ha bekräftelse"..?(eller om det var tvärtom ;-) )

Som "konsult/frilansare" inom mitt gebit, har jag delvis haft ett zigenarliv som inneburit en del bortavaro från hemmet.
Nu är jag inte någon festprisse, men det händer ändå att man är ute och äter sent.("fasta" arbetstider existerar inte..) Stora mängder alkohol har varit uteslutet när man jobbar med tanke på både säkerhet och arbetsresultat.

Det som slagit mig, och jag faktiskt skrattat åt (sorry guy´s..) är att den gamla klyschan "min fru förstår mig inte".. verkar ha en viss existens..?!
Jag har mött många sk raggningsförsök (trots att det måste varit uppenbart att jag bara varit ute för att få en bit mat) som gått ut på just det här..
De flesta, har inte varit otrevliga (snarare lite patetiska..) De har frågat om de får sitta vid mitt bord (vilket kan vara okej om de vill äta och det ser fullt ut i lokalen) Sedan har det vid samtalet o f t a krupit fram att de har ett förhållande (gifta, förlovade..) men att deras "fru" inte förstår dem...
Jag brukade fråga, om de pratade med varandra eller förbi varandra.. Ibland, blir det ju gärna "monologer" från bägge, istället för dialog..

Särskilt tydligt var det när jag och mitt ex skilde oss.. Båda konstaterade att den andre sa något, men efter första meningen slutade vi lyssna..
Vi tog så för givet att vi "visste" vad den andre skulle säga..(vi sas "la orden i mun" på varann)
Och vi var nog ganska bra på våra olika monologer också... Inget jag är stolt över idag och även om vi pratat, så handlade det om andra saker också, så vi hade förmodligen varit skilda ändå..
För ofta är det så, att vi konstaterar att vår partner säger något, men vi lyssnar inte aktivt på VAD som sägs. Är vi arga, sura irriterade, så viftar vi ofta bort det med ett:
Ja, ja jag v e t...! eller, ...Börja inte nu igen.. Det där tar du a l l t i d upp..
Därefter är det inte ovanligt, att man hör en smäll i en dörr.. (såvida man inte har småbarn som sover.. som iofs ändå vaknar under grälet..)

Kanske beror det på att vi pratar lite på olika sätt?
Män är inriktade på "problemlösningar", medan kvinnor ofta vill få sina känslor "bekräftade".
När kvinnan säger: Jag är lite bekymrad över -------
Så kommer mannen ofta med en "lösning på problemet" och förstår inte alls varför hon blir sur och ledsen.. Han hade ju en lösning..?!
Hon ville kanske bara höra: Ja, jag förstår att du är orolig ( Det visar attt du tar hennes känslor på allvar och stöttar) Vad tror du själv..?
Ofta, hittar hon en egen "lösning", men vill få fundera en stund..
För båda, men kanske i högre grad för män, kan det vara viktigt att "ha rätt".. DET har förpestat många förhållanden, i synnerhet som det sällan är några större saker det är fråga om..
Nästa gång ni tjafsar över bagateller, fråga dig själv, Vill jag ha rätt eller vill jag vara lycklig..?

För kvinnor, tror jag att det gäller att bli mer specifika. Män är INTE tankeläsare..
Kvinnor tar ofta för givet, att alla i omgivningen ska förstå vad de menar, även om de inte är detaljerade..
Ett exempel, är kanske när man bett någon "ta hand om disken".. Sedan blir man sur över att det står något kvar i diskhon, brödet på bordet och bänken inte är avtorkad..
Var specifik! Tala om att du förväntar dig att detta ingår, när du talar om "disken".. Jamen invänder en del, det fattar väl alla.. NEJ, alla fattar inte vad du m e n a r, du måste vara specifik!
Däremot, får du inte stå och tala om HUR jobbet ska göras (måste göras på "ditt" sätt!?) Bli inte sur över att man och barn börjar med tallrikar, om din mamma lärt dig att börja med glas och bestick!

Nåja, det var dagens funderingar över manligt och kvinnligt..
Idag har gubben en kort arbetsdag, så vi tar helg tidigt.. Till min stora glädje, har han vant sig vid att jag sitter med annat än alkohol i glaset/koppen, när vi pratar.. Och själv har jag slutat "gå i taket" (för det mesta åtminstonde, hmm)när han sätter sig med sin öl.( som gudskelov är långt ifrån de 5 - 6 han drack förut..)
På något sätt, känns det viktigt att vi fortfarande "ser" varandra.. Vi har en lång bit kvar, men det känns som om viljan finns. Våra "rädslor" ser olika ut, men när man börjat plocka fram små bitar av dem, tror jag att de bleknar så småningom..
Kommer nog att kika in på forumet lite då och då, men oftast blir det inte så långa stunder att jag känner att jag kan sitta i fred och kommentera ;-D
Än så länge, är forumet min fristad..

Håll ställningarna, Håll er NYKTRA och ha en underbar helg!/ trollis

Hej Sommar!
Jag har inget bra svar på den frågan...
Jag tror att det är väldigt individuellt..
Framför allt tror jag att det handlar om ifall båda verkligen VILL fortsätta förhållandet.. (eller om den ena eller båda letar efter anledningar till uppbrott..)

När man inte ens känner sig själv riktigt (efter en lång period av supande) hur ska man då veta vad man riktigt vill?
Jag tror att det är lätt att man låter en del av den här frustrationen gå ut över sina närmaste (gäller även arbetskamrater..)
Man VILL så gärna komma vidare, lämna en del av det gamla bakom sig.. Men ens familj, är fortfarande misstänksam eller försöker "trycka på de gamla knapparna" (som vi förhoppningsvis har satt ur funktion..)

Jag tror att vi en ganska lång period, kan vara ur fas med livet..

Vi måste kanske ta nya beslut? Det skrämmer både oss och vår omgivning.. Tystnad, är aldrig bra.. Kanske får ni också ta hjälp av en terapeut? För ibland blir positionerna så låsta, att det behövs en utomstående, som kan se problemen mer "opartiskt"..

Kram / trollis

Hej Stigdotter! Tittar in med en stor helgkram.
förstår om du har en del att fundera på..
Jag hoppas också att den här kontakten varit bra för er..
trollis

Hur går det för dig..? Det är ju en ny helg i faggorna...
Hoppas att du har planerat in promenader och annat.. ;-D
Hoppas också att du hittar likasinnade att promenera med..Det ÄR bra att ha vänner i RL som vet hur det känns och som man kan ventilera sina problem med..

Ha en bra helg! /trollis