Senaste kommentarerna i forumet

Som i de flesta trådarna här så är utlänningsfaktorn ruskigt hög.
Jag hoppas det går bra för dig.
Nu kanske din dotter har anlänt oxå?
Hur gammal är hon?
Ni kommer nog, hopas jag få en härlig tid!
Grodkramar!
/A

jag kommer ihåg min första gång i min hemstad :-))
Jag parkerade 2 kvarter bort, gick förbi med nonchalant min (försökte iaf !) några gånger och kollade så ingen jag kände såg mig innan jag försvann som en blixt genom dörren. Och se på tusan ! Jag var bland vänner med samma sjukdom som visste precis hur jag känner och sinnesron och värmen från andra gör mig så gott. Ett rum, ett ställe, där jag får tid enbart för min egen skull, onåbar från omvärlden och där jag kan lägga av mig mina spöken och glädjas åt andras framgångar.

Nervositeten försvinner bland goda kompisar ! Testa och känn in dig, ta en fika och snacka lite med folk i pausen eller efteråt. Du har allt att vinna !!

Du verkar inte ha så skoj... Det enda som jag kan tillägga är att alkohol är nog ingen bra ide om man har psykiska problem, de flesta här har ju beslutat sej för att sluta dricka på grund av den ångest, låga självkänsla och nedstämdhet som alkoholen släpar med sej. Hur det spelar in för dej kan jag inte veta, det framgår inte hur mycket och ofta du dricker, men jag har också läst om personer här som bara dricker på helgen och ändå har ångest och mår psykiskt dåligt i flera dagar efter varje gång.

Skriv gärna mer här, om inget annat kanske det funkar för stunden?

Mvh MB, nykter i nio månader snart, tack vare forumet.

Adde, du liksom bekräftade det jag faktiskt tänkte på om vad terapeuten sa, nu är jag dock osäker på om det verkligen var denne som sa det eller om jag läst eller hört det någon annanstans. Tror jag är lite virrig, men min tanke var detsamma som din. Jag har många runtomkring mig som hejar på mig och det känns skönt och jag får fortsätta att jobba med att släppa ansvaret till honom om sin egen situation.

Mulletant, det senaste är att jag är den största boven till allt ont som drabbat oss, så nog är ju mitt tålamod nu på gränsen till utplånat och då återstår ju bara mig själv. På så sätt hjälper ju min alkis mig i alla fall att fokusera på mig själv:) Visst jag är ingen ängel men tycker jag får väldigt mycket slängt i ansiktet. Umgänge är uteslutet just nu i alla fall, och om det någonsin blir aktuellt igen har jag ingen aning om och tänker inte lägga ner mer krut på att grubbla på det, inbillar jag mig i alla fall.

Oavsett vad jag säger irriterar jag honom och jag får verkligen höra vad jag är värd å det är inte mycket det. Att se sina egna fel och brister är inte alltid lätt och jag rannsakar mig själv vad jag kunde gjort annorlunda om det skulle förändrat nåt, men det kan jag inte heller grubbla över.

På sätt och vis tror jag att mina tankar liksom blir avhandlade en efter en så att jag kan sortera bort sådant som jag inte kan påverka. Det blir lite lättare att se på sig själv då också.

Tack för svaren :)

Kram/Särbo

Hej Slutkörd!
Vilket passande smeknamn.... Det är inte alls konstigt att du är slutkörd.

Jag undrar: har du sökt någon hjälp? Om din make skall lyckas med nykterhetsprojektet och er relation skall överleva, så behöver du också hjälp. Det absolut bästa du kan göra för er relation, för honom och för sig själv är att jobba på att må bättre själv.

Och en sak till: vad gör du om (när?) han dricker igen? Du har sagt att du lämnar honom - så vad gör du? Vart tar du vägen? Vad tar du med dig? Hur blir din vardag?

Om inte min terapeut hade fått mig att göra en konkret plan som svar på de frågorna, så hade jag inte idag tre år senare kunnat säga att jag är lyckligt gift med en nykter alkoholist. Då hade jag varit olyckligt skild från en antagligen onykter man.

Var rädd om dig!
/H.

<3

Hej, Framtidsvännen!
Jag vill bara lämna en liten hälsning här. Jag tänker på dig.

Kram! <3
/H.

Hej igen, monopol! Det är bra att du funderar, och även om du tycker att allt det här är nytt så verkar du kunna hålla huvudet kallt och tänka klart. Bra! :)

Några saker tänker jag, och jag fortsätter att gå rakt på sak, för jag tolkar dig som att du vill det.

För det första: det går alldeles utmärkt att ha ett bra liv tillsammans med en nykter alkoholist. Jag är ett levande exempel! :) Resan har varit allt annat än enkel, men vi klarade det!

För det andra: jag tycker att du skall vänta med att köpa hus ihop med henne. Nykterhet en period först, sedan kan det vara läge kanske. Min man fick lära sig på sin behandling att inte göra någon större förändring i livet (typ flytta, byta jobb, skilja sig...) under det första året av nykterhet (minst!). Det är så mycket som förändras i och med nykterheten att man riskerar att ta felaktiga beslut om sådana saker innan hjärnan (och själen) har "torkat". Om ni ändå bestämmer er för att flytta ihop: se till att tänka igenom ekonomin och det gemensamma, så att ingen av er blir ekonomiskt beroende av den andre.

För det tredje: du vill att hon skall vara nykter för att kunna leva med dig. Är det då för mycket begärt att du är nykter med henne? Eller åtminstone att du låter henne ha något annat i glaset där i solen? Hänger den bilden verkligen på hur många procents alkohol det finns i era glas?

Helt krasst, alltså: både du och hon behöver bestämma er. Flaskan eller relationen? För det är antingen eller.

Var rädd om dig och din relation till din fina kvinna! :)
/H.

2009?

Det är ett bra tag du! :)

Har du varit nykter sedan dess?

Att du svarade på mitt inlägg fick mig att inse att jag inte var ensam och det känns skönt.

Får man fråga hur gammal du är?

Det är det som är det fina vet du, här är man inte lika ensam. Forumet har varit mitt AA på något vis. Har läst och läst och skrivit, många kvällar då suget härjat har jag "bott" här.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Medberoende

vet inte om det är den bästa förklaringen. Forumet här har ju också en anhörigdel där medberoende hjälper varandra.

Dra på smilbanden du ;) inga problem.

Ja. det är faktiskt riktigt skönt men jag vet ju som du säger, att det är bara jag som måste ta steget och jobba
men ensamheten knäcker mig. Kanske borde skriva här lite oftare från och med nu då?
Vad är ett medberoende?

Haha, förlåt mig men drar på smilbanden nu! Ja du, att tvingas sitta fast här på forumet med oss andra alkisar i ett år eller så kanske inte är någon lek det heller! Fast bättre än alternativet. Bli inte livrädd nu, men jag har häckat här sedan 2009, haha! Fast nykter är jag ju nu i alla fall!

Du, vad skönt att höra att det finns någon trots allt som inte hör till ditt missbrukarliv. Jag menar förstås inte att någon annan kan göra jobbet, där står vi trots allt själva. Men stöd behöver vi. Det viktiga tänker jag, är att detta stöd kommer från någon som också värnar sina egna gränser, för att inte hamna i ett medberoende.

Jag förstår precis vad du menar.

Det var därför jag valde att skriva här.

Men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag känner mig uppsprättad och öppen.

Jag har ett par men dom är spridda över landet. Jag ska ner på en tripp nu den 8 nov till en bra
vän som jag igentligen tycker om men vågar inte riktigt säga vad jag tycker i rädsla av att hon
inte besvarar mina känslor. Hon dricker inte ofta och vet om min bakgrund men vet nog inte riktigt
hur illa det är.

Jag är beredd att kapa allt för att bli fri. Om jag är tvungen att sitta här eller något annat forum
i ett år eller längre för att slippa alkoholträsket så är det värt det.

Att våga vara och visa sig svag kan ibland vara väldigt starkt. Förstår du hur jag menar? Jag är inte hemma på vad för slags vårdvägar som finns att välja på i ditt läge, du skriver att du har/haft kontakt med socialtjänst och beroendevård sedan tidigare. Och jag hör att du känner dig väldigt ensam, men finns det någon enda person som du tror skulle kunna hjälpa dig vidare, stötta dig i detta? Det kan ju vara väldigt svårt om man hamnat i läget att man bara har likasinnade vänner, nästan omöjligt kan jag tänka mig. Forumet har varit en slags fristad för mig, en plats där igenkänningen varit stor, där andra vet av egen erfarenhet precis vad jag går igenom, och just därför har det varit så befriande att få skriva av sig här. Utan den hjälp från andra som jag fått hade jag inte klarat att bli nykter. Ensam är inte stark.

Skön fredag önskar jag tillbaka, och grattis till fyra nyktra veckor! Och ja, jag känner igen mig i detta du beskriver med att fylla tomrummen. Nu förtiden förstår jag ta mig tusan inte hur jag hade tid att planera, handla, dricka och vara bakis i tid och otid! Men det är det som var det svåraste tycker jag, att på nytt lära sig vad som är lustfyllt, och vad man vill fylla livet med. Den första nyktra tiden fick jag tvinga mig till mycket, för inget kändes riktigt lika roligt längre, inte utan vin. Men trägen vinner och belöningssystemet repade sig, alltmedan de nyktra veckorna passerade. En fin nykter helg önskar jag dig och hoppas du unnar dig något som gör dig gott/Victoria

Jag vill sluta men ångesten tar över. Jag klarar inte av att hantera den. Det är därför jag fortsätter.

Dom vill att man ska vara totalt nykter och drogfri till 100% och det är ju inte så konstigt egentligen.
Blanda ritalin eller concerta med alkohol och stora doser gräs är ju bäddat för att gå åt helvete.

Att göra en lång historia kort;

Varit i socialtjänstens klor och beroende vårdens klor sedan 1993 ungefär. 7 olika fosterhem
och massor av praktikplatser som har resulterat att jag har fått sparken på grund av missbruk.

Nu har jag jobbat arslet av mig i ca 3 år med ett pågående alkoholmissbruk och jag har hållt masken men
känner någonstans att jag är på kanten av vansinne och är rädd att prata om det för min chef.

Tänker mer tanken att bryta till 100% med alla som nyttjar droger och mycket alkohol och sköta det privat.
Vill inte att jobbet får reda på det. If you catch my drift?

Jag har förlorat allt jag äger och har och familjen är inte mycket att hurra för.

Mamma som är psykiskt instabil och en far som är grovt alkoholiserad och där har jag inte mycket att hämta.

Jag är fruktansvärt ensam och instabil som satan. Vill bara bli stark och ta tag i sitsen med min son och
bli en bra pappa trots att han sitter i fosterhem.

Jag vet att dom har gått igenom samma sak som jag gör nu men jag känner mig inte stark. Inte stark någonstans.

Tänker på dig och sänder varma tankar, höstiga kramar med vackert färgglada träd och stearinljus.

Du finns i mina tankar!

Har hittat en grupp här i stan jag tänkte jag skulle kunna gå på. Men som så många andra säkert också känt innan. Kommer jag passa in? Är det rätt för mig? VÅGAR jag ens gå dit?
Just ny blir jag jättenervös av bara tanken.

Hej Henke, Det river i mig då jag läser din historia. Så stora förluster i ditt liv. Att du hittat hit och valt att skriva är en början eller hur? Ett första steg. Vet att det funnits fler här på forumet som haft samma diagnos som du, och det verkar inte ovanligt att man innan diagnos och rätt medicinering under många år självmedicinerat med droger och alkohol. Hur är det, är det så att man inte får ADHD-medicin om man dricker alkohol? Tänker eftersom du skriver att du har "chans" att få men inte kan sluta? Har inte samma läkare isåfall möjlighet att erbjuda eller skriva remiss till beroendevård?
Och du, en annan sak, det här med att du inte orkar se alla som lyckats. Du vet ju inte hur många försök dom har bakom sig, hur många "misslyckanden". Vi är så lika vi missbrukare, det är därför vi är bra på att stötta och hjälpa varandra - här och på AA - alla har vi ju varit där för allra första gången. Dom har varit där du är nu, och någon kommer efter dig...
Fint att ha dig här! Kram Victoria

av både det ena och det andra. Jag är nykter sen snart 1,5 år nu men har varit nykter längre perioder även tidigare. Höll upp ganska länge för ett antal år sen men beslöt mej för att göra undantag och dricka på en semesterresa, 1 vecka. Det var ju ändå en begränsad tid och utomlands räknas inte. Eller? Det blev en lång färd neråt i missbruket. Jag måste tyvärr säga att jag delar de deprimerande svar du redan fått. Har man dragit på sej ett missbruk så kan man inte dricka kontrollerat. Det går en tid men man är snart tillbaka och snabbt går det utför. Det blir en nedåtgående spiral mot undergång om man inte får stopp på det. Jag säger som Adde att jag skulle nu aldrig riskera det för det har jag provat och konstaterat att det inte fungerar. Så det kan du nog glömma.

Sen reagerar jag som de andra att det är din kvinnas eget val vad hon gör och inte ditt ansvar. Aldrig nånsin har du ansvar för hennes drickande, det låter lite oroande. Men om hon har en stark och ärlig önskan att vara nykter och det är hennes val så kan ni leva ett härligt liv tillsammans. Var lite försiktig bara, avvakta kanske?

Jag var med maken på en semestervecka förra hösten, all inclusive. Det gick bra att dricka mineralvatten och jag kände faktiskt inte att jag förlorade nåt alls på det. Min man drack behärskat. Jag tycker att han måste få dricka om han vill, dock med det förbehållet att blir han berusad får han acceptera att jag inte vill umgås med honom. Det fungerar bättre och bättre. Som nykter måste man lära sej att leva i en omgivning där andra dricker så en mycket viktig sak är nog att ta ansvar för sej själv och sitt dricka eller inte. Lycka till!

Har varit på ett CA hittills men är för fucked för att gå på fler. Inte själv iaf.
Åratal sen jag gick på NA sist. Varför jag inte pallar går är för att se alla som har lyckats, känner mig som ett bottenskrap.

apa85 !!

Ett snabbt svar : Sök hjälp på en beroendemottagning, gå på AA eller NA, ta ett beslut varje morgon om att inte dricka, läs och skriv av dig här !

Kram !

har ett hyfsat regelbundet mötesdeltagande på AA, idag kanske lite för sällan men jag är med i grupper på FB, skriver/läser här och har ett bra nät av AA-vänner jag kan prata med. Det finns AA's hemsida olika grupper på nätet som kan vara bra. Jag har inte själv använt just de men jag vet att nån här på forumet har nyttjat det.

Annars tycker jag att det mänskliga mötet ansikte mot ansikte med folk i samma sits som jag är att föredra, jag trivs bland folk som inte ljuger och inte har nån annan agenda än att vara nykter och njuta av livet.I början var jag på så många stora konvent som jag kunde och hade ekonomi till typ Gotlandskonventet, Landsmötet (ambulerande i olika städer, nästa år i Skellefteå ) och mitt favoritställe Gullbranna. Numera har jag Gullbranna som mitt absoluta favoritställe och är det heligt för mig.

Jag kan se att det är många yngre som kommer in numera, förut så kom 40-50 åringar men nu klarar ni yngre av samma resa på betydligt kortare tid. Tyvärr. Men bra att ni hittar AA.

Så knalla in på ett möte nära dig och skaffa lite kontakter, det kan vara din räddning !

Tack för svar!

Har varit inne på denna sidan av och till ända sen jag var 20. Alltså fem år snart. Och det har inte blivit bättre. Snarare tvärrt om.

Har märkt det där. Men vänner som försvinner när man har sina nyktra perioder. Men det positiva är ju att man får upp ögonen för andra...

Går du på aa-möten Adde? Eftersom att jag haft dom här problemen sen första fyllan när jag var 12 och nu är 25 börjar jag tänka att det kanske är dags... Kanske lättare att hålla sig nykter då? Det jag lärt mig är att jag måste ersätta alkoholen med något. Blir rastlös utan. Behöver nog också stöd av min omgivning tror jag. det där med möten... Kan ju göra så man håller lågan uppe? Inte glömmer bort efter tre nyktra veckor? (som är mitt rekord)