Senaste kommentarerna i forumet

... det är precis som att man glömmer bort varför man inte skulle dricka. Skönt att det räckte med ett par glas.

En dag i taget är bra tycker jag, man måste inte bestämma sig för att aldrig mer dricka tycker jag.

med fötterna alldeles för djupt nedgrävda i matjorden vill ha det till att man blir alkoholist för att man dricker, jag tror inte att speciella personligheter åker dit lättare.

Alkoholen är så integrerat i det sociala livet att det blir en naturlig del av de flestas liv. Och sedan kom BIB:en - Guds straff till mänskligheten eller nå´t... Ännu lättare att vara socialt accepterad och ändå dricka lite varje dag.

Så jag skyller allt på alkoholen. Och jag är för min del oerhört glad att vi får ha kvar Systembolaget, vilket begränsar åtminstone mej.

Men jag har mina egna tankegångar, och säger givetvis inte att du har fel, för jag har haft fel förut, hi-hi!

Kram! /MB

...med den insikten kommer jag att tänka på när jag nu läser om den perfekta blusen. Jag kan bli så larvigt glad av att, efter en lång tids funderande, jämförande och analyserande, få slå till på en ny pryl. Gärna en dator eller en telefon.

Eller som sist, en fin handväska. Men, då hade jag ju lärt mig det här och till och med börjat tänka att den här glädjen över någonting jag får köpa kanske bara är en del i min beroendepersonlighet. När jag satt där på tåget hem från stan och smekte den läderdoftande ytan på nya väskan sa jag plötsligt tyst för mig själv att "vad blir du så glad för, du vet ju att det går över snart!". Då blev jag lite sur på mig själv - glädjedödare där!

Schizofrent låter det, men det bjuder jag på ;-)

Tänker så mycket på mitt liv, hur jag har det. Har surfat runt och läst om medberoende. Jag är en riktig medberoendepersonlighet. Kan det leda till alkoholism? Jag söker svaret på varför. Tänker att jag även är lillasyster.. Är det inte lite lika personlighet som medberoende? Fast alla småsystrar blir ju inte alkoholister..eller medberoende. Kan en person någonsin bli nöjd? Mycket tankar

för dessa enkla men ack så viktiga rader! Klichéer kallar vi ju sådant som egentligen är grundläggande livsvisdom - självklarheter om man så vill. Men det är ju så lätt att glömma bort dem och betrakta dem just som sådana självklarheter trots att det krävs arbete och aktiva val för att leva i enlighet därmed.

God fortsättning önskar jag dig

Hahaha!!

Bussigt att du släpade upp en korgstol till honom också: "där kan du sitta med din vindunk" liksom! Ser framför mig en lite smådesperat man som hukande under ett snedtak sitter bland spindeltrådsdammigt bråte och undrar om det verkligen är värt besväret...?

...det gör vi nog just för att vi som Trollis påpekar, tror att den ska vara så stor och himlastormande. Så påtaglig i sig. Jag tror att det är en stor sanning vi får oss serverade här av Hösttrollet:

LYCKA ÄR ATT VARA TILLFREDS!!! Jag tror att detta att vara tillfreds oavsett är essensen, kärnpunkten, kontentan av allt vad mindfullness, buddhism, sinnesrobön, kristendom, nirvana - ja allt vad man kan tänka sig av livsåskådningar och religioner.

Man kan vara riktigt arg och ändå vara tillfreds. Eller hur? Om jag väljer att vara arg för att det är det rätta för mig just då, då är det bara rätt!

Tillfreds kan jag känna mig när jag vet att jag har gjort ett aktivt val, jag har valt den situation jag befinner mig i och jag gillar den. Jag kan också vara tillfreds fast jag bara hamnat i en situation, men ändå trivs där. Om jag inte trivs, känner att jag inte valt situationen (eller att jag valt fel) och ändå inte gör något för att rätta till - då är jag inte tillfreds och då är jag heller inte lycklig.

Det handlar mycket om här och nu. Att inte älta det som varit eller att oroa sig för det som kommer. Lycka kan vara så litet som att bli glad för att jag tillåter mig själv stanna upp och se att den lilla skalbaggen har vackert grönskimrande rygg.

Egentligen är det ganska enkelt, men också oändligt svårt! Jag undrar om man inte måste öva sig på detta, att känna lycka, att tillåta sig själv att känna lycka här och nu istället för att gå omkring och vänta på något odefinierat himlastormande?

Jag vet inte, detta var lite tankar som väcktes hos mig här i Berras tråd!

Det är detta som forumet är bäst för - att sno andras bra idéer! ;-)

Kram!

Jag hajjade också till lite men tänkte sedan att det är väl inte så konstigt egentligen. Även män kan ju vara intresserade av färg och form och kvinnokläder är ju egentligen mycket mer utsvävande, eller kanske tillåtande, i sitt uttryckssätt än vad till exempel den traditionella manliga västerländska kostymen är. Små pojkar tycker ju ofta om "tjejiga" kläder - de är gärna färggranna och glittriga, vem gillar inte det? Att vi sedan lär oss vad som är manligt och kvinnligt, det är ju något som vi får utifrån inte sitter det i våra gener.

Håller vidare med om funderingen kring att det kanske inte är VAD vi gör istället, utan HUR och VARFÖR vi gör det, för att dämpa ångest, få kickar, belöna oss, söka tröst osv. Jag tror ju att man faktiskt kan missbruka, eller "felanvända" om man så vill, i princip vad som helst. Oavsett vad det är är det skadligt om det leder till skam, skuld, eller ångest; om det tar över annat i livet osv.

Sedan kan jag ju sitta här och rent intellektuellt tycka och tänka saker men jag vill ändå vara ärlig nog och säga att jag faktiskt inte VET hur jag skulle reagera om jag "kom på" min karl i kvinnokläder. I slutändan skulle det möjligtvis landa i en upplevelse av "förtroendesvek" eftersom han inte vågat tala med mig om det, å andra sidan måste man ju få ha sina hemligheter.

Säkert är i alla fall att jag skulle bli riktigt ilsk om du använde MINA underkläder och strumpbyxor får du köpa egna ;-)

tack för peppet tjejer! Har duschat och målat på lite ansikte. Nu ska jag ut. Denna sjukdom ska inte få hindra mig. På vägen ut tar jag med mig vindunken och en korgstol upp på vinden. Kan ju inte hindra mannens drickande men tänker att han kan dricka där. Lite inspirerad av Villervalle som ett tag satt i ett förråd och drack. I köket kan inte vindunken stå och alla sätt är väl bra? Imorgon ska bli dag 2.

Fia

Du, skam hör inte hemma här. Skamkänslor leder ingen vart, det vet du nog likväl som jag själv gör. Ändå är det så lätt att fastna i dem. Men, det är bara att tugga i sig, gjort är gjort, nu tar vi nya tag. Det bästa vi kan göra är att försöka lära oss av misstagen (hur skulle vi annars kunna lära oss något, om vi aldrig gjorde de där misstagen??). Jag har sagt det förr, det är en lång process. Ta nu den här tiden utan din make till att skapa dig det liv du vill ha. Det är bara du som bestämmer!!!

Kram från mig

och jag blev glad när jag såg att du är tillbaka!

Med risk för att låta hurtfrisk, klämkäck och allmänt jobbig, så kan jag bara säga att det är bara att ta nya tag. Det tar ett tag att lära sej släppa taget om vinet. Del ett för MEJ var att se det som det faktiskt är - roten till allt det onda man är med om, baksmälla, ångest etc. Det är ju inte människan som orsakar det här, det är ju faktiskt vinet. Bli förbannad på det för all skit det ställer till. Byt ut ordet vin mot öl för mej i och för sej... ;-)

Idag ska jag vara nykter.
Kram Fia! /MB

att du var inne och hälsade på i min tråd Trollis. Jag satt och läste "faktadelarna" här på forumet och såg att jag fått "post".

Jag önskar dig också en riktigt god fortsättning på det nya året!
Kram från Tildesystern...

både här och därute i det "riktiga" livet - "nu hörde jag det här, var det så du menade?". Men, högt i tak är viktigt för mig som gärna talar först och tänker sen. Ibland tror jag att man mår så att man "vill" missförstå allt och alla, det ger mig en liten ursäkt att dricka ibland till exempel.

Nå, vill bara önska dig välkommen till din egen tråd, kul att du är med oss här. Precis som Trollis skriver så kommer din första dag att följas av flera nyktra dagar. Det är en process som kan vara mer eller mindre lång. För mig har det tagit i princip två år mellan det insikten om att jag har problem med alkohlen och idag då jag uppriktigt kan säga att jag inte vill dricka mer.

Jag tyckte det var svårt att låta bli alkoholen när det fanns hemma. Till slut fick jag maken att förstå allvaret. Numera har vi ingen sprit hemma. Han dricker när han går ut eller köper hem någon enstaka öl till sig själv. Jag hade INTE klarat det om det fanns hemma, men vi är alla olika. Fundera på hur du vill ha det hemma hos DIG. Tråkigt att du blivit arbetslös, men kanske kan det hjälpa dig att hitta nya vanor. Även om det kan vara ett heltidsjobb att söka arbete kanske du kan få tid att fundera över andra förändringar i ditt liv som kanske måste till för att du skall kunna leva nyktert.

Bara måste komma förbi med en kram ;-D
Tack för nyårshälsningen!
Jag håller fortfarande på och "läser ikapp".. och funderar på vad och om jag ska kommentera ;-D

Behovet av att skriva är inte lika stort längre, men det är alltid kul att gå in och läsa..(lite "kontrollfreak" *skratt*)

Ha en mycket god fortsättning på 2013!/ trollsystern ;-)

Hallå där Fia!
Seså, trampat (eller klampat *s*) i klaveret har vi alla gjort och jag tror att saken är utagerad.

Jag, personligen har högt i tak i min tråd och om något känns konstigt så frågar jag ;-D

Oftast är saker inte så illa menat och det kan se värre ut i skrift, än det kanske skulle ha gjort om man uppfattat resten av det som är kropps-språk mimik, mm..

Sedan har vi nog alla dagar, när vi är mer eller mindre känsliga..

Bra att du stretar på! Så småningom KOMMER dag 1 att förljas av både dag 2, 3 och 4..

kram /trollis

oj vad det blev fel allting. Att jag skulle lägga mig i vill.slutas konflikter med andra. Han blev ledesen och Dompa gillade heller inte att jag lade mig i. Min enda ursäkt är att jag är ny här och har inte byggt några vänskapsband. Så jag tänkte att om ingen annan vågar så ska jag säga till. Men jag måste lära om. Se på mina egna problem istället. Som vinet. Tyvärr drack jag igårkväll när maken kom hem med vinet. Igår var min ursäkt att jag var ledsen för att ha ställt till ännu mera bråk. Men jag har alltid en ursäkt och är så less på mig själv. Jag vill bli fri från vinet. Tänker att jag ska ut och gå. Men svettas och vill inte visa mig. Vin kvar i köket och jag vågar knappt gå in där. Nu på dag 1 igen. Har haft så många dag 1 och så få dag 2. Men jag hoppas! Vill ännu en gång tacka för det varma välkommande jag har fått här.

FylleFia

Mera ett tack. Tack för dina självklara meningar
i marias tråd.
Jag kommer hem till dig istället och säger TACK!
Tack för att du finns och ser.
Lite stjärnglans över dig flickan, kram!
Även du är en aktad hjältinna för mig!
/A

Hälsa Kina.......
/A

Hej Mamma 37

Jag vill gärna att det här får bli vårat år, har nu under hela 2012 svajat fram och tillbaka och vill inget hellre än att slippa detta!
Jag har inga krav på att bli överlycklig, vill bara få lugn och ro, känna mig som en kvinna värd att ta vara på. / Nu kör vi :-) / Kram

Tack för dina snälla kommentarer. Och tänk på att det händer mycket hos dig med, både i kroppen och kroppen. Din inre alkoholdemon kämpar om herraväldet över dina tankar och då blir det gärna lite knas ibland ;-) - jag tror det var den fan som angrep Maria också, känner verkligen igen den där känslan av att vilja röja ur vägen - My Preciousssssss...

Dagen efter sa jag till en bekant: "vad besviken jag blev på alkoholen igår". Sen blev jag återigen påmind av dagen-efter känslan. obehag, oro, trötthet, etc. Usch, verkligen ingenting som jag saknar.

Sköt om dig och ta hand om det du måste. Någon chans att du kan få med dig gitarren? Iallafall har det närmast terapeutisk inverkan på mig att sitta och klia strängar, kanske likadant för dig? Bara en tanke. Ditt eget liv först, alltid! KRAMMAR!/NM

Men tänk om du faktiskt ÄR helt normal? Det "normala" kan väll inte vara att förgifta sin kropp, genom att "kunna" dricka alkohol, även om det är måttligt (luddigt begrepp i sig för vems definition på måttligt ska gälla)? Att det är mer norm än undantag ... kanske? Är det som är norm och att vara normal samma sak? Äsch nu trasslade det till sig här i tankebanorna. Klart är att det iallafall är fullt normalt att bli trött av att gå emot sin kropp och sin själ, att ständigt, som du skriver, svika sig själv. Kram och önskan om en rofylld dag.