Senaste kommentarerna i forumet

Jag hade lite olika strategier. Jag försökte planera in saker på de tidpunkter jag visste att suget skulle finnas, fredagsem/kväll t.ex. Jag bokade träningspass kl 18 på fredagskvällen, eller åkte och handlade (långt från systemet), eller något som krävde bilkörning. När suget blev sådär nästan övermäktigt pratade jag med min man eller stängde in mig på toa och läste här. Jag var nära att bryta några gånger de första veckorna, och hade nog inte klarat mig utan att läsa och skriva så mycket som jag gjort här.
Du kan - tro på det!!
Lycka till,
/m

sedan jag drack mitt sista glas vin. Kan knappt fatta att det är sant, och att det gått så bra. Det har verkligen hänt mycket under de här månaderna, både när det gäller känslorna inför alkohol kontra nykterhet och när det gäller andra saker med mig själv. Känner nog egentligen inget sug alls efter alkohol nu, mer tankar som dyker upp, som kan påminna om att visst skulle det vara gott... men de försvinner snabbt.

Pratade med en kompis i telefon i lördags, som blev märkbart påverkad av vin under samtalet (pratade länge). Känns sådär att tänka att jag förmodligen också låtit så, då och då. Fått sakta av på ordflödet för att hinna hitta rätt ord, och uttala bokstäverna rätt. Hon hade inte samma syn som jag på vinsten med att avstå...

Det blir inte så mycket firande idag, ska iväg till en av mina föräldrar som blivit sjuk, och ska läggas in för operation. Jobbigt, både pga sjukdomen, men också för att relationen inte är så enkel och definitivt inte stärker min självkänsla. Förr hade jag såklart kurerat självkänslan både före och efter besöket med vin men den möjligheten finns ju inte nu, så det är bara att bita ihop och hålla ut. Tufft att känna så inför sin förälder, men jag är väl knappast ensam, dessvärre.

Men stolt och nöjd över mina sex månader är jag, och inte heller idag blir det något glas...
Ha en bra dag alla ni därute,
/m

Vad gör ni/ hur gjorde ni i början när ångesten blev övermäktig och den enkla räddningen är SÅ lätt att halka dit på?

Jag har kämpat och kämpat men inte lyckats fullt ut. Det har iallafall gått ganska bra och jag måste nog vara lite snäll mot mig själv och säga att jag är på G. Nu har jag förhoppningsvis landat och har bestämt mig för att gårdagens snedsteg inte ska leda till ökad ångest och självömkan utan istället hjälpa mig till ett ökat välmående och en bättre livskvalité. Men varför måste det vara så svårt och varför, varför, varför föll jag dit igår :( Jag vet ju att jag kommer att må så jäkla dåligt i flera dagar nu!

Du är ju en av dem som varit en förebild när jag började skriva här.
Jag tror att det är viktigt att skilja på alkoholsuget, och viljan/känslan av att passa in, vara som andra. För det är väl så det kan kännas ibland? Bl.a. på en utlandssemester, där det blir så tydligt, och där det också ofta finns alla typer av människor, både de som verkligen klarar och inte vill ha mer den det där glaset vin på restaurangen, till maten, och de som överkonsumerar. Jag var ju utomlands över jul, och hade inte kommit så långt i min nykterhet, men tyckte nog ändå (bortsett från den där känslan av att inte tillhöra de "vanliga") så gick det över förväntan. Precis som alla andra tillfällen hittills :-) Och idag är det sex månader sedan sista glaset! Känns mycket bra!
Ha en bra dag,
/m

Hej mt! Blev väldigt berörd av av det du skrev om hos Sorgsen om att din man hade en frisk kärna. Dels för att jag kände igen det, min man har också en frisk kärna. I vårat hem består de få övergrepp som begås av mitt handlande, av mitt humör. Men samtidigt blev jag störd. Varför ska man i en relation behöva ta hänsyn till varandras tillkortakommanden och barndomstrauman?

Nu blev det väldigt kort. Batterierna signalerar slut och jobbet signalerar att ; Kom in nu. Men jag hoppas du ser vart jag är på väg. Låt inte missriktad oro/kärlek som man inte kan ta kontroll över ta kontroll över din/min/vars/mans vardag.

Fia

Måndag morgon och en vecka med utmaningar börjar. Under den närmaste tiden ligger många viktiga vägval och beslut och väntar på att jag fattar dom. Samtidigt kommer dessa val att även att iscensätta hur livet framöver framöver ter sig. Viktiga saker som inte bara berör mig själv och mitt eget välmående utan även mina barn. Antingen får jag fatta beslut på att prioritera annat än mig själv, eller att se till mig själv. Ingen väg leder till 100% i framtiden, då hade det varit så mycket lättare. Den lösning som ligger mitt emellan är tyvärr inte realistisk och något som jag själv kan besluta om. Flera vattendelare fram till sommaren som jag vet kommer att ge resultat som jag ska leva med under en lång tid. Ja det är ju så att när större beslut ska fattas så gäller det att se att man ska leva med konsekvenserna under en lång tid. Visst är det lite konstigt. Konsekvenserna var tidigare något som jag inte funderade så mycket på. Om funderingar i den stilen dök upp, och jag blev orolig, stängde jag ju av dom och till och med belönade mig istället. Nu kan jag inte ducka inför den typen av frågor på samma sätt. Det har plötsligt blivit stort och svårt att fatta viktiga beslut. Ibland önskar jag att man hade kvar mer av sin bekymmerslöshet som fanns i ungdomen :-) Så det gäller säkert att tänka att om 70% blir bra, så kanske man får vara nöjd? Svårt när man är mer en 100% person i det mesta. Gott som ont

//PP

Du ska se att det går bra. Sprutor brukar ju fungera. Ändå förstår jag att det kan vara lite läskigt.
Men hur det nu är är det ju ett tidsmässigt högst begränsat obehag, Om det nu blir något obehag över huvud taget.
För någon som har visat styrkan och bevis på att kunna stålsätta sig mot att dricka i sju månader så tror jag att du kan
fixa detta ;-) Det är ju i så fall snabbt övergående, och sedan går du ut med lätta steg. Då är det ju klart!

Kanske är det som så ofta, det är värst innan man har börjat?

Lycka till idag!

PP

och kl.10 ska jag ligga i tandläkarstolen, stort ingrepp ska det bli idag och jag vet inte
var jag ska hämta kraften ifrån. Så jag gick in hit där jag känner en trygghet i att veta
att ni finns. Forumet har blivit som en drog för mig, har fått så mycket stöttning.
Och grejen att man kan vara alldeles naken med sina känslor och hur man mår, både glädje
och sorg. Tänker just nu att hade det varit för ett år sedan hade jag ringt återbud till
tandläkaren på grund av lukten av vin. Jag var en specialist på att ringa återbud mitt inne
i en period. Visst fick jag dåligt samvete men det var så det funkade.
Är rädd att det ska göra så ont idag trots sprutorna. Men den rädslan är faktiskt mindre än
när jag tog beslutet att sluta dricka. Då var jag liten och rädd. Den hemska rädslan vill
jag inte ha tillbaka, det var ett stort livsval som jag inte ångrar trots att det kan komma
tankar. Jag är fri som en fågel, låt farbror doktorn gräva på inget kan bli värre än när jag drack.
Ha det fint
Konstnären

Håller med dig om det där med frihet. Jag känner likadant, ingen oro, ingen ångest
inga inköp. Tänker på påsken nu, tänk vad det inhandlades, vin, likör, vodka, whiskey.
I år blir det en back med påskmust, tyckte om det som barn, och har nu börjat gilla det igen.
Det jobbiga i år blir att stå vid spisen och koka ägg, göra jansson och lite annat.
Funderar allvarligt på en alternativ påsk. Vad roligt det är att läsa att du mår så bra.
Tycker det är så starkt att åka utomlands utan att dricka. Tveksamt om jag skulle klara det.
Vi har ju rest ganska mycket, tyvärr har huvudingrediensen alkohol, förflyttade oss knappt från
hotellet sista gången. Det var ju all inclusive, gud bevars. Ett paradis för en alkis, startade
dagen vid poolen med en iskall Margerita. Det var då det. Nu har jag det fint och lugnt, försöker
att inte stressa känner att det inte är bra för mig.
Önskar dig en riktigt Glad Påsk
Konstnären

Du är en ängel här inne, till stor hjälp för så många. Tack för att du finns.
Kram

helvetiskt gift http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna.
Lycka till! Styrkekram / mt

gjorde jag något helt annat än att repa upp offerkoftan. Något mycket bättre. Nämligen matlagning, kortspel och högläsning med lilltjejen.
Vi vaknade väl vaggade till en blåsig men solig imorgon. Ägnade faktiskt inte en tanke åt koftan, och det var skönt det.

Blir lite skräckslagen när jag läser vilken ordning ni verkar ha på allt. Hälla vatten på äggen på kvällen?
Tror jag smäller av :-) är anledningen att man då sparar 2 sekunder på morgonen?

Däremot att förbereda kaffebryggaren låter som en bra idé. Med en timer vaknar man då till doften av nybryggt kaffe.
Kanske något jag ska fundera kring.

Något annat jag funderat kring är forumets olika rum. Vilka jag läser och varför, eller varför inte så mycket.
Kollar idag gärna in en sväng både på förmiddagen och kvällen. Det gör mig gott att hålla det vid liv. Ibland kan det gå några dagar
och det är ok det med. I fallande ordning läser jag följande delar.

- förändra sitt drickande-
- Hjälpa någon närstående
- det vidare livet
- dricker jag för mycket

Förändra sitt drickande
Tycker att delen rymmer mycket och det mesta som intresserat mig. Oavsett om det är under de första dagarna eller en liten bit in i processen. Eftersom jag inte har haft några andra bollplank direkt i detta, har det varit och är oerhört värdefullt. Inte minst dom som skriver, och fortsätter trots att det svåra har blivit lättare. Anledningen att jag läser mest här är för mig ju ganska självklar. Det är just att förändra mitt drickande jag ägnar mig åt. Eller om man ska vara helt ärlig, så handlar det för mig om att ägna sig åt att inte dricka alls mer, helst aldrig mer, med handen på hjärtat! Det har gett mig mycket kraft.

Hjälpa någon närstående
För att lära mig mer, och förstå hur det är att leva med någon som dricker, som även jag gjort. Ibland tycker jag nog att det verkar som om alkisarna som skildras där är värre än jag själv någonsin har varit ;-) Jag vet själv med mig att jag inte har druckit på det sättet och struntat i andras oro. För mig var det nog mer som att jag fick feedback som "du kanske borde kanske tänka på att inte dricka så mycket/ofta?!". Våldsamheter, press, egoism och empatilöshet tycker jag ofta det verkar vara mycket av. Det verkar ofta vara mycket svåra situationer och ibland kanske blandat med även annan "galenskap" än att dricka mycket. Kanske låter som en konstig formulering från en som själv har problem med drickat? Vill på inget sätt förminska problemet i att dricka för mycket, men alla kanske inte blir så illa däran och elaka ändå? Som tur är för min egen självbild ser jag i alla fall inte på mig på det viset.

Det vidare livet läser jag mest för att få lite hopp om framtiden när jag suktar efter det.

Dricker jag för mycket
Är nog den forumdel jag idag läser minst på. Har nog uppfattat det så att den som hittar hit och skriver ett par rader har ett osund förhållande till alkoholen, oavsett om det är mycket och var dag, eller om det bara är en gång i månaden och blir helt knas då. Förändra sitt drickande borde man ju kanske tänka på ändå? Anledningarna att man har eller kommer att utveckla problem kan var så många. Innan man funderar på detta på "sin stilla kammare" så kan man nog inte påverkas av vad andra tycker. Och hur man ska göra att nå ut till folk innan det är kört är en svår bit att lösa. Jag själv fick redan i sjuan åka på en typ av lägerskola och sedan "föreläsa" för mina skolkamrater om droger och alkohol. Just då tog jag det på allvar, men jag blev ju ändå inget vidare föredöme senare i livet om jag säger så....
Nu idag däremot - när jag så att säga - redan sitter med skägget i brevlådan, kanske jag kan agera som ett föredöme? Åtminstone för mina egna barn, men inte ens det vet jag med säkerhet om det går. Läste boken AnsvarsFull och det finns ju så många exempel på att även dom som sett elände själva går igenom elände. Livet kring missbruk är allt bra konstigt ändå!

Oavsett var man läser och skriver är det värdefullt, och jag anser att alla som hittar hit förtjänar respekt, pepp och ett varmt välkomnande. Det är ju något viktigt vi sysslar med allihop!

//PP

Du är en fantastisk människa Yogi, har läst mycket du skrivit. Tack för dina fina ord, jag tror och hoppas oändligt men är beredd nästa gång, om det blir en nästa gång.
Nu är han frisk, mår bra men djupt ångerfull och chockad. Han trodde faktiskt helt ärligt att det aldrig mer skulle kunna bli såhär. Nu har jag varit lugn och sansad, inte bråkat eller frågat en massa, ställt han till försvar eller nånting. Känns bättre så. Han har sagt nu att han ska bli frisk och hålla sig frisk resten av livet. Det är hans mål.
Men alkoholen verkar vara ett helvetiskt gift. Tittar på tv om alla djur på jorden som också älskar att berusa och droga sig. Och där det händer hemska saker just därför. Vi är bara som vilket djur som helst tydligen.

Tack igen Yogi:-D

Nu är länge sedan jag var här. Det är väl ganska lugnt, hemma han käkar Campral, tror jag. Trixigt att fråga. Det är ett känsligt ämne. Lyckades hitta en omväg idag. Ibland blir jag orolig. Det tar dock längre tid innan panikkänslorna kommer. Det är ett gott tecken. Helgen har varit märklig. Barnen har varit på övernattning med scouterna och då har han haft många oförklarliga ärenden. T ex i går kväll, fick han för sig att köra en runda utan att fråga om jag ville följa med. Kändes bra att kunna kommentera det utifrån det, för annars är det han som säger att det är jag som inte ger honom uppmärksamhet.
Sedan på kvällen i sängen (varning för kanske för privat, men vet inte var jag kan säga/ skriva om detta om inte här) så fick han utlösning innan vi hade kommit igång. Visst är han snabb annars också, men så här har aldrig hänt förr. Visste faktiskt inte vad jag skulle säga. Låg bara tyst.
När han är så här vill jag bara att han tar sina problem och försvinner. Jag har inte bett om att ha det så här! Samtidigt vet jag att det inte är en lösning.
Vi får väl se vart hän det barkar, skönt att få skriva av sig lite.

Hej suzy!

Dr Jekyll är den personligheten som är frustrerad, sårbar och har olösta, små eller stora känslomässiga problem. Dr Jekyll brukar ofta leva sitt liv ljummet och har svårt för att ta beslut. Agerar på impulser. Triggas av att en fjäder faller till golvet....

Dr Hyde är personligheten som nyktert kan tackla motstånd, i ur och skur, oavsett hur lång tid det tar. Dr Hyde kan ofta se problem lösningar från olika synvinklar.

Personligen besöker jag inte pubar. När jag dricker, gör jag det ensam och börjar alltid med en måltid. Dr Jekyll och Mr Hyde är nog inte ett pregorativ för kvinnor.

Jag har skrivit i två trådar. Det vidare livet och där står en del om min historia.
/wolf

Hej vänner.
Härligt med en sida full av igenkännande. För några dagar sedan fick jag uppleva 2 år som ren och nykter. Det finns ingenting självklart i att jag fick uppleva den dagen. Den är i sig inget annat än ett resultat av att jag lever och lovar mig själv 24 timmar nykter. Men det var ändå en bekräftelse på att det går att vandra ifrån botten av livet till en bättre plats.
Jag tror mycket på att våga vara ärlig. Med den jag var och vägen som tar mig framåt.
Titta gärna in på min blogg http://nykterserru.wordpress.com/ om du har lust.

Kram på er.

Jag hoppas verkligen det. Du beskriver er kärlek så fint och ni kan verkligen ha det fint och få det bra tillsammans om... Ja OM finns ju där i bakgrunden. Förutsättningen för att ni ska lyckas. Jag känner så väl igen det. Hoppet om relationens överlevnad. För oss gick det inte. Många misslyckas. Men det finns de som faktiskt klarar det! Hoppet finns! Det är inte orealistiskt, men det kräver hårt och målmedvetet arbete under lång tid.
Åter igen: hoppas att ni klarar det, er relation är värd att kämpa för. Men inte till vilket pris som helst, och de tankarna har du ju med dig.
Varma lyckönskningar och all styrka på vägen.
//Yogi

Den kommer han att läsa till slut. Den hjälper även oss anhöriga att förstå om vi läser den. De alkisar som jag pratat med säger att behandlingshem inte fungerar för där jobbar inskränkta, fördömande och överlägsna personer som inte vet ett smack om alkoholism, egentligen. På AA vet alla eftersom alla varit alkoholister.

Men självklart ska du flytta ifrån honom och hitta ett eget liv. Blir han nykter till slut så får ni väl börja om om det går. Men köp honom boken!
Lägg den bara på bordet och gå sen. Säg inget.

http://www.aa.se/webbshop/

Lycka till! Du är värd det bästa.

Men nu är allt bra här hemma igen och det känns så skönt. Tror han vet nu att det inte går att lura sig själv längre. I fredags hade han farit med cykeln och köpt sprit och han fick i sig en halv plunta, sen hittade jag honom på farstubron. Han sov sen hela kvällen men kom till soffan vid klockan tio och vi såg på tv en stund, gick och la oss tillsammans, han nyduschad och luktade gott. Vi hade underbart sex bara så där, oemotståndligt....jag sov på hans arm och visste att nu är det över. För den här gången men kanske även för gott.
Vet hur mycket han älskar mig och dum i huvudet är han inte. Blir det en nästa gång så flyttar jag med dottern.
Jag var på franskakurs i går och var borta några timmar, visste, kände i magen, att faran var över. Märkligt egentligen. Men det var sant, han hade inte druckit något när jag kom hem. :-) Nu är det dag två som nykter och han mår snart helt prima. Mycket att ta itu med till veckan, alla jobb som han missat.

Jag tror att det blir bra den här gången. Vi ska hitta ett annat sätt att umgås, jag får träffa andra om jag vill dricka vin till maten. Han ska börja lusläsas AAs bok och göra de tolv stegen. Det SKA bli bra. Det måste ju för annars måste vi skiljas och det vill ingen av oss. Älskar honom så mycket.

fri från baksmälla och ångest, med alla möjligheter att göra vad jag vill. Jag ska träna på gymmet klockan 11, t.ex. Det har slagit mej många gånger att själva grunden till förändring i mitt liv var att bli fri från alkoholen. Jag hade en personlig tränare för ett antal år sedan och tränade på gym men drack fortfarande för mycket. Det gjorde det omöjligt för mej att gå ner i vikt eller få nån behållning av träningen, egentligen. Jag byggde upp i ena änden och bröt ner i den andra, jobbade hela tiden i motvind. NU är hela jag med.

Jag känner en sån oerhörd frihet, kan inte beskriva det tydligare. Jag tänker väldigt sällan på "de förlorade åren" som jag skulle kunna kalla dem. Det fanns väl nåt gott i det också och jag antar att jag inte skulle uppskatta allt lika mycket utan dem. Var tid har sitt. Lite annorlunda känner jag mej ibland men det gör inget. Därför blev jag lite förvånad på semestern över känslan av att vilja vara som andra. Hmm. Det gör ju inget. Jag är fortfarande glad över att jag inte alls kände suget efter alkoholen utan bara lite förlusten av att kunna välja. Fånigt men man känner som man känner. Det ordnades en vinprovningskväll nyligen på min arbetsplats och det gör mej inget att jag inte kunde vara med på det.

Det är trevligt att läsa om era framgångar, t.ex m-m och konstnären, med flera förstås. Jag är inte in så ofta men jag brukar söka upp er. Lycka till ni andra som kämpar också. Det går och det är värt det. Efter ett tag är det ingen kamp längre.

Har blivit likadan, Konstnären :-) Häller inte på vatten på äggen, men har noga koll på mina rutiner, och nya sätt. Vill verkligen ha ordning nu, och det kommer sig väl av också att tankeverksamheten fungerar hela dygnet. Inget kaos, och att rädda upp situationen för stunden. Skön känsla!
Ha en bra dag!

Hoppas du tillbringade lördagskvällen med att repa upp din gamla äckliga kofta.
Svår att bli av med den har det varit, men ibland så. Nej, inte har någon tvingat
oss att hälla i oss alkohol. Jag gick självmant. Jag har några bilder kvar uppe i hjärnan
som jag har så svårt att plocka fram, jag håller på med det nu för det är ett måste om
jag någon gång ska bli hel.
I morgon är skitrolig måndag då jag ska ligga i tandläkarstolen för sista gången då jag
håller på med storrenovering. Jobbigt, men snyggt ska det bli. Tänkte på det igår att jag
inte hade tandläkaren som min fovorit när jag drack. Han stoppade ner i ett lönnfack som bara
jag kunde öppna. Har nu öppnat dörren för honom och han härjar fritt bland mina tänder.
Men jag vet vad jag får när han är klar.
Sedan jag trädde in i nykterheten känns det som jag måste göra något hela tiden det är nytt för mig.
Innan var det ju inte idag, det tar jag en annan dag. Sedan har jag mina rutiner jag hänger fast vid.
T.ex. ladda kaffebryggaren på kvällen, lägga ägg i en katstrull med vatten. Knäppt egentligen, men
tror att det kommer från mitt misbruk att nu jävlar anamma ska det vara ordning.
Ha en fin dag
Konsrnären

beslut att lämna nu Slutkörd. Du kan inte hjälpa honom och vi som står vid sidan kan inte förstå alkoholistens "varför".
Sök dig gärna till Al-anon, där möter du människor som vet från insidan och du får stöd utan fördömanden. Inte heller de som missbrukar fördöms och det är så befriande. Kram / mt

Jag håller med dig det är fruktansvärt att ens underbara (förr) man är ett vrak som stinker o är totalt motbjudande. Han gråter o är ynklig. Jag känner mig elak när jag väljer att annat liv nu. Har bestämt mig att flytta. Men jag känner för honom jag vet att han egentligen inte vill dricka. Men alkoholen är övermäktig.
Hoppas att du kan se att livet ni har med fester o middagar inte är värt ngt när det är som det är. Jag har gjort det nu.
Eran dotter o du är värda ett liv utan alkoholism.