Senaste kommentarerna i forumet

Hej Mie!

Har läst alla inlägg som du har skrivit och jag måste säga att jag beundrar dig. Du verkar vara en helt underbar mamma och person. Ta hand om dig och dina barn. Ni är värd att ha det bra.

Kram! //Elisabet

Hej..

Det var ord & inga visor...
Jag är så glad att jag hittade hit & att ni ger mej så mkt stöd, kraft & energi.

Tack för att du tycker att jag är stark.

Känner mej ganska liten & vilsen mellan varven.

På ngt sjukt sätt så tror jag att det är som du säger att han försöker straffa mej genom att bete sig så.Han ser inte att han straffar sina barn...

Det han gör när han säger på det sättet är ju att lägga över skulden på mej , för att slippa sin egen ångest & skam.

Elaka elaka Mie... som vanligt...
Han gör det för att få mej att vackla, det har ju funkat förr så varför inte försöka igen.
Skillnaden nu är ju att det gör varken till el från för mej längre. Jag är gärna utan honom...Jag har valt att forts mitt liv utan honom.

Jag har gjort detta för mina barns skull, för att de ska ha en kontakt med sin pappa, För de kan inte välja bort honom som jag gör. Han kommer alltid att vara deras pappa... tyvärr gick det inte som planerat & jag måste backa ett steg för att vi ska kunna må bra.

Vi börjar om på ruta ett.
Han måste förstå att han måste jobba upp ett förtroende för att vi ska kunna lita på honom igen.
Han måste se sin skuld i det hela & inte lägga över den på mej mer...
Måste ta sitt ansvar som vuxen människa & förälder.

Visst ett allternativ är att träffas på allmän yta... så gjorde vi förut... men det betyder inte att träffarna blir lyckade för det.
Det kan vara ganska tråkigt när det går snett & man är ute på stan på bio el restaurang & det är folk som ser.
Då känner man sig ganska liten...

Jag släpper taget liter mer för varje dag som går... tvingas inse att han inte väljer sina barn först...
Måste lägga all min tid & kraft på mej & mina barn...

Tack för att ni lyssnar & engagerar er i mej & mitt liv... / Mie

*ler* med en ödmjuk nick !

Hej Mie!

Jag tycker att du kan rocka röven av ditt ex! (ursäkta ordvalet, men men..)

Han säger att DU kan ringa när HAN får träffa barnen!!!
Hälsa ditt ex att HAN kan ringa när HAN är ren igen!

Bolla tillbaka bollen, och berätta att det inte är du som avgör när han ska träffa sina barn.
När han kan lämna godkända urinprov som visar på att han är ren, så borde han få träffa sina barn oftare än vad umgängesrätten tillåter, utan någon annans övervakning.

Tyvärr så används barnen allt för ofta som slagträn i uppbrutna förhållanden, och det är inte helt omöjligt att han slutar träffa barnen för att "straffa" dig, många män gör så..
Men den risken får du nog räkna in i ditt förhandlande...

Jag tycker du är en stark människa som sätter barnen i första rummet!
All cred till dig.

Sedan tycker jag att du ska printa ut vartenda ord du har skrivit på forumet, och välja ett lämpligt tillfälle och trycka upp det i nyllet på honom, när han är mottaglig...

Visa honom att vartenda svenskläsande människa på hela jordklotet har kunnat läsa om honom, hur han väljer sitt egotrippande blandmissbruk framför sin egna familj...
Berätta vilket bra "föredöme" han är för sina barn, eller den snubben du älskade innan han började sk-ta i allt och alla runtomkring sig...
Berätta om förnekelsen och alla lögner, eller sanningar som aldrig har kommit fram.

Om och när ni ska träffas igen, bjud inte in honom i DITT hem och territorium.
Tröskeln finns där av flera orsaker, det där är ditt hem och din borg.
Låt se vad han bjuda på för typ av mat, eller träffas på neutral mark som Bio eller McDonalds etc.

Om han nu anser sig vara trött, låt honom välja dag när han rimligen inte borde känna sig så trött då rå', om du fixar fredagsmys och bjuder in pappan på middag, så se till att han fixar disken och inte sitter och sover bort kvällen, för det behöver han inte gå hemifrån för att göra...
Ja ursäkta att jag blir lite upprörd, men jag kan inte låta bli att engagera mig...

Du och dina barn är värda ett bättre liv, tre man ska inte behöva ständigt lida för att en fjärde beter sig illa...
Nä vill han vara med så får "han kamma till sig lite", eller så kan han dra till ett betydligt varmare ställe, tycker jag...

Berra har talat!

Livet ska levas, ordentligt!

Tack Adde...

Kramar & styrka behövs på färden mot ett liv i lycka & harmoni...
Jag kämpar med mej själv att inte tycka synd om honom & gå på det han säger...
Jag vet att min magkänsla är riktig & att besluten är riktiga & bra...

Tyvärr så kan jag inte låta bli att känna mej lite skyldig...
Trots att min hjärna säger åt mej att jag ska känna mej stolt över att jag skyddar mej & mina barn.
Att vi har rätt till lugn & ro i våra liv.

Livet är för viktigt för att gå till spillo...
Måste ta vara på det eftersom vi bara får ett till låns... / Mie

mottages tacksamt adde
och jag vet att det finns många därute som tycker som jag
nu hjälps vi åtattfixa denna helg också finns på forumet och läser så mycket
jag orkar och ska stödja den som vill bli stöttad

axel

Försöker skicka styrka genom rymden och många kramar !

Hej Axel...

Låter som en lysande ide att fira med päronsoda...

Grattis till dej,& din lyckade vecka. Verkligen ngt att fira.
Vet din familj om att du nu försöker sluta?
Jag blir så glad då jag hör att det finns en glädje i dina ord.Nu när du valt livet.

Jag har precis pratat med barnens pappa om att jag vill minska på träffarna. Frågade om han tyckte att träffarna är bra?
Han säger att han ska skärpa sig, men säger att det är för att det är fre & han är så trött & att vi har ätit som han somnar.
Jag säger att jag inte tycker att det är acceptabelt att han sitter & sover bort träffen & flera före det...
Att vi mår dåligt & att barnen tycker att det är konstigt...
Han skyller på att TV programmen är dåliga...
Det finns mkt att skylla på för att kunna skydda sitt drickande/drogande.

Han avsluta med att säga att jag kan ju ringa när han får träffa sina barn igen...

Elaka elaka Mie....

Men jag tar det.. så blir skulden lite lättare att bära för honom...
Han säger att han inte tar droger.
Well... jag vet bättre än att gå på den.

Känner mej lite starkare för varje dag som går...
Försöker leva livet & må bra i mina beslut... / Mie.

hej mie

håller med fullt och fast.
imorgon är det en vecka ska fira det på lördag med middag med vår stora dotter
och barnbarn med med middag hennes man fyller år samtidigt

fira med päronsoda bra va

mvh/ axel

Hej

Så är det ...alkoholen & drogerna i mitten & den beroende på ena sidan & den medberoende på den andra... sen måste vi ta oss upp över ytan från båda håll...

Så lika, så olika...

Vi är inte mer än människor som har samma känslor innom oss... i lite olika nyanser... & former...
Men det finns lika många sätt att utrycka dem som det finns människor här i världen.

När du skriver 25år så börjar jag räkna på barnens pappas drickande... om han började vid 12-13 års ålder & fortf håller på...så har han nu fixat ett gäng år, närmare bestämt ca 24-25 år han oxå... huva ligen... det är ju skrämmande.
Visserligen kanske inte ett beroende från början...men ett osunt drickande. Som har urartat till ett beroende.

Vilka demoner går han & bär på... jag har aldrig fått veta.
Det jag vet är att hans pappa oxå har ett alkoholberoende & att det varit tufft när han var liten, men när jag frågar ngt så säger han att hans pappa har facktiskt varit en bra pappa.
Jag kan tro att det finns mkt ångest i hans liv... skulle även kunna tänka mej att det kanske finns en bokstavskomb. som han oxå självmed.
Att det finns mkt smärta & dåligt självförtroende bakom fasaden...

Hoppas att han når sin botten snart så att han kan börja jobba med de känslorna...
Han har mkt att jobba med... för att kunna bli en hel människa...

Om vi alla tyckte om oss själva bara lite mer så skulle världen se annorlunda ut... / Mie

Med risk för upprepning : Så lika vi är i vår sjukdom både beroende och medberoende. Jellinek-kurvan finns även för medberoende men jag har inte lyckats hitta en länk till en sådan sida.

Mitt första år så släppte alla mina spänningar med varierande framgång och styrka. Jag kunde börjar gråta för det allra minsta och blev så berörd av äkta kärlek att det kändes helt overkligt. För att inte tala om det första sexet i nykterheten! Snacka om fjortis-ångest !!!

Det tog lång tid för mig, säkert upp till 2 år, innan jag kunde hantera mina nyupptäckta och nymornade känslor. Jag hade ju förträngt alla typer av känsloyttringar utom ilska och hat och de gav ju inget positivt tillbaka. Idag kan jag nästan lyfta av att få ge och självklart ta emot ett leende utan baktankar. Per Gessle sjunger : "nu kommer alla känslor på en och samma gång" och det stämmer bara så bra.

För mig tog det ca 25 år av stegrande supande innan jag slog i botten och det tar nog minst den tiden för att uppnå en "normal" nivå igen. Jag jobbar på det !! ( Har faktiskt träffat 2 st 80 åringar med 45 årig nykterhet så det finns ju hopp !)

Om jag lär mig att älska mig själv har jag möjlighet att älska andra.

Bli den förändring du vill se i världen (Gandhi)

Hej..

En mkt fin dikt...

Jag önskade många ggr att ngn skulle se & komma & rädda mej. ta över ansvaret.
Att det ska vara så svårt att be om hjälp.

& vilken lättnad när man väl gjort det.
Men det är ju då allt börjar snurra så fort, fortare än tid.
Hur ska man orka?
Man bara måste, det finns ingen återvändo.

Jag tänkte att om jag berättade & sa att jag inte skulle gå tillbaka så kunde jag inte göra det heller. En liten garanti & ett sätt att lura mej själv till ett bättre liv.

Jag lyckades, & under resans gång så förstod jag att man kan inte leva på det sätt som vi gjort att det inte finns ngt att gå tillbaka till.
Att jag har skrubbat ytan från smuts så att ingen ska misstänka ngt. Att jag satt upp ett fejkleende.
Att bubblan måste gå sönder ngn gång, det var bara en fråga om tid.... Hade jag släppt taget & litat på min högre makt lite tidigare så hade inte åren rullat på...

Men livet är ju inte misär hela tiden & man blir en mästare på att glömma & gömma de knasiga sit & stunderna...lägga det vid sidan om sig & forts tro att det kommer bättre tider bara jag gör si el så, & man väljer att inte se allt. El känna allt heller för den delen...

Jag har inte gråtit & kännt så mkt som jag gjort det denaste året... det har kommit som floder ur mej.
Nu när jag släpper taget & litar på min högre makt... min magkänsla... på att jag vet vad som är bäst för mej & mina barn...
Sakta men säkert tar jag mej ur medberoendet... & varje dag måste man kämpa mot demoner som försöker nästla sig in i mina tankar...
Jag vet & förstår vad medberooendet har gjort med mej & jag aktar mej för fallgroparna men kännslorna hinner som inte riktigt ikapp...

Jag vet att jag är värd att älskas & lyssnas på, det är vi alla... / Mie.

Jag har länkat hit tidigare men det var ett tag sedan, värd en repris. Hon beskriver också medberoendet mycket bra tycker jag :
http://hem.passagen.se/trollesusanna/minnesota_fotsparisanden.htm

Elaka elaka Mie som bestraffar oss beroende ?! Det låter inte så övertygande eller hur ???

Släpp taget och lita på att din högre makt visar dig vägen.

Lev och låt leva.

Du har mitt fulla stöd och jag ska försöka vara med dig i mina tankar Mie.

Den här dikten är populär bla hos AA folk när det känns lite jobbigt (bäst att poängtera att jag inte är religös utan fixar att byta ordet Gud till något annat men meningen blir ändå lika) :
http://2bloggen.blogspot.com/2008/02/fotspr.html

Hej Ilvurten...

Hur mår du själv i din kamp?
Går det framåt?
Är vägen slingrig el håller du rak kurs?

Jag tror att jag är tvungen att dra en gräns för barnens pappa, eftersom vi inte mår bra i det som är nu.

Livet går vidare mot nya mål.... / Mie.

Hej mie! det ar harda ord men jag tror det ar det enda ratta.. satt hart emot hart...varderar han droger mer an sina barn ... da kan du inte gora mer an du har gjort....

Sta pa dig du gor helt ratt ...

Kram I

Hej...

Har nu fått svar på ett av mailen jag skickade ang min & barnens relation till deras pappa.
Vet inte om jag blev särskilt mkt klokare men kanske lite styrkt i att han på soc inte heller tycker att det är sunt, att vi borde minimera träffarna. Så nu ska jag bara samla mod, kraft & energi till att vara elak igen.

Elaka elaka Mie , som inte låter honom träffa sina barn.

Jag vet... det är han som gör valet då han forts dricka / droga.
Är så medveten om det att det gör ont.

Jag vill så mkt men det går inte min väg.
Jag bjuder hem honom till oss så att han ska kunna få umgås med sina barn & bevisa att han är värdig att kunna få vara med dem själv.
Vi har försökt hjälpa... men nu är det dax att ta ett steg tillbaka igen.
Få honom att förstå att vi inte finner oss i att han sitter här & sover (då jag tror att det är amfetamin avtändning)

Han måste förtjäna vårat förtroende... han måste bygga upp det igen & har massor att bevisa...

Skulle detta inte gå vägen så ska jag höra av mej till soc igen & då få till en träff med alla berörda (vuxna)... Deras ord väger som lite tyngre än mina...

Det kan ju hända att han skulle tycka att det vore skönt att få slippa våra träffar...

Vi tar tillbaka vårat liv & välmående... låter inte honom komma & trampa på våra känslor & förhoppningar.

Våra liv är så mkt mer värt... / Mie.

Kram Mie !

Hej...

Det var en sådan dimma i fm:as att man inte såg särskilt långt framför sig alls... senare under dagen kom solen & när man tittar mot skogen med all frost på sig så ser det lite magiskt ut... nästan som en svartvit värld, med massa olika nyanser...

Så vackert & jag tänker att det är för sånna ögonblick man lever & andas... Att stanna upp & bara ta in omgivningen...

Det är då man ska passa på att samla lite xtra energi ,för att kunna plocka fram då det känns tungt... / Mie.

Hej Berra...

Oj, det var ord & inga visor. Måndagar kan vara hårda mot oss alla. Vad har hänt på jobbet som känns så oerhört mkt?

Bra att du inte tar till flaskan, du är stark.
Ta fram din kamera & knäpp på lite färgklickar så kanske du blir på bättre humör...

Jag har oxå försökt ta tag i mina demoner... Skickat lite mail hit & dit om barnens & min sit just nu.. det blev som lite förmkt efter veckoträffen med barnens pappa i fre ju. Men det är bara att bita ihop & kämpa vidare.
Jag vet inte vad jag vill uppnå, men som det ser ut nu så är det inte ngn sund relation alls, & träffarna är kassa...

Vad hände med enkelt?... / Mie

Hej på er igen!

Ville bara berätta att idag är jag på ett j-vla humör helt enkelt..!

Usch och fy, tjurig som en gammal etterbigga..
Egentligen så har det ingenting med alkohol att göra, ja möjligen att några andra (inte jag!) skulle kanske se detta som en anledning att ta till flaskan, men så kommer inte att ske...

Närå jag ska sitta här och tjura ett tag till...

Enda anledningen är väl att jag är förbannad på mitt jobb och att det är Måndag, och att jag ska behöva gruva mig i 4 dagar till innan det blir en efterlängtad helg, japp en alkoholfri sådan dessutom...
Hoppas att ni har det bättre/Berra

Hej Adde,

Vi måste hela tiden jobba med oss själva & våra tankar.Vi blir lätt kvar i mönster som vi inte riktigt kan stå för...

Vi flesta är rädda för förändringen..när vi borde välkomna den.
Det är inte lätt eftersom vi inte vet vad som väntar.
Nästan alltid är förändringen bra. Ngt vi kan förlika oss med & må bra i.
Tills nästa förändring kommer, då är det samma visa igen.

Vi måste lära oss att vara trygg i oss själva...då bekommer förändringen oss inte...& vi kan välkomna den istället för att vara rädda.

Livet är i rörelse... häng med... /Mie.

God kväll Mie !

Tack för de goa orden !

Tänk att så små förändringar kan göra så mycket !
Knäpp dina händer och lägg märke till vilken tumme som kommer överst.
Gör om det igen med den andra tummen överst.
Visst känns det ovant men det är en liten förändring och den känns så stor !

Mitt favoritcitat kommer från Buddha : Det enda som är för evigt är förändringen.

Ha en riktigt bra kväll och sköt om dig. Du vet att du är värd det.

Tack snälla Adde...

Vad fint att vända på den...
Du är ju helt underbar...
Det värmde!
Kunde inte låta bli att gråta en skvätt...

Jag har mest skrivit när jag mått dåligt eftersom det har varit vardagskänslan..
Hoppas att jag ska kunna börja skriva poss oxå...

Tack även du Berra,
det är inte så vanligt att ngn ser el hör...

Jag har ibland kunnat stå framför Barnens pappa för att jag vill diskutera el prata om ngt men han bara ser förbi &/el går.
Är inte van att få bekräftelse el att ngn tar sig tid att lyssna på mej.

Så TACK igen... / Mie

Ser du det glada leendet?
Ser du solen som speglar ögonen?
Ser du kärleken som tränger djupare?

Ser du den gröna gräsmattan framför?
Ser du att himlen är blå?
Ser du våren som kommer?

Ser du att det är frisk luft att andas?
ser du hejsanhoppsan stegen?
Ser du möjligheterna?

Jag ser dej.......