Senaste kommentarerna i forumet

jag bestämmer mig för att fästa mig vid två saker

1) just nu känner du att du inte har något nytt har att tillföra. Just nu.
2) du tänker fortsätta läsa här

Du har varit en aktiv del i forumgemenskapen sen 10 januari, 2012 - 21:56 då du steg in i lillablås tråd. Du har gjort en fantastisk resa och tillfört oändligt mycket. Vi har delat mycket. Jag har känt att du tagit ansvar för oss i gemenskapen samtidigt som du gett stort utrymme och respekt. Inte minst har du försett flera av oss med holkar i millionprogrammet:)

Unna dig att ta det lugnt ett tag. Känns fint att du fortsätter läsa! Mycket glad kommer jag att bli för varje ord från dig!

Mullekram!

Putte72, mycket bra jobbat, grattis! :) Själv är jag på dag 36 nu!

Jag gick runt i ett lyckorus första 2 veckorna, och sen när det började avta så märkte jag att det var lite lättare att glömma bort varför man har tagit beslutet. Lite heads-up bara. Då är det bra att läsa igenom sina första inlägg för att påminna sig ...

Tack för att ni peppar mig!
Har börjat undersöka möjligheten att få prata med någon. Inte så lätt att hitta. Alkohollinjen hittade bara det jag själv visste, Al-anon. På deras hemsida står det att de inte vill ge råd om behandlare. Tänkte gå på möte, men det kan dröja innan det passar. Vårdcentralens kuratorer tipsade de om också. Jag hade nog helst pratat med någon som är specialist på just alkohol och medberoende.

Min sambo vill ha massor med bekräftelse nu, jag får nog höra mycket gråt i morgon när jag ska hälsa på. Jag har sagt att jag finns där för honom om han håller sig nykter. Tror att jag ändå ska stödja tankar på varsin lägenhet även om det kan bli en ny flykt för honom.

Kram
Miss K

Och vilken resa... Det gör det så mycket lättare nu när det är lite svårt och kämpigt ibland att kunna gå tillbaka och se att det faktiskt har varit så mycket värre. Och har det varit värre så betyder det ju att just nu är det bättre! Jag kan faktiskt nöja mig med det just nu, de stunder jag inte mår så bra, att det ändå är bättre och det måste ju betyda att det är på väg åt rätt håll.

Kom att tänka på en Allan Edvall-låt, ska se om jag kan hitta den. Här:
http://www.youtube.com/watch?v=3_r0b1cJb6k

Blev också full i skratt över mig själv, hur snedvridet jag tänkte förut, då när jag skrev mitt första inlägg. De första svar jag fick var från Villervalle och Adde, hårda och rättframma och jag tyckte de var så känslokalla i det de skrev. "Menar de på allvar att man inte ska hjälpa någon som går ut utan skor!? Vilka elakingar", haha! Idag vet jag att det är precis tvärtom, att det var av medkänsla det skrev så och det är jag glad och tacksam för. Men ärligt talat så var det nog också nödvändigt, för att jag skulle stanna kvar här på forum, att "brudarna" kom in och kommenterade också, Lelas, MT, trollis m.fl. för att jag skulle kunna ta till mig något över huvud taget. Skönt att det finns så många olika typer här, alla har ju olika sätt att uttrycka sig på.

Nu ska jag ut med hunden och hoppa i lövhögar!

Kram!

Ordnar sig för nu.
Hjälp honom oxå, förklara g dina känslor och hur DU känner.
Jag hoppas för din skull att det blir BRA!
KRAM/A

Jag känner som du skriver Lelas, han har fått sina chanser och möjligheter till att läsa i lugn och ro. Jag ska tala om för honom de närmaste dagarna att jag vill att han ska läsa...
Jag ville bara berätta att jag varit på massage idag. Min rygg, min nacke, min svank och mina skuldror var som cement. Det gjorde så fruktansvärt ont. Mitt i massagen börjar jag gråta hejdlöst, det är så många spänningar som släpper och känslorna kan komma fram. Jag inser hur viktigt det är att jag tar hand om mig nu, att jag satsar allt jag har på att läka både inuti och utanpå.
Ny tid inbokad om 2 veckor.
Nu äter jag lunch och sen ska jag prova sova lite, känner mig rätt så mör och har huvudvärk.

Tack för att ni lyssnar och finns till hands här!

Så rätt Lelas, ang det där hur man tänker. Personlighetsförändringen är ju det som omgivingen märker, och det var också det jag tryckte på när jag talade med min sambo igår kväll.
Han sa i alla fall att han tänker sluta dricka. Självfallet hoppas jag att han menar det den här gången, men jag är ju medveten om att det kan vara så att det är ett löfte som inte kommer att hållas.
Det blir till att ta en dag i sänder.

Åter igen Tack för det fantastiska stödet från er alla!

Hej mulletant!
Jag läser och tar till mig... Samtal, om det som känns svårt att tala om..
Den där tryckta västernstämningen som infinner sig, när man sitter på sin vakt och undrar från vilket håll orden kommer..
Ja, det finns tillfällen när jag själv suttit och vägt orden på guldvåg, för att inte avsiktligt missförstås..
När jag med all önskvärd tydlighet, har förstått att det jag kommer att säga, kommer att göra ont..

är DET, en anledning till att tiga?.. Inte för mig längre, för jag vet att så småningom brister bubblan i varje fall.. Och DET kan vara vid ett mycket olägligare tillfälle..

Men visst, jag har pratat, sedan har jag suttit och "hukat mig".. Väntat på reaktionen.. Ska han resa sig och gå ut (och med hela kroppsspråket visa hur sårad han är)
Eller ska han hitta en svag punkt hos mig att sätta in en ny attack på..?

Jag har nog liksom du, insett att man måste "rensa" i det förflutna (lite av de tankarna tar jag upp i min tråd..) Annars sitter "knapparna" kvar.. Och någon gång, i stridens hetta, kommer vi att trycka på dem..
Vad det är, spelar inte så stor roll, för så länge skulden och skammen finns kvar, kommer vi att utnyttja den och låta oss utnyttjas/manipuleras..
Det ÄR bra, om man kan föra upp vad det än är till ljuset har jag märkt.. De här "tysta överenskommelserna" leder bara till att det växer och blir gamla "familjehemligheter" som ingen törs tala om och som gör att vi går som katten kring het gröt..
Den här "hettan från gröten" har en tendens att sprida sig och vips, börjar man halka tillbaks i gamla mönster..

Däremot, tror jag att har man väl talat ut och lagt något bakom sig, så ska man inte gräva fram det igen och använda det som slagträ..

Det svåraste, för många har jag märkt, är att släppa skammen och att förlåta sig själv. Skammen som gör att man inte vågar titta, för det gör för ont.. (ungefär, som en "bedragare" som hoppar över alla tidningsartiklar om bedrägerier, eller rattfylleristen, som inte vill läsa något om rattfyllon eller olyckor där alkohol varit inblandad)
Våra misstag, skapar många ömma punkter..
lite virriga funderingar... men jag kunde inte låta bli att låta tankarna spinna vidare när jag läste din tråd..
Hoppas att du och din mullegubbe klarar av det sista svåra också.. Ni är ju medvetna om er "bubbla" och jag tror att ni kan stötta varandra när den brister..
Kram /trollis

Hur är det idag? Har du haft en bra helg? Har förstått att du också är en grubblare, något särskilt du funderar kring just nu?

/H

...blir givetvis mycket påtaglig på just måndagar. Krav och måsten ställs i fokus och livet kan kännas rätt oglamoröst. Det är många av oss som har svårt med det alldagliga och tror oss behöva göra livet mer uthärdligt med alkohol. Kanske är det samma för dig?

Problemet är att alkoholen bara ger en artificiell och kortsiktig känsla av välbefinnande. I realiteten distanserar vi oss mer och mer från verkligheten och knyter falska känslomässiga band till en kemisk substans.

Det är vanvettigt eftersom flaskan och dess innehåll är döda ting som aldrig kommer att ge oss det vi egentligen behöver - känslomässig respons. Istället kommer den fortätta ta ifrån oss - ända tills den tagit allt. Till och med våra liv.

Du kommer med all sannolikhet att uppleva perioder där alkoholen drar i dig men om vi hjälps åt så kommer vi klara det här!

Vi håller kontakten!

/H

Ja, vikten vet inte jag heller hur det kommer att sluta med :-/ Visst innehåller alkohol mycket kalorier men just nu äter jag som en häst, och tror inte att balansen hamnar helt rätt när det gäller energiintaget. Men jag tänker att det får väl vara så under de första veckorna.
Men din metod, santorini verkar ju smart, att ta tag i båda sakerna samtidigt, och minska suget. En win-win. Bra jobbat att gå ner samtidigt som du slutade med alkoholen.

Själv har jag inte den motivationen just nu, tänker som sagt att det får bli ett senare problem. Hänger kanske på ett viktforum om ett halvår.... :-)

/m

Bra att du och maken pratat! Tror att det är bra med någon form av yttre kontroll, som gör det svårare att falla tillbaka. Visst är det skönt med känslan att kunna köra vilken tid som helst... Inte behöva vara orolig om det är för tidigt på morgonen eller fm.

Även träningen, det är ju svårt att träna om man antingen är bakis eller har druckit....

Bra jobbat!

/m

Det är väl självklart att räkna oavbruten nykterhet, för annars är det inte oavbrutet.
Man kan liksom inte vara Nyktert Alkolist lite ibland när det passar.
Det är antingen eller.
Så om man skall vara riktig så dra du av tiden FÖRE mars.
Lite från mig, men rätt skall vara rätt, lurerskan där!
Men jag gillar dig endå!
Kramar........
/A

Det glädjer mig att du klarade dig igenom helgen, redan nu har du kommit en bra bit på vägen.

Själv är jag på min 16:e nyktra dag sedan senaste återfallet. Helgen var mycket bra, jag spenderade den med min fru och mina två små pojkar. Familjen gör det betydligt lättare att leva nyktert - de är verkligen värda att kämpa för.

De senaste två åren har jag dock tagit ett antal återfall under perioder då jag varit ensam. Det var därför jag kände att det var viktigt att påpeka riskerna för dig eftersom du befann dig i en liknande situation i helgen.

Mitt nykterhetsarbete framöver kommer att fokusera på att undvika återfall i fortsättningen. Jag ser fram emot att vi stöttar och hjälper varandra i vårt arbete!

Vi håller kontakten!

/H

i din tråd och är så imponerad av hur du har kämpat för dina barn och dig själv! Vilken resa!

Tror att du har mkt att tillföra fortfarande.

/m

Du får komma med vilka bortförklaringar du vill, om du inte hinner/orkar skriva här.. (känner själv, att man inte alltid är på "hugget")
MEN, Du får banne mig inte förminska dig själv!(visserligen är vi alla "kärringar" på forumet och "kvinns" har ju en förmåga att ständigt be om ursäkt för att de finns till ;-) )
Att du skriver HAR VISST berydelse!
DOMPA, med sin cirkus har betydelse.. För många av oss, är forumet en familj.. ALLA räknas!

I en familj, kan man varandras repliker, vi har ju hört det förut.. Men, vi hör det ju gärna igen, just för att vi "känner igen"..

Sedan behöver man ju inte alltid vara så aktiv.. Det finns stunder, när både ork, tid och inspitation tryter.. Men som sagt, utan betydelse, blir vi aldrig..

Kram /trollis

Jag har undrat så hur det har gått med dig..
Inget uppbrott är lätt. Man sörjer! Mest sörjer man nog den "framtid" man drömde om.. Det där att bli gamla tillsammans..

Men innerst inne, tror jag att du har förstått, att den kanske ändå ligger bakom dig idag..?
DU kan aldrig ändra på hans förhållningsätt eller få honom att sluta dricka om han inte själv väljer..

Genom att inte ställa några krav, accepterar du ju att han dricker, så det finns egentligen inga andra val..

När man står med konflikten inpå sig, så tycker man allt bara tornar upp sig, men du ska veta, att det finns mycket mer ork i en människa, än man tror!

Det är inte DU som är misslyckad! Det är inte DU, som väljer alkoholen istället för familjen..
Vem vet, kanske är det här ett sätt för honom, att slippa "ta på sig skulden".. DET, är nämligen mycket vanligare än man tror.. Ingen vill ju "bära hundhuvudet", även om man innerst inne vet att man betett sig på fel sätt..

Kom ihåg, att gränsen för hans "fria vilja" (att t.ex. dricka sig idiot-full) går vid gränsen för DIN fria vilja (att han ska vara nykter)

Han kan aldrig hävda, att enbart "hans vilja" ska råda i förhållandet.. Vill han fortsätta att dricka,(utan att inse att det ÄR ett problem som HAN kan lösa) så får han det, men utan familj..

Styrkekram /trollis

Din röst får inte tystna!

Den har varit ovärderlig för mig. Du har varit en av de viktigaste rösterna, för att inte säga vännerna,härinne, som jag fick ett omedelbart förtroende för och som jag värdesätter enormt mycket. Jag älskar att läsa om cirkusen och jag värdesätter din rättframma ärlighet och klarsynthet så jävla mycket och jag vill att du ska känna dig så viktig och värdefull som du är i mina ögon!
Jag förstår om du inte har tid eller att du prioriterar annat, du har ju en hel del att stå i! Men du får aldrig tro att du inte är viktig eller att du inte skulle göra någon skillnad, för din röst härinne har bidragit till en förändring av MITT liv och mitt tankesätt. Och det är väl ett bevis för att din röst härinne är med och påverkar liv i en POSITIV riktning, vilket för mig är det mest värdefulla en människa kan bidra med för en annan.

Du är en av mina människor, glöm inte det!

JÄTTEMANLIG JÄTTEBAMSEBJÖRNKRAMM!/NM

En skapligt lugn helg, där maken var lite ledsen över att hans barn inte hörde av sig.. Det var ju Fars-dag..
Jag tror att han fortfarande har lite dåligt samvete över sitt beteende när de var yngre (har förstått att han drack en hel del även då)
Blandat med ilska över att de använde honom som "hålet i väggen".. Dvs utnyttjade hans dåliga samvete och rent ut "plockade honom på pengar". Suck...
Det får mig att titta på alla dessa konstiga knappar vi trycker på hos varandra.. Både medvetet och omedvetet..
Där vi försöker ge vandra skulden för något, för att själva dra nytta av det..
Där vi själva urskuldrar våra brister, fel och misstag med ett jamen han/hon gjorde.. Istället för att erkänna: Jag gjorde fel, jag gick för långt.. jag dabbade mig..

Det i sin tur, gör att den andre, får knappar att trycka på hos mig.. Det dåliga samvetet över vad man än gjort (handlat för mycket, spelat, druckit i smyg, whatewer..) gör att vi inte vågar sätta ner foten, utan blundar och allt fortsätter som förut..
Alternativt, utnyttjar vi vår "vetskap" om den andres brister på samma sätt..

JA, det ÄR obekvämt att ställa saker på sin spets! Här har vi pratat om det där med "gamla synder" och bestämt, att sådant vi pratat igenom, inte ska tas upp igen vid nya konflikter.
Vi kan aldrig slå varandra i huvudet, med saker som skett, inte använda det som argument i nuet..
Om vi ska kunna ställa krav på varandra, så måste vi börja på en ny ruta! Annars är vi snart inne i samma gamla hjulspår igen..
Vi måste förlåta varandra, inte för att vi godkänner handlingarna, men för att vi ska kunna gå vidare som ett VI.. (ett nytt vi, en ny framtid, ett nytt liv..)
DET betyder inte, att vi slutar prata med varandra.. Vi måste fortsätta att prata, för hur ska vi annars kunna påverka vårt nya liv? Hur ska vi annars veta, hur den andre vill ha det och vad man känner?

Men det absolut viktigaste, tror jag är att vi slutar SKÄMMAS! Att vi slutar skämmas över, vad vi än gjort i det förflutna!
Om vi fortfarande skäms, så har det förflutna fortfarande "tummen i ögat" på oss.. Och då kommer det alltid att dyka upp någon som utnyttjar vår skam..
Och då är det faktiskt vår egen skam, som manipulerar oss, för att vi tillåter det!

Ännu en alkoholfri helg. Hade en lång diskussion med mannen i lördags där han var väldigt tydlig med att detta är sista chansen jag får. Det blir inga fler sen. Alltså inga fler utbrott(på fyllan, för det är då dem kommer), inga fler black outs. Han vill att vi "börjar om". Snacka om att ge mig ännu en anledning att aldrig mer dricka. Jag älskar min man väldigt mycket och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Har märkt att han har dragit ner radikalt på sitt drickande sen jag bestämde mig för att sluta. Skönt. Visst dricker han fortfarande men inte på samma vis. Mina tankar bara flyger fram och tillbaka nu så ni får ursäkta ett hoppigt och osammanhängande inlägg. Vi hyrde film i lördags kväll.Kl.20:00 åkte vi iväg. Jag körde!!!! Vet ni hur länge sedan det är som jag körde en lördagkväll? Så jäkla skönt att sätta sig i bilen istället för att gå eller cykla. Har bestämt med dottern att jag ska hämta henne och kompisen efter bian på fredag. Tänk att nu slipper hon ta bussen för att jag druckit. Känner mig lite lättare denna veckan än jag gjorde förra. Både i hjärnan och i kroppen. Har märkt att jag har gått ner i vikt sen jag slutade dricka. Tränar en hel del (vilket jag alltid gjort) och släcker numera törsten efteråt med mjölk eller vatten istället för en öl eller ett glas vin. Känns också fantastiskt skönt. Vill nu bara att denna känslan jag har håller i sig.

Än en gång ursäkta för rörigt inlägg.
Kramar N

Ställer gärna frågan till dig Adde om du läser detta.
Jag har gärna räknat min nykterhet från 1 januari när jag tog beslutet att sluta på allvar.
Sedan drack jag 3 kvällar i början på mars, men inget efter det. Har sett det som en lärdom och ett bevis för mig själv att jag inte kan dricka.

Det var när jag kom till AA som jag förstod att man enbart räknar oavbruten nykterhet. Varför är det viktigt för våran nykterhet att vi räknar så?, förstår ju att det är det för annars skulle inte AA göra det.

Önskar alla mina människor en härlig, bra måndag. Kram!

Visst har du rätt i det du skriver, att det är svårt att ställa krav, när man själv druckit.. Men ska det få hindra oss?
Jag tänker såhär, att om gamla synder ska få tas som intäkt för fortsatt drickande, då fortsätter man ju bara att "trycka på knapparna" hos varandra..?
Du vet de där skuld&skäms-knapparna, som gör att man går med på vissa saker, fast man egentligen inte vill..
Det är bara DEM jag vill att du ska se upp för..

Att du har tålamod, är bra, det kommer att behövas en stor portion.. ;-D ( jag är ju också där, så jag vet)

Min man skulle inte få urskuldra dåligt beteende, med ett "men såhär har ju du också gjort"..

Man kan aldrig dra upp gamla synder, som intäkt för att få bära sig illa åt i nuet.. Därför är det bra att prata om det. Gärna i jag-form. t.ex. När du dricker så mycket som du gjorde igår, blir jag ledsen och orolig, för vi har ju pratat om att det inte är bra. jag blir ledsen, för du säger saker som sårar mig.. (och om du fortsätter, dvs om det upprepas oftare, så får vi sätta oss och prata om framtiden tillsammans)

Sist min man tog lite mer, så sa jag, att JAG upplevde att han inte respekterade det beslut vi tagit tillsammans.. Och om det inte finns en viss respekt, så kommer alla andra känslor också att försvinna..

Jag tror inte att någon av oss har en universallösning, bara en stark önskan om att både vi och våra närmaste, ska komma ur alkoholens grepp..

Jag har förstått, att det aldrig finns några garantier.. men HOPPET är ju det sista som försvinner!

Ta inte det här som "skäll", egentligen handlar det ju lika mycket om min situation..

kram /trollis

Trist att du känner så R, men måste vi alltid ha något vettigt att tillföra?
Jag tror inte det, ser att det räcker så bra med att man bara visar att "jag har sett dig", vilket det i praktiken innebär när vi svarar på ett inlägg.
Jag har sällan kloka svar, men det finns oftast någon annan som har det. Och visst, jag håller med dig. Vissa saker har sagts tusen och åter tusen gånger,
men eftersom vi alkisar verkar ha svårt att fatta att A är skit, så kanske det behövs nötas in.

Hoppas du fortsätter skriva, jag tycker du tillför mycket på forumet.
Måndagskram!!

Vad bra, Miss K! Även om mycket är oklart inför framtiden, så är det här ett första steg. Utan den här fasen kommer ju ingenting förändras.

Mitt svar på hur man klarar av detta är samma som så många gånger: sök hjälp. Jag hade aldrig fixat alla turer med akuten och behandlingshem utan mina olika samtalskontakter.

Kram!
/H

Vad skönt att han gick med på att bli körd till akuten.. Kan tyvärr inte sia om vad som händer, men känner att just detta, är ett första steg!
På något sätt, kanske han fått en egen AHA-upplevelse angående missbruket..

DU ska inte ta ansvar för vad som händer härnäst, det ska han göra själv!
Nu ska DU ta hand om DIG, så att du inte fortsätter att "slänga kuddar" under honom när han faller..
För då är ni snart tillbaks på ruta ett!

Skriv gärna hur det går, jag håller tummarna!

Kram /trollis