Senaste kommentarerna i forumet

goa fenix
härligt att läsa
att komma underfund med att livet är upp o ner
att det är ok
att känna glädje
o sorg
men att regera i sin egen borg
nykter o lugn
fantastisk känsla
att få vara som man är
att man får vara sårbar
lessen
det är styrka i dess renaste form
att våga vara svag
kram Måne

Hej alla goa människor där ute!!
Lillablå: Tack så mycket för de orden! (rodnar)
Surran: Om jag vore riktigt ego nu skulle jag säga att äntligen kan jag hinna förbi dig i nykterheten, du låg någon dag före om jag minns rätt. Men eftersom jag inte är ego, just nu, så säger jag inte det. Hoppas bara att du släpper det gamla destruktiva som drar i dig någonstans, och håller skylten med ETT BÄTTE LIV högt upp på din fortsatta vandring.
Mazza: Kul att höra ifrån dig, länge sedan. Ja, har börjat förstå att det nyktra livet även har sina dalar, och att det är helt okay.
/Fenix

Snyggt Fenix.
Det kan ibland vara ett helvete att bara vara nykter.
Men det kan också vara himmelskt skönt att LEVA NYKTER.
Go for that!

Grymt bra jobbat Fenix! Blir så glad av att läsa din tråd nu för tiden!
<3

Hej Fenix. Det var länge sedan jag läste så länge på forumet, men jag fastnade verkligen i din tråd ikväll, Va duktig du har varit och hur du har kämpat. Vi slutade dricka nästan samtidigt i somras, ja jag var väl lite före dig tror jag, Jag har också lyckats sabba med en flaska rött en helg och förra helgen med att dricka både fre lör och ta en sån där lördagsmorgonfylla som jag tycker är så euforisk, men som är se destruktiv!!! Kan bara inte fatta varför det ska kännas så bra en lördag morgon; Snacka om missbrukarbeteende, Har pratat mycket med en kille på telefon på sista tiden, Har inte träffat honom på 20 år men jag tyckte att vi hade kul och skrattade mycket, Han drack inte utan jobbade på sin sons hus, Men i söndags satte det igång, Långa konstiga sms, ville att jag skulle komma dig och erbjöd mig guld o gröna skogar, Jag sket i det! PÅ måndag morgon ringde han och väckte mig, Jag tänkte att han kanske skulle be om ursäkt, men han ville att jag skulle strunta i jobbet och komma hem till honom och bada och dricka champagne!! Hallå!! När jag inte gjorde som det passade honomm, utan faktiskt gick till jobbet tror jag han ringde nån annan för han har inte hört av sig nåt mer, hahaha, Trodde han verkligen att jag skulle bara åka dit så där?? Kanske gjorde jag det för 20 år sedan, jag kommer inte ihåg!
Jag var bakis och var jäkligt sugen på bubbele både i bad och i glas, men den här tiden har nog lärt mig en del för jag tänkte inte underlåta mig att utnjyttjas på detta nedvärderande sätt, Naturligtvis är jag besviken men samtidigt lättad, Har varit stressande med alla samtal, samtidigt kul att prata om gamla upplevelser och kompisar, Om mitt gamla liv helt enkelt innan jag från den fförort som vi båda kommer ifrån,

Men jag vill ha mer än så! Jag vill ha en ett bra liv! Det är inte ett bra liv att sitta o supa tillsammans med en gammal kärlek och skita i både jobb o barn, Jag är glad att jag kommit till den insikten! Nåt har jag i alla fall lärt migl Även om det inte är mycket :-(

Hej Chral, visst är det en härlig eufori efter en avklarad vecka! Njut av den!
Jag var tvungen att gå upp i min tråd och kolla, men nu är det faktiskt den tionde veckan som påbörjas nykter, utan en droppe över mina läppar. Den senaste veckan har varit en resa upp och ner i känslolivet, som det var många år sedan jag upplevde. Ena stunden ska jag skilja mig, skaffa en lägenhet och supa i fred. Nästa stund väntar ett fantastiskt liv utan alkohol, och där allt är möjligt. Ja, rätt tröttsamt faktiskt, men också väldigt skönt emellanåt, som just nu till exempel. Känner att jag lever utan att försöka kapa bort det jobbiga, belöningen är ju att som nu plötsligt känna sig väldigt tillfreds med att ha levt igenom de stormiga känslorna utan att fly, varken med alkohol eller något annat. Kanske håller jag på att bli vuxen, eller något åt det hållet.
Kramizar alla!!
/Fenix

Grattis till din nyktra vecka.

/Gunnar

Hej igen.

7 dagar nu och en helg som har passerat utan sprit. Har stått emot en mängd frestelser men har haft vilja och kurage att stå emot. Jag har antabus hemma men i min inspiration över att nu jävlar vara nykter, skulle jag minsann klara mig utan. Det gick. Får se om jag behöver gå på det framöver.

Har suttit i den här skiten så länge nu så jag vet naturligtvis att jag inte ska slå mig för bröstet och säga att jag vann. För de flesta av oss som är på detta forum är det en ständig kamp med val man kan göra, och alternativet att ta det där förbannade första glaset är ett av dem. Så lätt, så lätt.

I skrivande stund 06:50 måndag morgon, är jag näst intill euforisk och lycklig över detta stapplande lilla framsteg. Jag vet att det är ett tillfälligt rus och nu gäller det att samla kraft och vilja till framtiden. Kanske redan till kvällen, vem vet. En dag i taget.
Men herregud, en hel vecka. Det är fantastiskt och helt underbart. Så här vill jag leva.

Ha en nykter och bra dag alla där ute, det ska jag ha.

Bra tankar, ta ett steg till:-)
/Fenix

Hej

Sitter på jobbet och det dunkar inte i huvudet, det susar inte så där otäckt i skallen, njurarna och levern värker inte, jag vill inte bara försvinna här från jobbet och jag vill inte dö.

Jag tittar ut genom fönstret. Det är vindstilla och solen skiner. Hör fåglarna kvittra. Kan tänka på och planera vad jag skall göra när jag kommer hem från jobbet och vad jag skall göra i det fina vädret som skall vara i helgen. Planerar inte hur systemets inköp ska gå till för att jag ska kunna smussla undan den där vhiskyflaskan som bara jag skall gömma och som är min trygghet i helgen???!!!!

Var nykter igår och jag är så oerhört glad och lycklig över att jag kunde bjuda upp en vilja och lyckas med det. Nu skall jag ta strid för denna dag. Även denna dag skall jag vara nykter.

morgon är en annan dag och den tar vi då. Då vankas fest med grabbgänget som jag inte har sett och träffat på länge. Hualigen!!
Lyckas jag med min nykterhet hela helgen,vilket jag idag är fast besluten att göra, då har jag tagit ett viktigt steg framåt.

Men, men, men. En dag i taget. Läste och blev inspirered av ett inlägg här någonstans. Att ibland behöva bryta ned en dag i taget. Om nästa timme känns jobbig, bryt ned den ytterligare och hitta på vad som helst, men gå inte till systemet nu. Kanske om en timme, men inte nu. O.s.v.

Hej på er för nu

All lycka till din stapplande steg mot en förändring! Alla resor börjar med första steget.
/Fenix

Hej på er
Kliver in på forumet igen.
Känner igen många av er sedan jag var här sist. Började besöka och göra inlägg här för snart två år sedan. Vecka 8 2009 blev en resa med all-inclusive för mycket och i de sammanhangen började kraftigt att tvivla på min förmåga och vilja att dra ned/sluta med mitt alkoholmissbruk.

Sedan dess har det varit upp och ner med mitt drickande, men mest är det nog ner. Efter en fem-dagars turne med ett heldagsdrickande i söndags inser jag att jag inte vill leva på det här sättet längre.
Måndagen på jobbet var den absolut värsta i mitt liv och först i dag börjar jag känna mig bättre. Har inte hunnit läsa så många inlägg ännu. Vill med det här bara för min egen skull åter ta ett första stapplande osäkert steg mot mitt alkoholmissbruk.
När jag försöker tänka tillbaka tror jag inte att jag har haft en enda hel vit vecka sedan februari 2009 och då dricker jag inte lite/tillfälle.
Bakfyllan har nu tagit över vitt liv och det liv jag lever med den är vidrig. När man nyktert tänker på det är så svårt att förstå varför man frivilligt försätter sig i den.

Torsdagar tar normalt sett mitt drickande sin början för att sedan eskalera till helgen. Söndagen är helt vidrig i mitten börjar jag bli så pass bra att det knackas på min axel och en inre röst säger att nu är det väl dags att gå till systemet igen.
Men denna torsdag är annorlunda för jag tänker inte göra det. Jag skall vara nykter idag. I morgon och på lördag med. Men de dagarna tar jag senare. En dag i taget. Det absolut viktigaste för mig just nu idag är att jag skall vakna upp och gå till jobbet tidigt i morgon bitti, klar i knoppen och lycklig av att jag åter har tagit ett stapplande steg mot en förändring.

Vi hörs

Godmorgon Fenix o alla!
Tänkte på en grej Fenix, har du en liten Jante på axeln?
Du vet, han som säger åt dig att du inte ska tro du e nåt!!
Tycker varenda en som e här o kämpar o delar med sig e hjältar!
De som tagit återfall o ändå kommer tillbaka o fortsätter kämpa e ännu större hjältar, tycker jag.
För mig e dt stor skillnad på att vara kaxig o skrävlig o stor i truten, än att erkänna sin kamp o sina svaga stunder, tycker det e ödmjukt.
E stolt över mig själv nu.........3 mån snart, sökte behandling själv, tog mig till AA själv, ingen har tvingat eller bett mig.
Jag tog ett återfall i juli, pappa hade precis dött o polisen kom hem o ville fråga mig om mitt ex, slängde i ansiktet att han blivit mördad o gick sen. Satt där helt borta, ensam, då drack jag medvetet, orkade inte med känslorna, men faktiskt jag ringde 3 hjälpsamtal först men ingen svarade, då korkade jag upp (det var pappas sprit som jag tänkt ge bort till mit ex. hade inget hemma själv)
Efter åt tänkte jag fan vilket nederlag, men jag fortsatte inte, tänkte att ok, gjort e gjort, men jag slog inte ner mig själv o sen dess har jag inte rört en droppe.
För mig e insikten att jag aldrig går säker, bra. Nykterheten e ingen självklar sak , därför kör jag med en dag i taget, som ett manra nästan, o det funkar på mig.
Jag vet aldrig vad som kan komma, livet e ju så. Hoppas att jag aldig få såna besked i mitt liv mera, för då vet jag inte hur jag reagerar.
Men jag vet mer idag än för 3 mån. sen o förhoppningsvis har jag lärt mig något.jag måste påminna mig hela tiden o jag vill aldrig mer tillbaka dit med ångest, självförakt, skam o skit. Aldrig.

Varma kramar till er alla/Thea

Skitbra Fenix!!!!!!

Hej Fenix.
Godis är gott.

Hej och tack för uppmuntrande tillrop. Ja, tycker faktiskt själv att det var bra kämpat de senaste dagarna. Just nu hade jag kunnat suttit här med vin och starköl och börjat dricka under stor vånda när jag har mer än två månaders nykterhet bakom mig. Hade naturligtvis känts fördjävligt, ett förkrossande nederlag. Var så glad när jag åkte hem i kväll att det inte låg en plastkasse gömd i bilen som jag skulle ta fram när huset var tyst.
Vana: Jo, känner att jag förtjänat detta. (Men fan, är inte det att ta i:-)
Thea. Man ska nog respektera dessa tidsgränser som alla pratar om, 3 veckor, 3 månader och 9 månader är det visst. Vara lite extra vaksam, kan vara något biologiskt. Du kämpar också för bra val.
Pia; Lyssnar alltid på dig, så nu blir det läsk och godis i kväll för att fira mitt val!! Prio 2:-)
/Fenix

Mmm.. det är duktigt nog att sluta dricka... låt det va prio 1!

Lyssna på mamma nu. :) :)

Kram

Jag är ett stort fan av dej Fenix...för jag vet hur du har jobbat på o inte givit upp så den belöning du fått nu...hur många veckor?...har du fötjänat!!!!!

Skitbra jobbat Fenix!!
Läste vad du skrev o kollade på "mitt" diagram. enl. det har du helt rätt, för du har passerat återhämtningsfasen o avgiftningen, så nu e du trygg gullet, viskar tvåan lömsk i ditt öra.
Jag har några dar till 3 mån o på diagrammet e det en jävla dal där, sen en topp o en dal till(6mån).
Vet att inte alla följer diagrammet, men vet oxå många som sagt, precis så var det för mig.
Så bäst att passa sig, jag gillar att veta om fakta så jag kan vara vaksam, men alla e olika.

Jag har känt flera ggr att viss vore skönt där inne i dimman en kväll, men jag vet hur det blir, o det priset e jag inte beredd att betala.
Jag måste påminna mig som du gjorde , o nu e valet mitt.
Jag valde att vakna nykter o jag väljer att somna nykter. Idag.

Stor kram, kämpe!!

Suget kommer...och går.

Hej tråden!
Dax att skriva i min egen tråd känner jag. Är nu inne på min nionde vecka utan alkohol. I helgen, som för övrigt var mycket bra, började jag känna sug och det har inte släppt. I går kväll var det riktigt illa, och hade jag haft tillgång till alkohol vete faan. Det är verkligen en kamp mellan Jaget och missbrukaren just nu. Missbrukaren har legat mycket lågt, men vaknade till liv och tycks inse att han är allvarligt hotad. Börjar kämpa för sitt liv tror jag. Jaget har stundtals mått mycket bra, men har de senaste dagarna varit svagt och börjat lyssna på missbrukarens locktoner. Men i går kväll läste jag igenom vad jag själv skrivit längst upp på den här sidan, och blir så glad att jag fick ned det på pränt. Går inte att komma förbi att det är sant. Och frågan jag måste ställa mig är då, vill jag dit igen? För en sak vet jag, och det är att faller jag efter så blir det inte en kväll, eller en helg. Jag vet faktiskt inte alls när jag tar mig samman och slutar igen. Min historia visar att det lika gärna kan ta ett halvår.
------------
Nu har det gått fem minuter sedan jag skrev. Under den tiden har jag gått till skåpet, hämtat en antabustablett, löst upp den i vatten och hällt i mig den! Yipppiii! Jag vann!
------------------
Och det kändes så djävla bra. I tre dagar nu har tanken på att köpa hem öl och vin malt runt i hjärnan som i en tvättmaskin, och nu stängde jag av den djävla apparaten. Så skönt. Känner lugn igen. Under de fem minuter det tog att fatta beslutet att hälla i mig antabusen, hann jag tänka en del på varför det blivit så här nu. Och jag känner igen misslyckandetänket, jag håller på att försöka gå ned i vikt men det har stannat av, jag har börjat motionera mer men det har blivit sämre och hela den här nedåtgående spiralen passar missbrukaren perfekt. Få tycka man är värdelös, inte orkar fullfölja något, ingen idé att försöka. LIKA BRA att ta ett glas och få lite lindring, glida in i dimman, bara idag, ikväll, tänk va skönt, du kan ju sluta i morgon igen, KOM IGEN, ett glas har inte skadat någon.
Jo, mig har det skadat en djävla massa och det blir inget glas. Ha, ha, ha stick och brinn!
Ha en bra dag, nu känns det som om kampen är över för den här gången i alla fall.
Kram!
/Fenix

Godmorgon, ja kärlek till er alla känner jag oxå. Ömhet.

Fenix o Pia, så glad att ni delade med er om just detta, o hurra Fenix, du har sån självinsikt!
Ja Pia visst e hjärnan otrolig, skrev i en annan tråd om minnet i hjärnan på oss missbrukare, det e det som kallas permanent hjärnskada o som aldrig går bort. Därför man inte ska nära den delen med farliga bedrägliga
tankar, som, "jag kanske inte e alkoholist...jag kanske kan dricka normalt som andra om ett tag, en månad, ett år".
Vi måste nära den friska delen o krympa den "sjuka".
Alkoholism e obotlig, MEN behandlingsbar. Vilken dödlig sjukdom e det?

Jag hade ett återfall inatt. En kompis föslog nåt (säkert vin) o jag drack, o tänkte, aha det e därför jag e alkis, för jag mådde så j-a bra!
Sen ville han att vi skulle dricka mer, men jag sa till honom , nä jag kan inte sabba min behandling, äh, skit i den sa han, ring dig sjuk. Nä kan jag inte,, måste sköta den o så tittade jag på klockan o sa till honom, jag har 12 tim på mig, då hinner alkoholen gå ur.

Va, tom i drömmen planerade jag, men i dömmen ville jag inte dricka mer, undrar hur det varit i verkligheten? Säkert hade jag gjort som han föreslog.
Men jag hade ingen ångest när jag vaknade konstigt nog.
Ja Fenix, missbrukets logik. Läskigt.

Är så himla tacksam för att vakna upp till ännu en nykter dag. Bara idag, imorgon e inte här.

Jo Fenix, en kille jag känner från mötena, med många ås nykterhet , berättade i somras, när han satt på tåget på väg på sem. att en kvinna drack vin, o han kände lukten flera rader framför honom, o han fick världens överrumplande sug. helt oförberedd o överraskad.
Så hjärnan glömmer aldrig, det ska man vara medveten om, så man kan hantera det.
Den killen har 12 års nykterhet. Ingen går säker.

Jag var på en 2 tim konsert igår, Mozart, helt underbar, jag bara flöt bort, som i trance.
En sen lördagsem. Hade jag gått om jag varit aktiv? Knappast.

Tack för at ni finns, alla!

Kram Thea

Hej Fenix! Jag är full--- stum menar jag av beundran. :)

Såna där flash kommer och går, gör det fortfarande hos mig. Säkert snubben som luktade sprit som triggade igång dina minnen...tillsamans med reseplaner. Vi har ett ställe i hjärnan där minnen lagras, ett annat där känslorna i samband med minnena lagras. De samarbetar. Vet inte varför de tenderar att låta oss minnas det goda? Fast det är klart.. säkert en överlevnadsgrej. Hade de plockat fram de värsta känslorna i samband med alla minnen så hade vi väl varit djupt nere i depressionens träsk.

Jag har varit slarvig och bara levt på... låtit allt snurra utan att ta hand om mig själv. Märks så tydligt, jag är orolig för sonen, känner mig nere, drömmer massor av mardrömmar.

Mardrömmarna har nästan alltid inslag av alkohol. Oftast är jag ute på resor, resor som klyddar till sig, tåg som är fullpackade som kommer in på fel spår, jag blir av med mina saker. Hur många vagnar som helst... hittar inte. Eller båtar, eller flyg. Eller hotell. Liksom utom min kontroll, och när vi äntligen är framme vid vårt resmål så visar det sig att vi ska stanna i ett halvår istället för två veckor. Och jag tänker att fick jag bara dricka så skulle jag stå ut..... gör upp planer men klarar inte få tag i dricka utan att familjen skulle märka något. Min bror super sig full, slår sig, skadar sig, är borta och jag är livrädd och orolig. Min mor är full och gör bort sig och är skitjobbig och jag hatar det. Det finns ofta barn med som jag ska ta hand om, inte mina egna, det händer att jag tappar bort dom. Eller djur som är hemlösa, skadade eller sjuka. Jag misslyckas ofta att rädda dom. Hittar bara fler och fler djur som lever i misär..... Drömmer ofta att vi flyttar in i nytt hus, men det är oftast goda drömma, att jag hittar ytterligare rum, möbler som är underbara och som jag ser framemot att möblera med. Där finns så många möjligheter och chans till skapande och det är stort, ibland för stort.

Hmm.. ganska lätt-tolkade drömmar egentligen. Göra mig av med gammalt skräp och börja om, har outnyttjade talanger om jag kunde frigöra mig ifrån det förflutna och dess våndor.

Ska börja om med mina små övningar. Mindfulness och sinnesro är en färskvara, behövs praktiseras i det dagliga livet. När allt flyter på är det lätt att låta det rinna ut i sanden .. speciellt om man är lite lat och slarvig till sin personlighet.

Ja, antabus är riktigt farligt att dricka på, Marmar. Oftast blir man "bara" dålig men ibland kan man få t.ex epilepsi med svåra fall. Har sett patienter komma som varit medvetslösa, med spräckta skallben med hjärnblödningar efter att ha druckit på antabus.

En väldigt dimmig och regning söndagsmorgon. Höstförkylning som heter duga. Pms:i'g och lynnig. Men nykter och hoppfull. En helt ledig dag, fri från bakfylla, fri från planering över hur och när dricka, och med ett gott och sant samvete.

Kärlek till er alla. Tack för att ni finns och för att man får skriva av sig här. Det är bra, reder upp en hel del i skallen på en.

Usch, i kväll ett sug:-( Det var länge sedan.
Perfekt helg hittills, bio i går och tv-kväll, i dag bra dag med underhållning på teater och kanonmiddag ute på min favoritkrog. Inte en längtan alls till vin och öl, kollade bara in lite hur andra drack. På teatern hamnade jag intill en snubbe som luktade så rent ut sagt djävligt av alkohol, och det gick aldrig över. Kändes som om han vred på sig ibland och förmodligen halsade i sig från någon liten plunta, Men det var senare, när vi pratade om att åka iväg på en semester, som hr alkohol kom igång och började berätta att just på en sådan resa måste man dricka, annars är det ingen mening att åka. Och så drog det med sig en lavin av argument att dricka, så fast än semestern ligger tre månader framåt i tiden, dök det upp förslag att börja dricka redan på måndag. Missbrukets logik så det stänker om det. Kände för ett ögonblick det förföriska i att snabbt hälla i mig ett par öl och ett par glas vin och gå in i berusningen. Otäckt. Men nu några citronloka senare och med sängen nära till, har vansinnet gått över och det känns viktigt att skriva ned detta innan jag glömmer det.
marmar: Jag tar mina tabletter ca var tredje dag, och skulle bli ganska så dålig om jag drack, och det låter fortfarande märkligt att han kan dricka så mkt utan påtagliga reaktioner. Men den andra flaskan vin gav tydligen den effekt det bör bli. Antabus försvinner knappast ut i och med reaktionen, utan finns nog i blodet ändå. Det står att det kan vara farligt om man fortsätter dricka sedan reaktionen satt in. Läs på FASS.
Go natt alla kämpar av alla sorter
/Fenix

Hej igen skriver på ditt forum igen men som du skriver att du tar antabus så passar min fråga här! Hoppas du inte misstycker. Min man tog 400mg antabus i förmiddags o har tagit de i ca två månader ca var tredje fjärde dag. När jag kom hem i eftermiddag hade han druckigt nästan en flaska vin . Vi tog en promenad sen drack han en halv flaska vin till först då blev han riktikt dålig o börjar spy! Kan de hända något farligt o är antabus efekten
ur kroppen efter en reaktion