Senaste kommentarerna i forumet

inte undan härifrån :-) Du behövs här !

...egentligen är det ganska enkelt.

Jag ska bara vara tyst och inte bry mig!
Så får det bli. Hur länge det håller vet jag inte...

Gemenskap har jag massor med mina syskon och härliga öppna ungar, vi lever tillsammans utan nedvärderande kommentarer.
Kollegorna ger mig massor av gensvar. Idag har två oberoende av varandra tackat mig för jag är den jag är, omtänksam, rak, tydlig och aldrig oförskämd.
Detta är ju mer än många medmänniskor får uppleva i vardagen.
Nu sen lunch och sen vidare med jobbet och dess utmaningar.

På anhörigveckan ansågs jag varm och omtänksam, tom klok ;)
Ger mig lite egen peptalk som ni märker...
Håller mig undan och ser tiden an.

Kram på er

att ditt samtal med mannen gick "bra" - att han inte reagerade så att du tillbringat natten i rädsla. När jag läste så var min tanke: Nej, varför säger du, så här inför natten? Vänta tills imorgon...

När du skrev "ska jag vara den som förstör för vår familj?" - har du då gått in i hans bild och tankemönster? Jag ville att du tänker efter om du verkligen tycker så. Är det så, att i TANKEN vet du att alla bidrar, till bra eller dåligt, men ändå så tar du ANSVARET på dig? Så blir det för mig när jag läser. Han verkar inte vara beredd att vilja se på sin del...

Jag anade och befarade att det är så som du beskriver med barnet och barnets behov... hans oförmåga att möta dem. Och jag förstår din oro att lämna barnen till honom utan att du är med som stötdämpare... Att du känner dig som fångad i en rävsax. Du är inte ensam om det. Och så skäms du för att inte kunna välja...

Nu hoppas jag att du haft en lugn natt och åker till kära bror eller annan trygg plats när dagen kommer. Och att du gör ditt bästa för att lägga skammen i första bästa sopkorg närhelst den dyker upp. Kram / mt

"Jag gillade inte pappa när ni blev ovänner förra gången"

Idag sa flickan plötsligt i bilen "Jag gillade inte pappa när ni blev ovänner förra gången" och efter lite öppna frågor om vad hon menade, hur hon tänkte osv så var det att hon blivit rädd, att pappa varit dum osv... Svider.

Återkommer till rubrikvalet längre ner...

Ja, Lelas: skammen i mig är djupt rotad: under våra år tillsammans så skämdes jag i början över att jag levde i ett förhållande som gjorde mig så lycklig, men som också kunde trycka ner mig så, och skammen låg ju i att jag alltid försvarade/sa att allt var bra. Till och med på en rak fråga om sambon slog mig svarade jag övertygande nej (trots att han då hade slagit mig, något som inte händer längre). Och skammen har varit kvar, men är idag vänd till att skämmas över att nu har jag berättat för en del om hur det är, men ändå stannar jag...

Lelas, du stärkte mig idag: när jag läste dina ord om mitt hot om att separera och hur han kommer bara se det som tomma ord så kände jag att jag måste stå på mig. SItte roch laddar precis nu för att säga till honom att jag imorgon kommer bo hos brorsan ett tag (orkar inte nu säga att jag inte kommer tillbaka, eller i alla fall inte planerar att komma tillbaka).
Om du visste vad dina ord var viktiga, Lelas!! Just idag tog de skruv så otroligt!

Sorgsen, så rätt du har:
Nästa gräns? Min samtalsterapeut ställde mig frågan vad som skulel krävas för att jag ska lämna och det är tragiskt för jag har ju så många gånger bestämt mig för att lämna och sedan inte följt det. Jag har ingen gräns längre, för alla mina gränser har bara flyttats bort, jag har passerat allt, så det är för sent: jag måste lämna nu.

Mt: Jo, alla är delaktiga, alla bidrar, men sambon är såå snabb med att tala om att han bidrar med allt det positiva och jag med inget, jag försöker ta upp att han inte helelr verkar nöjd, men han tar bara upp att han vill leva med mig... eh...

Innan vi träffades så hade jag bestämt mgi för att leva ensam resten av livet, eftersom jag blivit bränd i en tidigare relation.
Jag brukar var väldigt säker på vad jag vill och hur jag tänker, men i relationen är allt tvärtom... Vet verkligen inte varför?

Jag vet som du skriver att "barn klarar av att kissa vid vägkanten, begära mat när de är hungriga och att ha "fel" jacka enligt årstid och väder", men det är just vad som händer när de säger att de behöver kissa, äta eller fryser: ibland går det bra, ibland blir pappa väldigt arg och gapar om att "du kissade ju förut, eller vi har ju ätit... Det gör ont.

Nu kommer han hem och nu ska jag säga något... puh. Smårädd. Lycka till, till mig själv, kära N!!

och lyser "för alla som behöver". Det är många. Vi tänker särskilt på dem vi känner (till).
Också på dig... Allt gott, typ solsken, bra TV och choklad med saltlakrits - i väntan på ljusare tider:)
/ mt

Den kommer kräva sin egen lilla avvänjning..
Bästa är att barnen inte gillar, den är min!

Va, finns det Marabou med saltlakrits? Måste testas. Jag kanske skulle åka och handla lite? En av alla fördelar med att vara nykter är att man alltid är körklar.
Kram NN

Jag gillade det där med att "Fröken bestämmer och det känns bra"
Hehe.
Frk

hmm... blev tagen, du klev liksom rakt in i mitt rum, med orden riktade till mig. Orden du skrev är precis rätt och jag tänker att du läser mig.

Santorini, jag vill verkligen fånga dagen, jag är i hårt arbete när det gäller detta :)

Tack båda...

det är bara sej själv man kan ändra. Uttrycka sin önskan om förändring och hoppas att den andra vill vara med. Annars får man ta ställning till hur man ska göra. Nu har vi kanske förändrat det vi kan? Slutat dricka. Det ger oss utrymme till utveckling. Vi kräver mer nu än att bara låta tiden gå. Jag känner oftast en lycka över de fantastiska möjligheter till förändring som jag fått för egen del genom att bli nykter och acceptera att jag är alkoholist. Det kan ju kännas för jävligt ibland att det har tagit så lång tid att komma till insikt men det faller under första raden "acceptera det jag inte kan förändra". Gjort är gjort och nuet är det som gäller. Här idag kan jag göra skillnad. Fånga dagen.

och en sak i sänder räcker. Det viktiga är att vara i rörelse... och gärna i en riktning som känns rätt. Kram / mt

Kul att du kommit till beslut om att ta jobbet Dompa!
Det är nog så att det är bara att tagla på. Men det är just det där när det blir lite dricka av så blir det gärna mer en ett glas/ burk/ flaska kan lätt bli 20 kalla!
Det som är jobbigt är när man kommer på sig själv.
Men men det är bara att vara vaken och känna igen situationen!
Läste i din tråd när ni sov på stranden, måste ha varit en härlig upplevelse.

Kämpa på!

//Paron//

era barn har - Lovechild och Strawberry. Vad heter Lillkillen på kärleksspråk?
sign: nyfiken

mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.
Astrid Lindgren

-

...apro på förändring i relationen. Jag har så sakteliga kommit till ordentlig insikt om att det är bara mig själv jag kan förändra. Jag kan önska förändring hos någon annan men om den personen inte vill det själv så måste jag återigen gå till mig själv och ställa frågan om jag accepterar läget som det nu är. Att ta ställning för någonting och stå för det är något jag lär mig nu, att välja istället för att bara låta tiden gå. Kan jag acceptera att ha det så här? Ser jag någon förändring?

Bara en tanke som dök upp här, önskar dig såklart lycka till med din förändring hoppas ni får det bra! Här får jag nog också ta och skriva ned sinnesrobönen:

"(Gud) hjälp mig att acceptera det jag inte kan förändra; ge mig mod att förändra det jag kan; och förstånd att inse skillnaden."

...hålla med Mulletanten!

Bra också att lillkillen får se själv. Trist att hon inte tog sig i kragen och kom och hälsade på er om hon inte ens kan skylla på ekonomin. Förmodligen hindras hon, när hon är nykter, av skammen. Nå, vi har alla varit där och vet att man måste vilja själv. Vill man inte så blir det ingen förändring. Men fy fasen, halka omkring i bil med byfyllot... bergis hade de druckit också. Så himla sorgligt.

Jag tycker du gör rätt och du kan vara stolt över att dina små har dig nu. Jag tror man kommer långt med kärlek och omtanke, det är svårt att vara förälder men om vi bara visar att vi älskar dem så blir det nog människor av dem med. (var det inte Astrid Lindgren som sa nåt åt det hållet förresten??)

...skulle jag verkligen behöva göra. Börjar lite smått med att använda mig av ståbordet på jobbet ;-)
Hur går det för dig i ditt nya liv, blev det lägenhet, trivs du bra där?

Själv brottas jag med tankar på hur man ska lösa den där logistiken sälja hus/skaffa 2 nya boenden, utan att vi ruinerar oss. Är ju enklare om en kan bo kvar men det kommer ingen av oss kunna att göra. Ja, ja, det löser sig väl det med. Hoppas du har en bra dag idag, kram!

-

Har just börjat på en roman av Helena Henschen. Den heter I skuggan av ett brott och handlar om de s.k. von Sydowska morden som tydligen var en stor händelse i Sverige på 30-talet.

Helt oväntat dök dessa rader som jag kände att jag bara måste dela med mig av, upp. Rent spontant så känner jag att detta nog är helt riktigt, så här är det. Vilken bättre plats att lägga detta på än filosofiska rummet? tänkte jag då. Önskar att jag själv kunde få praktisera detta oftare. Ibland när jag sätter mig i min läsfåtölj somnar jag bara fast jag så gärna vill sitta där och ha det skönt. Kanske är det hjärnan som längtar efter en sådan "avstängning" som beskrivs här?

"Ibland känns det nödvändigt att utsätta sig för ensamhetens tråkighet. Även när den är självvald drar den all kraft ur armar och händer, och när vinterns elavbrott avlöser varandra välkomnar jag dem. Jag kan sitta kvar i mörkret och vänta utan otålighet för jag vet ändå inte vad jag ska ta mig för. Om avbrottet är långvarigt, vilket ganska ofta är fallet, somnar jag i stolen och vaknar plötsligt med ett ryck när alla lamporna tänds och stereon och radion börjar spela och prata samtidigt. Dag eller natt när jag vaknar? De ser likadana ut på vintern och jag känner på kaminen för att få en uppfattning om hur lång tid som har förflutit.

Det är så här det brukar vara under de första dygnens ensamhet. Det är som om psyket måste ha tystnad och tid för att kunna aktiveras och sätta igång en skapandeprocess. Jag måste bort från vardagslivet med ständigt inkommande data som upptar utrymmet, en ström av intryck som forsar utifrån och in och kräver sortering, värdering och åtgärd, Det är först när slamret från det yttre livet avstannar som det uppstår en konvertering. Strömmen växlar riktning. Ur tråkigheten växer en rörelse från motsatt håll, inifrån och ut.

Det verkar som om tråkighet och skapande har med varandra att göra liksom lyssnandet på ingenting. En dag slår jag på datorn och tankar som jag inte visste att jag hade finns plötsligt bara där och vill bli nerskrivna. Jag finner sammanhang som jag tidigare inte sett och uppfylls av ett flöde av bilder. När elektriciteten bryts igen, står en fylld fotogenlampa på bordet intill soffan. Jag trevar efter tändsticksasken som jag har lagt bredvid den och kryper upp med ett block och en penna i fickan, jag är beredd och ingen tid får förspillas. Elavbrottet kan vara hur länge som helst men jag somnar inte. Hjärnan är på högvarv, andarna har vaknat och all tråkighet är bortblåst."

Jag inser när jag läser runt..Att jag är så himla dålig på att prata i jag-form. Att tala om vad jag behöver. Egentligen har jag verkligen gjort mina försök; jag har deklarerat redan för några månader sedan att jag ville prata med honom då, den helgen....ingen tid avsattes då från hans sida och sedan har det inte blivit något av detta samtal. Jag skrev ett brev i jag-form..detta brev är inte öppnat och läst ännu... Jag har så svårt att prata med honom- skjuter hela tiden upp det och lägger det åt sidan och försöker leva som om problemet inte finns. Gör det jag själv vill göra och involverar inte honom så mycket i mitt liv- han har ju sagt för inte så länge sedan att han inte är intresserad av vad jag gör eller hur jag har det.
Jag vet ju att det inte går att trycka undan allt detta hur länge som helst. Så som vil lever är inte ett samboförhållande.
Jag hade faktiskt bokat en tid på min bank igår för att gå igenom min ekonomi. Att få lite klarhet i hur jag skulle klara mig vid en separation, vilka möjliga boenden jag skulle ha råd med osv...
Tyvärr blev min kontakt på banken sjuk men jag har en ny tid i början av mars.
Ett steg i taget och en dag i sänder.

Läser om din kamp... Du gör det bra.
Att prata JAG-språket är nog väldigt viktigt.... Det måste jag bli bättre på.
Jag följer dig och det du skriver.

Ville bara titta in och säga att jag följer dig i dina tankar!
Kram

Blir så glad när man ser vilken utveckling vi går igenom,härligt tjejer :-) Kramar//Kalla