Senaste kommentarerna i forumet

Hej vänner!

Idag fick jag och min pianoman en påminnelse om hur det kan gå.

En vän till oss lever ihop med en nykter alkoholist. Han har varit nykter i ca 4 år. Och idag har han talat om för sin fru, vår vän, att ha tänker gå på krogen och dricka ikväll.

Hon har svarat att om han gör det så kan han vända i dörren när han kommer hem.

I ungefär ett halvår har vi märkt att de inte har haft det så bra, och redan för flera månader sedan sa min man att han funderade på om den där killen är på väg mot ett återfall. Och nu detta.

Det visar, igen, att nykterheten är en färskvara och att ett återfall inte kommer ur tomma intet.

Mina tankar är hos vår vän ikväll.

/H.

Tack för peppen båda. Jag vet faktiskt inte vad jag ska hoppas på av framtiden. Jag inser bara att jag vore en riktig pajas till man om jag inte tog mitt ansvar och ställde upp för frun i det här läget, trots att det är hon som sagt att hon inte har några känslor, och trots att jag ändå i slutändan riskerar att bli lämnad. Igen. Som jag har förstått det är det troligtvis så att hennes flykt från mig, och vilja att lämna precis allt i vårt gemensamma liv, beror på att jag ger allt det som varit svårt under åren, allt det hon inte tagit tag i och bearbetat, ett ansikte. Alltså det hon vill fly bort från. Men på ett djupare plan är det inte mig hon flyr ifrån utan det är flyktbeteendet i sig som är var skon klämmer, och det är det här hon inte förstår. Varför vill hon fly? Vad är det som får henne till det?

Jag har förstått att hon under den kommande terapin, när knutar löses upp, och hon bryts ner till att vara helt avskalad av de tunga insikterna, kommer att bygga upp sig med de stenar hon vill ha kvar. Och där finns kanske min chans när hon börjat förstå att hon själv hela tiden har haft ett ansvar för sina handlingar, men som hon valt att projicera på mig för att slippa ta itu med sitt eget beteende. Jag kommer att finnas där för min fru, för det är henne jag vill ha. Jag hoppas att hon låter mig vara med bara. Om inte, så kämpade jag och förlorade, och med den insikten tar jag mig lättare vidare.

Tack för peppen båda. Jag vet faktiskt inte vad jag ska hoppas på av framtiden. Jag inser bara att jag vore en riktig pajas till man om jag inte tog mitt ansvar och ställde upp för frun i det här läget, trots att det är hon som sagt att hon inte har några känslor, och trots att jag ändå i slutändan riskerar att bli lämnad. Igen. Som jag har förstått det är det troligtvis så att hennes flykt från mig, och vilja att lämna precis allt i vårt gemensamma liv, beror på att jag ger allt det som varit svårt under åren, allt det hon inte tagit tag i och bearbetat, ett ansikte. Alltså det hon vill fly bort från. Men på ett djupare plan är det inte mig hon flyr ifrån utan det är flyktbeteendet i sig som är var skon klämmer, och det är det här hon inte förstår. Varför vill hon fly? Vad är det som får henne till det?

Jag har förstått att hon under den kommande terapin, när knutar löses upp, och hon bryts ner till att vara helt avskalad av de tunga insikterna, kommer att bygga upp sig med de stenar hon vill ha kvar. Och där finns kanske min chans när hon börjat förstå att hon själv hela tiden har haft ett ansvar för sina handlingar, men som hon valt att projicera på mig för att slippa ta itu med sitt eget beteende. Jag kommer att finnas där för min fru, för det är henne jag vill ha. Jag hoppas att hon låter mig vara med bara. Om inte, så kämpade jag och förlorade, och med den insikten tar jag mig lättare vidare.

Det är en bra idé tror jag, att ta reda på vad som finns för behandlingshem. Det blir nog enklare att vara konkret i dina krav om du själv vet vilka alternativen är.

Var rädd om dig, vännen!
/H.

i snövädret. Mullegubben är på AA med ansvar för lokalen och mötet - han fick nycklar idag. Känns fint, jag är stolt över honom!

Haft en bra dag på jobbet, har kunnat bidra till bra lösningar och fått några goa kramar. Känner att jag får mycket uppskattning och kärlek där - när det finns ett ögonblick för att stanna upp och ta emot.

Nu ska jag öppna nedersta lådan i mormors spegelbyrå och ta fram Lisa Larssons Adventsbarn. Dom hör till - de ingick också i mitt lilla flyttlass då för snart två år sen. Idag är det snö här och när jag pulsade till bilen i morse kom jag ett ögonblick ihåg hur jag pulsade i snön när jag bar ut grejer den där natten mellan 5:te och 6:te december 2010. Det känns oändligt länge sen fast en del minnesbilder är nära. Så mycket har hänt under de här två åren. Tack och lov att vi vågade välja att komma hem igen, adventsbarnen och jag:)
Nu ska de få komma fram och stå på sin rätta plats ända tills året vänt och ljuset kommer tillbaka. / mt

Så var då fredagskvällen här. Har varit ledig idag och åkt till IKEA och köpt badrumsskåp som jag monterat. Bra att skingra tankarna och tiden rinner på. Fredagen är den mest kritiska dagen och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade efter en stor, kall öl just nu. Är både hungrig och törstig och det är farligt. Ska dock äta en tidig middag och då brukar suget minska betydligt.

Vet ju sedan tidigare att de första två till tre veckorna är värst. Ska bara ta mig igenom dessa veckor. Måste bara sedan vara vaksam för det är lätt att drabbas av högmod. Man känner att man "klarar det här" och då är det inte långt borta till första glaset.

Hur som helst är jag i ganska bra fysisk form men känner mig väldigt sliten. Längtar efter sol och värme och mental avkoppling. Det är otroligt vilken svårbesegrad fiende alkoholen är egentligen. Kampen tar liksom aldrig slut. Längtar tills den tid kommer då jag ska slippa tänka på alkohol dagligen och stundligen.

Jag önskar er alla där ute en trevlig fredagskväll
Tjalle

Haha...Villervalle...du är för skön. Dessutom en sann vän som faktiskt verkar bry dig om dina polare. Vill att de ska må bra psykiskt och fysiskt...jag uppskattar det. Men, men lite trög som jag är så måste även denna karamell sugas på ett tag. Men ärligt talat så fick du mig till att bestämma mig för en krogrunda med bästa barndomspolaren ikväll. (Ja...han dricker men på ett sydeuropeiskt sätt, blir nog inget problem för mig där...jag ska ju inte slicka honom i ansiktet!) Nu tror jag ju inte att jag kommer hitta en ny "kompis" redan ikväll. Men jag inser att jag måste ut i vimlet...då risken att ngn bara kommer och ringer på min dörr är obefintlig. Återkommer! Ha det gött VV! Givetvis resten av Forumkavalkaden med! /R

kväll på mötet Stigsdotter. Mullegubben åkte iväg nu med nycklar och ansvar för lokalen och mötet. Stolt var han och stolt är jag. Ska elda brasa och fredagsmysa. Kram fina du! / mt

Är detta verkligen samma karl som skrev sitt första inlägg 8 november? Känns inte så. Var stolt över dig själv...att du vågade ta hjälp. Önskar dig en riktigt bra helg...din smärte fan ;-)! /R

är det underbart med sådana tillfällen när man får aha-upplevelser :-)

Och jag ska gå på ett AA-möte ikväll, det brukar bli trevligt, bara glada tjejer, mycket skratt. Är ju inte meningen att jag ska sitta här och propagera för AA men här är en liten vink om hur det fungerar:

Häromdagen blev jag sur på och fortsatte hela eftermiddagen att gräma mig över min chef. På eftermiddagen bestämde jag mig för att gå på ett möte. Det kändes som att jag behövde det då! Det var nog första gången jag känt detta behov. På mötet hörde jag en delning som fick mig att inse att jag beter mig "alkoholistiskt" även i andra sammanhang än där alkoholen är inblandad!

När min chef sa saker slog jag nämligen dem ifrån mig, kom med bortförklaringar och gjorde allt för att hon skulle känna att hon hade fel. När vi skiljdes åt tänkte jag "undras om hon köpte det där?"...känns detta beteende igen? Jag gjorde i alla fall det när jag hörde mannen på mötet beskriva hur han brukat bemöta omgivningens ifrågasättande av hans drickande! Sen berättade jag själv om den insikt jag nu fått och vips var jag inte längre sur på min chef - felet låg ju faktiskt hos mig själv! Det där sura, griniga, tycka-synd-om-mig-själv-tänket gör ju gärna att jag vill trösta mig med ett glas av något.

Detta var ett litet exempel ur verkligheten :-) Precis som forumet egentligen, man delar med sig till varandra av sina erfarenheter - enda skillnaden är att man ser varandra! Hoppas ni alla får en skön helg. Själv ser jag fram emot en gräsänkas lördagskväll UTAN vinflaskan!

Det är skillnad det från någon knapp månad sedan!
Njut, och sträck på dig...
Det är du som gör det!
...och klart vi läser. Jag suger i mig varje positiv klang i ditt inlägg.
Vi finns här i med- och motgång, ju!

Skön helg önskar
Tilde

Trollet och Andreas!

Så jag samlade på mig mod och energi idag
...beslöt mig för att fixa två saker som jag bara skjutit framför mig, för de kändes besvärliga och svåra. Oron fanns där men NU...Känns det riktigt bra. Det gick galant :)

En klar i knoppen-helg önskar jag er alla!
;)

Jaha, fredag och jag kommer vara nykter i helgen. Lovar antabusen.

Ärligt talat mår jag strålande. Snart fyra veckor och gensvaret från sinnet och kroppen är mer än jag någonsin hoppats på (jag väntar dock på bakslaget).

Det är en ynnest att inte KUNNA dricka, jag slipper bry mej så länge jag ser till att lösa upp det där lilla pillret. Den befarade nyktra ledan och rastlösheten peakade efter en vecka, nu är det mest positiv energi istället. Halvmilen jag släpade mej runt för en månad sen har blivit en enkel mil, och kroppen sex! kilo lättare.

Visst - nyfrälst och med hjälp av antabus - men efter alla bedrövelser jag skrivit tänkte jag dela med mej av något positivt.

I många år har jag funderat på (efter tusen misslyckanden att hålla upp) att testa antabus men hela tiden slagit bort tanken eftersom det kändes som ett slutgiltigt beslut - då är det banne mej finito med drickandet också. Ett framtida liv utan sprit kändes...totalt omöjligt, på många vis.

Men för tillfället känns det självklart att fortsätta utan sprit. Dom positiva effekterna är helt outstanding. Hunnit med mer på jobb än på det senaste halvåret, är pigg, pådrivande och orkar ta initiativ. Gladare och uppskattar min omgivning, alla omkring mej ÄR inte idioter, en pytteliten del låg nog hos mej också:). Och har jag inte ens nämnt familjelivet!

Sen får jag se hur det låter när jul och nyår drar in. Har fortfarande svårt att hantera omgivningen och dess förväntningar på att jag brukar dricka. Men den tiden...

Så brödrar och systrar därute - det finns hopp!

En skön helg på alla som orkar läsa!/Putte

Vad duktg du är. Själv är jag inne på min 18 dag. Det går
upp och ner men must upp nu
Ha det bra
Anel

Min värld, sedd genom dina ögon? ;-D

Live and kicking.
Känns skönt, jag KAN besegra världen.
/A

tack viktoria !!!

Jag gillar din kram jättemycket :-)) Den lyfte mig idag när den kom bara sådär helt oförhappandes !

Det är det som är så fint med kramar, de behöver ingen årstid eller speciella tider, de kan bara vara och leva just idag :-)

Bamsekram tillbaka ♥

Okej, ingen 1:a adventskram till dig då, din julsuris;-) Men kanske "bara" en kram då? För kramar gillar du ju! Kraaaam

Vad skulle jag göra utan er? jag behöver påminnas om och om igen att inte ta för mycket ansvar.

När jag pratade med honom sa han att han tänkte sluta, men frågade strax därefter om jag verkligen inte tolererade någon sprit hemma, inte ens dela på en flaska vin?!!

Han har nästan alla sina saker kvar här och sociala försäkringar etc. Ingen egen bostad, varken här eller där. Hans syster kan möjligtvis ordna lägenhet där. Antagligen kommer han förr eller senare att vilja komma till Sverige igen. Jag har många ggr varit på väg att själv leta bostäder där jag bor, men inser då att jag håller på att gå över gränsen.

Vad jag tänker göra nu är att ta reda på om det finns behandlingshem här som kan ta emot honom på en gång. Sen är allt upp till honom själv. Nu tycker ni säkert att det kan han själv göra, men var ska han bo under tiden? Jag vill verkligen inte att han bara dyker upp här. Jag är inte tillräckligt stark för att kasta ut honom på gatan. En del av mig vill fortfarande att vi ska vara tillsammans. Jag har sagt att kanske om några månader, men det förutsätter ju att han verkligen gör ett försök.
Ska kanske ta mig till FH när jag är mer ledig från jobbet. Försöker oftast klara mig själv i det längsta.

Hej Fenix, en hälsning och varm kram till dig! Känns så fint att läsa dina rader och om det lugn som verkar infunnit sig. Ja, läskigt. Finns ju trots allt en poäng med att inte synas och bli bedömd utifrån vad betraktaren tycker sig se rent visuellt. Samtidigt, så länge nu har vi delat den skriftliga versionen av varandra, att bilden kanske är så pass väl förankrat att det inte "förstör" något att ses live. Har inte bokat ännu men hoppas kunna göra det. Önskar dig en fin 1:a advent/Victoria

Fredagshälsning och varm kram till dig A. Ett litet boktips, har just börjat läsa Åsa Mobergs "Väninnorna och jag", om kvinnlig vänskap genom alla/olika åldrar. Har inte hunnit så långt (någon avbryter hela tiden) men tycker om hittills! Tänkte på dig.
Hur tänker du kring kommande forumkonferans? Jag skulle nog gärna komma som det känns nu. Men en hake är att Stockholm ligger så avsides ;-) jag måste i så fall resa på fredag och hem på söndag. Kanske kan jag inte lämna R 2 dygn. Måste fundera lite. Just nu (5 månader igår)är hon ganska känslig och behöver tanka mammakropp och mjölk med ganska täta mellanrum. Men det kanske är helt annat om ytterligare två månader? Hur vet man det? Kommer inte att fråga på "familjeliv", litar mer på mina alkiskompisars omdömme här faktiskt, hihi. Alternativet är att ta med familjen och låta dem roa sig själva på lördagen, men helst vill jag åka själv.
Ska tänka lite till/Victoria

Skönt att ha dig i faggorna, kikar förbi det filosofiska rummet senare.
Om det fins eller går att ordna vill jag gärna ha en panna java och några skinkmackor.
Du är lite av den goa morsan man kan vända sig till när det känns jobbigt.
Nu är det helg, världens bästa jobbar så det blir jag och killarna. 10 ocb 12 år, ikväll blir det
" Texas Longhorn“, gott!
Önskar alla en god helg nu, nu skall kramas kudde
Natti natti/A

är ju inte så dumt, så jag skulle vilja föreslå en del saker för dig min käre Dompa. Efter uppbrottet i min andra relation för 10 år sedan så kände jag mig ganska ensam, men jag började så smått umgås med en del tjejer bara för att ha någon form av social kontakt och faktum är att jag alltid har haft lättare för att umgås med tjejer. Jag vet inte varför, men det är mer prestigelöst på något sätt. Så sagt och gjort, jag hängde på en veckas skidsemester som den ende killen bland 5 tjejer och jag kan inte påminna mig att jag har haft roligare i hela mitt liv. Det var absolut inget raggande eller sexuellt umgänge utan bara samvaro och du kan ju tänka dig själv hur det är att sova i samma rum som 5 uppspelta tjejer. Jag skrattade så jag grät mest hela tiden.

Sen är det ju en annan sak att man har vissa naturella behov som pockar på emellanåt. Jag tror det bästa är att hitta en Knull Kompis med någon tjej som är likasinnad. Eftersom jag har bott utomlands under långa perioder så har jag testat olika vägar att lösa detta problem och jag kan direkt säga att gå till prostituerade är det absolut sämsta. Jag har gjort det ett par gånger men det skäms jag faktiskt för eftersom det är att sänka både sig själv och tjejen till en väldigt låg nivå och ger ingen som helst tillfredsställelse. Bättre är då att bli kompis med någon go tjej som man kan ha kul ihop med utan att man därför behöver bli sambo eller gifta sig, och jag har haft flera tillfälliga förbindelser i olika länder där jag direkt har deklarerat mina avsikter från början och det har funkat jättebra och en del av tjejerna träffar jag fortfarande ibland när jag är på besök, om inte annat för att prata lite och äta något gott tillsammans.

Dompa, med åren har jag lärt mig att inte ta livet för allvarligt utan istället titta på hur jag kan njuta av livet som det är just nu. Unna dig ett par timmars helkropps massage ibland med samtidigt lyssnande till någon skön musik. Det har jag börjat med efter 50 år och det är helt fantastiskt. Man blir som en ny människa.

Några inputs från VV

Vad tråkigt Nilali! Det verkar som om din man antingen inte fattat hur allvarligt det är, eller retas med dig..
Jag förstår att du tycker att det känns tungt just nu, eftersom du befinner dig i ett "får inte" dricka.. När du så småningom kommer till ett "jag vill INTE/behöver inte" dricka, så blir det lättare..

För mig är det numera en lättnad, att jag när jag får ett sug (jodå, DET förvinner inte automatiskt)kan känna, nej, jag b e h ö v e r inte det där glaset.. Jag "kan", men jag vill inte!

Jag tror att bl.a stigsdotter (och säkert fler) har skrivit om just detta, att när man på något sätt förlikats med att man inte vill dricka istället för att kämpa med ett "får inte dricka", så blir det lättare..

Kram / trollis