Senaste kommentarerna i forumet

Gott att höra att du älskar ditt helnyktra jag...för det innebär ju att du älskar dig själv för den du är :-) Något vi alla strävar efter.
Men håll med om att man/jag/vi är ganska korkade som häver i oss något som gör oss till en person vi inte vill vara.
Tänk om allt vore lika lätt i praktiken som det är i tanken... För rent logiskt så borde vår egen självbevarelsedrift sätta stop för att vi förgiftar kroppen med något som faktiskt bryter ner oss både fysiskt och psykiskt.

Jag försöker jobba mycket med mina tankar, försöker resonera med mig själv och ställa mig frågan...är det bra eller logiskt att göra detta...?
Oftast tror jag att man vet så väl vad som är rätt eller fel. Men så sitter de en liten djävul på axeln och säger att du är värd detta...eller "en gång är inte så farligt" osv... Det är då jag vill ge den lille f . . på axeln en fet rak höger, genom att tänka tanken...är det här logiskt eller bra för mitt liv?! Åh svaret har jag ju redan..

Nu är det färdigtänkt för idag ;-)

Godnatt /TP :-)

Aldrig för sent! Just nu känner jag också att jag inte vill kasta bort en enda dag resten av mitt liv på alkohol. Välkommen tillbaks!
Gurra, som älskar mitt helnyktra jag just nu

att läsa om dina erfarenheter. Håller med jonteper om att du ger hopp att den fina känslan jag har nu inte ska försvinna. Snart är det tre veckor sedan jag satte på korken, och det är ingen överdrift att påstå att jag känner en slags lycka varje morgon jag vaknar och njuter av att bara vara nykter och klar i huvet. Visst tänker jag ibland på alkohol, men precis som du ser jag den som en riktig fiende, och bara en gång har jag haft ett slags sug att vilja dricka mig redlös, men det gick fort över. Normaldrickare varken kan eller vill jag vara. Till helgen ska jag på bröllop, det ser jag som en utmanande strid med hr alkohol som jag är helt säker på att vinna. Och jag ska njuta mer än vanligt på söndag morgon när jag förmodligen är en av få som vaknar med ett klart huve.
Ha de
Gurra

Imorgon är det dags för den första anhörigträffen efter sommaren.

Jag märker att de träffarna har en effekt på mig som sträcker sig över längre tid än själva träffen... Alltså, jag märker att jag flera dagar i förväg börjar fundera på hur jag har det, vad jag vill säga, vad som har hänt och inte hänt sedan sist, hur mitt liv ser ut nu jämfört med vid förra träffen...

Sedan stannar naturligtvis intrycken kvar efteråt också, men det är intressant hur mötet påverkar mig redan innan det har ägt rum.

Jag ser fram emot att träffa de andra. Många av dem kommer jag att känna igen och några känner jag ganska väl. Jag hoppas att de har haft en så bra sommar som de trodde att de skulle få. Förra gången vi träffades var alla fyllda av framtidstro och förtröstan, och jag hoppas som sagt att deras drömmar blev verklighet.

Och så kommer det att vara en hel del nya deltagare. De brottas med exakt samma saker som vi andra har gått igenom, och antagligen är deras kroppar och själar helt i uppror bara av att vara i en miljö där de inte kan hålla uppe sin vanliga fasad. Vi ser ju rakt igenom varandra, vi medberoende... Och det är både underbart och fasansfullt på samma gång.

Hur som helst - det skall bli skönt att komma dit imorgon. Och vet ni? Imorgon är det ett år sedan jag skapad mitt konto här på forumet. Grattis till mig för att mitt liv ser så otroligt mycket bättre ut nu än då! :-)

Kram, alla!
/H.

Tack Victoria :-) . Känner att jag saknat orden och värmen här inne. Har dränkt mitt liv i arbete sen jag va här sist. Känner att jag vill hitta en balans på allt i livet. Vet hur jag vill leva, men tyvärr når jag inte riktigt dit. Det beror till en stor del på ett osunt förhållande till alkohol! Jag håller mig till helgerna, men det är absolut inte ok så länge jag MÅSTE dricka för att "klara av" en hel helg.
Jag vill kunna se tillbaka på mitt liv om 20 år och känna mig stolt! Stolt över att jag under året jag skulle fylla 40, började leva mitt liv efter de levnadsregler som jag vet gör mig väl. Lever efter den tron att det aldrig är för sent att ändra sig! Hoppas på ert stöd och att jag kanske kan hjälpa någon på vägen mot det vi söker!

Kramar TP

Vad jag känner igen mig! Har bara en månads nykterhet bakom mig, men oroligheten av sociala sammanhang som jag haft som "nykter" dagarna emellan berusningen har stort sett försvunnit. Mera att det hålet som jag haft inom mig som jag fyllt med alkohol, har blivit ett tomrum som jag fyller med meningsfulla saker, som bara att umgås med folk, göra saker med barnen, ja listan kan säker göras lång och jag hoppas att det förblir så.
Härligt att läsa att du känner så fortfarande. Lite orolig är jag att den känslan försvinner med tiden, men när jag läser vad du skriver fredde så ger det mig hopp för framtiden!

ha det gott!
jonteper

Härligt Fredde, och grattis till din nya tillvaro.

Härligt att "se" dig igen TP! Välkommen tillbaka...

det knallar på :-)

Ps Kommer neråt dina trakter 7-8 okt :) Ds

Tack Adde, hur går det för dig och hur mår du?

till din tid och välkommen i gänget !

I och med alla bra effekter jag upplever så ser jag faktiskt varje glas som en fiende, som kan ta bort den trygghet och glädje jag känner. Ser inga fördelar med att dricka just nu, och då längtar jag inte heller efter det "normala" drickandet.

Ja, jag är faktiskt överraskad av den effekten. Jag har alltid trott att jag behövt drinkarna för att dansa, eller prata obehindrat med nya människor.

Men det visar sig att det faktiskt är tvärtom!!

Jag kan idag se dans som något ofarligt och roligt, istället för något som kräver bara en drink till. Och tryggheten i att prata sunt och logiskt har gjort att jag mer än gärna pratar med okända eller liknande, på ett sätt som är tio gånger roligare än när jag var onykter.

När man var onykter så sket man liksom i om det gick bra eller inte, nu istället som nykter vet jag att det går precis så bra som jag själv gör det till. :)

tillbaka !

...och vad positivt att du vågar mer i sociala sammanhang - detta är annars något som jag tror att jag kommer att sakna, det "mod" jag får av att dricka men det kanske är tvärtom.

Och du har inte ens en önskan om att dricka "normalt"? Det låter mycket bra, längtar tills jag själv kommer dit :-)

Nu har drygt åtta månader passerat, och jag vet inte om jag fortfarande upplever mig nynykter, eller vad man ska säga.

Men fördelarna fortsätter att uppenbara sig för mig så otroligt starkt. Bara en sån sak som sömnen, att känna äkta sömn, aldrig vakna svettig och outvilad.

Bilkörningen och fysisk aktivitet är alltid knivskarp, aldrig tankar på att man fortfarande är trött sedan helgen...

Andra aspekter som att jag är mindre sjuk, inte gått upp i vikt trots mycket godis/mat, vågar mer i sociala sammanhang, uppskattar tid med barnen så otroligt mycket mer och tänker mer sansat är positiva effekter jag aldrig trodde skulle bli så tydliga. Nu låter det som jag är religös. :)

Trots en svår skilsmässa med barn inblandade så känner jag att jag har kontroll, ett lugn och ett värde på tillvaron som vida överskrider alla gångna tiders lördagskvällar eller grill med öl.

Åtta månader har gott och jag är så glad, och lyckligt lottad, att jag inte känner något sug eller önskan om att dricka "normalt".

Blir glad att se att min tråd lever fortfarande. Har inte läst igenom allt än, men hoppas det gått bra för er mina vänner.
För mig har det gått bättre än innan, men jag är inte framme än. Detär väl därför jag har sökt mig hit igen. Vill leva ett liv med kvalité och det gör jag inte så länge alkoholen finns med i bilden. Ska göra ett allvarligt försök till att bli helt fri från det som drar ner mig både fysiskt och psykiskt.
NU FORTSÄTTER JAG MIN RESA....

Kram TP

Du beskriver allt så bra! Jag blir glad o peppad och tårögd när jag läser vad du skriver. Jag älskar när du beskriver din kropp som två delar:) Så är det. Vilken del är starkast undrar man? Jag kämpar varje dag. Idag är ännu en nykter dag för mig. Underbara liv. Inget planera, fixa pengar, ljuga osv. Så skönt!! Är en terapi i sig. Tack för kloka ord Berra!
Drutten

Trött, frusen, bakis... Nej, det går verkligen inte att dricka normalt. Om tillfälle ges så tar jag ett glas till. Och ett till. Sedan ytterligare ett. Sitta på jobbet, glansögd och sömnig. Bävar för att han där hemma ska lyfta på vinkartongen idag när han kommer hem. "ja, jovisst, jag tog två glas, du tog väl också ett par, ett gäng skvättar i köttfärssåsen hade du väl också? Jasså inte, ja då är det väl jag som druckit upp det mesta då :-/

och jag som hade tänkt försöka masa mig ut och gå/springa idag... bläh för den som är jag just nu. Fram med fotbojan eller snarare källarnyckeln, den där sidan av mig som inte sköter sig skall låsas in!

Måste kommentera där du skriver att frugan BIB håller på att jäsa för den stått så länge:) Skrattade gott! När jag drack BIB var det knappast någon risk:) Hejja din fru!!
Kram

om söndagskrönikan Berra! Håll tag i livet också! / mt

Jo, jag brukar ju göra sån't, vanemänniska som jag är...
I mitt "nya" liv så åtgår det mycket tankeverksamhet över det som är förgånget i närtid...
Jag reflekterar helt enkelt, det här var bra, det här var dåligt, eller mindre bra som det också heter...

Saker och ting händer hela tiden i mitt liv, och det är viktigt att jag har en återkopplng och försöker se lite positivt på det hela, och så är mina helger, som oftast...
Inte alltid jag är på topp, men försöker se på min framtid med tillförsikt, ibland brusar jag upp och blir förbannad på mig själv, hastar och slarvar...för vad?, mer tid till att slappa kanske..
Slappandet har blivit en viktig sak för mig, det är då jag "återkopplar", lugn och ro skulle man också kunna säga, men aldrig speciellt länge, både jag och frugan hetsar mig...

Hon måste verkligen hata att se mig ta det lugnt, om inte hon gör det samtidigt vill det säga.
Det blir mest på helgkvällarna framför TV'n, men vi kan ju aldrig samsas om samma program...
Igår var det något j*vla dravel (kärringfilm) och efter att ha tömt både batteriet på den bärbara datorn och allt godis på bordet fick jag nog, jag gick upp på övervåningen och rensade dotterns akvarium klockan halv tolv på lördagsnatten...ska du göra detta nu?, kom frågan...
Vad skulle jag säga, kör hellre ner händerna i den här gröna stinkande soppan, än fluktar något så vedervärdig skit som du tittar på...?
Nu sa jag inte det, men kan inte förmå mig att intressera mig för att se på en film där amerkanska kvinnor sitter och diskuterar storlekar eller färg på kläderna...
Jag skulle helst vilja se dem utan några kläder alls, eller där de kunde strypa varandra med dem så det blev lite mera action, ja vi killar/gubbar är nog funtade så...

Alkoholkonsumtionen då?, tja ett glas vitt på fredagen, och ett glas vitt på lördagen...
För frugan alltså...de dära BIB'arna tar nog aldrig slut för henne, de har nog börja jäsa på nytt...
Träffade även herrföreningen, det var öl och brännvin, tjo & tjim, men ingen fylla alls,
inte ens ett litet sluddrande och ingen vidarevandring på krogarna till småtimmarna heller...

Så visst har jag varit bland en massa alkohol, men inget som på något sätt har berört mig,
jag lever ett stabilt liv i min nykterhet, och det är väl kanske därför det ÄR stabilt..

Imorgon är den en fruktansvärd dag, den heter Måndagen, försöker se positivt på den, men jag vet oftast hur den brukar bli när jag återkopplar på den, en klassisk skitdag, så det så..

En natts sömn och börja snickra på den mentala rustningen så kanske den går smärtfritt...

Mitt liv är mitt, så länge jag behåller greppet om det...

/Berra

Heja dig, tekla!

Hoppas att det löser sig snabbt med boende för dig.

/H.

Jag är en stolt nykter alkoholist !

Viktoria skriver så bra på annan tråd om "jag", om den stora betydelsen att använda den benämningen på mig själv.

När jag började säga "jag" om mig själv så upplevde jag genast att jag fick ett egenvärde som jag inte haft tidigare. När jag pratade om mig själv som "jag" blev allting mera personligt och jag hade helt plötsligt ingen som helst chans att gömma mig bakom det anonyma "man". Den skillnaden har en enorm betydelse när jag pratar, delar, om mitt beroende, det går inte att gömma sig längre eller anonymisera mitt ansvar för mitt drickande.

Jag upptäckte också att jag väldigt snabbt lade mig till med att även i det "vanliga" livet använda, syfta till, mig själv som "jag". Och såg då att jag genast fick mer respekt för mina åsikter eller synpunkter eftersom det var "jag" som stod bakom åsikten och inte nån anonym "man". Det är också enklare för mig eftersom jag bara behöver ansvara för mina ord som den egna person jag verkligen är.

Jag är idag en egen person med en egen integritet och idag, till skillnad mot när jag var aktiv, känner jag att jag har möjlighet att ta plats och vara stolt över mig själv med de fel och brister som jag har. Jag är absolut inget helgon men jag gör så gott jag kan och efter bästa förmåga och så länge jag känner det så är jag stolt över mig själv.

Den stoltheten fanns inte i mitt aktiva liv och den försvinner omgående om jag tar det första glaset.

att läsa att du nu sätter ner foten och markerar din gräns ! Lycka till !