Senaste kommentarerna i forumet

Läste kloka ord som är klockrena på mig: "getting sober starts with working on your drinking but you end on working on your anxiety, anger, trauma, your nervous system, health issues, people pleasing, bounderies etc.
Jag är verkligen en people pleaser. Sätter mig själv i sista rummet och slår knut på mig för andras välmående. Just nu är jag ensam hemma med min hund och jag ska bara andas. Så jäkla skönt efter påskens begivenheter. Folk som kommit å gått, mat som har lagats, barnbarn som ska lekas med. Jag är så slut! Det värker i hela kroppen och jag skulle bara vilja sova i ett par dygn. Varför är dessa högtider så in åt bängen jobbiga? Funderar på att åka iväg till midsommar å sätta mig på en stubbe i skogen o bara vara. Ljuva tanke!

@Amanda L jag skogsbadar varje dag med min lurvelpälskling. Sitter på en stubbe och lyssnar på koltrasten. Går sådär med att inte kickstarta med kaffe. Vinet däremot klarar jag mig utan ff!🙏🏼

@Påvägmothälsa Jag vill också ha fler alkoholfria dagar. Fortsätter med mina böcker och byter ut en del enheter mot alkoholfritt eller vichyvatten i vinglas. Enklare så eftersom min partner inte är med på samma tåg (hoppas att han ska hänga på så småningom, men tänker inte ta upp frågan, det är något som måste komma inifrån varje människa).

God kaffemorgon allihop!
Välkommen @Carisie! Det låter som att du har en bra plan :-)
-5.5 grader idag, så nu har nog Dahliorna dött i växthuset. Jag tog ut dem dit i måndags när det var t-shirtväder...trodde väl inte att det skulle bli så himla kallt igen. Och idag ska det bli snö... Tur att man har gott kaffe och mysiga katter.

@Flarran Det där med mående är ju komplext. Vet inte hur andra ser det men omställningen. Från onykter till alkoholfri handlar ju om att man plötsligt får massa tid som kan kännas knepigt att landa i vad man ska göra med. Allt är så mycket vana. Jag kände ett vakuum innan jag landade. Tänker att så är det nog för många? Resan mot frihet blir lite Rockabilly emellanåt. Ingen rak väg precis.

Egentligen är det väl mest det som sitter i huvudet som sätter käppar. Det sitter ju inte precis i tån så... Vi har alla våra historier och lärdomar. Sedan blir det väl lättare som nykter att fatta hur man känner än som dingdong i alkomyllan.

En sak dock. Har haft en del vänner som kämpat. Inte hittat ut. Min lilla hobbyanalys av detta är hur väl man lyckas se framåt istället för bakåt. Där har vi så olika förutsättningar. Historia, personlighet mm.

Har funderat över flyktbeteende. De som har fly alt illa fäckta som mönster vid svårigheter. Alltså det där extra inre fightbeteendet. De känns mer benägna att drivas framåt. De som är mer avvaktande och väntar in verkar snarare titta bakåt. Ofta mer introverta i sin natur. Båda har sina för & nackdelar så menar det mer som konstaterande än jämföra vad som är bra / dåligt hos folk. Tänker att det handlar om man som person blir naturligt väldigt frustrerad av att stanna i dålig sits kontra att bli mer blase. Personer som bara måste rida ut hemskheter fort som attans för att de avskyr att fastna. Rädslan av det är en inre drivkraft som driver en. Alltså mer en personlighetsfråga än vad man varit med om som definierar grundförutsättning i vilken väg man naturligt tar. Tänker att det kanske krävs något extra inslag för att justera det som inte fungerar om man är en person som snarare väntar än för en som naturligt som fightas? Alltså att det krävs andra verktyg för dessa än de man kanske mer normalt pratar om vid flykt & fightasbeteenden. Hur skapar man incitament för förändring om en person i sin natur är mer avvaktande och introvert? Viljan kanske finns men inte drivet / naturliga fightbeteendet. Tror kanske det kan vara en fråga att försöka lösa för att hitta sätt att skapa hållbar förändring man mår bra av.

Tänk Sattva, hur bra du agerar ändå i det här.Jag är imponerad. Synd att han inte kan se hela bilden utan bara sin egen. Det är omoget. Man skulle önska att han hade någon utomstående som kunde hjälpa honom att se sammanhang.
Hur som helst tycker jag att du ska vara stolt över dig själv. Med facit i hand så kan man ju ofta se att det hade varit bättre att göra si eller så, men sanningen är ju att det kunde ha gjort saker ännu värre. Hoppas det ordnar sig till det bästa.

Herregud vad tiden går fort! 500 dagar! Respekt och grattis!
💐🎈🎉

Tacksamhet är svårt tycker jag. Och för den del allt det där som man borde känna… det ”rätta” att känna. Det får en bara att känna skuld över att inte vara glad, så jag tänker att man kan få vila i att man känner det man känner. Sen kan det ju finnas mer eller mindre tydliga orsaker till varför man mår dåligt och ibland finns ingen yttre orsak. Det är farligt för oss som har medicinerat med alkohol och jag tänker att man måste försöka vända det i tid. Jag håller tummarna för att ditt mående var en tillfällig svacka och att du mår bättre igen. Mår du fortfarande dåligt och har försökt de tanke- och rörelsetekniker som brukar tipsas om, sök hjälp. Det är inte ett normaltillstånd att vara så nere som jag uppfattade dig i ditt inlägg och det kan mycket väl ha kemiska orsaker. Så sköt om dig Aeromagnus.

Hejsan! Skriver nog för mycket och är lite för öppen om det motiga. Men det blir bara lite för mycket ibland och man börjar bli rätt trött på att det inte verkar vända och bli till något bättre. Har ju min envetna nedstämdhet och låga energi. När man drack jämt så suddades ju mycket ut liksom. Verkligheten den är som den är och det är väl något man insett nu så att säga.

Orkar inte som nykter göra mig till och spela nån solstråle alltid. Har i stort sett även tröttnat på att göra sånt som varit min grej liksom. Det som var att göra musik. Känner just nu ingen inspiration längre att ens pyssla med att komponera musik längre. Ska väl träffa nån nybakad allmänläkare som visst ska bli min fasta kontakt längre fram i april, och kan väl då berätta hur jag mår psykiskt, vad det nu ska tjäna till. För man har ju redan hos psykiatrin testat dessa experters olika piller.

Har väl kanske för närvarande en aning mer depression än vad man normalt har blivit van vid. Det är väl mest tomhet och meningslöshet man känner i sin vardag för det mesta. Det enda jag är riktigt bra på det är väl att bita ihop och stå ut med det mesta, vad det nu ska tjäna till kan man tänka. Men har gett mig faen på att vandra alkoholfri ända in i kaklet om så är.

Det är egentligen inte konstigt att man började dricka på det sätt som man har gjort, när man nu har haft möjlighet att nyktert analysera sin livshistoria så att säga. Det är mer konstigt att man faktiskt har stått ut med tillvaron så länge som man har gjort. Men nog är jag chill, kan nog inte bli mer sådan för då somnar man väl till där man sitter känns det.

Har allt materiellt som jag behöver för att gå runt och skulle inte heller orka med att ha en massa folk inpå mig att dras med. Blir bara stressad av sånt. Så om det i ett tidigare inlägg framstod som att jag jämför mig med andra och är avundsjuk, så är det inte så det var tänkt. Det var väl kanske mest en reflektion i stunden hur det kändes eller nåt sånt.

Men nog är det lärorikt att läsa många inlägg och även nyttigt och givande som egenhändig terapi att skriva av sig lite på detta eminenta forum. Så det är väl något som man kan fortsätta med att göra då och då när man liksom känner för det. Förresten, det var kul att ni tittade in en sväng här idag @Se klart och @Andrahalvlek. Har inget direkt alkoholsug nu och har nog i stort sett även lärt mig att sätta mig över sånt också, då drickande i sig väl inte ger nåt egentligen. Det som är det är, och det är väl onödigt att sitta och klaga för det kunde ju vara värre liksom.

Ha det gott!

Åh vad fint att googlandet och din ihärdighet lönar sig! Bra jobbat!!! Det är synd att ni inte delar ansvaret och att du ska dra även pappan i det här. Hoppas att han kommer loss och tar lite ansvar.
Hur går det för dig då? Att du är nykter vet jag, men det tar ju en del på krafterna att googla och bråka. Hoppas att du vilar också. Man får fokusera på det som går bra och jag önskar dig all lycka till på träffen! Hoppas du kan få lite stöd.

@Detblirbättre samma här inne på v11 och känner ingen större skillnad fysiskt och psykiskt. Visst man är ju inte bakfull såklart . Fördelen är att man har ork att göra mer saker som man har behållning av och bara för att man slutar dricka så försvinner ju inte anledningen till att man drack . Nä inte värt det nu när det ändå gått en tid.

@vår2022 Tack för ditt fina svar. ❤️ ja, du har rätt i att självkänslan är viktig för att våga stå upp för vem man är. Jag är nog inte riktigt där än. Jag är nog rädd för att skämmas mer än jag redan gjort. Har också funderat på att gå i terapi. Har inte orkat det heller pga stressen som varit och till viss del fortfarande är. Men det håller på att bli bättre. Det har tagit mig över 2 år att ens orka börja skriva här. Och jag är verkligen glad för det. Även om hjärnan fortfarande många dagar inte riktigt orkar varken läsa eller skriva. Det känns som om stressen verkligen har påverkat hjärnan. Jag kan inte tänka klart vissa dagar. Men det är verkligen till hjälp som du skriver att sätta ord på tankar och känslor. Jag ska pröva ditt tips att säga det högt 😊👍 kram

@Charlie70 Så gott att höra både m träffen och sjukgymnasten! Å vem vet det kanske finns ngn på träffen som du finner gemenskap med. Håller tummarna för dig att det kommer ngt bra ur detta! Skriv gärna och berätta efteråt.

Jo, men visst är det så att jag jämför men framförallt känner jag för min dotter att hon vill så mycket mer!

Kramar 🤗

Två av sex kvällsveckor avklarade, tjoho! Nu är jag ledig torsdag, fredag, lördag, söndag, wow 🤩

Sista passet idag var dagtid och jag kände mig nästan lika euforisk som jag kände mig på fredagar back the days. Då hela kontoret vibrerade av partystämning efter eftermiddagsfikat på fredagar. Idag jobbade jag hemifrån med hunden som enda sällskap när jag gjorde mentala hoppsasteg. Rent fysiskt göra sådana pallar inte knäna.

Onsdagsmyset ihop med yngsta dottern blev uppgraderat, med hämtmat och hennes pappa som gäst. Det var länge sedan bara vi tre åt ihop. Typ tre år sedan. Innan åt vi middag ihop varje gång dottern bytte hem, dvs en gång i veckan. Men den 10/4 är det tre år sedan hon flyttade till LSS-boendet. Fy fan vilket slit det var 🥵 Och fy fan vad bra det blev!

Lite planer för ledigheten, men mest ska jag bara vara ledig 😍

Kram 🐘

PS. Hjärna är kass på negationer. Tänker du ”jag ska INTE tänka på alkohol” så uppfattar den inte INTE. Tänk hellre ”Nu ska jag tänka på god äppelcider”.

Kram 🐘

@Flarran Du behöver bli mer chill när alkoholtankarna kommer. Mer ”jaha, här kommer ni och stör, men här har ni inget att hämta.” Registrera tankarna neutralt, låta dem hållas ett tag, och inte bli rädd över upprörd över dem. Om du aktivt försöker mota bort dem blir de mer ihärdiga. Ungefär som ”nu får ni INTE tänka på den rosa elefanten” och då tänker man inte på något annat.

Det blir lite mindfulness i vardagen ”jaha, där kommer en alkoholtanke seglande som ett moln… och där försvann den”.

Kram 🐘

@Majblomman var stolt och nöjd för alla framsteg, hur litet det än kan verka. Det är de små sakerna som läggs på hög och blir stora segrar. Det är helt omöjligt att springa ett långdistanslopp utan att först springa kortare sträckor. Du klarar mer än du tror. 🌷

@Kärringen
Jag har läst din tråd idag och känner så mycket med dig. Ser din längtan till din katt. Och jag hoppas att den kan flytta in hos dig till ditt nya boende.
Vilken resa du gör!
Så bra att du går livsstegen. Det är så viktigt att få syn på ens beteende och verktyg att bryta dem, om man önskar det. Grattis till nya upptäckter.
Tack för att du skrev i min tråd, så att jag blev nyfiken på din resa.
Vilken resa du gör! Heja dig. Ta hand om det som du behöver, även om du inte vet vad det är ännu.
Det är din resa att upptäcka dig själv. Vem du är utan din beroende partner.
Vem vill du vara? Det var en fråga som jag ställde mig själv i många år. Vem vill jag vara.
Och hur kommer jag dit.
En dag i taget.
Njut.

Oroat mig länge för tvättmaskinens avlopp, minns dunkelt att det var problem men vi har aldrig använt den, har snabbare tvättstuga. Och så nu inför försäljning o allt. Usch. Men nu har jag tagit tag i det, testkört, konstaterat stopp, rensat med dundermedel flera gånger. Och så hett vatten på. Imorgon ska jag testköra maskinen igen, det verkar lovande. Tänk om man kunde lösa alla möjliga fnurror så, hälla på dundermedel och så vips! Och så börjar en ny period av att rensa ut o bära bort, nu mina egna saker. Jag skall verkligen slimma rejält innan flytten. Ska bli skönt. Skrivandet har varit paus en dryg månad men nu är jag tillbaka i rutinen. Allt börjar rulla på!

@Jenny kämpar på men som jag skrev i en annan tråd är så jäkla trött o uppsvälld i magen. Helgen gick bra inte en droppe alkohol. Snart 8 veckor nu

@andrahalvlek ja du har rätt i det här med balansen hemma och på jobbet.
Jag har haft ett antal ärenden och rehab-planer för medarbetare som varit utbrända. En gång kom jag som (rätt ny!) chef till en arbetsplats där 4 personer var sjukskrivna, det hade ingen riktigt berättat. Då höll jag på att slita ihjäl mig.
Arbetsgivaren ska ta ansvar för återgång till arbetet och allt som kommer med det. Men jag har också haft medarbetare som inte vill se sambandet mellan jobb- och familjeliv, att de sakerna samspelar. Sen kräver man ju inte som arbetsgivare att medarbetaren ska ”ta itu med” sina hemförhållanden. (Om det inte handlar om missbruk)
Men jag tycker att de mest lyckosamma rehabinsatserna varit när man ser just det, att livet hänger ihop, alla delar och påverkar varandra.
Jag har ett jättejobbigt personalärende just nu. Det påverkar mig jättemycket. Som chef är man ju verkligen också en människa, funderar mycket över vad man gjort fel eller för lite av.
Kram 🥰

@Cashsmash Ett brev från någon som korsade den omöjliga bron

Jag står här, på andra sidan av vad jag en gång trodde var en omöjlig avgrund. Ja, jag – den personen som en gång inte kunde föreställa sig en dag utan alkoholens tillfälliga tröst. Mot alla odds, och mot min egen tro, har jag omfamnat nykterheten i en hel månad.

Låt mig berätta. Jag var mästaren på ursäkter, en virtuos av självbedrägeri. "Jag slutar imorgon" blev mitt mantra, en oändlig cykel av uppskjuten ånger. Men sedan, som om universum självt ville skicka mig ett budskap, tvingade en ofrivillig sjukhusvistelse mig in i nykterhet. Och där, i den oväntade tystnaden från alkoholens ständiga viskningar, passerade jag genom abstinensens tjockaste dimma.

Med en blandning av mod och desperation bad jag om hjälp – antabus blev min båt på dessa okända vatten. Dag efter dag, mot strömmen av mina tidigare övertygelser, fortsatte jag. Och nu, flera veckor senare, står jag här, fortfarande stolt och förvånad över att jag, den person som jag trodde var ett hopplöst fall, faktiskt kunde.

Till dig som läser detta, stående vid kanten av din egen avgrund: Det går. Du kan också korsa den bron. Trots det som känns omöjligt, finns det styrka inom dig som väntar på att upptäckas. Jag är beviset. Låt min berättelse vara din fackla i mörkret, ett steg i taget mot en ny gryning.

Har du någonsin upplevt det där fenomenet när förväntningarna krockar med verkligheten på det mest anti-klimaktiska sättet? Jag snubblade över en video på TikTok som satte ord på något jag brottats med gällande min relation till alkohol.

Tänk dig förväntningen av att återse en film du älskade som barn, eller att äntligen sätta tänderna i en maträtt du längtat efter i månader. Den där förväntansfulla glädjen, att få återuppleva något magiskt. Översätt den känslan till alkohol. Ett snabbt stopp på Systembolaget efter en lång arbetsdag, kvällens rutiner avklarade och barnen i säng.

När det första glaset väl är upphällt, är euforin på topp. Men sedan – smyger besvikelsen sig på. "Var det här allt?" Föreställningen om glädje och nöje kollapsar till en grå och platt verklighet. Det där underbara var inte så underbart längre. Var det verkligen värt det?

Har någon annan känt detsamma? Den där inledande entusiasmen för något som visar sig vara en skugga av vad du minns eller förväntade dig? Låt oss prata om den där gapande avgrunden mellan förväntningar och verklighet, speciellt när det gäller alkohol. Är det bara jag, eller är vi fler som står inför denna besvikelse?

Har läst ikapp lite efter några dagars påskfirande och slås av alla dessa/vi mammor som kämpar, fixar, oroar oss, fixar och hjälper. Papporna finns ju också men kan inte minnas att jag läst några pappa-erfarenheter av det slaget här. Läser om era rutiner, möten att få till, hjälp att ha rätt till. Hjälp.
Jag har ju arbetat i verksamheter med människor med olika typer av funktionsvariationer, och inte heller jämförbara. Men det enda jag tänker är att om vi ska ha ett jämställt samhälle sett till män, kvinnor, ursprung, inkomst (i den mån det går att politiskt genomföra), så är ju variationen av oss människor själva grunden för allt.
Jag har träffat ett antal föräldrar som säger att sorgen över barnets sjukdom/handikapp, den har sin gång och bleknar, men kampen för att få rätt vård/omsorg/ledsagare mm- den tar aldrig slut. Vad lätt att åtgärda eftersom det är en fråga om resurser och Sverige helt plötsligt är EUs mest miljardär-täta land?
Påsken var fin och fullproppad med allt inklusive mamma som jag var så trött på att jag nästan fick migrän. Sov som tur var middag varje dag då väckningen var tidig (4-åringen).
Idag har jag tagit tjänstledigt från påsk-vakt till 9- åring, helt enkelt lite trött.
Ska skola om några plantor och äta en sen middag, fil flingor och knäckemackor.
Imorrn ägnar jag mig åt civil olydnad och jobbar hemifrån innan farmor-tjänst på kvällen. Är irriterad på min man som har mans-förkylning, sprätter snytpapper och tycker synd om sig själv.
Nå. Ja.
Våren 2020 såg jag fram emot påsken- då skulle mina 3 nyktra månader vara över! Men de fortsatte. Förstås påsken var otroligt nervig, stressig. Det har lugnat sig lite för varje år- att blir fri och frisk från missbruk tar tid, måste få ta tid.
Tänk på det, eventuella gröngölingar och andra. Kram 🤗

@Ny dag
Ja, det känns jättebra! Jag hade en för mig ohälsosam arbetssituation innan vilket bidrog till att jag senaste halvåret totalt hamnade i någon sorts alkoholmedicinerande stress- och ångesthantering