Senaste kommentarerna i forumet

Hej @flarran
Har inte varit här sen innan påsk, varit mycket annat på min (skrap)lott, och läser ikapp lite. Förstår att det är kämpigt med låg energi och sedan alkoholsug på det, finns inte heller så mycket bra att säga- som varande anonym forumvän.
Min lott i livet är nog det du menar med att ha fått mycket. Familj och hus och jobb att trivas med. Jag känner mig ofta ödmjuk inför detta eftersom jag VET att det just är en lott, en tursamhet. Inget jag förtjänat, för så nyckfullt är ju livet. Slump. Små millimeter åt ena eller andra hållet. Så jag tänker ofta på att om jag fått allt detta genom tur, som att Gud slängde ut lite lotter en dag. Då måste jag verkligen se till att känna glädje och tacksamhet.
Ändå blev jag en nästan-ner-för-stupet- alkis. Ändå- en massa saker som jag upplever som knepiga att handskas med.
Livets utmaningar som trots att de inte ser något ut för världen utifrån. Ändå känns, ibland svårt, eller bara livet.
Jag har som sagt inga råd att komma med. Men jag tänker att detta att kunna dela svåra tankar och känslor med varandra- på sätt och vis är en essens i livet. Att uppleva att man blir lyssnad på. Att känna sig värdefull.
Jag hoppas att du förstår att du är lyssnad på, här. Att du är värdefull, klok, humoristisk och filosofisk. En fin och omtyckt person här på forumet.
Önskar dig en fin kväll!

@Suburra skönt att vi är fler....

@Cashsmash då är man inte ensam då o må konstigt. Ja det där provet vet man ju aldrig men 4 veckor sen förra provet nu

Inte skrivit på några dagar men varit inne och läst i några trådar och skrivit nån liten kommentar. Känns trösterikt att läsa i forumet ffa att läsa att flera av er klarat av en lång tid utan alkohol och mår bra av det.
Dag 11 för mig idag. Mår bättre och är klarare i tanken. Fortfarande ångest ibland men inte lika stor och den är åtminstone inte orsakad av stort vinpimplande.
Igår var en bra dag utan sug men idag fightas jag med beroendehjärnan som gärna vill ha vin. Försöker analysera varför det dyker upp just idag utan något som hänt eller nån klar anledning. Kanske är så det är i processen.
Har iallafall ingen alkohol hemma och tänker inte ta mig till Systembolaget även om jag skulle hinna.

Ha en fin kväll🤗

@Fjärilen81 Grattis till nytt jobb och nyktra dagar! Vilken bra strategi att börja nykterheten i god tid innan jobbstart och utmärkt tillfälle till att förvalta/fortsätta nya och goda vanor. 💪🥰

Det är knepigt det här med tankar på alkohol. Var så stark i morse och på gott humör och så. Sedan var jag ut på balkongen och satt i solskenet en stund och det enda man kunde tänka på vad fint det skulle ha varit om man hade haft en flaska vin eller två. Ena stunden så är man så stark och den andra så tänker man bara på att åka till bolaget och handla som man alltid har gjort tidigare.

Har inte varit mer nedstämd än vanligt. Men alldeles för orkeslös att gå utanför dörren och handla mjölk som det var tänkt i morse. Men det är väl lika bra när man inte känner sig säker på om man ska klara av att inte komma hem med ett par paket med folköl typ 3,5:or. Det är jobbigt att man inte kan bli fri från tankar som man inte vill ha. Trodde att det skulle bli enklare att stå emot tankar på att få ledigt en stund från sig själv när det börjat bli fint väder liksom.

Men idag har det inte varit lätt och ändå har jag aktiverat mig med att pyssla en hel del med att fixa med datorn och lite andra praktiska prylar som blivit liggande ett tag. Har ätit ordentligt, druckit alkoholfri dryck och vatten i rimlig mängd samt även vilat och tagit det rätt lugnt. Men ändå så har jag bara tänkt på onyttiga drycker. Hade funderat på att ta mig till staden för att handla ett par prylar till datorn, men bestämde att det får vänta tills jag inte känner något alkoholsug alls för annars så vandrar man väl in på bolaget igen fast man inte vill. Det är väl fasen liksom hur det kan vara.

Har ju varit nykter och alkoholfri i över fem månader och en vecka. Trodde att det skulle vara lättare nu när det har blivit lite mer vårkänsla i luften. Men det har ett tag varit värre nu än när det var som mörkast ute och allmänt snöslask. När solen skiner är det stundtals riktigt att man kan känna att det skulle sitta fint med lite öl och sånt. Men vet ju hur det blir om man börjar dricka.

Det är inte lätt när alkoholdjävulen ligger efter en envetet liksom. Men jag kämpar på för nog sjutton ska man väl klara att var nykter i åtminstone ett halvår som det nu först fokuseras stenhårt på. Nu när jag har skrivit lite en stund så har det hela väl lättat en aning och om knappt en timme så stänger bolaget och det är då allt tur alltså. Förresten, det var fint att du @Jenny på Alkoholhjälpen skrev några rader idag. Kanske blir det att man hör av sig till er rådgivare om det blir allt för tungt och knepigt framöver. Men just nu så verkar det alltså gå vägen och jag kämpar alkoholfritt vidare.

Ha en fin kväll!

Måste bara berätta att jag nu fått en riktig fullträff med Ågrenska. Anmälde mig till föräldraträff i helgen. I går ringde dem med en del frågor. När det kom upp att vi bor i Stockholm fick jag veta att det finns träff hos oss i april. Kontaktade den samordnaren och idag fick jag veta att jag får en plats! Mycket glad för detta och för att inte behöva vänta till hösten eller annan oklar tidpunkt. Det blir en grupp med blandade sällsynta hälsotillstånd och det passar mig fint eftersom utmaningarna vi lever med säkert i mångt och mycket är desamma ändå. Och tänk om jag kunde finna föräldrar där att hålla kontakten med. Kanske att hoppas på mycket men hade varit guld värt, verkligen.
Till detta har jag och flickan fått sällskap av sjukgymnasten på habiliteringen i dag på gymmet. Vi gjorde det vi brukar, sjukgymnasten hade en del tips men i stort har vi gymmat på "rätt sätt" utifrån sjukdomens förutsättningar. Känns så otroligt bra med denna bekräftelse. Lyckades dessutom få med flickans pappa (en del bråk och tjat innan, han skippar gärna möten som han inte ser som så viktiga) med (mitt) målet att han också ska träna med henne. De sitter inomhus precis alltid nämligen. Hoppas att han nu för flickans skull också går iväg med henne på sina helger. Hon behöver det verkligen för att inte försämras i onödan.
Viktiga steg på vägen för mig och oss!
@AH ja jag googlar ihjäl mig. Suttit hela påsken med detta bl.a. Men nu kanske det händer något!
@Varafrisk ja du har en helt annan utmaning med din dotter som vill (och kan) agera självständigt men som inte riktigt klarar av det alltid. Och det där med resor och andras ungar som har så höga betyg och som kommer in på bra universitetsutbildningar och allt det där, det kan jag också känna av. Men jag låter det stanna med att jag känner glädje för deras barn (och för samhället som behöver högutbildade) och så tänker jag på allt bra mina barn gör i stället - utan att jämföra. Inte lätt, jag vet.
Kram!

@Nell då förstår jag. Tar gärna en textversion av det gamla programmet tack

Känner mej konstigt omotiverad att hålla mej nykter. Känns som om jag har glömt varför jag in the first place fattade beslutet för ungefär en månad sen. Nu är det lite sådär ”men det var väl inte så farligt heller”. Och nej någon jättekatastrof sådär utifrån sett var det säkert inte. Har inte skadat mej eller andra och mitt drickande hann aldrig bli en jättekris i äktenskapet (med en helnykterist). Finns i och för sej ett foto på mej från dagen då jag hade bestämt mej och jag ser inte särskilt fräsch ut, svullen och plufsig i ansiktet tycker jag. Men ÄNDÅ känns det tråkigt och omotiverande just nu.
Så nu gäller en dag i taget. Jag saknar vinet nåt enormt, skulle bara vilja sjunka in i en lagom suddig dimma.
Har alltså varit nykter i drygt 4 veckor minus ett litet återfall som jag stoppade i tid. Jag sover bättre och har inte ångest eller en malande känsla av att allt är fel, som ofta hade som bakis. Ändå känns allt så SEGT. Kämpa kämpa, en dag i taget

@Majblomman @S.Franzen
Tack för era stöttande ord! Jag har börjat ett nytt jobb den här veckan och jag är mycket tacksam över att jag är helt nykter och därmed pigg och klar i knoppen 🙏🏼 Inte så svårt att hålla sig alkoholfri just nu. Idag dag 19 🎉

@stillibåten😂👌

Ser ut som att du har goda chanser att klara det den här gången. Kloka strategier!
Vaket att se framåt! Själv måste jag ha ett öga i backspegeln emellanåt. A slår ofta till bakifrån hårt och skoningslöst utan förvarning. Plötsligt sitter jag där med en öl i handen...och jag som ju hade slutat dricka...
Har tagit upp mina AA möten igen efter 30 år så vi är på samma tåg om än i olika kupéer.
Syns kanske i restaurangvagnen - över en kopp kaffe 😊

@Amanda L Tack för dom värmande orden. Har testat appar å då någon gång och det har väll gått sin å så. Arbetar mycket med att stärka min självkänsla och boosta den utan alkohol i kroppen, men även att våga säga nej till relationer som inte känns rätt och inte bara kasta sig i med huvudet först på grunt vatten. Tror inte innerst inne att jag är helt förlorad, men dom du så klokt skrev. "bryta ensamheten när du är redo...." får ta tid och det får göra ont just nu. Så länge jag är nyckter så är det en vinst varje dag 😊

@Mormor2023 förstår att du har det tufft! Fint att du hittat tillbaka hit, hoppas att det kan vara en hjälp för dig att börja skriva här igen. Tror många känner igen sig i din upplevelse. Hur mår du nu?

Det märks verkligen att din dotter är viktig för dig. Och även om du känner dig skör just nu, så vill du göra en förändring. Framförallt för din dotters skull, men också för att ta hand om din hälsa. Ser du fler fördelar med att vara utan alkoholen?

Precis som du skriver, tänker jag att tidsperspektivet "livet ut" kan kännas övermäktigt. Går det att tänka lite mer "en dag i taget"?

@Lilith Hej samma här 10 veckor utan vin och inget känns bättre direkt men kan ta tid för kroppen att ställa om så håll ut !

@Fjärilen81 bra kämpat 🙂💪

Heja dig @Lilith 💪 jag går in på fjärde veckan utan vinet nu, känner igen mig i tröttheten och bullrande mage, blä. Vi fixar det! När har du pethprov? En dag i taget ❤️

@stillibåten tack för dina värdefulla kommentarer. Ja det är aldrig läge att luta sig tillbaka och vara nöjd, det är som jag förstår en ständig kamp. Tidigare så har jag andats ut efter ett tag men jag ska göra annorlunda denna gången. Jag erkänner problemen för mig själv, jag berättar för mina närmaste som jag har förtroende för och som vill mig väl OCH jag tar hjälp av professionella terapeuter som kan guida mig i denna nya situation.

Snart 8 veckor utan mitt älskade vin. Har aldrig varit så trött o svag som nu vad jag kan minnas. Sover bra men vaknar trött o lägger mig trött. Har oxå ofta ont i magen uppsvälld o lätt illamående. Inte roligt o speciellt givande mående precis. Det är som om kroppen skriker GE MIG MITT VIN tillbaka. Sugen på att köpa den där flaskan o se om kroppen blir nöjd.....men pethprovet närmar ju sig

För mig har alltid största faran just när jag upplevt att det är lugnt och suget är borta. Det är då alkoholromantikern slår till och jag tänker att ”det kanske inte är så farligt ändå...jag kan väl lära mig att dricka som alla andra...” Så har det pågått i snart 60 år.
Kanske jag lärt mig något till slut. Kommer aldrig någonsin att kunna dricka som andra.
Lycka till på resan ...en dag i taget och inga drömmar om att kunna kompromissa med kung A.

Nu har det gått 12 dagar sedan kraschen, det känns stabilt och lugnt. Ingen önskan eller något sug efter alkohol. Idag är första dagen jag är själv. Imorgon har jag ett samtal med en terapeut som jag hoppas kommer att kunna hjälpa mig att se framåt. Inga blickar i backspegeln, där finns inget att se. Någon klok person sa en gång: Det finns en anledning till att framrutan är mycket större än backspegeln. Jag vill fortfarande att tiden ska gå fort så att jag kommer på "säker mark", inte för att jag tror att jag ska trilla dit utan mer för att brustna löften och svek ska blekna. Idag snöade det och var kallt, men jag vet att solen och värmen kommer, om jag bara väntar. Ett steg och en dag i taget, ingen anledning till att stressa. Lugnt och skönt, glöm inte att andas. Kram 🎶

@Varafrisk tack! Glad att kunna inspirera andra med mina inlägg! 🙏💛

Hej, jag har en systerdotter som har en intellektuell funktionsnedsättning och dricker väldigt mycket i perioder (som blir fler och längre), hon avstår all hjälp som erbjuds och vi har inte kommit på något sätt att hjälpa henne ur detta. Hennes alkoholproblem har pågått väldigt länge och hon visar inget intresse av att få hjälp med detta, det kommer sluta med att detta tar kol på henne, hon är redan enormt ohälsosam i sin livsstil. Känns som om vi har försökt allt men vi vill heller inte ta bort för mycket av hennes frihet då hon lever i boende pga av sin funktionsnedsättning, och friheten är redan enormt begränsad.

*tillägg: när jag kranade ut vin i slasken för att det skulle ta slut så slaskade jag även den partnern.

Hej & god morgon på er alla. Nu har jag läst den här tråden från början till slut (tog 6 dagar) 😏
Jag är ny här så jag tänkte jag skulle presentera min relation till A/bromsklossar/enheter eller vilket ni vill.
Jag har aldrig varit någon. Stor- eller festdrickare. Levt många år med en nykter partner = drack ännu mer sällan. Blev tillsammans med en alkoholist = började dricka mer & mer. Först i glatt sällskap men mot slutet av relationen drack jag av andra orsaker: som att stå ut med hen för att hen blev så jävla elak & dum samt att den slurken som rinner ner i mig landar inte i hen iaf. Jag har stått och kranat ut vin i slasken bara för att det ska ta slut.
Härefter börjar mitt osunda förhållande med vinkvällar med vänner när som helst i veckan (den som var ledig liksom). För 7-8 år sedan kom starksprit in i bilden och DÄR försvann kontrollen. Plötsligt kunde jag börja dricka ensam - vilket jag aldrig gjort och om jag var ledig flera dagar i sträck så slutade jag aldrig. Somnade när som och fortsatte när som - galet eller hur?
I dagsläget (senaste 5 åren- med ny måttlig partner) har det blivit 1-2 såna tillfällen/år. Jag orkar inte med mig själv och kan liksom inte kliva ur. Det kluriga: jag är nästan aldrig sugen. Ibland går det veckor utan ett enda glas, ibland måttligt & sällan för mycket. Men jag tror att jag hittat min "trigger". Ju högre frekvens av dryckestillfällen = högre intag = risk för urspårning.
Jag har inlett året med 2 mån semester = varje dag NÅNTING utan urspårning . Kommer hem - jobbar en vecka, fredag bubbel och total urspårning (klev ur på torsdagen). VARFÖR?? Ångest och skam/skuld - ja ni kan den visan.

Status idag: helnykter i 2v, förra helgen ett glas till maten på fredagen, en öl+ nubbe till sillen. Därefter har jag hållit nollan igen. Hemmet dignar av alla sorters dryckjom - men som jag skrev innan - jag är nästan aldrig sugen. Inte nu heller. Jag liksom sätter krokben för mig själv.

Målsättning: inget slentriandrickande. Jag har som mål att hålla nollan till midsommar med undantag för tre tillfällen jag har inplanerade (fester). Men jag försöker vara snäll mot mig själv och tillåter mig en budget på 4E/v på 2 dagar så OM min planering brister (så länge jag inte överstiger budget) så kommer jag inte att slå på mig själv. Phew. Ja, nu har ni ett hum om hur min situation ser ut och jag hoppas att ni kan stå ut med den långa presentationen. ☺️