Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek @Varafrisk Precis så är det att hur sliten man än är kan man aldrig välja bort sina barns behov. Och de hamnar alltid först på prioriteringslistan. Det där med städhjälpen känner jag att jag kan unna mig nu. Dels, har sonen haft sin upplärningstid - han kan städa ett badrum och allt det där, dels känner jag att det lättar lite i min ekonomi nu när han kommer lösa sin framöver med jobbet han fick.

Dotterns diagnos går under sällsynta diagnoser (just fattat det) men de har inte hunnit eller prioriterat att få med den i registret. Eftersom jag tror det är en fördel på många sätt att den finns med där så mailade jag dem. Och de kommer ta upp frågan, men det kommer så klart att ta tid innan den finns där. De måste finna en läkare som kan åta sig att skriva en text som därefter kvalitetsgranskas på flera nivåer.

Jag har inte varit på Ågrenska. De finns på västra sidan av Sverige. Har läst på hemsidan och försökt förstå mig på deras aktiviteter, tycker inte det är helt enkelt. Anmält mitt intresse för föräldraträffar men oklart när det kan bli för oss som är på östra sidan. Familjevistelse hade varit toppen men de är diagnosspecifika och flickans diagnos finns inte med (kanske för att den inte finns i registret). Det finns ju så otroligt många sällsynta diagnoser så det är inte enkelt att hantera kan jag tänka mig.

Habiliteringen hos oss skriver in och ut flickan på löpande band. Nu är hon inskriven igen då de ska bistå med fysisk aktivitet kopplat till sjukdomen. Men jag har ingen kuratorkontakt där. Tidigare hade jag psykologkontakt men hon skrev ut mig efter ett tag (påtryckningar från ledningen) tror att jag bedöms som för självgående. Däremot tog jag kontakt med kuratorn som är kopplad till flickans avdelning på sjukhuset. Dels för att jag behöver prata men också för att hon kan vara lite spindeln i nätet i det som pågår, eller inte, där. Har träffat henne en gång och har nästa möte på fredag. Då ska jag bl.a. be henne om hjälp att tillgång till journalen där. Får se hur det går, hon visste inte ens att varken jag eller flickan ser journalen mellan 13-16 år.

I dag ska det visst snöa. Flickan och jag har cykling på schemat. Hon kan men har av någon anledning blivit rädd. Varje vår hoppas jag på att vi ska komma i gång så vi kan ta lite längre turer. Men det brukar bli några träningsturer på gatan utanför, sedan vill hon inte mer. Vi får se hur det går i år, skam den som ger sig!

Kram!

@Ny dag håller med dig! Jag vill läsa flarrans bok!

@Flarran fina du. Du skriver inte dravel. Jag älskar din poesi även om det nyper rejält i hjärtat att läsa din smärta. Den går nästan att ta på! Önskar vi kunde ses irl. Jag gillar ditt djup och även din gallhumor. De där grå dagarna när man vill hoppa i älven kommer också att passera. Kämpa på fina Flarran!❤️❤️❤️❤️

Hej Mdieselm, du verkar ha det tufft just nu. Vill du berätta lite mer? Vad är det som gör att du känner dig uppgiven?

@Emma S Heja dig!
Så bra att du skriver här på forumet, finns nog många som kan dela sina erfarenheter på ett hjälpsamt sätt.

Är det någon särskild situation som du känner att du behöver lite tips och råd kring? Finns ju en mängd olika måttlighetsstrategier (mer om det i självhjälpsprogrammet här på sidan) där det gäller att hitta det som funkar för en själv! Hur har det varit för dig? Har du provat något som har hjälpt dig?

@Flarran 🥰! Jag lider med dig och håller med Andrahalvlek, du är nog deprimerad och det finns hjälp mot det. Du ska inte behöva må så här! Jag äter själv SSRI och har varit deprimerad och upplevt allt nattsvart. Läser allt vad du skriver med största ”nöje” för du skriver så bra. Kan du inte skriva en bok om vägen ut? Du skulle hjälpa många! Kram till dig och fortsätt skriv här! Ta hand om dig!

@Himmelellerhelvette På ett sätt är det skönt att prövningarna kommer till oss när vi är redo för dem. Du har haft så många andra saker att bena ut och komma till rätta med. Jag tänker på nykterheten som en stor teaterscen, med många tunga dammiga draperier. Man drar undan ett draperi i taget och gör livets scen allt större. Man får sopa och plocka undan gammal bråte efterhand.

Och nu var det jobbet-spöket som visade upp sin fula nuna för dig. Kom ihåg - det är inte bråttom med någonting, ta din tid. Det första du måste göra är att lugna ner reptilhjärnan, som triggar fight or fly. Det gör du enklast genom att sparka på vd:n i frontalloben. ”Hörru, styr upp det här nu.” Vd:n vaknar till av strategier, matte och sånt nördigt.

Börja med att göra plus och minuslistor - en lista över plus och minus med att stanna på nuvarande jobb, en lista med plus och minus över att söka nytt jobb. Jämför - finns det likheter, svårigheter, utmaningar? Med båda listorna. För kom ihåg: Man vet vad man har, men inte vad man får.

Sen listar du på ena sidan vad DU kan påverka, rent faktiskt konkret göra något åt, och vad du inte kan påverka. Jämför listorna och försök att inte bry dig om de saker du inte kan påverka. Tänk att du har en hylla i skallen där du lägger undan sånt som du inte aktivt ska tänka på just nu. Det får ligga där och osa bitterhet. Vissa saker är inte din apa.

Försök sen koka ner alla listor till 3 saker du kan göra nu, och kanske 3 saker du kan göra på sikt. Bara att få till alla dessa listor kräver att Vd:n vaknar till rejält 🤩

Och berätta för oss hur det går!

Kram 🐘

Åter vardag, nykter men ångestfylld helg. Trots detta är jag tacksam över att ha varit nykter. Tankarna har snurrat mycket kring om jag verkligen tagit mitt sista återfall. Det känns verkligen så. Mina tankar kring att ta återfall har varit ska jag aldrig mer få döva/fada ut… Detta måste jag hitta strategier för. Efter senaste årets återfall har jag fått en fruktansvärd kemisk ångest i 5-10 dagar. Detta ser jag som hjälpsamt och positivt för vad tusan min kropp och mitt psyke skriker åt mig att SLUTA med dessa återfall. Det är dag 6 nu och livsandarna börjar på riktigt återkomma och då smyger sig tankarna på att ”ska jag aldrig få…”. Jag kan ganska enkelt hålla fanan högt i tre-fyra veckor men sen börjar vacklandet och vips har jag tagit återfall. Skriver och undrar hur det ser ut för er? Behöver hjälp och kommer vara transparent. När jag skriver nu poppar tanken upp att ingen kan kolla dig… men vem är det jag lurar? Jo mig själv och min familj! Idag är jag nykter, lite förkyld och tacksam för det. 🥰

@Flarran du har kämpat så fantastiskt och jag vet själv i min egen snart 16 månaders nykterhet att det kommer tunga dagar. Det kan vara förklätt sug eller bara livet som suger men om man håller ut så går det alltid över förr eller senare. Du har så mycket att förmedla och tillföra på detta forum med dina ärliga och hudlösa inlägg. Försök göra något för att rå om dig själv nu när allt känns mörkt och var snäll mot dig själv. Du är långt mycket bättre än du tror. Styrkekram

@Flarran Du är deprimerad. Och nu när du inte dricker längre tror jag att SSRI hade funkat utmärkt på dig. Ge det en chans. Ring psykiatrin! Stå på dig - kräv att få träffa en läkare! För mig var SSRI som ett gips på ett brutet ben. Tack vare SSRI kunde jag räta på ryggen, höja blicken, ta ett djupt andetag, ta mig ut och göra saker som berikade mitt liv. Det kommer inget kul flygande och landar i knät på oss. Vi måste själva fylla våra liv med roligheter!

Strykekram 🐘

Hej alla ,

Några dagar sedan jag skrev. Beror på att det har varit en riktig jobbig påsk. Inte för att det blev någon alkohol utan mest för att min hjärna tyckte det var dags att igen påminna om vad alkoholen dödar för känslor inom mig.

Det blir så surrealistiskt att jag utsätter mig för situationer som jag vet om göder min ångest och känsla av ensamhet. Spelar igen roll hur mycket jag försöker använda mina verktyg och metoder som jag är expert på att veta men är helt oförmögen att använda när det behövs som mest.

Visste om att just helger och storhelger är rena ramen tortyr för många av oss som lever i en ofrivillig ensamhet. För mig speciellt när vädret är fint så sitter jag på min balkong på tredje våningen och funderar på vad man får för straff om man kastar vattenballonger på all "fina och nyförälskade par" . Eller när man går i parken å ser dessa konstiga varelser som lyckats med något som man ens sekunden tänker " gud vad gulligt" och sekunden efteråt vill knuffa ner i sjön. Å ja du som läser detta har helt rätt att det låter bittert och patetiskt med en eftersmak av avundsjuka. Men det handlar inte igentligen något om dom utan allt bara finns inom mig och det hålet som växer sig djupare.

Men men.... Jag drack inget vilket är det absolut viktigaste , även om det skulle jag inte sagt för mig själv i söndags. Men idag är det tisdag och en vanlig dag och då känns det yttre och rutiner finns där igen. Ångest havet har lugnat sig och jag kan fixa till skrovet och masten , lagat seglet och göra båten starkare med känslan av att jag är lite mer erfarenheter och känner mig lite starkare.

Blev ett långt inlägg men det känns bättre att skriva ner det och på så sätt kunna lägga det bakom mig.

@Lilith förstår att det kännas extra svårt inför högtider. Det är väl för många ett sånt tillfälle som är starkt förknippat med alkohol. Låter som att du är fast besluten om att fortsätta kämpa. Hur gick det för dig i helgen?

@Himmelellerhelvette Fina forumvän det gör mig ont att läsa hur du mår. Har inte mycket till råd att komma med men kanske du behöver prata med någon (typ psykolog) för att bena ut tankarna och hitta orsaken till skavet. Du skrev att detta varit så ett längre tag. Kan det vara så att nu när du verkligen är stabil sedan länge i din nykterhet kommer de skav som doldes i missbruket fram. Jag vill bara skicka ❤️🥰. Och tänk på att du inte är ensam om att känna så. 🥰

Så mycket ångest! Hur kan det vara möjligt att vakna med ångest varenda morgon trots att jag inte dricker alkohol?!
På jobbet är det fortfarande fullständigt vedervärdigt! Hur vanligt är det att det att man vantrivs på sitt jobb i den utsträckningen att man mår psykiskt dåligt av det?

På AA pratas det om Harm, att man ska lära sig att inte göra det på folk. Jag stör mig på nästan allt och alla nuförtiden! Det är inte jag! Jag avskyr att vara bitter och blir ännu mer bitter av att prata skit och framförallt tänka dåligt om min omgivning.

Jag sitter dessutom fullständigt fast! Hur sjutton kan jag få nytt jobb? Inom min bransch är det inte lätt kan jag lova, då får jag ta något helt annat och gå ner väldigt mycket i lön och det fixar jag inte ekonomiskt nu.

Detta har smugit sig på så sakteliga under hela min nykterhet hur dåligt jag mått av jobbet men jag har haft så många andra processer som behövt bearbetas före så det är nu först för ett par månader sedan som backen börjat luta mer och mer och jag snart anser det omöjligt att ta mig upp för att överhuvudtaget klara av mitt jobb!

Jag funderar väldigt mycket på falska människor, hur många finns det? Hur vanligt är det att människor är elaka och lömska? Kolla bara på Robinson hur falska folk kan vara och sedan applicera detta på arbetsplatser, föräldrarna på barnens förskola, folk på gatan där man bor. Jag tänker att det är folk som mår väldigt dåligt själva som utsätter andra för att må dåligt men jag blir så ledsen över att människor beter sig så, kan inte alla bara vara snälla och fina med varandra. Bry sig om och ta hand om varandra.

Jag vill leva i en snällare värld, där egot inte har övertaget och så hamnar jag själv där och tänker elaka tankar om dom som är elaka.

Har tröstätit i mängder i ett par veckor nu också, gått upp i vikt och känner mig plufsig och äcklig! Hur ska jag rycka upp mig själv när jag måste fortsätta gå till jobbet? Ska det bli bra där tillslut?

Beslutet att sluta med alkohol känns bra men jag är ödmjuk i det beslutet. Har nämligen tidigare i karriären slutat och börjat åter igen. Så denna gång är jag ödmjuk i detta. Men jag vet också att det är ett måste och jag vill innerligt kunna leva helt nöjd och nykter. Kan ju verka överdrivet mellan varven att sluta helt men jag känner även till denna vacklande känsla. Tomt är det vilket som man än väljer men att alkohol och jag ska ta skilsmässa är jag ändå helt övertygad om. Vad är det man säger inom AA, en dag i taget.

@Blidenjagvillvara77 Grattis till alla dina dagar! Det är så strongt gjort!! Väldigt fint och klokt inlägg🙏🏻Jag har varit nykter i ca 14,5 månader och ditt inlägg blev en bra påminnelse varför jag inte dricker och om hur det var. Skänkte mig även varför så många människor vill berusa sig…så där lite lagom.. vad nu lagom är😳

Önskar dig en fin dag🌺Kram🤗

Idag känns allt lite bättre. Jag anar ett ljusare sken borta i horisonten. Det är också den första veckan som jag kommer vara själv. Det blir någon form av "upp till bevis" för mig själv. Jag har lovat mig själv att sätta stopp. Nu iväg till jobbet. Kram 🌷

37 dagar och 5 helger har passerat, varav en storhelg (påsken) sedan jag tog sista glaset. Det har gått förvånansvärt bra trots dagar då viljan har vacklat så klart. Jag räknar med att det kommer komma dagar så det känns tungt och ”meningslöst” men dagarna då det känns riktigt bra är och blir fler och fler. Känslomässigt åker man som hissen upp och ner. Vissa dagar tänker jag på alkohol som ett gift som man blir dum av, avtrubbad och jag ifrågasätter att folk dricker över huvudtaget. Varför? Det är ju mer vanligt att folk dricker än att man inte gör det. Är det jag som är konstig som väljer att avstå, eller är det verkligen så vanligt att människor behöver ”fly” eller lura sig själv att allt blir bättre/roligare/festligare med några glas? Jag har allt mer börjat ifrågasätta den rådande alkoholnormen men kommer inte börja ifrågasätta andras val för det. Jag tänker dock mycket på det. Andra dagar tänker jag att jag är värd ett glas vin precis som alla andra, och så illa är/var det inte. Det finns de som har det värre… bla bla bla… jag förstår ju att det är djävulens resonemang som babblar i huvudet. När de tankarna kommer visualiserar jag mig själv när jag häller upp ett glas vin. Där och då ser det så lyxigt och ”instagramvänligt” ut. Men det stannar sällan där. Oftast blev det två, tre och fyra glas när det bara skulle bli två för att det var lillördag. Den personen jag ser då är inte hon jag vill vara, eller se ut som. Simmig, plufsig och slutligen snarkandes på soffan halvt dreglande på kudden… vakna dagen efter med tungt huvud, gnagande samvete och negativa tankar om mig själv. Dit vill jag aldrig mer. Samtidigt föreställer jag mig själv nykter. Hur ser hon ut? Hur mår hon? Den personen känns mer som mig! Pigg, glad, energisk och driftig. Jag brukar även visualisera mig själv längre fram; i sommar, på krogen, på semestern…. Jag ser hellre den där pigga och glada än den plufsiga och trötta. Sådana tankar är hjälpsamma för mig.

Jag försöker också att hålla en positiv ton och fokusera på fördelarna med att vara alkoholfri, men självklart har jag också dåliga dagar, precis som de flesta andra.
Hoppas alla haft en vilsam påsk! Önskar er alla en fortsatt fin vecka! 💛

@Flarran Bästa Flarran vem klarar av kampen i livet om gudstro, alkohol och sin egen funktion i samhället...Det gör man inte utan vackla.Kom ihåg en fluga är ingen sommar.Vi får alltså vara glada för varje surrande vi irriteras av.M.v.h
.

@Flarran Det är inte värdelöst att du skriver här. Du inspirerar många som inte kommit lika långt. Det du gjort är ju en bragd och det skall du vara stolt över . Du verkar ju ha klarat dig utan att få fysiska problem och det är ju toppen .Tycker du skall utmana dig själv och testa på nya saker att halvår framåt. Vad som helst...läsa böcker, gå på teater...Du kanske hittar något du fastnar i ..

@Flarran Ok, kan du tänka att nu är jag i en sån tankebana. Låg som bara den med tankar. De är bara tankar som pressar på i moll..

Sätt stopp för dem! De ger dig absolut ingenting. Tvärt om. De får dig att må skit!
Försök se dig själv från ovan. Se hur dessa tankar styr dig in i destruktivitet. Försök ta befälet över dem och styr tanken mot något du gillar.

Tänk på när du skapade din favolåt..Släpp molltanken. Den vil bara som alkoholen äta dig! Tänk istället på hur kändes det att skapa låten? Vad fick dig in på just de riffen? Skulle man kunna vidareutveckla den? Lägga till något? Kan du sätta på den? Lyssna igenom utan att dömma. Bara följa med. Lyssna sedan igen. Försök i tanken färdas med ett tillägg i ton. Försök bli ett med låten.

Det är tungt ibland fast man vet att man egentligen har det väldigt bra. Nu är det tisdag och en vanlig dag efter en ovanligt seg påskhelg. Det var rätt mörkt igår liksom. Gick för kanske första gången på tjugo år helt nykter, alkoholfri och la mig klockan nio igår kväll för att få sova en stund. Det lyckades, men jag vaknade runt 03.15 och sen gick det inte att somna om.

Har ju en massa sömnpiller av alla de slag i kassar, men har ingen lust att käka såna piller. Blir bara yr, seg och illamående av sånt. Tog nyss en fjuttig lugnande tablett man har fått utskrivet. Hade man haft portvin, riktiga starköl eller nån sprit hade det så klart blivit sånt. Men är så jävla trött på att behöva dricka för att gå runt i denna meningslösa och tröttsamma och sketna tillvaro. Har inte ork att göra något alls. Inget intresse för att göra något alls.

Musik som var kul är inte heller kul längre. Hade det varit sommar och man hade haft en flaska Jäger eller vodka så hade man direkt tagit sig till sjön och satt sig vid stranden och druckit tills man fått ork att simma rakt ut i mörkret och evigheten som man har funderat på så himla många gånger. Skulle ju kunna käka en näve med krossade piller och kanske få somna in, men vill inte det heller. Tänker på kristna morsan som mådde så jäkla illa i alla år, men som tog sig normalt hela vägen fram till sista andetaget. Vill inte vara sämre.

Men vad är det för mening egentligen är känslan. Har ingen panik eller behov av att tala med någon alls just nu. Sjukvården är bara ett dåligt skämt. Vist kunde man ringa till akuten och kanske få tala med nån ointresserad tomte och kanske få tala med nån jourhavande läkare och kanske få komma till nån vårdplats för nån timme eller dag, men vad ska det tjäna till.

Tycker att jag bara skriver en massa dravel och har tröttnat på allt då det bara aldrig tycks bli nåt bättre. Har bett till min skapare och tror väl att han är med mig som vanligt, fast inte så värst nära i denna stund. Kanske blir det bättre om en stund. Men varför ska man kämpa när man ändå aldrig mår bättre liksom. Trista ord, men så jäkla sanna och nu undrar man om det inte vore bäst ändå att bara göra slut på skiten, rep har man då så det räcker. Men jag känner att det inte ska göras ändå.

Faen om man hade haft ett gäng med starköl, vin, mäsk, ja vad faen som helst bara. De som skriver, ord som tänk på hur fint du mår som nykter, blaha, blaha, blaha är bara vad man känner inför sånt snack ibland. Kanske blir det bättre om man håller ut. Men sen så blir det ju bara samma sak igen. Men har inget alkoholsug, har inget sug för nånting alls.

Har druckit en kopp med ljummet kaffe och sitter och snusar och låter fingrarna smattra på detta tangentbord av sig självt. Hade jag haft ork att gå utanför dörren så skulle jag vandrat ut planlöst i mörkret. Men vad skulle det vara för mening med det känns det också. Det är inte kul detta...

Bolaget öppnar om några timmar kanske skulle man hoppa på tåget in i dimman igen ett tag, men hade gärna velat nå målsnöret som helnykter i åtminstone ett halvår. Vilket inte har varit något som man har varit sen man väl var tolv år. Har även så innerligt tröttnat på att vara en värdelös missbrukare. Lever, men egentligen inte. Det är nu tisdag och en vanlig dag igen.

Det känns inte som att det någonsin blir något mer eller bättre. Förstår inte varför man sitter och skriver en massa skit om dagarna egentligen. Men nu har man använt även denna metod för att ta sig igenom en jobbig stund. Tack för att du tittade in @Suburra. Försöker kämpa vidare ett tag till.

Ha det gott!

Ps: upptäckte nu att anhörigstödet åter är igång här på sidan (var nedstängt när jag för första gången loggade in). Har precis anmält mig och börjat med övningarna och tycker det verkar bra - så det är ett tips för att få snabb hjälp!

Å hoppas inte att det lät för hurtfriskt typ upp och hoppa. Jag vet hur jobbigt det är när man blir så besviken på sig själv. Men det är så viktigt att vara snäll mot sig själv så man inte hamnar i en ond spiral..kram igen 🥰

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är tillbaka här, höll upp så bra, allt gick fint men sen så drack jag litegrann sporadiskt vid "event". Och nu sitter jag här igen en måndag, med ångest och ett glas vin. Jag orkar verkligen inte det här en vända till. Jag vet inte vad viljan är, det känns liksom oöverstigligt att vara nykter livet ut. Men ångesten över hälsan är total just nu. Min dotter är så rädd för mig, att jag ska dö eller bli dålig, jag är den enda hon har. Jag vill för hennes skull, men mitt liv är för jäkla torftigt utan vinet. Det känns så nu iallafall. Jag ska läsa vad jag skrev som nykter, kanske det hjälper mig igen. Jag är så matt, utmattad och ledsen över min vekhet.